Trafikutskottets betänkande

1992/93:TU30

En telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. Totalförsvaret och bolagisering Till trafikutskottet Trafikutskottet har den 1 april 1993 beslutat bereda försvarsutskottet tillfälle att senast den 27 april 1993 avge yttrande över proposition 1992/93:200 om Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. samt motion 1992/93:T808 i de delar som rör försvarsutskottets beredningsområde. Propositionen I regeringens förslag till telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. berörs totalförsvarsaspekterna i flera sammanhang. I förslaget till telelag behandlas televerksamheten i krig m.m. enligt följande: 13 § Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet får förenas med villkor. Tillståndsvillkor kan avse bl.a. skyldighet för tillståndshavare ------ 5. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till samhällets alarmerings- och räddningstjänst, 6. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under höjd beredskap, ------ 38 § Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om televerksamhet som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den fredstida planeringen för totalförsvarets behov av telekommunikationer under sådana förhållanden som anges i första stycket. I förslaget till lag om radiokommunikationer behandlas televerksamheten i krig m.m. enligt följande: 9 § Tillstånd att inneha och använda radiosändare skall på ansökan meddelas, om ------ 5. det kan antas att användningen inte kommer att inkräkta på det frekvensutrymme som behövs för försvarsmakten. 20 § Är Sverige i krig upphör giltigheten av de tillstånd som har beslutats enligt 3 § och av de undantag från tillståndsplikten som har beslutats med stöd av 8 §. Detta gäller inte tillstånd som har meddelats statliga myndigheter eller kommuner eller tillstånd som har meddelats enskilda organisationer eller företag som under krig skall bedriva verksamhet som är av särskild betydelse för totalförsvaret. Är Sverige i krig eller krigsfara eller råder det sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara, får regeringen meddela de föreskrifter om tillstånd att inneha och använda radiosändare som behövs med hänsyn till landets försvar eller säkerhet i övrigt. Mot bakgrund av utvecklingen på telekommunikationsområdet med en ökande konkurrens och ett växande antal aktörer är det nödvändigt att Televerkets myndighetsfunktioner förs över till någon annan myndighet. Ansvaret för ett fungerande svenskt telesystem har redan till viss del förts över från Televerket till Telestyrelsen. I samband med att den föreslagna telelagen träder i kraft bör Telestyrelsen ges det samlade funktionsansvaret för telesystemet i Sverige. I funktionsansvaret bör ingå att tillgodose behovet av teletjänster för totalförsvaret. Totalförsvarets behov av telekommunikationer skall, i enlighet med vad som är fallet i dag, finansieras över statsbudgeten. Televerkets nuvarande kostnader för totalförsvarsåtgärder uppgår till ca 200 miljoner kronor. Telestyrelsen bör disponera motsvarande belopp för upphandling av motsvarande tjänster och utrustning från de teleföretag som är av intresse i beredskapssammanhang. Statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB (SOSAB) skall finansieras över statsbudgeten. För verksamhetsåret 1991 uppgick Televerkets kostnader i SOSAB till ca 136 miljoner kronor. Televerket skall inte längre företräda staten som delägare i SOSAB, utan statens aktier i bolaget bör förvaltas direkt av regeringen. Kommunikationsministern har för avsikt att tillsammans med de övriga delägarna, Kommunförbundet och Landstingsförbundet, initiera en översyn av bolagets ägarstruktur. Motionen I motion 1992/93:T808 (c) anför motionärerna att riksdagen ställt sig bakom en bolagisering av Posten och Televerket. En sådan bolagisering har avgörande fördelar när det gäller verkens affärsverksamhet. Båda verken har dock viktiga samhällsfunktioner som inte låter sig konkurrensutsättas. Hit hör Postens och Televerkets deltagande i beredskapsplaneringen. Genom bolagiseringen av Televerket kommer finansieringsansvaret att lösas av statsmakten på nytt sätt. I en lösning där bara finansieringsansvaret övergår finns stor risk för en mycket stark monopolställning för det nya bolaget. Den fredstida organisationen måste enligt motionärerna vara sådan att ett utvecklat telekommunikationsnät finns i alla delar av landet. Förutom dessa rena beredskapsfrågor får inte bolagiseringen leda till att uppgifter i planeringen faller mellan olika stolar. Det måste klart definieras vem som bär ansvaret för att en tillfredsställande beredskapsplanering upprätthålls och vem som utför själva beredskapsåtgärderna. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ansvaret för beredskapsplanering vid bolagisering. Utskottet Enligt utskottets mening har kommunikationsverken utomordentligt stor betydelse för totalförsvaret. I de senaste försvarsbesluten har hög prioritet givits åt åtgärder för att säkerställa en god beredskapsnivå inom dessa områden. I samband med de förändringar som nu vidtas avseende verksamhetsformerna är det därför viktigt att beredskapsfrågorna uppmärksammas och ges en grundlig behandling. Den uppnådda beredskapsnivån får inte försämras till följd av ändrade verksamhetsformer. Snarare bör krav kunna ställas på en förbättring till följd av den effektivisering som sker. I likhet med motionärerna anser utskottet det viktigt att ansvaret för beredskapsplaneringen klart definieras. Lösningen av dessa frågor i framtiden kommer att kräva kontinuitet och stabilitet. Det är också viktigt att ta till vara den kompetens som finns inom området. Utskottet konstaterar att någon samlad inriktning för hur beredskapsfrågorna skall behandlas vid förändrade verksamhetsformer för affärsverken inte finns uttalad. Utredningen (dir. 1993:4) om påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del har till uppgift att följa utvecklingen inom detta område. Kommittén bör enligt utskottets mening kunna ge förslag till en sådan samlad inriktning. Något uttalande från riksdagen med anledning av motion 1992/93:T808 (c) är därför inte påkallat. Utskottet kan konstatera att beredskapsfrågorna uppmärksammats och getts en grundlig behandling i propositionen om Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m. (prop. 1992/93:200). Enligt utskottets mening har förutsättningar skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör emellertid följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits. Beträffande översynen av ägarstrukturen i SOS Alarmering AB anser utskottet det viktigt att det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten beaktas. Stockholm den 27 april 1993 På försvarsutskottets vägnar Arne Andersson I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt Bohlin (s). Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet. Avvikande mening Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "erfarenheter vunnits" bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening innebär en bolagisering av Televerket ett steg mot privatisering av verksamheten. För de försvarsintressen utskottet har att bevaka är detta negativt. Det kommer otvivelaktigt att försvåra upprätthållandet av en god beredskap på detta område i framtiden.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1992/93

