Samordningsregler mellan A-kasseersättning och pension
Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
samordnas ersättning från arbetslöshetsförsäkringen med
ersättningar från ålderspension, allmän tilläggspension eller
annan pension som utgår på grund av förvärvsarbete. Fram
till 1989 samordnades arbetslöshetsersättningen och
pensionsersättningen på så sätt att det från
arbetslöshetsersättningen drogs samma belopp som utgick i
pension.
Efter 1989 skall ersättningen från
arbetslöshetsförsäkringen uppgå till 65 %
av lönen i det fall den enskilde uppbär pension i någon
av de former som nämns i första stycket. Utöver det skall
ersättningen från pensionen räknas av från
arbetslöshetsersättningen efter det att
arbetslöshetsersättningen nedsatts till 65 %.
Detta
får effekter för de enskilda medborgare som inte
avsågs när bestämmelserna tillskapades.
Ett flertal av yrkesgrupperna i Sverige har
pensionsförmåner som kan utfalla före 65 (eller 66) års
ålder. Många av dessa pensionsförmåner är inte av den
storleken att den enskilde har ekonomisk möjlighet att
faktiskt pensionera sig. Ett exempel är sjöfolkets pension
som utgår från Handelsflottans Pensionsanstalt (HPA).
Detta pensionssystem har behandlats i kammaren, och
riksdagen har beslutat att avveckla den särskilda
sjömanspensioneringen (HPA) med vissa
övergångsbestämmelser. Dessa övergångsbestämmelser
innebär att pensionsersättningen till de enskilda trappas av
efter särskilda regler. Pensionsbeloppets storlek för dem
som får det lägsta beloppet blir ca 9 000
kr per år. Maximibeloppet för full pension var vid
avvecklingstillfället ca 45 000 kr.
Eftersom
årsbeloppen framgent blir små har HPAs
direktion beslutat att den enskilde som önskar få ut sin
pension som engångsbelopp också skall kunna få det.
För samtliga dessa människor innebär samordningen
mellan arbetslöshetsförsäkringen och sjömanspensionen att
de från det de fyller 55
år fram till ålderspensioneringen aldrig kan få en
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen som är högre än
65 %
av lönen minus ersättningen från HPA. Sänkningen
till 65 %
görs oavsett pensionens storlek. Alltså även för
mycket små pensioner om ca 1 000
kr per år.
Exempel 1:
Person som är 55
år. Lön inklusive fritt vivre
=
13 030
kr per månad. HPA-pension 1 000
kr per år. För åskådligheten räknar vi med
årsinkomst och också vad arbetslöshet i ett år får för
ekonomiska effekter.
Årslön
156 360
Pension
HPA
1 000
Summa
157 360
Ersättning
vid arbetslöshet efter avdrag för pension
99 060
Pension
HPA
1 000
Summa
100 060
Ersättning
vid arbetslöshet om personen inte haft pension
138 580
Exempel
2:
Samma förutsättningar som i exempel 1, förutom att
HPA-pensionen är 10 000
kr per år.
Årslön
156 360
Pension
HPA
10 000
Summa
166 360
Ersättning
vid arbetslöshet efter avdrag för pension
90 220
Pension
HPA
10 000
Summa
100 220
Ersättning
vid arbetslöshet om personen inte haft pension
138 500
Exempel
3:
Samma förutsättning som i exempel 1, förutom att HPA-
pensionen är 20 000
kr per år.
Årslön
156 360
Pension
HPA
20 000
Summa
176 360
Ersättning
vid arbetslöshet efter avdrag för pension
80 080
Pension
HPA
20 000
Summa
100 080
Ersättning
vid arbetslöshet om personen inte haft pension
138 500
Exempel
4:
Samma förutsättningar som i exempel 1, förutom att
HPA-pensionen är 30 000
kr per år.
Årslön
156 360
Pension
HPA
30 000
Summa
186 300
Ersättning
vid arbetslöshet efter avdrag för pension
70 200
Pension
HPA
30 000
Summa
100 200
Ersättning
vid arbetslöshet om personen inte haft pension
138 500
Som
framgår av dessa exempel får den enskilde i
samtliga fall, oberoende av pensionens storlek, drygt 38 000
kr mindre i bruttoinkomst än om den enskilde inte
hade haft någon pension. Syftet med lagändringen 1989 var
inte att en enskild individ som har en tjänstepension skall
hamna i en betydligt sämre ekonomisk situation än en
individ som inte har en sådan pension. Så länge en person
står till arbetsmarknadens förfogande och tillhör en
arbetslöshetskassa skall individen naturligtvis totalt kunna
förfoga över en summa, motsvarande den individen har
försäkrat sig för.
Den som är fullt frisk och arbetsför men som genom
yrkets speciella pensionsregler tvingas att
''ålderspensionera'' sig i detta yrke långt före den allmänna
pensionsåldern, bör när det gäller rätten till
arbetslöshetsersättning inte försättas i ett sämre läge än
andra arbetslösa i motsvarande ålder. Orättvisan i detta blir
särskilt tydlig i de fall de pensioneras före 60
års ålder och då inte ens har möjlighet att fylla ut
pensionen med förtida uttag av allmän pension utan är helt
beroende av att kunna få ett nytt arbete.
Av förarbetena till lagändringarna 1989 framgår att de
grupper man närmast haft i åtanke vid reglernas utformning
var personer som ålderspensionerats endast några få år före
den allmänna pensionsåldern. En sådan lägre pensionsålder
gällde bl.a. för vissa grupper av statsanställda. Vill man
vidhålla de tankegångar som låg bakom lagändringarna
finns emellertid en möjlighet att sätta in en åldersgräns i
systemet för att undvika sådana orimliga effekter som
ovanstående exempel ger prov på. Denna åldersgräns skulle
kunna utformas så att de som har en pensionsålder som
infaller före 60
års ålder inte hänförs till gruppen ålderspensionärer i 20
§ andra stycket i lagen om arbetslöshetsförsäkring, utan
endast behöver vidkännas det pensionsavdrag som följer av
21
§ i samma lag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den oacceptabla samordningen
mellan pensions- och arbetslöshetsförsäkringarna.
Stockholm den 25 januari 1993
Doris Håvik (s)
Sten Östlund (s)