Ändring i förordningen om arbetsmarknadsutbildning
Enligt Förordning om arbetsmarknadsutbildning (SFS
1987:406) får utbildning som kan finansieras med
studiemedel räknas som arbetsmarknadsutbildning endast
om den är riktad mot sysselsättning i arbetslivet och
omfattar högst 40 studieveckor (40 p). Avsikten bakom
förordningen är bl.a. att högre utbildning ska vara
studiemedelsfinansierad och inte kunna leda till ojämlika
finansieringsformer, samt att aktivt arbetsmarknadsstöd ska
vara direkt relaterat till framtida yrkesverksamhet.
Dagens arbetsmarknad ställer dock arbetsförmedlare
och arbetslösa inför nya situationer. Statens finansiella läge
möjliggör inte en fullt utbyggd arbetsmarknadsutbildning
för alla, och stelbenta regelverk sätter ofta käppar i hjulet
för en vettig vidareutbildning. Följden blir ökad
passivisering och felriktade utbildningsinsatser.
Vänsterpartiet anser att beviljande av utbildningsbidrag
för högskoleutbildning ska kunna ske om det är motiverat
med hänsyn till individuella förutsättningar och
arbetsmarknadsbehov. Att endast högskoleutbildning som
riktar sig till näringslivet accepteras som
arbetsmarknadsutbildning innebär att arbetssökande med
inriktning på offentlig sektor missgynnas. Regeln om
utbildning som riktar sig till privat sektor bör därför tas
bort.
Vänsterpartiet anser att det rådande konjunkturläget
motiverar en förändring av ovan nämnda förordning. Efter
skriftligt brev/intyg/bedömning av arbetsförmedlare (som
intygar att den sökta högskoleutbildningen är det bästa
utbildningsalternativet för den arbetslöse) bör
högskoleutbildning kunna berättiga till utbildningsbidrag.
Högskoleutbildning är dessutom samhällsekonomiskt
lönsam eftersom den i de flesta fall kostar mindre än
jämförbara AMS-kurser. Ytterligare en faktor som
komplicerar dagens situation är att många av de arbetslösa
har uppnått en ålder då de inte längre har rätt till
studiemedel. För dem finns alltså inte möjligheten att
finansiera högskolestudier med studiemedel. Det faktum
att a-kassans regel kräver att den arbetssökande är aktivt
arbetssökande gör dessutom att den som trots allt väljer att
högskolestudera förlorar sin a-kassa. För vuxna människor
med försörjningsansvar blir detta en omöjlighet.
Givetvis bör dock inte denna typ av
arbetsmarknadsutbildning ingå i en normal
högskoleutbildning eller kunna utnyttjas för att undkomma
studielån m.m. En ändring i förordningen bör endast
möjliggöra kortare studier -- max. 1 år eller 40 p. och
poängkraven för utbildningsbidrag bör likställas med de
som gäller för studiemedel. I de fall den studerande inte
uppnår meritkraven (i dag innebär de att en
heltidsstuderande måste klara av minst 15 av 20 poäng) bör
utbildningsbidraget kunna utgå eller omvandlas till
studiemedel.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att 4 § förordningen
om arbetsmarknadsutbildning ändras enligt vad i motionen
anförts.
Stockholm den 26 januari 1993
Hans Andersson (v)
Gudrun Schyman (v)
Elisabeth Persson (v)
Björn Samuelson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)