TU30

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet förslag i proposition
1992/93:200 om en lagstiftning för telemarknaden och om
bolagisering av Televerket.

Förslagen till lagstiftning avser främst en telelag och en lag
om radiokommunikation.
Förslaget till telelag har till syfte att ge staten
förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och
kontrollera verksamheten så att de telepolitiska målen kan
uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen skall en strävan vara att
skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom
alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att
uppnå de telepolitiska målen. En tillståndsplikt föreslås gälla
för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga telenät som
består i att tillhandahålla telefonitjänster och mobila
teletjänster eller i att hyra ut fasta teleförbindelser för
telekommunikation. Enligt förslaget skall tillstånd kunna
förenas med de villkor som behövs bl.a. för att främja de
telepolitiska målen. Vidare föreslås bestämmelser om samtrafik
inom allmänt tillgängliga telenät.
Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är
främst att tillgodose behovet av lagregler avseende fördelning
av den begränsade resurs som för Sverige tillgängliga
radiofrekvenser utgör. Tillståndsplikt föreslås gälla för den
som innehar eller använder en radiosändare, liksom för den som
för in en radiosändare till riket. Enligt förslaget skall
tillstånd att få använda radiosändare ges, om inte vissa
särskilt angivna hinder föreligger. Det föreslås också att
användningar av betydelse från informations- och
yttrandefrihetssynpunkt samt att den radioanvändning som behövs
inom försvaret skall ha företräde i förhållande till annan
användning.
Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli
1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt
bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om
radiokommunikation.
Regeringen föreslår även ändringar i ett antal nu gällande
lagar. Dessa ändringar motiveras främst av att även
privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas
av bestämmelserna.

I propositionen föreslås vidare att Televerket ombildas till
ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993, Telia AB. I
anslutning till förslaget härom föreslås vissa särskilda
åtgärder för utveckling av konkurrensen på telemarknaden.
Vidare föreslås bl.a. viss prisreglering av
telefonitjänsten. Förslag lämnas också om att Televerkets
återstående ansvar för telesystemets funktion m.m. skall
överföras till annan myndighet, främst Telestyrelsen.
Regeringens övriga förslag rör bl.a. handikappades behov av
grundläggande telekommunikationer, olönsamma telefonautomater i
glesbygd och samhällets alarmeringstjänst.

I s- och v-motioner yrkas avslag på regeringens förslag,
främst i de delar dessa avser lagstiftning och bolagisering av
Televerket.

Utskottet tillstyrker emellertid regeringens samtliga förslag.
Vidare tillstyrker utskottet ett yrkande i en s-motion om
inrättande av en s.k. telefond, finansierad av teleföretagen i
förhållande till dessas omsättning. Ur en sådan fond, som också
föreslagits av Handikapputredningen, skall det kunna utgå bidrag
till handikappade för dagliga merkostnader som avser
telekommunikationer. Med anledning av ett yrkande i en
nyd-motion framhåller utskottet att regeringen bör uppdra åt
Televerket att utreda förutsättningarna för en differentierad
teletaxa för pensionärer i enlighet med riktlinjer som anges i
motionen.

