Ungdomspraktikplatserna har nu funnits under några månader. Våra farhågor har besannats. Systemet innebär att ungdomarna i sin första kontakt med arbetslivet i alltför många fall hamnar i en fiffelsituation. Företaget som tar in den unge förväntar sig att få arbete utfört, trots att det är förbjudet. Den unge känner sig pressad att acceptera detta, och får därigenom lära sig att fiffel tillhör ordningen på arbetsmarknaden och i näringslivet. Risken är uppenbar för att den insikten befästs och hänger kvar under resten av det yrkesverksamma livet.
Uppfattningen att man är undangömd för att störa så lite som möjligt sprider sig allt mer bland ungdomarna. Och det är förståeligt när ersättningen är urusel, speciellt med tanke på ungdomar i det högre åldersintervallet, och reglerna säger att arbete inte får utföras. Man räknas alltså inte från samhällets synpunkt. Vi motionärer vänder oss inte mot att samhället gör insatser för arbetslösa ungdomar, men vi är mycket angelägna om att det görs på ett så bra sätt att det blir en bra och meningsfull investering för framtiden. För detta krävs att ungdomarna får utföra riktigt arbete och att det betalas på ett anständigt sätt.
Det är vår uppfattning att regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten var medveten om systemets svagheter men gick in i det med öppna ögon, därför att man hade ett annat och för dem viktigare mål. Nämligen att växla ner löneförväntningarna hos ungdomar och därigenom stödja Svenska Arbetsgivareföreningens systemskifte på den svenska arbetsmarknaden. För att samtidigt vänja unga av med att organisera sig fackligt är ungdomspraktiken så utformad att ungdomarna inte omfattas av de fackliga rättigheter som är en av hörnpelarna i definitionen av en demokrati. Detta är naturligtvis den principiellt allvarligaste invändningen emot ungdomspraktiksystemet. Var arkitekterna finns är inte någon svår gåta att lösa.
Trots att ungdomspraktiken är av så låg kvalité är den en mycket dyr affär för staten. I Kopparbergs län är nu pengarna slut, så nya platser kan inte tillsättas. Detta förhållande gör inte en dålig sak bättre.
Vi motionärer vill ha ungdomsplatser med ett konkret innehåll av utbildning, arbete och lön. Vi anser det självklart att den medborgerliga rättigheten att tillhöra en fackförening som har förhandlingsrätt för den berörde också skall vara en rättighet för unga människor i Sverige.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som ger utbildning, arbete och lön.
Stockholm den 21 januari 1993 Bengt-Ola Ryttar (s) Inger Hestvik (s) Iréne Vestlund (s) Leo Persson (s) Odd Engström (s)