I betänkandet tillstyrker utskottet förslag i proposition
1992/93:28 om ändrade bestämmelser för traktorer och
motorredskap, m.m. Förslagen, som är en följd av EES-avtalet,
innebär bl.a. att bestämmelserna om förarbehörighet och
beskattning av traktorer, vilka skall träda i kraft den 1
januari 1993, ändras så att i huvudsak de nuvarande
bestämmelserna kommer att gälla även efter denna tidpunkt.
Vidare föreslås att lagen om överlastavgift inte utvidgas den 1
januari 1993 till att gälla för fordon som är konstruerade för
en hastighet av högst 30 kilometer i timmen. En s-motion om
avslag på sistnämnda förslag avstyrks. S-ledamöterna reserverar
sig till förmån för ett bifall till motionen.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:28 att riksdagen antar de i propositionen
framlagda förslagen till
1. lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
2. lag om ändring i lagen (1989:700) om ändring i
körkortslagen (1977:477),
3. lag om ändring i lagen (1990:1194) om ändring i lagen
(1989:700) om ändring i körkortslagen (1977:477),
4. lag om ändring i lagen (1989:702) om ändring i
vägtrafikskattelagen (1988:327),
5. lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen
(1972:435) om överlastavgift,
6. lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen
(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.
Lagförslagen är fogade som bilaga till detta betänkande.
Motionen
1992/93:T10 av Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen
avslår förslaget om ändring i lagen om överlastavgift.
Utskottet
1 Bakgrund
1.1 Riksdagens beslut år 1989
Riksdagen beslöt våren 1989 (prop. 1988/89:48, bet. TU19,
rskr. 306) att anta vissa ändringar i körkortslagen (1977:477),
vägtrafikskattelagen (1988:327) och trafikskadelagen
(1975:1410). Ändringarna var avsedda att träda i kraft den 1
januari 1991, men ikraftträdandet av flertalet av dem sköts
senare upp -- av skäl som anges i det följande -- till den 1
januari 1993. Ändringarna hade samband med ändringar i vissa
författningar, som regeringen vid samma tid beslutade om, bl.a.
vägtrafikkungörelsen (1972:603), bilregisterkungörelsen
(1972:599) och fordonskungörelsen (1972:595). Syftet med
sistnämnda ändringar var att skapa nya indelningsgrunder för
främst motorredskap och traktorer. Sådana nya indelningsgrunder
hade betydelse för frågor om förarbehörighet enligt
körkortslagen, skatteplikt för motorfordon enligt
vägtrafikskattelagen och trafikförsäkringsplikt enligt
trafikskadelagen.
Innebörden av de författningsändringar som riksdagen och
regeringen beslutade om var i huvudsak följande.
Den konstruktiva hastigheten 30 km/tim, dvs. den högsta
hastighet med vilken ifrågavarande fordon går att framföra,
skall i huvudsak slopas som indelningsgrund. Traktorerna delas
upp i två klasser, trafiktraktorer och jordbrukstraktorer. För
trafiktraktorer skall gälla en högsta legal hastighet på 50
km/tim och för jordbrukstraktorer en högsta legal hastighet på
30 km/tim. För de fordon som får färdas i 50 km/tim skall krav
på körkort med behörigheten B gälla. Vidare skall i förarprovet
för traktorkort ingå ett praktiskt prov.
Vissa lastbärande fordon såsom traktordumprar och skotare,
som för närvarande anses som traktorer, skall i stället hänföras
till en ny fordonsgrupp som benämns tunga terrängvagnar. Dessa
fordon skall i stort sett beskattas som traktorer med släpvagn.
När det gäller motorredskap innebär de beslutade
bestämmelserna att dessa fordon delas in i två klasser,
motorredskap klass I och motorredskap klass II. Till
motorredskap klass II räknas därvid motorredskap som är
konstruerade för en högsta hastighet som inte överstiger 30
km/tim. För dessa fordon skall de nuvarande bestämmelserna i
stort sett fortfarande gälla. Motorredskap klass I är
motorredskap som är konstruerade för en högsta hastighet som
överstiger 30 km/tim. I stället för en konstruktiv
hastighetsgräns skall för motorredskap klass I gälla en legal
hastighetsgräns på 50 km/tim. Detta innebär -- som redan nämnts
-- att förarbehörigheten skall vara B-behörighet. Motorredskap
klass I skall vidare vara registrerings- och skattepliktiga.
