För närvarande pågår en snabb ekonomisk, politisk och
kulturell integrationsprocess i Europa. Genom EES-avtalet
binds EFTA- och EG-länderna samman till en gemensam
marknad där målsättningen är fri rörlighet för varor,
tjänster, kapital och arbetskraft. Som ett ytterligare steg för
att utveckla det nödvändiga politiska och kulturella
samarbetet kommer Sverige att förhandla om medlemskap
i EG. Till detta kommer omvandlingen av Östeuropa som
innebär att också länderna i de forna Sovjetdominerade
områdena, inte minst Baltikum, öppnas för ökat
ekonomiskt och kulturellt utbyte.
Skåne har i det här perspektivet en nyckelroll genom sitt
geografiska läge. Närheten till kontinenten innebär klara
fördelar för näringsliv och medborgare. Skåne är granne
med de stora marknaderna. Regionen erbjuder korta
transportsträckor, väl utbyggda nätverk, riklig tillgång till
natur och rekreationsmöjligheter och ett mångfacetterat
kulturliv. Allt detta är förutsättningar som lägger en bra
grund för ett stärkt näringsliv och för att på sikt klara
sysselsättningen i regionen.
Sett ur ett svenskt perspektiv är Skåne porten till det nya
Europa, för näringslivet en språngbräda till marknaderna.
Inom EG finns i dag de viktigaste svenska
exportmarknaderna och i en utvecklad handel med
Baltikum och Östeuropa ligger några av morgondagens
utmaningar och möjligheter. Det rikare Västeuropa måste
av många skäl satsa för att utveckla närområdet österut.
En väl utbyggd infrastruktur, snabba och väl fungerande
kommunikationer i Skåne är en angelägenhet för hela
Sverige. Detta för att hela landet skall kunna dra fördel av
den europeiska, ekonomiska integrationen, utveckla
handeln, stärka näringslivet och fördjupa det kulturella
utbytet med kontinenten.
För att kunna ta tillvara Skånes alla möjligheter som
framtidsregion krävs bland annat ett mera samlat ansvar för
de regionala frågorna. Ett demokratiskt valt organ för
regionala frågor i Skåne skulle både förenkla den regionala
förvaltningen och tydliggöra ansvaret för just de regionala
frågorna. Frågan om ett sådant Skåneparlament har väckts
i en särskild motion, 1992/93:K617.
Dagsläget -- en beskrivning
Dagens arbetsmarknad
Arbetslösheten slår mycket hårt mot Skåne. I båda
Skånelänen redovisar länsarbetsnämnderna allt dystrare
siffror och prognoserna visar på en fortsatt försämring
eftersom varslen ökar dramatiskt. Situationen är allvarligast
för ungdomarna som i stort sett saknar möjligheter att
etablera sig på arbetsmarknaden.
Kvinnornas situation bör också uppmärksammas
särskilt. Ofta drabbas de dubbelt av att nedskärningarna
inom traditionella kvinnoyrken som vård och omsorg är
stora samtidigt som samma nedskärningar minskar
kvinnornas möjlighet till förvärvsarbeten då de oftast får
möta det omsorgsbehov som samhället inte längre möter.
I december 1992 hade Malmöhus län en arbetslöshet på
5,7 %
jämfört med i december 1991 då den var 3,4 %.
Jämförbara siffror för Kristianstad län är 5,9 %
i december 1992 mot 3,6 %
december 1991. Sammantaget var 38 955
personer arbetslösa i Skåne i december 1992.
Arbetsmarknadsmyndigheterna använder de knappa
resurser de har att tillgå men något ekonomiskt utrymme
för länsarbetsnämnderna att tillämpa arbetslinjen
konsekvent finns inte längre.
Åtskilliga arbetslösa står nu inför hotet att bli
utförsäkrade ur arbetslöshetskassorna. När detta sker
befästs arbetslösheten ytterligare då de arbetslösa tvingas
vända sig till socialkontoren och på så sätt fjärmas än mer
från arbetsmarknaden.
Näringslivskrisen
Näringslivet och industrin har liksom i övriga delar av
landet drabbats hårt av den internationella
konjunkturnedgången, problemen i finanssektorn och den
vikande efterfrågan på hemmamarknaden.
Den allmänt svaga efterfrågan, och då inte minst inom
byggsektorn, har av självklara skäl fått svåra återverkningar
i näringslivet och på arbetsmarknaden. Till detta kan läggas
den akuta bristen på riskkapital och riskvilliga krediter till
investeringar och produktion. Om inget sker som radikalt
ändrar situationen kommer 1993 att bli ett än sämre år än
det föregående, med fortsatt utslagning av
industriarbetsplatser och arbetstillfällen.
