I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i
proposition 1992/93:230 om valfrihet i skolan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan. Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet avvisar lagförslaget. Ny demokrati vill ge
generella möjligheter till entreprenadlösningar inom skolan.
Utskottet tillstyrker även regeringens samtliga förslag till
ändringar i skollagen. När det gäller det kommunala bidraget
till fristående grundskolor bibehålls nuvarande bidragsprocent.
Fristående skolor får rätt att ta ut skäliga elevavgifter.
Möjligheterna att välja grundskola i annan kommun utökas. När
det gäller rätten att välja skola inom kommunen föreligger
enighet i utskottet.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att det kommunala
bidraget till fristående grundskolor bör beslutas av kommunen
och avvisar därmed regeringens förslag. Vidare avvisar
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förslaget om elevavgifter
i fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor. Enligt
ett andrahandsyrkande av dessa partier bör riksdagen besluta om
en sänkning av det kommunala bidraget till fristående skolor.
Enligt Ny demokrati bör kommunernas informationsskyldighet när
det gäller val av skola slås fast i lag.
Till betänkandet fogas sammanlagt 17 reservationer, två
särskilda yttranden och en meningsyttring från Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:230 Valfrihet i skolan
dels föreslagit
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen
(1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa
elevresor,
3. att riksdagen antar förslaget till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan,
4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
statligt stöd till kompletterande skolor (avsnitt 5.4.2),
5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
internationella skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.6),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts om
6. internationella skolor på grundskolenivå (avsnitt 4.4),
7. indelning av fristående skolor över grundskolenivå
(avsnitt 5.2),
8. resurstilldelning till fristående särskolor
(avsnitt6.2),
9. gymnasieskolan (avsnitt 7.3),
10. begreppet skola (avsnitt 8.1).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1, 2 och 3 till detta
betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:230
1992/93:Ub160 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår förslaget om entreprenadförhållanden
inom skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lärarbehörighet,
3. att riksdagen beslutar att avskaffa den statliga
regleringen av kommunala bidrag till friskolor,
4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, beslutar att sänka det
kommunala bidraget till fristående skolor till 75 % av kommunens
genomsnittskostnad per elev,
5. att riksdagen beslutar att fristående skolor som uppbär
kommunalt stöd inte tillåts ta ut skolavgifter,
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en miniminivå
för det bidrag en hemkommun skall betala till fristående skola
över grundskolenivå,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kostnaderna för riksinternatskolorna,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om val inom det offentliga skolväsendet,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillsynsfrågorna.
1992/93:Ub161 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas ersättning för elever vid
lanthushållsskola,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lanthushållsskolornas berättigande till
fortsatt statsbidrag.
1992/93:Ub162 av Sten Svensson m.fl. (m, c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de interkommunala ersättningarna vid
rekryteringen av elever till Skara skolscen.
1992/93:Ub163 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om värdet av en lokalisering av utbildningar
inom kulturområdet utanför storstadsregionerna för att stärka
den regionala utvecklingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid bedömningen av samhällsnyttan av
kompletterande utbildningar inom kulturområdet särskilt bör
beaktas såväl de speciella förutsättningar som finns för att
anordna utbildningar som var dessa liknande utbildningar redan
anordnas,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förutsättningarna för kompletterande
utbildningar inom kulturområdet på Gotland med hänvisning till
de redovisade motiven.
1992/93:Ub164 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till Lag om
entreprenadförhållanden inom skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att ändra bidragssystemet till
fristående grundskolor så att kommunerna får skyldighet att
bedöma och tilldela dessa resurser efter samma principer som
gäller för kommunens egna grundskolor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att
ta ut elevavgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändra berörd lag så att föräldrar till
utvecklingsstörda barn ges ett avgörande inflytande över valet
av skolform,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående gymnasieskolor skall följa
samma behörighetsregler för lärare som gäller för offentliga
gymnasieskolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den ej skall fastställa nivån på det
bidrag som kommun skall betala till fristående gymnasieskola,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommunernas bidragssystem till
fristående särskolor skall utformas så att kommunerna ges
skyldighet att pröva och tilldela resurser till dessa efter
samma principer som gäller för kommunens egna särskolor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett förslag om en nedre gräns
för elevantal för att fristående skolor skall kunna tilldelas
bidrag från kommun,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående skolor både på grundskole-
och gymnasienivå skall ingå i kommunens skolplan och därmed även
ingå i den skolverksamhet över vilken kommunen har ett ansvar
för uppföljning, utvärdering och tillsyn.
1992/93:Ub165 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om pedagogisk kompetens.
1992/93:Ub166 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att
ta ut elevavgifter.
1992/93:Ub167 av Erling Bager och Håkan Holmberg (fp) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär bestämmelser om
statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras
ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av
verksamheten.
1992/93:Ub168 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning
för att erbjuda generella möjligheter till entreprenadlösningar
inom alla ämnen och ämnesgrupper i gymnasieskolan liksom i
grundskolan och särskolan i enlighet med vad i motionen anförts,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning
av en lärarlegitimation i enlighet med vad i motionen anförts,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 2
kap. 3§ skollagen i enlighet med vad i motionen anförts om att
lärares faktiska kompetens är viktigare än vilken utbildning de
genomgått,
4. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts,
beslutar att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som
gäller för fristående skolor, dvs. att även varje kommunal skola
skall vara garanterad minst 85 % av den genomsnittliga kostnaden
per stadium,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de internationella skolorna skall
omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om etableringskontroll för fristående
gymnasieskolor och således avvisar propositionens förslag och
skrivningar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att lagfästa kommunernas skyldighet att
informera om kommunens egna grundskolor samt friskolorna inom
kommunen.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:Ub411 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ett ökat inflytande för kommunerna vad
gäller godkännande av fristående skolor.
1992/93:Ub430 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring av skollagen i syfte att ge
föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande
över val av skolform för barnet.
1992/93:Ub434 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om valfrihet och riksinternatskolor.
1992/93:Ub454 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform
bör tillkomma alla.
1992/93:Ub481 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rättighet för föräldrar till utvecklingsstörda barn att välja
skola.
1992/93:Ub493 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att landsting kan vara huvudman för andra
program än naturbruk och omvårdnad när kommuner och landsting är
ense därom.
1992/93:Ub497 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ändring i skollagen i syfte att ge föräldrar
till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet
av skolform för barnet.
1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
16. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
finansiering av fristående skolor utreds, enligt vad i motionen
anförts,
17. att riksdagen beslutar att den kommunala finansieringen
av fristående skolor tills vidare skall utgöra 75 % av
kommunernas genomsnittliga skolkostnader.
1992/93:Ub513 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel
av kommunen bör utformas som en skyldighet för kommunen att
tillämpa samma bedömningsgrunder som gäller för
medelstilldelningen till de kommunala skolorna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tydligare krav på fristående skolor för
godkännande för fullgörande av skolplikten,
3. att riksdagen beslutar att fristående skolor, som erhåller
medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt, åläggs
att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka
i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar,
4. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller
medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall
finnas upptagna i kommunens skolplan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en nedre gräns för antalet elever för
godkännande av fristående skolor,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid fristående
skolor när de erhåller medel för verksamheten från kommunen på
ett med kommunens skolor likvärdigt sätt.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition
1992/93:230 Valfrihet i skolan jämte motioner som väckts dels
med anledning av propositionen, dels under den allmänna
motionstiden år 1993.
Regeringen erinrar om att fristående skolor på grundskolenivå
fått förutsättningar att verka på i stort sett likvärdiga
villkor som de kommunala skolorna genom riksdagens beslut med
anledning av propositionen om Valfrihet och fristående skolor
(prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346).
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft i
uppdrag att bl.a. redovisa förslag för att öka möjligheterna för
barn och ungdomar och deras föräldrar att välja skola inom det
kommunala skolväsendet. I uppdraget har ingått att även redovisa
möjligheter att etablera olika mellanformer mellan kommunala
skolor och fristående skolor, där ansvaret och skyldigheterna är
kommunens, men produktionen av själva utbildningen sker i
samverkan med ett enskilt subjekt (entreprenadlösningar).
Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i
departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds1992:115).
En särskilt utredare har tidigare haft i uppdrag att utreda
vissa frågor om bl.a. elevavgifter vid fristående skolor.
Utredningens förslag har redovisats i betänkandet Fristående
skolor -- Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38).
Regeringen framhåller i propositionen att stat och kommun har
det övergripande ansvaret för barns och ungdomars skolgång och
utbildning. Staten skall lägga fast kvalitetskrav, rättigheter
och skyldigheter, definiera likvärdighet samt till en del
finansiera skolväsendet. För kommunerna innebär ansvaret att
tillse att invånarna har tillgång till utbildning av god
kvalitet och att i stor utsträckning genomföra och finansiera
utbildningen. Ett nationellt utbildningsväsende på vilket ställs
enhetliga krav på kvalitet och likvärdighet -- allas lika rätt
till en god utbildning -- innebär dock inte, enligt regeringens
uppfattning, ett konformt skolväsende. Tvärtom ökar behovet av
ett varierat utbud av utbildningsvägar och pedagogiska metoder.
Valfrihetsreformerna inom skolväsendet syftar till att bryta upp
det offentliga skolmonopolet, för att därigenom kunna ge en
större variation, större mångfald och att skapa verkliga
förutsättningar för elever och föräldrar att välja skola.
Likvärdighet måste också innebära att skapa förutsättningar
för likvärdiga spelregler mellan såväl olika kommuners skolor
som mellan kommunala och fristående skolor och att skapa bättre
möjligheter att välja skola, framhålls det i propositionen. En
stimulerande konkurrens mellan olika skolor, mellan olika
inriktningar och olika ägandeformer kan också på sikt bidra till
högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet.
Regeringen anser att avskaffandet av regelstyrningen och
införandet av ett kommunalt utjämningsbidrag stimulerar till ett
nytänkande och nya lösningar inom skolväsendet. Det handlar
bl.a. om samordning och samverkan mellan den kommunala skolan
och andra som har kompetens och intresse för utbildning. Ett
viktigt område för en sådan utveckling är gymnasieskolans
yrkesutbildningar. Då det ställs allt högre krav på dyrbar
utrustning med kort teknisk livslängd och på aktuell kompetens
ökar vikten av att skolan samverkar med och drar nytta av
näringsliv och arbetsmarknad. Den nya gymnasieskolan ger enligt
regeringen en bra grund för sådant samarbete. Mot denna bakgrund
anser regeringen det angeläget att kommunerna får frihet att
åstadkomma de kvalitativt bästa och mest kostnadseffektiva
lösningarna när det gäller gymnasieskolans yrkesinriktade
utbildningar. Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget
att öka möjligheterna till entreprenad inom det offentliga
skolväsendet.
Entreprenad på skolområdet
I propositionen lägger regeringen fram förslag till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan. Kommuner och landsting
ges möjlighet att sluta avtal med enskilda fysiska och juridiska
personer om att bedriva undervisning i kommunens resp.
landstingets gymnasieskola inom ämnesblocken estetiska ämnen,
ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. Det bör även
ges möjlighet att i andra fall genom beslut av regeringen få
tillstånd att sluta avtal om undervisning inom det offentliga
skolväsendet för barn och ungdom, om det finns särskilda skäl.
För undervisning som lagts ut på entreprenad föreslås i
stället för kravet på reguljär lärarutbildning (2kap. 3§
skollagen) att lärarna skall ha kompetens för den undervisning
de skall bedriva. Kommunen och landstinget får till
entreprenören överlämna också den myndighetsutövning som hör
till uppgiften. Exempel på åtgärder inom skolväsendet som utgör
myndighetsutövning är examination, betygsättning, utfärdande av
avgångsbetyg och andra betygsdokument samt disciplinära
åtgärder. De lärare som är verksamma hos entreprenören bör ha
samma uppgifter som lärare anställda hos kommunen eller
landstinget. Enligt lagförslaget får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter
om undervisning som bedrivs i entreprenadform. Lagen föreslås
träda i kraft den 1januari 1994.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande
1 (båda s) samt 1992/93:Ub160 (v) yrkande 1 avvisas förslaget
till lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Motionärerna
vänder sig främst mot att kravet på formell lärarbehörighet
slopas vid entreprenadundervisning. Lärarbehörigheten är en av
de viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig
utbildning och en god utbildningskvalitet, framhåller
motionärerna. De anser vidare att utvecklingen mot ökad
integration mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av
gymnasieskolan som pågått under lång tid och som förstärkts
genom programmen i den nya gymnasieskolan nu kommer att brytas.
Entreprenadsystemet riskerar att hota en pedagogiskt motiverad
helhetssyn på undervisningen.
