Antalet
nyanmälda platser har minskat från 6 568
platser år 1990 till 3 280
år 1992. Detta motsvarar en minskning med 50 %
och läget försämras nu för var dag som går.
Varslen har ökat dramatiskt med nya varsel i bl.a.
bilindustrin, Monark i Varberg och Elit-fönster i Uddevalla
och berörda av varsel om uppsägning är i slutet av december
16 728
personer (N = 2 771 O = 9 229 P = 1 828 och
R = 2 900). Nivån på varslen är därmed de högsta sedan
statistiken infördes och ett illavarslande tecken på att det är
långt kvar innan någon vändning kommer att ske till det
positiva på arbetsmarknaden i väst.
Arbetslösa tredje kvartalet 1990, 1992 och december
1992
1990
1992
dec 19921 antal
%
antal
%
antal
Halland
2 200
1,6
7 100
5,3
8 375
Göteborgs
o Bohus
7 500
1,8
18 000
4,6
27 989
Älvsborg
3 500
1,5
10 200
4,4
14 430
Skaraborg
2 000
1,3
5 500
3,9
10 573
Summa
15 200 40 800 61 367
1
Kvarstående arbetslösa av arbetskraften vid
månadens slut vid af. Även om siffrorna inte är direkt
jämförbara med varandra, ger de en god men skrämmande
bild av den dramatiska utvecklingen.
Samtidigt som vi kan notera en dramatiskt stigande
arbetslöshet befinner sig ett stort antal västsvenskar i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder (AMS
verksamhetstatistik oktober). De åtgärder som ökat mest
är:
Arbetsmarknadsutbildning:
+ 14 209
platser, till 21 537
Beredskapsarbete:
+
2 306
platser, till 3 229
Ungdomsåtgärder
(i form av
ungdomspraktik, inskolningsplatser
och rekryteringsstöd):
+ 15 943
platser, till 17 383
Totalt,
inklusive AMI- och OSA-arbeten men exklusive
lönebidragsanställningar och anställning i Samhall, har
antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat med
34 039
mellan 1990 och 1992, till 46 481
personer.
I åtgärderna lönebidrag och anställning i Samhall har
däremot antalet personer minskat med 991, till 13 938
personer.
De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är nu fullt
utnyttjade inom befintliga medelsramar, och i några av
länen måste t.o.m. nivåerna på åtgärderna dras ner då
tilldelade medel annars inte räcker budgetåret ut.
Utsikterna för 1993
Halland
Hallands län har tidigare haft en lägre arbetslöshet än
riket. Orsaken har varit att arbetsmarknaden i länet inte
varit särskilt konjunkturkänslig. Bilden har nu dramatiskt
förändrats. Den höga andelen arbetsintensiva och nästan
obefintliga FOU-intensiva industristrukturen har orsakat
en kraftig sysselsättningsminskning i denna lågkonjunktur.
Halland är ett av de två län som haft den största
folkökningen i landet. I slutet av 1993 beräknas
folkmängden i åldern 16--64 år öka med ca 2 000
personer.
Den sista december 1992 var 8 375
personer kvarstående arbetssökande (kat. 1) och 5 055
personer i konjunkturella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Till ovanstående skall läggas att 2 771
personer är varslade om uppsägning, och ytterligare
1 000
om permittering eller förkortad arbetstid.
Sammantaget innebär detta att det behövs närmare 20 000
nya arbetstillfällen i Halland 1993. Då skall beaktas
att totalt antal personer i arbetskraften, tredje kvartalet
1992, var 133 800.
Situationen
har förvärrats ytterligare de senaste två
månaderna. Förutom ytterligare varsel från industrin går
det av kommunernas och landstingets budget att utläsa nya
arbetskraftsminskningar. I första hand kommer all icke fast
anställd personal att mista sina arbeten och detta drabbar
kvinnorna hårt. Uppskattningsvis kommer ca 1 500
anställda i kommuner och landsting att förlora sina
arbeten under 1993.
Länsarbetsnämnden bedömde i sin höstprognos 1992 att
arbetslösheten i slutet av 1993 skulle öka till ca 10 000
personer, under förutsättning att det stora antalet
personer i åtgärder kan bibehållas. Eftersom
förutsättningarna försämrats sedan prognosen gjordes,
bedömer nämnden idag att arbetslöshetstalen kommer att
ökas ytterligare.
Utbildningsnivån i länet
I förhållande till riksgenomsnittet är utbildningsnivån i
länet relativt låg. En större andel av länets befolkning har
enbart folkskole- eller motsvarande utbildning än övriga
landet. En mindre andel har forskarutbildning och
eftergymnasial utbildning på tre år eller mer. Nivån varierar
inom länet genom närheten till högre utbildning i Halmstad
och Göteborg. Således är utbildningsnivån högre i
Halmstad och Kungsbacka än övriga kommuner.
