I detta betänkande behandlas ett antal motioner från allmänna
motionstiden 1992/93 angående Sveriges förhållande till den
västeuropeiska integrationsprocessen och EG. Betänkandet är
uppdelat i två kapitel. Det första kapitlet behandlar
övergripande frågor rörande Sveriges förhållande till EG. I det
andra kapitlet, som är indelat i flera avsnitt, behandlas frågor
inom olika ämnesområden som aktualiserats i motionerna. Varje
kapitel resp. avsnitt inleds med en sammanfattning av de
aktuella motionsyrkandena. Därefter följer utskottets
överväganden. Till betänkandet har fogats två reservationer, ett
särskilt yttrande samt meningsyttring från Vänsterpartiets
suppleant. Som bilaga återges det svenska anförandet vid
inledandet av förhandlingarna om medlemskap i EG i Bryssel den 1
februari 1993.
Motionerna
1992/93:U233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fasthållande vid riksdagens beslut
rörande u-landshandel och bistånd i medlemskapsförhandlingarna
med EG,
1992/93:U262 av Carl B Hamilton och Ylva Annerstedt (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
ett ökat samarbete med länderna i Baltikum, Central- och
Östeuropa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
ökad öppenhet för import från Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
ökad frihandel med tredje världen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG bör verka för att Sverige undantas från EG:s
restriktioner på tekoimport från u-länder och Östeuropa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
en samordning av flyktingpolitiken i liberal riktning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att
internationellt stöd bör riktas till stater som tar emot
flyktingar från sina närområden.
1992/93:U408 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska
säkerhets- och försvarspolitiken i den europeiska gemenskapen --
EG/EU,
1992/93:U501 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att bibehålla grunderna för den
svenska handikappolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om betydelsen att aktivt driva frågor av
betydelse för funktionshindrade i förhandlingsarbetet med EG,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att informationen om det
europeiska integrationsarbetet också görs tillgänglig för
funktionshindrade.
1992/93:U502 av Rune Thorén och Tage Påhlsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om det internationella arbetet kring
alkoholpolitiska frågor.
1992/93:U503 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om EG och alkoholpolitiken.
1992/93:U504 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den svenska regionalpolitiken vid förhandlingarna om ett
svenskt EG-medlemskap.
1992/93:U505 av Jan-Olof Franzén och Anders G Högmark (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regionalt stöd.
1992/93:U506 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka
för att Gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och
aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad diskussion
inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och om hur den
europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att medborgarna i
framtiden skall kunna finna arbete i den utsträckning de önskar.
1992/93:U507 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att UD vid fortsatta EG-förhandlingar får i
uppdrag att verka för att vid offentlig upphandling ett pris
(miljökonstant) även sätts på transportarbetet.
1992/93:U508 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att vid förhandlingar inför ett EG-medlemskap, Sveriges
alkoholpolitik bör påpekas som ett fungerande medel ur
folkhälsosynpunkt.
1992/93:U509 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förhandlingarna om medlemskap i EG/EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vetenskaplig medling vid tillsättandet av
utredningarna om konsekvenserna av medlemskap eller ej i EG/EU.
1992/93:U510 av Jan Sandberg (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att närhetsprincipen skall hävdas även för Sveriges del inom EG.
1992/93:U511 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att Öresundsregionen
vid ett svenskt medlemskap i EG betraktas som yttre gräns.
1992/93:U513 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det angelägna i att Sverige i samband med
medlemskapsförhandlingen med EG aktivt bevakar narkotikafrågan,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den verkar för att
samtliga medlemsländer i EFTA och EG tillträder samtliga Förenta
nationernas narkotikakonventioner.
1992/93:U514 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör delta i de
gemensamma studie- och utbytesprogrammen för ungdomar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att
subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan
nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG deltar i EG:s
program för handikappade,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG
driver tanken på aktiv arbetsmarknadspolitik som ett instrument
i kampen mot arbetslösheten,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG
verkar för jämställdhet mellan män och kvinnor i hela EG,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att
subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen mellan
nationell nivå och EG-nivå inom familjepolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG
verkar för en effektiv narkotikabekämpning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlen i EG skall verka
för att samtliga medlemsländer lever upp till FN:s
narkotikakonvention och därmed kriminaliserar narkotikainnehav,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall verka för att landets höga krav inom
djurhållningen bibehålls,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige snarast bör bli observatör
i EG:s konsumentråd,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige som medlem i EG
verkar för att EG som organisation ansluter sig till
Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall verka för att det svenska språket bör vara
ett av EG:s officiella språk,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet
distributionsmonopol för Systembolaget,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall verka för ett bibehållet importmonopol för
Vin och Sprit AB,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt att Sverige
bibehåller offentlighetsprincipen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG skall
verka för att de principer som gäller för allmänna handlingar i
Sverige också bör gälla EG:s handlingar.
1992/93:U515 av Annika Åhnberg (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en konkretisering av Agenda 21 på
Europanivå,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till särskild
miljöstrategi för Sveriges deltagande i europeisk gemensam
miljöpolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenska initiativ för att påskynda
genomförandet av en koldioxidskatt inom EG och nya förhandlingar
och skärpningar av UNCED:s klimatkonvention,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om framställan till EG om behovet av skärpta
utsläppsdirektiv,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en analys av EG:s miljöpolitik ur svenskt
perspektiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att aktivt hävda
substitutionsprincipen,
7. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör verka aktivt för att bli
värdland för EEA,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den framtida utformningen av
trafiksystemen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige inte bör sänka sina
miljöambitioner på de områden där EES-avtalet gett undantag,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en internationell arbetsgrupp för
miljöutveckling i östra Europa.
1992/93:U517 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
säkrande av den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen
såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande fall vid
EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.
1992/93:U519 av Stina Eliasson och Stina Gustavsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglerna för utförsel av kulturföremål och
bevarandet av vår nationella kulturella identitet.
1992/93:U520 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvensutredningar och om likvärdiga
förutsättningar och möjligheter för ja- och nej-sidan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att, i händelse av medlemskap i EU,
uttryckligen få bekräftade de undantag som Sverige tillerkänns
beträffande alliansfriheten, neutralitet i krig,
offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional-
och miljöinsatser och valutaunionen.
1992/93:U521 av Carl B Hamilton och Lennart Fremling (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
en kraftfull politik beträffande gränsöverskridande
miljöproblem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
ökad användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
ökade resurser till miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och
ersättning för nedlagda kärnkraftverk i Östeuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör verka för
en aktiv regionalpolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG bör verka för att stöd till jordbruk i Norrland
prioriteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av att Sverige ingår i den
europeiska monetära unionen (EMU).
1992/93:U522 av Erling Bager och Ingela Mårtensson (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utförsel av kulturföremål.
1992/93:U523 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att ansökan om
medlemskap i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om
detta medlemskap avbryts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om folkomröstning om svenskt medlemskap i
EG/EU,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om jämn
könsfördelning av Sveriges representation i EG:s/EU:s gemensamma
organ,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om EG-rättsligt
bindande undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.
1992/93:L705 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i samband med EG-överläggningar samma
krav bör ställas på importerade livsmedel som på de
svenskproducerade livsmedlen.
1992/93:L716 av Ingbritt Irhammar och Elving Andersson (c)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om krav på svenska miljömärkningsföreskrifter
i EG-förhandlingarna.
1992/93:So235 av Barbro Westerholm m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om asylsökande homosexuella.
1992/93:So257 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett särskilt EG-kontor i Bryssel
för handikapprörelsen.
1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkoren på alkoholområdet vid ett
svenskt medlemskap i EG.
1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
8. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt anslag på 3
000 000 kr enligt vad i motionen anförts om behovet av ett
EG-kontor för handikapprörelsen.
1992/93:So318 av Gunnar Thollander m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör tillse att
folkhälsofrågorna kommer med i EG-förhandlingarna.
1992/93:Sf633 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Sveriges krav vid förhandlingar om ett
svenskt EG/EU-medlemskap.
1992/93:Jo253 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Europaintegrationens effekter på
landsbygdsutvecklingen.
1992/93:Jo254 av Nils-Olof Gustafsson och Berit Andnor (s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om jordbruket i norra Sverige och
EG-förhandlingarna.
1992/93:Jo255 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de svenska kraven i
medlemskapsförhandlingarna.
1992/93:Jo256 av Birgitta Carlsson och Roland Larsson (c) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bevakning av frågor som rör
livsmedelskvalitet och miljöhänsyn i förhandlingarna med EG.
1992/93:Jo410 av Ingrid Näslund och Chatrine Pålsson (kds)
vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av vederbörlig hänsyn till den
svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.
1992/93:A443 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett bibehållande av transportstödet
bör finnas med i de kommande EG-förhandlingarna.
1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till EG
Sammanfattning av motionerna
I motion U523 (v) anförs att Sverige behöver goda förbindelser
med EG och andra länder i Europa. Enligt motionärerna kan detta
garanteras och säkras genom frihandel och politiskt samarbete,
t.ex. genom ESK. Planerna på en europeisk union, enligt
EG-staternas Maastrichtfördrag, syftar inte till alleuropeiskt
samarbete, sägs det i motionen. Maastrichtfördraget bekräftar
tvärtom EG:s grundläggande ideologi: marknadsliberalism och
stordrift inåt, tullar och gränsbevakning utåt.
Genom ett svenskt medlemskap i EG/EU (Europeiska unionen),
anförs det vidare i motion U523 (v), skulle riksdagen upphöra
att vara ensam lagstiftare i Sverige. All offentlig makt skulle
inte längre, som sägs i grundlagen, utgå från folket. Över
Sveriges grundlagar kommer att stå de traktater, förordningar,
direktiv och domar som utfärdas av EG:s olika organ. Därmed
kommer Sveriges nationella självbestämmande och den
parlamentariska demokratin att urholkas. Detta sägs vara det
viktigaste skälet till att motionärerna säger nej till ett
medlemskap i EG/EU och yrkar på att förhandlingarna skall
avbrytas och ansökan om medlemskap dras tillbaka (yrkande 1).
I motionens (U523 (v)) yrkande 2 förespråkas att
folkomröstningen hålls separat från riksdagsvalet 1994.
Riksdagen föreslås i god tid före folkomröstningen uttala sig
för att omröstningsresultatet följs och att det endast skall
föreligga två alternativ: ja eller nej till medlemskap.
I motion U523 (v) presenteras vidare ett stort antal krav som
föreslås bli EG-rättsligt bindande undantag och regler i ett
avtal om medlemskap med EG/EU i händelse de tidigare framförda
kraven, på ett avbrytande av förhandlingarna och ett
återkallande av medlemsansökan, inte skulle stödjas (yrkande 4).
Dessa särskilda krav -- sammanlagt 39 stycken -- berör flera
olika områden: 1) demokratin och det nationella
självbestämmandet, 2) utrikes- och säkerhetspolitik, 3)
ekonomisk politik, 4) de arbetandes rättigheter, 5) miljön, 6)
regionalpolitik och jordbrukspolitik samt 7) konsumentpolitik. I
motionens yrkande 3 begärs -- vid avslag på yrkande 1 -- att
Sveriges representation skall ha jämn könsfördelning i den mån
Sverige kommer att ingå i organ som är gemensamma för EG/EU och
Sverige.
I motion U520 (s) framhålls värdet av de konsekvensutredningar
som regeringen ämnar utföra i anledning av Sveriges
medlemsansökan till EG. För att dessa skall bli sakliga och
objektiva krävs enligt motionären att både ja- och nej-sidan ges
möjlighet att påverka direktiven. Urvalet av utredare måste
också ske på sätt som är godtagbart för båda sidor. Det är
vidare enligt motionären angeläget att utredning görs om hur
Sverige skall kunna ha god beredskap för ett eventuellt
icke-medlemskap i Europaunionen (yrkande 1).
I motionens yrkande 2 begärs att Sverige, i händelse av
medlemskap i EU, uttryckligen skall få bekräftade de undantag
som kan komma att tillerkännas Sverige i fråga om alliansfrihet,
neutralitet i krig, offentlighetsprincipen, den kommunala
självstyrelsen, regional- och miljöinsatser samt valutaunionen.
I motion U509 (c) yrkande 1 anförs att Sverige ej bör
förhandla om medlemskap i Europeiska unionen och ej heller ändra
grundlagen så att det blir möjligt för riksdagen att lämna ifrån
sig beslutanderätten till EG/EU. Enligt motionären bör Sverige,
som alternativ till anslutning till EG/EU, fortsätta samarbetet
med EG och resten av världen som ett fritt, öppet land. Nära
samarbetsformer bör sökas, men utan att Sverige ger upp sin rätt
att självständigt besluta i alla egna angelägenheter.
I samma motions yrkande 2 framförs förslaget att vetenskaplig
medling bör kunna tillämpas vid tillsättandet av
konsekvensutredningarna angående medlemskap eller ej i EG/EU. I
motionen framhålls att värderingar spelar en stor roll när det
är fråga om bedömningar om framtiden, även om de aktuella
utredarna har integritet och strävar efter att vara objektiva.
I motion U514 (fp) anges riktlinjer för Sveriges medverkan i
arbetet inom EG. Enligt motionen är strävan efter fred den
grundläggande drivkraften för skapandet av EG och för Europas
fortsatta integration. I motionen tas klart och otvetydigt
ställning för svenskt medlemskap i EG. Detta ställningstagande
innebär inte, anges det i motionen, att vi i alla avseenden vet
hur det nya Europa kommer att gestalta sig. Detta är dock i sig
ett starkt skäl för medlemskap; att söka säkerställa ett större
svenskt inflytande över de vägar som Europas folk väljer när de
samarbetar mot "ett allt fastare förbund". EG är inte så bra som
man kunde önska från liberala utgångspunkter, anförs det i
motionen. Det finns mycket inom EG som kan påverkas och
förändras till det bättre.
Motionärerna framhåller att Gemenskapens politik skall ta sin
utgångspunkt i medlemsländernas kapacitet och effektivitet att
fatta beslut i enlighet med den s.k. närhets- eller
subsidiaritetsprincipen. För Folkpartiet liberalerna är det
naturligt att värna och vidareutveckla de sociala rättigheter
och minimiregler som EG beslutat om. Sverige skulle vid ett
medlemskap ha viktiga erfarenheter att tillföra, inte minst i
många sociala frågor, anser motionärerna. Flera av motionens
yrkanden rörande sådana aspekter på ett svenskt EG-medlemskap
behandlas i senare avsnitt i betänkandet. I samma motions
yrkande 12 begärs att Sverige i förhandlingarna om medlemskap i
EG skall verka för att det svenska språket bör vara ett av EG:s
officiella språk. I yrkande 15 anförs att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt
att Sverige bibehåller offentlighetsprincipen. I motionens
yrkande 16 anförs att Sverige som medlem i EG skall verka för
att de principer som gäller för allmänna handlingar i Sverige
också bör gälla EG:s handlingar.
I motion U408 (nyd) sägs att Sverige med all sannolikhet
kommer att bli medlem i EG/EU. Därför finns enligt motionärerna
anledning för Sverige att redan nu inrikta sig
säkerhetspolitiskt efter denna strävan. I yrkande 5 anförs att
regeringen på ett aktivare sätt bör integrera den svenska
säkerhets- och försvarspolitiken i den Europeiska gemenskapen,
EG/EU.
I motion U510 (m) begärs att regeringen i EG skall verka för
att närhetsprincipen, dvs. beslutsfattande på lägsta möjliga
effektiva nivå, skall tillämpas fullt ut och på alla tänkbara
områden inom organisationen. Motionären anför att
beslutsfattandet inom EG, till dess att närhetsprincipen fått
fullt genomslag, ändå kommer att innehålla fall där beslut
fattas på områden som antingen bör hanteras av de enskilda
staterna eller av de enskilda medborgarna. I motionen
exemplifieras detta med EG:s förslag angående motorcykeltrafik,
vilket enligt motionären motverkar sitt vällovliga syfte att
minska antalet svåra motorcykelolyckor.
Utskottet
Riksdagen beslutade den 12 december 1990 att Sverige borde
eftersträva att bli medlem i den Europeiska gemenskapen.
Beslutet att söka medlemskap i EG/EU har en mycket bred
förankring i riksdagen. Ansökan inlämnades till EG den 1 juli
1991.
Medlemskapsförhandlingarna med EG inleddes i Bryssel den 1
februari 1993. Förhandlingarna beräknas pågå hela 1993. En stor
riksdagsmajoritet står bakom den svenska
förhandlingsuppläggningen, så som den presenterades av
Europaminister Dinkelspiel i samband med inledandet av
förhandlingarna. Anförandet, som redovisar de svenska
utgångspunkterna inför förhandlingarna på en rad centrala
områden, återges som bilaga till detta betänkande.
Utrikesutskottet har i tidigare betänkanden (främst 1990/91:UU8,
1990/91:UU21 samt 1991/92:UU24) utförligare redovisat bakgrunden
till Sveriges strävan att delta i det europeiska
integrationsarbetet och den utveckling som lett fram till
beslutet att ansöka om medlemskap i den Europeiska gemenskapen.
Riksdagen har tillsatt en särskild delegation, Svenska
delegationen till Gemensamma parlamentarikerkommittén
EG--Sverige (EG-delegationen), som i egenskap av organ för
riksdagens kontakter med Europaparlamentet nära följer den
europeiska integrationsprocessen. Delegationen, som består av
sammanlagt 18 ledamöter, svarar också för samrådet mellan
riksdagen och regeringen under förhandlingarna om svenskt
medlemskap i EG.
De motioner som behandlas i detta betänkande väcktes samtliga
under allmänna motionstiden i januari 1993, dvs. före inledandet
av förhandlingarna om medlemskap i EG. Utskottet har därför valt
att behandla flertalet motioner med hänvisning till
uppläggningen av förhandlingarna och det pågående
förhandlingsarbetet. Under förhandlingarnas gång äger ett
fortlöpande samråd rum mellan regering och riksdag inom ramen
för EG-delegationens mandat, varvid många av de konkreta
yrkandena i motionerna kommer att behandlas närmare.
Flera motioner tar upp Sveriges förhållande till EG ur ett
mycket brett perspektiv. Många yrkanden som behandlas i detta
och i senare avsnitt i betänkandet -- t.ex. de i motion U514
(fp) -- ligger väl i linje med den syn som regering och riksdag
vid upprepade tillfällen har deklarerat. I EES-propositionen
(1991/92:170) som behandlades i EES-utskottets betänkande
1992/93:EU1, anfördes bl.a. följande:
Sveriges strävan att bli medlem i EG bottnar i en insikt om
att integrationen har utvecklats till ett alltmer framgångsrikt
och fördjupat samarbete för att säkra demokrati, frihet och
ekonomiska framsteg i vår del av världen. De omvälvande
händelserna i Central- och Östeuropa har också skapat helt andra
förutsättningar än tidigare att förverkliga ett brett
alleuropeiskt samarbete. Det råder heller ingen tvekan om att EG
kommer att spela en central roll i denna utveckling.
I utskottets betänkande 1991/92:UU19 om säkerhet och
nedrustning redogörs för de senaste årens omvälvningar i Europa
och de förändringar som därmed inträtt i den svenska och
europeiska säkerhetspolitiska miljön. Regering och riksdag har
vid många tillfällen framfört uppfattningen att den Europeiska
gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är
avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.
Utskottet konstaterar att EG till sin natur är en öppen
gemenskap. Detta slås fast i de grundläggande fördragen och har
vid flera tillfällen bekräftats av det Europeiska rådet, dvs.
medlemsländernas stats- och regeringschefer. Senast skedde detta
vid rådets möte i Edinburgh i december 1992, då beslut även
fattades om att inleda medlemskapsförhandlingar med Sverige,
Finland, Österrike och Norge. I de s.k. Europaavtal som EG
slutit med ett antal i länder i Central- och Östeuropa uppställs
medlemskap i EG som ett långsiktigt mål för förbindelserna
mellan länderna och EG.
