Läget på arbetsmarknaden i Sverige blir alltmer kaotiskt för varje dag. Hundratusentals svenskar är eller beräknas bli arbetslösa under 1993. I Skaraborg är nu över 14 000 personer arbetslösa vilket motsvarar 10,7 % av den totala arbetskraften. Samtidigt pågår inom statens olika organ, verk och myndigheter stora förändringar som resulterar i att ytterligare människor friställs.
Av de 2 000--3 000 personer i offentliga sektorn i Skaraborg som beräknas avskedas under 1993--1994 är en stor del knutna till statlig verksamhet, dvs. Posten, Televerket, Banverket osv. Falköping är en av orterna i länet som har och kommer att drabbas hårt om alla planer på s.k. strukturförändringar genomförs. Postens planer på att lägga ned en massa mindre postkontor är ett annat exempel som drabbar många orter med arbetslöshet och försämrad service som resultat.
Att all offentlig verksamhet kontinuerligt ses över och rationaliseras är både önskvärt och nödvändigt. Situationen på arbetsmarknaden är emellertid nu så speciell att i rådande konjunkturläge annorlunda och mer drastiska åtgärder måste prövas för att hålla nere arbetslösheten.
När vi nästan dagligen blir påminda om att tusentals medarbetare i statliga företag eller verksamheter friställs bör enligt vår mening övervägas om inte staten i sin verksamhet i största möjliga utsträckning bör undvika att friställa personal; samma synsätt kan läggas på kommunernas och landstingens verksamhet. Vi behöver kanske stanna upp och tänka efter. Att friställa personal kan skenbart ge resultat i form av en bättre balansräkning, men betyder i många fall bara att den friställde ersätts från ett annat konto i statens eller kommunernas budgetar, bl.a. a- kassa, socialbidrag etc. Friställningarna skapar enbart en väldig rundgång av pengar, eftersom alternativet för alla dessa människor i dagens läge är arbetslöshet.
Riskerna med arbetslöshet är väl dokumenterade. Tusentals människor är nu i uppenbar fara att råka ut för psykisk och fysisk ohälsa, sämre ekonomi och förlorat självförtroende.
Dessutom är vi övertygade om att det finns meningsfulla arbetsuppgifter som behöver utföras. Ett rimligt krav är att statliga arbetsgivare, innan man friställer personal, åtminstone tvingas bevisa att samhället får mindre kostnader, totalt sett. I denna bedömning bör också ingå bl.a. sociala kostnader och miljöaspekter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att förhindra att offentliganställda sägs upp i rådande arbetsmarknadsläge,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en snabbutredning med syfte att uppsägningar inom den offentliga sektorn bör förhindras under nuvarande konjunkturläge.
Stockholm den 26 januari 1993 Jan Fransson (s) Anders Nilsson (s)