Enligt gällande lagstiftning äger den, som blivit arbetslös
och tillhör en arbetslöshetskassa, rätt att upp till 150 dagar
kombinera lön för deltidsarbete med ersättning från kassan.
Därefter ges vederbörande möjlighet att välja antingen
lönen från deltidsarbetet eller full arbetslöshetsersättning,
som totalt kan utgå under 300 respektive 450 dagar.
Den nuvarande lagstiftningen fastställdes av riksdagen
1987. Dessförinnan var ersättningstiden vid
deltidsarbetslöshet sedan 1984 maximerad till 300 dagar.
Motivet till att tiden ändrades till 150 dagar var, enligt vad
arbetsmarknadsutskottet anför i betänkande AU
1986/87:19, problem med hur arbetstiderna och villkoren
kommit att tillämpas. Utskottet anför därvid bl.a. följande:
Parallellt med regeländringarna har skett en kraftig
ökning av kostnaderna för fyllnadsmarkeringarna men
också en utveckling mot allt fler arbeten med korta
arbetstider som inte stämmer överens med de
arbetssökandes önskemål. Detta är fallet särskilt inom den
offentliga sektorn men också inom handeln. Dessa problem
med arbetstiderna måste, som arbetsmarknadsministern
har framhållit, angripas på bred front och med olika
åtgärder. Man kommer därvid inte från de nu berörda
ersättningsreglerna dels med tanke på den allvarliga
kostnadsutvecklingen för staten, dels att reglerna tydligen
ger incitament för arbetsgivare att inrätta
deltidsanställningar med beaktande av att de anställda kan
kompenseras ekonomiskt via arbetslöshetsförsäkringarna. I
den mån det förekommer att arbetstagare finner det
förenligt med sina intressen att kombinera deltidsarbete
med partiell arbetslöshetsersättning så är självfallet även
detta ett skäl för att uppmärksamma ersättningsreglerna på
det sätt som arbetsmarknadsministern nu har gjort.
Av citatet ovan framgår, att ersättningssystemet kommit
att tillämpas på ett icke avsett och önskvärt sätt, vilket
således föranledde regeländringen. Det är emellertid ingen
tvekan om att de nuvarande reglerna i dessa tider, då det
råder en mycket omfattande arbetslöshet, medför
betydande negativa konsekvenser. Exemplen härpå är
många -- ett av dem är följande:
En person har blivit arbetslös på grund av att det företag,
där han tidigare var anställd, har gått omkull. Till och från
har han kunnat få arbete på deltid, varvid han kunnat
kombinera lönen med arbetslöshetsersättning upp till i
princip hel lön. Nu har emellertid de 150 ersättningsdagarna
till fullo använts och när han så åter erbjuds ett tillfälligt
deltidsarbete som handledare i några studiecirklar,
omfattande 12 timmar per vecka, har han att välja antingen
handledararvodet eller full arbetslöshetsersättning. Han
tvingas ta det senare för att klara sin försörjning och går
alltså miste om ett arbete, som kan komma att tillfalla
någon, som redan har heltidsarbete.
Det måste vara mycket angeläget att människor som
drabbats av arbetslöshet, så långt möjligt snarast åter
kommer i arbete, även om detta enbart blir på deltid. Varje
annat alternativ är sämre. Det måste därför skapas
möjligheter att ytterligare förlänga tiden för
arbetslöshetsersättning när möjlighet finns att kunna
kombinera deltidsarbete och arbetslöshetsersättning
samtidigt som åtgärder vidtages för att förhindra missbruk.
En tänkbar förutsättning för en förlängning av
ersättningstiden utöver de 150 dagarna skulle kunna vara,
att dispens beviljas av den utbetalande myndigheten.
Genom en noggrann prövning skulle missbruk kunna
undvikas. Även om detta skulle medföra en ökad byråkrati,
så skulle nackdelarna härmed klart övervägas av de positiva
effekterna såväl för den enskilde som för samhället av att ha
människor i arbete i större omfattning.
Regeringen har tillsatt en särskild utredare med uppdrag
att föreslå utformningen och finansieringen av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utredaren får, enligt
direktiven, avge delbetänkande, om detta befinnes vara
lämpligt. Med hänsyn till den mycket allvarliga situationen
på arbetsmarknaden är det angeläget, att åtgärder snarast
möjligt vidtages i syfte att underlätta för arbetslösa
människor att åter komma i arbete. Utredaren bör därför i
tilläggsdirektiv erhålla uppdraget att skyndsamt lämna ett
förslag till lösning av det ovan anförda problemet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att under viss tid
kombinera deltidsarbete och arbetslöshetsersättning.
Stockholm den 18 januari 1993
Hans Nyhage (m)
Lars Björkman (m)