Arbetsmarknadssituationen är dyster f.n. Orsakerna till
den stora arbetslösheten är dels den internationella
lågkonjunkturen men framförallt en följd av de allvarliga
strukturfelen i samhällsekonomin. Sysselsättningen inom
industrin har minskat med ca 20 procent sedan 1989.
I Värmlands län är f.n. ca 12 400 personer (7,1 % av
befolkningen) öppet arbetslösa. En tröst i bedrövelsen är
att länet inte längre ligger helt i toppen av
''arbetslöshetsligan'' utan på sjätte plats. Det finns vissa
nischer av arbetsmarknaden som ''går bra''. Inom vissa
sektorer är situationen ytterst bekymmersam. Vissa
kommuner i länet har drabbats mycket hårt och har mycket
hög arbetslöshet, t.ex. Eda (9,8 %), Årjäng (9,1 %) och
Hagfors (8 %).
Stora arbetsmarknadspolitiska satsningar
Regering och riksdag har aldrig satsat så stora summor
på arbetsmarknadspolitiska åtgärder som nu. Ändock
måste vi räkna med ökande arbetslöshet.
Länsarbetsnämnden i Värmland disponerar budgetåret
1992/93 1
100 000 000 (1,1 miljard) kronor för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt 250 000 000 kronor
till insatser för arbetshandikappade.
Inte minst det nya systemet med ungdomspraktik har
slagit väl ut och kommer att visa sig vara en investering för
ungdomarnas framtid.
Stora arbetsmarknadspolitiska satsningar görs indirekt
genom investeringar inom andra områden. Det gäller t.ex.
tidigareläggning av byggande -- t.ex. högskolan i Karlstad
hösten -93 om 50 000 000 kr -- och stora satsningar på
infrastruktur. Under de senaste två åren har investeringarna
i vägar, järnvägar och broar ökat kraftigt. Satsningarna
ligger på en nivå som är tre gånger så stor som under 80-
talet. Många av dessa projekt påbörjas under de kommande
åren.
Det ökade antalet utbildningsplatser -- ca 21 000
helårsplatser i riket fr.o.m. höstterminen -91 -- ger en
värdefull kompetenshöjning för framtiden och minskar
samtidigt trycket på arbetsmarknaden.
Regeringen är enligt budgetpropositionen beredd att till
det yttersta utnyttja möjligheterna att bekämpa
arbetslösheten och dess skadeverkningar för den enskilde
och för samhället. Länsarbetsnämnden i Värmland är också
effektiv i sitt användande av tilldelade medel för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det är ett näringsliv i tillväxt som tryggar jobben
På sikt löser inte arbetsmarknadspolitiska åtgärder
varaktigt några sysselsättningsproblem. Det är endast med
ett näringsliv i tillväxt, med många små och stora företag
som är beredda och kapabla att konkurrera på en stor
internationell marknad, som den fasta grunden läggs för
trygga arbetstillfällen i vårt län och vårt land. Inte minst
Värmlands län med stora pappers- och massaindustrier
samt tung verkstadsindustri är oerhört beroende av
exportmöjligheterna.
Det är ur denna aspekt som regeringens och riksdagens
politik för lägre skatter och bättre villkor för
småföretagande skall ses.
Kvinnornas arbetsmarknadssituation måste beaktas
Målet för den förda politiken är att värna de utsatta
gruppernas ställning på arbetsmarknaden. Därför görs
särskilda insatser för långtidsarbetslösa, ungdomar,
invandrare och handikappade. Detta är nödvändigt.
Ett annat mål är att öka jämställdheten på
arbetsmarknaden. Särskilda stödinsatser har därför satts in
för personer som genomgår för sitt kön otraditionell
utbildning. AMS har i sin redovisning konstaterat att de
medel som avsatts för sådana ändamål endast har använts i
liten utsträckning men att de projekt som genomförts varit
framgångsrika.