Inför framtiden kan också andra mera långsiktiga
problem identifieras. Dit hör att skånskt näringsliv inte är
tillräckligt differentierat vilket leder till hög
konjunkturkänslighet och sårbarhet. Behovet av ökad
mångfald och en särskild satsning på att utveckla ny industri
och nya näringar, inte minst i form av små och medelstora
företag, är påtagligt.
Den borgerliga politiken förstärker problemen
En stor majoritet av Skånes kommuner styrs liksom de
båda landstingen av borgerliga koalitioner. Den politik som
förs, på sina håll extremt nyliberal, förvärrar
arbetsmarknadsläget ytterligare.
Den kommunala servicen skärs ned dels som en följd av
de kommunalekonomiska problemen, dels också som ett
resultat av ideologisk motvilja mot den offentliga sektorn. I
de borgerliga teorierna borde då motsvarande verksamhet
starta i den privata tjänstesektorn och den skulle då suga
upp alla de som friställs ur de kommunala verksamheterna.
Verkligheten talar ett annat språk. När barnomsorg,
sjukvård och äldreomsorg skärs ned ökar bara köerna och
statistik från arbetslöshetskassorna visar med all önskvärd
tydlighet att personalen förvisas till arbetslöshet.
Tidigare har den offentliga sektorn också haft en
dämpande inverkan på lågkonjunkturerna bland annat
genom att kommunerna då investerat och på så sätt bidragit
till att upprätthålla sysselsättningen i den strategiska
byggbranchen. Kommunalskattestoppet hindrar nu
progressiva kommuner att satsa på investeringar och aktivt
deltagande i arbetsmarknadspolitiken. I den inventering
socialdemokraterna i Skåne genomförde hösten 1992 visade
det sig att om de färdigprojekterade investeringarna i de
skånska kommunerna sattes igång skulle ca 2 500
årsarbeten skapas.
Därför kan med fog sägas att konsekvenserna av
lågkonjunkturen förstärks väsentligt av det borgerliga
styret.
Satsa på Skånes framtid
En aktiv näringspolitik
Skåne har genom sitt geografiska läge unika möjligheter
när det gäller att utveckla ett starkt näringsliv. Den
regionala hemmamarknaden runt Östersjön kan uppskattas
till 25 miljoner
människor.
I Skåne finns också en betydande andel av landets
tillväxtföretag och stora resurser inom området forskning
och utbildning. Den regionala tätheten, de många företagen
och FOU-resurserna utgör i sig goda förutsättningar att
utveckla nya och stärka existerande resurstarka nätverk.
Politiken och politikernas uppgift i sammanhanget är att
skapa en god miljö för näringslivet att fungera och utvecklas
i. Under 1980-talet och 1990-talets inledning har emellertid
den uppfattningen brett ut sig att näringslivet mår bäst om
marknaden får sköta allt utan politisk inblandning. Den
bästa näringspolitiken skulle i det perspektivet vara ingen
näringspolitik alls. Vi vill med kraft invända mot detta
resonemang. Politiken har en viktig uppgift att spela på
centrala områden för att skapa förutsättningar för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning.
Vi vill peka på några sådana områden där insatser är
särskilt viktiga.
En väl fungerande infrastruktur utgör en
grundförutsättning. För att industrin skall kunna utvecklas
krävs satsningar på infrastrukturens olika delar, på
utbildning och forskning, kommunikationer, energi och
kultur. Genom att nu satsa på infrastrukturen kan
lågkonjunkturens negativa konsekvenser på bland annat
sysselsättningen motverkas och förutsättningarna att dra
nytta av en framtida internationell högkonjunktur
förbättras.
Kommunikationerna är en mycket viktig del av en
regions infrastruktur. Kommunikationer i form av vägar,
järnvägar, flyg, telenät och datanät utgör själva grundvalen
för en regions möjligheter till näringslivsutveckling.
Satsningar inom kommunikationsområdet är av stor
betydelse, inte minst gäller detta den kommande stora
satsningen på Öresundsbron.
Utbyggnad av data- och telekommunikationsnätet är
likaledes av stor betydelse för att en region skall kunna
utvecklas och förnya sitt näringsliv. Satsningar måste göras
i hela Skåne.
Forsknings- och utvecklingsresurserna tillhör liksom en
väl utbildad befolkning de absolut viktigaste
förutsättningarna för att näringslivet skall kunna utvecklas
i positiv riktning. Skåne har goda grundförutsättningar på
området i form av universitetet och tekniska högskolan i
Lund--Malmö och högskolan i Kristianstad. Det gäller att
slå vakt om och utveckla dessa resurser.
