Ungdomarna har drabbats hårt av följderna av 80-talets
inflations- och spekulationsekonomi. Den svenska
ekonomins nedgång saknar motstycke i modern tid. Det är
de som är på väg ut på en arbetsmarknad som i stort sett inte
finns som i första hand drabbas. Allt fler går i dag direkt
från skolan ut i arbetslöshet. Detta skapar en känsla av
utanförskap och värdelöshet. För att ungdomen ska ha
någon chans att få jobb när konjunkturen vänder krävs det
redan i dag starka arbetsmarknadspolitiska insatser.
Vi riskerar annars att få en situation där arbetslöshet
upplevs som ett normaltillstånd och där en marginell
sänkning av arbetslösheten leder till
inflationsförväntningar. En sådan utveckling förebådar
också ett samhälle där en stor grupp människor blir
konstant bidragsberoende. För ungdomar som ännu inte
kommit in på arbetsmarknaden är denna risk för
segregation och utanförskap särskilt stor. Ungdomar som
hamnar utanför den reguljära ekonomin löper en risk att
hamna i drogmissbruk, fientlighet mot andra grupper och
kriminalitet. Arbetslinjen måste därför till varje pris
hävdas.
De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av
utbildning och olika former av beredskapsarbeten och
praktik är i det här läget oundgängliga. Vi anser dock att
dessa åtgärder måste förstärkas. Vänsterpartiet föreslår i en
annan motion också en kraftig utbyggnad av hela
utbildningssektorn.
För dem som ställs utanför också de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna krävs det att samhället
garanterar en anständig försörjning. Det är inte rimligt att
man bara för att man drabbats av arbetslöshet ska behöva
söka socialbidrag. Det förutsätter ett utredningsförfarande
som i sig kostar pengar. Pengar som istället borde användas
för produktiva investeringar för att möta arbetslösheten.
Dessutom är det viktigt att hålla uppe köpkraften för
låginkomsttagare eftersom dessa använder sina slantar till
konsumtion och inte till sparande. Det höga privata
sparandet är en av orsakerna till att efterfrågan är låg och
antalet konkurser växer.
Regeringen har föreslagit försämringar av
ersättningsnivåerna vid arbetslöshet. Vänsterpartiet menar
att det är fel tänkt att låta de arbetslösa betala den
ekonomiska krisen. En sådan besparing drabbar en grupp
som redan är hårt ekonomiskt pressad. Särskilt många
ungdomar drabbas eftersom de utgör en stor andel av de
arbetslösa. Ungdomar har dessutom ofta den sämsta
ersättningen vid arbetslöshet. Det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) skulle som en följd av
prisstegringarna öka något, men regeringen vill inte ens gå
med på denna ynkliga höjning utan menar att ersättningen
på 198 kr per dag är tillräcklig. Vänsterpartiet yrkar i sin
ekonomiska motion avslag på regeringens alla förslag om
försämringar i arbetslöshetsersättningen.
I den här situationen av skyhög ungdomsarbetslöshet är
det nödvändigt att väsentligt höja ambitionen för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot ungdomar.
Vänsterpartiet föreslår en höjning av anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ska riktas till
ungdomar med 2 000 000 000 kronor.
Vi vill för närvarande inte låsa oss för någon speciell
form för användningen av dessa pengar. De ska dock riktas
till arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar. Vi vill i
det här sammanhanget erinra om en del positiva sidor i den
gamla ungdomslagen där kommunerna hade ett
övergripande ansvar. Till exempel att ungdomar i vissa fall
fick ta ett eget ansvar och själva utveckla projekt i olika
former.
Just nu finns det dock en organisation uppbyggd för den
så kallade ungdomspraktiken, och den satsning vi föreslår
skulle räcka till exempelvis 40 000 nya platser. Vi har i en
tidigare motion till regeringens proposition 1992/93:50 krävt
en utvärdering av ungdomspraktiken. Ett av skälen till att
en sådan utvärdering vore på sin plats är att förslaget mötte
en omfattande kritik från såväl fackligt håll som från många
ungdomsorganisationer.
Ett problem med ungdomspraktiken är att åtskilliga
ungdomar nu snart har passerat de maximalt stadgade två
sexmånadersperioderna i ungdomspraktik. Vi vill därför
föreslå att riksdagen beslutar om möjlighet för ungdomar
att efter prövning få ytterligare en period om sex månader
av ungdomspraktik, allså totalt 18 månader.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för insatser mot ungdomsarbetslösheten för
budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit,
2. att riksdagen beslutar att ungdomspraktik efter
prövning skall kunna ges för ytterligare en period om sex
månader, alltså totalt under 18 månader.
Stockholm den 23 januari 1993
Hans Andersson (v)
Rolf L Nilson (v)
Berith Eriksson (v)
Johan Lönnroth (v)
Lars Bäckström (v)