Regionalpolitiska åtgärder för Karlskoga och Degerfors
Regionalpolitikens mål är att ge människor tillgång till
arbete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. För
att åstadkomma detta behövs en aktiv regional politik och
också i vissa områden regionalpolitiska insatser.
Karlskoga
Sedan stålkrisens början år 1970 har Karlskoga--
regionen tappat mer än 8.000 industriarbeten.
Folkmängden i Karlskoga har minskat från 40.000 till ca
33.000 invånare.
I regionen dominerar försvarsmaterial- och annan
tillverkningsindustri arbetsmarknaden. Kommunen arbetar
målmedvetet för att andra företag inom t.ex. tjänstesektorn
och andra framtidsinriktade branscher ska kunna etablera
sig i området.
Arbetsmarknadssituationen i Karlskoga är mycket
besvärlig: dels pågår kraftiga strukturrationaliseringar av
försvarsindustrin dels är det en allmän lågkonjunktur. Vi
anser att staten som ägare av Bofors AB har ett särskilt
ansvar för Karlskogas, och även angränsande orters,
utveckling. Bofors AB är dominerande på
arbetsmarknaden i Karlskoga och har även stor betydelse
för angränsande kommuners arbetsmarknad.
Den industrikris som nu mycket kraftigt drabbar
Karlskogaområdet hotar att utarma den stora tillgång som
finns på teknisk kompetens. Karlskoga är en väl utvecklad
högteknologisk industriort. I Karlskoga har ca 21% av
befolkningen teknisk utbildning. Riksgenomsnittet är 15%.
Ur arbetsmarknadssynpunkt är det inte tillfredsställande
att vara beroende av en försvarsmaterielindustri. Vi anser
därför att Karlskoga måste ges möjlighet att med hjälp av
regionalpolitiska åtgärder få möjligheter att utveckla och
även starta utvecklingsprojekt inom det civila området.
En viktig arbetsmarknadspolitisk åtgärd skulle också
vara en förbättring av E18 mellan Karlskoga och Örebro.
Genomförandet av Nobelbanan har också stor betydelse för
regionens framtid, både som arbetsmarknad och som
koppling till de internationella marknaderna.
Degerfors
Degerfors kommun är också en bruksort med en stor
dominerande industri, Degerfors järnverk, som numera ägs
av Avesta Sheffield-koncernen. Järnverket har genomgått
och genomgår fortfarande strukturrationaliseringar med
minskning av arbetsstyrkan som följd.
Sysselsättningsmöjligheterna för kvinnor är begränsade,
som fallet är på de flesta bruksorter med en stor
dominerande industri. Norsel Fabriks AB som sysselsatte ca
50 kvinnor har numera upphört med sin verksamhet. De sist
varslade kvinnorna lämnade fabriken i december 1992.
Ur arbetsmarknadssynpunkt är Degerfors starkt
beroende av försvarsindustrin i Karlskoga.
Arbetskraftspendlingen, netto, till Karlskoga är ca 1 200
personer, varav ca 700 arbetar i försvarsindustrin.
Arbetsmarknadsläget i Karlskoga berör också Degerfors i
hög grad.
För att medverka till en utveckling i
KarlskogaDegerforsområdet behövs också bättre
kommunikationer. Den snabbtågsförbindelse som numera
finns Stockholm--Karlstad--Oslo och som gör tågstopp i
Degerfors, har stor betydelse för orten men behöver
ytterligare utbyggnad. En satsning på upprustning av E18
mellan Karlskoga och Örebro bör påbörjas snarast.
Karlskoga och Degerfors kommuner är tillfälligt
inplacerade i stödområde 2. Detta innebär att
stödberättigade verksamheter kan erhålla investerings- och
utvecklingsbidrag. Däremot utgår inte
sysselsättningsbidrag i tillfälliga stödområden. Vi anser att
Karlskoga och Degerfors kommuner bör bli permanent
inplacerade i stödområde 2.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Karlskoga och Degerfors bör
bli permanent inplacerade i stödområde 2.
Stockholm den 22 januari 1993
Maud Björnemalm (s)
Håkan Strömberg (s)
Hans Karlsson (s)
Sture Ericson (s)
Inger Lundberg (s)