Vidare skall det understrykas att vi betraktar kulturen
som en viktig infrastrukturell resurs. Det är väsentligt att
kulturens roll som regionalpolitisk tillväxtfaktor
uppmärksammas.
Kapitalförsörjningen, både vad avser riskkapital och
kapital till investeringar och produktion, är ett annat viktigt
område där insatser måste göras för att underlätta
näringslivets utveckling. Den pågående finanskrisen har
drabbat särskilt de små och medelstora företagen hårt. Det
finns skäl att särskilt understryka statens ansvar på
området. Regeringens politik tog tidigt fasta på att statens
engagemang när det gäller riskkapital och riskvilliga
krediter till företagen helt skulle avvecklas. På den punkten
har man nu delvis slagit till reträtt, men de åtgärder som
vidtagits är otillräckliga och delvis verkningslösa.
Vi vill betona vikten av att staten tar ett aktivt ansvar på
riskkapital- och kreditområdet. Vi menar att man bör slå
vakt om och vidareutveckla såväl utvecklingsfonderna och
de befintliga riskkapitalbolagen som andra samhälleliga
engagemang för att underlätta kapitalförsörjningen i
företagen.
Såväl för att gynna exporten och utveckla den egna
industrin som för att bidra till utvecklingen i de nya staterna
i de östra delarna av Östersjöregionen är det viktigt att det
finns tillgång till exportkrediter och riskkapital som gör det
möjligt för industrin att medverka i ''joint venture'' i
Östersjöregionen.
Den borgerliga näringspolitiken bygger på att genom
skattesänkningar och andra generella insatser söka
åstadkomma industriell utveckling. Denna politik är dömd
att misslyckas. I stället krävs det riktade åtgärder,
exempelvis i form av FoU-insatser och hjälp med
riskkapital, för att vända den nuvarande mycket negativa
trenden.
Det är angeläget att staten liksom kommuner och
landsting tar hänsyn till de behov industrin har för att kunna
åstadkomma industriell utveckling. Särskilda insatser för att
högskolans forsknings- och utvecklingsverksamhet skall
kunna nyttiggöras i industrin tillhör de åtgärder som är
angelägna och som vi vill att det skall satsas på. Som ett led i
detta bör företagens möjligheter att via sina dataterminaler
söka information om pågående forskningsprojekt
underlättas.
Kontaktytorna mellan forskarvärlden och näringslivet
måste utvecklas. Detta gäller inte minst
livsmedelsbranschen. Inom den livsmedelstekniska sektorn
handlar det i betydande utsträckning om att genom att
utnyttja nya forskningsrön bli bättre på förädling.
Målsättningen bör vara att i den skånska
livsmedelsindustrin efter dansk förebild åstadkomma en
högre specialiseringsgrad. En kraftigt ökad exportandel bör
därmed också kunna uppnås.
Fiskerinäringen
Fisket är ett tydligt exempel på en verksamhetssektor
där mycket skulle kunna åstadkommas i form av förnyelse.
Det skånska fisket har en betydande omfattning. Men
Skåne, liksom övriga Sverige, uppträder som ett u-land i
fiskerisammanhang. Möjligheten att inte bara fånga fisken,
utan också förädla den utnyttjas inte. En stor del av den fisk
som tas upp exporteras i stort sett obearbetad och till låga
priser.
Förutsättningar måste skapas för en utbyggd
förädlingsindustri i Skåne. Utifrån ett helhetsperspektiv,
som omfattar också förädlings- och distributionsleden, skall
nya produkter utvecklas. Ett exempel på en tänkbar
produkttyp där mycket nytt torde kunna åstadkommas är
sådana produkter som kan användas i läkemedelsindustrin.
En viktig förutsättning för att en förnyelse skall vara
möjlig är emellertid att de nuvarande fiskeriföretagen inte
slås ut. Stora satsningar har under senare år gjorts från
bankernas, statens och de involverade företagens sida för
att modernisera fiskeflottan. De gamla trätrålarna har bytts
ut mot moderna ståltrålare. Denna modernisering riskerar
nu att spolieras på kort tid genom ett stort antal konkurser.
För att fisket skall överleva denna besvärliga situation
måste staten bidra med ekonomiska insatser.
En metod är att använda ett planerat stillaliggande för
att tillfälligt minska fångstkapaciteten. Ersättningen måste i
detta fall anpassas till EG:s nivåer och beräknas så att den --
inom den tillåtna ramen -- täcker fiskeriföretagets faktiska
kostnader. Denna typ av stillaliggande bör vara en metod
som fiskeriverket har att använda inom den ekonomiska
ram som det s.k. D 4-anslaget ger.