S-ledamöterna reserverar sig till förmån för yrkanden främst
om avslag på regeringens förslag till lagstiftning och om
bolagisering av Televerket. Andra s-reservationer gäller bl.a.
regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB beträffande
beräkning av samtrafikavgifter, prisreglering för
telefonitjänsten och om upprätthållande av olönsamma
telefonautomater i glesbygd.

M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån för
avslag på motionsförslaget om en telefond.

I en meningsyttring biträder v-suppleanten hemställan i
s-reservationer främst om avslag på regeringens förslag till
lagstiftning och om bolagisering av Televerket.

Propositionen

Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i
proposition 1992/93:200 om en telelag och en förändrad
verksamhetsform för Televerket, m.m. att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
telelag,
lag om radiokommunikation,
lag om ändring i brottsbalken,
lag om ändring i rättegångsbalken,
lag om ändring i radiolagen (1966:755),
lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer,
lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos vissa
regionala alarmeringscentraler,
lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
lag om ändring i lagen (1992:1527) om teleterminalutrustning,
lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Lagförslagen är fogade som bilaga 1 (s. 59--98) till detta
betänkande. Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:1529) om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har
utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det
utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra
förslag avseende samma lag.

Regeringen föreslår vidare i propositionen
att riksdagen
1. godkänner att Televerket ombildas till ett av staten
helägt aktiebolag den 1 juli 1993 (avsnitt 5.3),
2. bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och
överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till
Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia
Mobitel AB och Fastighets AB Telaris (avsnitt 5.3),
3. godkänner vad i proposititionen förordats om vissa
särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden beträffande fastighetsnät (avsnitt 5.5),
4. bemyndigar regeringen att genom avtal med Telia AB ålägga
detta bolag att upprätthålla telefoni i hela landet utan
kompensation genom samtrafikavgifter (avsnitt 5.5),
5. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om
taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt
(avsnitt 5.6),
6. bemyndigar regeringen att utöver vad som följer av
lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för telesystemets
funktion m.m. till annan myndighet (avsnitt 5.7),
7. godkänner vad i propositionen föreslagits om
finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer
samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade
terminaler (avsnitten 5.7 och 5.8),
8. bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om
upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd
(avsnitt 5.8),
9. godkänner vad i propositionen anförts om statens andel av
kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB (avsnitt
5.8),
10. till Kostnader förenade med statens ägande i SOS
Alarmering AB för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 140000000 kr (avsnitt 5.9),
11. till Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar
ett ramanslag på 195000000 kr (avsnitt 5.9),
12. till Telestyrelsen: Upphandling av särskilda
samhällsåtaganden för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 224000000 kr (avsnitt 5.9),
13. godkänner att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får
disponera en låneram i Riksgäldskontoret på 8200000 kr.

Vidare ger regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad i
propositionen anförts
dels om målsättning och huvudinriktning m.m. för
Teliakoncernen (avsnitt 5.4),
dels om vissa särskilda åtgärder för utveckling av
konkurrens på telemarknaden (avsnitt 5.5).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176
Investeringar i trafikens infrastrukturm.m.

1992/93:T62 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen beslutar anslå 5 miljarder kronor till
Televerket för forsknings-, utbildnings- och
investeringsinsatser,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om elektroniska kommunikationer.

1992/93:T67 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om informationsteknologins betydelse som en del av
infrastrukturen.

1992/93:T71 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förslag till insatser inom
informationsteknologiområdet.

Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200
Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.

1992/93:T95 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (båda s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder på
telekommunikationsområdet för funktionshindrade.

1992/93:T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lagstiftning på teleområdet, m.m. (enligt propositionens
hemställanpunkter 1--15),
2. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att
2§ telelagen skall ges följande lydelse:
Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare, näringsliv
och den offentliga förvaltningen på lika villkor i landets olika
delar skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till
lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger regionala
och sociala hänsyn som möjliggör att var och en från sin
stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe skall
kunna utnyttja telefonitjänst inom allmänt tillgängligt telenät.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
besluta att tillgång till teletjänster eller fasta
teleförbindelser skall tillgodoses genom statlig upphandling.,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkande 1 -- beslutar att
13§ telelagen skall ges följande lydelse:
Tillstånd enligt 5§ att driva televerksamhet skall förenas
med villkor.
Tillståndsvillkor skall reglera skyldighet för
tillståndshavare
1. att på vissa villkor tillhandahålla telefonitjänst åt var
och en som efterfrågar denna tjänst,
2. att med beaktande av tillgänglig kapacitet på vissa
villkor tillhandahålla fasta teleförbindelser åt den som
efterfrågar sådana,
3. att bedriva verksamheten under de förutsättningar som
följer av de internationella överenskommelser som Sverige
biträtt,
4. att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till
samhällets alarmerings- och räddningstjänst,
5. att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer
under höjd beredskap.
Tillstånd enligt 5 § att driva televerksamhet kan även
reglera bl.a. skyldighet för tillståndshavare
1. att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av
särskilda teletjänster,
2. att årligen redovisa sin verksamhet i de delar som berörs
av tillståndet efter för verksamheten särskilt avpassade
principer samt att ställa redovisningen till förfogande för
tillståndsmyndigheten eller den som anvisas av myndigheten,
3. att på skäliga villkor till annan tillståndshavare lämna
ut sådana publicerade uppgifter om telefonabonnemang som inte
omfattas av tystnadsplikt enligt 25§ denna lag samt
4. att på skäliga villkor i egen telefonkatalog publicera
och i sin verksamhet till allmänheten lämna ut uppgifter om
teleabonnemang hos annan tillståndshavare i den utsträckning de
inte omfattas av tystnadsplikt enligt lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela undantag från samt föreskrifter om tillståndsvillkor.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att regeringen skyndsamt bör återkomma
till riksdagen med förslag till reglering av telemarknaden i
enlighet med den inriktning som angivits i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fond för handikappstöd,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag att ombilda
Televerket till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen
skall bemyndigas att genomföra bolagiseringen och överföra
Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB
resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobiltel
AB och Fastighets AB Telaris,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att regeringen
genom avtal med Telia AB ålägger detta bolag att upprätthålla
telefoni i hela landet utan kompensation genom
samtrafikavgifter,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande
för regeringen att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling
för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande
för regeringen att träffa avtal med Telia AB om upprätthållande
av olönsamma telefonautomater i glesbygd,
11. att riksdagen vid bifall till motionens yrkanden 1 och 6
avslår propositionens yrkande 27,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om prisreglering av telefonitjänsten.