Utskottet vill framhålla att det är huvudmannen, kommunen
eller landstinget, som har det övergripande och sammanhållande
ansvaret för eleverna och för utbildningen i gymnasieskolan.
Detta innebär bl.a. att den undervisning som läggs ut på
entreprenad kommer att ingå i det offentliga skolväsendet.
Elevernas rättigheter och kommunernas och landstingens
skyldigheter skall således vara desamma som om undervisningen
skulle bedrivas av kommunen eller landstinget i egen regi.
Undervisningen skall följa aktuella läroplaner och kursplaner
och i övrigt bedrivas enligt de bestämmelser som följer av
skollag och andra författningar på skolområdet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att den föreslagna lagen om
entreprenadförhållanden inom skolan ger kommuner och landsting
nya möjligheter att utveckla sin skolverksamhet och ytterligare
höja undervisningens kvalitet. Enligt utskottets mening är det
främst inom vissa yrkesinriktade områden som en entreprenör,
t.ex. ett företag, kan erbjuda mer kvalificerade och moderna
resurser i form av teknisk utrustning och kompetens än vad
kommunen har möjlighet att göra. En sådan samverkan med
arbetslivet kan innebära en vitalisering av utbildningen i
gymnasieskolan. Om kommunens skola dessutom slipper göra vissa
nyinvesteringar i maskiner och annan utrustning kan det också
vara ekonomiskt fördelaktigt för en kommun eller ett landsting
att lägga ut viss undervisning på entreprenad. Som framhålls i
propositionen är det viktigt att de olika formerna av
entreprenadlösningar noga kommer att följas och utvärderas av
såväl Skolverket som huvudmannen för undervisningen.
När det gäller frågan om lärarbehörighet vid undervisning i
entreprenadform utgår utskottet från, vilket även understryks i
propositionen, att berörda lärare hos entreprenören har ett
adekvat yrkeskunnande och pedagogisk insikt. Självfallet är det
inte möjligt att enbart anlita personal som har lärarutbildning
t.ex. i ett företag som anordnar undervisning på entreprenad.
Men som framhålls i propositionen måste kompetensen hos
entreprenörens lärare alltid vara sådan att kvaliteten i
undervisningen håller samma nivå som annars krävs inom det
offentliga skolväsendet. Detta uttrycks i lagtexten (4§) med
att lärarna hos en entreprenör skall ha kompetens för den
undervisning de skall bedriva. När det gäller övrigt lärararbete
utgår utskottet från att gymnasieskolan kommer att informera
berörda lärare hos entreprenören om skolans rutiner när det
gäller t.ex. elevers frånvaro, betygsättning m.m. I dessa
avseenden har självfallet gymnasieskolans skolledning en stor
uppgift att fylla. Enligt utskottets mening är det angeläget att
lärarna hos entreprenören på ett tidigt stadium får klart för
sig vilka bestämmelser som gäller inom ramen för begreppet
myndighetsutövning och inom det elevvårdande arbetet i
allmänhet. Utskottet vill i övrigt peka på vad som i
propositionen anförs om huvudmannens insyn och
kontrollmöjligheter, försäkringsfrågor m.m. Det ankommer på
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ge de
ytterligare föreskrifter som kan behövas inom bl.a. dessa
områden.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att
riksdagen antar det i proposition 1992/93:230 framlagda
förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan och
avstyrker därmed motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1,
1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1.
I motion 1992/93:Ub165 (c) hävdas att kravet på formell
lärarutbildning bör gälla även vid gymnasial utbildning på
entreprenad. Det kan enligt motionären inte accepteras att i en
skola, som sägs vilja bli Europas bästa, en av de viktigaste
faktorerna slopas för att säkerställa en god kvalitativ
utbildning. Om principen om likvärdig utbildning skall
vidmakthållas bör det även för entreprenadiserad utbildning
centralt regleras vilka krav på pedagogisk kompetens som skall
ställas. Även i motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 2 hävdas att
lärarbehörighet är en nödvändig förutsättning för att garantera
en likvärdig utbildning.
Utskottet har i det föregående framhållit vikten av
kompetens för den undervisning som skall bedrivas vid
utbildning på entreprenad och i övrigt betonat gymnasieskolans
uppgift att informera berörda lärare om vad som ingår i
begreppet myndighetsutövning m.m. Då kommunen eller landstinget
formellt skall ansvara för att undervisningen bedrivs enligt
gällande läroplaner och kursplaner och då rektor har det
omedelbara pedagogiska ledningsansvaret även för den utbildning
som är utlagd hos en entreprenör finns det enligt utskottets
mening garantier för en likvärdig ubildning. Kravet på kompetens
anges uttryckligen i 4 § lagförslaget. Det ankommer på
regeringen att med stöd av 6 § lagförslaget meddela ytterligare
föreskrifter om den undervisning som bedrivs på entreprenad.
Något uttalande av riksdagen när det gäller pedagogisk kompetens
vid utbildning på entreprenad anser utskottet inte vara
påkallat, varför motionerna 1992/93Ub:160 yrkande 2 och
1992/93:Ub165 avstyrks.
Enligt 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 1 finns det skäl att öppna
även grundskolan och särskolan för entreprenadlösningar.
Motionärerna anser vidare att kommuner och landsting bör kunna
lägga ut undervisning på entreprenad i alla ämnen. Kvaliteten i
undervisningen får självfallet inte bli lidande av att anlita
utomstående aktörer.
I enlighet med 2 § i regeringens förslag till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan finns det en möjlighet för
regeringen att efter ansökan medge entreprenadlösningar även
inom grundskolan och särskolan om det finns särskilda skäl. Det
ankommer på regeringen att fatta beslut om entreprenadlösningar
inom dessa skolformer med utgångspunkt i det enskilda fallet.
När det gäller att lägga ut undervisning i gymnasieskolan i
andra ämnen än estetiska, ekonomiska och tekniska ämnen samt
yrkesämnen framhålls i propositionen att undervisningen på
entreprenad bör ha karaktär av yrkesinriktning. Även i detta
avseende ankommer det på regeringen att pröva om särskilda skäl
finns i det enskilda fallet att medge entreprenaddrift i andra
ämnen.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att
riksdagen inte nu bör besluta om generella möjligheter till
entreprenadlösningar, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande
1 avstyrks.
Enligt samma motion (yrkandena 2 och 3) är inte en formell
lärarutbildning en garanti för lärarkompetens. I stället bör
någon typ av lärarlegitimation eller lärarcertifikat införas
i syfte att uppnå ett system med en friare arbetsmarknad med
bl.a. fri konkurrens mellan lärare.
Utskottet erinrar om att principer om lärarcertifikat
behandlades vid föregående riksmöte i samband med propositionen
om lärarutbildning (prop. 1991/92:75, bet. UbU20, rskr. 282). I
propositionen redovisades huvuddragen i ett system med
lärarcertifikat. Utskottet förutsatte att riksdagen kommer att
få ta ställning till ett förslag efter det att ärendet beretts
ytterligare av regeringen. Enligt vad utskottet nu erfarit har
beredningen av frågan om lärarcertifikat ännu inte slutförts
inom regeringskansliet. Riksdagen bör således avvakta med att
fatta beslut i frågan och således avslå motion 1992/93:Ub168
yrkandena 2 och 3.
Enligt motion 1992/93:Ub493 (s) yrkande 2 bör landstinget
kunna vara huvudman för ytterligare program i
gymnasieskolan. Motionärerna hänvisar till att samtliga
kommuner i den södra delen av Örebro län begärt en utredning om
landstingets möjligheter att svara för all gymnasial utbildning
i länsdelen. Motionärerna menar att kommunerna måste ges
möjlighet att låta landstinget ansvara för ett bredare utbud av
utbildningsprogram, om landsting och berörda kommuner är överens
därom.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
Enligt 5 kap. 6 § skollagen får landstingen anordna utbildning
endast på sådana nationella program som avser naturbruk och
omvårdnad. Kommuner kan emellertid komma överens med landstinget
om att anordna samma utbildningar. Utskottet är inte berett att
föreslå riksdagen att besluta om ett ändrat huvudmannaskap för
gymnasieskolans nationella program.
Utskottet vill peka på att enligt ikraftträdande- och
övergångsbestämmelser till skollagen (SFS 1991:1107, 1991:1111)
punkt 6 får en kommun eller ett landsting som under läsåret
1991/92 hade rätt att anordna utbildning på linjer i
gymnasieskolan även efter den 1 juli 1992, som alternativ till
de nationella programmen, anordna dessa linjer med undantag för
tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. Intagningen till
årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95. Motsvarande
gäller även för utbildning på specialkurser.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om vad som i
förevarande proposition sägs om att statliga myndigheter eller
landsting i vissa fall skulle kunna vara intressanta som
entreprenörer. Då bl.a. frågan om kommunal uppdragsverksamhet
för närvarande bereds inom regeringskansliet på grundval av
lokaldemokratikommitténs delbetänkande (SOU 1992:128) bör såvitt
gäller landstingens roll den fortsatta beredningen dock avvaktas
innan ytterligare steg tas i entreprenadfrågan. Mot denna
bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå motion
1992/93:Ub493 yrkande 2.
Fristående skolor m.m.
Efter riksdagens beslut om valfrihet och fristående skolor
(prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346) har antalet fristående
skolor fördubblats. Utskottet har inhämtat att Skolverket från
den 1 juli 1992 till den 18 maj 1993 godkänt 78 fristående
skolor på grundskolenivå. Även om tillväxten varit kraftig är de
fristående skolornas andel av skolväsendet fortfarande ytterst
liten i Sverige jämfört med de flesta europeiska länder,
konstaterar regeringen. På sikt bör det ökande inslaget av
fristående skolor verka berikande, kvalitetshöjande och bidra
till kostnadseffektivisering inom hela skolväsendet.
I propositionen föreslås ett nytt omarbetat 9 kap. i skollagen
beträffande fristående skolor.
Utskottet föreslår beträffande godkännande av fristående
skola, m.m. att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen (1985:1100).
Enligt motion 1992/93:Ub411 (s) bör kommunen ges ett ökat
inflytande när det gäller godkännandet av fristående skolor.
Skolverkets tillämpning av lagstiftningen har resulterat i att
kommunerna fråntagits möjligheterna att kontrollera ekonomin i
planeringen för skolan, hävdar motionärerna. Kommunen har inga
möjligheter att pröva behov eller skälighet av etableringen av
fristående skolor. Tidsplanen för ansökan och inrättande av
fristående skolor behöver också ses över.
Utskottet vill först peka på att motionärernas synpunkter på
tidsplanen för ansökan om fristående skola tillgodoses genom
bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget. Ansökan om godkännande
av en fristående skola skall nämligen lämnas senast den 1
augusti året innan bidragsåret börjar för att skolan skall ha
rätt till bidrag. Som utskottet redovisat i det föregående har
antalet fristående skolor ökat kraftigt sedan riksdagen
föregående år fattat beslut med anledning av propositionen om
valfrihet och fristående skolor. Trots detta utgör andelen
elever i fristående skolor endast ca 1 % av det totala antalet
elever. Skolverket skall i den fördjupade anslagsframställningen
för budgetåren 1994/95--1996/97 bl.a. redovisa den ökade
valfrihetens ekonomiska konsekvenser för kommuner och fristående
skolor på grundskolenivå och effekterna av det beslutade
systemet för resurstilldelningen. I avvaktan på Skolverkets
redovisning är utskottet inte berett att föreslå riksdagen att
göra ett tillkännagivande i enlighet med motion 1992/93:Ub411,
varför motionen avstyrks.
När det gäller det kommunala bidraget till fristående
grundskolor föreslås att nuvarande bidragsprocent bibehålls,
dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium
(9kap. 6 § lagförslaget). Enligt föredragande statsrådet ger
erfarenheterna hittills inte tillräckligt stöd för en
förändring. Det är dock viktigt att följa utvecklingen med stor
uppmärksamhet för att åstadkomma ett säkert underlag för senare
bedömningar härvidlag. Vidare anser statsrådet det angeläget att
avvakta Skolverkets redovisning bl.a. när det gäller effekterna
av det nya bidragssystemet och skolornas avgiftsuttag i den
fördjupade anslagsframställningen för budgetåren
1994/95--1996/97, som skall lämnas till regeringen den 1
september 1993.
För närvarande beräknas det kommunala bidraget till fristående
skolor på den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium i
kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret.
Regeringen föreslår en ändring (9 kap. 6 §) innebärande att
kommunens kostnader per elev under det pågående läsåret
skall utgöra underlaget för fördelningen av resurser till den
fristående skolan. Vidare föreslås att ansökan om godkännande av
en fristående skola skall lämnas senast den 1 augusti året innan
bidragsåret börjar för att skolan skall ha rätt till bidrag.