Turismen
Turismen är också ett område där förnyelse pågår och
där stora möjligheter att utveckla näringen ytterligare
föreligger. Näringsgrenen är sedan lång tid tillbaka viktig
för Skåne, men vi är övertygade om att Skåne kan bli en i
turistiska sammanhang ännu livligare region. Skåne har
förutsättningar på området som rätt utnyttjade kan ge god
utdelning.
I förhållande till intressanta marknader för skånsk
turism föreligger betydande möjligheter, eftersom det blivit
billigare för exempelvis tyskarna att turista i Sverige.
Skånes geografiska placering i landets sydligaste del innebär
särskilt goda förutsättningar.
Det korta avståndet till de tätbefolkade områdena i
norra Tyskland måste uppmärksammas och marknadsföras.
Skåne har betydande turistiska värden, som rätt
marknadsförda kan dra mycket folk till regionen. Till dessa
värden hör den variationsrika naturen med öppet landskap,
skogsbygder och åsar. Skåne har dessutom ett
underutnyttjat utbud av hotellrum, campingplatser,
turistanläggningar, kollektivtrafik och kommersiell service.
Ett bättre utnyttjande av dess tillgångar skulle medföra
avsevärda tillskott i sysselsättning och skatteintäkter.
Det är viktigt att staten ställer upp med resurser,
antingen det gäller turism, livsmedel eller det är frågan om
någon annan verksamhetssektor. Mer statliga resurser
behövs i syfte att åstadkomma förnyelse av näringslivet. Det
kan gälla produktutveckling, startstöd till nyetablerade
företag och mycket annat.
Utbildning och forskning
Regeringen har gång på gång visat exempel på att den
inte är beredd att göra de nödvändiga satsningarna på
utbildning och forskning. I betydande utsträckning
karakteriseras den borgerliga regeringens agerande av
passivitet och nära nog uppgivenhet.
Departementsskrivelsen Forskningens utmaningar (Ds
1992:97), där den långsiktiga forskningsstrategin skisseras,
är symptomatisk när det gäller regeringens bristande
handlingskraft. Detta i den meningen att den innehåller
väldigt lite av substans. Ett närmast slagordsmässigt
resonerande om s.k. ''elitforskningsenheter'' och
utläggningar kring ett mer eller mindre välgrundat
påstående om ''en nödvändig kritisk massa'' för att en
forskningsmiljö skall fungera är exempel ur innehållet.
Förväntningarna inför den forskningspolitiska
propositionen är, betraktade mot bakgrund av det den
borgerliga regeringen hittills åstadkommit, beklagligt nog
mycket små.
Ytterligare satsningar behövs
Den svenska högskolan byggs nu ut kraftigt.
Expansionen inleddes efter beslut i riksdagen våren 1991.
Det behövs emellertid en ytterligare såväl kvantitativ som
kvalitativ förstärkning av vår högskoleutbildning. Andelen
högskoleutbildade är i många branscher lägre än i våra
viktigaste konkurrentländer. Detta gäller särskilt inom
industrin. Denna bild är synnerligen utpräglad vad gäller
det skånska näringslivet.
Lunds universitet har, efter att under många år ha blivit
styvmoderligt behandlat, fått en väsentlig del av de
sammanlagt 6 000
nya högskoleplatser som riksdagen tog beslut om
hösten 1992. Ytterligare satsningar behövs dock. Det gäller
inte minst utbildningen i tekniska ämnen. Tillgången på
kvalificerade tekniker är av strategisk betydelse för den
industriella utvecklingen. Examinationen av civilingenjörer
måste öka. Det är samtidigt viktigt att högskolan i
Kristianstad får del av de nya resurstillskotten. Anslagen till
forskningsstimulerande åtgärder vid högskolan i
Kristanstad bör utökas.
Helsingborg saknar egen högskola men har goda
förutsättningar att utvidga den högskoleverksamhet som
redan nu bedrivs under Lunds universitet. Särskilt
intressant är den planerade logistikutbildning som bygger
främst på den tvååriga högskoleutbildning Lunds
universitet redan bedriver i kommunen. Förutsättningar
finns också till samordning med landstingets
vårdskoleutbildning. Även lärarutbildningar kan bli
aktuella.
Ekonomiskt kompetenscentrum
Utvecklingsfonden i Malmöhus län arbetar tillsammans
med länsstyrelsen på att utveckla ett ekonomiskt
kompetenscentrum. Avsikten är att detta centrum skall
rikta sig till små och medelstora företag. Det är angeläget
att resurser skapas för att realisera detta
kompetenscentrum.
