Vi hade i december 1992, enligt SCB, 241 000 öppet
arbetslösa som till väsentlig del uppbär ersättning i form av
A-kassa, KAS eller liknande till en kostnad av c:a 36 Mdr.
Dessa medel utbetalas som regel utan något krav på
motprestation vilket innebär att 10-tals Mdr går
samhällsnyttan förbi. Kan vi tillåta detta enorma slöseri
samtidigt som flertalet av de arbetslösa lider av sin
påtvingade sysslolöshet.
Ett förslag till lösning
Vi vill angripa problemet på ett nytt sätt genom att påstå
att arbetslösheten inte bara är ett problem utan lika mycket
en möjlighet.
En viktig utgångspunkt för resonemanget är att vi i dag
har en helt annan kategori av arbetslösa som i stort sett är
ett genomsnitt av svenska folket. Det innebär att det finns
kreativa människor, ledargestalter, administratörer,
arbetsledare och yrkesmän representerande många
yrkesområden.
Alla har dessutom en kommuntillhörighet, genom sin
bostadsort, varför man har en naturlig organisationspart för
det vi föreslår.
Om vi utgår från principen att inget
arbetslöshetsunderstöd skall utbetalas utan motprestation
och att kommunen skall ansvara för genomförandet så har
vi lagt grunden till att byta ett problem mot en möjlighet.
Genomförande
Kommunen, som alltid har tillgång till de största
samlingslokalerna, kan troligen utan svårighet samla alla
arbetslösa i samma lokal. I de större kommunerna kan det
säkert lösas stadsdels- eller kommundelsvis. Där skall
kommunen informera om att fr.o.m. xx/yy utbetalas ingen
arbetslöshetsersättning utan motprestation. Man skall
därefter diskutera med de arbetslösa vad denna resurs bäst
skall kunna användas till inom respektive kommun.
Kreativiteten kommer att flöda, ledare utkristalliseras och
yrkesmäns kunskaper att kunna tillvaratas. De arbeten som
på detta sätt kan utföras skall vara av det slag som annars
inte skulle bli utfört. Yrkesarbete kan lämpligen
utföras i sammarbete med kommunens vanliga leverantörer
som mot en mindre ersättning kan leda och övervaka
arbetet och leverera material och tillhandahålla nödvändig
utrustning. Denna kostnad som då skall bestridas av
kommunen utgör en ringa del av värdet av det utförda
arbetet.
Kommunen kan lämpligen engagera
kommuninnevånarna i förslag till lämpliga arbetsuppgifter.
Det skulle även ge en bra möjlighet till en meningsfull social
samvaro för de arbetslösa.
Ersättningen till de arbetslösa, som inte utan bärande
skäl inte ställer upp, bör reduceras till hälften.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att införa ett nytt system mot
arbetslöshet som går ut på krav på motprestation från de
arbetslösa som uppbär arbetslöshetsersättning, KAS eller
liknande.
Stockholm den 21 januari 1993
Ian Wachtmeister (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Peter Kling (nyd)
Arne Jansson (nyd)
Dan Eriksson (nyd)
i Stockholm