Ett svenskt EG-medlemskap kommer enligt utskottets uppfattning
att förstärka Sveriges möjligheter att stödja en positiv
utveckling i Central- och Östeuropa. Stor vikt fästs också från
svensk sida vid detta. Detta avspeglades i det svenska
anförandet vid öppnandet av medlemskapsförhandlingarna. Frågor
om ökad handel med bl.a. länderna i Central- och Östeuropa
behandlas i senare avsnitt i betänkandet.
Det nordiska samarbetet är, som också framkommit i
utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU9, inte att betrakta som
ett alternativ till EG/EU-medlemskap utan som ett komplement
därtill. Som framhållits i utskottets tidigare betänkande skulle
ett scenario innebärande att Sverige, Finland och Norge skulle
ges möjlighet att fullt ut delta i det europeiska samarbetet, ge
våra länder tillfälle att bygga ut och fördjupa sitt samarbete
inom en europeisk ram. Därmed skulle Norden också ges ökade
möjligheter att i det europeiska samarbetet hävda nordiska
intressen och nordisk identitet. Betydelsen av det nordiska
samarbetet lyftes också fram i det svenska öppningsanförandet
den 1 februari 1993.
Motionerna U408 (nyd) yrkande 5 och U520 (s) yrkande 2
(delvis) berör från skilda utgångspunkter Europasamarbetets
utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser för Sverige.
Utskottet har tidigare utförligt behandlat denna fråga, bl.a. i
betänkande 1991/92:UU19. I det svenska inledningsanförandet i
Bryssel hänvisades bl.a. till utskottets överväganden i dessa
avseenden. I utskottets betänkande framhölls bl.a. följande:
"Sveriges militära alliansfrihet syftande till att vårt land
skall kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde
består."
Sedan år 1970 har EG:s medlemsländer bedrivit ett utrikes- och
säkerhetspolitiskt samarbete i anslutning till Gemenskapen. I
den s.k. Davignonrapporten från 1970 drogs riktlinjerna upp för
det Europeiska politiska samarbetet (EPS) -- ett mellanstatligt
samarbete inom den utrikespolitiska sfären som bedrivs med
enhällighet som enda beslutsform. Samråd i frågor av ömsesidigt
intresse och samordning av utrikespolitik där så ansågs möjligt
och önskvärt är samarbetets viktigaste beståndsdelar.
Maastrichtöverenskommelsen innebär att det Europeiska
politiska samarbetet (EPS) övergår i en gemensam utrikes- och
säkerhetspolitik. Denna integreras institutionellt med
Gemenskapens övriga verksamhet, men bibehåller särskilda
samråds- och beslutsformer. Unionsfördraget innebär att det
utrikespolitiska samarbetets grundläggande dokument anpassas
till den praxis som utvecklats mellan medlemsländerna under
senare år. Det kan därmed sägas utgöra en förstärkt grund för
Gemenskapens kapacitet att agera i den nya verklighet som vuxit
fram i det europeiska och internationella umgänget.
Europeiska rådet skall enligt fördraget dra upp riktlinjerna
för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. De
grundläggande besluten om riktlinjerna för det gemensamma
agerandet på dessa områden måste även i framtiden fattas genom
enhällighet mellan medlemsländerna.
En ny och betydelsefull princip i det gemensamma agerandet
innebär, enligt Maastrichtavtalet, att Ministerrådet genom
enhälliga beslut skall kunna identifiera områden där själva
genomförandet av politiken skall kunna ske genom beslutsfattande
med kvalificerad majoritet. Frågor med effekt på försvarsområdet
kommer även fortsättningsvis att vara undantagna från de
bestämmelser som reglerar det gemensamma agerandet. Sådana
frågor skall alltid behandlas enligt enhällighetsprincipen.
Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken skall omfatta
alla frågor som berör unionens säkerhet, inbegripet utformningen
på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som med tiden
skulle kunna leda till ett gemensamt försvar. Den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken kan således på sikt eventuellt
komma att resultera i utvecklingen av säkerhetsarrangemang, som
kan komma att genomföras om och när den politiska viljan finns
hos medlemsländerna.
Vid utformandet av den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken skall, enligt Maastrichtfördraget, särskild
hänsyn tas till vissa medlemsländers speciella karaktär på det
säkerhets- och försvarspolitiska området. Politiken skall också
respektera de förpliktelser som vissa medlemsländer har i
enlighet med sitt medlemskap av NATO och vara förenlig med den
gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken inom
Atlantalliansen. År 1996 skall Ministerrådet, i samband med den
allmänna fördragsrevisionen, avlägga en rapport till Europeiska
rådet med en utvärdering av de erfarenheter man gjort på det
utrikes- och säkerhetspolitiska området.
I en folkomröstning den 2 juni 1992 röstade de danska väljarna
nej till Maastrichtfördraget. Mot denna bakgrund fattade
Europeiska rådet i Edinburgh i december 1992 beslut om vissa
problem som tagits upp av Danmark med anledning av
Maastrichtfördraget. I korthet beslutades följande:
1) att Danmark inte kommer att vara bundet av de regler
angående den ekonomiska politiken som gäller endast för de
medlemsstater som deltar i den tredje fasen av EMU, dvs. att
Danmark inte behöver ansluta sig till Gemenskapens planerade
gemensamma centralbank och valuta,
2) att ingenting i Maastrichtfördraget förpliktar Danmark till
medlemskap i WEU. Detta innebär att Danmark inte deltar i
utarbetandet och genomförandet av de unionsbeslut som har
försvarspolitiska konsekvenser, men inte kommer att hindra
utvecklingen av närmare samarbete mellan medlemsstaterna på
detta område,
3) att Danmark endast deltar i rättsligt och polisiärt
samarbete så länge detta är av mellanstatlig karaktär, dvs. att
Danmark inte behöver ge upp något av sin nationella
beslutanderätt avseende t.ex. inresebestämmelser,
4) att bestämmelserna i Maastrichtfördraget om
unionsmedborgarskap ger medborgare i medlemsstaterna de
ytterligare rättigheter och det utvidgade skydd som anges där
samt att dessa på inget sätt ersätter det nationella
medborgarskapet. Frågan om en persons medborgarskap i en viss
medlemsstat avgörs uteslutande under hänvisning till den berörda
medlemsstatens egen lagstiftning.
Danmark får enligt Edinburghmötets ställningstaganden och i
överensstämmelse med sina konstitutionella bestämmelser när som
helst meddela övriga medlemsstater att landet inte längre önskar
utnyttja dessa beslut, helt eller delvis. En ny folkomröstning
om Maastrichtfördraget ägde rum i Danmark den 18 maj 1993. I
denna röstade 56,8 % av danskarna ja och 43,2 % nej.
I motion U523 (v) yrkas att EG-samarbetet inte skall innebära
ett ökande samarbete på krigsmaterielområdet. I denna fråga får
utskottet hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UU1. I detta
konstaterade utskottet att dittillsvarande riktlinjer inneburit
att utrikespolitiska hinder i samband med utlandssamverkan och
export på krigsmaterielområdet inte ansetts gälla för de
nordiska länderna och de traditionellt neutrala länderna
Schweiz, Österrike och Irland. Denna ordning borde enligt
utskottet fortsätta att gälla. I takt med att samarbetet med
övriga EG-länder byggs ut fann utskottet det också naturligt att
samma principer för utlandssamverkan och export borde tillämpas
även i fråga om dessa länder. Detta innebär enligt utskottet
emellertid inte något deltagande i ett förpliktande EG-samarbete
på krigsmaterielområdet.
I motion U523 (v) yrkas vidare att Sverige, i fall av
medlemskap, skall ha rätt att avstå från deltagande i sanktioner
mot tredje land som ej beslutats av FN eller ESK om ej annat
beslutats av riksdagen. Utskottet får därvid konstatera att
beslut inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken om
införande av sanktioner förutsätter consensus. Sverige kommer
således att själv kunna avgöra huruvida eventuella sanktioner
skall få svenskt stöd eller ej.
Med anledning av de resonemang som förs och de frågor som
ställs i bl.a. motion U523 (v) om det nationella
självbestämmandet och den parlamentariska demokratin får
utskottet bl.a. hänvisa till vad som sägs i direktiven till den
särskilda utredning som genom regeringsbeslut den 4 februari
1993 givits i uppdrag att belysa konsekvenser för Sverige i
fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av
den s.k. närhetsprincipen vid olika former av deltagande i den
västeuropeiska integrationen. I direktivens bakgrundstext
framhålls bl.a. följande:
EG innebär både mellanstatligt samarbete i vid omfattning på
vissa områden och överlåtelse av beslutanderätt på andra
områden. I stor utsträckning bygger EG på tanken att gemensamma
regler skall råda inom Gemenskapen. Beslut om gemensamma regler
fattas i första hand av EG:s ministerråd där medlemsländerna
verkar gemensamt. Besluten är resultatet av en lång
beredningsprocess som inbegriper förberedande arbete i ett stort
antal kommittéer och andra fora, med representanter för bl.a.
medlemsländerna och intresseorganisationer. EG:s parlament har
under senare år fått ökad kompetens i beslutsprocessen.
När beslutanderätten på ett område överlåts till EG avstår
således ett medlemsland från en del av sin beslutanderätt. Ett
medlemsland deltar emellertid i alla sammanhang där beslut
förbereds och fattas inom EG och kan på så sätt påverka inte
bara sin egen situation utan även utvecklingen inom Europa.
Således kan på vissa områden ett medlemsland minska sin formella
beslutanderätt men öka sin reella bestämmanderätt. Länder som
står utanför EG saknar möjlighet till sådant inflytande i
beslutsprocessen. I flertalet fall torde de emellertid av
omständigheterna i efterhand tvingas att anpassa sig till
besluten.
Hur de frågor som avgörs på EG-nivå skall förankras i
nationella parlament och hur samråd med myndigheter och
intresseorganisationer skall ske regleras självfallet inte av
EG-fördragen. Sådana frågor avgör varje medlemsland självt.
Sveriges förhållande till andra stater och till
internationella organisationer regleras i regeringsformen. Denna
ger ett visst utrymme för att överlåta beslutanderätt till en
mellanstatlig organisation. Grundlagsutredningen inför EG har
haft till uppgift att bl.a. överväga om den bestämmelsen behöver
ändras inför ett svenskt medlemskap i EG/EU och att i övrigt
föreslå nödvändiga grundlagsändringar inför ett sådant
medlemskap. Utredningen har också haft att överväga på vilket
sätt riksdagen skall kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet
och hur val i Sverige av ledamöter till Europaparlamentet bör
ske.
I utredningens betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14)
föreslås införandet av en helt ny bestämmelse i regeringsformens
första kapitel. Förslaget till ny bestämmelse innebär att om
Sverige blir medlem i EG och om Sverige överlåter beslutanderätt
till EG så "gäller de förpliktelser som följer av anslutningen
utan hinder av vad som föreskrivs i grundlag eller annan lag".
Grundlagsutredningen analyserar även flera av de övriga frågor
som berörs i motion U523 (v), t.ex. det nationella
självbestämmandet, domstolarnas självständighet samt
offentlighetsprincipen och meddelarfriheten.
I den diskussion som förts sedan Grundlagsutredningen inför EG
lämnat sitt betänkande har framhållits att utredningens förslag
tycks gå längre än vad flertalet av dagens medlemsstater i EG
själva ansett vara nödvändigt. Mot denna bakgrund har
Justitiedepartementet fått i uppdrag att ta fram alternativ till
utredningens förslag. Departementet har med utgångspunkt i
Grundlagsutredningens arbete dels gjort en analys av vilka
grundlagsändringar som skulle vara i strikt mening nödvändiga,
dels utarbetat ett mer utförligt förslag till preciserade
grundlagsändringar på alla de områden som skulle beröras av ett
EG-medlemskap. Som ett ytterligare alternativ redovisar
Justitiedepartementet möjligheten att i grundlag markera att EG
är bundet av ett fri- och rättighetsskydd som i huvudsak står i
överensstämmelse med fri- och rättighetsskyddet i den svenska
regeringsformen och Europakonventionen (departementspromemoria
1993-05-03).
Remisstiden för utredning och alternativa förslag från
Justitiedepartementet går ut den 20 augusti 1993. Proposition
med förslag till grundlagsändringar kommer därefter att
föreläggas riksdagen.
Utskottet finner det i sammanhanget värt att notera den ökade
vikt Gemenskapen fäster vid den s.k. subsidiaritets- eller
närhetsprincipen. Principen, vars närmare utformning är under
diskussion, innebär i huvudsak att Gemenskapen endast bör agera
när ett mål bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de
enskilda medlemsstaterna. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh
i december 1992 fattades viktiga beslut om tillämpningen av
denna princip, som välkomnas från svensk sida. Utskottet noterar
vidare att Europaminister Dinkelspiel i det svenska
öppningsanförandet den 1 februari 1993 liksom i information till
riksdagen den 21 januari 1993 framhållit att närhetsprincipen
bidrar till respekt för medlemsländernas nationella identitet
och till att säkerställa nationella och lokala myndigheters
kompetens.
Med det ovan anförda avslår utskottet yrkande 5 i motion U408
(nyd), yrkande 1 i motion U509 (c) och yrkande 1 i motion U523
(v) samt betraktar motion U510 (m), yrkandena 12, 15 och 16 i
motion U514 (fp), yrkande 2 i motion U520 (s) samt yrkande 4
(berörd del) i motion U523 (v) som besvarade.
Flertalet av de frågor som tas upp i motion U523 (v) berörs i
den presentation av den svenska förhandlingsuppläggningen som
gjordes i samband med öppnandet av förhandlingarna i Bryssel den
1 februari i år. Härvid presenterades inledningsvis vissa
grundläggande principer och målsättningar som Sverige för med
sig vid sitt inträde i Gemenskapen och vilka kommer att ligga
till grund för vårt agerande som framtida medlem. I vissa fall
är det angeläget att de svenska ståndpunkterna kommer att
avspeglas i en förhandlingsöverenskommelse. I andra fall är det
av vikt att från svensk sida redan nu markera vilka ståndpunkter
som Sverige som medlem i EG kommer att verka för.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari
1993 redovisades den svenska synen på dessa frågor, t.ex. vad
gäller tillämpningen av offentlighetsprincipen. Utskottet
noterar att ett fortlöpande samråd i för förhandlingsarbetet
centrala frågor äger rum mellan regering och riksdag i
EG-delegationen. Inom ramen för detta samråd avser delegationen
bl.a. att anordna en offentlig utfrågning om
offentlighetsprincipen.
För andra av de i motionen anförda frågorna gäller att de
berörs i det avsnitt i öppningsanförandet som presenterar de
svenska förhandlingspositionerna. Detta gäller t.ex. en rad
frågor på regionalpolitikens och jordbrukspolitikens område. Det
gäller också miljöområdet, där Sveriges förhandlingsposition
bl.a. innebär att de för Sverige gällande särlösningarna i
EES-avtalet rörande bl.a. kemikalier, farliga ämnen och
avgasutsläpp från motorfordon också skall få sin motsvarighet i
anslutningsfördraget. Flera av dessa frågor behandlas även
senare i detta betänkande.
I motion U523 (v) liksom i vissa andra motioner talas om att
de för Sverige utverkade undantagen och särlösningarna skall
vara "EG-rättsligt bindande". Utskottet konstaterar att sådana
särskilda villkor och lösningar som Sverige slutligen kommer att
kunna uppnå i förhandlingarna och som därvid kommer att bli
element i anslutningsfördraget kommer att ha denna rättsligt
bindande karaktär.
Med anledning av att vissa av kraven i motion U523 (v) avser
undantag från centrala inslag i EG-rätten -- t.ex. artikel 30 i
Romfördraget, Cassis-de-Dijon-domen, artikel 92--94 i
Romfördraget m.m. -- konstaterar utskottet att Sverige till
fullo delar de politiska mål och principer, de s.k. finalités
politiques, som återfinns i fördraget om den Europeiska unionen.
Detta har framförts av regeringen vid ett flertal tillfällen,
inte minst i inledningsanförandet i Bryssel. Sverige är i
förhandlingarna med Gemenskapen således redo att utgå från
gällande rättigheter och skyldigheter, den s.k. acquis
communautaire.
Därmed får yrkande 4 i motion U523 (v) (berörd del) anses
besvarat.
Frågan om folkomröstning, som aktualiseras i motion U523 (v)
yrkande 2, är liksom övriga konstitutionella frågor föremål för
analys i beredningen av förslag till en ny grundlag. I det
betänkande som lämnats av Grundlagsutredningen inför EG (SOU
1993:14) lämnas inte några uttryckliga förslag om vilket slag av
folkomröstning -- rådgivande eller beslutande -- som bör hållas
eller om när den bör äga rum. I betänkandet framhålls dock
vikten av att klara alternativ ställs mot varandra.
Grundlagsutredningen anser att omröstningen alltså bör gälla Ja
eller Nej till en handlingslinje. Det vore också en fördel,
anförs det i betänkandet, om omröstningen kunde gälla frågan om
ett medlemskap, baserat på ett färdigförhandlat förslag till
avtal.
Utskottet vill inte föregripa de bedömningar om
Grundlagsutredningens överväganden som kan framkomma. Det kan
emellertid redan nu konstateras att det finns en bred
parlamentarisk uppslutning kring uppfattningen att
folkomröstningsresultatet skall följas oavsett om omröstningen
hålls separat från eller i anslutning till riksdagsvalet 1994.
Frågan om utländska medborgares möjligheter att delta i
folkomröstningar är beroende av vilken typ av folkomröstning som
äger rum. Vid beslutande folkomröstningar får endast svenska
medborgare delta. Vid rådgivande folkomröstningar finns
möjligheten att medge rösträtt även för andra än svenska
medborgare.
Därmed betraktar utskottet yrkande 2 i motion U523 (v) som
besvarat.
Två motioner, U509 (c) yrkande 2 samt U520 (s) yrkande 1, tar
upp frågan om konsekvensutredningar av medlemskap i EG samt om
hur dessa kommer att tillsättas och ges möjlighet att arbeta.
Utskottet konstaterar att regeringen redan tillsatt ett antal
utredningar med uppgift att belysa konsekvenserna såväl av ett
svenskt medlemskap i EG/EU som av följderna av att Sverige
ställer sig utanför det europeiska samarbetet inom EG:s ram.
Utredningsarbetet syftar till att ge en bred och allsidig
genomlysning av skilda samhällsområden inför folkomröstningen
1994. De tillsatta kommittéerna har en bred sammansättning. Till
det samlade utredningsarbetet knyts dessutom en parlamentariskt
sammansatt referensgrupp med uppdrag att följa
utredningsarbetet. Utskottet utgår från att utredningarna ges
sådana resurser och övriga förutsättningar för att de aktuella
frågeställningarna skall bli så allsidigt belysta som möjligt.
Utskottet vill understryka betydelsen av att utredningarna så
långt möjligt tillämpar en gemensam analysmetodik samt
sammantaget ger en heltäckande bild av konsekvenserna för
Sverige av ett medlemskap resp. av ett icke-medlemskap i EG/EU.
Därmed får yrkande 2 i motion U509 (c) samt yrkande 1 i motion
U520 (s) anses besvarade.
I motion U523 (v) yrkande 3 begärs, vid avslag på motionens
yrkande 1, att Sveriges representation i EG/EU skall präglas av
jämn könsfördelning.
Utskottet noterar att en jämn könsfördelning i beslutande
organ på alla nivåer eftersträvas som ett led i den svenska
jämställdhetspolitiken. Detta gäller såväl i Sverige som i
internationella fora. I sitt yttrande till EES-utskottet
angående proposition 1991/92:170 om godkännande av EES-avtalet
(1992/93:UU1y) framhöll utskottet vikten av att
jämställdhetsaspekterna beaktas för att Sverige i sitt agerande
inom ramen för EES-institutionerna skall kunna verka enligt de
målsättningar som riksdagen angett på alla berörda områden.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att det är viktigt att få in
kvinnors syn och erfarenheter i arbetet. Riksdagen biföll
EES-utskottets hemställan den 18 november 1992.
Därmed betraktar utskottet yrkande 3 i motion U523 (v) som
besvarat.
