Motion till riksdagen
1992/93:A262
av Birthe Sörestedt m.fl. (s)

Särskilda insatser för kvinnor på arbetsmarknaden


Jämställdheten mellan kvinnor och män är allvarligt
hotad av regeringens politik. Den viktigaste orsaken till att
jämställdhetsarbetet kommit så långt som det gjort i Sverige
är att samhället aktivt underlättat kvinnornas inträde på
arbetsmarknaden. Utifrån denna bas, ett förvärvsarbete,
har jämställdheten mellan kvinnor och män nått framgång
inom arbetslivet, politiken, organisationslivet och i
hemmen. Den exeptionellt höga förvärvsfrekvensen för
kvinnor i Sverige är ett mått på kvinnornas frigörelse.
Den borgerliga regeringens politik hotar nu att rasera
fundamenten för jämställdhetsarbetet. Nedskärningarna
inom den offentliga sektorn hotar kvinnosysselsättningen ur
två viktiga aspekter.
Arbetsmarknaden för kvinnor är till stor del förknippad
med vård-, omsorgs- och utbildningsyrken som
huvudsakligen finns inom den offentliga sektorn. När
barnomsorg, sjukvård, äldreomsorg skärs ned är det
kvinnorna som får lämna sina arbetsplatser. De närmaste
två åren beräknas 50 000 arbetstillfällen försvinna inom
kommun, landsting och stat, och de allra flesta av dessa är
traditionella kvinnoyrken. De som blir kvar avkrävs högre
arbetstakt och stress, vilket ofta går ut över innehållet i
omsorgen, den mänskliga kontakten. När det inte längre
finns tid och utrymme för den mänskliga dimensionen i
vård- och omsorgsarbetet minskar naturligtvis
arbetstillfredsställelsen. De som blir kvar på
klinikavdelningen eller dagiset när indragningar är gjorda
känner klart att de inte kan upprätthålla kvalitén i arbetet.
Regeringens enda svar till de friställda kvinnorna tycks vara
att starta eget företag. Strategin tycks vara att kvinnorna
som avskedas ur den offentliga sektorn ska ta på sig rollen
att starta de privata alternativ regeringen pratar om.
Erfarenheten är inte sådan. Det uppstår inga privata
alternativ till att pensionären får färre timmar i hemtjänst
eller att barnstugan stänger en timme tidigare. De privata
alternativ som finns vänder sig i allt väsentligt till
priviligerade grupper i storstäderna. Därför är resultatet av
regeringens politik endast sämre service och arbetslöshet.
Samtidigt drabbas kvinnorna av att servicen försämras.
Kvinnorna är i stor utsträckning beroende av att
daghemmen är öppna, att hemtjänsten fungerar och att
skolbarnen har omsorg efter skoldagen. Alla dessa tidigare
självklarheter utsätts nu för försämringar och
nedläggningar. Daghemmens öppethållande minskas och
hindrar många från heltidsarbete. När ens föräldrar inte
längre får den vård och omsorg de behöver tvingas många
kvinnor välja bort eller minska förvärvsarbetet för att ta det
ansvar vi tidigare gemensamt delade.
Därför är den absolut viktigaste frågan för kvinnorna i
Sverige att nedskärningarna inom den offentliga sektorn
stoppas. Det är inte rimligt att försämra servicen, avskeda
personal till arbetslöshet, framförallt inte i denna
arbetsmarknadssituation som nu råder.
Kommunalskattestoppet, anser vi, ska slopas. Det måste
vara upp till medborgarna i kommunerna att välja mellan
privat konsumtion eller vård och omsorg.
Kvinnor som hamnat i arbetslöshet möter ofta fler
hinder än män när de ska ta sig in på arbetsmarknaden igen.
I många kommuner skrivs barnen ut från barnomsorgen vid
arbetslöshet, och det är förknippat med stora problem att få
en ny plats om man erbjuds arbete. Därför är det
nödvändigt att barnomsorgen byggs ut istället för minskas
och att också barn till arbetslösa garanteras plats.
Kvinnor har ofta en yrkesutbildning som är inriktad på
områden som nu utsätts för kraftiga rationaliseringar. Vi
tänker förutom på vård- och omsorgsyrkena också på
kontoristarbeten som i stor utsträckning rationaliseras bort
av datoriseringen. Yrken inom bank och
försäkringsbranchen där kvinnorna dominerar utsätts också
för mycket hårda neddragningar. För att möta denna
utslagning föreslår vi att särskilda
vidareutbildningsprogram tas fram för dessa yrkesgrupper.
Utgångspunkten ska vara att utveckla de kunskaper och den
kompetens arbetstagarna har för att kunna arbeta med
mera kvalificerade och självständiga uppgifter. De allra
flesta behöver t.ex. bättre språkkunskaper för att vara
förberedda på ett mer integrerat Europa. För Skånes del
måste kunskaperna i engelska men framförallt tyska
prioriteras.
Arbetsmarknadspolitikens insatser inom
beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildningen vänder
sig till stor del mot manliga yrken. Dessa satsningar är väl
motiverade men vi anser att arbetsmarknadspolitiken måste
uppmärksamma alla de kvinnor som är arbetslösa eller
riskerar bli det de närmaste åren. Därför måste
arbetsmarknadspolitiken totalt sett få mera resurser så att
arbetslinjen kan hävdas för både kvinnor och män.
Länsarbetsnämnderna bör söka kontakt med kvinnornas
organisationer för att arbeta fram satsningar av detta slag.
Målsättningen med jämställdhetsarbetet måste vara att
arbetsmarknaden inte är uppdelad i en manlig och kvinnlig
del. Därför måste insatserna ökas för att få kvinnor att söka
till traditionellt manliga utbildningar och vice versa.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om särskilda insatser för kvinnor på
arbetsmarknaden.

Stockholm den 26 januari 1993

Birthe Sörestedt (s)

Maja Bäckström (s)

Karin Wegestål (s)

Anita Jönsson (s)