Syftet är att kommunen skall få en rimlig planeringsperiod när
fristående skolar inrättas.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande
1 (båda s) anses det märkligt att regeringen inte föreslår en
ändring av nuvarande bidragsnivå, dvs. 85% av kommunens
genomsnittskostnad per elev och stadium. Motionärerna hänvisar
till en i stort sett enig opinion som framfört stark kritik mot
den överkompensation till fristående skolor som det nya
statsbidragssystemet har medfört. Motionärerna hänvisar även
till utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor som föreslog
75 % av genomsnittskostnaden per elev som en rimlig nivå. Vidare
har det nya statsbidragssystemet för de fristående skolorna
kritiserats för att det inkräktar på den kommunala
självbestämmanderätten. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna
att riksdagen beslutar att ändra bidragssystemet till fristående
skolor så att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela
de fristående skolorna på grundskolenivå resurser efter samma
principer som gäller för kommunens egna grundskolor. I motion
1992/93:Ub160 (v) yrkande 3 hävdas att det nuvarande
statsbidragssystemet för fristående skolor innebär en onödig
inblandning i kommunernas inre angelägenheter och en
inskränkning av det kommunala självstyret. I motion
1992/93:Ub502 (v) yrkande 16 begärs en utredning om
finansieringen av fristående skolor.
Utskottet vill mot bakgrund av motionsyrkandena erinra om att
regeringen i de särskilda direktiven för Statens skolverks
fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1994/95--1996/97
angivit att det är nödvändigt att kostnadsutvecklingen redan
från början av det nya bidragssystemet ägnas skärpt
uppmärksamhet. De ekonomiska konsekvenserna av ökad valfrihet
för kommunen och fristående skolor på grundskolenivå, liksom
skolornas avgiftsuttag och effekterna av det beslutade systemet
för resurstilldelningen skall följas. Skolverket skall vidare
göra en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna på
kort och på lång sikt.
Utskottet vill för egen del framhålla vikten av att Skolverket
avgör frågan om godkännande av fristående skola inom sådan tid
att såväl kommuner som skolor får en rimlig planeringstid.
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det nya
statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat
ett år och att det är för tidigt att dra några definitiva
slutsatser. Utskottet utgår från att regeringen i anslutning
till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets
ansvarsområde kommer att redovisa sina överväganden i nästa års
budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till
fristående skolor. Med hänvisning till det anförda föreslår
utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160
yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och
1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.
I motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande
17 (båda v) föreslås -- under förutsättning att motionärernas
yrkande om det kommunala bidraget till fristående skolor på
grundskolenivå inte bifalls av riksdagen -- att nivån på det
kommunala bidraget till fristående grundskolor skall
fastställas till 75% av kommunens genomsnittskostnad per elev
och stadium.
I konsekvens med utskottets ställningstagande i det föregående
när det gäller resurstilldelningen för fristående skolor på
grundskolenivå och med hänvisning till Skolverkets uppföljning
av densamma avstyrker utskottet även motionerna 1992/93:Ub160
yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och föreslår att
riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9
kap. 6 §.
Regeringen föreslår att utbildningen i fristående skolor
godkända för elever med skolplikt enbart skall stå under tillsyn
av Statens skolverk. Nuvarande bestämmelse om att kommunen
svarar för den omedelbara tillsynen över sådan utbildning
upphävs. Även utbildning i fristående gymnasieskolor som får
offentligt stöd skall stå under tillsyn av Statens skolverk (9
kap. 11 och 13 §§ lagförslaget).
Enligt motionerna 1992/93:UbU164 yrkande 9, 1992/93:UbU513
yrkandena 3 och 4 (båda s) samt 1992/93:UbU160 (v) yrkande 9 bör
kommunen utöva tillsyn över de fristående skolorna på
grundskole- och gymnasienivå. De bör liksom övriga skolor i
kommunen ingå i kommunens skolplan och även åläggas att medverka
i den uppföljning och utvärdering som kommunen bedriver.
Utskottet anser att den myndighet som har bedömt en ansökan
från en fristående skola och godkänt den även bör utöva tillsyn
över ifrågavarande utbildning. Det är vidare angeläget att
bedömningen görs på ett likartat sätt för hela landets skolor
med hänvisning till att undervisningen vid de fristående
skolorna ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala
skolan eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Som
utskottet uppfattar det bör det således ankomma på Skolverket
att svara för den pedagogiska tillsynen över utbildningen vid de
fristående skolorna på såväl grundskole- som gymnasienivå.
Emellertid kvarstår kommunens skyldighet enligt skollagen eller
andra bestämmelser att följa verksamheten vid den fristående
skolan. Det kan gälla t.ex. kommunens skyldighet att enligt 3
kap. 13 § skollagen se till att de barn som är skolpliktiga
fullgör sin skolplikt och att utöva tillsyn enligt miljö- och
hälsoskyddslagen, socialtjänstlagen eller annan lagstiftning,
som ålägger kommunen att utöva tillsyn över den verksamhet som
bedrivs i kommunen.
Utskottet anser vidare att de fristående skolorna inte bör
ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den. Däremot
bör skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående skolor
som är etablerade i kommunen och efter vilka principer
undervisningen bedrivs där.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att
riksdagen avslår motionerna 1992/93:UbU160 yrkande 9,
1992/93:Ubu164 yrkande 9 och 1992/93:UbU513 yrkandena 3 och 4.
Regeringen föreslår att fristående skolor på grundskolenivå,
som får bidrag av kommunerna enligt lag, skall få ta ut
elevavgifter med hänsyn till de särskilda kostnader som
skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för
verksamheten (9 kap. 7 § lagförslaget). Extra kostnader för
dyrare undervisningsmateriel, musikinstrument, kostnader för
kulturaktiviteter m.m., dvs. kostnader som hänger samman med
skolans speciella profil i undervisningsavseende, anges som
exempel i propositionen.
Statens skolverk skall bedöma skäligheten av elevavgiftens
storlek i samband med beslut om godkännande av skolan och
dessutom även beakta avgiftens storlek vid sin tillsyn. Om en
skola tar ut oskäligt höga elevavgifter, skall Skolverket
besluta att skolan inte skall få rätt till bidrag enligt 9 kap.
6 § lagförslaget.
När det gäller fristående gymnasieskolor kan en skola av
regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd. Stödet
skall i sådant fall bestå dels av bidrag från elevernas
hemkommuner för utbildningen, dels av statlig tillsyn med vilken
i regel följer rätt till studiestöd för eleverna. Ansökan om
offentligt stöd skall göras före den 1 augusti året före
bidragsåret och inlämnas till länsstyrelsen i det län där skolan
är belägen. Regeringen fastställer en miniminivå för det bidrag
elevens hemkommun skall betala till den fristående
gymnasieskolan. I 9 kap. 8 § lagförslaget regleras
bidragsfrågorna för de fristående gymnasieskolorna. I samma
paragraf slås vidare fast att om den fristående skolan inte
kommer överens om annat med elevernas hemkommuner skall dessa
erlägga det belopp som regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämt har föreskrivit. Enligt 9kap. 10§ har
även fristående skolor rätt att ta ut elevavgifter som är
skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 3, 1992/93:Ub513 yrkande 6
och 1992/93:Ub166 yrkande 2 (samtliga s) samt 1992/93:Ub160 (v)
yrkande 5 avvisas regeringens förslag om att fristående skolor
skall ha rätt att ta ut elevavgifter. Motionärena menar att det
inte finns skäl att medge fristående skolor att ta ut
elevavgifter för undervisning eller andra ändamål. Elevavgifter
är segregerande och kan bidra till att valfriheten inskränks.
Varje nivå av elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever
utestängs från ifrågavarande skolor, hävdar motionärerna.
I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 6 konstateras att
kommunerna nu blir skyldiga att betala ersättning till
fristående gymnasieskolor för utbildningar som redan anordnas i
egen regi. Enligt motionärerna bör den enskilda kommunen ha
beslutanderätt över sin gymnasieplanering. Sedan den fristående
gymnasieskolan godkänts av regeringen enligt den modell som
föreslås i propositionen bör det ankomma på kommunen att pröva
resursbehovet på samma sätt som prövning sker till den egna
gymnasieverksamheten. Motionärerna hävdar att den ekonomiska
regleringen från kommunen till den fristående gymnasieskolan
inte kan grundas på ett schablonerat bidragssystem. Stor hänsyn
måste tas till den utbildning som bedrivs vid den fristående
skolan. Enligt motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 6 är det
anmärkningsvärt att staten skall tvinga en kommun att betala en
viss ersättning för elever vid fristående gymnasieskolor medan
motsvarande statligt reglerade skyldighet saknas när det gäller
de kommunala skolorna.
Utskottet erinrar om att utgångspunkten för ifrågavarande
bestämmelser i skollagen om elevavgifter i fristående skolor är
att de inte skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem
som erbjuds i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som
därutöver kan bli aktuella i fristående skolor skall vara
skäliga, betonas det i propositionen. Vidare framhålls att
avgifter inte får uppgå till en nivå som i praktiken stänger ute
elever från dessa fristående skolor.
I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor visas att de
flesta fristående skolorna torde kunna täcka sina kostnader med
ett offentligt bidrag på mellan 75 och 85 % av genomsnittlig
elevkostnad i de kommunala skolorna. De skulle därmed sakna
ekonomiska motiv för att ta ut elevavgifter. Därtill kommer att
ca 80 % av skolorna säger sig helst vilja slippa ta ut
elevavgifter. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens
uppfattning att det inte bör föreligga risk för segregerande
effekter av möjligheten att ta ut elevavgifter i fristående
skolor. Som stadgas i 9 kap. 7 och 10 §§ lagförslaget skall
Skolverket förklara rätten till fortsatt bidrag förverkad, om en
skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses
skäliga. Vid bedömningen av elevavgifter måste självfallet
hänsyn tas till storleken på det bidrag som skolan får av
elevernas hemkommuner.
När det gäller det kommunala stödet till fristående
gymnasieskolor bör inte den genomsnittliga kostnaden för
kommunens egen gymnasieskola enligt propositionen ligga till
grund för beräkningen av bidraget till den fristående
gymnasieskolan. Ett skäl är att kommunen inte ens alltid har
kostnader för elever på alla förekommande studievägar, vilket
annars skulle kunna vara en beräkningsgrund. Vidare varierar
kostnaderna för gymnasieutbildning mellan studievägar men också
mellan olika utbildningsanordnare. Föredragande statsrådet
finner det lämpligt att underlaget för ett bidragssystem för
fristående gymnasieskolor i framtiden kommer att baseras på
olika kostnadsklasser. I avvaktan på att Skolverket inom ramen
för det nationella uppföljningssystemet kan precisera ett
underlag för att bestämma kostnadsklasser bör en enklare
schablon kunna tillämpas, nämligen belopp som väsentligen bygger
på det belopp per elev och studieväg som kommunerna kommit
överens om genom samverkansavtal. Det ankommer på regeringen att
utfärda närmare bestämmelser om bidragsnivån.
Utskottet förutsätter i likhet med föredragande statsrådet att
den fristående gymnasieskolan och elevernas hemkommuner i första
hand kan komma överens om ersättningen. Regeringen kommer
således att fastställa schablonbelopp för ersättning, som skall
gälla i de fall parterna inte är överens.
Med hänvisning till vad regeringen anfört i propositionen om
beräkningsunderlaget för kommunernas bidrag till fristående
gymnasieskolor finner utskottet att syftet med motionerna
1992/93:Ub160 yrkande 6 och 1992/93:Ub164 yrkande 6 i huvudsak
är tillgodosett. Med vad utskottet anfört föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och
6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och
1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9 kap. 7--17 §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen.
I motion 1992/93:Ub167 (fp) begärs bestämmelser om
statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras
ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av
sin verksamhet. Enligt motionärerna har ersättningen till de
estniska skolorna från stat och kommun successivt minskat sedan
slutat av 1960-talet. Inte heller det nya statsbidragssystemet
för fristående skolor har kunnat undanröja de ekonomiska
problemen för de estniska skolorna. Motionärerna hävdar att
skolornas elevantal är för litet för att en schabloniserad
beräkningsmetod regelbundet skall kunna tillförsäkra dem
nödvändiga driftmedel.