2 Särskilda ämnesområden
2.1 Biståndssamarbete, frihandel
Sammanfattning av motionerna
I motion U262 (fp) anförs att EG:s betydelse för de
demokratiska revolutionerna i Central- och Östeuropa knappast
kan överskattas. De styrande i dessa länder står nu inför den
gigantiska uppgiften att införa och säkerställa en fungerande
demokrati, bygga upp samhällen byggda på rättsstatens principer
och skapa ett växande välstånd på marknadsekonomisk grund.
Västeuropas viktigaste uppgift, sägs det i motionen, är att
politiskt och ekonomiskt integrera Östeuropa med Västeuropa.
Enligt motionärerna är EG den organisation som har störst
möjlighet att i dag, genom ekonomisk, teknisk och annan hjälp,
underlätta omställningen i öst. En fri handel blir avgörande för
Östeuropas framtid. I motionens yrkande 1 begärs att Sverige som
medlem i EG skall verka för ett ökat samarbete med länderna i
Baltikum, Central- och Östeuropa. I yrkande 2 anförs att Sverige
som medlem i EG bör verka för ökad öppenhet för import från
Östeuropa.
EG är världens största handelsblock och har en betydande
handel med u-länderna. Sverige och de andra EFTA-länderna är
jämförelsevis liberala i sin handelspolitik mot u-länderna, sägs
det vidare i motion U262 (fp). Med tanke på EG:s stora import är
det för u-länderna dock betydligt viktigare att EG:s
handelspolitik blir något mer frihandelsvänlig, än att Sverige
bibehåller exakt samma handelspolitik som i dag. I motionens
yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad
frihandel med tredje världen. I yrkande 8 anförs att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att Sverige
undantas från EG:s restriktioner på tekoimport från u-länder och
Östeuropa.
I motion U233 (v) hänvisas till utrikesutskottets tidigare
uttalanden rörande Sveriges syn på handels- och biståndsfrågorna
i ett EG-perspektiv (1991/92:UU15): "Redan i
medlemskapsförhandlingarna är det viktigt att Sverige
understryker sin syn på biståndsfrågorna. Sverige bör värna
också om de förbättringar som har gjorts i den svenska närings-
och handelspolitiken under de senaste åren. Avregleringen av
jordbruket och avvecklingen av kvoter för textilimporten är två
svenska åtgärder som kan gagna u-länderna." I motionens yrkande
21 begärs att Sverige i medlemskapsförhandlingarna med EG skall
stå fast vid riksdagens beslut rörande u-landshandel och
bistånd.
I motion U521 (fp), som utförligt behandlar olika
miljöaspekter och regionalpolitiska frågor inför de svenska
medlemskapsförhandlingarna med EG, begärs (yrkande 3) att
Sverige som medlem i EG skall verka för ökade resurser till
miljöbistånd, kärnkraftssäkerhet och ersättning för nedlagda
kärnkraftverk i Östeuropa.
Utskottet
Sverige kommer även som medlem i EG att fortsätta arbetet för
att få till stånd en globalt ökad frihandel och föra en
biståndspolitik baserad på generositet och solidaritet. I det
svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari framhölls
detta på följande sätt:
En stark Europeisk union måste vara generös mot omvärlden. Den
största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central- och
östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra
demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt
måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov.
Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand
med vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att
delta aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att
lindra nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras
utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda
hantera flykting- och migrationsfrågorna.
EG:s centrala roll för utvecklingen av ett brett alleuropeiskt
samarbete kan sägas ha bekräftats bl.a. av de s.k. Europaavtal
som EG har ingått med Polen, Ungern, Tjeckoslovakien, Rumänien
samt Bulgarien. Denna form av associationsavtal, som är av en
karaktär som EG inte tidigare tillämpat, innehåller förutom fri
handel med industriprodukter och lättnader i handeln med
jordbruksvaror också överenskommelser om politisk dialog,
arbetskraftens rörlighet, industriellt och tekniskt samarbete,
kulturutbyte, m.m.
Vad avser motionärernas önskemål om ökad frihandel med
Östeuropa och tredje världen (yrkande 21 i motion U233 (v)
(delvis) samt yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp)) får
utskottet konstatera, att Sverige inom EFTA:s ramar har
frihandelsavtal med ett flertal central- och östeuropeiska
länder. Vid medlemskap i EG kommer Sverige att omfattas av EG:s
associationsavtal med dessa länder, Europaavtalen. Som medlem av
EG avser Sverige fortsätta att verka för ökade möjligheter till
export från Östeuropa. Utskottet noterar att även EG uttalat
denna förhoppning, senast bl.a. i en rapport om samarbetet
mellan EG och länderna i Central- och Östeuropa och om
samarbetets framtida inriktning. Rapporten, som överlämnades av
EG-kommissionen till Europeiska rådet i Edinburgh i december
1992, har välkomnats av EG:s stats- och regeringschefer.
Samtidigt noterar dock utskottet med oro de tendenser till ökad
protektionism, bl.a. på livsmedels- och stålområdet, som på
senare tid kommit till uttryck inom såväl EFTA- som
EG-samarbetet. Som framgått ovan betonades handelns vikt i
Sveriges strävan att bekämpa fattigdomen i utvecklingsländerna
även i Europaministerns anförande den 1 februari 1993.
Därmed får yrkande 21 i motion U233 (v) (berörd del) samt
yrkandena 2, 7 och 8 i motion U262 (fp) anses besvarade.
Frågan om EG och den framtida biståndspolitiken behandlas
utförligt i utskottets betänkande 1992/93:UU15 om
internationellt utvecklingssamarbete. Där konstateras bl.a. att
inriktningen av EG:s bistånd i stort överensstämmer med Sveriges
ambitioner på området. Endast en mindre del av det svenska
biståndet skulle komma att kanaliseras genom EG:s
biståndsbudget. Maastrichtavtalet markerar en strävan att
samordna biståndsinsatserna, men varje land bibehåller
beslutanderätten över sin nationella biståndspolitik. Det
analysarbete som bedrivits både i Sverige och av EG om
EG-samarbetets konsekvenser på biståndsområdet har enligt vad
utskottet erfarit givit vid handen att några principiella
förändringar av det svenska biståndet inte är att vänta med
anledning av ett svenskt medlemskap. EG-kommissionen har i sitt
yttrande över den svenska medlemsansökan vad gäller biståndet
bl.a. sagt:
Sveriges erfarenheter i fråga om utvecklingssamarbete skulle
utgöra en tillgång för gemenskapen, särskilt inom ramen för den
gemensamma politik avseende utvecklingssamarbete som upprättas
enligt Fördraget om Europeiska unionen. Det bör inte bli något
problem för Sverige att ansluta sig till hela EG:s regelverk på
detta område och till alla de internationella avtal om
utvecklingssamarbete som har ingåtts av gemenskapen.
I utskottets betänkande 1992/93:UU15 understryks vikten av att
en fördjupad analys görs av EG-samarbetet på biståndsområdet
samt konsekvenserna härav för Sveriges del vid ett medlemskap.
Den ekonomiska omfattningen av Sveriges bidrag till EG:s
bistånd vid ett medlemskap har av Utrikesdepartementet beräknats
till ca 1 miljard kronor per år, eller 7--8 % av den svenska
biståndsramen. Detta motsvarar EG-andelen i Nederländernas resp.
Danmarks nationella biståndsbudgetar. Motsvarande genomsnitt för
samtliga tolv EG-länder är ca 15 %. Utskottet finner att
yrkandena i motion U233 (v) (yrkande 21), U262 (fp) (yrkande 1)
samt i motion U521 (yrkande 3) således torde ligga väl i linje
med den politik Sverige avser att driva i EG.
Därmed betraktar utskottet yrkande 21 i motion U233 (v)
(berörd del), yrkande 1 i motion U262 (fp) samt yrkande 3 i
motion U521 (fp) som besvarade.
2.2 Ekonomiska och monetära unionen
Sammanfattning av motionerna
I motion U521 (fp) anges att en viktig fördel med ett svenskt
deltagande i den europeiska monetära unionen (EMU) skulle vara
att öka intresset för investeringar i Sverige. Intresset skulle
nämligen öka, anförs det i motionen, om dagens valutarisker
eliminerades till följd av att Sverige blev en del av ett större
valutaområde. Därmed skulle även tillväxten öka. Också den
svenska räntan skulle bli lägre om osäkerheten om den svenska
växelkursen på lång sikt minskade.
I motionen anges att inrättandet av EMU är tänkt att ske
successivt och i takt med att länderna själva anser sig uppfylla
EMU:s kvalifikationskrav. Länderna kommer också själva att
uppsätta de mål och bestämma om de medel för genomförande som
kommer att aktualiseras inom ramen för de ekonomiska
åtgärdsprogram som EMU-samarbetet kommer att erfordra. Även ett
begränsat EMU -- ett "mini-EMU" -- skulle enligt motionärerna ge
Sverige fördelar i form av lägre ränta och bättre tillväxt. I
motionens yrkande 6 begärs att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vikten av att Sverige ingår i EMU.
Bakgrund
Den ekonomiska och monetära unionen enligt unionsfördraget
från Maastrichtöverenskommelsen syftar till en samordnad
ekonomisk politik inom Gemenskapen innefattande bl.a. en
gemensam valuta och en europeisk centralbank.
Enligt överenskommelsen i Maastricht skall den ekonomiska och
monetära unionen mellan EG:s medlemsstater fullbordas senast
1999. Från nuvarande ekonomiska och valutapolitiska samarbete
skall man gå in i en andra fas 1994, i vilken samordningen
stärks och ett europeiskt valutainstitut upprättas för att
förbereda övergången till gemensam valuta. År 1996 skall en
prövning ske om tillräcklig överensstämmelse -- "konvergens" --
har uppnåtts i den ekonomiska politiken för att ta steget in i
den tredje och sista fasen med en gemensam valuta och en
samordnad ekonomisk politik. Konvergensen definieras i termer av
den relativa stabiliteten i priser, räntor, växelkurser samt i
form av gränsvärden för den offentliga sektorns budgetsaldo och
skuldsättning i medlemsländerna. Inom ramen för den samordnade
ekonomiska politiken skall EG-kommissionen i denna fas, enligt
Maastrichtfördragets artikel 104 c, övervaka utvecklingen av
medlemsstaternas budgetsituation och offentliga skuldsättning i
syfte att upptäcka allvarliga fel. Om kommissionen anser att det
finns eller kan uppstå ett alltför stort underskott i de
offentliga finanserna i en medlemsstat kan den avge ett yttrande
till ministerrådet. Efter att i föreskriven ordning ha
fastslagit att underskott föreligger skall rådet därefter rikta
rekommendationer till den berörda medlemsstaten i syfte att få
denna situation att upphöra inom en viss tidsperiod.
Om inte minst hälften av medlemsländerna uppnår de kriterier
som uppställts för konvergens 1996, eller om det då inte finns
en kvalificerad majoritet för en övergång till fullständig
ekonomisk och monetär union, skjuts frågan ytterligare framåt i
tiden. Senast den 1 januari 1999 skall den slutliga fasen
införas för de länder som då klarar konvergenskraven.
I särskilda protokoll tillåts Storbritannien och Danmark
bibehålla rätten till nationella parlamentsbeslut om tidpunkten
för tillträde till unionen, oavsett konvergenskraven.
Utskottet
Utskottet konstaterar att motionärernas yrkande ligger väl i
linje med de svenska ställningstagandena avseende EMU. I sitt
inledningsanförande i Bryssel den 1 februari i år anförde
Europaminister Dinkelspiel följande:
Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära
unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär
stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och
sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och
de räntechocker som har drabbat många länder, inklusive Sverige,
har understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt
samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är
angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före
medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras
i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
bestämmelserna i fördraget.
Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i
anförandet. Det ekonomiska och monetära samarbetet syftar till
att främja tillväxt och därmed sysselsättning och social
välfärd. Ett sådant samarbete måste inbegripa ambitiösa mål vad
avser arbetsmarknads- och regionalpolitiken. Detta
överensstämmer med Maastrichtfördragets mål om hög
sysselsättning och hög social skyddsnivå.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 6 i motion U521
(fp) som besvarat.
2.3 Miljöfrågor
Sammanfattning av motionerna
Motion U515 (-) tar upp en lång rad aspekter på miljöpolitiken
i ett Europaperspektiv. Motionären argumenterar för svenskt
medlemskap i EG -- också för miljöns skull. Enligt detta synsätt
kan de växande miljöproblemen bemästras med hjälp av en
ekonomisk tillväxt som är inriktad på att utnyttja jordens
resurser optimalt. För Sveriges miljö är inriktningen på EG:s
miljöpolitik avgörande.
Miljöproblemen är i flera olika avseenden gränsöverskridande,
noteras det i motionen. Sambanden är ofta komplicerade. Denna
insikt måste vara förutsättningen för alla försök att finna
lösningar på problemen. FN:s konferens kring miljö och
utveckling i Rio de Janeiro sommaren 1992 belyste miljöfrågornas
komplexitet. Motionären anser att EG är rätt instans för att
översätta Agenda 21, Riokonferensens handlingsprogram för nästa
århundrade, till verklighet på Europas nivå. Sverige bör,
föreslås det i motionens yrkande 1, ta initiativ till en sådan
konkretisering av Agenda 21.
I motionen sägs vidare att EG-kommissionen i sitt utlåtande
över Sveriges medlemsansökan, den s.k. avin, tydligt visar
respekt för vad Sverige hittills åstadkommit på miljöområdet.
Sverige skulle enligt EG-kommissionen kunna bidra till en
höjning av kvaliteten på EG:s miljönormer samt prägla EG:s
helhetssyn i miljöfrämjande riktning. Detta innebär dock inte,
anförs det i motion U515 (-), att Sveriges engagemang i
europeisk miljöpolitik kan vänta till ett eventuellt medlemskap
i EG. I yrkande 2 uttrycks önskemålet att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag till en särskild miljöstrategi
för Sveriges deltagande i en gemensam miljöpolitik på europeisk
bas. Strategin bör bl.a. innefatta förslag till åtgärder som
Sverige kan vidta på egen hand och åtgärder som Sverige bör
verka för i samarbetet inom EG och i samarbetet mellan EG och
andra länder och regioner.
Motion U515 (-) tar vidare upp frågan om koldioxidbeskattning.
I yrkande 3 föreslås att Sverige, inom ramen för en svensk
miljöstrategi, bör utarbeta förslag till ett nordiskt initiativ
i syfte att söka stödja de länder inom EG som verkar för att
koldioxidskatt skall genomföras oberoende av frågans hantering i
andra länder. Initiativet bör enligt motionären också ta sikte
på att få i gång nya internationella förhandlingar i syfte att
få till stånd en skärpning av den s.k. klimatkonventionen.
Enligt motionen erfordras en skärpning av vissa av de
miniminivåer som inom EG reglerar t.ex. utsläpp av olika slag.
Försurningen i Sverige är av sådan omfattning, anges det i
motionen, att en skärpning är motiverad av EG:s direktiv
angående t.ex. kväveutsläpp. I yrkande 4 föreslås att Sverige
bör analysera befintliga EG-direktiv på området och till EG
framföra krav på skärpningar som betingas av den allvarliga
försurningssituationen. Vidare föreslås (yrkande 5) en analys av
EG:s miljöpolitik ur svenskt perspektiv. Vad kommer
förverkligandet av den inre marknaden att betyda för miljön i
Sverige? Detta är en av många frågor som enligt motionären bör
besvaras i sammanhanget.
Den s.k. substitutionsprincipen innebär att den som hanterar
eller importerar en kemisk produkt skall undvika sådana kemiska
produkter som kan ersättas med mindre farliga produkter.
Principen finns inskriven i 5 § i lagen om kemiska produkter.
EG har dock ingen motsvarande regel, anges det i motion U505
(-). I yrkande 6 föreslås att Sverige, bl.a. med stöd av Agenda
21, skall verka för att substitutionsprincipen aktivt inlemmas
och kommer till uttryck i EG. En förutsättning för ett
framgångsrikt svenskt agerande härvidlag är dock att Sverige
verkligen tillämpar principen självt. I motion U515 (-) anges
att principen mött hårt motstånd hos en del företag. I yrkande 7
föreslås att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
substitutionsprincipens tillämpning i det konkreta
tillsynsarbetet.
EG har beslutat att upprätta en europeisk miljöbyrå, European
Environmental Agency (EEA). Arbetet med byrån har dock
försenats, anges det i motion U515 (-), eftersom EG-länderna
inte har kunnat enas om till vilket land byrån skall förläggas.
I yrkande 8 föreslås att Sverige aktivt bör verka för att bli
värdland för EEA.
Trafiksystemen, som utgör en av de viktigaste källorna till
luftföroreningar och andra miljöproblem, måste -- anförs det i
motion U515 (-) -- i framtiden utformas på ett mer miljöanpassat
sätt. I yrkande 9 begärs att Sverige skall försöka bidra till en
utveckling av trafiksystemen som minskar belastningen på miljön.
I motionen anförs vidare att Sverige bör verka för att EG:s
ambitionsnivåer på miljöområdet höjs. Tills vidare bör Sverige
enligt motionären inte acceptera sänkta nivåer vad avser
avgasregler, tillverkaransvar m.m., utan i samband med
medlemsförhandlingarna begära att samma undantag beviljas som i
EES-avtalet (yrkande 10).
Länderna i Östeuropa lider av akuta och allvarliga
miljöproblem, framhålls det i motion U515 (-). Den ekonomiska
utvecklingen i dessa länder är nära kopplad till utvecklingen på
miljöområdet. En stor del av samordningsansvaret vad gäller
miljöförbättrande åtgärder i Östeuropa vilar på EG. Problemen är
dock av en sådan omfattning att särskild samordning behövs. I
yrkande 11 föreslås tillsättandet av en internationell
arbetsgrupp för miljöutveckling i Östeuropa. Sverige föreslås ta
initiativ till en sådan grupp, som enligt motionären kan knytas
till EEA, när detta organ etablerats och dess verksamhet tagit
fart.
Även i motion U521 (fp) framhålls betydelsen av
internationellt samarbete och gemensamma beslut för att söka
identifiera och lösa miljöförstöringens alltmer
gränsöverskridande problem. EG sägs i motionen vara särskilt
lämpat för denna uppgift på grund av organisationens möjlighet
att fatta bindande, överstatliga beslut. I yrkande 1 begärs att
Sverige som medlem i EG skall verka för en kraftfull politik
beträffande gränsöverskridande miljöproblem. I motionens yrkande
2 anförs att Sverige som medlem i EG bör verka för ökad
användning av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken.
I motion U507 (kds) anges att miljökonsekvenserna vid
offentlig upphandling kan nedbringas genom att hänsyn tas till
transportarbetet vid anbudsförfarandet. Detta går enligt
motionären så till, att anbudspriset -- vid val av transportör
-- multipliceras med en "miljökonstant" vars storlek bestäms av
vilket transportarbete som krävs för att transportera en vara
från leverantör till mottagare. I motionen föreslås att UD vid
fortsatta EG-förhandlingar får i uppdrag att verka för att ett
pris (miljökonstant) även sätts på transportarbetet vid
offentlig upphandling.
Bakgrund
Medvetenheten om att miljöproblem inte kan lösas enbart genom
nationella åtgärder är numera utbredd. Internationellt samarbete
är nödvändigt för att effektiva åtgärder skall kunna sättas in.
EG är en betydelsefull organisation i internationella
miljösammanhang genom sin möjlighet att fatta för
medlemsstaterna bindande beslut. EG spelar dessutom en viktig
roll i andra internationella organisationer genom att gemensamt
med dessa formulera och driva krav på olika områden.
Miljöpolitikens betydelse har vuxit inom EG. Liksom i Sverige
har miljöhänsyn blivit allt viktigare bland EG:s medlemsländer.
En gemensam miljöpolitik har vuxit fram med ett omfattande och
delvis ambitiöst regelverk med bindande föreskrifter.
Inom EG finns det omkring 250 rättsakter på miljöområdet.
Dessa täcker allt från freonavveckling till buller från
gräsklippare. Det finns gemensamma regler för bland annat
kemikaliehantering, utsläpp till luft och vatten, strålskydd,
avfallshantering, bilavgaser och naturskydd.
