Den stödområdesindelning inom det regionalpolitiska
området som gäller sedan drygt två år har varit omtvistad på
sina håll i landet. Rättvisa och logik kan ju alltid diskuteras
i dessa sammanhang, men några kommuners placering har
onekligen väckt viss förvåning på sina håll. I Jämtlands och
Västernorrlands län placerades således bl a Åre, Bräcke,
Sollefteå och Ånge kommuner i stödområde 2, medan
grannkommunerna, t ex Berg och Ragunda, placerades i
stödområde 1.
Än mer förbryllande blev situationen när Torps
församling i östligaste delen av Ånge kommun genom
regeringsbeslut våren 1991 tillfälligt inplacerades i
stödområde 1. Följden blev att hela Bräcke kommun och
resterande delar av Ånge kommun kom att utgöra något av
en ö-bildning i en region där stödområde 1 i övrigt gällde.
Detta förhållande har i viss mån justerats i och med
regeringsbeslutet förra året, där området fick en status av
''nästan stödområde 1'', med möjlighet till lokaliseringsstöd
till företag i form av investeringsbidrag med 30 % i stället
för de 35 % som gäller för stödområde 1.
Förvånande i detta sammanhang är också att inte
Sollefteå kommun har kunnat flyttas från stödområde 2 till
1. Med hänsyn till de uppenbara problem som denna
kommun har och kan befaras få inom
arbetsmarknadsområdet finns det enligt vår mening all
anledning att staten försöker underlätta på alla sätt för
nyetableringar och utveckling av näringslivet.
Vi anser att det finns väl motiverad anledning att vidta
förändringar i stödområdesindelningen när det gäller
Västernorrlands län. I första hand bör hela Ånge och
Sollefteå kommuner tillfälligt tillföras stödomåde 1. Detta
skulle dels innebära att stödregler m m skulle ändras för de
delar av Ånge kommun som nu har en ''mellanform'' av
stödregler m m så att samma regler kommer att gälla för
hela kommunen, dels att Sollefteå kommun får samma
förmånliga inplacering i det högre stödområdet.
Båda dessa kommuner har drabbats hårt av
nedläggningar och omorganisationer -- inte minst på den
statliga sidan -- på senare tid. Tyvärr ser inte heller den
överblickbara framtiden speciellt ljus ut. Alla möjligheter
till stöd för det privata näringslivet bör därför prövas.
Kommunerna själva och länsmyndigheterna arbetar
intensivt för detta, men man behöver hjälp från statligt håll,
bl a genom de statliga företagsstöden, som baseras på
stödområdena.
Sollefteå kommun, som nu är placerad i stödområde 2,
gränsar i norr och väster till stödområde 1. Näringslivets
struktur och den mycket svåra arbetsmarknadssituationen i
kommunen motiverar även här mycket klart en inplacering
i förmånligare stödområde.
Den regionalpolitiskt mest önskvärda och administrativt
enklaste lösningen bör vara att de här nämnda kommunerna
i sin helhet inplaceras i stödområde 1, med de förmåner
ifråga om såväl investeringsstöd som
driftskostnadslättnader som då tillkommer företagen.
Inplaceringen skulle förslagsvis vara tillfällig, med
giltighet i tre år fr o m kommande budgetår och uppföljning
efter två år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det angelägna i att Sollefteå och
Ånge kommuner i Västernorrlands län tillfälligt inplaceras
i stödområde 1.
Stockholm den 26 januari 1993
Tage Påhlsson (c)
Jan Erik Ågren (kds)