1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om
bolagisering av Televerket,
2. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av
förslaget till telelag och övriga lagändringar i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär en omarbetning av
övriga förslag i propositionen i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om korrigering av anvisade anslag.

1992/93:T98 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till
jourhavande präst m.fl.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande.

Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
1993

1992/93:T201 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om telekommunikationerna i norr.

1992/93:T217 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas
1. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förutsättningar för bolagisering
inom Postens, Televerkets och SJ:s verksamhetsområden,
2. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om statens regionala ansvar
beträffande postdistribution, kassaservice och
telekommunikationer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om service och kvalitetskrav som framgent
bör prägla svensk telemarknad.

1992/93:T229 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas
(delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kommunikationerna i Jämtlands
län.

1992/93:T802 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i
glesbygd.

1992/93:T803 av andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en analys av marknadssituationen på
teleområdet.

1992/93:T804 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av goda telekommunikationer i
glesbygd.

1992/93:T805 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att Televerket ges i uppdrag att
utreda förutsättningarna för och lägga fram förslag om en
differentierad teletaxa för pensionärer.

1992/93:T807 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av investeringar som gör det möjligt
att nå hemmen med bredband.

1992/93:T808 av Gunhild Bolander och Sven-Olof Petersson (båda
c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ansvaret för beredskapsplanering
vid bolagisering.

1992/93:T809 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Teli Företagssystem.

1992/93:T810 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att påskynda digitaliseringen av telenätet.

1992/93:T812 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om Televerkets frihet att fastställa taxepolitik utifrån de
principer som angivits i motionen och tidigare riksdagsbeslut.

1992/93:T814 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en utredning om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.

1992/93:T815 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om grundläggande telekommunikation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ansvars- och finansieringsprincipen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om solidarisk finansiering mellan olika
användare.

1992/93:T816 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Televerket.

1992/93:T817 av Ulla Orring (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om tillgång till modern teleteknik i hela
landet och avreglering av telemarknaden.

1992/93:T818 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kostnadsfrihet för samtal till
jourhavande präst m.fl.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om anonymitetsskydd för uppringande,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av telefonjour för personer med
läkemedelsberoende.

1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen till Televerket anslår 250000000 kr
för budgetåret 1993/94 utöver regeringens förslag enligt vad i
motionen anförts.

1992/93:Jo675 av Karin Pilsäter och Christer Lindblom (båda
fp) vari yrkas
3. (delvis) att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en fullgod
samhällsservice i skärgården.

Yttranden från konstitutionsutskottet och försvarsutskottet

Trafikutskottet har inhämtat yttranden från
konstitutionsutskottet och försvarsutskottet över propositionen
jämte motioner i de delar ärendet berör resp. utskotts
beredningsområde. Yttrandena är fogade till detta betänkande som
bilaga 5 (1992/93:KU8y) och bilaga 6 (1992/93:FöU9y).

