Regionalpolitikens mål är, enligt riksdagsbeslut, att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var de bor i landet. För att åstadkomma detta behövs en aktiv regionalpolitik och i vissa områden stora regionalpolitiska insatser. Bergslagen tillhör de områden som under lång tid har varit, och alltjämt är, utsatt för strukturrationaliseringar inom järn- och stålindustrin.
Hällefors, Ljusnarsberg och Lindesberg tillhör de orter i Bergslagen som drabbats mycket hårt av strukturrationaliseringar.
Hällefors kommun
Hällefors har varit ett brukssamhälle under flera hundra år. Näringsmässigt är kommunen beroende av industrisektorn som svarar för 40 % av sysselsättningen. Ensidigheten är stor eftersom 85 % av de sysselsatta verkar inom en enda bransch, järn- och stålindustrin. SKF hade som mest 1 800 anställda i Hällefors, under 1993 kommer antalet anställda att vara ca 600. Ensidigheten och sårbarheten förstärks av att kommunens största arbetsgivare, SKF, ensam svarar för 60 % av industrisysselsättningen. Den långa högkonjunkturen medförde att planerade strukturförändringar i Hällefors sköts upp. När så lågkonjunkturen inträdde så började stora och genomgripande strukturrationaliseringar att genomföras.
Arbetsmarknadssituationen är mycket oroande: Öppet arbetslösa är 8,7 %. I arbetsmarknadsåtgärder är 9,0 %. Varslade är 350 personer. Ungdomsarbetslösheten är 38 %.
Risken är mycket stor att arbetsmarknadssituationen kommer att förvärras ytterligare. Flera av företagen har aviserat att deras situation är besvärlig och de kan bli tvingade att varsla personal.
Den situation som Hällefors befinner sig i, med ett sviktande näringsliv och med stor arbetslöshet, innebär mycket stora påfrestningar för den kommunala ekonomin.
Hällefors problem är av den art och storlek att här krävs stora arbetsmarknads- och regionalpolitiska insatser.
För att kunna bredda näringslivet och minska beroendet av ett enda dominerande företag måste arbetet inriktas på att dels utveckla och stödja de företag som redan finns i kommunen, dels få till stånd företagsetableringar inom andra branscher.
Mellan 1991 och 1992 minskade befolkningen med ytterligare 300 personer. För att undvika en stor utflyttning från kommunen måste arbetsmarknaden också få en större bredd och differentiering för både kvinnor och män.
Hällefors vill därför satsa på branscher där kommunen jämfört med andra orter har en särställning och där möjligheten finns att nå goda reslutat.
Målet för Hällefors är att utvecklas från bruksort till ett samhälle med bred och differentierad arbetsmarknad för både män och kvinnor.
Ljusnarsbergs kommun
Ljusnarsbergs kommun med tätorten Kopparberg ligger mitt i Bergslagen. Området dominerades tidigare av skogs-, gruv-, järn- och stålindustri. Under 60-talet drabbades skogsbruket av kraftiga strukturrationaliseringar. Under 70- och 80-talen var det gruvorna och järn- och stålindustrin som utsattes för stora rationaliseringar och nedläggningar.
All skogsindustri, stålindustri och gruvindustri har nu försvunnit från kommunen och har inte kunnat ersättas av andra verksamheter i den takt som erfordrats för att kunna möta utarmningen av näringslivet och befolkningsminskningen.
Trots mycket stora satsningar på utveckling av ett nytt näringsliv har sysselsättningen minskat kraftigt. Under perioden 1981--1991 har kommunen satsat 30 mkr på åtgärder för att stimulera en tillväxt av näringslivet. Staten har under samma period satsat 130 mkr i olika former av regionalpolitiskt stöd.
Den kommunala ekonomin hindrar varje form av volymökning av den kommunala verksamheten, samtidigt som satsningar från kommunens sida för att stimulera fram nya arbetstillfällen måste minska av samma skäl.
Befolkningsförändringar och befolkningsprognoser är negativa. Den allmänna lågkonjunkturen har medverkat till en minskad utflyttning. Vid en uppgång i konjunkturen finns en mycket stor risk för en kraftig utflyttning av unga människor.
Situationen för Ljusnarsberg har genom den pågående lågkonjunkturen förvärrats. I kommunen finns många små nyetablerade företag, företag som startade med minsta möjliga kapitalbas och som därför har mycket svårt att klara situationen i den lågkonjunktur som nu råder.
Arbetslösheten är bland landets högsta:Den öppna arbetslösheten är över 10 %. Av den arbetsföra befolkningen är 22 % anmäld hos arbetsförmedlingen. Den öppna ungdomsarbetslösheten (18--24 år) är nu 36 % och tendensen är att den kommer att stiga ytterligare.
Industrisektorn är fortfarande den största och svarar för 35 % av sysselsättningen. Kommunens mål är att utveckla ett differentierat näringsliv och en arbetsmarknad för både kvinnor och män.
Vi anser med det ovan anförda att det finns tungt vägande skäl för att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner ska inplaceras i stödområde 1.
Lindesbergs kommun
Lindesbergs kommun är en geografiskt vidsträckt kommun med en förhållandevis stor glesbygd. Lindesbergs kommuns norra del har drabbats hårt av strukturomvandlingen inom gruv- och stålindustrin.
Lindesbergs norra del var därför inplacerad i stödområde C fram till 1 juli 1990. Under den tiden skapades ca 150 varaktiga arbetstillfällen i 10 bärkraftiga industriföretag. Stödområdet var en mycket bra tillgång i kommunens och länsstyrelsens ansträngningar att skapa arbetstillfällen i en hårt drabbad region.
Efter 1 juli 1990 har industrietableringarna praktiskt taget upphört, och den positiva utvecklingen avbröts. Det hade, och har fortfarande, en negativ betydelse inte bara för Lindesbergs kommun utan också för Ljusnarsberg. Den norra delen av Lindesberg har också utgjort arbetsmarknad för invånarna i Ljusnarsberg.
Den nuvarande lågkonjunkturen har blottlagt svagheterna i den industristruktur som finns i kommunen. Bilindustrins kris slår hårt mot företagen i Lindesberg. Verkstadsföretagen tvingas minska sin personalstyrka. Den grafiska industrin har fått stora avbräck med företagsnedläggelser. Byggnadsverksamheten är snart obefintlig.
De större företagen har minskat från drygt 2 600 anställda till drygt 2 000, dessutom har Volvo varslat ytterligare 100 anställda. Frövifors pappersbruk har planer på att minska personalstyrkan med ytterligare 80 personer.Arbetslösheten uppgår f.n. till 7,7 %. Bland Metallavdelningens medlemmar i Lindesberg och Nora är arbetslösheten idag 23 %. Om de nämnda varslen verkställs blir arbetslösheten inom avdelningen 38 %.
Det arbete som pågår med att utveckla och förstärka arbetsmarknaden i norra delen av Lindesbergs kommun måste få allt tänkbart stöd från staten. Att detta område blir placerat i stödområde 2 är därför en nödvändig förutsättning.
Vi anser därför att norra delen (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) av Lindesbergs kommun ska inplaceras i stödområde 2.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Hällefors och Ljusnarsbergs kommuner bör inplaceras i stödområde 1,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att norra delen av Lindesbergs kommun (Guldsmedshyttans och Ramsbergs församlingar) bör inplaceras i stödområde 2.
Stockholm den 19 januari 1993 Maud Björnemalm (s) Håkan Strömberg (s) Hans Karlsson (s) Sture Ericson (s) Inger Lundberg (s)