Åtgärder för Karlsborg efter 1992 års försvarsbeslut

Riksdagen beslutade i juni 1992 att Västgöta flygflottilj i
Karlsborg skulle behållas och uttalade bl.a.: ''Av betydelse
har härvid varit att Karlsborgs kommun skulle drabbas
mycket hårt av effekterna av en nedläggning.'' Att
riksdagen vägde in detta hänsynstagande ter sig logiskt då
man betraktar det hänsynstagande som gjordes beträffande
Sollefteå. Karlsborg är den i särklass mest försvarsberoende
kommunen i hela landet. Sollefteå kommer först på nionde
plats (källa: SCB Årssys 90).

Trots riksdagens positiva försvarsbeslut beträffande F6
för Karlsborg, drabbades kommunen genom att ca 145
arbetstillfällen (med spinoffeffekter motsvarar det ca 4 %
av kommunens arbetstillfällen) försvinner från MFV, VFV,
K3 och Vanäsverken. I samband med behandlingen av 1992
års försvarsbeslut insåg kommunen att det stora
försvarsberoendet i längden inte var hållbart varför en
näringslivskommitté bildades bestående av representanter
från kommun och näringsliv. Näringslivskommittén arbetar
tillsammans med utvecklingsfonden med att göra en
kommunanalys som skall ligga till grund för ett
näringslivspolitiskt program. Målsättningen är att under en
3--5-årsperiod skapa 150 arbetstillfällen. Detta innebär att
kommunen tillsammans med länsstyrelsen skulle kunna
hantera det bortfall av arbetstillfällen som 1992 års
försvarsbeslut innebär för Karlsborg, om målsättningen kan
realiseras.

Riksdagen beslutade vidare i december 1992 att lägga
ned Västgöta flygflottilj, F6. Detta får givetvis mycket stora
konsekvenser för Karlsborgs kommun och enskilda som
inte är hanterbara utan statligt stöd. Med spinoffeffekter
innebär de båda riksdagsbesluten att ca 920 arbetstillfällen
försvinner eller uttryckt i procent 24,5 %, dvs. nästan vart
fjärde arbetstillfälle. Ljuset i mörkret, för den enskilde, är
att cirka hälften av de försvarsanställda kan erbjudas arbete
på annan ort. Dilemmat är emellertid att
fastighetsmarknaden i Karlsborg kollapsat, vilket innebär
svårigheter att överhuvudtaget kunna bli av med hus och
bostadsrätter, vilket i sin tur innebär att erbjudna jobb på
annan ort kan gå om intet då man inte kan bli av med huset.

Länsstyrelsen har nyligen uppvaktat regeringen med
krav på åtgärder för att minska den stora arbetslösheten i
länet. Bl.a. krävs ytterligare regionala utvecklingsinsatser.
Karlsborgs situation har givetvis i det sammanhanget
uppmärksammats. Staten har ett självskrivet socialt ansvar
för att effekterna av nedläggningen av F6 mildras i största
möjliga utsträckning. Olika typer av åtgärder kan
aktualiseras bl.a. stöd för utveckling av befintliga företag,
marknadsföring, särskilda insatser från länsarbetsnämnden
och över huvud taget för att stimulera till ny sysselsättning
som även kan skapa normal efterfrågan på
fastighetsmarknaden. Vidare bör övervägas åtgärder för att
underlätta för enskilda, som erbjuds arbete på annat håll,
att bli av med hus och bostadsrätter.

Mot denna bakgrund anser vi att särskilda resurser bör
tilldelas länsstyrelsen som i samråd med kommunen bör
samordna insatserna enligt ovan.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att staten utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun
bör överlämna mark och lokaler som friställs genom
nedläggningen av F 6,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att lokaliseringsbidrag och utvecklingsbidrag bör beviljas
Karlsborgs kommun enligt 19 § i förordningen om
regionalpolitiskt företagsstöd,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att länsstyrelsen, inom ramen för försvarsanslag och
regionala medel, bör tilldelas särskilda medel för att hindra
effekterna av nedläggningen av F 6.

Stockholm den 26 januari 1993

Jan Fransson (s)

Sven-Gösta Signell (s)

Anders Nilsson (s)

Birgitta Johansson (s)

1 Yrkande 1 hänvisat till FöU.