Utskottet

1 Lagstiftning för telemarknaden

1.1 Bakgrund

"Enligt utskottets mening är det inte eftersträvansvärt --
eller ens möjligt -- att skydda televerkets verksamhet genom att
söka hindra konkurrens och bevara monopolverksamhet. Den
tekniska utvecklingen medför att eventuella konkurrenter utan
svårighet kan kringgå formella monopol". Citatet är hämtat från
utskottets betänkande 1990/91:TU28 Telepolitik i utveckling.
Konkurrensen på den svenska telemarknaden, som utskottet -- då
betänkandet skrevs våren 1991 -- skönjde som en eventualitet, är
nu en uppenbar realitet.
I propositionen tecknas bakgrunden till denna snabba
utveckling. Av avgörande betydelse är datortekniken och de
framsteg för denna som användningen av allt mindre och
kraftfullare mikroelektroniska komponenter möjliggör. Optisk
fiber och utvecklad transmissionsteknik ger en mycket stor
överföringskapacitet. Framstegen inom elektronikområdet i
allmänhet och inom telekommunikationsområdet i synnerhet samt
utvecklingen inom områden såsom radioteknik, optisk fiberteknik,
digitalteknik, satellitteknik och kopplingsteknik har givit
användarna helt nya möjligheter.
Vidare erinras i propositionen om att Sverige inte har någon
lagreglering på telekommunikationsområdet, bortsett från
kravet på tillstånd enligt radiolagen (1966:755) för innehav och
användning av radiosändare. Något behov av lagregler har inte
ansetts föreligga -- framhålls det -- mot bakgrund av
Televerkets ställning på marknaden och den möjlighet till
styrning av verksamheten som denna ställning inneburit.
Televerket är emellertid inte längre ensamt om att
tillhandahålla telekommunikationstjänster. Nya teleföretag gör
inbrytningar på områden som verket tidigare i praktiken haft
monopol på. Detta har blivit möjligt till följd av den tekniska
utvecklingen och en politisk viljeinriktning, som innebär att
konkurrens välkomnas vad gäller tillhandahållande av
teletjänster m.m.
Den nya situationen med flera aktörer på marknaden har
accentuerat behovet av en lagreglering av televerksamheten,
framhåller föredragande departementschefen. En sådan reglering
är nödvändig redan av det skälet att aktörerna själva behöver
klara spelregler för sin verksamhet. I en situation med ökad
konkurrens är det vidare av avgörande betydelse att staten
skaffar sig instrument för att se till att vissa grundläggande
behov av telekommunikation kan tillgodoses överallt och inte
bara där den är lönsam.

Det i propositionen framlagda förslaget till telelag baseras
på betänkandet Telelag (SOU 1992:70), som Telelagsutredningen
överlämnade till regeringen i juli 1992. Utredningens direktiv
fastställdes av den förutvarande regeringen den 2 maj 1991. I
ett inledande avsnitt av direktiven framhölls att målet för den
svenska telepolitiken är att ge hushåll, företag och myndigheter
tillgång till ett ändamålsenligt telesystem som bidrar till
ett effektivt resursutnyttjande i samhället som helhet. Vidare
erinrades om att riksdagen i sitt telepolitiska beslut våren
1988 (prop. 1987/88:118, bet. TU28, rskr. 402) hade fastslagit
bl.a. att staten skall ansvara för att det finns ett
sammanhållet och öppet telenät som täcker hela landet. Såsom
särskilt viktiga hade angivits de regionalpolitiska aspekterna
och det sociala ansvaret, liksom att telesystemet skulle vara
uthålligt och tillgängligt under kriser och krig. Vidare hade
riksdagen betonat vikten av att staten skapar förutsättningar
för en effektiv konkurrens på utrustningsmarknaden och vid
utvecklingen av teletjänster.
I det inledande avsnittet av direktiven framhölls vidare att
regeringen i proposition 1990/91:87 om näringspolitik för
tillväxt ytterligare hade preciserat det telepolitiska målet.
Denna precisering innebar att det statliga ansvaret skulle
omfatta telefonitjänsten i hela landet. Statens verksamhet
skulle inriktas på att underlätta en snabb teknisk utveckling av
teletjänster. Vidare skulle staten ha ett särskilt ansvar för
handikappades tillgång till teletjänster samt för
beredskapsåtgärder. Här bör inskjutas att riksdagen i juni 1991
beslutade i enlighet med dessa förslag (bet. 1990/91:TU28, rskr.
369). I direktiven framhölls också att konkurrensen ökar snabbt
och påtagligt på telekommunikationsmarknaden. Ny teknik öppnar
möjligheter att utveckla nya tjänster, och 1990-talet kommer att
präglas av ökande konkurrens i såväl den nationella som
internationella trafiken.
En grundläggande utgångspunkt för utredningsarbetet skulle
vara -- betonades det i direktiven -- att staten genom en
telelag skall ges förutsättningar att styra och kontrollera
verksamheten på telekommunikationsområdet -- så att gällande
telepolitiska mål kan uppfyllas. En telelag skulle också vara
konkurrensneutral och bygga på likabehandling.

