Stockholms skärgård utgör en unik miljötillgång för hela
landet. Dess storlek och varierande karaktär ger den en
särställning som naturområde även i ett internationellt
perspektiv. Dess läge i direkt anslutning till Sveriges mest
befolkade område och rikets huvudstad understryker dess
betydelse som rekreationstillgång. Det faktum att det
samtidigt är en levande kulturmiljö med bofast befolkning
och näringsverksamhet året runt ger ytterligare en viktig
dimension.
Mot den här bakgrunden är det i högsta grad ett
nationellt intresse att värna skärgården som natur- och
kulturmiljö. Det behövs både en aktiv miljöpolitik och en
näringspolitik och samhällsservice som gör att skärgården
kan hållas levande.
Miljöinsatser
Skärgården, liksom Östersjön i övrigt, måste skyddas
från föroreningar. För närvarande finns det många tecken
på försämrad vattenkvalitet, med växande områden med
döda bottnar, försämrad bottenflora och fauna. Det finns
anledning att se över utsläppsgränserna för kommuner och
näringsliv i Stockholmsregionen. Särskilt viktigt är det att
snabbt bygga ut kväverening i Stockholmsregionens
reningsverk. Sådana insatser bör kunna användas i
sysselsättningsskapande syfte under lågkonjunkturen. Det
bör därför vara möjligt att ställa resurser till förfogande
inom ramen för regeringens infrastrukturprogram.
En viktig källa för kväveföroreningar -- som leder till
övergödning -- är bilismen. Det understryker behovet av en
trafikpolitik i Stockholmsregionen som prioriterar
miljövänlig kollektivtrafik och minskar användningen av
bil. Vi behandlar den frågan närmare i en annan motion.
Sjöfarten är ett viktigt inslag i en levande skärgård. Men
det är viktigt att den utformas på ett sätt som är anpassat
till skärgårdens känsliga natur. Trafiken med stora färjor i
innerskärgården måste begränsas. Förslaget om att spränga
en ny farled över Rödkobbsfjärden måste avvisas. Detta
behandlar vi också närmare i en särskild motion. Det
samma gäller behovet av strängare regler för miljöfarliga
transporter.
Också trafiken med mindre båtar kan åstadkomma
betydande miljöskador om den framförs i för höga farter.
Det gäller såväl passagerarbåtar som fritidsbåtar.
Hastighetsbegränsningar bör införas i trängre farleder i
betydligt större utsträckning än nu. Sjöpolis och
kustbevakning bör successivt få ökade resurser för att
kunna kontrollera efterlevnaden.
En levande skärgård
En levande skärgård förutsätter att det är möjligt att bo
och arbeta där året runt. Möjligheterna att bo hotas framför
allt av en beskattning utifrån taxeringsvärden som bygger på
fastigheternas värde på en exklusiv fritidshusmarknad. De
representerar en ekonomisk verklighet långt borta från den
bofasta skärgårdsbon.
En omprövning av taxeringsvärden för de bofasta
skärgårdsbornas bostäder måste ske. Antingen bör
taxeringsvärdena sänkas eller också bör en särskild
skatterabatt införas för fastighetsägare som är permanent
boende på sina fastigheter i skärgården eller hyr ut dem till
permanent boende.
En annan viktig fråga gäller den samhällsservice som
erbjuds. Det är inte rimligt att använda samma underlags-
och lönsamhetskriterier på verksamheter i skärgården som
på fastlandet. Det bör inte bara vara en angelägenhet för
affärsdrivande verk som posten och televerket att själva
avgöra vilken service som skall upprätthållas i skärgården.
Detta bör i stället regleras genom särskilda avtal med
staten. På samma sätt måste särskilda kriterier gälla när det
gäller skolor, sjukvård och allmänna kommunikationer.
Fortsatt fraktstöd är viktigt för att skärgårdshandlarna skall
kunna överleva. Förekomsten av bebodda öar utan fast
landförbindelse bör på ett annat sätt än nu få genomslag vid
beräkningen av statsbidrag till kommunerna. I gengäld bör
kraven på kommunal service i skärgården markeras.
Motsvarade bör gälla för landstingen.
För att människor skall kunna försörja sig i skärgården
krävs ett levande näringsliv. För att kompensera
skärgårdsföretagen för de geografiska nackdelarna måste
det vara möjligt med ordentliga regionalpolitiska insatser.
Möjligheterna att lämna sådant stöd i skärgården är
betydligt mindre än i jämförbara glesbygdsområden på
fastlandet. En översyn av det regionalpolitiska stödet måste
därför göras i syfte att få till stånd generösare stödformer.
Det innebär också att de anslag för glesbygdsstöd som står
till förfogande för länsstyrelsen i Stockholms län framöver
måste ökas väsentligt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att minska
vattenföroreningarna i Stockholms skärgård,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hastighetsbegränsningar i trånga
farleder och förbättrad övervakning,2
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen i
skärgården,3
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samhällsservice i skärgården,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om regionalpolitiskt stöd i
skärgården.
Stockholm den 22 januari 1993
Pär Granstedt (c)
Christina Linderholm (c)
Lennart Daléus (c)
1 Yrkande 1 hänvisat till JoU.
2 Yrkande 2 hänvisat till TU.
3 Yrkande 3 hänvisat till SkU.