EG har också fått en viktig roll vad gäller genomförandet av
åtaganden som medlemsländerna gjort inom andra internationella
organisationer, exempelvis inom FN och den globala konferensen
om miljö och utveckling som hölls i Rio de Janeiro 1992.
Viktiga delar av miljöpolitiken ligger emellertid fortfarande
kvar hos medlemsländerna. Flertalet av de gemensamma
miljöbesluten är av minimikaraktär. Detta innebär att
medlemsländerna är oförhindrade att införa mer långtgående
regler än de gemensamt överenskomna. Exemplen på detta är många,
bland annat de tyska vattenkvalitetskraven och
luftutsläppsreglerna från stationära källor.
Som nämns i flera motioner blir den europeiska miljöbyrån
(EEA), som är på väg att inrättas, ett viktigt instrument i EG:s
miljöarbete. Som påpekas i motion U515 (-) har arbetet med byrån
försenats på grund av oenighet om var byrån skall förläggas.
Miljöbyrån skall förse EG och medlemsländerna med objektiva,
tillförlitliga och jämförbara uppgifter om europeiska
miljöförhållanden. På så vis skapas underlag för nödvändiga
åtgärder för att skydda miljön, för att utvärdera effekter av
åtgärder som satts in samt för att ge allmänheten information om
miljöförhållanden. Miljöbyrån kommer att vara öppen för
deltagande även för europeiska länder utanför EG.
EG-kommissionen har också inrättat en kemikaliebyrå --
European Chemicals Bureau -- vid miljöinstitutet vid det
gemensamma forskningscentret JRC (Joint Research Centre) i
Ispra. Byrån skall ha tekniska, vetenskapliga och uppföljande
arbetsuppgifter i anslutning till EG:s direktiv på
kemikalieområdet.
Successivt har EG:s hälso- och miljöregler skärpts. Det finns
mycket som pekar på att EG:s miljöaktiviteter kommer att
utvecklas ytterligare under kommande år. I det femte
miljöhandlingsprogrammet (A European Community Programme of
Policy and Action in Relation to the Environment and Sustainable
Development) slås EG:s ambitioner fast. En viktig målsättning är
att miljöhänsyn skall integreras i olika samhällssektorer.
Ekonomiska styrmedel skall utvecklas. Målsättningen skall vara
en varaktigt hållbar utveckling. Miljöproblem skall förebyggas.
Vid EG:s regeringskonferens i Maastricht i december 1991 togs
beslut som innebär att större utrymme kommer att ges åt
miljöfrågor, som får ställning som ett av gemenskapens
viktigaste beslutsområden. Enligt Maastrichtfördraget kommer
beslut om nya miljöregler att kunna tas med kvalificerad
majoritet även på områden som inte avser den inre marknaden,
exempelvis utsläpp till luft och vatten från industrin. Enskilda
länder kommer alltså inte att kunna blockera skärpta krav på
sådana områden. Fortfarande skall dock frågor som rör
miljöskatter, markanvändning och energifrågor beslutas med
enhällighet.
Enligt Maastrichtfördraget kommer en miljöfond att inrättas
för att möjliggöra för alla medlemsländer att acceptera
striktare miljöregler. Större vikt ges åt det regionala och
internationella miljösamarbetet. Medlemsländerna uttalade i
anslutning till fördragets antagande att EG-kommissionen skall
ta full hänsyn till miljöeffekter samt till principen om en
långsiktigt hållbar utveckling när man utarbetar förslag.
Genom den inre marknaden avvecklas återstående tekniska
handelshinder mellan EG:s medlemsländer. De krav som ställs på
varor skall harmoniseras mellan länderna. Exempel på detta är
bilavgaskrav och kemikaliekrav. Viktigt i detta sammanhang är
att tillgodose berättigade miljöskyddskrav. Kommissionen skall i
sina förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög
skyddsnivå såvitt gäller miljöskydd.
I princip innebär sådana harmoniserade regler att enskilda
medlemsländer inte kan tillämpa mer långtgående regler. Under
vissa begränsade förutsättningar ges dock medlemsstater
möjlighet att tillämpa strängare miljökrav än de gemensamma även
på områden som täcks av handelsrelaterade rättsakter. Tyskland
har således getts rätt att behålla sina strängare krav för
pentaklorfenol.
Om gemensamma normer saknas är huvudregeln att en vara som
lagligen saluförs i ett medlemsland får saluföras i alla
medlemsländer. Vissa möjligheter finns dock även här att göra
undantag, bland annat för att skydda människors, djurs och
växters liv, hälsa och säkerhet. EG-domstolen har gjort klart
att den rätten under vissa förutsättningar innefattar
miljöpolitiska åtgärder. En förutsättning är att åtgärden i
fråga verkligen syftar till att uppfylla legitima
miljöskyddsbehov och att miljöintresset står i proportion till
den handelshindrande effekten.
I ett uppmärksammat fall från år 1987 gav EG-domstolen Danmark
rätt att av miljöskäl under vissa villkor förbjuda försäljning
av drycker i engångsförpackningar. Rätten att vidta egna
åtgärder på områden där gemensamma normer saknas har också
fastslagits genom den s.k. Valloniet-domen, som gällde rätten
för den belgiska regionen Valloniet att vägra ta emot avfall
utifrån.
Utskottet
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat
miljöfrågorna generellt och i anslutning till den europeiska
integrationsprocessen (bl.a. bet. 1991/92:UU19 och
1991/92:UU24). Utskottet framhöll bl.a. i ett yttrande till
jordbruksutskottet (1992/93:UU2y) betydelsen av att de åtaganden
som gjordes vid FN-konferensen om miljö och utveckling i Rio de
Janeiro i juni 1992 (UNCED) verkligen följs upp och
förverkligas, såväl nationellt som internationellt. I yttrandet
anfördes vidare att utskottet även utgår från att regeringen i
det internationella arbetet fortsätter att aktivt driva de
förhandlingsmål som inte helt kom att tillgodoses i
Riokonferensens slutdokument. Utskottet anser följaktligen att
många av de frågor som tas upp i de aktuella motionerna, bl.a.
U515 (-), är synnerligen angelägna. Utskottet vill samtidigt
hänvisa till den behandling som äger rum i andra utskott av
vissa av dessa frågor, t.ex. den som berörs i yrkande 9 i motion
U515 (-).
Utskottet konstaterar att utgångspunkten i förhandlingarna om
svenskt medlemskap är att högsta tillämpade ambitionsnivå skall
gälla på miljöområdet. Att Sveriges syn tagits på allvar
bekräftades när EG i sitt yttrande över den svenska
medlemskapsansökan uttalade att Sverige som medlem förväntades
komma att bidra till en skärpt miljöpolitik och ett ökat
miljömedvetande inom gemenskapen.
Ett svenskt medlemskap i EG kommer i stor utsträckning att
grundas på överenskommelser som redan gjorts inom ramen för
EES-avtalet. I detta ingår en stor del av EG:s miljöregler.
Endast ett begränsat antal områden tillkommer. Detta gäller
enligt vad utskottet inhämtat bland annat regler om kvaliteten
på badvatten, skydd av utrotningshotade djur samt kärnsäkerhet
och strålskyddsfrågor, för att nämna några viktiga områden.
Utskottet noterar att regeringen i skrivelse 1992/93:255
redovisat inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och
EG. I redovisningen av Sveriges miljöstrategi, som tillkommit på
riksdagens önskemål, anges hur det svenska miljöarbetet skall
bedrivas utifrån de nya förutsättningar som skapas genom
EES-avtalet och vid ett svenskt medlemskap i EG/EU. Dokumentet
anger tio områden, bl.a. försurning, fysisk planering,
bilavgaser och ekonomiska styrmedel, som omfattas av den svenska
förhandlingsstrategin på miljöområdet. Av dokumentet framgår att
Sverige inte har för avsikt att sänka sina miljökrav på sådana
områden där EG i dag har mindre strikta regler eller t.ex. lägre
utsläppskrav. Utskottet noterar att regeringen har tillsatt en
kommitté med uppdrag att närmare belysa konsekvenserna för
miljön av ett svenskt EG-medlemskap. Kommittén skall redovisa
resultatet av sitt arbete före utgången av 1993.
EG har väl utvecklade och detaljerade regler för skydd av
djurarter och naturområden. Ett medlemskap innebär att
kompletteringar kan behöva göras i svenska regler om innehav av
och handel med växter och djur. Även vissa jaktfrågor behöver
ses över. Några arter som skyddas enligt EG:s regler är så
vanliga i Sverige att viss jakt kan tillåtas.
Utskottet noterar att den svenska allemansrätten varken
påverkas av EES-avtalet eller ett framtida medlemskap då EG
saknar gemensamma regler på området. I artikel 222 i
Romfördraget anges dessutom uttryckligen att fördraget inte i
något hänseende skall ingripa i medlemsstaternas
egendomsordning.
På de områden där EG har beslutat om harmoniserade regler för
att förverkliga den inre marknaden bör gälla att vi inte skall
behöva sänka våra befintliga miljökrav. Ambitionen bör vara att
den typ av förhandlingslösning som uppnåtts i EES-avtalet på
bl.a. kemikalieområdet bör kunna uppnås även i avtalet med EG.
Utskottet noterar att regeringen har gjort uttalanden av denna
innebörd vid flera tillfällen.
Inom EG pågår ett arbete med att utveckla nya styrmedel inom
miljöpolitiken. Det finns ett stort intresse för detta arbete.
EG-regler om miljöavgifter och miljöskatter finns i dag bara på
ett fåtal områden och är i allmänhet utformade så att en lägsta
nivå för avgiften föreskrivs. Detta gäller för punktskatter på
bränslen och enligt förslaget till en ny koldioxidskatt. På
bilavgasområdet finns regler om harmoniserade skatter. Utskottet
noterar regeringens bedömning att ett EG-medlemskap på ett
flertal områden inte kommer att innebära begränsningar i
möjligheten att använda ekonomiska styrmedel.
De energi- och koldioxidskatter liksom övriga miljöavgifter
och skatter som finns i Sverige i dag bör vi, enligt vad
utskottet inhämtat, således även som EG-medlemmar kunna behålla
och själva fastställa nivån på. Detta gäller också införandet av
nya miljöavgifter och skatter. Utskottet noterar, mot bakgrund
av bl.a. yrkande 3 i motion U515 (-) angående
koldioxidbeskattning, att regeringen i skrivelse 1992/93:255
framhåller att Sverige som EG-medlem bör ha en hög ambitionsnivå
även på detta område och bör vara pådrivande för användningen av
ekonomiska styrmedel i de fall där sådana är effektiva för att
nå viktiga miljömål.
På flera områden med konsekvenser för miljön skulle ett
EG-medlemskap kunna få direkt betydelse för Sverige. Detta
gäller exempelvis avfallsområdet, där det finns ett antal olika
förslag till nya EG-regler. EG-kommissionen har förordat
harmoniserade regler, vilket skulle innebära att enskilda länder
inte kan införa lindrigare eller strängare bestämmelser. Enligt
artikel 100 a i Romfördraget skall EG-kommissionen i sina
förslag till harmoniseringsåtgärder utgå från en hög nivå för
miljöskydd. Under vissa förutsättningar ges dock medlemsstater
enligt samma artikel möjlighet att tillämpa strängare miljökrav
än de gemensamma även på områden som täcks av handelsrelaterade
rättsakter (den s.k. miljögarantin). Flera medlemsländer
motsätter sig dock harmonisering och frågan är ännu inte
avgjord. Problemkomplexet berörs utförligare i regeringens
skrivelse 1992/93:255.
Samarbete och gemensamma regler kan enligt utskottets
uppfattning bidra till effektivare lösningar på exempelvis
försurningsområdet. Skärpta europeiska utsläppsnormer bör på ett
påtagligt sätt kunna minska försurningen i våra marker.
Enligt regeringens skrivelse 1992/93:255 innebär
Maastrichtavtalet en föreslagen utvidgning av miljösamarbetet
till att innefatta också fysisk planering samt mark- och
vattenanvändning i tätorter och på landsbygden. Redan nu pågår
arbete med frågor som rör tätortsmiljön och Europas rumsliga
utveckling. Det gäller frågor som med fördel diskuteras och
samordnas över nationsgränserna utan att för den skull ställa
krav på ett gemensamt regelsystem. I EG:s s.k. femte
miljöhandlingsprogram framhålls fysisk planering som ett viktigt
styrmedel för att uppnå miljöpolitiska mål. Betydelsen av
samarbetet och erfarenhetsutbytet på detta område kan nu komma
att öka.
Med det anförda betraktar utskottet yrkandena 1--5, 8, 10 och
11 i motion U515 (-) samt yrkandena 1--2 i motion U521 (fp) som
besvarade.
Vad gäller hävdandet och tillämpningen av
substitutionsprincipen (motion U515 (-) yrkandena 6 och 7) får
utskottet hänvisa till det svenska anförandet i Bryssel den 1
februari 1993, vari framhölls att försiktighetsprincipen enligt
svensk uppfattning måste tillämpas i förverkligandet av målet om
en hållbar utveckling. De båda principerna åsyftar samma sak,
dvs. att strävan måste vara att ersätta farliga processer och
ämnen med mindre farliga alternativ. I regeringens proposition
1992/93:180 om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling föreslås
att de i propositionen fastlagda principerna för en sådan
utveckling även bör gälla kemikaliekontrollen. För denna
kontroll finns tre övergripande mål, nämligen kunskapsmålet,
produktmålet och hanteringsmålet. Produktmålet innebär att så
ofarliga produkter som möjligt skall användas. Regeringens
förslag till kemikaliekontroll och andra åtgärder syftande till
en kretsloppsanpassad utveckling behandlas utförligare i
jordbruksutskottets betänkande 1992/93:JoU14.
Därmed betraktar utskottet yrkandena 6 och 7 i motion U515 (-)
som besvarade.
Beträffande trafiksystemens utveckling och belastning på
miljön får utskottet hänvisa till att denna fråga för närvarande
är föremål för riksdagsbehandling föranledd av
regeringens proposition 1992/93:176 gällande investeringar i
trafikens infrastruktur. Dessa investeringar syftar bl.a. till
en omläggning av trafiksystemen till miljövänliga transporter
såsom järnväg och kollektivtrafik. Propositionen behandlas i
riksdagens trafikutskott (1992/93:TU35). Utskottet noterar också
att Sverige är pådrivande i planeringen av en stor europeisk
trafikkonferens, varvid dessa frågor givetvis kommer att
behandlas. Konferensen beräknas äga rum 1994 eller 1995.
Därmed får yrkande 9 i motion U515 (-) anses besvarat.
I motion U507 (kds) föreslås att ett miljökonstant pris sätts
även på transportarbetet vid offentlig upphandling.
Utskottet konstaterar att en målsättning i detta sammanhang
bör vara att trafiken skall bära sina egna samlade kostnader,
inklusive miljökostnaderna. Dessa bör därför vara inkluderade i
de samlade kostnaderna för transportarbetet och därmed
återspeglas i varans/leveransens pris. Införandet av en särskild
miljökonstant ter sig enligt utskottets bedömning ur praktisk
synvinkel tämpligen komplicerat, eftersom en sådan åtgärd inte
får leda till diskriminering av geografiskt avlägsna potentiella
leverantörer. En dylik diskriminering skulle stå i strid med en
av den inre marknadens mest grundläggande principer. Utskottet
noterar att gällande regler avseende drivmedelsbeskattning
innehåller en miljökomponent, varför syftet med motionärens
önskemål redan torde vara delvis uppfyllt.
Därmed avstyrker utskottet motion U507 (kds).
2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske
Sammanfattning av motionerna
I motion U521 (fp) anges att den högre tillväxt som t.ex. den
inre Europamarknaden skapar bör komma alla EG-medborgare till
del. I Romtraktaten har EG uttalat som mål en utjämning av
levnadsvillkor och inkomster bland EG-medborgarna. Som
komplement till skapandet av den inre marknaden och en gemensam
valuta krävs därför regionalt stöd. Regionalpolitiska hänsyn är
även viktiga inom ramen för EG:s jordbrukspolitik, påpekas det i
motionen. I yrkande 4 begärs att Sverige som medlem i EG skall
verka för en aktiv regionalpolitik.
I motion Jo255 (s) anförs att den omställning det svenska
jordbruket nu är inne i innebär en effektiv förberedelse för
EG-anslutning. I motionen betonas vikten av att utforma en
svensk förhandlingslinje visavi EG som omfattar realistiska
svenska krav, inkl. möjligheten att stödja jordbruket för att
främja biologisk mångfald och ett öppet och varierat
kulturlandskap. Motionärerna begär bl.a. att EG:s regler skall
kompletteras så att hänsyn tas till de speciella förutsättningar
som råder för Norrlandsjordbruket (yrkande 8). Vidare föreslås
bibehållande av de svenska reglerna för djurhållning och
livsmedelshygien. Kraven på miljöavgifter på kemikalier i syfte
att minska användningen i jordbruket, innehållsmärkning m.m. bör
enligt motionärerna också hävdas i EG-förhandlingarna.
I motion Jo256 (c) yrkande 5 anförs att frågor som rör
livsmedelskvalitet och miljöhänsyn bör bevakas i
förhandlingarna med EG. I motionstexten anförs att motionärerna
i sammanhanget utgår från att all svensk åkermark, även
omställningsareal, därvid skall betraktas som åkermark vid ett
eventuellt EG-medlemskap. Motionärerna hänvisar till 1990 års
jordbrukspolitiska beslut enligt vilket jordbruket skulle kunna
producera energiråvaror på den mark, som inte behövs för
livsmedelsproduktion. Beslutet har enligt motionen inneburit att
ca 200 000 hektar av den omställda arealen är i s.k. vänteläge
och för närvarande inte används till någon produktion.
I motion U521 (fp) yrkande 5 föreslås att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG bör verka för att stöd till
jordbruk i Norrland prioriteras. Motionärerna hävdar att
förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i Norrland är
väsentligt bättre om Sverige är med i EG än om Sverige skulle
stå utanför EG. I motion Jo254 (s) yrkande 2 begärs att Sverige
i förhandlingarna med EG skall verka för införandet av sådana
regler för svenskt vidkommande som är förenliga med ett
bibehållet norrländskt jordbruk i nuvarande omfattning.
I motion U504 (kds) sägs att EG på senare tid fått tillfälle
att närmare studera Sveriges specifika geografiska och
strukturella förhållanden. Från svenskt håll har bedömningen
varit att EES-avtalet inte hindrar Sverige från att fortsätta
med nuvarande regionalpolitik. Inför medlemskapsförhandlingarna
är det inte desto mindre angeläget, anser motionären, att
Sverige får klarlagt vilka stödformer som inte strider mot EG:s
regelverk. Vid förhandlingarna bör regeringen även verka för att
Sverige får maximal möjlighet att åtnjuta förmåner ur EG:s
strukturfonder.
Den europeiska integrationsprocessen kommer i stor
utsträckning att gynna den ekonomiska utvecklingen, menar man i
motion Jo253 (c). Integrationen kommer dock också att innebära
att vi måste höja ambitionsnivån inom regionalpolitiken för att
även fortsättningsvis kunna garantera landsbygdens utveckling. I
motionens yrkande 7 begärs att regeringen i EG-förhandlingarna
skall verka för att få igenom de svenska regionalpolitiska
kraven och få del av EG:s struktur- och regionalpolitiska
satsningar via EG:s strukturfonder.
I motion U505 (m) anförs att de sydsvenska skogs- och
mellanbygderna -- mot bakgrund av de speciella
odlingsförhållanden som där råder -- bör klassificeras som
stödområde i EG. De svenska förhandlarna om ett EG-medlemskap
bör enligt motionärerna verka för detta.
Motion Jo410 (kds) tar upp svensk fiskenäring. I yrkande 5
begärs att vederbörlig hänsyn tas till den svenska
fiskerinäringen i EG-förhandlingarna samt att dessa resulterar i
ett så positivt resultat som möjligt.