1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag

I propositionen föreslås en telelag, med bestämmelser om
televerksamhet, och en lag om radiokommunikation. Vidare
föreslås vissa ändringar i nu gällande lagstiftning. Dessa
ändringar motiveras huvudsakligen av att även privaträttsliga
subjekt som driver televerksamhet skall omfattas av
bestämmelserna.
Förslaget till telelag har till syfte att ge staten
förutsättningar att på en öppen marknad styra och kontrollera
verksamheten på telekommunikationsområdet så att de
telepolitiska målen kan uppfyllas. Vid tillämpningen av lagen
skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en
effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet
såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En
tillståndsplikt föreslås gälla för sådan televerksamhet i
allmänt tillgängliga telenät som består i att tillhandahålla
telefonitjänster och mobila teletjänster eller i att hyra ut
fasta teleförbindelser för telekommunikation. Enligt förslaget
skall tillstånd kunna förenas med de villkor som behövs bl.a.
för att främja de telepolitiska målen.
Särskilda bestämmelser föreslås om samtrafik och
nummerplaner. Vidare föreslås regeringen få befogenhet att
bestämma pristak för telefonitjänsten.
Syftet med förslaget till lag om radiokommunikation är att
ge grundläggande regler avseende fördelning av den begränsade
resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser utgör.
Tillståndsplikt föreslås gälla för den som innehar eller
använder en radiosändare, liksom för den som för in en
radiosändare till riket. Enligt förslaget skall tillstånd att få
använda radiosändare ges, om inte vissa särskilt angivna hinder
föreligger. Det föreslås också att användningar av betydelse
från yttrandefrihets- och informationsfrihetssynpunkt samt att
den radioanvändning som behövs inom försvaret skall ha företräde
i förhållande till annan användning.
Den nya myndigheten Telestyrelsen, som inrättades den 1 juli
1992, avses bli tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt
bestämmelserna i såväl telelagen som lagen om
radiokommunikation.

1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag m.m.

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår propositionens
samtliga lagförslag och framhålls att regeringen skyndsamt bör
återkomma till riksdagen med förslag till reglering av
telemarknaden i enlighet med den inriktning som anges i
motionen. Motionärerna betonar att en telelag, för det första,
måste säkerställa att de telepolitiska målen uppfylls. Det
gäller i synnerhet de mål av social och regionalpolitisk
karaktär som innebär att goda telekommunikationer skall finnas
tillgängliga för alla. För det andra måste en telelag, betonar
motionärerna, säkerställa att konkurrensneutralitet gäller för
telemarknadens aktörer. Inget teleföretag skall ges sämre
förutsättningar för att konkurrenter skall kunna etablera sig
och ta marknadsandelar. För det tredje måste man kunna utläsa
konsekvenserna av de förändringar som föreslås. Införandet av en
telelag måste föregås av en analys av de förändringar som
föreslås. Propositionen innebär, betonar motionärerna, att inget
av dessa tre krav tillgodoses.
I ett avsnitt av motionen med rubriken Vår syn på
telemarknaden framhåller motionärerna vidare att propositionen
ingår som en konsekvent del i regeringens övergripande
nyliberala samhällsexperiment med en i det närmaste blind
tilltro till marknaden som främsta kännetecken. Motionärerna
betonar att det varken är önskvärt eller möjligt att överlåta åt
marknadskrafterna att helt fritt hantera gemensamma tillgångar
som telenät och telefonitjänster. Det är därför av största vikt
att riksdagen även fortsättningsvis tar ansvar för
telekommunikationerna i landet. Den av riksdagen tidigare
fastlagda målformuleringen för telepolitiken måste ligga fast.
Motionärerna framhåller också att det i en telelag, eller i
annan ordning, bör slås fast att den öppna svenska telemarknaden
endast skall vara öppen för företag som har sin huvudsakliga
verksamhet förlagd till länder med motsvarande marknadssituation
på teleområdet.

Även i motion T217 (s), som väcktes under den allmänna
motionstiden i år, erinras om vikten av att de telepolitiska
målen kommer till uttryck i en telelag.

I motion T97 (v) framhålls att riksdagen hos regeringen bör
begära en omarbetning av förslaget till telelag och övriga i
propositionen framlagda lagförslag. Därvid bör regeringen beakta
att de telepolitiska målen, sådana de kommer till uttryck i den
föreslagna telelagen, är otillräckliga för att uppnå ett väl
fungerande telesystem. Andra viktiga, politiska mål måste
uppfyllas. Sådana mål innebär att alla -- även låginkomsttagare
-- skall ha råd att utnyttja grundläggande teletjänster, att
näten skall vara väl sammanhållna, att tillgänglighet och
service skall vara goda samt att sociala och regionalpolitiska
mål skall uppfyllas.
I motionen framhålls vidare att den nedbrytning av den
monopolliknande situationen på teleområdet, som regeringens
lagförslag och övriga förslag syftar till, kommer att underlätta
för de stora transnationella telebolagen att få kontroll över
den svenska telemarknaden. Propositionen bör därför omarbetas i
syfte att slå vakt om Televerkets ställning på den svenska
telemarknaden.

1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på
regeringens lagförslag m.m.