Transporttekniskt utbildningscentrum
Inom gymnasiets fordonsprogram finns i M-län
transportteknisk utbildning endast i Helsingborg. Planer
finns på att inrätta ett ''transportgymnasium'' i
Malmöregionen. Eftersom en sådan utbildning är mycket
kostnadskrävande bör möjligheten prövas att tillsammans
med fler intressenter bygga upp ett sådant
kompetenscentrum enligt intentionerna i den s.k.
Samverkanutredningen (Ds 1990:59).
Lokalfrågor
Av såväl utbildnings- som arbetsmarknadspolitiska skäl
bör ökade resurser satsas på högskolans lokaler. Inom
Lunds universitet finns flera angelägna projekt av såväl
nybyggnads- som ombyggnads- och upprustningskaraktär.
Livsmedelsteknik som forskningspolitiskt tema
Ett viktigt forskningspolitiskt tema, med hög grad av
relevans med avseende på Skånes näringslivsstruktur, är
livsmedelsteknik.
Den nya jordbruks- och livsmedelspolitiken kräver
satsningar på utvecklingsarbete för att svensk
livsmedelsindustri skall kunna anpassa sig till de nya
förutsättningarna.
I Danmark har ett omfattande program för
produktutveckling inom livsmedelsindustrin genomförts.
Sverige kommer vid närmandet till EG i ett underläge om
vi inte satsar på motsvarande sätt.
Den nödvändiga omställningen kräver större
marknadskunskap och bättre produktutveckling. Särskilda
medel måste tillskjutas för att stimulera de små och
medelstora företagens produkt- och kvalitetsutveckling.
Åtgärder för att öka kontakterna mellan företagen och
forskarna är angelägna och bör stimuleras. Genom
förbättrade kontakter mellan högskolan och
livsmedelsindustrin kan, inte minst, nya forskningsrön
utnyttjas i ökad utsträckning.
Skolan och komvux
Den fysiska skolmiljön tillmäts inte det intresse den
borde av den borgerliga regeringen. Det är med förvåning
vi konstaterar detta, med tanke på de stora brister som finns
i den fysiska skolmiljön i många kommuner.
Det stimulansbidrag för förbättringar av skolans fysiska
arbetsmiljö som den socialdemokratiska regeringen införde
och som togs bort av den nuvarande regeringen bör
återinföras.
Den borgerliga regeringen har vidare förhalat den
angelägna reformeringen av gymnasieskolan. Det innebär
att ytterligare en hel årskull av studerande på de
yrkesinriktade utbildningarna går miste om ''det tredje
året''.
Förutsättningar måste nu skapas ute i kommunerna för
att erbjuda ungdomar de treåriga programmen. Särskild
tonvikt bör läggas på de yrkesförberedande inriktningarna.
Ungdomarnas ställning i arbetslivet måste stärkas samtidigt
som det är viktigt att bredda rekryteringsunderlaget till
högskolan.
Socialdemokraterna har i riksdagen krävt att 50 000
ungdomar skall erbjudas det tredje gymnasieåret. Vi
anser att kommunerna själva skall få avgöra om detta tredje
år skall förläggas till gymnasieskolan eller
vuxenutbildningsenheten.
Köerna till komvux har ökat som en följd av
riksdagsmajoritetens neddragning av statsbidragen och av
den svåra situationen på arbetsmarknaden. Därför kräver vi
att den kommunala vuxenutbildningen tillskjuts ytterligare
resurser.
Kompetensutveckling i arbetslivet
Arbetskraftens kunskap, yrkesskicklighet och
ledningsförmåga är några av de värden som skapar ett lands
''mänskliga kapital''. Det framstår som mycket angeläget att
öka andelen i arbetskraften som har gymnasiekompetens
och högskoleutbildning. Lika viktigt som en bred
grundutbildning är emellertid den fortgående
kompetensutvecklingen i arbetslivet. Här finns nu också en
tydlig koppling till hur arbetet organiseras. Staten bör nu
aktivt stimulera till att kompetensutveckling i arbetslivet
kommer till stånd i bred skala. Målsättningen bör vara att
1--2 %
av arbetstiden används för kompetenshöjande
utbildning på arbetsplatsen.
Internationaliserad utbildning
Flera av Skånes gymnasieskolor arbetar nu fram
program för ökade internationella inslag i skolorna. Det
gäller främst de ekonomiska utbildningarna. Undervisning
på främmande språk, främst engelska, är efterfrågad och får
på olika sätt stöd på länsstyrelsenivå. Ett ökat statligt stöd
för denna verksamhet är nödvändigt för att den skall kunna
utvecklas ytterligare.