Göteborgs och Bohus
Under slutet av november var 24 567
arbetslösa anmälda vid länets arbetsförmedlingar.
Tack vare stora arbetsmarknadspolitiska insatser var det
något färre än vid slutet av oktober. Redan till december
månads slut har dock antalet arbetslösa återigen ökat till 27 989
personer. Sedan maj 1990 har länet haft en högre
arbetslöshet än riket. Ungdomsarbetslösheten har pressats
tillbaka -- ungdomspraktiken -- sedan i augusti då den var
15,4 %, mot 8,9 % i slutet av november.
Skillnaden i arbetslöshetsnivåerna mellan länets
kommuner är stor. Högst arbetslöshet hade Strömstad och
Göteborg med 6,5 respektive 5,9 %. Den lägsta
arbetslösheten återfinns i kranskommunerna till Göteborg.
Därav låg Härryda kommun lägst med 2,6 %.
Göteborgs höga arbetslöshetstal är särskilt oroande, då
staden är att räkna som den tyngsta av ''motorerna'' -- inte
bara i länet, utan i hela regionen.
Uddevallas situation är på väg att bli än värre. Efter
nedläggningen av Volvos fabrik och övriga aviserade
nedläggningar, t.ex. Elitfönster, kommer antalet sysselsatta
inom industrin i Uddevalla att uppgå till endast 2 000
personer. Trots att andra nyetablerade företag
lyckats relativt väl, kan man för Uddevallas del tala om en
avindustrialisering i stor skala. Industrin kommer 1993 att
sysselsätta endast 8 %
av den förvärvsarbetande befolkningen, mot 25 %
för 10 år sedan.
Ingen ljusning kan skönjas
Efterfrågan på arbetskraft ligger på rekordlåga nivåer,
och antalet personer berörda av varsel var i november det
högsta som uppmätts sedan statistiken infördes.
Rekordmånga -- 3 120
personer -- varslades, och totalt var 8 645
personer i länet berörda av varsel. Enligt
länsarbetsnämndens höstprognos beräknades ca 9 %
vara arbetslösa i slutet av sommaren 1993. Då var inte
omfattningen av varslen inom bilindustrin känd.
Under december varslade 65 företag 1 618
personer, och berörda av varsel om uppsägning är nu
9 229
personer. Det kan jämföras med att under oktober
månad -- i alla de fyra länen vi tar upp i denna motion -- var
3 552
personer varslade. Utvecklingen inom bilindustrin är
till stor del avgörande för industrisysselsättningen inom
länet.
Sysselsättningskrisen i den offentliga sektorn
Men därtill kommer nu de stora minskningar som kan
förutses inom den offentliga sektorn, landstinget och
kommunerna. Bara i Göteborgs kommun, länets största
arbetsgivare, har antalet sysselsatta minskat med 3 500
under 1992. Minskningen förutses bli minst lika stor
under 1993. Minskningen har hitintills skett utan
uppsägningar, men det blir allt osäkrare om den
anställningsgaranti kommunen ställt kan hållas.
Av den genomgång länsarbetsnämnden gjort med länets
kommuner och landstinget har framkommit att 7 700
av de nu anställda är övertaliga i förhållande till
budget. Detta berör i största utsträckning kvinnornas
arbetstillfällen. De lägre talen för kvinnors arbetslöshet
relativt männens som hitintills kunnat uppmätas i riket
liksom i länet, kan nu snabbt komma att förändras.
Länsstyrelsens program för framtid i Västsverige
Med anledning av de allvarliga framtidsutsikterna för
länet har länsstyrelsen i samarbete med länsarbetsnämnden
utarbetat och tillställt regeringen ett ''Program för
utveckling av näringsliv och sysselsättning i Göteborgs och
Bohus län''.
I programmet redovisas de insatser som länsstyrelsen
anser krävas med tanke på rådande läge och utsikterna för
framtiden. Det omfattar krav på arbetsmarknadspolitiska
insatser, på infrastruktursatsningar -- särskilt
kommunikationer, på utbildningssatsningar och en
redovisning av byggbehovet för utbildning, på
regionalpolitiska medel och särskilda satsningar för
Uddevalla--Fyrstads-området. I programmet utvecklar
länsstyrelsen också sin syn på utvecklingsinsatser av och för
näringslivet inför framtiden i Västsverige.
I hemställan yrkas medel utöver ordinarie medelsanslag
enligt följande:att 685 miljoner kronor tilldelas länet för
olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder att beslut fattas
om tidigareläggning av investeringar i vägar, järnvägar och
kollektivtrafik att beslut fattas om tidigareläggning av
investeringar vid Göteborgs Universitet och Chalmers
tekniska högskola att högskolan i Trollhättan/Uddevalla
ges utökade resurser att resurser avsätts så att de
presenterade förslagen avseende olika utvecklingsinsatser
för näringslivet i Göteborgsregionen och Fyrstadsområdet
kan genomföras att extra medel för regionala
utvecklingsinsatser tilldelas med 3,5 miljoner kronor
innevarande budgetår och 7 miljoner kronor budgetåret
1993/1994.
