Sysselsättningen i Örebro län är bland de sämsta i landet
och vissa kommuner i länet leder arbetslöshetsligan. Det är
inte bra, särskilt som det, som jag ser det, skulle finnas goda
förutsättningar för ett blomstrande län.
Men för att komma dit måste man få tillfällig hjälp från
statsmakterna. Grunden för det dåliga sysselsättningsläget
är en omfattande och kraftfull strukturomvandling som har
skett inom länets industrisektor. Strukturomvandlingen har
medfört att antalet varslade och uppsagda varit bland de
högsta i landet.
Från regeringens sida talas i tid och otid om att ''Hela
Sverige skall leva'', och att marknadskrafterna skall styra
allt till det bästa. Det är svårt om inte omöjligt att säga det
till exv. ungdomarna i Ljusnarsberg och Hällefors, där
ungdomsarbetslösheten ligger på ca 37 %.
Ännu har man inte sett effekterna av indragningarna av
kommunala medel till statskassan. Det kommer ytterligare
att späda på arbetslöshetssiffrorna i de berörda
kommunerna. Indragningar inom den offentliga sektorn
kommer att drabba kvinnorna, för faktum är att kvinnorna
finns inom den sektorn.
Samma problem som redovisats ovan kommer att
drabba flera kommuner inom Örebro län. Det är av den
anledningen som man behöver hjälp från statens sida under
en övergångsperiod. Detta måste komma till stånd snart,
annars finns risken att vi får en utflyttning från vissa
kommuner och länet som skulle försvåra läget ytterligare.
Ett sätt är att regeringen ser över möjligheter till
utlokalisering av statlig verksamhet till de värst utsatta
kommunerna i Örebro län.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillfällig hjälp till Örebro län.
Stockholm den 25 januari 1993
Karl-Erik Persson (v)