Ungdomar i Stockholms län lever i en mycket speciell
situation. Å ena sidan erbjuder Stockholmsregionen många
saker som saknas i andra delar av landet. Här finns ett rikt
nöjesutbud, många typer av skolor, en varierad
arbetsmarknad etc. Sett utifrån detta har ungdomar i
Stockholm större valmöjligheter.
Å andra sidan är det betydligt tuffare för ungdomar att
leva i denna region. Bostadsbristen har länge varit ett stort
problem, främst för de ungdomar som vill flytta hemifrån
och skapa sig ett eget boende. Även om bostadsbristen inte
är lika markant nu har unga människor svårt att skaffa sig
eget hem. De bostäder som erbjuds är för stora och har
alldeles för höga hyror för att kunna vara möjliga för
ungdomar att efterfråga.
Därtill har den kraftiga ökningen av arbetslösheten i
Stockholms län rejält försvårat ungdomars situation.
Ungdomarna är de som hårdast drabbas av
företagsnedläggningar och uppsägningar. Om man väl
kommit in på arbetsmarknaden innan lågkonjunkturen slog
till har man oftast den kortaste anställningstiden och blir
därför den som får gå först när neddragning av
personalstyrkan blir aktuell. Många unga människor har
inte ens kommit in på arbetsmarknaden. Efter avslutad
utbildning är chanserna ytterligt små att få tag i ett tillfälligt
eller ordinarie jobb. Det enda som möjligvis kan stå till
buds är arbetsmarknadspolitiska åtgärder i form av
exempelvis ungdomspraktik.
Svårigheterna att få tag i ett jobb i Stockholmsregionen
kombineras med att många ungdomar saknar A-kassa,
eftersom de aldrig haft ett jobb så länge att de är berättigade
till A-kassa. Den ersättning som man får om man lyckats få
en ungdomspraktikplats är så låg att man har svårt att leva
på denna. I kommunerna är man därtill mycket restriktiv att
ge ungdomar socialbidrag.
För Stockholmsungdomen är situationen
sammanfattningvis att man har mycket svårt att få ett riktigt
jobb. Ekonomiskt har man mycket små resurser och tvingas
leva på sina föräldrar. Och eftersom man inte har ett fast
jobb eller ordnad ekonomi kan man inte teckna kontrakt på
en bostad, om det nu finns någon mindre och billigare
sådan, eftersom värdarna markant har skärpt sina krav på
nya hyresgäster.
Arbetslösheten för ungdomar i Stockholms län
Den 18 januari 1993 var ca 17 100
ungdomar mellan 18 och 24 år öppet arbetslösa i
Stockholms län. Ca 8 600
ungdomar var sysselsatta i s.k. ungdomspraktik.
Totalt var alltså nästan 26 000
ungdomar i Stockholms län utan riktigt arbete. Det
innebär att var 6:e ungdom i regionen stod utanför den
ordinarie arbetsmarknaden.
Arbetslösheten bland ungdomar i Stockholmsregionen
har ökat dramatiskt under det senaste året. Dessutom har
många av ungdomspraktikanterna nu haft sina platser i sex
månader. Under februari 1993 kommer en stor grupp av
ungdomar att sluta sin ungdomspraktik utan att ha något
jobb eller annan sysselsättning att gå till. De
arbetsmarknadspolitiska medel som tilldelats Stockholms
län räcker inte till att göra några ytterligare insatser för
dessa ungdomar.
Ett mycket allvarligt och särskilt problem i Stockholms
län är den procentuellt mycket större arbetslösheten bland
de många invandrarungdomarna. Invandrarungdomarna
har på grund av fördomar bland arbetsgivarna, bristande
kontaktnät och kunskaper om den svenska
arbetsmarknaden svårare att skaffa sig ett jobb eller ens en
ungdomspraktikplats.
Ungdomar med invandrarbakgrund utgör i Stockholms
län en betydligt större andel av befolkningen än i andra
delar av landet. De är också kraftigt överrepresenterade
bland de arbetslösa ungdomarna i Stockholms län.
Att låta ungdomar gå arbetslösa skapar både på kort och
lång sikt många andra samhällsproblem. Att inte känna sig
behövd, att inte kunna få möjlighet att försörja sig, att inte
kunna skaffa sig en egen bostad är ett värre problem för de
unga än vad det är för äldre. Det kan lätt leda till ökad
kriminalitet och social utslagning. Riskerna för ökade
motsättningar och konflikter ökar också. Vi riskerar att få
en Stockholmsregion med mycket våld och sociala problem.
Riskerna är också uppenbara att dagens besvärliga
situation för ungdomar i Stockholms län kan leda till ökad
rasism och främlingsfientlighet. Svenska ungdomar lägger
utan grund skulden för den situation de lever i på
invandrarna. Detta leder till att invandrarungdomar än mer
ställer sig utanför det svenska samhället och några väljer att
göra sig hörda genom våldsbrott och annan kriminalitet.
