Västerbotten har haft en positiv befolkningsutveckling
under efterkrigstiden -- frånsett statsmakternas starka
styrning under l960-talet som ledde till den stora
utflyttningsvågen. Från år l950 till år 1990 ökade
befolkningen med 20 000 -- en ökning som till stor del
hänförs till Umeå-regionen. Men det råder stora regionala
skillnader i länet. Under de senaste decennierna har
utvecklingen i Umeå och delvis i Skellefteå varit starkt
positiv -- undantag utgör de sista årens intensiva
lågkonjunktur.
Inlandskommunerna -- och då särskilt
fjällkommunerna -- har däremot haft en negativ utveckling
under de senaste decennierna men utflyttningsvågen har
stannat av. Man kan utan vidare konstatera att
Västerbotten brottas med inomregionala obalanser. Länet
är tredelat: inlandet samt norra respektive södra kustlandet
skiljer sig väsentligt i flera avseenden från varandra. Av de
ca 60 000 personer som bor i inlandet är exempelvis 13 000
pensionärer (22 %). I södra kustlandet med ll5 000 invånare
är l6 000 pensionärer. (13 %). Vissa byar i glesbygden
riskerar att gå emot en total avfolkning. Med en hög andel
av pensionärer ställs stora krav på samhällsservicen i
inlandskommunerna. Totalt i länet finns fem kommuner
med en folkmängd under 5 000.
Ålderspyramiden inger sålunda farhågor speciellt för
inlandet. Kommer det att finnas unga människor kvar i
bygderna inte minst för att upprätthålla en rimlig
samhällsservice? En oeftergiven målsättning för länets fjäll-
och mellanregion är att hejda den negativa
befolkningsutvecklingen, som om den får fortgå kommer
att äventyra den totala samhällsservicen.
Trots den ojämna ålderspyramiden har Västerbotten i
genomsnitt alltid varit ett ungt län, som trots höga
utflyttningssiffror förmått växa. Den växtkraften har de
senaste årtiondena till stor del emanerat genom effekter av
lokaliseringen av universitetet till Umeå, vilket haft en
enorm betydelse.
De stora basnäringarna skogen, malmen och
vattenkraften utgör fortfarande en viktig grund för länets
näringsliv och sysselsättning, men är nu utsatta för stark
förändring. I synnerhet har malmbrytning, kartering och
prospektering minimerats vilket lett till betydande
svårigheter för de samhällen i länet som helt eller delvis är
beroende av näringen.
Vi står nu inför en förändrad världsbild där Västerbotten
utgör en liten del av det nya Europa. Vi vill slå vakt om den
lokala och regionala identiteten inte minst inom det sociala
och kulturella området. Internationalisering med
anpassning till EG, omdaning i Östeuropa, nya öppningar
mot ''Storkalotten'', ändrade värderingar, förnyelsen av
offentlig sektor -- allt sammantaget skapar både
förutsättningar och problem. Det blir nya utmaningar för
Västerbottens län att hävda sig i den internationella
konkurrensen. Västerbotten har trots det geografiska
utkantsläget stora möjligheter att ta aktiv del i de fördelar
som det nya Europa erbjuder.
Men det behövs en ny grundsyn -- Västerbotten är ej
längre stödområde utan ett utvecklingsområde.
Beteckningen och ordet stödområde är förknippat med
alltför negativa värderingar. Stödet har tillkommit oftast för
att utjämna de geografiska nackdelar som finns för att
åstadkomma verksamhet på lika villkor -- ett stöd för
utveckling. Ordet stödområde bör nu ändras i regional- och
näringspolitiska sammanhang till utvecklingsområde.
Utgångsläget torde vara bättre för Västerbotten än för
många andra svenska regioner. I Umeå finns en stark men
fortfarande outvecklad kultur- och kompetensbas, i
Skellefteå en stark och unik entreprenöranda och i inlandet
vissa råvarutillgångar och en på sikt allt värdefullare miljö --
en i stort sett outnyttjad turistvärld med fiske, friluftsliv och
introduktion till en ny livsstil.