Utskottet kan konstatera att regeringens förslag i fråga om de
grundläggande utgångspunkterna för en telelag i huvudsak
överensstämmer med Telelagsutredningens förslag. Föredragande
departementschefen framhåller att det övergripande målet på
teleområdet -- och därmed syftet med telelagen -- bör formuleras
så att enskilda, såväl fysiska som juridiska personer, och
myndigheter i landets olika delar skall ges tillgång till
effektiva telekommunikationer. Strävan bör givetvis vara --
betonar departementschefen -- att detta skall ske till lägsta
möjliga samhällsekonomiska kostnad. Utskottet vill understryka
att det delar departementschefens -- och motionärernas --
uppfattning.
En jämförelse mellan regeringens målformulering och den som
angavs i riksdagens telepolitiska beslut år 1988 ger vid handen
att i sakligt hänseende endast en skillnad föreligger. Enligt
1988 års beslut är det övergripande målet för telepolitiken att
medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i
landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande
tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Av propositionen framgår att en
skillnad i sak åsyftas med att låta målformuleringen omfatta
"effektiva" telekommunikationer i stället för bara
"tillfredsställande" telekommunikationer. En målangivelse med
inriktning mot effektiva telekommunikationer omfattar --
understryker departementschefen -- varje form av
telekommunikation av betydelse från allmän synpunkt, inte endast
den telefonitjänst som det statliga ansvaret enligt 1991 års
telepolitiska beslut avser.
Telefonitjänst innebär definitionsmässigt, enligt
Telelagsutredningens förslag, överföring av tal. Enligt
regeringen bör definitionen även omfatta överföring av
telefaxmeddelanden samt datakommunikation via
låghastighetsmodem.
Betydelsen av den sålunda vidgade definitionen framgår av
departementschefens uttalande att var och en skall ha möjlighet
att från sin stadigvarande bostad eller från sitt fasta
verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett allmänt
tillgängligt telenät. De sociala och regionalpolitiska
aspekterna på telepolitiken ges därmed enligt utskottets mening
en fördjupad innebörd, eftersom telefaxanvändning och
datakommunikation får allt större betydelse i alla delar av vårt
land. Utskottet anser, i likhet med departementschefen och
motionärerna, att de sociala och regionalpolitiska aspekterna på
telepolitiken är mycket angelägna. Det finns därför all
anledning att välkomna att det år 1988 fastställda målet i fråga
om god tillgänglighet för grundläggande telekommunikationer i
fortsättningen kommer att innebära något mer än telefoni i
traditionell mening.
Betydelsen av att den telepolitiska målangivelsen vidgas
till att omfatta effektiva telekommunikationer bör ses mot
bakgrund inte minst av sådan datakommunikation som kräver större
överföringskapacitet än den telefonitjänsten kan erbjuda.
Departementschefen understryker vikten av att det skapas
förutsättningar för att sådana datakommunikationstjänster finns
tillgängliga på marknaden på rimliga villkor.
Vad gäller den i motion T96 (s) aktualiserade frågan om
konkurrensneutralitet vill utskottet fästa uppmärksamheten på
departementschefens uttalande att man vid tillämpningen av
telelagens bestämmelser skall sträva efter att skapa utrymme för
och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av
telekommunikationsområdet för att därigenom uppnå de
grundläggande målen.
Vidare vill utskottet erinra om att Sverige inom ramen för
GATT verkar för en ökad frihandel. Genom vår ansökan om
medlemskap i EG och genom vårt godkännande av EES-avtalet
bekräftar vi vår vilja att ansluta oss till principen om fri
rörlighet över gränserna för varor, tjänster, personer och
kapital. Regeringens förslag till telelag, inte minst i den del
det syftar till att skapa förutsättningar för en effektiv
konkurrens på den svenska telemarknaden, är självklart avsett
att gälla för alla i Sverige verksamma teleföretag som bedriver
en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet. Utskottet
förutsätter att regeringen verkar för att den öppna telemarknad
som kännetecknar Sverige skall införas även i andra länder av
betydelse för svensk export inom teleområdet.
Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt
departementschefen talar för att en telelag bör antas av
riksdagen. Med hänsyn till den olägenhet som avsaknaden av klara
spelregler på telemarknaden innebär, anser utskottet vidare att
en sådan lag bör antas utan onödigt dröjsmål. Utskottet anser
också att lagstiftning behövs för att, med den inriktning som
regeringen föreslår, ge regler avseende fördelning av den
begränsade resurs som för Sverige tillgängliga radiofrekvenser
utgör.
Vad gäller kravet i motion T96 (s) på en analys av de
effekter som kan förväntas av en telelag vill utskottet hänvisa
till vad det just anfört om behovet av klara spelregler på
telemarknaden.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte
ställa sig bakom motionsyrkandena om avslag på regeringens
förslag till telelag och till övrig lagstiftning. Detsamma
gäller motionsförslagen om en omarbetning av lagförslagen eller
av propositionen i sin helhet. Utskottet avstyrker följaktligen
samtliga nu aktuella motionsyrkanden.

