Motion till riksdagen
1992/93:A424
av Bengt Hurtig (v)

Glesbygdsproblem och regionalpolitiska insatser i Norrbottens län


I de borgerliga regeringsförklaringarna har det sagts att
''Hela Sverige ska leva''. Sällan har någon slogan ekat så
tomt i glesbygden och i skogslänen som nu. Politiken med
bolagisering, avreglering, privatisering, åtstramning av
kommunernas ekonomi och inskränkningar av det
kommunala självstyret ökar de regionala obalanserna.
Denna process inleddes av den förra regeringen.
De regionalpolitiska insatserna ökar inte i avvaktan på
vilken inställning centralbyråkratin i Bryssel kommer att ha
till de svenska skogslänens problem. Regeringens
nuvarande politik hotar att undergräva de regionalpolitiska
målen.
Glesbygdens problem
Det som kanske diskuteras med störst hetta är
nedläggningen av skolor i glesbygden. Över 100 skolor
hotas av nedläggning. I Norrbottens län är 15 skolor i
farozonen för att kommunen tvingas in under regeringens
hårda sparpaket. En ny våg av skolnedläggningar väntas
nästa höst. Många vet att när skolan försvinner då är
samhällenas framtid hotade. Det blir barnen som får bära
bördan av de nya långa transportsträckorna i den nya hårda
verkligheten.
Processen med bolagisering och avreglering av
verksamhet hos Televerket, Posten, SJ, Vattenfall och
Domänverket inleddes av den förra regeringen och fullföljs
nu med full kraft. Privatisering av delar av verksamheten
pågår, vilket medför minskade möjlighet att påverka
glesbygdens villkor med politiska beslut. Försämring av
service och avskedanden av statligt anställd personal
drabbar glesbygden hårt.
Kommersialisering av AB Svensk
Bilprovningsverksamhet medför sannolikt att mindre
lönsamma enheter i glesbygden försvinner. Avregleringen
av inrikesflyget leder till att mindre lönsamma linjer till
Norrlands inland slås ut.
Den hårdare konkurrensmiljön inom detaljhandeln
medför att de stora grossisterna blir mindre intresserade av
att behålla små butiker i glesbygd. När de försvinner,
försvinner ofta också bensinförsäljningen.
Det ökade bensinpriset medför att glesbygden
ytterligare drabbas. SCB:s resvaneundersökning från 1984--
1985 visar att de personer som bor på landsbygd eller i
mindre tätorter har ett bilresande som är 50 % högre än i
storstäderna. Användbar kollektivtrafik saknas ofta i
glesbygd.
För att klara glesbygdens problem bör utredas om en
regional differentierad bensinskatt kan införas. Av
miljöskäl är det rimligt att bensinskatten höjs åtminstone i
storstadsområdena.
För Norrlands inland och glesbygden är skogsbruket och
sågoch träindustrin av stor betydelse. Billiga råvaror från
andra länder, ökade transportkostnader, ökad användning
av returfiber i massaindustrin, högre energipriser och högre
miljökrav medför att avsättningen av massaved från
inlandet sjunker. Detta ökar överskottet av skogsråvara
kraftigt och gör uttaget av sågtimmer mindre lönsamt.
Detta innebär att sågverken, som har varit en stomme i
glesbygdens näringsliv, äventyras.
En ny strategi för att ta tillvara skogsråvaran måste
utvecklas. En kraftig satsning på forskning och utveckling
för att möjliggöra en ny typ av vidareförädling av
skogsråvaran i inlandet måste ske. En möjlighet är att
utveckla metoderna att använda cellulosan, hemicellulosan
och ligninet som bas för framställning av kolväten. Dessa
kan blandas i fordonsbränsle eller användas på annat sätt.
Detta skulle kunna vara ett steg mot det s.k.
kretsloppssamhället. Kraven ökar på att minska inslaget av
fossila bränslen som drivmedel.
Kommersialisering av veterinärverksamhet samt
rådgivning och utbildning inom jordbruket ökar
svårigheterna för glesbygdens jordbruk.
Sammanfattningsvis är alltså hoten mot glesbygden
många. En ny kraftfull regionalpolitik måste därför
utvecklas. Ett mål om regional balans bör ingå som del av
en genomtänkt och uthållig ekonomisk politik.
Konsekvenserna för den regionala balansen av bolagisering,
avreglering och åtstramning av offentliga verksamheter
måste omgående kartläggas.
Norrbottens län
I den prognos för länets utveckling fram till år 2000 som
länsstyrelsen i Norrbotten presenterade i oktober 1992
framgår att även om man räknar med
Långtidsutredningens, LU92, mycket optimistiska
prognoser så kommer sysselsättningen i länet att minska
med 4 000 personer.
Det är realistiskt att utgå från att med nuvarande
regeringspolitik blir försämringen mer dramatisk de
närmaste åren. LKAB:s investeringar i Malmfälten är dock
en ljuspunkt.
Den fortsatta EG-integreringen och det ökade
konkurrenstrycket kommer sannolikt att leda till en fortsatt
sysselsättningsminskning inom länets industri. I mitten på
januari 1993 är nära 13 000 arbetlösa i länet, och nära 11 000
personer är föremål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Totalt står cirka 14% av befolkningen i åldern 16--64 år
utanför arbetsmarknaden. Detta är en orimlig situation.
En lång rad angelägna infrastrukturprojekt som statliga
verk, myndigheter och kommuner i Norrbottens län har
redovisats till regeringen den 9 november 1992. En stor del
av dessa är möjliga att genomföra som beredskapsobjekt.