Motion A443 (fp) behandlar olika aspekter av den regionala
utvecklingen i Västerbotten. I motionen betonas behovet av att
transportstöd kan fortsätta att utgå till regionen för att
kompensera det västerbottniska näringslivet för höga
transportkostnader för varor och tjänster. Ett bibehållet
transportstöd bör enligt motionären vara ett svenskt krav i
EG-förhandlingarna (yrkande 8).
Utskottet
De regional- och jordbrukspolitiska frågorna tillhör de
områden som ägnas synnerligen stort utrymme i förhandlingarna om
svenskt medlemskap i EG. Utskottet har inte möjlighet att gå in
i detalj i den komplicerade materia som dessa frågor innefattar
och önskar givetvis inte heller föregripa de överväganden som
kan komma att göras inom ramen för den pågående
förhandlingsprocessen. De svenska utgångspunkterna inför
förhandlingarna redovisades av Europaministern Dinkelspiel i
Bryssel den 1 februari 1993. Av anförandet framgår att många
motionsyrkanden beträffande regional- och jordbrukspolitiken i
stor utsträckning överensstämmer med de svenska
förhandlingspositionerna på dessa områden. Statsrådet
Dinkelspiel framhöll bl.a. följande:
Regionalpolitik
Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning
med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya
regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av
gemenskapen. Dessa regioner karaktäriseras av låg
befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd
och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta
geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl
beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik,
som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler
på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för
behovet av en anpassning av gemenskapens politik, så att de nya
faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder
ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor
betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala
utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande.
Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell
politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.
Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har
rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste
vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för
Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet.
Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av
allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa
långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på
arbetsmarknaden, att anpassa jordbruks- och skogsbruksproduktion
samt att främja landsbygdens utveckling.
Jordbrukspolitik
Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram
inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och
effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare.
De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med
målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi
siktar på en fullständig integrering i den gemensamma
jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och
skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i den
europeiska unionen.
Hänsyn måste emellertid tas till de specifika
förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår
befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan
är uppodlad. Lägre medeltemperatur och en kort odlingsperiod
påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa
"arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad
regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion,
landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och
varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk
mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den
svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i
ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste
en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för
att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att
slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i
skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
Anförandet återges, som tidigare nämnts, i sin helhet i bilaga
till detta betänkande.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 7 i motion
Jo253 (c), yrkande 2 i motion Jo254 (s), yrkande 8 i motion
Jo255 (s), yrkande 5 i motion Jo256 (c), motion U504 (kds) samt
yrkandena 4 och 5 i motion U521 (fp) som besvarade.
Vad avser de mer specifika yrkanden som återfinns i motionerna
A443 (fp) samt U505 (m) noterar utskottet att de mer detaljerade
svenska förhandlingspositionerna avseende denna typ av frågor
ännu inte konkretiserats. Utskottet förutsätter att de aktuella
frågeställningarna blir förmål för vidare överväganden i den
s.k. EG-delegationen (Svenska delegationen till Gemensamma
parlamentarikerkommittén EG--Sverige).
Därmed får yrkande 8 i motion A443 (fp) och motion U505 (m)
anses besvarade.
I yrkande 5 i motion Jo410 (kds) begärs att vederbörlig hänsyn
tas till den svenska fiskerinäringen i EG-förhandlingarna.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari i
år fastslogs även de svenska ambitionerna i förhandlingarna på
detta område: Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön,
avser att med vissa tekniska anpassningar helt integreras i den
gemensamma fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de
traditionella svenska fiskemönstren i omgivande vatten och i
Nordsjön är av särskild vikt i detta sammanhang. Vi siktar också
på att införa EG:s marknadsorganisation för fiske och akvakultur
från och med anslutningsdagen. Det är på fiskets område av
största vikt att Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan
upprätthålla och utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som
motiveras av ett strängt klimat, långa avstånd och andra
ogynnsamma villkor.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 5 i motion Jo410
(kds) som besvarat.
2.5 Sociala frågor
Sammanfattning av motionerna -- Övergripande yrkanden
För ett socialliberalt parti som folkpartiet liberalerna är
det naturligt, anförs det i motion U514 (fp), att värna och
vidareutveckla de sociala rättigheter och minimiregler som EG
redan beslutat om. Välfärdspolitiken bör vara generell och
utformad så att den underlättar en fri rörlighet; människor
skall kunna bo och arbeta var de vill. I många EG-länder behöver
den utvecklas. I enlighet med närhetsprincipen beslutar varje
enskilt land om den nationella välfärdspolitiken, sägs det
vidare i motion U514 (fp). För att den fria rörligheten skall
fungera i verkligheten får dock inte ländernas sociala skyddsnät
och välfärdspolitik vara utformad så, att de diskriminerar
människor som vill arbeta, etablera sig och bo i annat land än
hemlandet. I motionens yrkande 2 begärs att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG skall anmäla som utgångspunkt
att subsidiaritetsprincipen bör gälla beträffande avvägningen
mellan nationell nivå och EG-nivå inom socialpolitiken. I
motionens yrkande 6 begärs sammalunda avseende familjepolitiken.
Bakgrund
Redan i ingressen till Romfördraget slås fast att ett
väsentligt mål för gemenskapens strävanden är att fortgående
förbättra medborgarnas levnads- och arbetsvillkor. Skrivningarna
i Romfördragets avsnitt om t.ex. fri rörlighet för personer,
socialpolitik, och ekonomisk och social rörlighet samt åtgärder
som vidtagits på grundval av fördragsbestämmelserna visar att
gemenskapsarbetet redan från början haft en "social dimension".
Den europeiska enhetsakten, som trädde i kraft 1987, innebar en
förstärkning av EG-samarbetet på det sociala området, särskilt
vad avser arbetsmiljöfrågorna.
Programmet för förverkligande av den inre marknaden, som
lanserades 1985, mötte på sina håll kritik för att det i liten
utsträckning omfattade de sociala frågorna. Betydande och ökande
uppmärksamhet har bl.a. av denna anledning därefter ägnats den
sociala dimensionen i samarbetet. Vikten av att den sociala
utvecklingen sker i takt med den ekonomiska utvecklingen och den
inre marknadens framväxt har ofta framhållits av
EG-kommissionens ordförande Delors. EG:s stats- och
regeringschefer har vid flera tillfällen givit uttryck för samma
inställning.
Målsättningen att stärka samarbetet på den sociala
dimensionens område resulterade i december 1989 i antagandet av
EG:s sociala stadga, "Den Europeiska gemenskapens stadga om
grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare". Stadgan
undertecknades av elva av EG:s medlemsländer, dvs. alla
medlemsstater med undantag för Storbritannien.
Den sociala stadgan är att betrakta som ett politiskt
instrument som "moraliskt" förpliktar medlemsländerna att se
till att de grundläggande sociala rättigheter som stadgan
behandlar garanteras i resp. land. Stadgan ger också en
uppmaning till, och uttrycker stöd för kommissionen att lägga
fram förslag till direktiv, rekommendationer eller på andra sätt
söka förverkliga innehållet i stadgan. Följande områden omfattas
av stadgan: fri rörlighet, anställning och lön, förbättring av
levnads- och arbetsvillkor, social trygghet, förenings- och
förhandlingsrätt, yrkesutbildning, likabehandling av kvinnor och
män, information, samråd och medbestämmande, hälsa och säkerhet
på arbetsplatsen, äldre personer, handikappade och skydd för
barn och ungdomar.
Kommissionen presenterade också ett handlingsprogram för
implementering av den sociala stadgan, med ett antal åtgärder --
sammanlagt närmare 50-talet initiativ -- som avsågs presenteras
1990--1992. På basis av handlingsprogrammet har kommissionen
också presenterat förslag för huvuddelen, omkring 90 %, av de
åtgärder som där aviseras. Däremot har, för flera av förslagen,
slutliga beslut ännu inte fattats av ministerrådet. Längst har
man kommit i arbetet på miljöområdet, medan det t.ex. visat sig
svårare att uppnå enighet om vissa förslag som rör
arbetsrättsliga frågor.
Frågan om en utvidning av gemenskapskompetensen på det sociala
området blev den svåraste stötestenen under Maastrichtmötet. Man
lyckades på grund av Storbritanniens ställningstagande inte
tillämpa enhetlighetstanken i detta avseende. Romfördragets
artiklar 117--122 om sociala bestämmelser undergick därför inga
sakliga förändringar genom Maastrichtfördraget.
De övriga elva medlemsländerna ingick dock en mellanstatlig
överenskommelse utanför fördraget, i vilken man förbinder sig
till ytterligare insatser inom det sociala området. I ett
särskilt protokoll som slöts mellan samtliga medlemsländer --
det s.k. Sociala protokollet -- medger Storbritannien att de
övriga elva medlemsländerna får gå vidare -- utan att
Storbritannien tar del i vare sig förberedelsearbetet eller
beslut -- i det gemensamma arbetet på det sociala området med
utnyttjande och hjälp av gemenskapens institutioner och
procedurer.
Överenskommelsen mellan de elva fogades till det sociala
protokollet som bilaga. De elva länderna uttrycker sin vilja att
fortsätta att utveckla det gemensamma arbetet på det sociala
området enligt de riktlinjer som fastlagts i den sociala
stadgan. Överenskommelsen innebär utökad kompetens för
gemenskapen och ett utvidgat område för majoritetsbeslut. Den
innefattar också en ny procedur för samråd med arbetsmarknadens
parter, som innebär en betydande förstärkning av deras roll i
utarbetandet och genomförandet av gemensamma åtgärder på den
sociala dimensionens område.
Utskottet
Utskottet har tidigare -- i betänkande 1991/92:UU24 --
framhållit vikten av att det parallellt med skapandet av en
gemensam arbetsmarknad etableras ett korresponderande socialt
skyddsnät. I enlighet med utvecklingen av den sociala
dimensionen har också arbetsmiljöfrågorna kommit mer i
förgrunden inom EG. Ett antal EG-direktiv av minimikaraktär har
antagits. Utskottet noterar att Sverige också varit pådrivande i
ansträngningarna att tillse att det utvidgade ekonomiska
samarbete som kommer att följa av EES-avtalet även åtföljs av
framsteg vad avser den sociala dimensionen.
I det svenska inledningsanförandet i Bryssel den 1 februari
1993 redovisade Europaminister Dinkelspiel kortfattat Sveriges
utgångspunkter vad avser medlemskapsförhandlingarna gällande de
sociala frågorna:
Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen
är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska
integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den
fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar
arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta
gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades
situation. Existerande EG-regler på det sociala området
fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda
medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi
välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl.
arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och
genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet.
Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal
erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den
svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång
tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i
kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.
Utskottet konstaterar att den generella social- och
familjepolitiken inom EG till övervägande del är en fråga för de
nationella regeringarna. Enligt närhetsprincipen skall man inte
på gemenskapsnivå reglera sådant som lika bra eller bättre kan
lösas nationellt. Samarbetet inom EG på det sociala området
utgörs även i stor utsträckning av program- och
projektverksamhet.
Utskottet finner att yrkandena 2 och 6 i motion U514 (fp)
därmed får anses besvarade.
Jämställdhet
I motion U514 (fp) hävdas att arbetet för jämställdhet i
Europa vinner på om Sverige och Norden blir medlemmar i EG.
Sverige och det övriga Norden har nämligen enligt motionärerna
rikliga erfarenheter och kunskaper om arbete för jämställdhet
som kan tillföras Europas övriga länder. I motionens yrkande 5
begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för jämställdhet
mellan män och kvinnor i hela EG.
Utskottet
Som också framhållits ovan finner utskottet det naturligt att
bl.a. jämställdhetsfrågorna ägnas ökat intresse i gemenskapen.
Främjandet av jämställdhet mellan kvinnor och män är ett viktigt
mål i Sverige. I samband med öppnandet av
medlemskapsförhandlingarna framhölls också från svensk sida, som
nämnts ovan, att det är Sveriges bestämda strävan att bidra till
den fortsatta utvecklingen av gemenskapens politik på detta
område. Utskottet delar motionärernas uppfattning att Sverige
och övriga nordiska länder har viktiga erfarenheter och
kunskaper att tillföra jämställdhetsarbetet i Europa. Enligt vad
utskottet erfarit visar också många av EG:s medlemsländer,
liksom EG-kommissionen, betydande intresse för svenska
erfarenheter och lösningar på jämställdhetsområdet.
Därmed får yrkande 5 i motion U514 (fp) anses besvarat.
Handikappfrågor
Motion U501 (s) tar upp EG-frågor ur handikappolitisk
synvinkel. I motionen anförs att Sverige i förhållande till
andra länder varit framgångsrikt på detta område. Med den
generella välfärdspolitiken och ett miljörelaterat
handikappbegrepp som grund har i Sverige kunnat föras en
offensiv handikappolitik, anser motionärerna. En bidragande
orsak har varit, att det i Sverige finns en levande folkrörelse,
handikapprörelsen, som aktivt deltar i samhällsdebatten och
påverkar samhällsutvecklingen. I motionens yrkande 1 anförs
vikten av att grunderna för den svenska handikappolitiken
bibehålls vid ett eventuellt medlemskap i EG. I motionens
yrkande 2 begärs att regeringen i förhandlingsarbetet med EG
aktivt driver frågor av betydelse för funktionshindrade. Inför
folkomröstningen om EG är det av största vikt att varje svensk
medborgare kan sätta sig in i frågan om ett svenskt
EG-medlemskap. I motionens yrkande 3 begärs att särskilda
åtgärder vidtas för att göra informationen om EG tillgänglig för
alla grupper i det svenska samhället, t.ex. i form av lättlästa
versioner för förståndshandikappade, på teckenspråk för
hörselskadade och på punktskrift för synskadade.
Inom EG har program startats för att underlätta handikappades
inträde på arbetsmarknaden och för att integrera handikappade
barn i skolan. Där finns också datanätverk med information om
handikapp och handikappades villkor. I motion U514 (fp) yrkande
3 föreslås att Sverige som medlem i EG skall delta i EG:s
program för handikappade.
I motion So257 (s) framhålls vikten av att den svenska
handikapprörelsen ges möjligheter att bevaka vad som händer inom
EG. Svensk handikapprörelse har mycket att tillföra av
erfarenheter och kunskaper till gagn för en framtida
handikappolitik i Europa. I motionen anförs att det mot denna
bakgrund finns behov av ett särskilt EG-kontor i Bryssel för
handikapprörelsen. I motion So290 (v) yrkande 8 föreslås att
riksdagen av regeringen begär ett nytt anslag på 3 miljoner
kronor för upprättandet av ett bevaknings- och
informationskontor i Bryssel för den svenska handikapprörelsen.
Medlen bör enligt motionärerna upptas på Utrikesdepartementets
budget.
Utskottet
I enlighet med vad som framhölls i det svenska anförandet vid
öppnandet av medlemskapsförhandlingarna, är det Sveriges avsikt
att aktivt bidra till den fortsatta utvecklingen av gemenskapens
arbete för att förbättra de handikappades situation. Som
påpekats ovan utgörs samarbetet inom EG på det sociala området i
stor utsträckning av program- och projektverksamhet.
Även många åtgärder som gemenskapen vidtar på andra områden
kan givetvis vara av betydelse för handikappfrågorna, t.ex. EG:s
hissdirektiv som berörs i motion U501 (s). Enligt vad utskottet
inhämtat hanteras dessa frågor i EFTA av en s.k.
maskinexpertgrupp. I denna deltar från svensk sida
representanter från Arbetarskyddsstyrelsen och Kommerskollegium.
Inom EG är hanteringen av dessa frågor föremål för pågående
behandling. Från svensk sida har vid flera tillfällen framförts
vikten av att handikappfrågorna beaktas vid utformningen av
direktivens bestämmelser. Målsättningen bör enligt utskottet
självfallet vara att söka uppnå en lösning som i största möjliga
utsträckning tillgodoser de svenska ståndpunkterna i dessa
avseenden.
Enligt vad utskottet inhämtat har EG utsett svenska
Handikappinstitutet att leda en stor europeisk utredning om
handikapphjälpmedel och annan teknik för personer med
funktionshinder. Projektet, som kommer att pågå i 18 månader,
har tilldelats 3 miljoner ecu. Det är det största enskilda
anslag som beviljats inom detta teknikområde.
Utskottet noterar att regeringen tillsatt en utredning med
uppdraget att belysa hur ett EG-medlemskap kommer att påverka
den sociala välfärden och jämställdheten mellan kvinnor och män
i Sverige. Också handikappfrågorna avses belysas i utredningen.
I utredningsdirektivet konstateras att valet att gå med eller
stanna utanför EG/EU kan få konsekvenser för Sveriges
möjligheter att fullfölja och utveckla välfärden och
jämställdheten och att detta i sin tur hänger ihop med
medlemskapets samhällsekonomiska konsekvenser. Ytterligare
konsekvensutredningar med beröring till handikappfrågorna kan
komma att tillsättas senare.
Sedan 1991 har därtill en särskild utredare haft regeringens
uppdrag att studera EG och handikappolitiken. I och med den nu
tillsatta, mer övergripande Konsekvensutredningen avser
regeringen, enligt vad utskottet erfarit, att låta avsluta den
sedan 1991 pågående utredningen och sammanföra alla
frågeställningarna till den större konsekvensbelysningen.
Handikappfrågor i ett internationellt perspektiv behandlas
även i den s.k. Handikapputredningen, vars slutbetänkande för
närvarande är föremål för remissbehandling. I betänkandet (SoU
1992:52) noteras bl.a. följande:
EES-avtalet och det närmande till EG som detta innebär gör att
Sverige på ett helt annat sätt än tidigare (kommer att) påverkas
av internationella beslut. En vidare bevakning av synsätt inom
svensk handikappolitik blir mycket betydelsefull. Det blir
angeläget att söka förena fördelarna med öppenhet och samarbete
med våra krav på social grundtrygghet och funktionshindrades
likställighet med andra.
Mot denna bakgrund föreslår utredningen att en särskild
befattning (råd) inrättas i Bryssel för att följa EG:s arbete
och konsekvenser för funktionshindrade. Rådet bör enligt
utredningsförslaget arbeta med en helhetssyn på förhållandena
för människor med funktionsnedsättningar och integrerat bevaka
frågor som rör arbetsmarknad, teknik, forskning, utbildning,
byggande, etc. Vid sidan av uppgiften att hämta in kunskaper och
bevaka svenska intressen bör rådet ha till uppgift att förmedla
information om svensk handikappolitik och dess synsätt inom EG
och dess olika gemensamma organ. Utredningen gör bedömningen att
detta förslag inte strider mot nu gällande eller planerade
konventioner inom EG.
När det gäller informationsinsatser för personer med
funktionshinder noterar utskottet vidare att Sekretariatet för
Europainformation har täta kontakter med
handikapporganisationerna. Medel för Europainformation har
avsatts för att i första hand göra EES-avtalet tillgängligt för
de olika handikappgrupperna. I ett senare skede kommer enligt
vad utskottet erfarit även frågan om svenskt EG-medlemskap att
hanteras på motsvarande sätt genom kontakt med
handikappförbunden.
Med det ovan anförda betraktar utskottet motion So257 (s),
yrkandena 1--3 i motion U501 (s) samt yrkande 3 i motion U514
(fp) som besvarade. Utskottet avstyrker mot bakgrund av ovan
redovisade initiativ och förslag yrkande 8 i motion So290 (v).
Alkoholpolitik
Flera motioner tar upp förhållandet att många EG-länder delvis
har en annorlunda inställning till alkohol jämfört med de
nordiska länderna. Sverige för en i EG-perspektiv relativt
restriktiv alkoholpolitik. I motionerna framhålls bl.a. att den
svenska hållningen resulterat i lägre konsumtion och mindre
alkoholskador. Samtidigt tycks insikten öka även i flera
EG-länder om att alkoholen medför stora skador, anför
motionärerna.
I motion U502 (c) föreslås att Sverige i olika internationella
sammanhang skall agera på ett sätt som ger respekt för och
garanterar att vår politik på drogområdet med en relativt strikt
lagstiftning får genomslag. I detta sammanhang är det angeläget,
anförs det i motionen, att WHO:s rekommendation om minskning av
alkoholkonsumtionen med 25 % fram till år 2000 lyfts fram och
får bred uppbackning. Sverige bör därför enligt motionärerna
konkretisera den plan som WHO:s Europakontor, representerande 45
stater, antog den 17 september 1992.