Älvsborg
Norra Älvsborg
Arbetsmarknadssituationen i Älvsborgs län är nu så
allvarlig att mycket kraftfulla åtgärder behöver sättas in.
Älvsborgs län är ett län med mycket hög
industrisysselsättning. När nu industrisysselsättningen
minskar kraftigt inom främst bilindustrin och byggandet,
ger detta utslag i en mycket hög arbetslöshet.
Problemen inom bilindustrin har drabbat Norra
Älvsborg hårt. Förutom nedskärningen inom den direkta
bilindustrin drabbas Dalsland hårt där sysselsättningen till
stor del utgöres av underleverantörer till bilindustrin.
Det kraftigt minskade byggandet och arbetslösheten i
byggbranschen som idag är 25 %,
genererar i sin tur hög arbetslöshet i
byggämnesindustrin. Denna är den ledande industrin i
många kommuner, framför allt i Mittenälvsborg.
I den norra länsdelen måste extraordinära åtgärder
vidtagas. Det utvecklingsbidrag som idag kan utgå i de tre
nordligaste kommunerna i Dalsland, som ingår i
stödområde 2, bör under en period kunna utgå till hela
Dalsland, Vänersborg och Trollhättan. Det skulle kunna
bidra till en omstrukturering, kompetenshöjning och
produktutveckling.
Satsning måste ske i stor omfattning inom
infrastrukturen. Järnvägssatsning på sträckan Göteborg--
Oslo/Karlstad, samt en upprustning av Herrljungabanan.
Bygg ut vägarna 44 och 45 till modern standard. Förbättra
E 20 genom länet samt rusta upp flygplatsen i Fyrstad.
Ge högskolan i Trollhättan/Uddevalla ökade resurser.
Satsa på ett ökat byggande i form av ROT-åtgärder på
bostäder och kommunala byggnader. Tidigareläggning av
planerade projekt inom stat och kommun, nu när
arbetslösheten är stor och byggpriserna är låga.
Dessutom behövs extraordinära anslag för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Särskilt riskkapital
behövs till småföretagen för produktutveckling m.m. Den
ökande arbetslösheten bland kvinnor bör särskilt
uppmärksammas.
Södra Älvsborg
Arbetsmarknadssituationen i de fem
Sjuhäradskommunerna har förvärrats ytterligare under
hösten 1992. Länsarbetsnämnden har satt in alla tillgängliga
resurser till de unga arbetslösa och till utbildning av de som
har förlorat sina jobb.
Utöver de branscher som har drabbbats svårt i hela länet
är postorderbranschen också svårt trängd med varsel och
friställningar som resultat. Raset i tekoindustrin fortsätter
och drabbar nu även den hemtextila delen. Allvaret i
situationen belyses av att 461 av Beklädnads Borås-
avdelnings totalt 2 721 aktiva medlemmar eller 16,9 % var
öppet arbetslösa den 13 januari 1993. 335 av dessa var
kvinnor.
Utbildningsnivån i några av södra länsdelens kommuner
är bland de lägsta i hela landet. Generellt sett har stora delar
bl.a. av de industrisysselsatta stora behov av
kompetenshöjning. Många flyktingar och tidigare
arbetskraftsinvandrare behöver individanpassade
utbildningssatsningar för att det skall vara möjligt att
förhindra varaktig utslagning från arbetsmarknaden när
konjunkturen vänder.
Högskolan i Borås bör tilldelas ytterligare resurser.
Distansundervisning och utbildningar som höjer
kompetensen för friställd och uppsägningshotad
administrativ personal i företag och kommuner bör inrättas.
Tidigareläggning av planerade byggprojekt och
standardhöjning av vägnätet bör göras möjliga nu när det
kan ske med lägre kostnader och bereda arbetslösa
byggnadsarbetare och materialproducenter riktiga jobb.
I övrigt hänvisar vi till de förslag till åtgärder och
tidigareläggningar, investeringar m.m. som vi framfört i
motioner med anledning av kompletteringspropositionen
våren 1992 och propositionen 1992/93:50.
Skaraborg
I slutet av november hade länet 8 784
arbetslösa. Redan till december månads slut hade
arbetslöshetstalet ökat till 10 573.
I november var 2 105
personer i arbetsmarknadsutbildning, 505 i
beredskapsarbete och 3 029
i ungdomspraktik. Totalt var således 14 423
personer utanför arbetsmarknaden i november,
vilket motsvarar 10,7 %
av den förvärvsarbetande befolkningen. Den relativa
undomsarbetslösheten var 8,6 %.
Länet har nu under lång tid legat över
riksgenomsnittet när det gäller arbetslösa.
