Den svenska ekonomin och den svenska industrin
befinner sig i ett bekymmersamt läge. Detta innebär att
arbetslösheten har ökat. Det är i denna situation viktigt att
människor med starka funktionshinder och handikapp inte
drabbas hårdare av arbetslösheten än andra grupper.
Regeringen har betonat att de arbetshandikappade måste få
del av den ökning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
sker. De får inte prioriteras mindre än andra grupper av
arbetssökande. Den viktigaste stödformen för
handikappade är lönebidrag och Samhall.
Kostnaden för lönebidrag för arbetshandikappade
uppgick budgetåret 1991/92 till ca 5,2 miljarder kronor.
Enligt AMS årsredovisning har i genomsnitt 504 personer
per månad fått anställning med lönebidrag budgetåret
1991/92 vilket är något fler än de föregående åren, men
samtidigt har kostnaden per sysselsatt per månad stigit från
8 300 kronor budgetåret 1990/91 till 10 200 kronor
budgetåret 1991/92, en ökning med över 20 procent av
kostnaderna.
Det är viktigt att verksamheten är så effektiv som
möjligt och att kostnaderna hålls nere, så att fler
arbetshandikappade kan beredas arbete. Det är också
mycket viktigt att de flexibla lönebidragen används på rätt
sätt, och att vid förhandlingar och omförhandlingar
bidragen sätts på rätt nivå. Sätts bidragsnivån alltför högt i
förhållande till vad som behövs efter den handikappade
personens förutsättningar, grad av nedsatt arbetsförmåga
o.s.v., innebär detta att det flexibla lönebidraget används
fel, och kostnaden blir högre än nödvändigt för staten.
Detta får till följd att många handikappade i onödan
riskerar att bli utan lönebidrag. Det förefaller enligt många
uppgifter vara svårt att omförhandla tidigare lönebidrag på
statlig och kommunal nivå till nya lönebidragsnivåer. En
utvärdering av hur de flexibla lönebidragen används och om
de nått sina syften bör snarast ske.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utvärdering av de flexibla
lönebidragen.