En parlamentarisk beredning för en aktiv regionalpolitik
Regionalpolitiken är ett relativt nytt politikområde i
Sverige. Den växte fram i mitten av 1960-talet. Missnöjet
med den stora utflyttningsvågen från Norrland och
storstadskoncentrationen drev fram regionalpolitiken. I
grunden fanns således folkliga krav på makt och inflytande
över den regionala utvecklingen. Denna folkliga opinion är
fortfarande stark och då främst i utsatta orter och regioner.
Man minns fortfarande arbetarnas vanmakt över att flytta,
bo i husvagnar och bygga de bostäder som de sedan fick
ställa sig i kö för att få till bostad.
Regionalpolitiken står nu inför en delvis ny verklighet.
Under 1980-talet har internationaliseringen av
ekonomin blivit alltmer påtaglig. Höstens händelser kring
Sveriges valuta och ekonomi understryker denna
förändrade situation.
Samtidigt sker en internationalisering av politiken --
EES-avtalet och EG-förhandlingarna visar nu att den
svenska politikens verkningsområde kan komma att
inskränkas.
Den nyliberala vågen har också nått Sverige.
Regeringen privatiserar och utsätter den offentliga sektorn
för konkurrens. Kommuner och landsting sätter ut
verksamheter på entreprenad. Medborgarna förvandlas till
kunder och förlorar sin rättssäkerhet och sitt inflytande.
Sammantaget driver de här förändringarna fram en
situation där medborgarna börjar tvivla på förmågan i de
demokratiska institutionerna. De demokratiska
institutionerna försvagas genom internationaliseringen av
både ekonomin och politiken och genom privatiseringen av
offentlig verksamhet.
De här spänningarna syns tydligt i skogslänen.
Människorna oroas över jobb och känner otrygghet i det
nya som växer fram. Vi ser här ett växande problem som
behöver mötas med ett brett demokratiprogram. Detta bör
utformas utifrån situationerna lokalt, regionalt, nationellt
och på Europanivån. I ett sådant program behövs en aktiv
regionalpolitik på samtliga nivåer.
Det finns ingen genväg förbi demokratin. Det ser vi nu i
de växande reaktionerna mot den nyliberala politiken i stat
och kommuner samt i en ensidigt EG-anpassad politik från
regeringens sida. Regeringen har inte enbart drivit fram ett
underskott i statsbudgeten. Regeringen utvecklar också ett
demokratiunderskott i Sverige.
Reaktionerna i befolkningen säger oss att det finns ett
stort behov av att utveckla demokratin i Sverige och då
främst i tre principiellt viktiga avseenden:
1. Hur individens inflytande och bestämmande över de
sociala behoven -- utbildning, boende, vård och omsorg --
kan tryggas och utvecklas lokalt och i den kommunala
självstyrelsen.
2. Möjligheten att påverka de politiska besluten i stat
och kommun behöver bli tydligare för medborgarna.
3. Viktigt är att ge begreppet ''medborgarnas Europa''
ett verkligt demokratiskt innehåll.
-- -- --
Det är utifrån den här situationen i ekonomin och
politiken vi vill se en utvecklad regionalpolitik. Förändrad
verklighet och opinionen i befolkningen kräver i sin tur
förändringar i regionalpolitikens mål och medel. Under den
trettioårsperiod som regionalpolitiken verkat i Sverige har
också målen och medlen förändrats över tiden.
När regionalpolitiken i Sverige utformades under 1960-
talet var uppgiften att både underlätta industrialiseringen
och att stödja ekonomiskt svaga regioner. Under 1970-talet
kom den regionala balansen att bli ett centralt
regionalpolitiskt mål. Efter oljekrisen kom
regionalpolitiken att mer få uppgiften att bidra till den
ekonomiska tillväxten. Under 1980-talet förändrades åter
innehållet i regionalpolitiken. På grund av strukturkrisen i
varven, järn- och stålindustrin kom något av en regional
utvecklingspolitik. T.ex. satsningar i Uddevalla och Malmö.
Under senare delan av 1980-talet kom insatser i
teknikcentra, satsningar på tjänsteföretag och
högskoleutbildningar. Samtidigt betonades vikten av
regionala och lokala insatser. De centrala insatserna
tonades ned. Stödområdet blev mindre och kom att omfatta
cirka 8 procent av landets befolkning. Nu har den sittande
regeringen i praktiken begravt regionalpolitiken. Därtill
kommer den stegrande arbetslösheten som slår särskilt hårt
i skogslänen.
-- -- --
Mot den här bakgrunden föreslår vi att en
parlamentarisk beredning snarast tillsätts. Beredningen bör
ha två huvuduppgifter:
1. Att snabbt medverka till en koncentration på
kraftfulla infrastruktursatsningar, som ger tillväxt i
ekonomin och sätter folk i arbete.