Inom länet är Tibro kommun mest utsatt, tätt följd av
Mariestad, Skövde och Tidaholm. Den starkt vikande
konjunkturen inom byggbranschen har förutom en mycket
hög arbetslöshet medfört stora problem för länets viktiga
byggnadsindustri, främst i Skövde men också för t.ex. Tibro
och inredningsindustrin i Tidaholm.
Ingen ljusning kan skönjas
För länets tillverkningsindustri har varsel lämnats
motsvarande ca 25 %
av de förvärvsarbetande inom sektorn. Antalet
varslade personer under 1992 (t.o.m. den 9 december) var
totalt 10 037
personer, därav varslade om uppsägning 6 250.
Under december varslades 1 130
och antalet berörda av varsel var då uppe i 2 900
personer.
I den nyligen publicerade småföretagsbarometern för
Skaraborgs län befinner sig småföretagarna i länet (företag
med 1--19 anställda) i en ovanligt djup och långvarig
konjunktursituation, vilken är betydligt sämre än för
genomsnittet i riket. Karlsborg blir mycket hårt drabbat när
flygflottiljen läggs ned. Grästorp drabbas hårt av
neddragningen på SAAB i Trollhättan. I Falköping väntas
varsel inom offentliga sektorn, som kan öka arbetslösheten
kraftigt. Bilindustrins fortbestånd och en effektivisering
inom underleverantörsledet är avgörande för
industrisysselsättningen inom länet.
Kris i den offentliga sektorn
Inom den offentliga sektorn sker nedskärningar inom
såväl landstinget som den primärkommunala sektorn. I
statlig verksamhet genomförs dels besparingar, dels
strukturförändringar, vilket påverkar sysselsättningen både
på kort och lång sikt. Inom kommuner, landsting och statlig
verksamhet finns sammantaget en risk för att minst 3 000
arbetstillfällen försvinner de närmaste två åren. I
Mariestad är den offentliga sektorn betydande. Karlsborg
är i det närmaste helt beroende av försvaret. I Falköping
väntas varsel inom offentliga sektorn som kan öka
arbetslösheten kraftigt.
Det är utan tvekan kvinnorna som kommer att drabbas
hårdast av krisen inom den offentliga sektorn. Av samtliga
arbetslösa utgör kvinnorna redan nu 41 %.
Krav
på särskilda insatser från statsmakterna
Mot bakgrund av den katastrofala utvecklingen av
arbetslösheten i länet har länsstyrelsen,
länsarbetsnämnden, landstinget och kommunförbundet
Skaraborg nyligen uppvaktat regeringen med krav på
särskilda insatser för att dels lösa de omedelbara akuta
problemen, dels stärka näringslivets utveckling på längre
sikt. Förutom en fortsatt satsning på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder krävs åtgärder inom
byggnadssektorn, för utbyggnad av infrastruktur och för en
utveckling av näringslivet -- bl.a. tillgång till riskvilligt
kapital och olika kompetenshöjande åtgärder. Vidare krävs
en höjning av länsanslaget för utvecklingsinsatser med 8 miljoner
kronor.
Sammanfattning av situationen i väst
Vi har med uppgifterna i denna motion visat på den
dramatiska utvecklingen på arbetsmarknaden och för
sysselsättningen i vår region. Utvecklingen vad gäller såväl
ökningen av arbetslösheten som antalet personer berörda
av varsel har accelererat under hösten, och vi kan inte se
någon ljusning i något av de fyra länen.
Av den socialdemokratiska motionen ''Näringspolitik
för tillväxt'' framgår att den svenska industrin förlorat ca 7 %
av sin långsiktiga produktionsförmåga.
Produktionsminskningen om 20 %
är således till närmare en tredjedel oåterkallelig.
Därav framgår också att verkstadsindustrin har krympt
väsentligt mer än andra industrigrenar. Denna del av
industrin återfinns med särskild tyngd i vår region.
Inom en radie på 20 mil från Göteborg finns en fjärdedel
av rikets industriella kapacitet. Exportinriktad
verkstadsindustri, med tonvikt på bilindustri, har i dag en
dominerande ställning i regionen.
Regionen har genomgått ett antal strukturkriser --
tekoindustrin och varvsindustrin är kända exempel -- och är
nu inne i en ny strukturkris.
Bilindustrin
Enbart inom denna friställs omkring 10 000
personer fram till mitten av 1993. Omfattande
följdverkningar kommer också att uppstå för
underleverantörer och serviceföretag med bilanknutna
verksamheter i regionen. Följdeffekterna blir omfattande
och enbart i Göteborgs och Bohus län väntas över 60 000
personer vara arbetslösa eller sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder under hösten 1993.
Under tidigare strukturkriser i regionen har andra
branscher expanderat och mildrat verkningarna.
Så var det när tekoindustrin drabbades -- då
expanderade bil- och varvsindustrin och den offentliga
sektorns tillväxt gav många av tekos kvinnliga arbetstagare
nya jobb. Så var det när varvsindustrin i regionen
drabbades, då expanderade särskilt bilindustrin.
