Västernorrlands näringsliv med sina tunga industrier gör
med hänsyn till exportomsättningen länet till ett av Sveriges
mest betydande. I absoluta exportvärden låg länet på femte
plats i Sverige år 1990, men jämfört i export per invånare så
låg länet i topp. Även totalt för hela produktionen i Sverige,
dvs BNP, ligger Västernorrland högt; där är det endast
storstadslänen som har en högre nivå.
Västernorrlands län har under lång tid haft en negativ
befolkningsutveckling. Från 1980 till 1992 har befolkningen
i länet minskat med ca 7 100 personer (-2,6 %), vilket är den
största minskningen av alla län såväl i absoluta som i relativa
tal. Både födelse- och flyttningsnettot blev negativt under
perioden. En allvarlig faktor i befolkningsminskningen är
att huvuddelen av det negativa flyttningsnettot består av
yngre produktiva personer. Sundsvall som primärcentrum
(PC) har under perioden 1980--1992 haft en exceptionellt
dålig befolkningsutveckling i jämförelse med övriga PC i
landet. Detta är en illustration till statens bristande
infrastrukturella insatser (inkl statliga jobb) på de export--
industriellt dominerade lokala arbetsmarknaderna i länet.
Sveriges och länets arbetsmarknadssituation är för
närvarande mycket allvarlig. Förutom en ytterst besvärande
lågkonjunktur präglas ekonomin av en mycket stor
osäkerhet och turbulens på finans- och penningmarknaden.
De strukturella problemen i Västernorrland framstår allt
tydligare i detta läge. Sedan 1990 till dags dato har
preliminärt drygt 7 000 arbetstillfällen gått förlorade i länet,
därav en minskning inom tillverkningsindustrin med
närmare 4 000 arbetstillfällen.
Andelen öppet arbetslösa av befolkningen 16--64 år
uppgick i december 1992 till nära nog 7 % i länet (inkl
åtgärder 10,9 %) medan riksgenomsnittet var 5,8 %. I antal
har de arbetslösa i vårt län under det gångna året ökat med
4 400 personer till 11 200, medan antalet lediga platser mer
än halverats.
Ett handlingsprogram blir med tydlighet allt mer
nödvändigt för att bryta den negativa trend som
Västernorrland befinner sig i och för att slå vakt om länets
betydelse för den svenska samhällsekonomin (inte minst
beträffande verkstadsoch processindustrin).
Åtgärder som minskar räntenivån, ökar effektiviteten
och hejdar inflationsriskerna kan räcka för att få fart på
exportföretagens initiativ, investeringar och strukturella
åtgärder (såväl produkt- som processförnyelse). Dessa
åtgärder är dock otillräckliga för att bibehålla/stärka
konkurrenskraften för Västernorrlands exportgenererande
företag. Nya förutsättningar kräver mer vittgående och
kraftfulla åtgärder, som kan skapa stabila utvecklingsvillkor
till försvar av exportföretagens ställning på marknaden,
främst den europeiska.
För att det i Västernorrland verksamma näringslivet
skall vara konkurrens- och utvecklingsstarkt samt kunna gå
stärkt ur strukturomvandlingar och konjunktursvackor är
följande specifika åtgärder av betydelse:
Infrastrukturella utbyggnader
Fortsatt modernisering och standardhöjning av
Ostkustbanan till snabbtågsstandard.
Förverkligande av den samhällsekonomiskt lönsamma
Bottniabanan.
Upprustning och modernisering av stambanan, bl a
genom ökad bärighet, uträtningar, mötesstationer och s k
triangelspår för att därigenom öka kapacitetsutnyttjande
och medelhastighet.
Uppförande av en ny flygterminal på Midlanda, samt
bibehållande av ACC (trafikflygledning).
Stödområdesförändringar
Inplacering av Örnsköldsviks kustkommuner i
stödområde 2, nuvarande inlandskommuner som ingår i
stödområde inplaceras i stödområde 1.
Det regionalpolitiska stödet med sin långsiktiga
inriktning är ett viktigt instrument för förnyelse i de
kommuner där det kan användas. Därför var bortfallet av
detta stöd till Örnsköldsvik sommaren 1990 särskilt
olyckligt både tidsmässigt (konjunkturnedgång) och då
behovet av förnyelse och omstrukturering, främst inom
verkstadsindustrin, var och är mycket stort.
Verkstadsindustrin i Örnsköldsvik skulle vara behjälpt av
att goda förutsättningar skapas för att minska de
beroendeställningar som det övervägande antalet
underleverantörs- och legoföretag har mot bas- och
processindustrin.
En ny stödområdesplacering av Sollefteå kommun från
stödområde 2 till stödområde 1 är angeläget. Skäl som bör
beaktas för denna anhållan är att medan
nyetableringsfrekvensen för Norrlandslänens inland som
helhet börjar närma sig riksgenomsnittet, så släpar Sollefteå
kommun klart efter (25 % lägre än riksgenomsnittet).
Sollefteå har ett mycket utsatt läge, då delar av den
offentliga verksamheten är under omprövning och riskerar
att försvinna. Sollefteå tillhör de kommuner i landet som
ligger i topp vad gäller andelen sysselsatta inom den
offentliga sektorn.
Ånge kommun är hårt drabbad genom avvecklingen av
kiseltillverkningen i Ljungaverk. Därtill sker
omstruktureringar inom såväl Statens järnvägar som
Postverket som kan drabba Ånge. De krympande offentliga
och privata verksamheterna riskerar samhällsservicen i
kommunen. Gymnasieskolan har betydande bekymmer
med elevunderlaget. De företag som finns och de som
eventuellt överväger en utveckling och nyetablering ser
med oro på utvecklingen i kommunen. Detta har redovisats
i uppvaktningar och brev till regeringen.
Speciella insatser för kvinnors och ungdomars
sysselsättning och företagande
Med hänvisning till arbetsmarknadsdepartementets
bilaga till budgetpropositionen kommer medel för
ovannämnda insatser att utgå från de speciella
''infrastrukturmedlen'', D 6, som ej inbegriper vårt län. Det
är av yttersta vikt att dessa insatser även inbegriper
Västernorrland, för att framöver skapa ett mer
differentierat näringsliv och sysselsättningsläge i länets
inlandskommuner.
Ökade resurser till högskolan i
Sundsvall/Härnösand -- på sikt universitet
För att näringslivets nationella och internationella
konkurrenskraft skall kunna utvecklas ytterligare är det av
stor vikt att större satsningar görs för att öka antalet kurser
och linjer men även på FoU. Den allt snabbare utvecklingen
inom flera områden ökar behovet av antalet
högskoleutbildade. Det finns vidare ett klart samband
mellan universitetsutbildning, ökad sysselsättning och
ekonomisk tillväxt. En etablering av ett universitet till
Mittsverige med en fast forskningsorganisation skulle
därigenom befrämja och svara mot flera behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ett handlingsprogram för
Västernorrland bör upprättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västernorrlands behov av
infrastrukturella satsningar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förändringar av
stödområdesindelningen i Västernorrland,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsningar på kvinnors och
ungdomars sysselsättning i Sollefteå och Ånge kommuner,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade resurser till
Västernorrlands/Jämtlands högskola.1