En ny ''plattform'' för en kontinuerlig dialog om
regionens investeringsklimat bör upprättas där ledande
representanter för stat, kommun, landsting och inte minst
näringslivet medverkar. En dialog som bl.a. kan medverka
till en gemensam aktionsplan för att stärka länet och
samordna de gemensamma resurserna till bästa nyttjande.
Kort sagt varje kvinna och man måste engageras i
samhällsarbetet för ett län i förändring som leder till ökad
välfärd och kommer varje västerbottning till godo.
En gemensam grundsyn bör utgå ifrån
-- att vända den negativa befolkningsutvecklingen i fjäll-
och mellanregionen
-- att arbeta för ett nettotillskott av nya arbetstillfällen
-- att skapa en god livskvalitet i länet med en väl utbyggd
barnomsorg, med utbildning och utvecklingsmöjligheter
-- att fortsätta satsningar på olika typer av kvinnoprojekt
speciellt i inlandet -- en form av arbetsstugor.
Satsning på infrastruktur och därmed
kunskapsutveckling och kommunikationer är nyckeln till
utveckling för länet.
Kunskapsutveckling
Insatser måste därför åstadkommas för att öka andelen
''högre utbildning'' för studerande i Västerbotten.
Kompetenshöjning och förstärkning av utbildningen utgör
viktiga strategiska insatser i den regionala utvecklingen. En
fortsatt utveckling av distansutbildningen utgör ett av de
mer förhoppningsfulla regionalpolitiska infrastrukturella
åtgärderna.
Umeå universitet har länge varit ledande i Sverige vad
gäller distansutbildning. Nu har universitetet startat ett
utvecklings- och förändringsarbete som innebär anpassning
av innehåll, pedagogik och metodik för tilllämpning av flera
medier för undervisning på distans. Distansrådet ansvarar
för att projektet genomförs. Inom ramen för ett fyrtiotal
projekt växer nu fram ett utbud av distanskurser -- ett
synnerligen viktigt utvecklingsarbete inte enbart för
västerbottningar utan även för övriga boende inom
Norrlandslänen -- där kraven på överbryggande metodik
och teknik är höga. Utvecklingen av svensk
distansundervisning på olika nivåer bör samverka i teknik-
och metodutveckling och marknadsföring. Ett nationellt
centrum för distansundervisning bör därför tillkomma vid
Umeå Universitet som har en unik kompetens på området
och bli ett centrum för samordning inom högskolan i riket.
Vidare bör möjligheter tillkomma för att bygga ut
distansutbildningen i första hand i länet.
Särskilda utbildningsinsatser för kvinnor
Det är inte bara bristen på arbete och bristande åtgärder
för att skapa aktiva kvinnojobb som gör att kvinnor flyttar.
Bristen på utbildningsvägar är ofta ett större problem bland
kvinnor än bland män. Med ett kvinnoinriktat synsätt på
utbildning och forskning i inland och glesbygd kan
kvinnornas förutsättningar stärkas.
Ett intressant förslag som en utredning arbetar med är
ett kvinnouniversitet i Norrland. Basen skulle kunna ligga
inom universitet/högskola. I Västerbotten kan ett antal
orter utses som lämpliga lokaliseringar -- Lycksele kan
mycket väl vara ett alternativ.
En etablering av ett kvinnouniversitet skulle stärka
kvinnornas självtillit och synliggöra kvinnors insats och
betydelse. Det blir en kraftkälla som bygger på och
tillvaratar kvinnors kunskap, erfarenhet och
forskningsresultat. Kvinnouniversitetet skall i första hand ta
tillvara kvinnors kompetens och resurser lokalt och på den
egna orten i länet.
De kvinnliga nätverk som redan finns i både
Västerbotten och Norrbotten bildar en bas för att bygga upp
en organisation. Forskning och utbildning skall bedrivas
tvärvetenskapligt och Kvinnouniversitetet är tvärpolitiskt.
Förslagsvis kan glesbygdsmyndigheten ges i uppdrag att
fortsätta att utreda förutsättningar för Kvinnouniversitetet
i Norrlands inland.
