Den ekonomiska krisen i Sverige blir djupare. Arbetslösheten fortsätter att stiga och allt fler företag och kommuner tvingas minska verksamheten. I en rapport presenterad alldeles innan årsskiftet spår TCO:s ekonomer att arbetslösheten i Sverige stiger till rekordhöga 8 % under 1993. Man förutspår att Sverige kommer att befinna sig i en depression nästa år om ingenting görs.
Vissa sektorer är särskilt hårt utsatta. Det finns i dag tecken som tyder på att t.ex. antalet anställda i byggsektorn i vissa delar av landet kommer att halveras under kommande år. Det finns flera orsaker till detta. Framför allt det allmänna ekonomiska läget, men även en sviktande efterfrågan, som förstärks av minskade bostadssubventioner. Därtill kan läggas försämring av reparations-, om- och tillbyggnadslånen, som föreslås i den borgerliga statsbudgeten för 1993/94.
Till detta kan man foga effekterna på kommuner och landsting av de statliga indragningarna. Som ett exempel kan Uppsala kommun användas, varifrån man drar in 104 miljoner kronor. Eftersom personal utgör 65 % av kommunens kostnader, innebär denna indragning att 320 heltidstjänster måste bort, räknat på en snittkostnad på 209 000 kr. Detta överensstämmer med Uppsala kommuns beräknade personalminskning för 1993.
Åtstramningar inom kommuner och landsting får dessutom följden att många privata småföretag, som är beroende av offentlig upphandling, drabbas hårt med avskedanden och konkurser som följd.
Ekonomisk teori säger att om arbetslösheten är över en viss nivå är det näst intill omöjligt att få ner den igen. Ofta nämns 8 % som gränsvärdet. Flera exempel från vår nära omvärld avskräcker. Vi får aldrig tillåta att Sverige försätter sig i samma situation.
Den politik som förts de senaste åren, i kombination med den internationella lågkonjunkturen, leder till orimliga konsekvenser för många människor i form av ökad arbetslöshet. Försämrad social service i kombination med sämre ekonomiska förhållanden leder till större ojämlikhet. Detta förstärks av att det generellt sett är de lågavlönade som förlorar sina arbeten först i en lågkonjunktur. Grunden för en god fördelningspolitik är därför att ge människor möjlighet till arbete eller annan meningsfull sysselsättning.
Tyvärr fortsätter den nuvarande regeringen på sin inslagna linje, att enbart försöka spara sig ur krisen. När vi nu har nått ett läge där det inte längre är möjligt att gå fram den vägen verkar regeringen ha blivit helt handlingsförlamad. I stället för att ta nödvändiga krafttag ägnar man sig åt att lägga skulden på andra. Regeringen verkar helt ha gett upp krisbekämpningen.
Nu behövs i stället för regeringens orättvisa och misslyckade politik en offensiv satsning för att arbeta Sverige ur krisen. Det behövs en satsning på tillväxt och utveckling. Syftet måste vara att få de arbetslösa i arbete igen. En lågkonjunktur bör utnyttjas till kompetensutveckling och utbildning på alla nivåer för ofrivilligt arbetslösa. Därför bör även en satsning på fler platser inom komvux, högskoleväsende och annan vuxenutbildning ha en framträdande plats i en aktiv politik för att bekämpa arbetslösheten och den ekonomiska krisen. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har redovisat riktlinjer för en sådan politik i ett antal partimotioner om den ekonomiska politiken, arbetsmarknadspolitiken, näringspolitiken, välfärdspolitiken och utbildningspolitiken, som vi hänvisar till.
Arbetsmarknadsläget i Uppsala
För Uppsala län ser situationen illavarslande ut. Även om Uppsala län fortfarande ligger under genomsnittet närmar vi oss snabbt övriga riket när det gäller arbetslöshet. Länsarbetsnämnden uppger att arbetslösheten vid december månads utgång uppgick till över 9 000 personer, eller 63 % av arbetskraften. Detta innebär att arbetslösheten ökat med 89 % på ett år. Länsarbetsnämnden beräknar att arbetslösheten i Uppsala län kommer att stiga till 7--8 % under våren. Enbart under december månad varslades nästan 1 000 personer.
Värst utsatt är länets norra del, med främst Älvkarleby kommun där den öppna arbetslösheten ökat med 161 % under förra året. Problemen är nu även stora i den södra länsdelen där ökningen är 64 %, vilket är en ny och oroväckande utveckling.