På många sätt kan man likna situationen bland
ungdomar i Stockholms län vid en krutdurk. Om inget
omedelbart görs riskerar den att sprängas.
Vi socialdemokrater från Stockholms län menar därför
att speciella insatser måste vidtas. Självfallet har ungdomar
glädje av de generella åtgärder som görs för att minska
arbetslösheten i Stockholms län och landet som helhet. Men
för att ungdomsgenerationen i Stockholms län inte ska bli
en ''förlorad generation'' måste nya åtgärder sättas in för att
hjälpa de ungdomar som berörs.
Vid ökad tilldelning av arbetsmarknadspolitiska medel
bör ungdomsgruppen prioriteras. Fler ungdomar bör ges
möjlighet att delta i ungdomspraktik. Fler
utbildningsplatser behövs inom högskola och komvux.
Genom en fullständig utbyggnad av det tredje året i den
yrkesinriktade gymnasieskolan kan fler ungdomar erbjudas
sysselsättning. Ungdomar bör också ges möjlighet till
beredskapsjobb i en helt annan omfattning än idag.
Särskilda insatser måste också göras för att pressa ned
arbetslösheten bland invandrarungdomar.
Arbetsförmedlingarna måste ägna extra kraft åt att hjälpa
dessa ungdomar till arbete eller andra åtgärder. Speciella
utbildningar som stärker invandrarungdomarnas kunskaper
i det svenska språket och om svensk arbetsmarknad bör
göras.
Bostadsproblemen för ungdomar i Stockholms län
Bostadsproblematiken för ungdomar i Stockholms län är
mycket speciell. Under den andra halvan av 1980-talet var
bostadssituationen i regionen oerhört ansträngd.
Ungdomar som försökte ta sig in på bostadsmarknaden
tvingades ofta ge upp i sin jakt efter en egen bostad.
Kommunerna försökte råda bot på den akuta
bostadsbristen genom att öka byggandet. De nya
bostäderna blev dock dyra och därmed svåra för ungdomar
att efterfråga. Trots ett intensivt nybyggande har det varit
svårt att klara den stora efterfrågan av bostäder.
Inte ens nu när lågkonjunkturen slagit till även mot
Stockholms län finns någon bostadsreserv att tala om. I
många nya bostadsområden finns en del lediga stora
lägenheter. Det är lägenheter med 4--6 rum och kök. Av
lättförståeliga skäl har dessa inte efterfrågats av ungdomar.
Bristen på små och billiga bostäder i kombination med
de problem på arbetsmarknaden som speciellt drabbar
ungdomar gör att unga människor i Stockholms län har
utomordentligt små möjligheter att skaffa sig ett eget
boende.
Situationen har också förvärrats genom de borgerliga
majoriteter som styr i landet och i Stockholmsregionen. På
nationell nivå har besluten om minskat stöd till nya bostäder
gjort att nybyggandet kraftigt minskat och att de fåtal
bostäder som byggs blir fruktansvärt dyra. På regionalt plan
har beslutet om att avskaffa den gemensamma
bostadsförmedlingen allvarligt minskat ungdomars
möjligheter att kunna få tag i en egen bostad.
Vi socialdemokrater i Stockholms län anser att krafttag
måste tas för att garantera även unga människor i
Stockholms län rätten till en egen bostad.
På nationellt plan måste de ekonomiska villkoren för
nybyggande av bostäder förbättras för att hålla nere
boendekostnaderna och för att stimulera produktionen av
nya bostäder. Bostadsbyggandet i Stockholms län måste
även fortsatt hållas på en hög nivå.
På regionalt plan måste den gemensamma
bostadsförmedlingen för Stockholms län behållas och
utvecklas. En speciell förmedling för ungdomar bör
inrättas. Denna förmedling bör aktivt leta upp små och
billiga lägenheter som passar och är möjliga för ungdomar
att efterfråga. Särskilda åtgärder måste göras av
förmedlingen och kommunerna för att skapa byteskedjor
som i slutändan frigör denna typ av bostäder till
ungdomarna. Invandrarungdomens behov av bostäder
måste också uppmärksammas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om speciella insatser för att minska
arbetslösheten bland ungdomar i Stockholms län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om riktade åtgärder mot arbetslösa
invandrarungdomar i Stockholms län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra och
underlätta för ungdomar i Stockholms län att skaffa sig ett
eget boende.1
Stockholm den 25 januari 1993
Kent Carlsson (s)
Oskar Lindkvist (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Lars Ulander (s)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Sylvia Lindgren (s)
Thage G Peterson (s)
Anita Johansson (s)
Sören Lekberg (s)
Hans Göran Franck (s)
Björn Ericson (s)
Eva Johansson (s)
Ines Uusmann (s)
Pierre Schori (s)
Sten Andersson (s)
i Stockholm
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.