Hallands län hade under 1970- och 1980-talen en mycket
positiv utveckling. Sedan 1970 har t.ex. folkmängden ökat
med nästan 30 %, den relativt sett största ökningen i riket.
Bostadsbyggandet har hela tiden legat på en hög nivå och
arbetsmarknaden har kännetecknats av stabilitet och hög
sysselsättning. Det halländska näringslivet har betraktats
som robust och väl differentierat.
Den beskrivna utvecklingen har lett till att Halland, med
rätta, ansetts vara ett expansivt län utan några egentliga
strukturproblem. Som en följd härav har länet inte kommit
i åtnjutande av några särskilda statliga stödinsatser, t.ex. i
form av lokalisering av statliga verksamheter eller
industriellt utvecklingsstöd.
De senaste åren har emellertid bilden förändrats
radikalt. Under 1992 har Halland haft en minst lika
dramatisk ökning av arbetslösheten som riket i övrigt. Vid
årsskiftet 1992/93 var 8.375 personer arbetslösa, en ökning
med 3.400 på ett år. Arbetslösheten i Halmstad, länets
största kommun, var högre än riksgenomsnittet.
Hallands län präglas av en stor andel sysselsatta inom
jordbruket -- nästan dubbelt så stor som för riket i övrigt.
Jordbrukets omstrukturering innebär därför kraftiga
påfrestningar på länets arbetsmarknad.
I övrigt dominerar verkstads-, livsmedels- och
skogsindustri medan de mer kunskapsintensiva
industrisektorerna är underrepresenterade och endast
svarar för 21 % av industrisysselsättningen. Siffran för riket
är 38 %.
Även när det gäller sysselsättning inom offentlig sektor
är Hallands län underrepresenterat. Särskilt påtagligt är
detta inom det statliga området där andelen för Hallands
vidkommande var 6,6 % 1990 jämfört med rikets 9,0 %.
Den statliga sysselsättningen har därefter minskat
ytterligare enligt följande: post --27 personer, vägverk --26
personer, tele --103 personer, lantmäteri --9 personer, SJ --
93 och skoladministration --30 personer.
Trots att den här genomgången ger en ganska dyster bild
av länet är förutsättningarna för en positiv utveckling goda.
Detta kräver emellertid att Halland nu får sin rättmätiga del
av de statliga satsningar som görs. Det gäller bl.a. inom
följande områden.
Kommunikationer
Västkustbanan är en mycket viktig länk i det nordiska
transportsystemet, inte minst när det gäller transporter ner
mot kontinenten. Banan har vidare en stor betydelse för
den regionala och lokala persontrafiken. Särskilt för
godstrafiken är kapacitetsbristen ett allvarligt problem.
Detta förhållande, liksom den nuvarande banans låga
hastighetsstandard, begränsar också möjligheterna att
utveckla persontrafiken.
En utbyggnad av dubbelspår har genomförts från
Göteborg till Kungsbacka och pendeltågstrafiken där
startade under augusti 1992. Därutöver pågår arbetet på ett
par delsträckor, medan planeringsläget för övriga delar av
banan är sådant att utbyggnaden kan komma igång redan
1993 om erforderliga medel tillförs.
Våren 1992 beslutade regeringen att anvisa 532 miljoner
kronor till en tidigareläggning av vissa sträckor.
Utbetalningen skulle ske under förutsättning att en
uppgörelse kunde träffas om regional medverkan i
finansieringen. Enligt min uppfattning kan det finnas skäl
för viss sådan regional medverkan, t.ex. för biinvesteringar
av typen planfria korsningar i tätort. Men Västkustbanan är
i första hand en nationell angelägenhet, och utbyggnaden
ska i allt väsentligt därför ske med statliga medel.
Efter att en omgång förhandlingar har genomförts utan
att någon överenskommelse nåtts har nu en ny
förhandlingsman utsetts. Han ska, i samråd med
Banverket, SJ samt regionala och lokala intressenter, lämna
förslag till en tidigarelagd utbyggnad. Uppdraget ska vara
slutfört senast den 1 mars 1993.
Det är synnerligen angeläget att den fortsatta
utbyggnaden kan starta i direkt anslutning till
färdigställandet av nuvarande delprojekt. Prestige mellan
olika aktörer får under inga omständigheter hindra att så
sker.
Också när det gäller den pågående utbyggnaden av E 6
till motorväg är det angeläget att den kan fortgå utan
fördröjningar. Arbetet med sträckan Halmstad -- södra
länsgränsen pågår och därefter återstår en sträcka mellan
Fastarp och Heberg. Under förutsättning att erforderliga
medel tillförs kan hela E 6 genom Halland vara färdig 1996.
Högskolan i Halmstad
Ökad internationalisering och skärpt konkurrens kräver
stora förändringar inom svenskt näringsliv. Omfattande
satsningar på kunskap och kompetens blir nödvändiga för
att anpassa industrin till de nya villkoren.
Högskolan i Halmstad kan här spela en viktig roll, inte
bara för det halländska näringslivet. Med sin inriktning på
industrirelaterade områden som teknik, ekonomi och ADB
finns där en god grund att bygga på. Det är angeläget att
Högskolan i Halmstad ges möjlighet till en fortsatt positiv
utveckling.
Om- och tillbyggnad av polishuset i Halmstad
Polisen i Halmstad måste få bättre lokaler. Man är nu
uppsplittrad på flera platser och arbetsmiljön är i flera
avseenden undermålig. Med hänsyn till den mycket svåra
arbetsmarknadssituation som råder inom byggnadssektorn
vore det av stort värde om den planerade om- och
tillbyggnaden kunde påbörjas redan under 1993.
Regionala utvecklingsinsatser
Halland tillhör de två län som erhåller minst anslag för
regionalt utvecklingsarbete. Som jag nämnt inledningsvis
var det fram till för några år sedan motiverat med låga
anslag, utvecklingen var länge positiv. Nu har den vänt,
men jag tvingas tyvärr konstatera att den låga tilldelningen
fortsätter.
Det finns flera områden där insatser måste till.
Utvecklingen inom livsmedelsindustrin är ett sådant. Här
har stora nedläggningar skett. Denna trend måste brytas.
Som exempel på möjligheter kan nämnas ett pågående
svampodlingsprojekt med kontraktsodling på gårdar som
annars riskerar att gå ur produktion.
Ett annat viktigt område är utvecklingen av en
företagsby för s.k. groddföretag i anslutning till Högskolan
i Halmstad.
För att kunna bearbeta strukturproblemen måste
länsstyrelsen få tilldelning av medel i en omfattning som står
i relation till den nuvarande situationen i Halland.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av
Västkustbanan,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbyggnaden av E 6 till
motorväg,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Högskolan i Halmstad,2
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om polishuset i Halmstad,3
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för regionala
utvecklingsinsatser.
Stockholm den 25 januari 1993
Christer Eirefelt (fp)
o1011 Yrkandena 1 och 2 hänvisade till TU.
o1022Yrkande 3 hänvisat till UbU.
o1033Yrkande 4 hänvisat till JuU.