Regering och riksdag har sedan länge fastslagit att den
statliga glesbygdspolitiken bör inriktas på de mest
utpräglade glesbygdsområdena i landet utanför rimligt
pendlingsavstånd till större orter. Sådana områden finns
företrädesvis i skogslänens inland och i skärgårdarna.
Denna inriktning kommer också till uttryck i instruktionen
för Glesbygdsmyndigheten där det sägs att tyngdpunkten i
myndighetens arbete skall ligga på dessa områden.
Den hittillsvarande regionalpolitiken har dock, vad
gäller olika stödmöjligheter, i första hand kommit
skogslänen till del. Skärgårdarna har inte på långt när
åtnjutit samma stöd.
De förändringar i statsbidragssystemet till kommunerna
som nu införs kan få allvarliga följder för skärgårdarna.
Kommunerna i Stockholms skärgård har redan i dag
svårigheter att upprätthålla en tillfredsställande service i
skärgården, t.ex. vad gäller skolverksamheten. Andra
verksamheter som post, lotsplatser, färjor m.m. hotas av de
statliga myndigheternas rationaliseringar. Varje myndighet
ser enbart till sin egen verksamhet, någon samordning
existerar inte. Länsstyrelsen har visserligen ett
samordningsansvar i länet men länsstyrelsens resurser och
styrmedel är mycket begränsade.
Budgetåret 1992/93 uppgår de regionalpolitiska medlen
i Sverige till ca 3 mdkr. Huvuddelen av resurserna riktar sig
till stödområde 1 och 2 som omfattar 60 % av landets yta
men endast 8 % av befolkningen. Stockholms län erhåller
ca 9 mkr (8 mkr i bidrag och 1,3 mkr i kreditgarantier).
Det regionalpolitiska stödet i stödområdena uppgår till
ca 4 000 kr per person. I Stockholms skärgård bor ca 10 000
personer varav ca 5 000 på öar utan fast landförbindelse.
Skulle skärgårdarna få stöd i proportion till stödområdena
borde alltså det regionalpolitiska stödet till Stockholms län
uppgå till 20 mkr.
Länsstyrelsen har i en hemställan till regeringen i
november 1992 begärt att Stockholms läns skärgård får
samma villkor som i stödområdena vad gäller det
regionalpolitiska stödet.
En förutsättning för att en sådan regeländring skall
kunna utnyttjas är att Stockholms läns andel av det
regionalpolitiska stödet ökar enligt vad i motionen anförts.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av glesbygdsstöd för att
garantera överlevnaden i Stockholms skärgård.
Stockholm den 26 januari 1993
Eva Zetterberg (v)
Gudrun Schyman (v)
Lars Werner (v)
Annika Åhnberg (-)