Kvinnornas andel av personer som deltar i
konjunkturpolitiskt motiverade åtgärder har varit något
högre än deras andel av de arbetslösa. Av antalet arbetslösa
i Värmlands län -- ca 11 500
vid årsskiftet 92/93 -- var drygt 4 100 kvinnor. Hittills
har således kvinnornas arbetslöshet varit betydligt lägre än
männens. Det finns dock tydliga tecken på att
kvinnoarbetslösheten kommer att öka. Kvinnorna har av
tradition en reellt sett liten arbetsmarknad med
tyngdpunkten inom skola, vård, omsorg och service --
främst inom den offentliga sektorn. Kommuner och
landsting friställer nu en del personal och detta är en
utveckling som torde fortsätta när den offentliga sektorn
måste krympa sin verksamhet. Arbete inom offentlig sektor
måste i högre utsträckning ''överföras'' till den privata
arbetsmarknaden, om vi skall kunna uppnå en balans på
arbetsmarknaden och minska de offentliga utgifterna.
Satsningarna på vägar, järnvägar, broar och byggande --
i och för sig viktiga och riktiga investeringar -- ger i mycket
liten utsträckning några arbetstillfällen för kvinnor.
Traditionella beredskapsarbeten är knappast heller
särskilt inriktade för kvinnlig arbetskraft.
Åtgärder
I december 1991 gav regeringen NUTEK (Närings- och
teknikutvecklingsverket) i uppdrag att upprätta ett
handlingsprogram för att främja kvinnors företagande i
stödområden. Ett handlingsprogram redovisades i oktober
1992. Ett tjugotal förslag har redovisats och
arbetsmarknadsministern har i propositionen angivit att han
efter samråd med näringsministern kommer att ge NUTEK
i uppdrag att genomföra främst de förslag som rör
infrastrukturen och nätverken för kvinnors företagande i
det regionalpolitiskt prioriterade området.
Med tanke på att Värmland är ett typiskt skogs- och
glesbygdslän med speciella svårigheter ur
arbetsmarknadssynpunkt anser vi det nödvändigt att
åtgärder för främjande av kvinnors företagande kommer
vårt län till del.
Vi anser också att medel för s.k. otraditionell
arbetsmarknadsutbildning bör avsättas inom ramen och att
de bör användas på ett effektivt sätt.
Satsningar på infrastruktur, som i sig är mycket
önskvärda och nödvändiga, ger inte så många
arbetstillfällen för kvinnor.
Det är därför nödvändigt att kvinnornas speciella
situation beaktas när det gäller arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och att de bereds arbetsmöjligheter med hänsyn till
bakgrund och yrkeserfarenhet. Detta gäller såväl
traditionella arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som olika
satsningar på utbildning.
Personal -- och det är främst kvinnor -- som arbetat inom
vård och omsorg men som blivit friställda från kommuner
och landsting borde ges ökad möjlighet att starta egen
verksamhet. Det finns utan tvekan en potential för detta
hos denna personal. För att fler privata vård- och
omsorgsalternativ ska kunna komma till stånd är det
nödvändigt att sådan verksamhet kan ske på samma villkor
som för landsting och kommuner. Det innebär i princip att
samma ersättningar/bidrag (statsbidrag,
socialförsäkringspengar) från det allmänna bör utgå till
privat verksamhet som till kommuner och landsting om
konkurrensneutralitet ska kunna råda. Innan frågorna om
bl.a. den framtida hälso- och sjukvårdsfinansieringen är
lösta är det mest realistiska alternativet f.n. att kommuner
och landsting i ökad utsträckning lägger ut verksamhet på
entreprenader. Den ''valfrihetsrevolution'' för personal och
vård- och omsorgstagare som regeringen eftersträvar kan
annars svårligen komma till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att främja kvinnligt
företagande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att särskilda stödinsatser även
fortsättningsvis bör komma till stånd för personer inom s.k.
otraditionell arbetsmarknadsutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder och utbildningsinsatser
som kommer kvinnorna till del,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om egen verksamhet inom vård och
omsorg.
Stockholm den 18 januari 1993
Gullan Lindblad (m)
Isa Halvarsson (fp)
Göthe Knutson (m)
Kjell Ericsson (c)
Roland Lében (kds)