Som en följd av det nämnda riksdagsbeslutet våren 1989
utfärdades den 21 juli 1989 lagen (1989:700) om ändring i
körkortslagen, lagen (1989:701) om ändring i trafikskadelagen
och lagen (1989:702) om ändring i vägtrafikskattelagen.
Hösten 1989 beslutade riksdagen om vissa ändringar i lagen
(1972:435) om överlastavgift. Beslutet innebar bl.a. att lagen,
som omfattade transporter med lastbil, buss eller släpvagn som
dras av bil, även skulle gälla för transporter med tunga
terrängvagnar och släpvagnar som dras av tunga terrängvagnar,
traktorer och motorredskap. Dessa ändringar skulle träda i kraft
den 1 januari 1991. Som en följd av riksdagens beslut utfärdades
den 18 januari 1990 lagen (1990:14) om ändring i lagen om
överlastavgift.
1.2 Riksdagens uppskovsbeslut år 1990
Riksdagen beslöt hösten 1990 (prop. 1990/91:35, bet. TU8,
rskr. 63) att ikraftträdandet av de bestämmelser som redogjorts
för ovan med vissa undantag skulle skjutas upp till den 1
januari 1993. Bakgrunden till beslutet var att ett arbete hade
påbörjats inom EG med att fastställa nya bestämmelser för
motorredskap och traktorer och att man ville avvakta resultatet
av detta arbete innan nya bestämmelser i samma ämne infördes i
Sverige.
Som en följd av riksdagens beslut utfärdades den 6 december
1990 lagen (1990:1194) om ändring i 1989 års lag om ändring i
körkortslagen, lagen (1990:1195) om ändring i 1989 års lag om
ändring i vägtrafikskattelagen, lagen (1990:1196) om ändring i
lagen (1990:14) om ändring i lagen om överlastavgift,
lagen (1990:1197) om ändring i lagen om överlastavgift och lagen
(1990:1198) om ändring i 1989 års lag om ändring i
trafikskadelagen.
2 Propositionens förslag
I propositionen framhålls att författningsarbetet inom EG,
såvitt gäller motorredskap, slutförts och lett till att reglerna
inom ramen för det s.k. maskindirektivet, som ingår i
EES-avtalet, bestäms. Därmed föreligger enligt föredragande
departementschefen inget hinder mot att låta bestämmelserna om
motorredskap träda i kraft den 1 januari 1993 i enlighet med vad
riksdagen tidigare beslutat.
När det gäller traktorer har -- framhåller
departementschefen -- ännu inte något EG-direktiv antagits för
dessa fordon, som innebär att en traktors konstruktiva hastighet
får vara högre än 30 km/tim. Bestämmelserna för traktorer enligt
de EG-direktiv som för närvarande finns överensstämmer därför i
huvudsak med nu gällande svenska bestämmelser. Således
föreskrivs i dessa direktiv, som ingår i EES-avtalet, att den
högsta hastighet för vilken en traktor får vara konstruerad inte
får överstiga 30 km/tim. Till följd av EES-avtalet måste EG:s
regler för traktorer införlivas med den svenska rättsordningen.
Detta innebär i huvudsak en återgång till de bestämmelser av
fordonsteknisk art som för närvarande gäller för traktorer. Mot
den bakgrunden anser departementschefen att det inte heller
finns någon anledning att nu göra någon ändring i behörighets-
och skattebestämmelserna för dessa fordon.
I sammanhanget noterar departementschefen att fordon såsom
traktordumprar och skotare, som för närvarande hänförs till
fordonsgruppen traktorer, inte omfattas av EG:s traktordirektiv.
Enligt de bestämmelser som skall träda i kraft den 1 januari
1993 skall de nämnda fordonstyperna hänföras till en ny
fordonstyp som benämns tunga terrängvagnar.
