Sysselsättningsskapande åtgärder för kvinnor i Västsverige
Idag finns 79 %
av alla kvinnor i arbetskraften och detta faktum gör
att det inte är möjligt att se kvinnors sysselsättning som en
bisyssla som man kan reglera efter olika konjunkturer.
Kvinnors sysselsättning är en rättighets- och
jämställdhetsfråga och utgör också en viktig del för att vårt
samhälle skall fungera. Arbetsmarknaden skall alltså ses
som en helhet och inte som en uppdelad marknad. Men för
att kvinnor och män ska kunna verka på samma villkor i
arbetsmarknaden måste kvinnors arbetsmarknad
analyseras och åtgärder vidtagas. Den offentliga sektorn
måste ses som en viktig del för att hela vårt samhälle skall
fungera.
Män, som ofta arbetar inom de konjunkturkänsliga
näringarna, industri och byggverksamhet, drabbades
hårdare av arbetslösheten i början av lågkonjunkturen än
kvinnor, men nu börjar situationen att förändras. Det är
ingen tvekan om att indragningarna i den offentliga sektorn,
både i kommunerna och i den statliga sektorn som t.ex. post
och tele, innebär att kvinnorna kommer att drabbas mycket
hårt. Även de pågående strukturförändringarna på
kontorsområdet med ökad datorisering, förändringar inom
livsmedelssektorn, rationaliseringen av bankerna och den
minskade handeln kommer att missgynna kvinnorna.
Arbetslösheten för kvinnor beräknas stiga kraftigt under
1993.
I Västsverige var 61 367
arbetslösa vid december månads slut. I de fyra
västsvenska länen hade antalet sysselsatta kvinnor minskat
med 16 300
mellan tredje kvartalen 1990 och 1992. I hela riket
var 4,6 procent
kvinnor arbetslösa 31 december 1992, därav i
Göteborgs och Bohus län 4,2 %
Skaraborgs
län 5,3 %
Hallands
län 4,2 %
Älvsborgs
län 4,2 %
Deltidsarbete
är mycket vanligt i vårt land och det är
nästan enbart kvinnor som arbetar deltid. Men en stor del
av deltiden är inte frivillig -- 40--60 %
av de deltidsarbetande beräknas vilja arbeta heltid.
En stor del av arbetstiden inom handeln, vård och omsorg,
restaurant och bibliotek är uppbyggt på
deltidsanställningar.
De deltidsarbetslösa i de västsvenska länen har ökat från
tredje kvartalet 1990--1992 från 9 385
till 17 099
personer. I hela riket är 1,6 %
deltidsarbetslösa, i O-län 1,5 %,
i N-län 2,1 %,
i R-län 1,7 %
och i P-län 1,8 %.
De
deltidsarbetslösa är till största delen kvinnor som har
registrerats som partiellt arbetslösa och önskar utöka till
heltid. De deltidsarbetslösa syns inte i statistiken eftersom
de inte registreras som öppet arbetslösa. Dessutom får
deltidsarbetslösa bara stämpla i 150 dagar. Inte heller
tillfälliga anställningars upphörande syns i
arbetslöshetsstatistiken.
De fyra största yrkena totalt sett är typiska kvinnoyrken.
36 procent
av alla kvinnor och 4 procent
av alla män arbetar som sekreterare och
maskinskrivare, sjukvårdsbiträden, affärsbiträden eller
städare. Men viktigast är dock inte hur många yrken som
kvinnor respektive män finns inom, utan yrkenas
arbetsinnehåll försörjningsmöjligheter sårbarheten
vid förändringar könssammansättningen
De vanligaste kvinnoyrkena har inte förändrats särskilt
över tiden utan är av tradition inriktade mot hälso- och
sjukvård, kontorsarbete och servicearbete. De flesta
industriarbetande kvinnorna har arbete inom livsmedels-,
textil- och beklädnadsindustri eller grafisk industri.
De nedläggningar som skett inom tekoindustrin och de
rationaliseringar som pågår drabbar naturligtvis kvinnor
hårt.
Offentliga sektorn
Den offentliga sektorn domineras av kvinnlig
arbetskraft. Inom offentlig sektor pågår genomgripande
strukturförändringar. Sektorn domineras av kvinnlig
arbetskraft och helt naturligt är det då kvinnor som blir
arbetslösa. När nu också kommuner och landsting i brist på
resurser för första gången börjar avskeda arbetstagare så är
det också kvinnor som blir arbetslösa.
Behoven finns men resurserna tryter, inte minst med
anledning av regeringens minskning av det kommunala
skatteutjämningsbidraget och beslutet om kommunalt
skattestopp. Inom vårdområdet sker en samordning av
verksamheter som leder till övertalighet bland administrativ
personal som oftast är kvinnor. Nedskärningar av vikariats-
och deltidsanställningar, liksom privatiseringar och
införande av husläkarsystemet kan leda till
personalminskningar.
