Avslöjandena om de mycket stora belopp som ett antal chefer i både privat och offentlig tjänst har fått genom s.k. fallskärmsavtal har upprört många människor. Senare har också fackföreningsrörelsens ledande personer kommit att avslöjas som anställda med omfattande fallskärmsavtal.
Finansministern har vid flera tillfällen uttalat sig mycket kritiskt mot avtalen och har också initierat en utredning för att pröva om några av avtalen i efterhand går att revidera.
Allmänhetens förtroende kräver att det finns ordentliga spelregler och en offentlig redovisning också när det gäller vilka förmåner som skall utgå för personer i olika ledande befattningar.
När de första fallskärmsavtalen avslöjades var uppfattningen bland vanligt folk att det gällde ett fåtal inom finansvärlden. Senare har det framkommit att företeelsen är ganska vanligen förekommande även bland tjänstemän i kommun, landsting, näringslivet, i vissa fall politiker och nu senast inom den fackliga rörelsen.
Det är nu viktigt att den breda allmänheten får en redogörelse för hur de berörda arbetsgivarna, organisationerna inom näringslivet, offentliga sektorn och fackföreningsrörelsen avser att lösa den förtroendekris som fallskärmsavtalen skapat.
Enligt min uppfattning bör regeringen ta initiativet till att samtliga i frågan berörda parter snarast börjar samverka för att s.k. fallskärmsavtal av den art som förekommit stoppas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. fallskärmsavtal.
Stockholm den 20 januari 1993 Hugo Bergdahl (fp)