Infrastrukturprogram för Norrbottens län
Såväl Banverket som Länsstyrelsen har redovisat en rad
projekt som omedelbart eller inom en snar framtid kan
startas.
Bland de mest angelägna projekten är fortsatt
upprustning av Stambanan och Malmbanan, inte minst för
att industrins godstransporter ska fungera. Byggande av
triangelspår i Älvsbyn, och Bastuträsk kan startas med kort
varsel. Triangelspår i Boden kan startas inom något längre
tid. Ny tågledningscentral i Boden är angelägen.
Den länge önskade kombiterminalen i Luleå bör efter en
snabb prospektering börja byggas under 1993.
Haparandabanan bör hållas i trafikerbart skick tills ett
beslut om Bothniabanan och Norrbothniabanan är fattat.
Ett principbeslut om Bothniabanan och beslut om
förprojektering bör snarast fattas. För Banverkets
vidkommande bör 500 miljoner kronor reserveras så att de
flesta av ovanstående projekt kan påbörjas 1993.
Norrbottens läns stora yta reser behov av särskilda
ansträngningar för att tele- och datakommunikation ska
fungera i länet. Televerkets utbyggnad av AXE-systemet
måste påskyndas och slutföras. Ett avancerat lokalt
höghastighetsnät för centrala Kiruna och Fyrkanten (Luleå,
Boden, Piteå och Älvsbyn) bör komma till stånd. Dessa nät
måste förbindas inbördes och med storstadsregionerna.
Den påbörjade satsningen på videokonferensteknik
måste fullföljas. Totalt bör 14 miljoner tillskjutas
Televerket för utbyggnad av nödvändig infrastruktur i
Norrbottens län.
Inom Vägverkets område bör nu upprustning av en rad
länsvägssträckor och mindre vägar enligt Vägverkets
planering komma till stånd. Målsättningen måste vara att
vägkapitalet inte slits ned. Vägsatsningarna i länet
koncentreras som tidigare tyvärr i alltför stor utsträckning
till E4. Särskilt väg 400 bör få ytterligare satsningar. Bron
över Pite älv vid Böle är ett annat mindre projekt. Inom en
ram på 400 miljoner kronor bör flera viktiga vägsatsningar
kunna påbörjas och i många fall slutföras under 1993.
För att underlätta för Pajala kommuns förbindelser med
omvärlden bör en landningsbana vid Mommankangas
komma till stånd snarast med hjälp av statliga medel
omfattande cirka 20 Mkr. För satsningar på flygplatser i
Arvidsjaur, Gällivare, Kiruna och Luleå bör tillskjutas
ytterligare medel i kommande tilläggsbudget.
Vänsterpartiet har i en särskild motion redovisat den
totala satsning på kommunikationer som partiet vill göra
utöver regeringens förslag. Finansieringen redovisas i en
särskild motion. Insatserna i länet bör göras som ett särskilt
infrastrukturpaket.
Stöd till bensinstationer i Tornedalen
På grund av devalveringen och skattehöjningen på
bensin blir situationen sådan i Tornedalen att
bensinstationer med sin service hotas att läggas ned. När
bensinpriset varit högre i Finland har den finska staten
tidigare genom ett riktat stöd till bensinstationer mindre än
5 km från gränsen hjälpt dessa att överleva. En sådan
ordning bör nu också prövas i Sverige. Stödet skulle t.ex.
utjämna halva prisskillnaden mellan Sverige och Finland.
Nya tag för träindustrin
Under flera år bedrevs ett riktigt och bra
utvecklingsprogram för träindustrin -- Träman 90.
Programmet var inriktat på de fyra nordligaste länen och
har nu upphört. Syftet var att öka förädlingsgrad,
produktivitet och lönsamhet inom sågverk och
trämanufakturföretag. Jag anser att ett nytt program för
den för inlandet viktiga träindustrin bör sättas i gång för att
förbereda branschen för nästa högkonjunktur.
Marknadsanalyser, förbättrad marknadsföring och
samordning av mindre företags exportansträngningar bör
ingå i programmet. Regeringen bör återkomma med förslag
om ett nytt utvecklingsprogram för träindustrin.
Stödområdesindelning
I det regionalpolitiska beslutet våren 1990 placerades
Älvsby kommun, Edefors och Gunnarsbyn i Bodens
kommun samt Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå
i stödområde 2 utan närmare motivering. Kalix och
Haparanda kommun fördes däremot till stödområde 1.
I budgetpropositionen föreslås inga ändringar i detta
avseende för Älvsby kommun och övriga nämnda områden.
De ovan uppräknade områdena som placerats i stödområde
2 bör placeras om till stödområde 1.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
regionalt differentierad drivmedelsskatt utreds,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om satsning på forskning och
utveckling för ny typ av vidareförädling av skogsråvara,2
3. att riksdagen hos regeringen begär att konsekvenserna
för den regionala balansen av bolagisering, avreglering och
åtstramning av offentlig verksamhet kartläggs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett särskilt infrastrukturpaket i
Norrbottens län,3
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till tillfälligt
stöd riktat till bensinstationer i Tornedalen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett nytt
utvecklingsprogram för träindustrin,2
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stödområdesindelningen.

Stockholm den 24 januari 1993

Bengt Hurtig (v)
1 Yrkande 1 hänvisat till SkU.

2 Yrkandena 2 och 6 hänvisade till NU.

3 Yrkande 4 hänvisat till TU.