Långtidsarbetslösheten, med dess följder i form av utförsäkringar från a-kassa och KAS, har det senaste året markant ökat i Uppsala län. En hög ambitionsnivå inom arbetsmarknadsutbildningen i länet har bidragit till att den öppna arbetslösheten kunnat hållas nere under året. På grund av att resurserna till arbetsmarknadspolitiken inte har legat i nivå med den ökande arbetslösheten tvingas länsarbetsnämnden minska antalet personer i arbetsmarknadsutbildning i Uppsala län från 3 000 till 2 000 individer. Det är högst otillfredsställande i ett läge när arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning i stället borde öka.
Kvinnorna drabbas hårt
Dagens kris drabbar framför allt kvinnorna hårt. Jämfört med tidigare lågkonjunkturer är det i dag fler kvinnor som är direkt beroende av eget arbete. Kvinnorna har ofta deltidsarbeten och extraarbeten. När företag minskar verksamheten är det först deltids- och extraanställda som drabbas.
Inom handelsområdet drabbas många deltidsarbetande kvinnor. Kvinnor som även i högre grad är offentliganställda drabbas hårt när kommuner och landsting nu i snabb takt avvecklar verksamheter.
Förslag till åtgärder
Vi har passerat den gräns då vi enbart kan spara oss ur krisen. Inte heller en exportökning kommer nämnvärt att förbättra sysselsättningsläget, eftersom företagen har stor ledig kapacitet i dag.
Det är viktigt att kommuner och landsting ges möjlighet att ta sitt ansvar. Vi har i riksdagen motsatt oss regeringens indragningar från kommuner och landsting och kräver, att det lagstadgade kommunalskattestoppet upphävs.
För byggsektorn och industrin är tidigarelagda investeringar i länets infrastruktur, offentliga byggnader, renoveringar och satsningar på kulturmiljövård av största vikt. Socialdemokraterna har tidigare redovisat att det finns konkreta objekt av varierande storlek som är så färdigplanerade att det är möjligt att starta dem under 1993/94.
Dessa åtgärder skulle snabbt ge effekt. T.ex. i Uppsala län skulle arbeten inom sjukvård, infrastruktur, kommunal service etc. snabbt kunna skapas om bara resurser tillförs. Framför allt finns stora möjligheter att öka takten i utbyggnaden av gruppbostäder i landstingets regi och i vägbyggen som en ny sträckning av E 4 genom länet. Dessutom kan mindre vägförbättringar i länsvägnätet snabbt ge många arbetstillfällen. Andra projekt som vi vill peka på är tillbyggnad av Uppsala universitets lokaler i Humanistcentrum och på Gluntenområdet. Vi hänvisar även till de förslag som framlagts gemensamt av socialdemokraterna i Gävleborg och Uppsala län angående Arlandabanans norra sträckning.
Genom att tidigarelägga byggstarter kan landstinget nå upp till de krav lagstiftningen ställer vad gäller gruppbostäder. Det finns även utrymme att öka personalen i gruppboendet, i syfte att ge de boende större möjlighet att leva ett normalt liv.
Vi motsätter oss i andra motioner regeringens förslag att lägga ned rättsmedicinska institutet i Uppsala och tingsrätten i Tierp.
I andra motioner föreslår vi för att stimulera sysselsättningen i Uppsala län att upprustningen av järnvägen mellan Örbyhus och Hargshamn påbörjas samt att planeringen för byggande av ett museum i riksintressanta Gamla Uppsala genomförs.
Länsarbetsnämnden och länsstyrelsen uppvaktade berörda myndigheter under hösten 1992 för att erhålla ytterligare medel för arbetsmarknadsutbildningen i länet, dock utan framgång. Enligt vår uppfattning är det nödvändigt att bryta den rådande passiva kontantlinjen mot en aktivare arbetslinje i arbetsmarknadspolitiken. Därför är det vår uppfattning att regeringen bör bevilja länsarbetsnämnden i Uppsala län en förstärkning av utbildningsanslaget utöver det redan föreslagna anslaget.
Vi anser även att riktade insatser av utbildningsvikariat för kommuner och landsting är ett bra sätt att skapa arbetstillfällen inom offentlig sektor. En lågkonjunktur är ett utmärkt tillfälle att satsa på att vidareutbilda personalen, t.ex. vårdbiträden och undersköterskor men även övrig vårdpersonal.
Detta är vår socialdemokratiska politik för att bekämpa arbetslösheten och få tillbaka tillväxt och framtidstro i Uppsala län.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftfulla och skyndsamma åtgärder för sysselsättning, utbildning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och investeringsarbeten i Uppsala län.
Stockholm den 26 januari 1993 Birgitta Dahl (s) Ingrid Andersson (s) Björn Kaaling (s) Gunnar Thollander (s)