Arbetsmarknaden på Gotland är liksom i hela riket
mycket svår och Länsarbetsnämnden har problem att möta
som är värre än någonsin tidigare. Särskilt för ungdomar är
situationen mycket oroande. Ungdomsarbetslösheten i
Gotlands län ligger för närvarande (jan 1993) drygt två
procentenheter högre än riksgenomsnittet och nästan 40 %
av de gotländska ungdomarna är sökande vid
arbetsförmedlingarna. För befolkningen som helhet ligger
andelen sökande sedan länge på en nivå runt 14 % och
endast den förvärrade situationen i andra län har gjort att vi
inte längre tillhör de allra hårdast drabbade. Samtidigt ser
vi framför oss en utveckling som kan få till följd att den
gotländska arbetsmarknaden kraftigt försämras. Den stora
andelen sysselsatta inom jordbruket och den offentliga
sektorn, båda i ett skede av stora neddragningar, gör
framtidsprognosen dyster. Industrin, som sysselsätter
endast obetydligt fler än jordbruket, är till ungefär en
tredjedel baserad på lantbruksråvaror. De anläggningar
som finns inom denna sektor är moderna och rationella men
kräver en råvarutillgång av ungefär nuvarande omfattning.
Enligt Länsarbetsnämndens beräkningar kan 1 000--1
500 arbetstillfälen komma att försvinna från ön under de
närmaste 3--5 åren. För att detta inte skall bli verklighet
krävs satsningar inom en snar framtid. Gotland riskerar
annars att bli ett utflyttningslän där kompetens och
arbetskraft försvinner. Länet har också den lägsta andelen
övergångar från gymnasium till högskola. Den formella
kompetensen är förhållandevis låg även om erfarenhet och
stabilitet hos arbetskraften delvis uppväger detta.
Av SCBs första beräkningar av länsvisa
nationalräkenskaper framgår att Gotlands län har den
lägsta BNPn per capita i Sverige. För den som är förtrogen
med det gotländska näringslivets struktur,
inkomstförhållanden m.m. framstår inte detta som
förvånande. Detta är naturligtvis ett begränsat sätt att se på
länens ekonomiska ställning. Det är likafullt ett faktum att
Gotland har den lägsta medelinkomsten i landet och en
näringslivsstruktur som kan beskrivas som traditionell.
Inför framtiden behövs kreativitet och satsningar. Till
största delen måste detta bli en fråga för befolkningen i
länet. Viss grundläggande service måste dock garanteras
från staten.
Andelen av befolkningen i Sverige som bor i stödområde
är lägre än inom EG, vilket bör göra det än mer angeläget
att inför medlemskapsförhandlingarna utvidga
stödområdena i den mån det anses ändamålsenligt. Vi
föreslår därför att Gotland inplaceras i stödområde två.
Det finns även positiva inslag i den gotländska
framtidsbilden. Stabil arbetskraft, goda
telekommunikationer, väl utbyggd service, nära kontakter
mellan människor, ett omväxlande och rikt kulturliv, natur
och miljö som saknar sin motsvarighet i landet och täta
flygförbindelser med Stockholmsområdet är faktorer som
talar för Gotland. I många avseenden är länet dock lite för
litet för att kunna bära den service som behövs för att
gotlänningarna skall leva ett liv som är likvärdigt med
övriga svenskars. Folkmängden ökar, om än mycket
långsamt, en utveckling som måste understödjas.
Länsarbetsnämnden har också på ett kraftfullt och effektivt
sätt tagit sig an uppgiften att anpassa arbetstillfällen och
arbetssökande till varandra vad avser såväl utbud som
utbildning och annat samhälleligt stöd.
Till Gotlands största fördelar hör den medeltida
stadsmiljön i Visby. Med bevarad ringmur, kyrkoruiner,
stenhus och stadsplan från 1200-talet intar staden en
särställning i Norden. Men det är en kostbar klenod. Ålder,
väder och miljöförstöring sliter hårt på de gamla
byggnadsverken. Stenen vittrar, murar rasar och vissa
ruiner måste numera hållas stängda för allmänheten på
grund av rasrisk. Felaktiga puts- och lagningsmaterial har
förvärrat skadorna och måste bytas ut. De medel som
hittills avsatts för vård av dessa kulturskatter har hittills
varit mycket otillräckliga. Riksantikvarieämbetet har
beräknat behovet av medel till ruinerna till 58 miljoner, att
jämföra med de 140 000 kr som avsatts för innevarande år!
Gotland har också gamla kulturband till de baltiska
staterna. Detta bör tas till vara vid de olika kontakter som
under de kommande åren kan förutses mellan Sverige och
Estland, Lettland och Litauen. Även andra stater som
Ryssland, Polen och Tyskland kan ingå i samarbete av olika
slag. Olika privatpersoner, företag och organisationer har
redan goda kontakter över Östersjön men statens
satsningar bör i större utsträckning kunna kanaliseras via
Gotland. Det översättar- och författarhus som aviseras i
årets budgetproposition är ett gott sådant exempel.
Regionalpolitiska satsningar som utöver en
stödområdesplacering skulle skapa och förbättra
möjligheterna till en positiv utveckling av Gotland är
omedelbar start av den planerade högskolebyggnaden på
hamnområdet i Visby vägprincip inom taxesättningen på
Gotlandsfärjorna ny kriminalvårdsanstalt på Gotland
förbättring av väg 147 Visby--Slite bro till Fårö särskilt
regionalpolitiskt stöd till lantbruket på Gotland svensk-
baltiskt arbetsmiljöcentrum på Gotland ett
engångsanslag till akutinsatser för att säkra ruinerna i Visby
ett särskilt årligt anslag till den kontinuerliga vården av
Visby ringmur och medeltida byggnader placering av
Statens Institutionsstyrelse i Visby
Vissa av dessa åtgärder utvecklas närmare i andra
motioner till detta riksmöte. Det måste ankomma på
regeringen att i samråd med Länsstyrelsen på Gotland
närmare utforma på vilket sätt regionalpolitiken bör se ut
för att ge Gotland möjlighet att dra nytta av sina fördelar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Gotland bör inplaceras i
tillfälligt eller permanent stödområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av regionalpolitiska
satsningar avseende Gotlands län.
Stockholm den 26 januari 1993
Ulla Pettersson (s)
Bengt Kronblad (s)