Kompetensförnyelsen av arbetskraften har stor
betydelse på en alltmer konkurrensutsatt marknad. Inte
minst vid lågkonjunktur har många företag lagt betydande
resurser på förkovring av arbetskraften. Sådana åtgärder
torde öka företagens möjlighet att snabbt komma igång i
full produktion när efterfrågan vänder.
Inte minst i dagsläget är behovet stort av åtgärder som
underlättar för företag att hålla kvar personal i
organisationen samtidigt som man offensivt kan ge
kunskapsförnyelse i form av fort- och vidareutbildning.
Staten kan medverka härtill bl a genom det
arbetsmarknadspolitiska utbildningsbidraget. Det omfattar
ett bidrag på 40 kr per timme för att täcka
utbildningskostnader för arbetskraften. Vidare kan bidrag
lämnas till lönekostnader med upp till 50 kr per timme till
företag som istället för att permittera personal sätter in
kompetenshöjande utbildning. Stödet kan utgå under
normalt högst 6 månader. Nivån är i praktiken satt så att
kostnaderna delas mellan staten och företagen för dessa
åtgärder.
Systemet fungerar smidigt. Företagen väljer själva
inriktning och uppläggning av utbildningen, som därmed
anpassas till behoven i skilda företag. Systemet fungerar väl
i sitt syfte att medverka till att företagen som alternativ till
permittering väljer att hålla kvar medarbetare i företaget
under utbildning för att man därmed skall stå bättre rustad
vid konjunkturuppgång. Systemet har dock hittills bara
funnits på försök och är begränsat att gälla till och med den
30 juni 1993.
Utbildningsbidrag kan erhållas för företag i alla
branscher. Lönekostnadsbidrag kan emellertid utgå endast
till företag inom tillverkningsindustrin.
Stora delar av sysselsättningstillväxten under 80-talet
skedde i olika branscher inom tjänstesektorn. Även om det
också där sker viss strukturomvandling kan av allt att döma
en fortsatt positiv utveckling av sektorn förutses också
under 90-talet. Behoven av kompetensförnyelse torde vara
lika stora där som i industrin.
Närings- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör
principiellt vara neutrala i den meningen att de inte
favoriserar eller diskriminerar ett enskilt företag, en viss
bransch eller sektor. Mot denna bakgrund framstår
nuvarande ensidiga inskränkning av lönebidraget som svår
att motivera. Den bör därför avskaffas. Stödet bör vara
möjligt att få del av för företag i alla branscher. En
utvärdering av försöksverksamheten är möjlig att göra
under våren, och därmed bör också en utvidgning till hela
den privata sektorn vara möjlig att genomföra från den 1
juli 1993.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att bestämmelserna om
statsbidrag till lönekostnaden under företagsanpassad
utbildning bör avse anställd personal i hela näringslivet och
genomföras med verkställighet den 1 juli 1993,
2. riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
kostnaderna för vidgningen av stödvillkoren bör täckas
inom befintliga resursramar till Arbetsmarknadsverket.