Arbetslösheten beräknas kosta samhället cirka 100 miljarder kronor nästa budgetår. En mycket stor del av beloppet måste lånas upp, vilket innebär en tung belastning på statens budget.
En av de viktigaste uppgifterna för regeringen måste vara att hitta vägar så att en ännu mycket större del av denna jättesatsning skulle kunna räknas som investering för framtiden, till glädje och fromma för de arbetslösa och till nytta för landet.
En investering blir arbetslöshetskostnaden bara om den arbetslöse kan sysselsättas med vettiga arbetsuppgifter eller kan vidareutbilda sig genom att till exempel läsa språk. I dagens och morgondagens alltmer internationaliserade samhälle är goda språkkunskaper en stor tillgång. Mycket utbildning kan ske med distansundervisning.
En framkomlig väg vore att alla som drabbats av arbetslöshet erbjuds arbete eller utbildning. Staten skulle inte betala ut högre ersätnning för den som har sådant arbete eller studerar än för den som är helt utan arbete, vilket innebär nettolön exklusive skatt. Arbetsgivaren som ordnar arbetet skulle inte belastas med sociala kostnader.
Med andra ord skulle det inte bli några extra kostnader för samhället utöver de som arbetslösheten för med sig, förutom de i detta sammanhang förhållandevis små kostnaderna för utbildning. Som lärare bör i första hand kompetenta arbetslösa anställas. Vinsten är att vi tar tillvara den viktiga resurs de arbetslösa är, och deras svåra situation skulle upplevas mindre hopplös.
Vi är medvetna om att förslaget primärt kommer att mötas av hårt motstånd från fackligt håll. Det kan upplevas som ett hot mot dem som har kvar sitt arbete. Men reglerna bör kunna utformas på ett sådant sätt att de som har arbete inte skall drabbas. Anställningarna kan tidsbegränsas till förslagsvis ett halvt år, och anställning på de särskilda villkoren kan bara ske i projekt som annars inte skulle bli av.
Vi föreslår en snabbutredning som i samarbete med berörda parter kartlägger möjligheter och konsekvenser, och framlägger förslag till genomförande.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för att så stor del som möjligt av stödet till de arbetslösa används till utbildning och arbete som kan betraktas som en investering för framtiden.
Stockholm den 21 januari 1993 Carl Olov Persson (kds) Pontus Wiklund (kds)