I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor redovisas en
kartläggning av de fristående skolornas ekonomi som baseras på
frågor till skolorna beträffande lokaler, personal, inställning
till elevavgifter m.m. De två estniska skolorna i Stockholm och
Göteborg ingår i gruppen s.k minoritetsskolor. Kartläggningen
som genomfördes under läsåret 1990/91 visar att
minoritetsskolornas statsbidrag utgjorde 74 % av den årliga
intäkten, medan den genomsnittliga andelen statsbidrag för
samtliga fristående skolors intäkter uppgick till 27 %. De båda
estniska skolorna tar ut 1000 kr per år och elev i avgifter,
vilket enligt utredaren kan betraktas som en mycket låg avgift
och beräknas motsvara ca 10 % av de totala inkomsterna. Den
resterande delen av inkomsten, dvs. ca 16 %, har kommunerna
svarat för.
Utskottet anser att det inte finns anledning att nu göra något
undantag för de estniska skolorna när det gäller
resurstilldelningen till fristående skolor. Utskottet vill peka
på att den oförändrade bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget om
tilldelning av bidrag till de fristående skolorna tillåter ett
avdrag från beloppet motsvarande genomsnittskostnaden per elev
och stadium som uppgår till högst 15 % av
genomsnittskostnaden. Det är självfallet inget som hindrar att
kommunen tilldelar en fristående skola medel utöver den angivna
miniminivån, om behov föreligger. Även när det gäller ett
ställningstagande till de estniska skolornas ekonomi, anser
utskottet att Skolverkets redovisning i den fördjupade
anslagsframställningen för budgetåret 1994/95--1996/97 bör
avvaktas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion
1992/93:Ub167.
I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 4 aktualiseras
resursfördelningen till de kommunala grundskolorna. Med
exempel från Göteborg hävdar motionärerna att de kommunala
skolorna missgynnats i förhållande till de fristående skolorna i
det nya bidragssystemet. Det har nämligen visat sig att många
kommunala skolor har fått betydligt mindre än 85 % av
genomsnittskostnaden per elev och stadium. Motionärerna föreslår
att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som för
fristående skolor, dvs. att varje skola i kommunen garanteras
minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
Riksdagens beslut (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) om
ansvaret för skolan innebar bl.a. införandet av en
schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidraget för
skolans verksamhet till kommunerna. Ett generellt bidrag till
skolsektorn ansågs ge de bästa möjligheterna för skolhuvudmännen
att planera verksamheten med hänsyn till lokala förhållanden. I
sitt yttrande (1991/92:UbU5y) till finansutskottet våren 1992
ställde utskottet sig bakom regeringens förslag om ett nytt
generellt statsbidrag till kommunerna, kallat statligt
utjämningsbidrag. Genom att kommunerna ges större
handlingsfrihet när det gäller att prioritera olika
verksamhetsområden kan den kommunala verksamheten bedrivas på
ett effektivare sätt, anförde utskottet. Riksdagen beslutade
(prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29, rskr. 345) att införa ett
nytt statligt utjämningsbidrag till kommunerna från den 1
januari 1993.
Utskottet finner ingen anledning att nu ändra riksdagens
tidigare beslut om principerna för det statliga bidragssystemet
till kommunerna. Det bör ankomma på kommunerna själva att
fördela tillgängliga resurser efter de behov som finns inom den
kommunala sektorn utan sådana statliga styrmedel som förslås i
motion 1992/93:Ub168 yrkande 4. Med hänvisning härtill bör den
avslås av riksdagen.
När det gäller bidragssystemet för internationella skolor på
grundskolenivå anser regeringen att dessa skolor som hittills
bör få bidrag i särskild ordning. I 9 kap. 5 § lagförslaget görs
definitionen tydligare av vad som betecknas som internationella
skolor. Sådana skolor bör ha "en utbildning med en annan
internationell inriktning än den som får finnas inom grundskolan
eller fristående skolor som är godkända för fullgörande av
vanlig skolplikt".
I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 5 begärs ett
tillkännagivande av riksdagen att de internationella skolorna
skall omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående
skolor. Motionärerna hänvisar bl.a. till den särskilde
utredarens förslag och Skolverkets bedömning när det gäller
bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra
följande.
I Sverige finns för närvarande sju s.k. internationella skolor
på grundskolenivå med engelska, tyska eller franska som
undervisningsspråk. Dessa skolor är som framhålls i
propositionen avsedda för barn till utländska medborgare som
vistas här i landet under en kortare tid, men även för sådana
svenska barn som under en stor del av sin uppväxttid är bosatta
utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare
period. Som föredragande statsrådet framhåller i propositionen
är det viktigt att göra en klar åtskillnad mellan
internationella skolor och fristående skolor med språklig eller
internationell inriktning. Därför har definitionen av en
internationell skola förtydligats i förevarande lagförslag. Mot
denna bakgrund bör de även fortsättningsvis få statsbidrag i
särskild ordning (jfr Förordningen om statsbidrag till
internationella skolor för skolpliktiga elever, SFS 1983:97,
1992:712).
Utskottet delar regeringens uppfattning om bidragssystemet för
internationella skolor på grundskolenivå och föreslår att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 lägger
proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
För prövning av frågor om offentligt stöd till sådana
fristående skolor som är över grundskolenivå men under
högskolenivå är det enligt regeringen lämpligt att dela in
skolorna i två grupper. Till den ena gruppen bör föras skolor,
vars utbildningar motsvarar de nationella och specialutformade
programmen i gymnasieskolan. Sådana skolor kan lämpligen kallas
fristående gymnasieskolor. Den andra gruppen bör bestå av
sådana, vars utbildningar utgör ett komplement till
gymnasieskolan. Dessa skolor kan betecknas som kompletterande
skolor. Denna gruppindelning bör gälla också för internatskolor
och s.k. internationella skolor.
Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller
indelningen av fristående skolor över grundskolenivån och
föreslår att riksdagen lägger proposition 1992/93:230 i denna
del till handlingarna.
I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 5 understryks vikten av att
bestämmelsen om lärarbehörighet bör gälla för de fristående
gymnasieskolorna. Syftet därmed är självfallet att garantera
en likvärdig utbildningskvalitet.
Som framhålls i propositionen skall en fristående
gymnasieskola ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå
väsentligen svarar mot de kunskaper som gymnasieskolan ger.
Således fordras att skolans utbildning är av god kvalitet. Den
skall också i övrigt väsentligen svara mot gymnasieskolans
allmänna mål. Utskottet vill erinra om att en fristående
gymnasieskola endast av regeringen kan förklaras berättigad till
offentligt stöd. Utskottet utgår från att regeringen vid sin
bedömning av en fristående gymnasieskola beaktar även uppgifter
om lärarnas kompetens -- såväl den ämnesmässiga som den
pedagogiska kompetensen. Utskottet utgår vidare från att
regeringen kommer att följa kvalitetsfrågorna vid de fristående
gymnasieskolorna med stor uppmärksamhet. Något uttalande av
riksdagen i enlighet med motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 är
därför inte påkallat, varför den avstyrks.
När det gäller nyetablering av fristående skolor framförs
i motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 6 uppfattningen att
regeringen uppenbarligen vill införa en etableringskontroll
genom att länsstyrelserna skall göra en prövning av
nyetableringarna av fristående skolor. Enligt motionärerna är en
sådan prövning överflödig. I stället bör regeringen främja fri
etablering och konkurrens även inom skolväsendet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att nyetableringar av
fristående skolor kommer att ha effekter på det redan befintliga
skolväsendet i kommuner och regioner. Det finns således skäl att
pröva varje nyetablering av fristående gymnasieskola med hänsyn
till bl.a. elevunderlaget och vikten av att det finns ett
allsidigt utbud av utbildningar vid de kommunala
gymnasieskolorna över hela landet. Denna prövning bör i första
hand resp. länsstyrelse svara för. Berörda kommuner bör få
möjlighet att yttra sig till länsstyrelsen som med eget yttrande
till regeringen bör redovisa sin bedömning av nyetableringen.
Utskottet ser detta som en garanti för att kravet på en
likvärdig utbildning och en god utbildningskvalitet kan
upprätthållas i den kommunala gymnasieskolan. Länsstyrelserna
bör ha överblick över länets förutsättningar för gymnasial
utbildning i allmänhet, vilket kan balansera synpunkter från de
kommuner som närmast blir berörda av en fristående
gymnasieskola.
Utskottet har således inte något att erinra mot vad som
anförts i propositionen när det gäller länsstyrelsernas
medverkan i prövningen av nyetableringen av fristående
gymnasieskolor, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 avstyrks.
När det gäller den andra gruppen fristående gymnasieskolor,
dvs. skolor som kompletterar det offentliga skolväsendet,
föreslås i propositionen att regeringen på ansökan från en
kompletterande skola skall kunna ställa utbildningen där under
statlig tillsyn. Utbildningen i fråga bör vara ett från
nationell synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan.
Med tillsynen skall normalt följa rätt till studiestöd för
eleverna på utbildningen. Kompletterande skolor, vilkas
utbildning kan anses särskilt värdefull från nationell synpunkt,
skall av regeringen kunna ges statsbidrag. Ansökan om statligt
stöd skall lämnas senast den 1 augusti året före bidragsåret.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i
proposition 1992/93:Ub230 om statligt stöd till kompletterande
skolor.
I motion 1992/93:Ub161 (c) yrkande 1 aktualiseras
kommunernas ersättning för utbildning vid
lanthushållsskolor. Enligt motionärerna gör kommunerna i dag
olika bedömningar när ungdomar söker sig till utbildningar vid
lanthushållsskolorna. En del kommuner bekostar deras utbildning
i form av t.ex. internatersättning, medan andra kommuner nekar
eleverna denna hjälp. Riksdagen bör begära att regeringen verkar
för en lika behandling av elever vid ifrågavarande utbildningar.
När det gäller utbildningar vid lanthushållsskolor som
motsvarar påbyggnadsutbildningar inom komvux vill utskottet
hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UbU11 när det gäller frågan
om interkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och
påbyggnadsutbildning. Utskottet konstaterade bl.a. att då det
enligt nuvarande bestämmelser inte finns någon rätt för vuxna
till gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning är det
hemkommunen som avgör vilka utbildningar i annan kommun och inom
landstinget som man åtar sig ett betalningsansvar för. Utskottet
förutsatte emellertid att kommunerna i sin planering av den
kommunala vuxenutbildningen noggrant följer upp vilka
utbildningar som kommuninvånarna i första hand efterfrågar och
att de antingen i den egna kommunen eller i samverkan med annan
utbildningsanordnare erbjuder sådana utbildningar som svarar mot
efterfrågan och behov. Utskottet hade vidare erfarit att många
ungdomar med ett bestämt mål för sin utbildning inte kunnat
fullfölja sina studier för mindre vanliga yrken på grund av att
vissa hemkommuner vägrat att betala en efterfrågad utbildning
inom komvux i en annan kommun. Utskottet ansåg att principen om
likvärdiga förutsättningarna för studier inom komvux därmed hade
satts ur spel. Mot denna bakgrund och med hänvisning till att
utskottet tillstyrkt ett lagförslag beträffande ett bemyndigande
för regeringen att meddela föreskrifter om interkommunal
ersättning för vissa utbildningar inom komvux föreslog utskottet
att riksdagen skulle begära en redovisning av regeringen vilka
utbildningar inom komvux som kommer att omfattas av regeringens
föreskrifter om interkommunal ersättning inom komvux. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 274).
I avvaktan på regeringens redovisning bör riksdagen inte nu ta
ställning till frågan om kommunernas ersättning för utbildning
vid lanthushållsskolor, varför motion 1992/93:Ub161 yrkande 1
avstyrks.
Ett förslag om statsbidrag till utbildning vid Skara
skolscen framförs i motion 1992/93:Ub162 (m, c). Motionärerna
redovisar att Skara skolscen sedan den 1 juli 1992 har en
stiftelse som huvudman. Skolan har 24 årselevplatser och
läroplanen är godkänd av Skolverket. Skolan har sökande från
hela landet och inför intagningen till hösten 1993 fanns drygt
400 sökande till 12 elevplatser. Utbildningen finasieras med
statsbidrag, interkommunala ersättningar samt bidrag från Skara
kommun. Enligt motionärerna tvingas vissa antagna elever avstå
från utbildningen på grund av att deras hemkommuner inte vill
betala någon ersättning. Mot denna bakgrund föreslås att
statsbidraget per elev skall ha en nivå som motsvarar den totala
kostnaden vid skolan, vilket skulle eliminera problemet med
interkommunala ersättningar.
Enligt departementsskrivelsen (Ds 1992:115) om valfrihet i
skolan har Skaras skolscen ett statsbidrag på 47 700 kr per
årselevplats. Elevkostnaden per år uppgår till 120 800 kr.