I de västsvenska länen beräknas ca 14 000
nu anställda att förlora sin arbeten inom den
närmaste tiden. I denna sifferuppgift ingår dock bara till en
del de indragningar som i vår region liksom i andra
påbörjats och kommer att ske inom den statliga sektorn.
Minskningen genomförs under en allvarlig lågkonjunktur.
Tidigare bidrog den offentliga sektorn till att anställa
människor för att tillfredsställa medborgarnas behov av
vård och omsorg. I dag bidrar den till att människor blir
arbetslösa.
Många kommuner planerar att driva delar av den
offentliga sektorn i privat regi. Verksamhet som kan
komma ifråga är t.ex. barn- och äldreomsorg, skolor. För
att starta och driva företag inom vård- och omsorgssektorn
krävs kunskaper om ekonomi och personaladministration.
Huruvida denna verksamhet blir billigare och om några
kvalitetsvinster uppnås med privatisering är mycket
tveksamt, erfarenheterna tyder inte på detta. Vid en
eventuell förändring av den offentliga verksamheten måste
personalens anställningsvillkor beaktas.
Vidare måste kraftfulla insatser, på kort och lång sikt,
göras för att minska könsuppdelningen på
arbetsmarknaden. Tidigare insatser för att få kvinnor att
välja otraditionella yrken har visat att detta förhållande kan
ändras. Insatserna har dock haft en mycket begränsad
omfattning. Och de effekter för kvinnorna, som en
könsuppdelad marknad får i en allvarlig lågkonjunktur,
visar att det krävs särskilda insatser för att åstadkomma
jämställdhet på arbetsmarknaden. Exempel på insatser
är:Informationsinsatser för att påverka kvinnor i deras
val av utbildning och yrke. Yrkeskurser för enbart
kvinnliga elever inom traditionellt manliga områden.
Olika former av stöd till de kvinnor som vågar göra
otraditionella val.
Flera olika faktorer påverkar kvinnors möjligheter till
förvärvsarbete. Exempel på sådana faktorer är brist på
arbetstillfällen, de arbetssökandes utbildning och att de
arbetssökandes kunskaper och erfarenheter ej
överensstämmer med företagens krav på eller behov av
arbetskraft. Utbildning är en viktig grund för att stärka
kvinnors ställning på arbetsmarknaden och förbättra
kvinnornas utvecklingsmöjligheter.
Vuxenutbildningens huvuduppgifter är att ge möjlighet
till vidareutbildning för ett förändrat arbetsliv och att
överbrygga kunskapsklyftor mellan generationer.
Tillsammans med AMU spelar Komvux en viktig roll när
det gäller omskolning. Folkhögskolan är ett viktigt
alternativ till den traditionella utbildningen.
Många kvinnor har utnyttjat denna möjlighet till
vidareutbildning. Majoriteten av kursdeltagarna på
Komvux är kvinnor -- ca 60 %.
Eftersom var tredje högskolestuderande kommer
från Komvux är denna utbildningsform också viktig för att
kvinnor ska kunna studera vidare.
En nedskärning av Komvux skulle kraftigt påverka
arbetslösa kvinnors möjligheter till omskolning. Dessutom
är pengarna till arbetsmarknadsutbildning slut och de medel
som den borgerliga regeringen tänker tillföra kommer inte
att vara tillräckliga.
Den kommunala vuxenutbildningen och folkbildningen
är viktiga för vuxna och då främst kvinnor som är i stort
behov av vidareutbildning inte minst p.g.a.
förvärvsuppehåll. Många ungdomar måste komplettera sina
studier för att komma in på högskolan.
I den rådande arbetsmarknadssituationen i Västsverige
borde en utökning av utbildningen vara motiverad. Alla
besparingar inom vuxenutbildningen och folkbildning
måste avvisas. Även förslaget om att uppskjuta
ikraftträdandet av det tredje året i gymnasieskolan måste
avvisas.
Arbetsmarknadsutbildningen har av tradition varit
inriktad på tillverkningsyrken och således attraherat fler
män än kvinnor. För att möta de rationaliseringar och
omstruktureringar som kommer att drabba kvinnor måste
arbetsmarknadspolitiska satsningar göras med särskild
inriktning på just kvinnor. Andelen kvinnor i
arbetsmarknadsutbildning måste öka. Större insatser
måste till från försäkringskassan, socialförvaltning och
arbetsförmedling för att öka satsningen på kvinnor i
arbetsmarknadsrehabiliteringen. Anpassning måste till
av typiskt manliga arbetsplatser så att de också passar
kvinnor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram med särskild
inriktning på kvinnors sysselsättning och utbildning i
Västsverige.
Stockholm den 26 januari 1993
Marianne Carlström (s)
Lisbet Calner (s)
Arne Kjörnsberg (s)
Britt Bohlin (s)
Alf Eriksson (s)
Birgitta Johansson (s)