I de borgerliga regeringsförklaringarna har det sagts att ''Hela Sverige ska leva''. Sällan har någon slogan ekat så tomt i glesbygden och i skogslänen som nu. Politiken med bolagisering, avreglering, privatisering, åtstramning av kommunernas ekonomi och inskränkningar av det kommunala självstyret ökar de regionala obalanserna. Denna process inleddes av den förra regeringen.
De regionalpolitiska insatserna ökar inte i avvaktan på vilken inställning centralbyråkratin i Bryssel kommer att ha till de svenska skogslänens problem. Regeringens nuvarande politik hotar att undergräva de regionalpolitiska målen.
Glesbygdens problem
Det som kanske diskuteras med störst hetta är nedläggningen av skolor i glesbygden. Över 100 skolor hotas av nedläggning. I Norrbottens län är 15 skolor i farozonen för att kommunen tvingas in under regeringens hårda sparpaket. En ny våg av skolnedläggningar väntas nästa höst. Många vet att när skolan försvinner då är samhällenas framtid hotade. Det blir barnen som får bära bördan av de nya långa transportsträckorna i den nya hårda verkligheten.
Processen med bolagisering och avreglering av verksamhet hos Televerket, Posten, SJ, Vattenfall och Domänverket inleddes av den förra regeringen och fullföljs nu med full kraft. Privatisering av delar av verksamheten pågår, vilket medför minskade möjlighet att påverka glesbygdens villkor med politiska beslut. Försämring av service och avskedanden av statligt anställd personal drabbar glesbygden hårt.
Kommersialisering av AB Svensk Bilprovningsverksamhet medför sannolikt att mindre lönsamma enheter i glesbygden försvinner. Avregleringen av inrikesflyget leder till att mindre lönsamma linjer till Norrlands inland slås ut.
Den hårdare konkurrensmiljön inom detaljhandeln medför att de stora grossisterna blir mindre intresserade av att behålla små butiker i glesbygd. När de försvinner, försvinner ofta också bensinförsäljningen.
Det ökade bensinpriset medför att glesbygden ytterligare drabbas. SCB:s resvaneundersökning från 1984-- 1985 visar att de personer som bor på landsbygd eller i mindre tätorter har ett bilresande som är 50 % högre än i storstäderna. Användbar kollektivtrafik saknas ofta i glesbygd.
För att klara glesbygdens problem bör utredas om en regional differentierad bensinskatt kan införas. Av miljöskäl är det rimligt att bensinskatten höjs åtminstone i storstadsområdena.
För Norrlands inland och glesbygden är skogsbruket och sågoch träindustrin av stor betydelse. Billiga råvaror från andra länder, ökade transportkostnader, ökad användning av returfiber i massaindustrin, högre energipriser och högre miljökrav medför att avsättningen av massaved från inlandet sjunker. Detta ökar överskottet av skogsråvara kraftigt och gör uttaget av sågtimmer mindre lönsamt. Detta innebär att sågverken, som har varit en stomme i glesbygdens näringsliv, äventyras.
En ny strategi för att ta tillvara skogsråvaran måste utvecklas. En kraftig satsning på forskning och utveckling för att möjliggöra en ny typ av vidareförädling av skogsråvaran i inlandet måste ske. En möjlighet är att utveckla metoderna att använda cellulosan, hemicellulosan och ligninet som bas för framställning av kolväten. Dessa kan blandas i fordonsbränsle eller användas på annat sätt. Detta skulle kunna vara ett steg mot det s.k. kretsloppssamhället. Kraven ökar på att minska inslaget av fossila bränslen som drivmedel.
Kommersialisering av veterinärverksamhet samt rådgivning och utbildning inom jordbruket ökar svårigheterna för glesbygdens jordbruk.
Sammanfattningsvis är alltså hoten mot glesbygden många. En ny kraftfull regionalpolitik måste därför utvecklas. Ett mål om regional balans bör ingå som del av en genomtänkt och uthållig ekonomisk politik. Konsekvenserna för den regionala balansen av bolagisering, avreglering och åtstramning av offentliga verksamheter måste omgående kartläggas.
Norrbottens län
I den prognos för länets utveckling fram till år 2000 som länsstyrelsen i Norrbotten presenterade i oktober 1992 framgår att även om man räknar med Långtidsutredningens, LU92, mycket optimistiska prognoser så kommer sysselsättningen i länet att minska med 4 000 personer.
Det är realistiskt att utgå från att med nuvarande regeringspolitik blir försämringen mer dramatisk de närmaste åren. LKAB:s investeringar i Malmfälten är dock en ljuspunkt.
Den fortsatta EG-integreringen och det ökade konkurrenstrycket kommer sannolikt att leda till en fortsatt sysselsättningsminskning inom länets industri. I mitten på januari 1993 är nära 13 000 arbetlösa i länet, och nära 11 000 personer är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Totalt står cirka 14% av befolkningen i åldern 16--64 år utanför arbetsmarknaden. Detta är en orimlig situation.
En lång rad angelägna infrastrukturprojekt som statliga verk, myndigheter och kommuner i Norrbottens län har redovisats till regeringen den 9 november 1992. En stor del av dessa är möjliga att genomföra som beredskapsobjekt.