Utskottet konstaterar att elevkostnaden vid Skara skolscen är en
av de högsta vid fristående gymnasiala skolor i landet.
I enlighet med regeringens förslag till indelning av
fristående gymnasieskolor i två grupper, vilket utskottet i det
föregående ställt sig bakom, bör Skara skolscen räknas till s.k.
kompletterande skolor. Utbildningen vid en kompletterande skola
skall enligt regeringens förslag kunna ställas under statlig
tillsyn, om utbildningen kan anses vara ett värdefullt
komplement till gymnasieskolan. Med tillsynen följer normalt
rätt till studiestöd för eleverna på utbildningen.
Kompletterande skolor, vilkas utbildning kan anses särskilt
värdefull från nationell synpunkt, skall av regeringen, utöver
tillsynen, kunna ges statsbidrag. Det ankommer således på
regeringen att pröva i vad mån Skara skolscen bör ställas under
statlig tillsyn och även kunna ges statsbidrag till
utbildningen. Det bör vidare ankomma på huvudmannen för
utbildningen att ta ställning till om interkommunal ersättning
skall begäras från elevernas hemkommuner. Något särskilt
uttalande av riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub162 är
således inte påkallat, varför den avstyrks.
I motionerna 1992/93:Ub161 (c) yrkande 2 och 1992/93:Ub163 (s,
c) begärs statsbidrag m.m. för vissa kompletterande
utbildningar. I den förstnämnda motionen understryks vikten av
lanthushållsskolornas utbildningsprogram, som i första hand
inriktas mot kost, hälsa och hushållsekonomi. Enligt
motionärerna har dessa utbildningar ett stort berättigande i
samhällets totala utbildningsutbud och torde väl fylla de krav
som anförs om samhällsnyttan i propositionen. I den sistnämnda
motionen anförs att behovet av ytterligare utbildningar inom det
estetiska och kulturella området är stort på Gotland (yrkande 1)
och att det där finns goda förutsättningar för kompletterande
utbildningar inom kulturområdet (yrkande 3). Vid bedömningen av
samhällsnyttan av kompletterande utbildningar inom kulturområdet
bör enligt motionärerna särskilt beaktas såväl de speciella
förutsättningar som finns på Gotland som var liknande
utbildningar redan anordnas. Det är enligt motionärerna viktigt
att dessa utbildningar ges en god spridning över landet och att
lokala resurser och förutsättningar blir avgörande för
utbildningarnas förläggning (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
Sedan riksdagen beslutat att ett nytt generellt statsbidrag,
ett statligt utjämningsbidrag, skall tillämpas (prop.
1991/92:150 del II s. 155, bet. FiU29, rskr. 345) utgår
statsbidrag till tre landstingskommunala lanthushållsskolor via
anslaget B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala
skolväsendet. Två fristående skolor, Vackstanässkolan och
Apelrydsskolan, har liknande konsumtionsutbildningar som
lanthushållsskolorna. Dessa skolor får statsbidrag från anslaget
B 16. Bidrag till driften av fristående skolor. Utskottet
anförde i sitt betänkande 1991/92:UbU26 (s. 10--12) att en
framtida lösning för de landstingskommunala hushållsskolorna
skulle kunna vara en omvandling till fristående skolor. En sådan
omvandling måste emellertid i första hand övervägas av skolans
nuvarande huvudmän, framhöll utskottet.
Förslaget i förevarande proposition ger nu förutsättningar för
regeringen att på ansökan från en kompletterande skola besluta
om såväl statlig tillsyn som statsbidrag. När det gäller
utbildningar inom det kulturella området, som aktualiseras i
motion 1992/93:Ub163, finns det inget som hindrar att sådana
utbildningar inom ramen för kompletterande utbildningar i
gymnasieskolan kan startas på Gotland. Utskottet vill peka på
att den geografiska spridningen av fristående skolor över
grundskolenivå är koncentrerad till storstäderna, framför allt
till Stockholmsområdet. Av samliga 58 skolor i landet ligger 28
skolor i Stockholm län, 10 skolor i Göteborgs och Bohus län och
4 i Malmöhus län (jfr Ds 1992:115). Utskottet anser att det
ligger ett värde i att fristående skolor med kompletterande
utbildningar inom kulturområdet förläggs till bl.a. Gotland.
Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandena
anser utskottet inte vara påkallat, varför motionerna
1992/93:Ub161 yrkande 2 och 1992/93:Ub163 avstyrks.
I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 7 ogillas vad som anförs i
propositionen om bidrag till riksinternatskolorna. Enligt
motionärerna är det inte ett allmänintresse att finansiera
tillkommande kostnader för internatutbildning. I motion
1992/93:Ub434, som väckts under den allmän motionstiden,
aktualiseras de ekonomiska villkoren för bl.a. Lundsbergs skola.
Enligt motionären bör likartade villkor gälla såväl för elever
som väljer en riksinternatskola eller Lundsbergs skola som för
elever som väljer annan fristående skola.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra
följande.
Inom ramen för det kommunala utjämningsbidraget utgår
statsbidrag beräknat även för elever vid riksinternatskolor. Som
framhålls i propositionen vore det därför naturligt att inordna
riksinternaten i det bidragssystem som föreslås för fristående
gymnasieskolor. Detta kompliceras emellertid av att
riksinternaten under alla förhållanden behöver ett
resurstillskott utöver den ersättning som de såsom fristående
skolor annars skulle få från elevernas hemkommuner. Orsaken är
naturligtvis att de är internat, vilket drar särskilda
kostnader. Enligt föredragande statsrådets mening finns det
anledning att överväga frågan om bidrag till riksinternaten
ytterligare.
När det gäller Lundsbergs skola anser statsrådet att den i
mångt och mycket fyller samma funktion som de två
riksinternaten. Även frågan om utformningen av det statliga
bidraget till Lundsbergs skola bör enligt statsrådet övervägas
ytterligare. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen inte
några ändrade bidragsregler.
Med hänvisning till att frågan om dels finansieringen av
internatkostnaderna vid riksinternaten, dels Lundsbergs skolas
ställning är föremål för fortsatt beredning inom
regeringskansliet bör riksdagen inte nu ta ställning till
yrkandena i motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och
1992/93:Ub434, varför de avstyrks.
Regeringen föreslår att offentligt stöd till internationella
skolor över grundskolenivå skall kunna ges enligt reglerna för
kompletterande skolor.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i
proposition 1992/93:230 anförts om internationella skolor över
grundskolenivå.
Fristående särskolor
Enligt regeringen bör statsbidraget till fristående särskolor
avvecklas med utgången av år 1995. Elevernas hemkommuner bör
därefter vara skyldiga att även utge ersättning för elever i
fristående särskolor.
Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 7, bör medel till
fristående särskolor från kommunerna fördelas så att kommunerna
ges skyldighet att pröva deras resursbehov på samma sätt som vid
fördelningen av resurser till kommunala särskolor.
Utskottet konstaterar att motionärernas förslag när det gäller
resurstilldelningen till fristående särskolor från
kommunerna grundar sig på samma princip som motionärerna
föreslagit när det gäller resurstilldelning till fristående
skolor på grundskolenivå (yrkande 2 i samma motion), vilket
utskottet behandlat i det föregående.
Utskottet vill erinra om att riksdagen beslutat (prop.
1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr. 285) att ansvaret för
särskolan skall föras över från landstingen till kommunerna.
Överförandet avses kunna ske successivt men skall vara genomfört
före utgången av år 1995.
Regeringen avser senare återkomma till riksdagen med förslag
till lagbestämmelser om kommuns skyldighet att utge ersättning
till fristående särskolor. Utskottet förutsätter att regeringen
följer utvecklingen av ett förändrat huvudmannaskap för
särskolan. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7 lägger
proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
Val av skola inom det offentliga skolväsendet
När det gäller val av skola inom den egna kommunen är det
enligt regeringen viktigt att ytterligare markera i skollagen
att valet av skola bör få genomslag när eleverna bereds plats på
olika skolor. Grunden för placeringen skall i första hand vara
familjernas och elevernas val, inte kommunens val. I situationer
då fler valt en skola än vad som kan tas emot bör kommunen med
hänsyn till berörda elevers skolväg finna den bästa samlade
lösningen. En kommun skall dock inte vara skyldig att tillgodose
elevers och vårnadshavares önskemål, om dessa är förenade med
betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter (4 kap. 6 §
lagförslaget).
Beträffande funktionshindrade barn framhåller föredragande
statsrådet att det är principiellt viktigt att eftersträva samma
regler för dessa barn som för andra. Det särskilda stöd som en
enskild elev kan behöva bör enligt hennes mening i de flesta
fall kunna lämnas i den skola som eleven valt. Skulle detta dock
inte var möjligt måste kommunen kunna placera eleven vid den
skola som har sådana resurser. Det är viktigt att sådana beslut
fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare.
I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 8 ifrågasätts om det finns
ett så stort intresse från föräldrarnas sida när det gäller val
av skola. Rätten att välja skola är enligt motionärerna väl
tillgodosedd i nuvarande bestämmelser i skollagen.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föräldrars
och elevers val av skola bör följas i så stor utsträckning som
möjligt. Regeringens lagförslag i frågan (4 kap. 6 §) innebär
att kommunerna vid fördelningen av elever på olika skolor i
första hand skall utgå från vårdnadshavares önskemål. Om ett
önskemål skulle leda till ekonomiska eller organisatoriska
svårigheter för kommunen skall kommunen kunna bortse från
önskemålet. Som framhålls i specialmotiveringen till
lagförslaget måste svårigheten vara betydande för att kommunen
skall kunna bortse från önskemålet. När en viss skola inte har
plats för alla de barn som valt att gå där, skall skolan i
första hand ge plats till de barn som bor närmast skolan.
När det gäller val av skola för barn med funktionshinder vill
utskottet erinra om vad som anfördes i utskottets betänkande
1992/93:UbU4. Utskottet utgick från att kommunerna planerar i
samråd med föräldrarna och att man i de flesta fall kan komma
överens om i vilken skola barnet skall gå. Det självklara är då
att välja den skola som bedöms ha förutsättningar för att kunna
ge en funktionshindrad elev den bästa skolgången med hänsyn till
funktionshindret. Om en kommun har svårigheter att själv
tillgodose en sådan elevs behov förutsätts kommunen komma
överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola skall
ta emot eleven. Därav följer självfallet att hemkommunen inte
kan friskriva sig från skyldighet att svara för skolskjuts till
den skola där eleven med funktionshinder således placerats, även
om denna skola inte är den närmast hemmet belägna grundskolan
eller ens finns inom den egna kommunen. Utskottet vill
ytterligare understryka att rätten att välja skola också
omfattar elever med funktionshinder och att det endast är i
undantagsfall, när svårigheten är betydande, som kommunen får
bestämma placering vid annan skola än den eleven valt.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om val av skola
inom det offentliga skolväsendet tillstyrker utskottet att
riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8 antar 4
kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen.
Enligt motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 7 föreslås att
kommunernas informationsskyldighet när det gäller att
informera föräldrar och elever om möjligheterna till val av
skola i kommunen skall slås fast i lag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna i lag
inte bör åläggas skyldigheten att informera om valet av skola i
kommunen. Utskottet utgår från att kommunerna t.ex. i samband
med elevernas skolstart eller vid stadieövergångar medverkar
till att föräldrar och elever får information om skolalternativ
och vilka förutsättningar som gäller för fördelningen av elever
på olika skolor, utbildningsprofil, möjligheterna att få
skolskjuts m.m. Något uttalande av riksdagen i enlighet med
motionsyrkandet anser utskottet inte vara påkallat, varför
motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 avstyrks.
När det gäller val av skola i en annan kommun bibehålls en
skyldighet för kommunerna att i sin grundskola, utöver elever
från den egna kommunen, ta emot dem som med hänsyn till sina
personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan
kommuns grundskola (4 kap. 8 § lagförslaget). En bestämmelse
införs (4 kap. 8 a § lagförslaget) som innebär att en kommun har
rätt att även i andra fall ta emot en elev från en annan kommun
och att hemkommunen, om kommunerna inte kommer överens om
ersättningen, skall vara skyldig att betala det belopp som utgår
för elever i fristående skolor. I 4 kap. 9 § skollagen görs ett
tillägg som innebär att en elev, som efter det läsår då han
flyttat bara har en årskurs kvar i grundskolan, har en obetingad
rätt att gå igenom även den årskursen i den gamla hemkommunen.
Kommunen har därvid rätt till ersättning för sina faktiska
kostnader för elevens utbildning.
