Bidraget till Samhall med 159 kr/timme och sysselsatt medarbetare är i nuvarande ekonomiska kris inte försvarbart. De 59 % av verksamheten som drivs för att sysselsätta s.k. icke prioriterade grupper måste ifrågasättas.
En radikal förändring i Samhalls verksamhet måste ske omedelbart. Sverige lånar till en sysselsättning som bedrivs med förlust. Friska företag tvingas till rationaliseringar och nytänkande medan Samhall erhåller 4,9 miljarder för att bedriva sin verksamhet.
Tidlönekostnaden för arbetshandikappade är 122 kr/tim. Jag föreslår att lönerna i Samhall för icke prioriterade grupper anpassas till gällande arbetslöshetsersättning. Den bör avvika från marknadslönerna eftersom fakturerad produktion uppgår till 93 kr/tim.
Bidrag till Samhall bör uppgå till 2,8 miljarder 1993/94, vilket motsvarar en besparing på 2,1 miljarder mot propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minska anslaget till Samhall AB med 2 100 000 000 kr i förhållande till anslaget i proposition 1992/93:100,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra lönerna i Samhall för de icke prioriterade grupperna till en nivå som motsvarar gällande arbetslöshetsersättning eller annat bidrag som de är berättigade till,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparing på 2 100 000 000 kr som måste uppnås genom i mom. 2 angivet sätt eller genom införande av kortare arbetstid för icke prioriterade grupper.
Stockholm den 21 januari 1993 Claus Zaar (nyd)