Departementschefen erinrar om att de ändringar som gjorts i
lagen om överlastavgift -- och som innebär att lagens
tillämpningsområde vidgas till att gälla även tunga
terrängvagnar samt släpvagnar som dras av motorredskap eller
traktorer eller tunga terrängvagnar -- i huvudsak grundas på att
användningsområdet för de nämnda fordonen blir större när den
nuvarande konstruktiva hastighetsbegränsningen till 30 km/tim
slopas. Om de nuvarande bestämmelserna om en högsta konstruktiv
hastighetsgräns för traktorer på 30 km/tim bibehålls bör enligt
departementschefen lagen om överlastavgift tills vidare inte
omfatta dessa fordon. Även andra typer av fordon som har en
begränsning av den konstruktiva hastigheten till 30 km/tim bör
av samma skäl undantas från lagen om överlastavgift.
De lagförslag som framläggs i propositionen sammanfattas
enligt följande.
Beträffande körkortslagen: De behörighetskrav som för
närvarande gäller för traktorer skall gälla även efter den 1
januari 1993. I förarprovet för traktorkort skall inte ingå
något praktiskt prov.
Beträffande vägtrafikskattelagen: De beslutade reglerna
skall i huvudsak träda i kraft den 1 januari 1993. Några
skatteregler för terrängsläp införs emellertid inte. I övrigt
görs vissa förtydliganden av skattepliktsbestämmelserna.
Beträffande lagen om överlastavgift: Lagen skall inte
gälla för fordon som är konstruerade för en hastighet av högst
30 km/tim.
3 Motionsförslaget
I motion T10 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att lagen
om överlastavgift inte skall gälla för fordon som är
konstruerade för en hastighet av högst 30 km/tim. Motionären
framhåller att de bestämmelser som nu gäller enligt den nämnda
lagen är väl underbyggda och bör bibehållas oförändrade. Han
betonar vidare att det är av stor vikt såväl för vägarnas
bestånd som för konkurrensen mellan skilda fordonsslag att
likformiga regler gäller för fordonen även i fråga om
överlaster.
4 Utskottets ställningstagande
Som utskottet framhöll i det inledningsvis nämnda betänkandet
hösten 1989, 1988/89:TU19, är författningsområdet för traktorer
och motorredskap så beskaffat att de förordningar eller
kungörelser som reglerar indelningen av de olika slagen av
motordrivna fordon styr vad som gäller i fråga om bl.a.
förarbehörighet enligt körkortslagen, beskattning enligt
vägtrafikskattelagen och trafikansvar enligt trafikskadelagen.
I betänkandet erinrade utskottet vidare om Lagrådets yttrande i
det då aktuella lagstiftningsärendet. Enligt Lagrådet var det
angeläget att de centrala författningarna på vägtrafikområdet
blev föremål för en samlad lagteknisk översyn. Det är bl.a.
önskvärt -- framhölls det i yttrandet -- att alla definitioner
av olika fordonsslag så långt möjligt samlas i en och samma
författning och att man alltså frångår det nuvarande systemet
med parallella och delvis ofullständiga definitioner i ett
flertal olika författningar. Vid en översyn borde särskilt
övervägas om den författning där definitionerna av fordonsslagen
tas in skulle ha lags karaktär.
Utskottet sade sig dela Lagrådets uppfattning och noterade
med tillfredsställelse ett uttalande av den dåvarande
departementschefen att han avsåg ta initiativ till att en
översyn skulle komma till stånd. Vidare uttalade utskottet
förhoppningen att översynen skulle leda till att innebörden av
de olika bestämmelserna blev så överskådlig och lättillgänglig
som möjligt.
Lagrådet har inte hörts i det lagstiftningsärende som nu är
i fråga, men dess önskemål om en samlad lagteknisk översyn av
författningsområdet synes inte ha förlorat aktualitet. De
lagändringsförslag som nu föreläggs riksdagen för antagande
innebär i inte obetydlig utsträckning att lagstiftningen på
ifrågavarande område får den utformning den hade före riksdagens
lagändringsbeslut år 1989, vilka i sin tur ändrades genom
riksdagens beslut år 1990. I de mest extrema fallen leder alla
dessa ändringar till att riksdagen nu föreläggs t.ex. ett
förslag till lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i
lagen (1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift.
Det säger sig självt att sådana lagförslag inte är ägnade att
tillgodose utskottets önskemål om överskådlighet och
lättillgänglighet.
Utskottet finner det alltjämt angeläget att den aviserade
lagtekniska översynen kommer till stånd.
