Verksamheten i Samhall och dess framtid har under de
senare åren utretts både internt och genom en speciell
utredningsman (Sven Hulterström). Rapporten ''Samhall
mot år 2000'', som var färdig våren 1991, innehåller
långsiktiga utvecklingslinjer och strategier vilka Samhall
sedan länge arbetar efter. Utredaren Sven Hulterström gav
också Samhall ett gott betyg över vad som uträttats sedan
starten 1980. Och det finns skäl att ytterligare markera att
Samhall också i framtiden har en viktig roll i svenskt
näringsliv. Bl.a. är företaget Sveriges största
underleverantör. Med ca 30 000 arbetshandikappade som
anställda har Samhall en mycket stor betydelse både socialt
och som arbetsmarknadsfaktor på svensk arbetsmarknad.
Riksdagen beslöt efter förslag från bl.a. Samhall under
1992 att ombilda företaget till aktiebolag. För stiftelsen
gällande stadgar upphävdes den 1 juli 1992. En ny
bolagsordning för Samhallbolagen har fastställts under
hösten 1992. Här skall bara noteras att när det gäller
ändringar av de sociala och arbetsmarknadspolitiska målen
som regleras i bolagsordningen krävs riksdagens
godkännande.
Dessa förändringar skapar chanser för Samhall att ta ett
viktigt steg in i framtiden. Genom att förändra
verksamhetsformen till aktiebolag har skapats nya
möjligheter att klara en hårdnande konkurrens, bli
ytterligare effektivare och därmed trygga jobben för de
arbetshandikappade. För alla anställda bör det också
betyda ökad stolthet att arbeta i ett företag som ännu mer
kommer att likna andra företag ute i samhället. Redan
under motionstiden till 1991/92 års riksdag har vi
socialdemokrater motionerat om att Samhall skulle bli
aktiebolag. Det var alltså glädjande nog ett enhälligt beslut
att Samhall skulle bli aktiebolag under 1992.
Resultatkravet
Regeringen ställer nu starka resultatkrav på den nya
Samhallgruppen. Å ena sidan skall Samhall ha en hög andel
anställda från de s.k. prioriterade grupperna och samtidigt
öka antalet övergångar till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden. Å andra sidan skall Samhall under en
femårsperiod åstadkomma en nedtrappning av behovet av
statlig ersättning till att motsvara högst lönekostnaden,
exkl. fastighetskostnaden, för de arbetshandikappade
anställda. Vi delar uppfattningen om det angelägna i något
högre resultatkrav beträffande både de prioriterade
grupperna och övergångarna. Skall dessa resultat kunna
uppnås så anser vi dock att kraven på takten i den
ekonomiska resultatförbättringen inte kan ställas fullt så
hårt.
Samhall har också i sin egen framtidsstudie ''Samhall
mot år 2000'' indikerat att en resultatnivå motsvarande 100
% av lönekostnaderna, exkl. fastighetskostnaden, för
arbetshandikappade kan uppnås först i slutet av 1990-talet.
Det dåliga konjunkturläget har inneburit att Samhall
naturligtvis har svårt att nå det tidigare beräknade
resultatet. Övergångarna till arbete på den reguljära
arbetsmarknaden har minskat till följd av det svåra
arbetsmarknadsläget. Ca 630 personer eller drygt 2 % av
arbetsstyrkan övergick till annat arbete under det gångna
budgetåret. Konjunkturläget har också inneburit att de
företag som Samhall är underleverantör till ställer hårdare
krav, bl.a. pressade priser. Det är väl känt inom andra
branscher att man kan pressa priser med uppåt 25 %.
Det tredje argumentet som måste nämnas är att
konjunkturläget också innebär att man inte kan använda
produktionsapparaten och de anställda så rationellt och
effektivt som när man har full sysselsättning, hög
orderingång och konjunktur.
Allt detta gör att försäljningsintäkterna sviktar för
koncernen. Trots det har Samhall ambitionen att försöka
bibehålla antalet arbetshandikappade anställda. För att
underlätta sysselsättningen för industrin har riksdagen
beslutat sänka arbetsgivaravgiften med 4,3 % för företag. I
budgetpropositionen föreslår emellertid regeringen att
Samhall inte skall få tillgodoräkna sig denna sänkning utan
merkostnadsersättningen sänks i motsvarande mån. Detta
strider mot riksdagens tanke med
arbetsgivaravgiftssänkningen. Att ett av Sveriges mest
personalintensiva företag, där riksdagen har särskilt
intresse av att värna om arbetstillfällen undantas är
oförståeligt.
