Sverige har idag en arbetslöshet som är högre än
någonsin tidigare. Enligt prognoser kommer den att öka
under 1993 och 1994.
Var femte ung människa är arbetslös, var fjärde som
saknar arbete är långtidsarbetslös och antalet utförsäkrade
ökar i snabb takt.
A-kasseersättningen är en försäkringsform som ska ge
ekonomisk trygghet under en begränsad tid d.v.s. tills dess
man får ett nytt arbete.
Nu när många människor är arbetslösa och stämplar har
det visat sig att det finns a-kasseregler som inte fungerar
tillfredsställande. Regler som i stället hindrar arbetslösa
från att ta t.ex. ett kort vikariat. Principen bör vara att
människor ska kunna ta det arbete som erbjuds dem, även
om det är för en kortare tid.
Sedan 1 juli 1987 gäller den bestämmelse som säger att
en försäkrad som arbetar deltid, under veckor då den
försäkrade i övrigt är arbetslös, får ersättning i högst 150
dagar. När de 150 dagarna är slut får den försäkrade ta
ställning till om hon/han ska fortsätta att arbeta deltid. För
en ensamstående är det nästan omöjligt att kunna försörja
sig på en deltidslön.
Den försäkrade kan också välja att sluta sin
deltidsanställning och stämpla i ytterligare 150 dagar. Om
den försäkrade väljer att stämpla på heltid blir
konsekvensen att hon/han måste tacka nej till allt arbete
som erbjuds och som inte är heltid. I annat fall kan hon/han
förlora ersättningen för en hel vecka. Om personen i fråga
arbetar t.ex. en måndag försvinner möjligheten till
ersättning för hela den veckan. Dessa regler stimulerar
naturligtvis inte den som är arbetslös att ta erbjudna
tillfälliga arbeten.
Med den situation som i dagens läge råder på
arbetsmarknaden, och som enligt prognoser kommer att
råda under ett antal år, finns det anledning att överväga om
inte reglerna bör ändras. Den arbetslöse måste kunna ta ett
arbete, även om det är ett kort vikariat på t.ex. en dag, utan
att därför förlora ersättning närmast följande dagar.
Alla chanser till arbete bör uppmuntras. Det bör också
övervägas om de deltidsarbetslösas 150 dagar inte borde
höjas till 300 dagar. De deltidsarbetslösa bör omfattas av
samma regler som gäller för andra arbetslöshetsförsäkrade.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den deltidsarbetslöse skall
kunna ta erbjudet arbete även under kort tid utan att förlora
ersättning de närmaste följande dagarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att de deltidsarbetslösas
fyllnadsstämplingsdagar utökas från 150 dagar till 300
dagar.
Stockholm den 14 januari 1993
Maud Björnemalm (s)
Sture Ericson (s)
Håkan Strömberg (s)
Inger Lundberg (s)
Hans Karlsson (s)