Infrastrukturprogram för Norrbottens län
Såväl Banverket som Länsstyrelsen har redovisat en rad projekt som omedelbart eller inom en snar framtid kan startas.
Bland de mest angelägna projekten är fortsatt upprustning av Stambanan och Malmbanan, inte minst för att industrins godstransporter ska fungera. Byggande av triangelspår i Älvsbyn, och Bastuträsk kan startas med kort varsel. Triangelspår i Boden kan startas inom något längre tid. Ny tågledningscentral i Boden är angelägen.
Den länge önskade kombiterminalen i Luleå bör efter en snabb prospektering börja byggas under 1993. Haparandabanan bör hållas i trafikerbart skick tills ett beslut om Bothniabanan och Norrbothniabanan är fattat.
Ett principbeslut om Bothniabanan och beslut om förprojektering bör snarast fattas. För Banverkets vidkommande bör 500 miljoner kronor reserveras så att de flesta av ovanstående projekt kan påbörjas 1993.
Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda ansträngningar för att tele- och datakommunikation ska fungera i länet. Televerkets utbyggnad av AXE-systemet måste påskyndas och slutföras. Ett avancerat lokalt höghastighetsnät för centrala Kiruna och Fyrkanten (Luleå, Boden, Piteå och Älvsbyn) bör komma till stånd. Dessa nät måste förbindas inbördes och med storstadsregionerna.
Den påbörjade satsningen på videokonferensteknik måste fullföljas. Totalt bör 14 miljoner tillskjutas Televerket för utbyggnad av nödvändig infrastruktur i Norrbottens län.
Inom Vägverkets område bör nu upprustning av en rad länsvägssträckor och mindre vägar enligt Vägverkets planering komma till stånd. Målsättningen måste vara att vägkapitalet inte slits ned. Vägsatsningarna i länet koncentreras som tidigare tyvärr i alltför stor utsträckning till E4. Särskilt väg 400 bör få ytterligare satsningar. Bron över Pite älv vid Böle är ett annat mindre projekt. Inom en ram på 400 miljoner kronor bör flera viktiga vägsatsningar kunna påbörjas och i många fall slutföras under 1993.
För att underlätta för Pajala kommuns förbindelser med omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangas komma till stånd snarast med hjälp av statliga medel omfattande cirka 20 Mkr. För satsningar på flygplatser i Arvidsjaur, Gällivare, Kiruna och Luleå bör tillskjutas ytterligare medel i kommande tilläggsbudget.
Vänsterpartiet har i en särskild motion redovisat den totala satsning på kommunikationer som partiet vill göra utöver regeringens förslag. Finansieringen redovisas i en särskild motion. Insatserna i länet bör göras som ett särskilt infrastrukturpaket.
Stöd till bensinstationer i Tornedalen
På grund av devalveringen och skattehöjningen på bensin blir situationen sådan i Tornedalen att bensinstationer med sin service hotas att läggas ned. När bensinpriset varit högre i Finland har den finska staten tidigare genom ett riktat stöd till bensinstationer mindre än 5 km från gränsen hjälpt dessa att överleva. En sådan ordning bör nu också prövas i Sverige. Stödet skulle t.ex. utjämna halva prisskillnaden mellan Sverige och Finland.
Nya tag för träindustrin
Under flera år bedrevs ett riktigt och bra utvecklingsprogram för träindustrin -- Träman 90. Programmet var inriktat på de fyra nordligaste länen och har nu upphört. Syftet var att öka förädlingsgrad, produktivitet och lönsamhet inom sågverk och trämanufakturföretag. Jag anser att ett nytt program för den för inlandet viktiga träindustrin bör sättas i gång för att förbereda branschen för nästa högkonjunktur.
Marknadsanalyser, förbättrad marknadsföring och samordning av mindre företags exportansträngningar bör ingå i programmet. Regeringen bör återkomma med förslag om ett nytt utvecklingsprogram för träindustrin.
Stödområdesindelning
I det regionalpolitiska beslutet våren 1990 placerades Älvsby kommun, Edefors och Gunnarsbyn i Bodens kommun samt Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå i stödområde 2 utan närmare motivering. Kalix och Haparanda kommun fördes däremot till stödområde 1.
I budgetpropositionen föreslås inga ändringar i detta avseende för Älvsby kommun och övriga nämnda områden. De ovan uppräknade områdena som placerats i stödområde 2 bör placeras om till stödområde 1.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om regionalt differentierad drivmedelsskatt utreds,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsning på forskning och utveckling för ny typ av vidareförädling av skogsråvara,2
3. att riksdagen hos regeringen begär att konsekvenserna för den regionala balansen av bolagisering, avreglering och åtstramning av offentlig verksamhet kartläggs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett särskilt infrastrukturpaket i Norrbottens län,3
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tillfälligt stöd riktat till bensinstationer i Tornedalen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt utvecklingsprogram för träindustrin,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödområdesindelningen.
Stockholm den 24 januari 1993 Bengt Hurtig (v)
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU. 2 Yrkandena 2 och 6 hänvisade till NU. 3 Yrkande 4 hänvisat till TU.