Vi har i dag i Sverige en lagstadgad och mycket detaljerad reglering av arbetstiden. För att underlätta för människor behövs i stället utökade möjligheter för anställda och företagsledning att träffa avtal om arbetstidens längd och förläggning. Möjligheterna bör vara desamma i företag med och utan kollektivavtal.
Det är mycket viktigt för föräldrar till små barn att kunna anpassa uttaget av arbetstid efter familjens och barnens behov. Även under andra perioder av livet är detta dock viktigt för att föräldrar skall kunna kombinera vårdansvar med yrkesarbete utanför hemmet.
Alla behöver dock inte ha kortare arbetstid för att småbarnsföräldrar och andra som har ansvaret för vård av exempelvis handikappade eller äldre i hemmet behöver möjligheter till kortare arbetstid. De som önskar arbeta mer skall givetvis kunna göra det utan hinder. Dessutom varierar behoven under olika perioder för en och samma människa och familj. Kravet på sextimmars arbetsdag för alla stämmer därför inte med människors behov och önskemål!
Den som är ung och som bygger upp ett hem, vill kanske arbeta mycket och tjäna bra med pengar. En småbarnsförälder däremot har större behov av ledig tid för att öka arbetstiden igen då barnen blivit större. Senare kan en förälder behöva kortare arbetstid för att kunna ägna mer tid åt sina tonårsbarn. Ett barn med problem eller handikapp kan behöva en förälder hemma under vissa perioder. Senare i livet kanske samma person behöver kortare arbetstid för att ta hand om äldre anhöriga.
Den nya tekniken liksom den utökade tjänste- och servicesektorn har öppnat stora möjligheter till decentralisering av arbete och boende och även till olika kombinationer. Därmed har möjligheterna att förena arbetsliv och familjeliv förbättrats för både män och kvinnor.
För att kvinnorna skall få ökade möjligheter att på någorlunda likvärdiga villkor med männen satsa på utveckling i yrkeslivet, är det viktigt att båda föräldrarna kan variera arbetstid och förläggning av arbete. Man måste också kunna göra det på olika sätt under olika perioder.
Även om arbetstidsfrågorna nu är utredda i Sverige, har ett lagförslag dröjt i avvaktan på ett EG-direktiv. Eftersom detta skjutits på framtiden, bör en svensk lagstiftning inte uppskjutas ytterligare.
Det är därför viktigt att påskynda en svensk lag som fastställer en årsarbetstid och möjliggör flexibilitet och som ger de enskilda arbetsgivarna och arbetstagarna vida möjligheter att träffa avtal för den egna arbetsplatsen oberoende av om kollektivavtal föreligger eller ej.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående lag om flexibelt uttag av arbetstid.
Stockholm den 21 januari 1993 Ann-Cathrine Haglund (m) Elisabeth Fleetwood (m)