Ungdomsskolan har byggts ut kraftigt från slutet av
1960-talet. Detta är bra, men det betyder också att
utbildningsklyftorna växer. Genom
vuxenutbildningsreformen i mitten av 1970-talet fick vuxna
möjlighet att med studiestöd ''läsa in''
grundskolekompetens. Nu är det dags att utvidga denna rätt
att även omfatta gymnasiekompetens. Varje vuxen som
saknar gymnasiekompetens i svenska, matematik, engelska
och samhällskunskap bör få rätt att komplettera sin
utbildning. Under utbildningen skall ersättning utgå som
täcker inkomstbortfallet.
Samtidigt måste företagens personalutbildning fördelas
på ett rättvisare sätt. Det är de mest välutbildade som får
den största andelen av personalutbildningen av sina
arbetsgivare. Många medlemmar i LO-förbunden får ingen
personalutbildning alls. Företagen måste åläggas avsätta
resurser för personalutbildning för alla anställda. För att få
en rättvis fördelning måste arbetstagarnas organisationer få
ett avgörande inflytande över personalutbildningens
fördelning och innehåll.
Personalutbildning är en investering, som ger god
avkastning för såväl företag som samhälle. Det förstärks av
den ökade internationalisering som Sverige står inför på
1990-talet. Samtidigt minskar tillströmningen av ungdomar
till arbetskraften i Sverige, vilket leder till en ökad
genomsnittsålder i arbetslivet.
Den statliga kompetensutredningen konstaterar i sitt
betänkande att arbetskraftens utbildning är otillräcklig för
framtida krav. Samhället måste ta ett huvudansvar för att
förbättra människors utbildning. Vuxenutbildningen bör
ske i samverkan mellan samhälle, företag och de anställdas
organisationer -- en trepartssamverkan.
För att detta skall kunna ske krävs att
arbetsorganisationen ändras och det gamla tayloristiska
systemet överges som inte ger utrymme för
kompetensutveckling för alla grupper. Det i sin tur kräver
utveckling av möjligheten till inflytande för de anställda,
inte avveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att staten bör stimulera
möjligheten för vuxna att skaffa grundskole- och
gymnasiekompetens genom fördelaktiga ekonomiska
villkor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ekonomisk stimulans till en
branschorienterad fort- och vidareutbildning i
trepartssamverkan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att folkbildningens modell bör
utnyttjas i en politik för kompetensutveckling,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att återskapa möjligheten för de
anställdas fackliga organisationer till information och
rådgivning gällande utbildning och kompetensutveckling.
Stockholm den 22 januari 1993
Magnus Persson (s)
Lennart Nilsson (s)
Rune Evensson (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Bengt-Ola Ryttar (s)
Johnny Ahlqvist (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Lars Ulander (s)
Hans Stenberg (s)