I motion U508 (kds) anförs att en förutsättning för att
Sverige skall kunna behålla prispolitiken avseende alkohol och
Systembolagets och Vin och Sprit AB:s monopol är att man vid
förhandlingarna med EG understryker att hittillsvarande
alkoholpolitik utgjort ett fungerande medel ur
folkhälsosynpunkt. Även i motionerna U503 (s), So268 (v) yrkande
2 samt So318 (s) yrkande 7 anförs betydelsen av att den svenska
alkoholpolitiska linjen upprätthålls i EG-förhandlingarna. I
yrkande 13 i motion U514 (fp) begärs att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för ett
bibehållet distributionsmonopol för Systembolaget. I samma
motion yrkande 14 begärs att Sverige på likartat sätt skall
verka för bibehållet importmonopol för Vin och Sprit AB.
Utskottet
Utskottet konstaterar att alkoholmonopolen, särskilt
detaljhandelsmonopolet, utgör viktiga inslag i Sveriges
restriktiva alkoholpolitik. I EES-avtalet har Sverige godtagit
EG:s regler om statliga handelsmonopol, vilka stadgar att
monopolen inte får vara diskriminerande. Enligt svensk
uppfattning är alkoholmonopolen, som motiveras av viktiga
social- och hälsopolitiska syften, inte diskriminerande i
Romfördragets mening. Detta har klargjorts i en särskild
deklaration till EES-avtalet och är också -- som framhållits i
det svenska öppningsanförandet den 1 februari i år -- den
svenska linjen i medlemskapsförhandlingarna. Beträffande den med
gränshandeln förbundna problematiken, utgår utskottet från att
den svenska ambitionen i förhandlingarna med EG är att finna ur
alkoholpolitisk synvinkel tillfredsställande lösningar.
Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 2 i motion
So268 (v), yrkande 7 i motion So318 (s), motion U502 (c), motion
U503 (s), motion U508 (kds) samt yrkandena 13 och 14 i motion
U514 (fp) som besvarade.
Narkotikafrågor
Narkotikahandeln är ett internationellt problem som berörs i
flera motioner. I motion U514 (fp) anges att ett ökat samarbete
har byggts upp mellan narkotikapolisen i EG:s olika
medlemsländer och att ett "narkotikaregister" håller på att
upprättas. I ett par EG-länder finns dock en mer tillåtande
attityd till narkotikabruk än i Sverige, hävdar motionärerna. I
yrkande 7 begärs att Sverige som medlem i EG skall verka för en
effektiv narkotikabekämpning. Samma krav framförs i motion U513
(fp) yrkande 1. I motion U514 (fp) yrkande 8 anförs att Sverige
som medlem i EG skall verka för att samtliga medlemsländer lever
upp till FN:s narkotikakonvention och därmed kriminaliserar
narkotikainnehav. I motion U513 (fp) yrkande 2 begärs att
Sverige skall verka för att samtliga medlemsländer i EFTA och EG
tillträder FN:s narkotikakonventioner.
I motion U511 (kds) beskrivs de stora insatser som med goda
resultat dagligen görs i Öresundsregionen för att stoppa
inflödet av narkotika och annat allmänfarligt gods till Sverige.
Enligt motionären visar tillgänglig statistik att narkotika
oftast kommer till Sverige via ett EG-land eller ett f.d.
östland. Mot denna bakgrund föreslås i motionen att riksdagen
hos regeringen skall begära att Öresundsregionen vid ett
medlemskap i EG skall betraktas som yttre gräns (yrkande 1).
Utskottet
Utskottet konstaterar att Sverige är aktivt pådrivande i det
internationella arbetet, inom bl.a. FN och Europarådet, mot
narkotikahandel och narkotikamissbruk. Utskottet delar
självfallet motionärernas uppfattning om det angelägna i att
Sverige, även som medlem i EG, kommer att fortsätta att verka
för en effektiv internationell narkotikabekämpning.
Vad avser FN:s narkotikakonventioner får utskottet konstatera
att samtliga länder inom EG anslutit sig till 1961 års
konvention. Belgien och Nederländerna har ännu inte anslutit sig
till 1971 års narkotikakonvention, men avser enligt uppgift att
göra detta inom kort. Sverige bevakar narkotikafrågan i bl.a.
den s.k. Narkotikakommissionen. Enligt vad utskottet erfarit har
Sverige under många år varit medförslagsställare och stött
resolutioner som syftat till att uppmana de länder som inte
undertecknat och ratificerat FN:s narkotikakonventioner att
snarast göra detta.
I bl.a. motion U511 (kds) aktualiseras frågan om
gränskontrollen i Öresund.
Utskottet får därvid hänvisa till att det från svensk sida, i
samband med att förhandlingarna med EG inleddes, har anförts att
gränskontrollerna i vissa fall såsom beträffande narkotika inte
kan avvecklas utan att dessa ersätts av andra effektiva
kontrollåtgärder. I öppningsanförandet i Bryssel den 1 februari
1993 underströks även att kampen mot narkotika och andra former
av internationell brottslighet måste fortsätta, och detta är ett
ämne som avses bli föremål för grundlig diskussion under
förhandlingarna.
Vidare kan noteras att regeringen i mars 1992 upprättade en
interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågan om
gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-perspektiv.
Gruppens arbete pågår.
Därmed får yrkande 1 i motion U511 (kds), yrkandena 1 och 2 i
motion U513 (fp) samt yrkandena 7 och 8 i motion U514 (fp) anses
besvarade.
Arbetsmarknadsfrågor
I motion U506 (fp) beskrivs Sveriges tidigare, mestadels
framgångsrika, ansträngningar att söka hålla arbetslösheten
stången. De förutsättningar som möjliggjorde detta i tidigare
skeden har delvis gått förlorade, sägs det i motionen.
Arbetslösheten i Sverige håller därför på att växa till
"europeisk nivå". Utlandsberoendet sätter gränser för vad länder
som Sverige kan kosta på sig i form av statliga stimulanspaket.
Insatser i form av statliga stimulanser i syfte att vända en
nedgående konjunkturcykel erfordrar som regel internationell
samordning.
För Europas del, anförs det i motion U506 (fp), är det EG, och
egentligen endast EG, som kan vara instrument för en sådan
samordning. Vid EG:s toppmöte i Edinburgh hösten 1992 fattades
beslut som visar att viljan finns. Men ännu återstår mycket att
göra innan EG och de stater som vill ingå i EG skaffat sig
underlag, beslutsmekanismer och medel för en samordnad
konjunkturpolitik. I motionens första yrkande begärs att Sverige
redan under förhandlingsskedet om medlemskap i EG bör verka för
att gemenskapen blir bättre rustad att föra en samordnad och
aktiv konjunkturpolitik i syfte att hålla arbetslösheten nere. I
motionens yrkande 2 anförs att Sverige inom den europeiska
gemenskapen bör ta initiativ till en omfattande och fördjupad
diskussion inom det integrerade Europa om arbetslivets roll och
om hur den europeiska arbetsmarknaden skall utformas för att
medborgarna i framtiden skall kunna finna arbete i den
utsträckning de önskar.
I motion U514 (fp) anges att Sverige som medlem i EG kommer
att ha viktiga erfarenheter att tillföra gemenskapen avseende
t.ex. vilka insatser -- vidareutbildning, omskolning,
beredskapsarbeten m.m. -- som kan göras för att hålla människor
kvar i arbete. I motionens yrkande 4 begärs att Sverige som
medlem i EG skall driva tanken på en aktiv arbetsmarknadspolitik
som ett instrument i kampen mot arbetslöshet.
I motion U517 (s) hävdas att den nordiska modellen som metod
för att reglera förhållandena på arbetsmarknaden skiljer sig
från förhållandena i flertalet EG-länder. I dessa är
lagstiftning snarare än kollektivavtal den grundläggande
regleringen på arbetsmarknaden. Detta har medfört, menar
motionären, att arbetsrätten inom EG t.ex. ger skydd bara för
enskilda anställningsavtal, men inte fackliga arbetsmöjligheter.
Vidare anförs i motionen att kollektivavtal inte heller godtas
ensamt som form för att uppfylla EG:s lagstiftning, utan att
dessa måste kompletteras med nationell lagstiftning. I motionen
yrkas att den nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen
skall säkras, såväl inom EES-avtalets ram som i förekommande
fall vid EG-medlemskap för enskilda nordiska länder.
Utskottet
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i
bl.a. motionerna U506 (fp) och U514 (fp), nämligen om behovet av
att skapa ökade förutsättningar för gemenskapen att driva en
aktiv konjunktur- och arbetsmarknadspolitik i syfte att bekämpa
arbetslösheten. Ett initiativ i denna riktning togs med
hänvisning till artikel 46 i EES-avtalet av Norge och
resulterade, som ett första konkret steg, i det möte som hölls i
Luxemburg den 19 april i år med deltagande av 19 finansministrar
från EG:s och EFTA:s medlemsstater.
Mötesdeltagarna enades i Luxemburg om en gemensam strategi för
att angripa den ekonomiska krisen och den snabbt växande
arbetslösheten. Sammanfattningsvis innehåller strategin följande
element:
Fortsatta saneringar av de enskilda ländernas budgetar för att
skapa förutsättningar för ytterligare räntesänkningar.
Gemensam strukturpolitik och fortsatt avreglering inom ramen
för EG:s gränslösa inre marknad och EES-avtalet i syfte att söka
öka utbud och konkurrens.
Infrastrukturprogram för offentlig byggnadsverksamhet till ett
värde av omkring 400 miljarder kronor. Programmet avses kunna
skapa 500 000 nya arbetstillfällen på några års sikt.
I den EFTA-rapport som överlämnades i samband med
Luxemburgmötet ingår ett särskilt nordiskt avsnitt vari utfästs
om extra medel till den Nordiska investeringsbanken (NIB).
Avsikten är att dessa pengar skall bidra till finansiering av en
serie byggprojekt av särskilt nordiskt och europeiskt intresse.
Initiativ av det slag som föreslås i yrkande 2 i motion U506
(fp) har enligt vad utskottet erfarit redan tagits i så måtto
att OECD i juni 1992 uppdrogs att göra en sysselsättnings- och
arbetslöshetsstudie. Uppdraget består i att med stöd från
utomstående experter analysera orsakerna till arbetslöshet och,
när dessa är identifierade, presentera åtgärder som kan verka
för att reducera arbetslösheten. En analys av arbetsmarknaden i
det integrerade Europa är givetvis en naturlig del av en sådan
studie. En delrapport med policyrekommendationer kommer enligt
vad utskottet inhämtat att presenteras i samband med 1993 års
ministerrådsmöte i början av juni.
Därmed får yrkandena 1 och 2 i motion U506 (fp) samt yrkande 4
i motion U514 (fp) anses besvarade.
I motion U517 (s) framhålls betydelsen av att värna om den
nordiska arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen. Utskottet
konstaterar att det motionären anför ligger väl i linje med vad
som framhållits av regeringen i bl.a. EES-propositionen (prop.
1991/92:170, bilaga 9) samt av riksdagen i EES-utskottets
betänkande (1992/93:EU1). I det svenska öppningsanförandet i
Bryssel den 1 februari framhölls likaså, att Sverige "välkomnar
unionsfördragets sociala protokoll inkl. arbetsmarknadsparternas
förstärkta roll i utarbetandet och genomförandet av gemensamma
åtgärder på arbetsmarknadsområdet".
I motion U517 (s) betonas vidare att det är ett gemensamt
nordiskt intresse att i det europeiska samarbetet vinna gehör
för nordiska tankegångar i de avseenden som här berörs.
Utskottet konstaterar, liksom tidigare i betänkandet, att en
situation där Sverige, Finland och Norge parallellt går in i det
vidare europeiska samarbetet -- vilket nu ser ut att kunna
förverkligas -- skulle ge oss möjlighet att inom den europeiska
ramen bygga ut det nordiska samarbetet. Därmed skulle också
möjligheterna öka att hävda nordiska intressen och nordisk
identitet inom det europeiska samarbetet. Utskottet konstaterar
avslutningsvis att de frågor som tas upp i motion U517 (s)
givetvis också är föremål för fortlöpande behandling i utskottet
för arbetsliv och arbetsrätt inom Nordiska ministerrådet.
Därmed betraktar utskottet motion U517 (s) som besvarad.
2.6 Konsumentfrågor
Sammanfattning av motionerna
I flera motioner anförs att de svenska kraven avseende
livsmedelsproduktion som regel är mer långtgående än motsvarande
krav i flertalet av de länder som exporterar livsmedel till
Sverige. Det gäller bestämmelser om hänsyn till bl.a. miljö,
hälsa, djurskydd och livsmedelskvalitet. I motion L705 (c)
yrkande 1 begärs att samma krav, vid förhandlingarna om
medlemskap i EG, bör ställas på importerade livsmedel som på
svenskproducerade livsmedel.
I motion U514 (fp) yrkande 9 begärs att Sverige i
förhandlingarna om medlemskap i EG skall verka för att landets
höga krav inom djurhållningen bibehålls. Som bakgrund nämns i
motionen att Sverige bl.a. är föregångare vad gäller regler om
innehåll i fodermedel och allergimärkning av livsmedel. I
motionens yrkande 10 föreslås att Sverige snarast bör bli
observatör i EG:s konsumentråd. Rådet samverkar med kommissionen
vid utarbetandet av nya regler och direktiv på konsumentområdet.
Motion L716 (c) tar upp frågan om märkning av miljöfarliga
ämnen. Motionärerna begär att Sverige vid EG-förhandlingarna bör
kräva att de egna föreskrifterna på detta område kan bibehållas
(yrkande 2).
Utskottet
Flera motionsyrkanden, bl.a. yrkande 9 i motion U514 (fp) och
yrkande 1 i motion L705 (c), ligger väl i linje med de svenska
utgångspunkterna inför förhandlingarna med EG. Detta torde också
ha framgått av utskottets överväganden under avsnittet
Miljöfrågor och Regionalpolitiska frågor tidigare i betänkandet.
Europaminister Dinkelspiel redovisade de svenska
utgångspunkterna inför EG-förhandlingarna i anförandet den 1
februari:
Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet
liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området.
Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och
fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa
krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en
vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden.
Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra
områden.
Enligt vad utskottet erfarit finns redan i dag ett informellt
samarbete mellan EFTA:s och EG:s resp. konsumentråd (Consumer
Consultative Committee), varigenom berörda svenska
fackdepartement och verk ges insyn i EG:s arbete på
konsumentskyddsområdet. Detta samarbete kommer givetvis att
förstärkas i och med EES-avtalets ikraftträdande. Utskottet
förutsätter att regeringen fortsätter att aktivt driva
konsumentfrågorna i ett europeiskt sammanhang.
Därmed betraktar utskottet yrkandena 9 och 10 i motion U514
(fp) och yrkande 1 i motion L705 (c) som besvarade.
Beträffande kravet i yrkande 2 i motion L716 (c) på svenska
miljömärkningsföreskrifter i EG-förhandlingarna noterar
utskottet att EG:s ministerråd den 23 mars 1992 antog en
förordning om ett miljömärkningssystem för EG (Council
Regulation EEC No 880/92 on a Community Eco-Label Award Scheme).
Förordningen ingår i det särskilda tilläggsavtal som kommer att
fogas til EES-avtalet. EG:s system har stora likheter med det
nordiska miljömärkningssystemet. Systemet skall administreras av
EG-kommissionen, som assisteras av en särskild kommitté med
medlemmar från EG:s medlemsstater. Förordningen innebär inte att
användningen av andra miljömärkningssymboler, t.ex. den nordiska
miljösvanen eller den tyska blå ängeln, förbjuds. Enligt vad
utskottet erfarit ser man i regeringskansliet mycket positivt på
EG:s åtgärder på detta område och anser därför inte att det
finns anledning att begära undantag från EG:s regler i berört
hänseende.
Därmed får yrkande 2 i motion L716 (c) anses besvarat.
2.7 Flykting- och asylpolitik. Mänskliga rättigheter
Sammanfattning av motionerna
De kommande 15--20 åren kan Europa, anförs det i motion U262
(fp), kanske få uppleva migrationsrörelser av en omfattning som
vi inte sett under efterkrigstiden. Den glädjande frigörelsen i
Öst- och Centraleuropa har äntligen givit människorna där
möjligheten att röra sig fritt över gränserna. Den ekonomiska
stagnationen i öst och den av många uppfattade hopplösheten kan
få människor att utnyttja möjligheten att söka en bättre framtid
för sig och sin familj. Förföljelse av minoriteter och väpnade
konflikter kan, som i det sönderfallande Jugoslavien, tvinga
människor på flykt.
Motion U262 (fp) pläderar i ljuset av dessa eventuella
scenarier för en liberal invandrar- och flyktingpolitik i Europa
och i EG. Enligt motionärerna bör Sverige i ett framtida
utvidgat EG öppna sig för att under ordnade former kunna motta
en reglerad och icke obetydlig invandring av såväl temporär som
mera varaktig karaktär från vårt närmaste grannskap. Genom ökad
samordning inom EG av invandringen skapas även bättre
förutsättningar för att asylsystemet kan avlastas de människor
som saknar skyddsbehov. Enligt motionärerna skapas därmed i ett
utvidgat EG förutsättningar för en fortsatt human och liberal
flyktingpolitik på Genèvekonventionens grund. I yrkande 9 begärs
att Sverige som medlem i EG bör verka för en samordning av
flyktingpolitiken i sådan liberal riktning. I yrkande 10
föreslås att Sverige bör verka för att internationellt stöd bör
riktas till stater som tar emot flyktingar från sina närområden.
I motion Sf633 (v) framhålls vikten av att utarbeta ett
alleuropeiskt godtagbart flyktingsamarbete där EG ingår. I
yrkande 4 anförs att Sverige i förhandlingarna om ett svenskt
medlemskap i EG/EU inte bör göra avkall på Sveriges möjligheter
att även som medlem kunna bedriva en human och solidarisk
flyktingpolitik.
I motion U514 (fp) yrkande 11 föreslås att Sverige som medlem
i EG skall verka för att EG som organisation skall ansluta sig
till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna.
I motion So235 (fp), som behandlar de homosexuellas situation,
anförs att EG saknar gemensamma bestämmelser eller principer för
hur man skall se på flyktingpolitiken i allmänhet och de
homosexuellas situation i synnerhet. I motionens yrkande 4
begärs att Sverige i samband med förhandlingarna om EG bör ta
upp frågan om asylsökande homosexuellas behov av skydd och
trygghet.
Utskottet
Utskottet delar i allt väsentligt de allmänna bedömningar som
uttrycks i de aktuella motionerna. En aktiv flyktingpolitik
erfordrar en helhetssyn på flyktingproblematiken och kräver
åtgärder riktade både mot de grundproblem som skapar
flyktingströmmarna och en humanitär immigrationsreglering på
nationell nivå. Ett omfattande internationellt samarbete, inom
FN, ESK och andra internationella organ, pågår sedan många år
och är föremål för ständig utveckling. Ett viktigt inslag i
flyktingpolitiken utgörs av biståndsinsatser i områden nära de
regioner varifrån flyktingarna härstammar.
Alla EG:s medlemsländer har tillträtt Genèvekonventionen och
dess New York-protokoll samt Europarådets konvention om de
mänskliga rättigheterna. De mellanstatliga instrument som
arbetats fram mellan EG-staterna har de nämnda konventionerna
som utgångspunkt. UNHCR konsulteras fortlöpande. Utskottet
förutsätter att Sverige som medlem av EG/EU fortsatt kommer att
verka för att målsättningarna i konventionerna uppfylls.
