Det behövs ett stort inslag av småföretag för att göra näringslivet i sin helhet mer dynamiskt. Egenföretagarna spelar i detta sammanhang en mycket betydelsefull roll och är till stor del grunden till nyetableringar av företag. Egenföretagandet förväntas även öka inom den växande tjänstesektorn. Inom t.ex. handeln är egenföretagarna idag en stark utvecklingskraft och bidrar till att skapa värdefulla arbetstillfällen över hela landet.
Under 1990-talet kommer den offentliga sektorn att förändras. Delar av den service som nu utförs i offentlig sektor kommer med all sannolikhet att utföras av småföretagare. Detta bidrar till förnyelse av den offentliga sektorn. Den nya regeringen har också på ett förtjänstfullt sätt verkat för att stödja både nyföretagande och befintliga småföretag. Detta har bl.a. skett genom en sänkning eller slopande av hämmande skatter och avgifter liksom en förbättring av riskkapitalförsörjningen.
För att stimulera till småföretagande erfordras dock olika åtgärder. En sådan åtgärd är att ge egenföretagarna ett rimligt socialt trygghetssystem. Gällande bestämmelser för ersättning till arbetslösa företagare tar inte hänsyn till de speciella förutsättningar och problem som råder för enskilda företagare.
När t.ex. en småföretagare drabbas av arbetsbrist under viss tid får han ingen ersättning från arbetslöshetsförsäkringen förrän han avvecklat sitt företag. Om han sedan skulle erhålla arbete efter några månader är företaget avvecklat. Detta måste var helt felaktigt och kan innebära att företagaren blir långvarigt arbetslös helt i onödan.
Vi har idag en svår arbetsmarknad, där det ofta uppstår arbetsbrist i både små och stora företag. Det är då viktigt att småföretagens ägare och anhöriga inte diskrimineras vid arbetslöshet. Om dessa skevheter får kvarstå kommer många att avveckla sina företag och tilltänkta nyföretagare kommer att avskräckas från att starta eget.
Även egenföretagare som av olika anledningar tvingats göra konkurs lever i stor otrygghet. Detsamma gäller de företagare, som under de första företagsåren får arbeta under knappa ekonomiska förhållanden, vilket radikalt försämrar den egna familjens sociala situation. Denna situation gör att många avhåller sig från att etablera egna företag.
Nuvarande regler när det gäller egenföretagarnas sociala trygghetsgarantier vid arbetslöshet och konkurs o dyl är idag inte acceptabla. För att inte företagaren skall komma i en ohållbar situation bör åtgärder vidtas så att en egenföretagare inte får sämre villkor vid arbetslöshet än en anställd. Regeringen bör utreda på vilket sätt egenföretagarnas sociala och ekonomiska situation kan förbättras och återkomma till riksdagen med förslag på åtgärder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder som förbättrar småföretagarnas sociala situation vid bl.a. personlig konkurs och arbetslöshet.
Stockholm den 14 januari 1993 Kjell Ericsson (c) Karin Starrin (c)