När bilindustrin nu också drabbas av
konjunkturnedgång kan vi inte se någon motsvarande
tillväxtmotor inom industrin eller andra delar av
näringslivet.
Generellt anger de flesta som deltar i debatten att det
är från de mindre och medelstora företagen tillväxten skall
komma. Då vi saknar en samlad strategi för hur de åtgärder
som finns och som föreslås för dessa företags utveckling
skall kunna föras ut på ett aktivt sätt kommer vi att lägga
förslag därom.
Offentliga sektorn
Den offentliga sektorn är nu dessutom en krisbransch
sett ur sysselsättnings- och arbetsmarknadssynpunkt. I väst
riskerar ca 14 000
nu anställda (N = 1 500 O = 7 700 P = 1 500 och R
= 3 000) att förlora sina arbeten under överblickbar tid. I
denna sifferuppgift ingår dock bara till en del de
indragningar som i vår region liksom i andra påbörjats och
kommer att ske i den statliga sektorn.
Det har vid uppgiftsinhämtningen till denna motion varit
uppenbart att det länsvis inte alltid finns samma
framförhållning att följa och bedöma arbetsmarknaden
inom den offentliga sektorn som för t.ex. industriell
verksamhet, vilket vi upplever som en brist. Den är ju ändå
den största ''branschen'' alla kategorier.
Vi kan ändå konstatera att de statliga indragningarna
från kommunsektorn och det kommunala skattestoppet slår
hårt och det drabbar särskilt kvinnornas arbetsmarknad.
Byggsektorn
Enligt Byggnadsarbetareförbundets statistik har
byggarbetslösheten, med undantag för Skaraborg som som
haft den högsta i regionen, legat under genomsnittet för
riket. Vi deltog aktivt i framtagning av underlaget till
partiets motion FiU:14 till KP våren 1992, som dock
avvisades av riksdagens borgerliga majoritet.
Däri redovisade och krävde vi ett omfattande
investeringsprogram som om det genomförts skulle ha fått
betydande effekter på sysselsättningen, särskilt i
byggbranschen men även på andra områden. Men nu stiger
arbetslösheten kraftigt och på ett år har den ökat i regionen
från ca 12 till 23,3 %
av de yrkesverksamma. Av 24 269
yrkesverksamma gick den sista december 5 659
utan jobb.
Byggnadsarbetareförbundet bedömer att om
länsplanerarnas decemberprognos slår in kommer
arbetslösheten i branschen att ligga på 25--30 % som
årsgenomsnitt. Så många byggnadsarbetare -- 35 000
i riket -- skulle på ett år kunna renovera 1 000
hårt nedslitna skolor, vilket för vår region skulle
motsvara ca 200 skolor. Det är en god illustration till det
pågående resursslöseriet med kunniga yrkesmän. När
denna prognos gjordes var inte regeringens förslag i
budgetpropositionen kända.
Den politik för byggsektorn och särskilt ROT-sektorn
som regeringen lagt fram i budgetpropositionen kommer,
tvärtemot de krav på insatser som kunde mildra läget, att
om den genomförs ytterligare öka nedgången och
arbetslösheten.
Mot denna bakgrund är det allvarligt även för vår region
att, som det påvisas i trafikpolitiska motionen (s), anslagen
inte ens håller sina reala värden, och att det i oktober i år
inte igångsatts mer på det området än att blott 17 %
förbrukats av de 20 miljarder
kronor som den socialdemokratiska
regeringen anslog redan 1991/92. Det är ett svårt bakslag
och nu krävs offensiv handling på det trafikpolitiska
området.
I detta ingår också de s.k. storstadsuppgörelserna, och
även när det gäller dessa har bristen på handlingskraft varit
påtaglig. För Göteborg, centret i vår region, innebär detta
att en önskvärd och nödvändig trafiksanering och satsning
på kollektivtrafik har gått i stå. I Göteborg finns dessutom
behov av ytterligare lösningar på trafikproblem som har stor
betydelse för hela regionen.
Som vi påvisat är industrin i regionen i hög grad inriktad
på export. Med vetskap om att två tredjedelar av landets
export går till EES-länderna och exportens betydelse för vår
regions industri, är det allvarligt att EES-avtalets
ikraftträdande försenats genom Schweiz ställningstagande.
Regeringen anger i finansplanen att den kommer att verka
för att avtalet för övriga länder träder i kraft under första
halvåret 1993. Vi vill understryka betydelsen av att så kan
ske.
Förslag
Vi har tidigare framhållit att västregionen genom åren
visat på stark återhämtningsförmåga, och vi tror att det
även nu finns stora möjligheter att åstadkomma en nystart.