Samma princip som gäller för val av grundskola bör enligt
regeringen även gälla val av särskola. Kommunens skyldighet att
sörja för kostnadsfri skolskjuts skall inte omfatta sådana
elever som väljer att gå i en annan kommunal särskola än den som
kommunen eller samverkanskommunen har erbjudit.
När det gäller utbildningen inom särskolan aktualiseras i fem
motioner valet av skolform, dvs. rätten för föräldrar till
utvecklingsstörda barn att välja utbildning i grundskola eller
särskola. Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 4 är det
förvånande att det i föreliggande proposition inte föreslås en
rätt för föräldrar till utvecklingsstörda barn att också välja
skolform för sina barn. Motionärerna pekar på att man i de
flesta fall kommer överens om vilken skolform som är bra för
barnet. Men det förekommer dess värre också ett fåtal fall där
man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om
placering mot föräldrarnas vilja. Motionärerna betraktar valet
av skolform som en minst lika viktig rätt som valet av skola.
Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett avgörande
inflytande över valet av skolform. Liknande synpunkter framförs
även i motionerna 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2,
1992/93:Ub497 (samtliga s) och 1992/93:Ub481 (kds).
Utskottet behandlade frågan om vårdnadshavares inflytande vid
prövningen om en elev tillhör särskolans personkrets vid
föregående riksmöte (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28,
rskr. 285). Utskottet utgick från att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen när det gäller hur föräldrar och skola
samverkar för att i elevens intresse välja den för eleven bästa
skolformen.
I förevarande proposition tas inte frågan upp om elevens och
vårdnadshavares rätt att välja skolform, grundskola eller
särskola. Mot bakgrund av vad utbildningsutskottet anfört i sitt
betänkande 1992/93:UbU28 vid föregående riksmöte har
föredragande statsrådet hösten 1992 tillsatt en arbetsgrupp med
uppgift att följa utvecklingen i vad gäller föräldrars och
skolans samverkan vid val av skolformer. I arbetsgruppen ingår
företrädare för såväl särskolan som föräldrar och
handikapporganisationer. Arbetsgruppen avser att redovisa sina
förslag och synpunkter under våren 1994. I avvaktan på
arbetsgruppens redovisning och den fortsatta beredningen inom
Utbildningsdepartementet finner utskottet inte skäl att
riksdagen nu gör ett särskilt uttalande i frågan, varför
motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454
yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 avstyrks.
Enligt departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds
1992:115) skall en elev kunna välja att gå i en annan kommuns
gymnasieskola, även om studievägen erbjuds av hemkommunen.
Eleven får då tas emot i mån av plats i den andra kommunen.
Denna elev tas emot i andra hand. Den mottagande kommunen har
rätt till ersättning från elevens hemkommun. Motsvarande bör
gälla utbildningar som anordnas av ett landsting.
Regeringen finner inte något skäl att ändra gällande
bestämmelser avseende möjligheterna att välja studieväg i
annans kommuns gymnasieskola. Regeringen har beaktat att ett
flertal kommuner befarar att det skulle innebära svårigheter vid
uppbyggnaden av den nya gymnasieskolan, om eleverna kan välja en
annan kommuns gymnasieskola trots att hemkommunen erbjuder
utbildningen.
Utskottet delar regeringens uppfattning om en restriktiv
inställning till val av gymnasieskola i annan kommun. Enligt
utskottets mening är det angeläget att kommunerna har goda
planeringsförutsättningar för den gymnasiala utbildningen,
vilket inte minst gäller elevunderlaget för de olika
studievägarna. Syftet är självfallet att upprätthålla en
likvärdig gymnasial utbildning med god kvalitet. Utskottet
föreslår att riksdagen beträffande val av studieväg i annan
kommuns gymnasieskola utan erinran lägger proposition
1992/93:230 i denna del till handlingarna.
Övriga frågor
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513
yrkandena 2 och 5 (båda s) begärs tillkännagivanden av riksdagen
om behovet av en nedre gräns för elevantalet för att fristående
skolor skall vara berättigade till bidrag från kommun. Enligt
motionärerna är det inte acceptabelt att skolor med bara ett
fåtal elever i längden skall få samhällets stöd. Alltför små
skolor fördyrar skolväsendet och riskerar att inte kunna erbjuda
den kreativa och allsidiga miljö som bör prägla en skola.
Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en
nedre gräns för antalet elever i fristående skolor.
Någon lagreglering med krav på ett minsta antal elever för
godkännande av en fristående skola på grundskolenivå bör enligt
regeringen inte införas. En allsidig bedömning av kvalitetskrav
i fråga om såväl sociala som andra aspekter på skolverksamhet
bör utgöra grunderna för ett beslut om godkännande. I en sådan
bedömning kan också skolans storlek vägas in. I propositionen
(s. 66--68) förs en diskussion om vilka krav som bör ställas på
en fristående skola. Att ange ett visst elevunderlag som krav
för ett godkännande av en fristående skola skulle enligt
regeringen medföra vissa svårigheter. Om ett lägsta antal elever
anges för godkännande måste det alltid finnas möjligheter till
avvikelser, t.ex. för anordnandet av en skola i glesbygd, i
uppbyggnadsskedet av en skola och vid tillfällig nedgång av
elevantalet. Dessutom kan en skola bestå av endast årskurserna
på ett stadium, medan en annan kan omfatta hela grundskolan.
Skolverkets bedömning när det gäller godkännande av fristående
skolor bör enligt utskottets uppfattning ha sin utgångspunkt i
vad som anfördes i proposition 1991/92:95 om valfrihet och
fristående skolor.
I detta sammanhang vill jag erinra om vad föredragande
statsrådet, Ulla Tillander, anförde i propositionen om skolor
med enskild huvudman m.m. (prop. 1982/83:1 s.19f). "Enligt
mål och riktlinjer i grundskolans läroplan skall skolans
verksamhet präglas av de grundläggande värderingar om demokrati,
tolerans, jämlikhet m.m. på vilka det svenska samhället bygger.
Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera barn och
ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande
värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk,
vardaglig handling. Jag anser det självklart att samhället i
sitt och elevernas intresse måste ställa ett motsvarande krav på
fristående skolor. För att en fristående skola skall godkännas
för skolpliktens fullgörande måste skolan i sin undervisning och
övriga verksamhet omfatta det svenska samhällets grundläggande
värderingar och de riktlinjer för fostran och utveckling som
anges i målen för grundskolan. En fristående skola måste därför
utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och
förstärka demokratins principer och tolerans, samverkan och
likaberättigande mellan människorna. En fristående skola bör
exempelvis inte godkännas om den inte är beredd att verka för
jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kan självfallet inte
heller godkännas, om den vill tillämpa aga eller andra
lagstridiga uppfostringsmetoder. Verksamheten bör inom mycket
vida ramar kunna präglas av olika åskådningar och värderingar,
men det finns alltså gränser som samhället bestämt måste hävda.
-- Att en fristående skola är präglad av ett speciellt synsätt
får självfallet inte leda till att undervisningen ger eleverna
en ensidig bild av det som lärs ut. Skolan måste respektera att
människor i vårt land har skiljaktiga meningar och värderingar
och redovisa dessa. Det måste råda tolerans och öppenhet i
skolans verksamhet och undervisningen måste vara saklig och
allsidig.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för närvarande
inte finns grund för att i lagtext ange ett minsta antal elever
för godkännande av en fristående skola. Som framhålls i
propositionen när det gäller begreppet skola bör en allsidig
bedömning av kvalitetskrav i fråga om såväl undervisning som
sociala och andra aspekter på skolverksamheten, t.ex. skolans
elevantal, utgöra grunderna för Skolverkets beslut om
godkännande.
Som redovisats i det föregående skall Skolverket i den
fördjupade anslagsframställningen för budgetåren
1994/95--1996/97 bl.a. redovisa en plan för hur arbetet med
uppföljning och utvärdering av godkända fristående skolor skall
bedrivas så att en kontinuerlig prövning kan ske. Utskottet vill
erinra om att de fristående skolorna som har godkänts för
fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den
uppföljning och utvärdering som sker genom Skolverkets försorg.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avvakta
regeringens prövning av Skolverkets fördjupade
anslagsframställning när det gäller kriterier m.m. för
godkännande av fristående skolor, varför riksdagen med avslag på
motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2
och 5 utan erinran bör lägga proposition 1992/93:230 i denna del
till handlingarna.
När det gäller 5kap. 33§ skollagen i regeringens förslag
återger utskottet paragrafens senaste lydelse enligt SFS
1993:326. Vidare görs en rättelse i punkt 5 i ikraftträdande-
och övergångsbestämmelserna.
Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt
och tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om
ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i
den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående
hemställt.
Regeringen föreslår slutligen att kommunernas skyldighet att
betala ersättning för dagliga resor mellan skolan och bostaden
begränsas. Om ersättningen ges kontant bör ersättningsbeloppet
utgöra 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har behov av
resor mellan bostaden och skolan.
Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1110) om
kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande
1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om entreprenadförhållanden inom
skolan,
res. 1 (s)
2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och
1992/93:Ub165,
res. 2 (s) - villk. 1
3. beträffande generella möjligheter till
entreprenadlösningar
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 1,
res. 3 (nyd)
4. beträffande lärarlegitimation
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3,
res. 4 (nyd)
5. beträffande landstinget som huvudman för ytterligare
program i gymnasieskolan
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub493 yrkande 2,
6. beträffande godkännande av fristående skola, m.m.
att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen
(1985:1100),
7. beträffande ökat inflytande för kommunen vid godkännande
av fristående skola
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub411,
8. beträffande det kommunala bidraget till fristående
grundskolor
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis,
1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och
1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,
res. 5 (s)
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående grundskolor
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena
3 delvis och 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 antar 9 kap. 6 § i
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om
ändring i skollagen (1985:1100),
res. 6 (s) - villk. 5
res. 7 (s) - villk. 5
10. beträffande tillsyn över fristående skolor, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9,
1992/93:Ub164 yrkande 9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4,
res. 8 (s)
11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena
5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkande 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2
och 1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9kap. 7-17 §§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen (1985:1100),
res. 9 (s)
12. beträffande statsbidrag till de estniska skolorna
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub167,
13. beträffande resursfördelningen till kommunala
grundskolor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 4,
res. 10 (nyd)
14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor
på grundskolenivå
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5
lägger propositionen i denna del till handlingarna,
res. 11 (nyd)
15. beträffande indelningen av fristående skolor över
grundskolenivå
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående
gymnasieskolor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub164 yrkande 5,
res. 12 (s)
17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 6,
res. 13 (nyd)
18. beträffande statligt stöd till kompletterande skolor
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,
19. beträffande kommunernas ersättning för utbildning vid
lanthushållsskolor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub161 yrkande 1,
20. beträffande statsbidrag till utbildning vid Skara
skolscen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub162,
21. beträffande statsbidrag m.m. för vissa kompletterande
utbildningar
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub161 yrkande 2 och
1992/93:Ub163,
22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och
1992/93:Ub434,
men. (v) - delvis
23. beträffande internationella skolor över grundskolenivå
att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,
24. beträffande resurstilldelning till fristående
särskolor
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7
lägger propositionen i denna del till handlingarna,
res. 14 (s)
25. beträffande val av skola inom det offentliga
skolväsendet
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8
antar 4kap. 6§ i regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
men. (v) - delvis
26. beträffande kommunernas informationsskyldighet vid val
av skola
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 7,
res. 15 (nyd)
27. beträffande val av skolform
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4,
1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och
1992/93:Ub497,
res. 16 (s)
28. beträffande val av studieväg i annan kommuns
gymnasieskola
att riksdagen lägger propositionen i denna del till
handlingarna,
29. beträffande begreppet skola
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8
och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 lägger propositionen i denna
del till handlingarna,
res. 17 (s)
30. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån
det inte omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående,
31. beträffande kommunernas skyldighet att svara för vissa
elevresor
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa
elevresor.
Stockholm den 25 maj 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Berit Löfstedt (s),
Ewa Hedkvist Petersen (s),
Bo Arvidson (m),
Eva Johansson (s),
Jan Björkman (s),
Ulf Melin (m),
Inger Lundberg (s),
Chris Heister (m),
Krister Örnfjäder (s),
Christer Lindblom (fp),
Birgitta Carlsson (c),
Tuve Skånberg (kds) och
Claus Zaar (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Entreprenadförhållanden inom skolan (mom.1)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.8
börjar med "Utskottet vill" och på s.9 slutar med
"1992/93:Ub166 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig liksom motionärerna avvisande till att
stora delar av gymnasieskolans verksamhet skall kunna läggas ut
på entreprenad. Frågan är av stor principiell betydelse och har
enligt utskottets mening inte belysts tillräckligt, vilket också
vissa remissinstanser framhållit i sina yttranden över
departementspromemorian (Ds 1992:115) Valfrihet i skolan.