I motion Sf633 (v) hävdas att Europeiska rådet vid sitt möte i
Edinburgh i december 1992 skall ha föreslagit att
direktavvisningar av asylsökande skall ske i en större
omfattning än vad som nu sker. Enligt vad utskottet inhämtat är
denna uppgift inte korrekt. Motionärerna hänvisar sannolikt till
den resolution om uppenbart ogrundade asylansökningar som antogs
av invandrarministrarnas möte i London i november 1992. Denna
resolution söker identifiera när en asylansökan bör anses vara
uppenbart ogrundad och rekommenderar i sådana fall en förenklad
handläggning av ärendet. Handläggningen måste enligt
resolutionen dock innehålla de element som finns föreskrivna i
internationell asylrätt, bl.a. en personlig intervju med behörig
tjänsteman. Ett negativt beslut i första instans skall också
kunna överklagas. I resolutionen står vidare inskriven rätten
till individuell prövning. Enligt vad utskottet erfarit stämmer
resolutionens riktlinjer väl överens med internationell asylrätt
och svensk praxis på området.
Utskottet noterar att det inom EG pågår ett arbete syftande
till att söka fastställa gemensamma kriterier för att kunna
avgöra när det generellt sett inte föreligger någon risk för
förföljelse i ett land. Aspekter som avses beaktas vid en sådan
bedömning är bl.a. landets tidigare antal flyktingar, graden av
respekt för mänskliga rättigheter, tillgången på demokratiska
institutioner, landets politiska stabilitet m.m. Dessa
bedömningsgrunder innebär inte att man inom EG avser frångå
rätten till individuell prövning. EG har i dessa sammanhang
deklarerat att det alltid är individens skyddsbehov som skall
stå i centrum för prövningen.
Utskottet konstaterar att Sverige som medlem i EG/EU inte
kommer att behöva göra avkall på sina grundläggande värderingar
på detta område. Varje medlemsstat bestämmer t.ex. själv vem som
ges uppehållstillstånd på det egna territoriet. EG-samarbetet i
dessa frågor innebär att beslut grundas på konsensus. I
praktiken innebär detta att samarbetet på detta område kan
uppfattas som mindre omfattande och mindre tvingande till sin
natur än vad fallet är på vissa andra områden.
Mot bakgrund av yrkande 4 i motion So235 (fp) om skydd för
asylsökande homosexuella får utskottet hänvisa till gällande
svensk lagstiftning enligt vilken människor som i ett land
förföljs på grund av sin homosexuella läggning kan erhålla
uppehållstillstånd i Sverige. Som kulturminister Friggebo
anfört, som svar på riksdagsfråga den 23 mars 1993, är det
vanligaste att homosexuella asylsökande beviljas
uppehållstillstånd av humanitära skäl. Varje asylansökan bedöms
individuellt och utifrån det skyddsbehov som kan föreligga i det
enskilda fallet.
Vidare kan hänvisas till den parlamentariska kommitté för
översyn av invandrarpolitiken samt invandrings- och
flyktingpolitiken som regeringen nyligen tillsatt. Av direktiven
framgår att en huvuduppgift för utredningen är att den skall se
över hur människor från andra länder som söker en fristad undan
förtryck av olika slag skall kunna få detta tillgodosett i vårt
land. Detta inkluderar av naturliga skäl även människor som
förföljs på grund av sin sexuella läggning. Ett första
delbetänkande väntas föreligga den 1 mars 1994.
Vad avser frågan om EG:s anslutning till Europakonventionen
(motion U514 (fp) yrkande 11) konstaterar utskottet att denna
fråga länge varit föremål för diskussion inom såväl EG som
organisation som bland många av EG:s medlemsstater. Den svenska
s.k. Fri- och rättighetskommittén kommer enligt vad utskottet
erfarit i ett kommande betänkande att beröra frågor med
anknytning till detta spörsmål, bl.a. i anledning av kommitténs
aviserade förslag om att Europakonventionen bör inkorporeras i
svensk lag. Utskottet ser mot denna bakgrund inte anledning att
uttala sig i frågan.
Med det anförda betraktar utskottet yrkande 4 i motion So235
(fp), yrkandena 9 och 10 i motion U262 (fp), yrkande 11 i motion
U514 (fp) samt yrkande 4 i motion Sf633 (v) som besvarade.
2.8 Forskning och utbildning
Sammanfattning av motionsyrkande
Ett Europa utan gränser innebär fri rörlighet för medborgare
och rätt till ett europeiskt pass. Den fria rörligheten inom det
integrerade Europa kommer dock att bli en rättighet med
begränsat innehåll, sägs det i motion U514 (fp), om inte
människor också ges bättre möjligheter att lära grannländernas
språk och får tillfälle att praktisera det, t.ex. i
utbytesprogram. Genom att lära känna andra kulturer, tala andra
språk och se med egna ögon hur andra européer lever kan
människor vinna den förståelse som är grunden för ett Europa där
konflikter löses i fredliga demokratiska former. Mot denna
bakgrund föreslås i yrkande 1 i motion U514 (fp), att Sverige
som medlem i EG bör delta i de gemensamma studie- och
utbytesprogrammen för ungdomar.
Utskottet
Utskottet konstaterar att EES-avtalet kommer att innebära att
möjligheterna för Sverige att delta i ungdoms- och
utbildningssamarbetet inom EG förbättras avsevärt. Genom avtalet
öppnas EG:s program och institutioner för svenskt deltagande den
1 januari 1995. Ungdomsprogrammet Youth for Europe samt vissa
andra program öppnas omedelbart efter EES-avtalets
ikraftträdande. Då kommer också alla särregler för
EFTA-ländernas deltagande i forsknings- och högskoleprogrammen
Comett och Erasmus att försvinna.
Inom EG pågår för närvarande en utvärdering av ungdoms- och
utbildningssamarbetet som skall ta ställning till den fortsatta
programhandläggningen inom ramen för ett utvidgat europeiskt
samarbete. Genom sitt deltagande i vissa program, t.ex. EG:s
nätverk för informationsutbyte på utbildningsområdet, kommer
Sverige liksom övriga EFTA-länder enligt vad utskottet inhämtat
att ha goda möjligheter att påverka den framtida utformningen av
program och andra aktiviteter på utbildningsområdet.
Motionärernas yrkande torde därför ligga helt i linje med de
svenska ambitionerna i dessa avseenden.
Därmed får yrkande 1 i motion U514 (fp) anses besvarad.
2.9 Utförsel av kulturföremål
Sammanfattning av motionerna
I två motioner, U519 (c) samt U522 (fp), anförs att de svenska
reglerna för utförsel av kulturföremål bör fortsätta att gälla
även sedan Sverige blivit medlem i EG. Frågan om gränsskydd för
kulturföremål bör därför enligt motionärerna aktualiseras redan
i förhandlingarna om EG-medlemskap.
Bakgrunden till begäran är enligt motionerna att svenska
kulturföremål generellt röner större uppskattning, dvs. betalas
bättre, i utlandet än i Sverige. Samtidigt skulle de av
EG-kommissionen föreslagna s.k. tröskelvärdena för kulturföremål
enligt uppgift endast hindra utförseln av ett mindre antal
föremål ur det svenska kulturarvet. I motionerna anges att EG:s
föreslagna regler inte skulle stoppa utförseln av t.ex. föremål
ur den folkliga kulturen.
Utskottet
Utskottet konstaterar att artikel 36 i Romfördraget ger EG:s
medlemsländer rätt att upprätthålla nationella lagar om skydd
mot utförsel av kulturföremål. De flesta av medlemsländerna har
liksom Sverige sådan lagstiftning. Samtidigt medför avskaffandet
av tullkontrollerna inom EG att de nationella skyddsreglerna
inte kan kontrolleras vid de inre gränserna. Därför har EG:s
ministerrråd enligt vad utskottet inhämtat beslutat om
kompensatoriska skyddsregler i form av en förordning om
exportlicens vid utförsel av kulturföremål till tredje land och
ett direktiv om återlämnande av kulturföremål som olovligen
förts från ett medlemsland till ett annat. Förordningen trädde i
kraft den 1 januari 1993. Direktivet är för närvarande föremål
för behandling av EG-parlamentet.
Som påpekas i motionerna kan avskaffandet av tullkontroll inom
EG få konsekvenser framför allt för svenska allmogeföremål, dvs.
över 100 år gamla trä- och textilföremål, vilka enligt svensk
lag kräver utförseltillstånd oavsett värde. Dessa föremål är i
EG-listan uppförda under rubriken "Any object more than 100
years old". Denna kategori föremål skyddas bara vid värden över
50 000 ecu såvida det inte gäller en samling.
EG:s skyddsregler kommer att löpande ses över av en särskild
kommitté med representanter för medlemsländerna. I och med att
gränskontrollerna mot EG upphör vid ett svenskt medlemskap
kommer Sverige att ta plats i denna kommitté och där kunna verka
för en anpassning av EG:s regler till de svenska behoven. I
avvaktan på en sådan lösning bör också särskilda övergångsregler
kunna bli aktuella. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen
vid förhandlingarna om svenskt medlemskap i EG redan gjort en
markering av Sveriges särskilda intressen på detta område.
Därmed betraktar utskottet motionerna U519 (c) samt U522 (fp)
som besvarade.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG
att riksdagen avslår motion 1992/93:U509 yrkande 1 samt motion
1992/93:U523 yrkande 1,
men. (v)-- delvis
2. beträffande säkerhetspolitiken
att riksdagen avslår motion 1992/93:U408 yrkande 5,
3. beträffande närhetsprincipen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U510 besvarad med vad
utskottet anfört,
4. beträffande svenska språket
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 12
besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande offentlighetsprincipen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 15
besvarat med vad utskottet anfört,
6. beträffande allmänna handlingar
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 16
besvarat med vad utskottet anfört,
7. beträffande undantag i övrigt
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U520 yrkande 2 samt
motion 1992/93:U523 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört,
men. (v)-- delvis
8. beträffande folkomröstning
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,
9. beträffande konsekvensutredningar
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:U509 yrkande 2 samt
1992/93:U520 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört,
10. beträffande könsfördelning
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U523 yrkande 3 besvarat
med vad utskottet anfört,
11. beträffande frihandel
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd
del) samt motion 1992/93:U262 yrkandena 2, 7 och 8 besvarade med
vad utskottet anfört,
12. beträffande bistånd
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U233 yrkande 21 (berörd
del), motion 1992/93:U262 yrkande 1 samt motion 1992/93:U521
yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört,
13. beträffande den ekonomiska och monetära unionen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U521 yrkande 6 besvarat
med vad utskottet anfört,
res. 1 (s)
14. beträffande substitutionsprincipen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 6 och 7
besvarade med vad utskottet anfört,
15. beträffande trafiksystem
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkande 9 besvarat
med vad utskottet anfört,
16. beträffande pris på transportarbete
att riksdagen avslår motion 1992/93:U507,
17. beträffande miljöpolitik i övrigt
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U515 yrkandena 1--5, 8,
10 och 11 samt motion 1992/93:U521 yrkandena 1 och 2 besvarade
med vad utskottet anfört,
18. beträffande regional- och jordbrukspolitik
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:Jo253 yrkande 7,
1992/93:Jo254 yrkande 2, 1992/93:Jo255 yrkande 8,
1992/93:Jo256 yrkande 5, 1992/93:A443 yrkande 8,
1992/93:U504, 1992/93:U505 samt motion 1992/93:U521
yrkandena 4 och 5 besvarade med vad utskottet anfört,
19. beträffande fiskepolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:Jo410 yrkande 5
besvarat med vad utskottet anfört,
20. beträffande den sociala dimensionen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 2 och 6
besvarade med vad utskottet anfört,
21. beträffande jämställdhet
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 5 besvarat
med vad utskottet anfört,
22. beträffande handikappfrågor
att riksdagen förklarar motionerna 1992/93:So257, 1992/93:U501
yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 besvarade med vad
utskottet anfört samt avslår motion 1992/93:So290 yrkande 8,
men. (v)-- delvis
23. beträffande alkoholpolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:So268 yrkande 2, motion
1992/93:So318 yrkande 7, motion 1992/93:U502, motion
1992/93:U503, motion 1992/93:U508 samt motion 1992/93:U514
yrkandena 13 och 14 besvarade med vad utskottet anfört,
24. beträffande narkotikapolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U511 yrkande 1, motion
1992/93:U513 yrkandena 1 och 2 samt motion 1992/93:U514
yrkandena 7 och 8 besvarade med vad utskottet anfört,
25. beträffande konjunktur- och arbetslöshetspolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U506 yrkandena 1 och 2
samt motion 1992/93:U514 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört,
26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U517 besvarad med vad
utskottet anfört,
res. 2 (s)
27. beträffande konsumentpolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkandena 9 och 10
samt motion 1992/93:L705 yrkande 1 besvarade med vad utskottet
anfört,
28. beträffande miljömärkningsföreskrifter
att riksdagen förklarar motion 1992/93:L716 yrkande 2 besvarat
med vad utskottet anfört,
29. beträffande flyktingpolitik
att riksdagen förklarar motion 1992/93:So235 yrkande 4, motion
1992/93:U262 yrkandena 9 och 10, motion 1992/93:U514 yrkande 11
samt motion 1992/93:Sf633 yrkande 4 besvarade med vad utskottet
anfört,
30. beträffande utbildningsprogram
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U514 yrkande 1 besvarat
med vad utskottet anfört,
31. beträffande kulturföremål
att riksdagen förklarar motion 1992/93:U519 samt motion
1992/93:U522 besvarade med vad utskottet anfört.
Stockholm den 27 maj 1993
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Alf
Wennerfors (m), Mats Hellström (s), Maj Britt Theorin (s), Pär
Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T
Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola
Furubjelke (s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson
(s), Bertil Persson (m) och Eivor Husing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Den ekonomiska och monetära unionen (motivering till mom.
13)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing
(alla s) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 22
inleds med "Utskottet delar" och slutar med "social skyddsnivå"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de uppfattningar som kommer till uttryck i
citatet. Samtidigt utgår utskottet från att Sverige, som medlem
av EG, kommer att verka för lika ambitiösa gemensamma mål vad
avser en aktiv arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik samt
den sociala välfärden som när det gäller EMU-samarbetets
gemensamma monetära och finansiella målsättningar. Detta torde
vara en förutsättning för att Maastrichtfördragets mål om hög
sysselsättning och hög social skyddsnivå skall kunna uppfyllas.
2. Den nordiska arbetsrättsmodellen (mom. 26)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing
(alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "I motion U517 (s)" och på s. 43 slutar med "som
besvarad" bort ha följande lydelse:
I ljuset av att det, utskottet veterligt, inte förekommit
några initiativ i frågan från den svenska regeringen sedan
förhandlingsstarten, anser utskottet att motion U517 är en bra
grund för ett sådant initiativ. Utskottet betraktar det som
nödvändigt att regeringen snarast följer upp denna del av
förhandlingsöppningen och för riksdagens EG-delegation redovisar
vilka initiativ som tagits för att säkra den nordiska
arbetsmarknads- och arbetsrättsmodellen vid ett svenskt
EG-medlemskap.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till
motion U517 (s) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande den nordiska arbetsrättsmodellen
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U517 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Folkomröstning (mom. 8)
Mats Hellström, Maj Britt Theorin, Karl-Erik Svartberg, Nils T
Svensson, Viola Furubjelke, Kristina Svensson och Eivor Husing
(alla s) anför:
Socialdemokratiska riksdagsgruppen har den 3 april 1992
tillskrivit regeringen och krävt att invandrare skall ges
rösträtt i folkomröstningen om ett svenskt EG-medlemskap. Den
socialdemokratiska riksdagsgruppens uppfattning framgår av detta
brev.
Det faktum att rösträtt endast kan ges icke medborgare i
samband med en rådgivande folkomröstning är ytterligare en
anledning till att folkomröstningen icke bör ske i samband med
allmänna val, utan vara formellt rådgivande.
Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Bertil Måbrink (v) anför:
Avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG (mom. 1)
Planerna på Europeiska unionen (EU), så som de uttrycks i
Maastrichtavtalet, syftar inte till ett alleuropeiskt
samarbete utan leder till eurocentrism. Det bästa bidraget
Sverige kan ge till kampen mot unionsplanerna och för ett öppet
Europa är ett bestämt nej till medlemskap i EG/EU.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion U523 (v)
yrkande 1 hos regeringen skall begära att ansökan om medlemskap
i EG återkallas och att påbörjade förhandlingar om detta
medlemskap avbryts.
Undantag i övrigt (mom. 7)
Skulle riksdagen inte bifalla yrkandet under moment 1 ovan,
utan medlemskapsförhandlingarna fullföljs, måste EG-rättsligt
bindande undantag och regler i de avseenden som anförts i motion
U523 utverkas vad gäller
demokratin och det nationella självbestämmandet
utrikes- och säkerhetspolitiken
den ekonomiska politiken
de arbetandes rättigheter
miljön
regionalpolitiken och jordbrukspolitiken
konsumentpolitiken.
Jag anser därför att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, med
bifall till motion U523 (v) yrkande 4 som sin mening bör ge
regeringen till känna vad ovan anförts om EG-rättsligt bindande
undantag och regler i ett avtal om medlemskap i EG/EU.
Handikappfrågor (mom. 22)
Från handikapprörelsen har ställts önskemål om resurser för
att kunna upprätta ett handikapprörelsens EG-kontor i Bryssel
för att man där på plats skall kunna följa utvecklingen.
Jag anser därför att riksdagen med bifall till motion So290
(v) yrkande 8 hos regeringen skall begära ett nytt anslag på 3
miljoner kronor enligt vad ovan anförts om behovet av ett
EG-kontor för handikapprörelsen.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets
hemställan under momenten 1, 7 och 22 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avbrytande av medlemsförhandlingarna med EG
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U509 yrkande 1
samt motion 1992/93:U523 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
7. beträffande undantag i övrigt
att riksdagen -- vid avslag på moment 1 enligt denna
meningsyttring -- med bifall till motion 1992/93:U520 yrkande 2
samt motion 1992/93:U523 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad som ovan anförts,
22. beträffande handikappfrågor
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So257,
1992/93:U501 yrkandena 1--3 och 1992/93:U514 yrkande 3 samt med
bifall till motion 1992/93:So290 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts.
Anförande av Europaminister Ulf Dinkelspiel vid öppnandet av
Sveriges förhandlingar om EG-medlemskap den 1 februari 1993
Bilaga 1
Den svenska regeringen hälsar med tillfredsställelse dagens
öppnande av medlemskapsförhandlingarna.
För två år sedan förklarade Sveriges riksdag med stor
majoritet att medlemskap i Europeiska gemenskaperna ligger i
vårt lands nationella intresse. Detta återspeglade vår önskan
att bidra till förverkligandet av visionen om ett enat Europa
som lever i fred, välstånd och social rättvisa, som visar
öppenhet för sina grannländers behov och som är medvetet om sitt
internationella ansvar. Sex månader senare, den 1 juli 1991,
ansökte vi om medlemskap. Målet för de förhandlingar som nu
inleds är att uppnå svenskt medlemskap i Europeiska unionen när
fördraget har ratificerats av alla parter.
Förbindelserna mellan Sverige och gemenskapen har utvecklats
avsevärt under de senaste 20 åren. De två viktigaste
milstolparna är frihandelsavtalet från 1972 och förra årets
avtal om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
EES-avtalet utgör ett kvalitativt nytt steg i vårt samarbete.
Avtalet, som Sverige tillmäter stor vikt på vägen mot fullt
medlemskap, godkändes nyligen av riksdagen med en överväldigande
majoritet. Alla ansträngningar måste göras för att detta avtal
skall kunna träda i kraft så snart som möjligt.
Vårt närmande till gemenskapen bygger på en rad grundläggande
övertygelser och traditioner som kommer att inspirera och
vägleda oss i förhandlingarna liksom i vårt agerande som
framtida medlem.
Först och främst har vi samma grundläggande värderingar som
gemenskapen och dess medlemsstater. Vi är övertygade om att
endast demokratiska samhällen som grundas på respekt för de
mänskliga rättigheterna och är inriktade på pluralism, öppenhet
och rättssäkerhet kan slå vakt om den personliga friheten och
främja sociala framsteg.
Vi bekänner oss alla till marknadsekonomi och fri konkurrens.
Sverige delar uppfattningen att en väl fungerande inre marknad
med 370 miljoner människor behöver gemensamma regler, inte minst
för att uppnå hög produktsäkerhet och för att skydda
konsumenternas intressen.