2. Att formulera en aktiv regionalpolitik för 1990-talet --
nationellt och för ett Europasamarbete.
Motiv för en aktiv regionalpolitik
Sverige är en relativt sett liten nation med drygt 8,5
miljoner invånare. Men landet är stort till ytan. För att
undvika stora ekonomiska skillnader och orättvisor krävs
därför en nationellt utformad regionalpolitik. Engagemang
och mobilisering finns lokalt och regionalt i befolkningen.
Regionalpolitik förs i de flesta utvecklade länder.
Huvuddragen är lika, men förtecknen varierar.
Regionalpolitiken har också en relativt framskjuten plats i
EG.
Vidgad industriell bas
Dagens stora budgetunderskott visar att det inte går att
spara sig fram till balans. Viktigt är att vidga den industriella
basen och därmed landets samlade inkomster.
Basal service för arbete och utveckling
Vägar, järnvägar, flyg, tele- och datakommunikation
samt posten har utgjort grundbultarna i regionalpolitiken.
Denna basala service för medborgarna och för företagen
måste fördelas och styras rättvist över landet. Den högre
utbildningen och forskningen likaså.
På grund av den bolagisering och marknadsorientering
som nu utvecklas i de så kallade affärsdrivande verken hotas
möjligheterna att bygga infrastrukturen både starkt och
rättvist över landet. Missnöjet växer också ute i landet över
den utveckling som nu sker. Den regionalpolitiska
beredningen bör därför få i uppgift att föreslå förändringar i
affärsverkens organisation så att regeringens och riksdagens
demokratiska styrning blir kraftfull.
Utvecklingsstöd och riskvilligt kapital
De institutioner som finns för att förse företagen med
utvecklingsstöd och riskvilligt kapital behöver också snabbt
förstärkas. Här finns Norrlandsfonden,
utvecklingsfonderna och ett antal investmentbolag. Den
regionalpolitiska beredningen bör särskilt granska
investmentbolagen. De kom till för att med riskvilligt
kapital stödja företagsutveckling i Norrland. Kritik har
riktats mot dessa bolag, som sägs ställa allt för stora risk-
och avkastningskrav. Det skulle i så fall strida mot
intentionerna i regerings- och riksdagsbesluten när de
formulerades under främst senare delen av 1980-talet.
Norrlandsfonden och utvecklingsfonderna bör trimmas för
utvecklingsstöd och riskvilligt kapital.
De regionalpolitiska stödformerna
Lokaliseringsstöd och bidrag, stödområdesindelningen,
transportstödet, länsanslagen och de övriga stödformerna
bör ses över i syfte att snabbt bidra till utveckling, tillväxt,
industrialisering och därmed minskad arbetslöshet.
Högre utbildning och forskning
Socialdemokratin inledde en satsning på fler högskolor
och forskning utanför de traditionella universitetsorterna. I
beredningens arbete bör ingå att belysa högskolans och
forskningens inverkan på den regionala utvecklingen. Den
inledda politiken bör fullföljas och utvecklas.
Samordnad offentlig service och statlig förvaltning
Under 1980-talet inleddes ett arbete på att samordna
offentlig service i glesbygden. Detta för att kunna behålla
viktig service och till en lägre kostnad jämfört med den
fristående och sektoriserade organisationen. Beredningen
bör studera de orter och myndigheter som samlokaliserat
sina verksamheter. Beredningen bör också föreslå en
generellt verkande politik för samordnad offentlig service i
glesbygden.
Affärsverk och statliga myndigheter vill gärna isolerat
besluta om sin lokala och regionala organisation.
Beredningen bör studera hur den statliga regionala
organisationen bäst skall utformas i den fortsatta
regionalpolitiken, också med tanke på Europasamarbetet.
Regional statistik
Vi har i tidigare års motioner från skogslänen betonat
vikten av en bättre regional statistik. Detta också med tanke
på EG och Europasamarbetet. Det är inte rimligt att en
enskild länsstyrelse skall tvingas beställa statistik från
SCB -- i de fall EG-krav finns på att Sverige skall ha sådan
regional statistik.
Det är också angeläget att beredningen synar de
statistikområden som EG kräver -- om den statistiken rätt
mäter de regionala förhållandena. Ett sådant område är den
regionala bruttonationalprodukten.
Regionalpolitiken och EG
Inom EG intar regionalpolitiken en framträdande
position. Stora geografiska områden inom
medlemsländerna omfattas av stöd från EG:s
regionalpolitiska målområden. Beredningen bör i ljuset av
detta också se över vår svenska nationella regionalpolitiks
geografiska omfattning och inriktning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en regionalpolitisk beredning.
Stockholm den 21 januari 1993
Bo Holmberg (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Mats Lindberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Axel Andersson (s)
Leo Persson (s)
Bo Finnkvist (s)