Ungdomarna har drabbats hårt av följderna av 80-talets inflations- och spekulationsekonomi. Den svenska ekonomins nedgång saknar motstycke i modern tid. Det är de som är på väg ut på en arbetsmarknad som i stort sett inte finns som i första hand drabbas. Allt fler går i dag direkt från skolan ut i arbetslöshet. Detta skapar en känsla av utanförskap och värdelöshet. För att ungdomen ska ha någon chans att få jobb när konjunkturen vänder krävs det redan i dag starka arbetsmarknadspolitiska insatser.
Vi riskerar annars att få en situation där arbetslöshet upplevs som ett normaltillstånd och där en marginell sänkning av arbetslösheten leder till inflationsförväntningar. En sådan utveckling förebådar också ett samhälle där en stor grupp människor blir konstant bidragsberoende. För ungdomar som ännu inte kommit in på arbetsmarknaden är denna risk för segregation och utanförskap särskilt stor. Ungdomar som hamnar utanför den reguljära ekonomin löper en risk att hamna i drogmissbruk, fientlighet mot andra grupper och kriminalitet. Arbetslinjen måste därför till varje pris hävdas.
De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av utbildning och olika former av beredskapsarbeten och praktik är i det här läget oundgängliga. Vi anser dock att dessa åtgärder måste förstärkas. Vänsterpartiet föreslår i en annan motion också en kraftig utbyggnad av hela utbildningssektorn.
För dem som ställs utanför också de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna krävs det att samhället garanterar en anständig försörjning. Det är inte rimligt att man bara för att man drabbats av arbetslöshet ska behöva söka socialbidrag. Det förutsätter ett utredningsförfarande som i sig kostar pengar. Pengar som istället borde användas för produktiva investeringar för att möta arbetslösheten. Dessutom är det viktigt att hålla uppe köpkraften för låginkomsttagare eftersom dessa använder sina slantar till konsumtion och inte till sparande. Det höga privata sparandet är en av orsakerna till att efterfrågan är låg och antalet konkurser växer.
Regeringen har föreslagit försämringar av ersättningsnivåerna vid arbetslöshet. Vänsterpartiet menar att det är fel tänkt att låta de arbetslösa betala den ekonomiska krisen. En sådan besparing drabbar en grupp som redan är hårt ekonomiskt pressad. Särskilt många ungdomar drabbas eftersom de utgör en stor andel av de arbetslösa. Ungdomar har dessutom ofta den sämsta ersättningen vid arbetslöshet. Det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS) skulle som en följd av prisstegringarna öka något, men regeringen vill inte ens gå med på denna ynkliga höjning utan menar att ersättningen på 198 kr per dag är tillräcklig. Vänsterpartiet yrkar i sin ekonomiska motion avslag på regeringens alla förslag om försämringar i arbetslöshetsersättningen.
I den här situationen av skyhög ungdomsarbetslöshet är det nödvändigt att väsentligt höja ambitionen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder riktade mot ungdomar. Vänsterpartiet föreslår en höjning av anslaget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som ska riktas till ungdomar med 2 000 000 000 kronor.
Vi vill för närvarande inte låsa oss för någon speciell form för användningen av dessa pengar. De ska dock riktas till arbetsmarknadspolitiska insatser för ungdomar. Vi vill i det här sammanhanget erinra om en del positiva sidor i den gamla ungdomslagen där kommunerna hade ett övergripande ansvar. Till exempel att ungdomar i vissa fall fick ta ett eget ansvar och själva utveckla projekt i olika former.
Just nu finns det dock en organisation uppbyggd för den så kallade ungdomspraktiken, och den satsning vi föreslår skulle räcka till exempelvis 40 000 nya platser. Vi har i en tidigare motion till regeringens proposition 1992/93:50 krävt en utvärdering av ungdomspraktiken. Ett av skälen till att en sådan utvärdering vore på sin plats är att förslaget mötte en omfattande kritik från såväl fackligt håll som från många ungdomsorganisationer.
Ett problem med ungdomspraktiken är att åtskilliga ungdomar nu snart har passerat de maximalt stadgade två sexmånadersperioderna i ungdomspraktik. Vi vill därför föreslå att riksdagen beslutar om möjlighet för ungdomar att efter prövning få ytterligare en period om sex månader av ungdomspraktik, allså totalt 18 månader.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till anslaget B 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för insatser mot ungdomsarbetslösheten för budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit,
2. att riksdagen beslutar att ungdomspraktik efter prövning skall kunna ges för ytterligare en period om sex månader, alltså totalt under 18 månader.
Stockholm den 23 januari 1993 Hans Andersson (v) Rolf L Nilson (v) Berith Eriksson (v) Johan Lönnroth (v) Lars Bäckström (v)