Bättre kommunikationer
En avgörande faktor för om Skåne skall kunna dra nytta
av de positiva möjligheter vi i motionen redogjort för är att
kraftiga satsningar görs på infrastrukturen. Dels kommer
Skåne att bli en transportzon varigenom det ökade
samarbetet med övriga Europa skall passera, dels är det
nödvändigt för att sprida verksamheterna över en större
region än Malmö/Lund när de positiva effekterna av
Öresundsförbindelsen kommer. Även Blekinge, södra
Småland och södra Halland bör innefattas i ett sådant
perspektiv. Därför är det av största vikt att utbyggnaden av
kommunikationsleder inte endast inriktas på att snabbast
möjligt komma norrut utan också innefattar goda
tvärförbindelser från kust till kust.
Öresundsförbindelsen
Öresundsförbindelsen i sig kräver stora investeringar i
anslutningsvägar och järnvägar. Yttre Ringvägen runt
Malmö och citytunneln genom Malmö som också öppnar
möjligheter för förbättrad regional kollektivtrafik är de två
tyngsta delarna som måste realiseras och som med fördel
startas snarast möjligt för att förbättra sysselsättningsläget i
regionen.
Järnvägar
Det skånska järnvägsnätet behöver moderniseras och
byggas ut. Till de mest angelägna projekten hör
elektrifieringen av banan Malmö--Ystad och dubbelspår på
Västkustbanan. Regeringen har aviserat medel till
Ystadsbanan och det förpliktar till ytterst stora
ansträngningar på projekterings- och tillståndssidan så att
arbetet kan komma igång detta år.
En riksbangård i Skåne är ett måste för att uppnå en
rationell godstrafik i framtiden. Beräkningar har visat att en
sådan är i högsta grad lönsam. Planeringen bör därför
forceras så att godstrafiken på järnväg stärker sin
konkurrensförmåga snarast. En rationell godstrafik kräver
också separata spår utanför städerna och planeringen för en
sådan utbyggnad bör påskyndas.
Vägbyggen
Många angelägna projekt väntar på genomförande i
Skåne. Det gäller flaskhalsar i vägnätet men också de dåliga
tvärförbindelserna i regionen. Framför allt måste
tillgängligheten och kapaciteten på vägar till och från
Skånes tillväxtcentra förbättras. Därmed ökar
möjligheterna till att sprida boende och arbetsplatser.
Därför framstår vägarna till Malmö/Lund-området som
särskilt angelägna vid sidan av de angelägna behoven att
förbättra E22:an, väg 23 och väg 11.
Kulturens roll i Skånes utveckling
Investeringar på kulturområdet ses allt mera som ett
medel att utveckla städer, bygder och regioner. I regionala
sammanhang betonas kulturens betydelse som
lokaliseringsfaktor -- en ort eller region som vill dra till sig
näringsliv, handel och turism har större utsikter att lyckas
om den kan locka med ett vitalt kulturliv.
Vi har i det föregående understrukit Skånes möjligheter
när det gäller turismen. Möjligheterna att lyckas med detta
är i betydande utsträckning avhängiga av vad som görs på
det kulturpolitiska området. Genom att vidareutveckla och
marknadsföra de betydande kulturvärden som finns i
regionen ökar möjligheterna för turismen.
Kulturen är av avgörande betydelse för en bygds
attraktionskraft. Det är lättare att flytta till en plats om man
vet att där finns ett livaktigt kulturliv. Omvänt ökar
kulturverksamheten intresset för att stanna kvar där man
vuxit upp. Kulturen stärker samhörigheten och
solidariteten med den egna bygden. Den ger bygden en
egen identitet. Bygden kan bli uppmärksammad genom sin
kulturverksamhet och detta stärker den lokala självkänslan.
Under 1980-talet har åtskilliga kommuner gjort
målmedvetna kultursatsningar för att ge invånarna tillgång
till ett lockande kulturutbud och för att göra den egna
kommunen attraktiv. I många fall har satsningarna fått en
betydelse som sträcker sig långt utanför den egna
kommunen.
En framgångsrik kulturverksamhet skapar självkänsla
långt utanför kretsen av deltagare. Publikdragande
institutioner lockar dessutom arbetstillfällen och pengar till
kommunen.
De sociala nätverken stärks av kulturen. När det finns
rika tillfällen att knyta kontakter med andra främjas både
hemkänslan och företagarandan. Kreativiteten och
initiativkraften gynnas av kulturen. Den lockar nya grupper
av yrkesutövare till bygden med kunskaper och talanger
som tidigare inte funnits där. Detta påverkar
utvecklingsklimatet. Det finns ett positivt samband mellan
kommunala kultursatsningar och frekvensen
nyföretagande.