Kultur
Norrlandsoperan i Umeå bör bli en nationalscen.
Genom samverkan mellan större städer i Norrland kan en
permanent musikteaterverksamhet etableras som
exempelvis dansteater i Sundsvall/Härnösand, kyrkoopera
och tonsättarverkstad i Piteå, barn- och ungdomsensemble
i Östersund. Sammantaget kan detta i sin tur ge ett större
utbud och en helt annan publikförankring i Västerbottens
län och i hela Norrland. En separat motion om detta är
framlagd.
Kommunikationer
Effektiva transporter är avgörande för Västerbottens
konkurrenskraft. Näringslivets och individernas behov av
snabba och säkra, punktliga och kostnadseffektiva
järnvägstransporter är oomtvistat. Järnvägen behöver
därför öka sina marknadsandelar i områden med stark
trängsel på vägnätet och/eller hög miljöbelastning. En ny
Bottniabana behövs längs Norrlandskusten. En särskild
motion har lagts om detta. Såväl gods- som persontrafiken
är viktig för tvärbanan i länet. Inte minst av miljö- och
säkerhetsskäl bör tunga transporter som skogstimmer m.m.
med stor fördel kunna transporteras via järnvägsnätet i
stället för att trängas med personbiltrafiken på de smala
vägarna. För att undvika belastningen på vägnätet bör en
upprustning av tvärbanan mellan Storuman och Hällnäs
komma till stånd.
Trots att det under det senaste året har satsats på
väginvesteringar finns åtskilligt mer att uträtta.
Västerbotten erhöll i ordinarie belopp från sommaren -91
till november -92 drygt en miljard. Därtill kommer anslag
särskilt för grusvägarna enligt krisuppgörelsen.
Vägkapitalet har emellertid under en följd av år allvarligt
urholkats. Under större delen av l980-talet har de årliga
investeringarna varit mindre än de årliga avskrivningarna.
Västerbotten med ett så starkt förgrenat vägnät har fått
känna av de allvarliga bristerna.
Vad som främst nu behövs är en upprustning av E 4
genom länet till en acceptabel Europastandard. En del
arbeten är påbörjade eller projekterade men fortfarande
kvarstår sträckan Yttervik--Skellefteå, som är en farlig
flaskhals för trafikanterna.
Blå Vägen, dvs. E 12, måste nu förbättras både vad avser
bredd och beläggning. Det är en skandal att vägstandarden
inte har förbättrats med tanke på trafikflödet med tunga
timmerbilar som går igenom tättbebyggda områden. Till
detta skall också läggas förutom den vanliga persontrafiken
även den turistström som under normala förhållanden söker
sig upp till Västerbottensfjällen inte minst från den finska
sidan. Trafiksäkerhetsarbetet ställer stora krav på
Vägverket som väghållare. Det är oförsvarbart att inte
förbättra vägstandarden på E 12.
Med hänsyn till de långa transportsträckor som varor
och tjänster skall transporteras med åtföljande höga
transportkostnader måste även i en framtida
Europagemenskap transportstöd utgå. Utan transportstöd
kommer inte det västerbottniska näringslivet att kunna
konkurrera med motsvarande företag i Europa.
Turism
Turism får en allt större betydelse för länet och då inte
endast i fjällområdet. En vidgad syn på turismen och nya
initiativ till samordning krävs för ökning av turistnäringen.
Utveckling av turism hänger även samman med en
utveckling av fritidsfisket och nyttjandet av de för
vattenkraft outbyggda älvarna. Exempelvis utgör Byske och
Åby älvdalar utmärkta projekt för att utveckla turism och
därmed stärka bygdens överlevnadschanser.
Turism innefattar flera angelägna samhälleliga effekter
vad gäller sysselsättning, service, handelspolitik och
regionalekonomi. Förutom den traditionella turismen med
hotell, stugbyar och vandrarhem borde insatser tillkomma
för att uppmuntra bygde- eller gårdsbruksturism. En sådan
utveckling ger ortsbefolkningen inkomst och sysselsättning
genom utnyttjande av egna resurser som arbetskraft,
kunskap, mark, maskiner och byggnader. Därigenom stärks
det enskilda lantbruket. En utredning om turismens
utvecklingsmöjligheter bör tillsättas.