Vi anser att Samhall -- liksom andra företag -- fullt ut
skall få tillgodoräkna sig arbetsgivaravgiftssänkningen. Av
den anledningen bör merkostnadsersättningen (=statens
anslag) till Samhall räknas upp med 100 Mkr.
Arbetsmarknadsministern har i propositionen också
aviserat att han avser att ändra utbetalningsperioderna till
att gälla månadsvis i förskott i stället för som nu för två
månader. Detta betyder enligt vad vi erfarit en förlust för
Samhall med ytterligare 25 miljoner kronor per år.
Det dåliga konjunkurläget har också lett till att utfallet
för budgetåret 1991/92 är drygt 150 miljoner kronor sämre
än den tilldelade merkostnadsersättningen. Att ta igen
detta med bibehållen sysselsättningsnivå och prioriterad
rekrytering och dessutom klara statsmakternas
besparingskrav går inte. Av de 150 miljoner kronorna har
Samhall begärt kompensation med 65 miljoner kronor.
Dessa medel bör Samhall få. Det är inte trovärdigt om man
inte inser att dessa medel för eller senare måste tillföras
Samhall. Att utöver den höga målsättning som
Samhallgruppen har och den konjunktursituation som
landet befinner sig i dessutom kräva omöjliga resultatkrav
är felaktigt.
Vi anser att Samhall AB bör tillföras ytterligare 190
miljoner kronor för budgetåret 1993/94.
Det är emellertid viktigt att inte bara förlora sig i dagens
lågkonjunktur, man måste våga se framåt. Efter varje
lågkonjunktur kommer bättre konjunkturer. Därför måste
man ha beredskap för de möjligheter som en högre
konjunktur ger. Ett sådant exempel kan vara
handikapputredningens förslag.
Det är också viktigt att komma ihåg att Samhall har den
allra största betydelsen för människor med svåra
funktionshinder, vilka oberoende av konjunktursituationen
möter stora svårigheter när det gäller att få fotfäste i
arbetslivet. Det är något som bl.a. framhållits av
handikapputredningen i betänkandet ''Handikapp,
Välfärd, Rättvisa''.
Handikapputredningen, SOU 1991:46, visar på att
bristen på arbete och sysselsättning för dessa grupper är en
av de största välfärdsklyftorna i samhället. Enligt de
kartläggningar som handikapputredningen redovisat
uppger två av tre svårt funktionshindrade att de saknar
såväl arbete som annan daglig sysselsättning.
Handikapputredningen har mot denna bakgrund föreslagit
en utbyggnad av Samhall med ca 600 arbetstillfällen per år
direkt riktad mot grupperna med svåra funktionshinder.
Regeringen framhåller nu att handikapputredningens
förslag i detta avseende inte bör föranleda någon åtgärd. Vi
delar inte den uppfattningen utan vill hävda att det kommer
att krävas ytterligare arbetstillfällen som direkt förbehålls
personer med svårare funktionshinder. Inte minst med
utgångspunkt från dagens försämrade
arbetsmarknadssituation riskerar dessa gruppers
svårigheter på arbetsmarknaden annars att förvärras
ytterligare. Riksdagen bör därför uttala sig för att en
successiv utbyggnad av antalet arbetstillfällen hos Samhall
genomförs i enlighet med Handikapputredningens förslag.
En sådan utbyggnad bör påbörjas så snart en uppgång i
konjunkturen också medger en ökad orderingång för
Samhall. Det är viktigt att Samhall har en beredskap för en
sådan utveckling.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om de långsiktiga ekonomiska målen
för Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att stärka
Samhallsföretagens verksamhetsinriktning och ekonomi
under budgetåret 1993/94,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Samhall bör vara berett att kunna leva upp till
Handikapputredningens förslag om en långsiktig successiv
utbyggnad av antalet arbetstillfällen.
Stockholm den 20 januari 1993
Bo Nilsson (s)
Jan Andersson (s)