På senare år har Yrkesinspektionen i allt större
utsträckning engagerat sig i arbetsmiljön på de kommunala
arbetsplatserna, och det kan synas som om miljökraven här
är större än inom den privata sektorn.
Föreskrifterna om arbetsplatsernas utformning har
successivt skärpts, vad som ena året har betraktats som
godtagbart kan nästa år dömas ut. I viss utsträckning kan
dessutom föreskrifterna tolkas olika hårt av
yrkesinspektionens distrikt och enskilda tjänstemän. Det
finns naturligtvis ingen obestridlig sanning och självklar
uppfattning som omfattas av alla i dessa frågor. Många krav
kan uppfattas som en överstandard.
Konsekvenserna av detta kan bli att viktiga kommunala
samhällsnödvändiga verksamheter inte längre kan bedrivas
eftersom kommunerna saknar ekonomiska resurser att
bygga om sina lokaler så att de tillfredsställer
yrkesinspektionen.
Med hänsyn till att en kommun, till skillnad mot ett
företag, inte arbetar efter lönsamhets- eller
överlevnadsprinciper uppstår en speciell symbios mellan
yrkesinspektion, berörd förvaltningsledning och personalen
på den undersökta arbetsplatsen. Mot denna trefaldighet
blir det sedan svårt för centrala tjänstemän och politiker att
hävda andra synpunkter.
Det handlar om att skapa balans mellan självklara
arbetsmiljökrav och ekonomiska förutsättningar. Då det
finns anledning anta att det i dagsläget finns en stor
diskrepans mellan dessa två begrepp, vore det befogat att
regeringen ser över tillämpningen av arbetsmiljölagen och
utfärdar sådana rekommendationer som står i samklang
med vad kommunernas ekonomi tillåter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillämpning av arbetsmiljölagen.