Kulturen erbjuder nya arbetstillfällen. Kulturintresset är
växande och människor är beredda att satsa både egna
pengar och skattemedel på ett ökat utbud.
I anslutning till det som tidigare sagts om turismen kan
konstateras att kulturturismen har utmärkta förutsättningar
men att den hittills är föga utvecklad.
Mycket talar för att regioner inom vilka det råder ett
fungerande regionalt samspel lyckas allra bäst med att
skapa ett utvecklingsklimat och attraktionskraft. På
kulturområdet krävs det samverkan för att vissa typer av
verksamhet över huvud taget skall kunna åstadkommas.
Detta gäller i hög grad de regionala kulturinstitutionerna.
Sett mot bakgrund av kulturens stora betydelse för en
regions utvecklingspotential är det inte acceptabelt att
kulturanslagen fördelas på det skeva sätt som sedan länge
är ett faktum. Stockholm får en oproportionellt stor andel
av anslagen.
Miljö
Skåne är redan i dag en region i Sverige med hög
belastning på miljön. Närheten till kontinenten och
Östeuropa har inneburit en rad importerade miljöproblem,
främst en stark försurning. Trafiksystem bidrar till
växthuseffekten. Det intensiva skånska jordbruket ökar
kvävehalten i hav, sjöar och vattendrag. Kärnkraftverket i
Barsebäck skapar på sikt svårhanterliga miljöproblem.
En dynamisk utveckling för det skånska näringslivet
innebär uppenbara risker för ännu större påfrestningar på
miljön. Samtidigt har lågkonjunkturen och nytt borgerligt
styre inneburit att många primärkommuner sänkt sina
miljöambitioner, och avhänt sig viktig miljökompetens.
Miljödelegationen, Västra Skåne kritiserade bristen på
ett samlat regionalt ansvar för den skånska miljön.
Ansvaret ligger i dag främst på Skånes 33 primärkommuner
med de två länsstyrelserna som tillsynsmyndigheter. Ett
Skåneparlament skulle självklart spela rollen som operativt
miljöorgan för regionen. Tills dess är det dock viktigt att
staten garanterar en fortlöpande kontroll, utvärdering och
forskning kring Skånes speciella miljöproblem.
Vi föreslår att en miljödelegation inrättas för att se över
östra Skånes miljöproblem på samma sätt som tidigare skett
för västra Skåne.
Vi föreslår att det, för att stödja primärkommunerna i
deras miljöarbete, inrättas två ''miljövärn'', dvs. enheter
som gör förslag till lokala program och projekt, genomför
mätningar, utarbetar beslutsunderlag och lägger
åtgärdsförslag. Vi föreslår att det inrättas ett Skånes miljö-
och naturvärn, för miljön på land, och ett Skånes havsvärn,
för kusthaven, och med tydlig forskningsinriktning. De
bägge miljövärnen kan vara organiserade som stiftelser. De
skall vara samfinansierade av staten, primärkommunerna
och landstingen.
Vi föreslår att det inrättas ett miljövärnsregemente i
Kristianstad att sättas in för svårare miljösanering i Sverige
eller, som FN-uppdrag, i andra länder.
För att tillämpningen av miljölagstiftningen skall bli
effektivare föreslår vi att Statens naturvårdsverk för en
regional enhet till Skåne.
Den marinekologiska forskningen vid Lunds universitet
måste få större resurser för att fortlöpande följa upp
förändringar i havsmiljön. Fasta fältstationer bör inrättas
för att fortlöpande studera Öresundsområdets djur och
växtliv.
Bekämpa arbetslösheten
Den akuta, mycket besvärliga
arbetsmarknadssituationen måste bekämpas med långt
kraftigare medel än regeringen hittills satt in. Det är ytterst
allvarligt om denna höga arbetslöshetsnivå består någon
längre tid. All erfarenhet från de länder i Europa som
ensidigt bekämpade inflationen med hög arbetslöshet visar
att den höga nivån permanentas mycket snabbt då stora
grupper slås ut från arbetsmarknaden och i praktiken har
mycket små möjligheter att ta sig tillbaka om efterfrågan på
arbetskraft ökar.
En hög arbetslöshet är naturligtvis också förödande för
utvecklingsandan och framtidstron. De årskullar som nu går
ur skolan och endast möter arbetslöshet får svårt att känna
entusiasm inför det nödvändiga uppbyggnadsarbete som
måste ske. Likaså breder håglösheten ut sig bland de äldre
som tvingas lämna sina arbeten och tron på att någonsin bli
efterfrågad på arbetsmarknaden blir mycket liten. Dessa
stämningar har negativ inverkan på samhällsklimatet och
bidrar till att ytterligare förstärka krisen.