Utskottet finner det anmärkningsvärt att kravet på
lärarbehörighet vid undervisning på entreprenad slopas i det av
regeringen framlagda lagförslaget. Lärarbehörigheten är ett av
de främsta kvalitetskraven som anges i skollagen och en av de
viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig
utbildningskvalitet i landet. Lärarutbildningen utgörs inte
enbart av ämneskunskaper utan även av metodiska och pedagogiska
kunskaper. Det elevvårdande arbetet ställer idag stora krav på
att läraren har utbildning även på detta område.
Utskottet anser vidare att den strävan till ökad integration
mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av gymnasieskolans
undervisning som pågått under lång tid och som ytterligare
kommer att förstärkas i den nya gymnasieskolans program nu
kommer att brytas. Om yrkesutbildningen i huvudsak förläggs till
vissa företag finns det risk för att utbildningen blir snävt
företagsanpassad, vilket med tanke på den snabba utvecklingen
inom den industriella tekniken allvarligt skulle kunna äventyra
Sveriges framtida konkurrenskraft. Utskottet anser också att
entreprenadlösningar inom utbildningsområdet innebär betydande
problem med uppföljning och utvärdering av sådan undervisning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör riksdagen med
bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164
yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslå det i proposition
1992/93:230 framlagda förslaget till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande
1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslår
det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om
entreprenadförhållanden inom skolan,
2. Kompetens vid utbildning på entreprenad (mom.2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.9
börjar med "Utskottet har" och slutar med "1992/93:Ub165
avstyrks" bort ha följande lydelse:
När det gäller pedagogisk kompetens vid utbildning på
entreprenad är det utskottets uppfattning att lärarbehörighet är
en nödvändig förutsättning för att garantera en likvärdig
utbildningskvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till
motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande
2 och 1992/93:Ub165 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
3. Generella möjligheter till entreprenadlösningar (mom. 3)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.10
börjar med "I enlighet" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka
skäl att öppna även grundskolan och särskolan för
entreprenadlösningar. Likaså bör det vara möjligt för kommuner
och landsting att lägga ut undervisning i alla ämnen på
entreprenad i gymnasieskolan. Självfallet får kvaliteten i
undervisningen inte i något avseende bli lidande av att anlita
entreprenörer. Genom att tilllåta entreprenadlösningar inom
hela det offentliga skolväsendet skapas incitament för att höja
undervisningens kvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1992/93:Ub168 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
3. beträffande generella möjligheter till
entreprenadlösningar
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lärarlegitimation (mom. 4)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10
börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkandena 2 och
3" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan skolväsendet inte räkna med
att en formell lärarutbildning t.ex. grundskollärarutbildningen
garanterar kompetenta lärare. Det kan inte uteslutas att
lärarhögskolorna examinerar lärare som på sikt inte är lämpliga
för läraryrket. Bl.a. mot denna bakgrund är det angeläget att
skyndsamt införa någon typ av lärarcertifikat eller
lärarlegitimation. Inom ramen för ett system med lärarcertifikat
kan fri konkurrens uppstå mellan lärare, vilket i sin tur kan
uppmuntra individuella och goda arbetsprestationer. Möjligheter
bör också finnas till individuell lönesättning och
karriärutveckling för ambitiösa lärare.
Vad utskottet anfört om lärarlegitimation bör riksdagen med
bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande lärarlegitimation
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
5. Det kommunala bidraget till fristående grundskolor (mom. 8)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet vill mot" och slutar med "utskottet
anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det nya statsbidragssystemet till
fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många
håll. Bidragsnivån är alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38)
som presenterades efter regeringens proposition 1992 föreslog
75% av kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig
nivå. En sänkning av procentsatsen löser dock inte det
strukturella problemet kring likvärdighet och effektivitet.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den teknik
för resurstilldelningen till fristående skolor som riksdagen
införde förra året inkräktar på den kommunala
självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning
ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar
för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet
motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans
resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen
återkommer till riksdagen med ett lagförslag som innebär att
kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående
skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som
gäller för kommunens egna grundskolor. Riksdagen bör med bifall
till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2
och 1992/93:Ub513 yrkande 1 samt med avslag på motion
1992/93:Ub502 yrkande 16 godkänna vad utskottet anfört.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
8. beträffande det kommunala bidraget till fristående
grundskolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande
2 och 1992/93:Ub513 yrkande 1, med anledning av motion
1992/93:Ub160 yrkande 3 i denna del, samt med avslag på motion
1992/93:Ub502 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor
(mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.13
börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna
1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 bör avslå
9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 3
delvis och med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och
1992/93:Ub502 yrkande 17 avslår 9kap. 6§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen (1985:1100),
7. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor
(mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 5
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.13
börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha
följande lydelse:
Som ett andrahandsyrkande när det gäller resurstilldelningen
för fristående skolor på grundskolenivå föreslås beträffande
nivån på det kommunala bidraget att bidragsprocenten för
fristående skolor sänks från nuvarande 85% av kommunens
genomsnittskostnad per elev och stadium till 75%. Riksdagen
bör med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och
1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub160
yrkande 3 delvis anta 9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen med den
ändringen att procentsatsen i paragrafens första stycke skall
vara 25 %.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till
fristående skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande
4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion
1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis antar 9kap. 6§ i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen (1985:1100) med den ändringen att första stycket
erhåller följande lydelse:
En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig
skolplikt, skall tilldelas bidrag för verksamheten av elevernas
hemkommuner. För varje elev skall lämnas ett belopp som
motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens
grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven
tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som
uppgår till högst 25 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda
skäl.
8. Tillsyn över fristående skolor (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.14
börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkandena 3 och
4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om att upphäva
kommunernas omedelbara tillsyn av de fristående skolorna hotar
att försvåra en effektiv kontroll av skolornas verksamhet. Med
hänsyn till att kommunen tilldelar de fristående skolorna medel
för sin verksamhet är det utskottets uppfattning att de också
bör påverkas av målen i kommunens skolplan, som är ett viktigt
instrument för utveckling och utvärdering av utbildningen inom
kommunen. Detta påverkar inte Skolverkets allmänna
tillsynsansvar för all skolverksamhet. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett lagförslag, som reglerar såväl
Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för fristående skolor
på grundskole- och gymnasienivå. Detta bör riksdagen med bifall
till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9, 1992/93:Ub164 yrkande
9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande tillsyn över fristående skolor
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande
9, 1992/93:Ub164 yrkande 9 och med anledning av motion
1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
9. Elevavgifter i fristående skolor, m.m. (mom.11)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 16 slutar med "i
skollagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på
grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet
inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m.
Att särskilda profileringar av skolor skulle innebära så stora
merkostnader att det skulle motivera elevavgifter är inte en
godtagbar förklaring. Även kommunala skolor har profileringar
utan extra resurser. Elevavgifter är segregerande och kan bidra
till att valfriheten inskränks. Varje nivå av elevavgifter
innebär i praktiken att vissa elever utestängs från
ifrågavarande skolor.
Utskottet konstaterar att nyetableringen av fristående
gymnasieskolor i hög utsträckning kommer att medverka till att
de ekonomiska resurserna till gymnasieutbildningen splittras,
vilket kan leda till att undervisningskvaliteten blir lidande.
Därför bör godkännandet av offentligt stöd till fristående
gymnasieskolor ske med stor restriktivitet. De fristående
gymnasieskolorna bör ha en sådan storlek att de erbjuder såväl
personal som elever en stimulerande arbets- och studiemiljö. I
sammanhanget bör noteras att kommunerna nu blir skyldiga att
betala ersättning till utbildningsanordnare för utbildningar som
kan finnas i den egna organisationen. Mot denna bakgrund
avstyrker utskottet det av regeringen framlagda lagförslaget (9
kap. 8 § tredje stycket) att regeringen skall fastställa nivån
på det bidrag som kommunen skall betala till den fristående
gymnasieskolan. Enligt utskottets uppfattning skall den enskilda
kommunen ha beslutanderätt över sin gymnasieplanering. För en
fristående gymnasieskola i kommunen bör det ankomma på kommunen
själv att pröva resursbehovet på samma sätt som prövning sker
till den egna gymnasieverksamheten. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med förslag till reglering av det kommunala
bidraget till fristående gymnasieskolor så att de nya
bestämmelserna kan träda i kraft den 1 juli 1994.
Utskottet anser att en fristående gymnasieskola som förklaras
berättigad till statligt stöd inte bör ha rätt att ta ut
elevavgifter för undervisningen eller sådant som är nära
förknippat med den. Även förhållandevis låga elevavgifter har
enligt utskottets uppfattning en snedvridande effekt på urvalet
av elever.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om elevavgifter vid
fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor samt
kommunalt bidrag till fristående gymnasieskolor föreslår
utskottet att riksdagen med bifall på motionerna 1992/93:Ub160
yrkandena 5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6,
1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 dels
avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10§ i regeringens förslag
till lag om ändring lagen (1993:370) om ändring i skollagen,
dels beslutar att 17 § i regeringens förslag skall erhålla
den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag betecknade lydelsen,
dels antar 8§ första och andra styckena, 9, 11--16 §§,
dels beslutar att 8 och 9§§ skall betecknas 7 och 8 §§
samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15 §§, dels beslutar
sådan ändring i ingressen till det i propositionen framlagda
lagförslaget som föranleds härav,
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkandena 5
och 6 samt med anledning av motionerna 1992/93:Ub164 yrkandena 3
och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6
dels avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10 § i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i
skollagen, dels beslutar att 17 § i regeringens förslag
skall erhålla den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag
betecknade lydelsen, dels antar 8§ första och andra
stycket, 9, 11--16§§, dels beslutar att 8 och 9 §§ skall
betecknas 7 och 8 §§ samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15
§§, dels beslutar sådan ändring i ingressen till det i
propositionen framlagda lagförslaget som föranleds härav,
10. Resursfördelningen till kommunala grundskolor (mom. 13)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort
ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit har det kommunala
resursfördelningssystemet för offentliga och fristående skolor
medfört vissa fördelningsproblem. I Göteborg har det bl.a. visat
sig att många kommunala skolor får betydligt mindre än 85 % av
den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Enligt
utskottets mening är detta oacceptabelt och står i strid med
statsmakternas intentioner när det gäller det kommunala ansvaret
för skolans verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår utskottet i
likhet med motionärerna att när det gäller resurstilldelningen
skall samma garanti gälla för såväl kommunala som fristående
skolor, dvs. att varje skola skall vara garanterad minst 85 %
av den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Detta bör
riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 4 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande resursfördelningen till kommunala
grundskolor
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub168 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Bidragssystemet för internationella skolor på
grundskolenivå (mom. 14)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att den särskilde utredaren (SOU1992:38)
föreslår att även de internationella skolorna bör omfattas av
det nya bidragssystemet för fristående skolor. Detta tillstyrks
av bl.a. Skolverket. Utskottet ser i likhet med motionärerna
ingen anledning till att de internationella skolorna
diskrimineras i detta avseende. Det är angeläget att
statsmakterna uppmuntrar även de internationella skolorna och
att de får förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 och
med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor
på grundskolenivå
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 5 och
med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor
(mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19
börjar med "Som framhålls" och slutar med "den avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de fristående
gymnasieskolorna bör följa samma regler för lärarbehörighet som
i dag slås fast i 2 kap. 3 § skollagen för offentliga
gymnasieskolor. Det är självfallet av stor vikt att de
fristående gymnasieskolorna kan garantera en likvärdig
utbildningskvalitet i jämförelse med de offentliga
gymnasieskolorna när det gäller lärarnas såväl ämnesmässiga som
pedagogiska kompetens. Detta bör riksdagen med bifall till
motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående
gymnasieskolor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 5 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Nyetablering av fristående gymnasieskolor (mom.17)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 6 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsstyrelsernas
medverkan vid prövningen av nya fristående gymnasieskolor
innebär en form av etableringskontroll. I stället bör regeringen
befrämja allsidighet, hög utbildningskvalitet och
utbildningseffektivitet genom en helt fri etablering och
konkurrens inom skolväsendet. Vad regeringen anfört om
prövningen av varje nyetablering av fristående gymnasieskolor
bör riksdagen ta avstånd från. Detta bör riksdagen med bifall
till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 som sin mening ge regeringen
till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Resurstilldelning till fristående särskolor (mom.24)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.23
börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "till
handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att bidragssystemet
till fristående särskolor bör följa samma princip som för
fristående skolor på grundskolenivå, dvs. att kommunerna ges
skyldighet att bedöma och tilldela de fristående särskolorna
resurser efter samma principer som gäller för de kommunala
särskolorna. Detta bör riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub164 yrkande 7 och med anledning av proposition
1992/93:230 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
24. beträffande resurstilldelning till fristående
särskolor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 7 och
med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Kommunernas informationsskyldighet (mom. 26)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.25
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna bör
vara skyldiga att informera om det utbildningsutbud som finns
inom kommunen. Erfarenheterna har visat att många kommuner
underlåter att informera om alternativ som inte sammanfaller med
vad kommunpolitikerna anser vara bäst för kommunens invånare.
