Kommunerna har tidigare inte i någon större omfattning
ägnat uppmärksamhet åt Lagen om anställningsskydd,
beroende på att någon egentlig volymminskning av antalet
anställda inte genomförts. Läget är dock ett helt annat idag
och då inställer sig en rad frågor om tillämpningen av lagen
ur kommunalt perspektiv.
Kommunerna måste anpassa sin verksamhet till ändrade
ekonomiska förutsättningar. Många kommuner har
påbörjat ett mycket omfattande omprövnings- och
förnyelsearbete. Huvuddelen av dem tvingas konstatera att
en del av kommunens anställda, trots ambitiösa insatser för
intern omplacering, inte kommer att kunna ges fortsatt
anställning inom kommunen.
I viss utsträckning kan övertalighet hanteras genom
överenskommelser om garantipension o.d. men en
uppsägning av ett inte obetydligt antal anställda är
oundviklig. Det är vanligt att man i förhandlingsarbetet
konstaterat att uppenbara oklarheter vid tillämpningen av
Lagen om anställningsskydd föreligger. I det följande
lämnas en kortfattad beskrivning av dessa.
Turordningsregler -- generellt
Huvudprincipen i lagen säger att den med längst
anställningstid har företräde till arbetet. Detta modifieras
med ett krav på tillräckliga kvalifikationer. Bevisbördan
rörande bristande kvalifikationer åvilar arbetsgivaren, men
den fackliga organisationen kan dock vägra godta
arbetsgivarens bedömning. I det senare fallet inträder en
utdragen process.
I ett läge där kommunerna idag dels får överta uppgifter
från stat och landsting, dels får sänkta statsbidrag, måste
kommunen både minska antalet anställda och öka
effektiviteten per anställd. Eftersom kommunen inte kan gå
i konkurs, till skillnad från en privat arbetsgivare, uppstår
oklarheter i fråga om kompetenskravet. I ett privat företag
kan fack och arbetsgivare anses ha ett gemensamt intresse
av att företaget överlever, varför båda parter har en
någorlunda likvärdig utgångspunkt inför definitionen av
kompetenskravet. I den kommunala verksamheten är detta
inte lika självklart. Risken finns att en neddragning av
personalstyrkan i en kommun medför en påtaglig
försämring av kommunens serviceutbud och uppgifter i
övrigt. Detta på grund av att kompetenskravet inte kan
tillgodoses.
Kommunövergripande turordningslista
Som ett led i kommunernas förnyelsearbete har
beställar--utförarorganisation i vissa fall införts. Om de
kommunala utförarenheterna inte ges kvantitativt och
kvalitativt optimal bemanning, löper de risk att slås ut i
konkurrensen. Detta leder till att hela enheters personal
friställs.
Då rättsläget inte är klarlagt kan lagens bestämmelser
medföra att en gemensam turordningslista för samtliga
nämnder/förvaltningar måste fastställas om en facklig
organisation begär det, och en sådan begäran har framställts
i många kommuner. Detta kommer att få konsekvenser som
för det första är svåra att överblicka och för det andra måste
bedömas som orimliga. Sålunda kommer övertalighet inom
en viss förvaltning att få till följd att anställda inom andra
förvaltningar som driver helt andra verksamheter får lämna
sina befattningar.
Sammanfattande bedömning
Med utgångspunkt från erfarenheter i ett antal
kommuner kan konstateras att bestämmelserna i lagen om
anställningsskydd avsevärt försvårar möjligheterna att
åstadkomma just det som statsmakterna kräver av
kommunerna, nämligen en kraftfull effektivisering av
verksamheten. En förutsättning för en sådan effektivisering
är att kommunerna kan bemanna sina förvaltningar med
personal som genomgående har god kompetens för sina
uppgifter.
Därför krävs förändringar i enlighet med motionen i
bl.a. lagen om anställningsskydd, som ger kommunerna
möjlighet att möta de krav som ställs nu och i framtiden.
Det bör ankomma på ansvarigt utskott att utforma
erforderlig lagtext.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar ändra lagen om anställningsskydd
i enlighet med vad i motionen anförts.