Grundläggande är naturligtvis att arbetslösheten är ett
gigantiskt slöseri med våra gemensamma resurser. Brist på
angelägna arbetsuppgifter är det inte, det är
marknadsfundamentalismen som hindrar att de arbetslösa
får gripa sig an uppgifterna.
Vi vill ha en kraftfull satsning på arbetslinjen. Den kan
och skall innehålla många olika åtgärder. Det enda som
skall undvikas är det passiva understödet.
Utbildningsbehovet är stort. Offentliga lokaler och miljöer
behöver rustas upp. Tidigare nämnda satsningar i
infrastrukturen måste sättas igång genast och
personalminskningarna inom angelägna områden som vård,
omsorg och utbildning bör stoppas. Ett stopp för
avskedanden i offentliga sektorn är nödvändigt också för att
arbetsmarknadsinsatser skall kunna verka där.
Vi vill tidigarelägga investeringar i kommuner och
statliga verk. Den skånska socialdemokratiska
riksdagsgruppen har i flera motioner redovisat för
riksdagen att det finns åtminstone 10 000
arbetstillfällen som kan komma igång ganska
omgående om investeringar som måste göras tidigareläggs.
För ganska små medel, räntekostnaden för
tidigareläggningen, kan staten få ut ett stort antal
arbetstillfällen.
Det saknas inte arbetsuppgifter eller goda förslag till att
bekämpa den akuta arbetslösheten -- det som saknas tycks
vara regeringens vilja.
Den offentliga sektorn
Den offentliga sektorn spelar allmänt sett en stor och
strategiskt viktig roll när det gäller både att fördela
välfärden på ett rättvist sätt och att skapa förutsättningar för
tillväxt och dynamik i näringslivet.
Det senare handlar om nödvändiga, omfattande
satsningar på infrastrukturen och på forskning och
utbildning. Detta för att stärka konkurrenskraften genom
effektiva transporter och genom att utveckla ny kompetens
och kunskap för framtiden. Men det handlar också om att
t.ex. familjepolitiken, bland annat en väl utbyggd
barnomsorg, gör det möjligt att förena förvärvsarbete och
familjeliv.
Offentlig sektor har också traditionellt spelat en viktig
konjunkturpolitisk roll genom att dess verksamhet hållits på
hög nivå i lågkonjunkturer för att på det sättet dämpa
efterfrågenedgången och lindra arbetslösheten.
Därvidlag står vi inför ett nytt fenomen i den nuvarande
starka konjunkturnedgången genom att också stat och
kommuner planerar och genomför nedskärningar av
verksamheten. Bland annat som en följd av kraftiga
minskningar av statsbidragen.
I många skånska kommuner och i landstingen genomförs
eller planeras nu omfattande besparingar och
personalminskningar. Dessa bör i görligaste mån skjutas på
framtiden, alldeles oavsett om de är ett uttryck för en av
borgerlig ideologi motiverad privatiserings- och
nedskärningsiver eller om de kan motiveras som
genomtänkta rationaliseringsåtgärder som inte försämrar
servicen på just det berörda området. Effekten riskerar
nämligen nu att bli att servicen försämras, arbetslösheten
späds på, efterfrågan minskar ytterligare och att
lågkonjunkturen förstärks. Samhället kommer att få betala
räkningen på andra konton istället.
Regelverket för statens stöd till den kommunala
verksamheten bör dessutom arbetas om. Dagens av
borgerligheten genomförda system är orättvist och leder
tillsammans med skattestoppet och omfattande
indragningar av statsbidrag till nedskärningar av vård,
omsorg, utbildning och annan service. Den nuvarande
statsbidragspolitiken tvingar fram ett systemskifte. För att
ge kommuner och landsting bättre förutsättningar att
bedriva en bra verksamhet bör det kommunala
skattestoppet hävas, bidragsreglerna arbetas om och
statsbidragen höjas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sysselsättningsskapande åtgärder
i Skåne.
Stockholm den 26 januari 1993
Johnny Ahlqvist (s)
Börje Nilsson (s)
Maja Bäckström (s)
Kaj Larsson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Lars-Erik Lövdén (s)
Nils T Svensson (s)
Bo Nilsson (s)
Birthe Sörestedt (s)
Jan Andersson (s)
Bo Bernhardsson (s)
Per Olof Håkansson (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Gunnar Nilsson (s)
Karin Wegestål (s)
Anita Jönsson (s)