Mot denna bakgrund föreslås att kommunernas
informationsskyldighet när det gäller val av skola i kommunen
bör slås fast i lag. Regeringen bör så snart som möjligt
återkomma till riksdagen med lagförslag i denna frågan. Detta
bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande kommunernas informationsskyldighet
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Val av skolform (mom. 27)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.26
börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "1992/93:Ub497
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att rätten att välja skola har betonats
både i skollagen och i den politiska debatten. Även om det för
många barn och föräldrar inte finns något realistiskt alternativ
inom geografiskt räckhåll är det ändå en viktig markering av
valfrihet. Det är mot denna bakgrund förvånande att regeringen
lagt fram ytterligare en proposition om valfrihet i skolan utan
att ge föräldrarna till utvecklingsstörda barn den självklara
rätten att också välja skolform för sina barn. Det är
föräldrarna som har huvudansvaret för fostran av och omsorgen om
sina barn. De flesta torde vara överens om att denna inriktning
är positiv. Föräldrarna till utvecklingsstörda barn är
undantagna från dessa rättigheter och möjligheter.
När det gäller valet av skolform konstaterar utskottet att man
i de flesta fall är överens om vad som är bra för barnet i
fråga. Det förekommer emellertid dessvärre ett fåtal fall där
man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om
placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar sällan en god
grund för barnets skolgång, hur starka skäl än kommunen har för
sitt beslut. Enligt utskottets uppfattning är det i dessa fall
av stor vikt för barnets fortsatta skolgång att föräldrarna får
fatta det avgörande beslutet. En sådan rätt för föräldrarna blir
därmed en garanti för att samhället på olika sätt söker hitta en
lösning som möjliggör en bra skolgång för barnet och en god
samverkan mellan hem och skola.
Valet av skolform är minst lika viktigt som rätten att välja
skola. Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett
avgörande inflytande över valet av skolform. Regeringen bör
återkomma till riksdagen med ett förslag till lag i denna fråga
så snart som möjligt. Vad utskottet anfört om val av skolform
när det gäller utvecklingsstörda barn bör riksdagen med bifall
till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430,
1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
27. beträffande val av skolform
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande
4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och
1992/93:Ub497 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
17. Begreppet skola (mom. 29)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.26
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det såväl av
pedagogiska skäl som effektivitetsskäl finns anledning att
införa en nedre gräns för elevantalet i fristående skolor som
får offentliga bidrag.
Många, mycket små skolor splittrar resursanvändningen och
fördyrar skolväsendet på ett oacceptabelt sätt. För en nedre
gräns för elevantalet talar dessutom risken för att mycket små
skolor inte kan erbjuda den kreativa och allsidiga miljö som bör
prägla undervisningen. När det gäller helt nystartade skolor
finns självklart behov av en viss "västperiod".
Vad utskottet anfört om begreppet skola och en nedre gräns för
elevantalet bör riksdagen med bifall till motionerna
1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 som
sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande begreppet skola
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande
8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 och med anledning av
proposition 1992/93:230 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Landstinget som huvudman för ytterligare program i
gymnasieskolan (mom.5)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anför:
Genom den föreslagna lagen om entreprenadförhållande inom
skolan ges möjlighet för enskild fysisk eller juridisk person
att bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Däremot
utesluts i propositionen motsvarande möjlighet för kommuner och
landsting.
Detta finner vi anmärkningsvärt, eftersom kommuner och
landsting inom sina verksamhetsområden har arbetsplatser som i
minst lika hög grad som privata kan erbjuda gymnasieskolan goda
utbildningsmöjligheter.
Vi anser därför att kommuner och landsting inte skall
diskrimineras vid entreprenadförhållande inom skolan.
2. Ökat inflytande för kommunen vid godkännande av fristående
skola (mom.7)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva
Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder
(allas) anför:
Vi anser att det är anmärkningsvärt att utskottets majoritet
inte vill redovisa och ta hänsyn till de svårigheter som uppstår
för kommunerna när antalet fristående skolor ökar. Det torde
inte finnas några tvivel om att utformningen av de offentliga
bidragen bidrar till en rad problem som utskottsmajoriteten
föredrar att bortse ifrån.
Kommunförbundet har vid flera tillfällen till utskottet
framfört sina invändningar mot det nuvarande bidragssystemet. Vi
anser att det finns skäl för utskottet att lyssna på kritiken
och överväga ändringar som ger fristående skolor offentliga
bidrag på samma villkor som gäller för kommunernas skola.
Utformningen av de offentliga bidragen till fristående skolor
innebär att kommunerna förhindras att fördela skolans resurser
efter behov. Kommunerna saknar också inflytande över etablering
av fristående skolor, vilket allvarligt kan inkräkta på
kommunernas möjligheter att planera skolverksamheten.
Detta borde ha redovisats i utskottets betänkande med
anledning av motion 1992/93:Ub411 för att ge en heltäckande bild
av de problem som återstår att lösa innan vi kan anse att vi har
ett rättvist och bra system för resursfördelningen till skolan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
När det gäller det i proposition 1992/93:230 framlagda
förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan
instämmer jag i reservation 1 av Socialdemokraterna.
Jag ansluter mig till reservation 2 (s) beträffande
kompetens vid utbildning på entreprenad.
I fråga om tillkännagivande om det kommunala bidraget till
fristående grundskolor instämmer jag i Socialdemokraternas
reservation 5. Mot bakgrund av vad utskottet säger om
planeringstid vid godkännande av fristående skola anser jag att
detta inte är en fråga för riksdagen.
Beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående
grundskolor ansluter jag mig till reservationerna 6 och 7
(båda s).
I fråga om tillsynen av fristående skolor instämmer jag i
vad som anförs i reservation 8 (s).
När det gäller elevavgifter i fristående skolor, m.m.
ansluter jag mig till Socialdemokraternas reservation 9.
Jag instämmer i vad som anförts i reservation 12 (s) när det
gäller behörighetsregler för lärare vid fristående
gymnasieskolor.
I vad gäller frågan om bidrag till riksinternatskolor är
Vänsterpartiet inte berett att godkänna regeringens uppfattning
om finansieringen av internatkostnaderna vid riksinternaten.
Enligt vår mening bör de föräldrar som väljer att låta sina barn
gå på internatskola själva bestrida denna extrautgift. Det är
knappast ett allmänintresse att finansiera tillkommande
kostnader för internatutbildning.
Jag instämmer i vad som anförts i reservation 14 (s) om
resurstilldelningen till fristående särskolor.
Beträffande val av skola inom det offentliga skolväsendet
anser jag att nuvarande bestämmelser i 4 kap. 6 § skollagen är
till fyllest. Bakom regeringens ändringsförslag finns en strävan
att införa ett system med skolpeng i alla kommuner. Jag
ifrågasätter om det hos allmänheten finns ett intresse för en
sådan marknad. I sammanhanget är det emellertid väsentligt att
understryka betydelsen av att undervisningens innehåll och
arbetsformer beslutas av elever och lärare tillsammans.
När det gäller val av skolform ansluter jag mig till
reservation 16 av Socialdemokraterna.
Slutligen instämmer jag i vad Socialdemokraterna anför i sina
två särskilda yttranden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
22 och 25 borde ha hemställt:
22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 7
och med avslag på motion 1992/93:Ub434 som sin mening ger
regeringen till känna vad som ovan anförts,
25. beträffande val av skola inom det offentliga
skolväsendet
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub160 yrkande 8
avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser
4kap. 6§,
Regeringens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen
(1985:1100)
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33§5
Till elever i gymnasieskolan Till elever i gymnasieskolan
som behöver inackordering som behöver inackordering
till följd av skolgången till följd av skolgången
skall hemkommunen lämna skall hemkommunen lämna
ekonomiskt stöd. ekonomiskt stöd.
Skyldigheten gäller till Skyldigheten gäller till
och med det första och med det första
kalenderhalvåret det år kalenderhalvåret det år
då ungdomarna fyller tjugo då ungdomarna fyller tjugo
år. Stödet skall avse år. Stödet skall avse
boende, fördyrat boende, fördyrat
uppehälle och resor till uppehälle och resor till
och från hemmet. Stödet och från hemmet. Stödet
skall ges kontant eller på skall ges kontant eller på
annat lämpligt sätt. Om annat lämpligt sätt
stödet ges kontant, skall enligt kommunens
det utgå med lägst 1/30 bestämmande. Om stödet
av basbeloppet enligt lagen ges kontant, skall det utgå
(1962:381) om allmän med lägst 1/30 av
försäkring för varje basbeloppet enligt lagen
hel kalendermånad under (1962:381) om allmän
vilken eleven bor försäkring för varje
inackorderad. Beloppet får hel kalendermånad under
avjämnas till närmast vilken eleven bor
lägre hela tiotal kronor. inackorderad. Beloppet får
avjämnas till närmast
lägre hela tiotal kronor.
Första stycket gäller dock inte de elever som avses i 27§
och som genom statens försorg får särskilda omvårdnadsinsatser.
6kap.
6§6
Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det
är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen
att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i
övrigt skall vid utformningen av särskoleverksamheten beaktas
vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för
eleverna.
Kommunen skall eftersträva Vid fördelningen av elever
att eleverna vid på olika skolor med
fördelningen på olika särskoleutbildning skall
skolor placeras så att de kommunen beakta
får så kort skolväg vårdnadshavares
som möjligt. önskemål om att deras
Vårdnadshavares barn skall tas emot vid en
önskemål om att deras viss skola så långt det
barn skall tas emot vid en är möjligt utan att
viss skola inom kommunen med andra elevers berättigade
särskoleutbildning skall krav på en så kort
beaktas så långt det skolväg som möjligt
är möjligt med hänsyn åsidosätts eller att
till andra elevers betydande organisatoriska
berättigade krav på att eller ekonomiska
få så kort skolväg svårigheter uppstår
som möjligt. för kommunen.
5 Senaste lydelse 1993:326. 6
Senaste lydelse 1992:598.
Regeringens lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet
att svara för vissa elevresor
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Förslag till
Lag om entreprenadförhållanden inom skolan
Bilaga 3
Reservanternas förslag till lag om ändring i lagen
(1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 4
Regeringens förslag Reservanternas förslag
17§ 15§
Beslut av Statens skolverk i Beslut av Statens skolverk i
ärenden om godkännande ärenden om godkännande
eller återkallande av eller återkallande av
godkännande för en godkännande för en
fristående skola enligt 1, fristående skola enligt 1,
5 eller 12§ samt beslut i 5 eller 10§ får
ärenden om elevavgifter överklagas hos
enligt 7§ får kammarrätten.
överklagas hos
kammarrätten.
Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för
utbildningen i ärenden om utbildningen i ärenden om
godkännande eller godkännande eller
återkallande av återkallande av
godkännande för en godkännande för en
fristående skola för fristående skola för
särskild skolplikt enligt särskild skolplikt enligt
1§ tredje stycket 2 eller 1§ tredje stycket 2 eller
12§ får överklagas 10§ får överklagas
hos kammarrätten. hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för
utbildningen i ärenden som utbildningen i ärenden som
avses i 3, 4 och 16§§ avses i 3, 4 och 14§§
får överklagas hos får överklagas hos
Skolväsendets Skolväsendets
överklagandenämnd. överklagandenämnd.
Beslut som avses i 3§ Beslut som avses i 3§
får överklagas endast av får överklagas endast av
barnets vårdnadshavare. barnets vårdnadshavare.
Beslut som avses i 16§§ Beslut som avses i 14§
får överklagas endast av får överklagas endast av
eleven eller företrädare eleven eller företrädare
för denne. för denne.
5. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen,
utan hinder av de föreskrifter om förfarandet som annars gäller,
förklara fristående skolor över grundskolenivå, som vid
ikraftträdandet är ställda under statlig tillsyn, berättigade
till bidrag enligt 9kap. 8§ om de enligt regeringens
bedömande uppfyller kraven där.