Lanthandel
Tillgången till lokalförsörjning av dagligvaror och bensin
är en viktig faktor för att kunna behålla
befolkningsunderlaget i glesbygden. Många tecken tyder på
att situationen för lanthandeln/glesbygdsbutiken och de små
bensinstationerna har blivit allt besvärligare. Det finns risk
för en ökad utslagning. De stora grossisterna har ett allt
svagare intresse för att behålla sina butiker vid sidan av de
stora kundstråken. Bensinbolagen är obenägna att hjälpa
stationer med låg omsättning att finansiera nya
investeringar för bl.a. gasåtervinning. Bensinpriset slår
även hårt mot glesbygdsbefolkningen. Antalet personer
som är beroende av bilen för livsmedelsinköp är väsentligt
många fler på landsbygden än i storstäderna. Sämsta
möjligheten att åka kollektivt till arbetet har man i
Västerbotten. Det är nära 67 % av de sysselsatta i länet som
har längre än l timmes restid med kollektivt färdmedel eller
helt saknar arbetspendlingsalternativ. Fortfarande behövs
resurser för att stödja glesbygdshandeln. En utredning bör
tillsättas för att se över bilåkandet och dess konsekvenser,
särskilt vad avser glesbygden.
Arbetsmarknaden
I ett glest befolkat län som Västerbotten är
småföretagarna och deras framtidstro viktiga för
utvecklingen. Regeringen har också genom stimulans i olika
former för denna grupp sökt underlätta både nyföretagande
och bättre ekonomiska förutsättningar. All
kompetensutveckling blir då också viktig.
Arbetslösheten i länet inger oro. Med satsning på
arbetslinjen och med en vändning av konjunkturläget och
de förslag jag önskat lägga fram i motionen kommer
arbetsmarknadsläget att kunna förbättras i länet. Det är
utomordentligt viktigt att intensiva satsningar görs för att
kvinnorna skall kunna stanna kvar i länet och erbjudas både
utbildning och en meningsfull fritid.
Det förtjänar att påpekas att skogsindustrin -- som är
mycket betydelsefull för länet Västerbotten -- gav ett
överskott i export--importbalansen på 52 miljarder kr, varav
Norrland bidrog med 35 miljarder. Norrland och
Västerbotten är betydelsfullt för svensk ekonomi.
''Hela Sverige skall leva'' är det motto som slås fast i
regeringsförklaringen. De satsningar som nu krävs för
Västerbottens del faller inom ramen för en aktiv
regionalpolitik för Västerbotten -- ett län i förändring.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att beteckningen stödområde bör
ändras till utvecklingsområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en ny plattform för dialog bör
skapas för samordning av gemensamma resurser inom
länet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett nytt nationellt centrum för
distansundervisning bör tillkomma vid Umeå
universitet,1
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att möjligheterna för att skapa
ett kvinnouniversitet i Norrland bör utredas,1
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tvärbanan Storuman--Hällnäs
genom omfördelning bör ges resurser för upprustning för
både person- och godstrafik,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att E 4 genom Västerbotten bör
tillföras resurser för en upprustning till Europastandard och
då speciellt sträckan Yttervik--Skellefteå,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Blå Vägen, dvs. E 12, bör
förbättras både vad avser bredd och beläggning genom
omfördelning av resurser inom totalanslaget,2
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett bibehållande av
transportstödet bör finnas med i de kommande EG-
förhandlingarna,3
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning för att utveckla
förutsättningarna för turismen bör tillsättas,4
l0. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att förutsättningarna för att
bevara ett stöd för glesbygdshandeln inklusive
bensinstationer bör stärkas,
ll. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en utredning om bilåkandets
konsekvenser för glesbygden bör tillsättas.
Stockholm den 26 januari 1993
Ulla Orring (fp)
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till UbU
2 Yrkandena 5--7 hänvisade till TU
3 Yrkande 8 hänvisat till UU
4 Yrkande 9 hänvisat till KrU