Men nu krävs det helt andra insatser för hela regionen än
vad som tidigare behövts, och insatser på många områden
som infrastruktur i form av satsning på vägar och järnväg,
på byggande och ROT-program, ökad satsning på
utbildning etc. för att ge draghjälp till en vändning av den
allvarliga utvecklingen. Att regionen kan återhämta och
bevara sin roll som industriregion måste vara ett
riksintresse.
Infrastruktursatsningar och ROT-program
I varje län finns upprättade planer och även hela
program för satsningar som verksamt skulle bidra till att
vända den katastrofala utvecklingen på regionens
arbetsmarknad.
I de förslag som vi aktivt medverkade till att ta fram till
KP våren 1992, finns en uppsättning av möjliga
investeringsobjekt som ännu inte kommit till stånd. Det
gäller såväl infrastruktursatsningar som ny-, om- och
tillbyggnad och vad som kan ingå i ett aktivt ROT-program.
Dessa insatser skulle verksamt bidra till att stärka regionens
utveckling och näringsliv.
Regionalpolitiska medel
Från regionens länsstyrelser har påtalats behovet av
regionalpolitiska medel som i dag endast i ringa
utsträckning kommer regionen till del. Vår region har varit
och, hoppas vi, skall åter bli ett av de viktigaste
tillväxtområdena i landet. Men nu är situationen sådan i de
delar av regionen som har och kommer att drabbas av
bilindustrins strukturomvandling -- särskilt
underleverantörerna -- att behovet av regionalpolitiska
medel ökar kraftigt om inte hela bygder skall utarmas.
Anslaget till länen i regionen för regionala
utvecklingsinsatser måste mot denna bakgrund kraftigt
förstärkas.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Länsarbetsnämnderna i regionen har i regel varit aktiva
och väl tillvaratagit de möjligheter som finns inom
arbetsmarknadspolitiken. Under det senaste halvåret har
åtgärderna slagit i taket, och i vissa delar av regionen har
åtgärderna t.o.m. fått minskas för att man skall kunna hålla
budgeten för året. Mot denna bakgrund och med anledning
av den hotfulla utvecklingen med allt högre öppen
arbetslöshet och dramatiskt ökade varselsiffror är det
oroande att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i årets
budgetproposition hålls på oförändrad nivå.
Det gäller särskilt mot den bakgrunden att åtgärderna nu
alltmer har fått reserveras till dem som eljest hotas av
utförsäkring. Kortsiktigt måste därför krävas att nivån på
åtgärderna kan ökas, men att på sikt andra åtgärder av
betydelse för sysselsättningen och utbildningen i regionen
sätts in så att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan
avlastas och återges sin mer offensiva karaktär.
Vi stödjer mot denna bakgrund de förslag som läggs och
aviseras i motionen ''Arbete och tillväxt'' (s).
Utbildning
Som framgår av motionen ''Arbete och tillväxt'' (s) var
bara hälften av de lediga arbetsuppgifterna i slutet av 70-
talet förenade med krav på utbildning eller erfarenhet.
Hösten 1992 är det bara 13 %
av lediga arbeten som saknar dessa krav.
Utbildningsnivån i region väst är relativt låg. I vissa av länen
ligger den, som framgått av den länsvisa redovisningen,
klart under det normala. Svenska
Metallindustriarbetareförbundet har exempelvis den
uppfattningen att många av deras medlemmar som nu är
arbetslösa kommer att få mycket stora svårigheter att på
nytt finna arbete om inte deras kompetens kan höjas.
Satsningar på utbildning är därför av stor betydelse i alla
led.
Det finns goda möjligheter att öka utbildningen i
regionen. Ledningen för Göteborgs universitet har t.ex.
tillkännagivit att universitetet ställer upp på väsentligt
högre intagning till olika utbildningar som staten kan
besluta om. Vi har den uppfattningen att samma vilja finns
hos alla utbildningsanordnare i regionen.
Folkbildningen, Komvux, gymnasieskolan -- och särskilt
då den treåriga yrkesutbildningens genomförande -- och
högskolans högre utbildning har stor betydelse. Det är
angeläget att de satsningar som krävs i s-motionerna på
utbildningens område och i den tidigare omnämnda
motionen ''Arbete och tillväxt'' kommer till stånd inte minst
för vår regions utveckling.
Åtgärder för aktiva insatser för små och medelstora
företag
I väst var i slutet av dec 61 367 öppet arbetslösa och
därutöver lika många i olika arbetsmarknadspolitiska
insatser.
I samma område finns ca 150 000
företag. Drar vi ifrån jordbruken och
enmansföretagen utan anställda återstår ca 75 000
företag. Om dessa verksamma företag kunde
anställa en person var skulle arbetslösheten i regionen vara
utplånad. Naturligtvis är detta en teoretisk tanke. Den har
brukats, för att inte säga missbrukats, i andra
sammanhang -- som argument för förslag till andra åtgärder
och även för skattesänkningar som inte givit några synbara
effekter.