Freden är odelbar. Den grundläggande tanken bakom Europeiska
gemenskapen är att stärka fred och säkerhet mellan alla Europas
folk. Vi anser att det är både möjligt och nödvändigt att efter
det kalla krigets slut bygga en varaktig europeisk
säkerhetsordning genom integration och samarbete. Europeiska
gemenskapen och medlemsländernas gemensamma agerande är
avgörande för stabilitet, fred och utveckling i Europa.
En stark europeisk union måste vara generös mot omvärlden.
Den största utmaningen i Europa i dag är att bistå de central-
och östeuropeiska länderna i deras ansträngningar att säkra
demokrati, social rättvisa och marknadsekonomi. På samma sätt
måste Europa beakta och ta fasta på utvecklingsländernas behov.
Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand i
vår strävan att bekämpa fattigdomen. Sverige är berett att delta
aktivt i gemensamma europeiska ansträngningar för att lindra
nöden i de fattigaste länderna och för att främja deras
utveckling. Vi önskar också gemensamt och i en generös anda
hantera flykting- och migrationsfrågorna.
Det är en angelägen uppgift som brådskar att gemensamt
bekämpa arbetslösheten och att stimulera ekonomisk återhämtning.
Inga ansträngningar får sparas för att nå dessa mål. Det finns
inga nationella lösningar på europeiska problem. Den ekonomiska,
industriella och finansiella integrationen har minskat
betydelsen av gränserna mellan de västeuropeiska länderna. Det
krävs allt mera av samordning och samarbete för att åstadkomma
stabil och icke-inflationsdrivande tillväxt samt full
sysselsättning.
Det finns också en rad andra områden där vi är övertygade om
att framsteg bäst kan uppnås genom internationellt samarbete och
då särskilt inom gemenskapens ram. Jag tänker i synnerhet på
åtgärder mot miljöförstöringen. Gemensamma europeiska
ansträngningar är nödvändiga för att säkerställa en hållbar
utveckling mot en ren miljö för framtida generationer.
Gränsöverskridande miljöproblem som t.ex. försurningen kan inte
lösas enbart genom nationella åtgärder. Som medlem kommer
Sverige att i enlighet med fördraget upprätthålla och utveckla
högt ställda normer för naturskydd och miljövård. Som framgår av
kommissionens utlåtande om den svenska ansökan kan vi bidra till
att gemenskapen utvecklas till en dynamisk internationell kraft
på miljöområdet.
En europeisk union som bygger på gemensamma värderingar och
skiftande erfarenheter kan verksamt öka vår gemensamma förmåga
att hantera alla dessa frågor.
Under denna process måste det råda enighet om målen, men stor
hänsyn måste också tas till varje medlemslands särart.
Mot den bakgrunden välkomnar Sverige den ökade betoning som
gemenskapen lägger vid öppenhet och insyn. Denna utveckling
ligger i linje med den svenska förvaltningens traditionellt
stora öppenhet. På detta område för vi med oss grundläggande
principer och viktiga erfarenheter som vi gärna delar med oss
av. Offentlighetsprincipen och meddelarfriheten utgör
fundamentala principer som är förankrade i den svenska
grundlagen och som garanterar medborgarna tillgång till
information om den offentliga förvaltningens verksamhet. Dessa
principer är en omistlig del av vårt politiska och kulturella
arv. De främjar den demokratiska processen, rättssäkerheten och
effektiviteten i den offentliga förvaltningen, vilket också är
viktiga mål för gemenskapen.
Vi välkomnar också den nya tillämpningen av subsidiaritets-
eller närhetsprincipen. Denna princip bidrar till respekten för
medlemsländernas nationella identitet och säkerställer
nationella och lokala myndigheters kompetens. Vi delar
uppfattningen att gemenskapen endast bör agera när ett mål
bättre kan uppnås på gemenskapsnivå än av de enskilda
medlemsstaterna.
Geografiskt är Sverige ett vidsträckt land med en rik och
varierande natur. Våra medborgare värnar inte bara om höga
miljökrav utan också om den likaledes omistliga och urgamla
allemansrätten.
Den ökade vikt gemenskapen fäster vid den sociala dimensionen
är enligt vår uppfattning en nödvändig följd av den ekonomiska
integrationen. Vi ser fram emot att aktivt bidra till den
fortsatta utvecklingen på detta område, som innefattar
arbetsmiljön och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Detta
gäller också ansträngningarna att förbättra de handikappades
situation. Existerande EG-regler på det sociala området
fastställer miniminivåer, som tillåter de enskilda
medlemsländerna att tillämpa mer långtgående bestämmelser. Vi
välkomnar unionsfördragets sociala protokoll inkl.
arbetsmarknadsparternas förstärkta roll i utarbetandet och
genomförandet av gemensamma åtgärder på arbetsmarknadsområdet.
Vi utgår från att detta innebär att svenska kollektivavtal
erkänns som tillräckligt medel att genomföra EG:s direktiv. Den
svenska och nordiska arbetsmarknaden kännetecknas av en lång
tradition av att villkor i arbetslivet fastställs i
kollektivavtal mellan de berörda organisationerna.
Det är också vår bestämda strävan att bidra till den fortsatta
utvecklingen av gemenskapens politik för att främja jämställdhet
mellan kvinnor och män, vilket är ett viktigt mål i Sverige.
Herr ordförande! När jag nu övergår till själva grunden för
våra förhandlingar, låt mig då först understryka vad den svenska
regeringen redan framhållit många gånger tidigare: Sverige delar
till fullo de politiska mål och principer, de s.k. finalités
politiques, som återfinns i fördraget om Europeiska unionen.
Vi är redo att i våra förhandlingar utgå från gällande
rättigheter och skyldigheter, som går under beteckningen "acquis
communautaire". Sveriges förmåga att göra detta kom tydligt till
uttryck under EES-förhandlingarna och har sedermera fått ett
erkännande i EG-kommissionens utlåtande om den svenska ansökan.
Icke desto mindre finns det ett antal förhandlingsfrågor som vi
gemensamt måste lösa och som jag skall återkomma till.
Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk
säkerhetsordning på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och
beslut och andra internationella rättsprinciper. Därför önskar
vi delta fullt ut i den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken inom unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den
gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett
parlamentariskt stöd. Sverige har inga rättsliga hinder mot ett
sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda oss samma
fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemenskapens
nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat, består
Sveriges militära alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att
utformningen på lång sikt av en gemensam försvarspolitik, som
med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar, är ett
mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som
kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års
översynskonferens. Vi avser inte hindra Europeiska unionens
utveckling på vägen mot detta mål.
Sverige vill delta i den framväxande ekonomiska och monetära
unionen (EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär
stabilitet är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och
sysselsättning. Den senaste tidens oro på valutamarknaderna och
de räntechocker som har drabbat många länder inkl. Sverige, har
understrukit behovet av ett närmare ekonomiskt och monetärt
samarbete för att främja monetär stabilitet. Sverige är
angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före
medlemskapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende
övergången från den andra till den tredje fasen kommer att göras
i ljuset av den fortsatta utvecklingen och i enlighet med
bestämmelserna i fördraget.
Vi utgår från att Sverige kommer att tilldelas samma antal
röster i rådet och samma antal platser i Europaparlamentet och i
andra EG-institutioner som andra jämförbara medlemsstater. Vi
utgår också från att svenska blir ett av unionens officiella
språk.
Den långa traditionen av samarbete mellan de nordiska länderna
kommer utan tvekan att bli en tillgång också för våra framtida
samarbetsparter i en utvidgad gemenskap. Vi önskar att detta
samarbete i lämplig form kommer till uttryck i
anslutningsfördraget.
Och nu skulle jag vilja ta upp huvudfrågorna i förhandlingen.
Regionalpolitik
Som framgår av kommissionens utlåtande innebär en utvidgning
med Sverige och andra nordiska länder att områden med helt nya
regionala drag i en nära framtid kommer att utgöra delar av
gemenskapen. Dessa regioner karakteriseras av låg
befolkningstäthet, begränsade lokala marknader, långa avstånd
och hårda klimatförhållanden. Det handlar om permanenta
geografiska betingelser och svårigheter. Av naturliga skäl
beaktas dessa faktorer inte i EG:s nuvarande regionalpolitik,
som är vägledande för medlemsstaternas och gemenskapens regler
på området. Vi utgår från att det finns en stor förståelse för
behovet av en anpassning av gemenskapens politik så att de nya
faktorerna kan beaktas, när Sverige och andra nordiska länder
ansluter sig till gemenskapen. Dessa faktorer är av stor
betydelse, särskilt för jordbruket och den regionala
utvecklingen. Detta framgår också av kommissionens utlåtande.
Sverige måste kunna bedriva en aktiv och ambitiös nationell
politik för regional utveckling i enlighet med fördragsreglerna.
Kommissionens utlåtande bekräftar att Sverige som medlem har
rätt till stöd från EG:s strukturfonder. I förhandlingarna måste
vi komma fram till kriterier och metoder som gör det möjligt för
Sverige att delta fullt ut i det gemensamma strukturprogrammet.
Syftet måste vara att utjämna regionala skillnader orsakade av
allvarlig industriell tillbakagång, att bekämpa
långtidsarbetslöshet, att underlätta ungdomars inträde på
arbetsmarknaden, att anpassa jordbruk och skogsbruksproduktion
samt att främja landsbygdens utveckling.
Miljö
Vi utgår från den högsta tillämpade ambitionsnivån
för att fullgöra våra åtaganden inom ramen för FN:s konferens om
miljö och utveckling (UNCED). Vi delar uppfattningen att
försiktighetsprincipen måste tillämpas. Däri ligger att farliga
processer och ämnen måste ersättas med mindre farliga
alternativ. Vi kommer också i likhet med andra medlemmar av
Gemenskapen att förbehålla oss rätten att själva fatta beslut
rörande import av avfall. Vi kommer att upprätthålla förbud mot
slutförvaring av utländskt kärnavfall och andra former av
långtidslagring som inte är del av en behandlingsprocess.
Jordbrukspolitik
Sverige genomför för närvarande ett omfattande reformprogram
inom jordbrukssektorn för att främja avreglering, konkurrens och
effektivitet till nytta för såväl konsumenter som lantbrukare.
De svenska jordbrukspolitiska målen har stora likheter med
målsättningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Vi
siktar på en fullständig integrering i den gemensamma
jordbrukspolitiken med ett minimum av övergångsarrangemang och
skyddsåtgärder från tidpunkten för Sveriges inträde i Europeiska
unionen.
Hänsyn måste emellertid tas till de specifika
förutsättningarna för jordbruksproduktion i Sverige. Vår
befolkningstäthet är extremt låg. Endast sju procent av landytan
är uppodlad. Lägre medeltemperaturer och en kort odlingsperiod
påverkar avkastning och produktionskostnader. För att möta dessa
"arktiska och subarktiska" villkor har Sverige utvecklat en rad
regionala stödåtgärder för jordbruksproduktion,
landsbygdsutveckling, sysselsättning, miljö, ett öppet och
varierande landskap liksom för bibehållandet av biologisk
mångfald. Mjölkproduktionen, den viktigaste sektorn i den
svenska jordbruksnäringen, utgör ryggraden för jordbruket i
ekonomiskt mindre gynnade regioner. Under förhandlingarna måste
en överenskommelse nås rörande tillvägagångssätt och metoder för
att inom ramen för gemenskapens politik nå dessa mål och för att
slå vakt om och utveckla jordbruket i norra Sverige, i
skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.
En fullständig integrering innebär en anpassning av 1990 års
svenska reformprogram för livsmedels- och jordbrukssektorn. Med
utgångspunkt i jämförbara EG-åtgärder har det svenska programmet
givit resultat i form av balans inom animaliesektorn samt
minskningar av spannmålsöverskottet. Detta bör tillgodoräknas
oss i förhandlingarna, t.ex. vid beräkning av basarealer för
stödåtgärder och vid fördelningen av väl avpassade nationella
produktionsvolymer, t.ex. för mjölk. Villkoren för
animaliesektorn i sin helhet kräver en grundlig genomgång.
Trädgårdsnäringen är inte föremål för marknadsreglering i
Sverige. Anpassningen av denna sektor till EG:s
marknadsreglering är en fråga som kräver noggranna överväganden.
Den samiska befolkningen har en särställning i Sverige.
Förutsättningarna för rennäringen, vilken är basen för den
samiska kulturen, måste säkras. Svenska jakttraditioner,
som bygger på principen om upprätthållen balans och som syftar
till att bevara den svenska faunan, måste också bibehållas.
Sverige har uppnått en hög standard på växtskyddsområdet
liksom på djurhälso- och det livsmedelshygieniska området.
Kraven på miljö-, livsmedels-, djurskydds- och
fodermedelsområdena är långtgående. Genom att upprätthålla dessa
krav vill Sverige bidra till en högre ambitionsnivå och till en
vidareutveckling av de europeiska reglerna i dessa avseenden.
Vad jag nu har sagt gäller också konsumentskyddet på andra
områden.
Fiske
Sverige, med betydande fiskevatten i Östersjön, avser att med
vissa tekniska anpassningar helt integreras i den gemensamma
fiskeripolitiken. Att fullt ut bevara de traditionella svenska
fiskemönstren i omgivande vatten och i Nordsjön är av särskild
vikt i detta sammanhang. Vi siktar också på att införa EG:s
marknadsorganisation för fiske och akvakultur från och med
anslutningsdagen. Det är på fiskets område av största vikt att
Sverige, inom ramen för EG:s politik, kan upprätthålla och
utveckla sådana regionalpolitiska åtgärder som motiveras av ett
strängt klimat, långa avstånd och andra ogynnsamma villkor.
Gemensam handelspolitik
Vi är beredda att anpassa oss till de tullnivåer som gäller i
EG:s tullunion och harmonisera vår tull- och handelspolitik med
gemenskapens i syfte att fullt ut kunna delta i den inre
marknaden från och med inträdet. Vi måste emellertid försöka
överbrygga de handelspolitiska skillnader som finns. Denna
uppgift skulle utan tvekan underlättas av ett framgångsrikt
resultat i GATT:s Uruguayrunda.
Jag tänker först och främst på Sveriges frihandel med de
baltiska staterna, vilken vi önskar bevara i syfte att
understödja deras reformsträvanden. Det borde vara möjligt att
finna pragmatiska lösningar i avvaktan på att gemenskapen ingår
liknande samarbetsavtal med de baltiska staterna.
Det är av vikt att minimera de välfärdsförluster som följer av
olika slags handelsrestriktioner gentemot tredje land. Jag
tänker här bl.a. på de återstående kvantitativa restriktionerna
för textil- och beklädnadssektorn, vilka Sverige avskaffade
1991. Eftersom gemenskapen siktar mot en gradvis liberalisering
på detta område, borde det vara möjligt att finna lämpliga
övergångsarrangemang.
Handelsmonopol
Sverige har redan i EES-avtalet godtagit
fördragsbestämmelserna rörande handelsmonopol, samtidigt som vi
har gjort klart att våra alkoholmonopol grundas på viktiga
hälso- och socialpolitiska motiv. Dessa arrangemang utgör en
strategisk del av en vittomfattande politik som syftar till att
reducera den totala alkoholkonsumtionen och minska de risker som
följer av den. Alkoholmonopolstrukturen får givetvis inte
diskriminera eller snedvrida konkurrensen i strid med
bestämmelserna i Romfördraget.
Avveckling av gränskontroller
Att öppna gränserna i Europa är ett viktigt steg i riktning
mot djupare integration. I vissa fall, som exempelvis narkotika
och djursjukdomar, kan emellertid gränskontrollerna inte
avvecklas utan andra effektiva kontrollåtgärder. Kampen mot
narkotikahandel och andra former av internationell brottslighet
måste fortsätta. Vi vill diskutera detta ämne grundligt under
förhandlingarna.
Euratom
När det gäller Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) har
vi förstått att viktiga aspekter av fördraget inte längre
tillämpas enligt bestämmelsernas ordalydelse och att praxis
gradvis har utvecklats bland medlemsstaterna. Vårt mål är att
vitala svenska intressen säkerställs när det gäller bl.a.
hälsoskydd, säkerhetskontroll, egendomsrätt, icke-spridning samt
säker och ekonomisk hantering av kärnbränslecykeln.
Gemenskapens budget
Vad gäller budgeten kommer Sverige att bli en
nettobidragsgivare. Bidragets storlek kan utgöra ett problem.
Arrangemang som har gjorts för medlemsstater i liknande
situationer måste studeras. I ljuset av bl.a. den
kostnadskrävande anpassningen av jordbrukssektorn i
EG-perspektivet och av att det kan dröja tills vi kan
tillgodogöra oss medlemskapets alla rättigheter och fördelar,
kommer lämpliga arrangemang för en gradvis infasning av vårt
bidrag att visa sig nödvändiga.
Herr ordförande! På flera av de områden som jag har
kommenterat har Sverige ett starkt intresse av att delta i
vidareutvecklingen av gemenskapens normer och regler i enlighet
med dess arbetsprogram för 1993, och följaktligen långt före
anslutningen. Det underliggande motivet är att vi vill delta --
möjligen i informella former -- i arbetet med regler och
riktlinjer som snart blir tillämpliga på Sverige. Jag tänker här
t.ex. på gemensamt agerande inom ramen för den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken, handelspolitiken,
EMU/EMS-samarbetet, flykting- och asylpolitiken, det
judiciella samarbetet, miljö- och konsumentpolitiken och andra
viktiga områden där det gemensamma regelverket kontinuerligt
utvecklas.
Slutligen några ord om organisationen och tidtabellen för
våra förhandlingar. Jag tycker den föreslagna uppläggningen av
förhandlingarna är bra. Vårt mål är medlemskap 1995 föregånget
av en folkomröstning 1994. Denna tidtabell tar hänsyn till att
den svenska grundlagen måste ändras i enlighet med våra
konstitutionella regler.
Herr ordförande! Under de kommande månaderna kommer vi att
täcka ett stort antal förhandlingsområden. Med konstruktivt
samarbete och politisk vilja är jag övertygad om att vi
gemensamt skall kunna lösa de många och viktiga frågorna på vår
dagordning. Vi har ställt upp ett klart mål. Vi vill aktivt
bidra till att bygga en stark och sammanhållen europeisk union
för fred, frihet och demokrati, för ekonomisk tillväxt och
sociala framsteg och för ren miljö och kulturell mångfald.
Innehållsförteckning
Ärendet1
Motionerna1
1 Övergripande frågor beträffande Sveriges förhållande till
EG8
Sammanfattning av motionerna8
Utskottet10
2 Särskilda ämnesområden18
2.1 Biståndssamarbete, frihandel18
Sammanfattning av motionerna18
Utskottet19
2.2 Ekonomiska och monetära unionen20
Sammanfattning av motionerna20
Bakgrund21
Utskottet22
2.3 Miljöfrågor22
Sammanfattning av motionerna22
Bakgrund24
Utskottet26
2.4 Regionalpolitiska frågor: jordbruk och fiske30
Sammanfattning av motionerna30
Utskottet31
Regionalpolitik31
Jordbrukspolitik32
2.5 Sociala frågor33
Sammanfattning av motionerna -- Övergripande
yrkanden33
Bakgrund33
Utskottet35
Jämställdhet36
Utskottet36
Handikappfrågor36
Utskottet37
Alkoholpolitik38
Utskottet39
Narkotikafrågor39
Utskottet40
Arbetsmarknadsfrågor41
Utskottet41
2.6 Konsumentfrågor43
Sammanfattning av motionerna43
Utskottet43
2.7 Flykting- och asylpolitik: mänskliga rättigheter44
Sammanfattning av motionerna44
Utskottet45
2.8 Forskning och utbildning47
Sammanfattning av motionsyrkande47
Utskottet47
2.9 Utförsel av kulturföremål47
Sammanfattning av motionerna47
Utskottet48
Hemställan48
Reservationer51
Särskilt yttrande52
Meningsyttring av suppleant53
Bilaga -- Det svenska anförandet vid inledandet av
förhandlingarna om medlemskap i EG (Bryssel, 1993-02-01)55