Att det är svårt att överskåda författningsområdet i fråga
framgår inte minst av motion T10 (s). Motionären säger att nu
gällande bestämmelser om överlastavgift bör behållas. Vad han
i själva verket torde åsyfta synes vara att den av riksdagen
hösten 1989 beslutade ändringen i 1 § lagen om överlastavgift
bör träda i kraft den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens
beslut hösten 1990. De bestämmelser som nu gäller har en
snävare omfattning än de som regeringen nu föreslår och torde
sålunda tillgodose motionärens önskemål i än mindre
utsträckning.
Som framgår av vad utskottet anfört i det föregående anser
departementschefen -- till skillnad från motionären -- att lagen
om överlastavgift inte bör gälla för fordon som är konstruerade
för en hastighet av högst 30 km/tim. Departementschefen
motiverar sin ståndpunkt med att en anpassning till EG-regler
gör det nödvändigt att tills vidare behålla nuvarande
bestämmelser om en högsta konstruktiv hastighet för traktorer på
30 km/tim. Den av riksdagen hösten 1989 beslutade ändringen i
lagen om överlastavgift byggde på förutsättningen att man i
Sverige skulle införa bestämmelser om en högsta legal hastighet
på 50 km/tim för vissa traktorer. Så länge den förutsättningen
-- till följd av EG-anpassning -- inte föreligger, bör enligt
departementschefen även andra fordon än traktorer, som har en
begränsning av den högsta konstruktiva hastigheten till 30
km/tim, undantas från lagen om överlastavgift.
Utskottet delar departementschefens uppfattning och vill
erinra om att straff i form av penningböter med stöd av
vägtrafikkungörelsen (1972:603, VTK) kan ådömas ägare till alla
slag av motordrivna fordon eller därtill kopplade fordon som
överskrider belastningsgränserna enligt VTK och som framförs på
andra vägar än enskilda. Det maximala bötesbeloppet har nyligen
fördubblats (prop. 1990/91:68, bet. JuU10, rskr. 155). Med det
sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande
lagen om överlastavgift med den rättelse av ett tryck- och
skrivfel som framgår av utskottets hemställan. Härav följer att
motionen avstyrks.
Övriga av regeringen nu framlagda lagförslag tillstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lagen om överlastavgift
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T10 antar de i
propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen
(1972:435) om överlastavgift med den ändringen att ordet
trikkelaxel i 1§ första stycket ersätts med
trippelaxeltryck,
b) lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen
(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,
res. (s)
2. beträffande övriga förslag till ändrade bestämmelser
för traktorer och motorredskap, m.m.
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i körkortslagen (1977:477),
b) lag om ändring i lagen (1989:700) om ändring i
körkortslagen (1977:477),
c) lag om ändring i lagen (1990:1194) om ändring i lagen
(1989:700) om ändring i körkortslagen (1977:477),
d) lag om ändring i lagen (1989:702) om ändring i
vägtrafikskattelagen (1988:327).
Stockholm den 24 november 1992
På trafikutskottets vägnar
Rolf Clarkson
I beslutet har deltagit: Rolf Clarkson (m), Sven-Gösta
Signell (s), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c), Sten-Ove
Sundström (s), Jan Sandberg (m), Bo Nilsson (s), Lars Svensk
(kds), Kenneth Attefors (nyd), Lars Björkman (m), Jarl Lander
(s), Lars Biörck (m), Ines Uusmann (s), Hugo Bergdahl (fp) och
Ulrica Messing (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Lagen om överlastavgift (mom. 1)
Sven-Gösta Signell, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström, Bo
Nilsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "motionen avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser för sin del att 1 § lagen om överlastavgift
i den lydelse som riksdagen antog hösten 1989 bör träda i kraft
den 1 januari 1993 i enlighet med riksdagens beslut hösten 1990.
Därmed kommer paragrafen att omfatta även vissa motordrivna
fordon som har en konstruktiv hastighet av högst 30 km/tim och
släpvagnar som dras av sådana fordon. Med det sagda tillstyrker
utskottet motion T10 (s) och avstyrker regeringens förslag
beträffande lagen om överlastavgift.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande lagen om överlastavgift
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T10 avslår de i
propositionen framlagda förslagen till
a) lag om ändring i lagen (1990:14) om ändring i lagen
(1972:435) om överlastavgift,
b) lag om ändring i lagen (1990:1196) om ändring i lagen
(1990:14) om ändring i lagen (1972:435) om överlastavgift,