I årets budgetprop. bil. Arbetsmarknadsdepartementet,
anmäls att Arbetslivsfonden skall läggas ner 1995-07-30. En
utredning skall tillsättas för att säkerställa att
Arbetslivsfondens kunskaper och kompetens tas tillvara när
fonden avvecklas 1995.
Vi menar att Arbetslivsfonden skall tas tillvara och dess
obyråkratiska och handlingskraftiga arbetssätt användas.
Den bör nyskapas och ges till uppgift att som aktiv
uppsökande organisation ta kontakt med företagen i
regionen, för att stimulera företagen och tillsammans med
dessa starta ett idéarbete som utmynnar i en utvecklingsplan
för företaget och dess produkt/tjänst.
Nuläge
I dag upptar den omedelbara, akuta, kampen mot
arbetslösheten nästan allt utrymme och alla resurser. Tyvärr
koncentreras denna akuta katastrofhjälp alltmer till
kontantstöd. Arbetsmarknadspolitiken kan heller inte lösa
allt, och får framför allt inte skymma det faktum att vägen
ut ur dagens kris ligger på ett långsiktigt plan.
Utöver de satsningar som måste till på utbildning,
utbyggd infrastruktur o.s.v. måste en helhetssyn utvecklas
kring begrepp som produktion, medarbetare,
arbetsorganisation etc. En förändrad, utvecklad, kreativt
självgående arbets- och produktionsorganisation är på sikt
det som verkligt verksamt kan bidra till att lösa krisen på
arbetsmarknaden. Men det är en förändrings- och
utvecklingsprocess som måste få hjälp på traven.
Detta är självklarheter, redan yttrade av ett flertal
myndigheter, organisationer, fackliga organisationer och
företag. Trots detta har det oftast stannat därvid; det är
besynnerligt svårt att gå från ord till handling.
Förutsättningar och möjligheter
Näringslivet i Västsverige är av tradition uppbyggt kring
ett antal stora industrier med ett brett nät av
underleverantörer.
I det följande förutsätter vi att de stora företagen finns
kvar. Det är inte där de stora möjligheterna till förändring
finns, de är redan inne i stora förändringsprocesser.
Förändrings- och utvecklingsmöjligheterna finns i de
mindre företagen. Däremot är de stora företagen oftast en
förutsättning för de mindres existens.
Bland de små och medelstora företagen finns, enligt
mångas uppfattning, ett allt för ensidigt litande till befintliga
produkter och väl beprövade affärsidéer samt en ovilja att
satsa på nyheter och produktutveckling.
Vi är inte övertygade om att huvudproblemet är bristen
på idéer kring varor och tjänster. Däremot en alldeles för
kort framförhållning i arbetet, snäv ekonomi, låg
beställarkompetens och en lokalt präglad syn på
produktionen. Därtill finns ett kunskapsproblem så till vida
att man saknar insikt om vart man skall vända sig för att
skaffa ny kunskap. Det är detta som måste påverkas och
förändras.
Omvandlingstrycket måste ökas, viljan att tillgodogöra
sig nya produktutvecklingsmöjligheter, EG-marknadens
krav, de anställdas behov av kompetensutveckling och
stimulanser för engagemang, o.s.v.
Problembeskrivning
För att råda bot på denna kunskapsbrist har dessa
småföretag till sin hjälp en skog av organisationer,
myndigheter och konsulter med uppgift att stimulera
tillkomsten av nya produkter, affärsidéer och utveckling av
redan befintliga produkter och företag.
Samtidigt finns det bland de små och medelstora
företagen en nedärvd misstro mot dessa utvecklare, trots att
syftet naturligtvis är gott, så gott att det ibland skymmer
sikten fram till en konkret utveckling av alla dessa idéer.
En småföretagare i Sotenäs, Mellerud eller Laholm
kastar sig inte på telefonen till Utvecklingsfonden, SIFU,
Nutek, Västsvenska handelskammaren m.fl.
organisationer, när han har bekymmer. Han pratar möjligen
med sin bank. Därmed inget ont sagt om dessa
organisationer. Problemet är att de är alltför statiska och
inte uppsökande till sin struktur. Det är det vi måste råda
bot på.
I det sammanhanget infinner sig även ett
definitionsproblem. Begreppet småföretag är väletablerat
och det är många som sjunger dess lov. Samtidigt råder en
märkbar osäkerhet om vilka dessa småföretag är. Till och
med olika branschorganisationer, även de största, har en
påtagligt diffus bild av vilka alla dessa underleverantörer,
konsulter, småindustrier, verkstäder, butiker m.fl.
arbetsplatser egentligen är.
Det i sin tur innebär en svårighet när det gäller att nå
alla dessa småföretag. Främst av den anledningen att de inte
låter sig åkallas i större flockar. I grund och botten krävs
nämligen ett närmande till vart och ett av alla dessa företag
som finns i regionen. Det är ett resurskrävande, men enligt
vår mening nödvändigt, fotarbete som måste göras om vi
skall kunna hjälpa de västsvenska företagen att utvecklas. I
sammanhanget kan paralleller dras med Arbetslivsfondens
arbete. De har med en liten och obyråkratisk organisation
inom respektive län lyckats med att informera, besöka och
kartlägga stora mängder av befintliga arbetsplatser med ett
par anställda och uppåt.
En möjlig väg
Den statliga kompetensutredningen har påpekat
sambandet mellan kompetensutvecklig, ökad produktivitet
och större konkurrenskraft. Däremot har man inte talat om
hur en ökning av den allmänna kompetensen inom
näringslivet skall kunna ske.
Huvudfrågan blir som vi ser det att ta sig fram och in till
främst de små och medelstora företagen för att där på plats
starta en process som i sin tur startar efterfrågan -- på
företagets produkter å ena sidan och på ännu mer kunskap
och nya medarbetare å den andra.
Kraften i detta arbete med att förstärka företagens
möjligheter är inget som kan tillföras utifrån. Den finns som
regel redan i företaget, men måste aktiveras. Det handlar
om att bättre än nu ta till vara de anställdas engagemang,
t.ex. genom att utveckla ledarskap, satsning på kvalitet i
arbetet, ständiga förbättringar av arbetsprocess och
produkter o.s.v. Det är i företagen och bland de anställda
och ingen annanstans som möjligheten till en ökad
produktivitet och konkurrenskraft står att finna. Detta kan
genomföras genom att:under en tvåårsperiod besöka
samtliga arbetsplatser i regionen etablera kontakt med
företagen och försöka bli en diskussionspartner, en kreativ
idéutlösare stimulera företagen att utarbeta en
utvecklingsplan för företaget och dess produkter.
Pådrivare i arbetet blir en besökande idégivare som
hjälper till att inventera nuläget, definiera problem och
möjligheter samt staka ut ett möjligt förändringsarbete.
Men märk väl, det är hela tiden företaget som skall ha
initiativet. Processen får aldrig ha formen av en pålaga, ett
tvång påfört utifrån.
Organisation och finansiering
Den organisation som bildas skall ha formen av en liten,
obyråkratisk insatsstyrka. Här kan erfarenheterna från
Arbetslivsfonderna tillvaratas som redan har en fungerande
organisation specialiserad på denna typ av uppsökande,
kartläggande och kreativa arbete, och den kan ombildas till
dessa uppgifter.
Aktörerna i denna uppsökande verksamhet kan hämtas
från olika håll, från redan befintliga organisationer som
Arbetslivsfonden, Utvecklingsfonden,
Länsarbetsnämnden, IVF, Företagarnas Riksorganisation
m.fl.
Bland skaran av arbetslösa finns nu en stor grupp
allmänt dugliga personer med ett förflutet som
företagsledare, ingenjörer, konsulter etc. som skulle kunna
engageras.
Finansieringen måste lösas inom befintliga ramar och
med omfördelning av resurser. En sådan omfördelning kan
t.ex. vara de medel som kan finnas kvar om
Arbetslivsfondens nuvarande verksamhet avslutas om ca ett
år, vilket nu föreslagits.
I detta arbete kommer också företagens behov av
investeringar och insatser av riskkapital att kartläggas. Här
bör riskkapitalbolag och utvecklingsfonder engageras och
medverka. De kan då också verka som uppföljare i
samband därmed.
Utbildningsbehov för ökad kompetens kommer att
efterfrågas och utbildning måste till. Här kan nedsättning av
arbetsgivaravgiften övervägas, alternativt insatser med
budgetmedel. Dessa kan enligt vår mening vägas mot andra
arbetsmarknadspolitiska insatser, då denna verksamhet
kommer att verksamt bidra till att utveckla
arbetsmarknaden och sysselsättningen i Västsverige.
Med detta föreslår vi att Arbetslivsfondens instruktion
ändras i enlighet med vad vi föreslagit, och att dess
arbetsuppgifter successivt övergår till att bestå i att arbeta
med små och medelstora företags utveckling företrädesvis
inom den konkurrensutsatta sektorn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen för västregionen av
att EES-avtalet kommer till stånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
infrastruktursatsningar och ROT-program för
västregionen,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade regionalpolitiska medel
till västregionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av
arbetsmarknadspolitiska medel till västregionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildningens betydelse för
Västsverige,2
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den fortsatta verksamheten vid
Arbetslivsfonden,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för aktiva insatser för
små och medelstora företag.3
Stockholm den 25 januari 1993
Inga-Britt Johansson (s)
Jan Fransson (s)
Arne Kjörnsberg (s)
Alf Eriksson (s)
Rune Evensson (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
1 Yrkande 2 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 5 hänvisat till UbU.
3 Yrkande 7 hänvisat till NU.