1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens förslag
till telelag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen -- vid avslag på
motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag
och övrig lagstiftning -- beslutar att 2 § i förslaget till
telelag skall ges en lydelse som återges i motionen.
Motionärerna framhåller att formuleringen av de
telepolitiska målen i telelagen är avgörande för utformningen
av telepolitiken och att propositionen i den delen ger sparsamma
besked. Detta kan inte tolkas på annat sätt -- betonar
motionärerna -- än att regeringen vill ge Telestyrelsen frihet
att själv bedöma om målen uppfylls. Detta blir än mer
anmärkningsvärt, säger motionärerna, eftersom det enbart är i
lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet att
fastställa de telepolitiska målen. Vidare framhåller
motionärerna att i de sociala hänsynen ligger bl.a. att personer
med funktionshinder skall ges tillgång till goda
telekommunikationer.

I motion T96 (s) yrkas vidare att riksdagen -- vid avslag på
motionens yrkande om avslag på regeringens förslag till telelag
och övrig lagstiftning -- beslutar att 13 § i förslaget till
telelag skall ges en lydelse som återges i motionen.

1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om
vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag

Det övergripande telepolitiska målet enligt 1988 års
riksdagsbeslut är, som nämnts, att medborgarna, näringslivet och
den offentliga förvaltningen i landets olika delar skall
erbjudas en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Detta mål kommer
till uttryck i 2 § första stycket i regeringens förslag till
telelag:

2 § Bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och
myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer
till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Häri ligger
bl.a. att var och en skall få möjlighet att från sin
stadigvarande bostad eller sitt fasta verksamhetsställe utnyttja
telefonitjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät.

Det sålunda angivna syftet med regeringens förslag till
telelag och den roll som Telestyrelsen avses spela för lagens
tillämpning synes utskottet väl ägnade att säkerställa att de av
riksdagen fastställda telepolitiska målen uppfylls.

Motionärerna föreslår att att 2 § första stycket ersätts av
två stycken med följande lydelse:

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om televerksamhet.
Bestämmelserna i lagen syftar till att medborgare,
näringsliv och den offentliga förvaltningen på lika villkor i
landets olika delar skall få tillgång till effektiva
telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska
kostnad. Häri ligger regionala och sociala hänsyn som
möjliggör att var och en från sin stadigvarande bostad eller
sitt fasta verksamhetsställe skall kunna utnyttja telefonitjänst
inom allmänt tillgängligt telenät.

Utskottet kan till en början konstatera att meningen "Denna
lag innehåller bestämmelser om televerksamhet" enligt
regeringens förslag bör inleda 1 §.
Vad gäller motionärernas förslag att effektiva
telekommunikationer skall tillhandahållas på "lika villkor
i landets olika delar" vill utskottet erinra om det av riksdagen
år 1988 fastställda telepolitiska målet att telesystemet skall
utformas så att det ger god tillgänglighet och service för
grundläggande telekommunikationer inom ett sammanhållet och
öppet telenät som täcker hela landet. Innebörden av ordet
"grundläggande" preciserades i riksdagens telepolitiska beslut
våren 1991 (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Då
fastslogs att statens övergripande ansvar för
telekommunikationerna skall omfatta telefonitjänsten i hela
landet. Regeringens förslag till telelag innebär, som nämnts,
att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer
vidgas till att omfatta inte bara telefoni, i vanlig mening,
utan också telefax och datakommunikation via
låghastighetsmodem.
Utskottet förutsätter, mot bakgrund av den angivna
innebörden i 1991 års riksdagsbeslut, att motionärernas krav på
"lika villkor" inte avser t.ex. mobila teletjänster eller annan
datakommunikation än via låghastighetsmodem, utan endast
telefonitjänsten.
De sociala och regionalpolitiska aspekterna på statens
ansvar för telefonitjänsten i hela landet ges enligt utskottets
mening ett klargörande uttryck i formuleringen att var och en
skall få möjlighet att från sin stadigvarande bostad eller sitt
fasta verksamhetsställe utnyttja telefonitjänst inom ett
allmänt tillgängligt telenät. Uttryckt med viss förenkling
skall sålunda var och en, varhelst han eller hon bor och verkar
i vårt land, ha möjlighet att kunna använda telefon, telefax
och viss datakommunikation. Orden "landets olika delar" skulle
sålunda inte tillföra lagtexten något nytt sakligt innehåll.
Detsamma gäller enligt utskottets mening orden "regionala och
sociala hänsyn".
Som departementschefen framhåller bör telefonitjänsten
erbjudas under sådana villkor att priset inte skall utgöra ett
hinder för utnyttjandet. Sett från t.ex. hushållens synpunkt
ökar värdet av detta uttalande, när det sätts i samband med
regeringens förslag att telelagen skall innehålla en bestämmelse
som ger utrymme för prisreglering av telefonitjänsten. Det
utrymmet avser regeringen också att utnyttja, som kommer att
framgå i det följande.
I valet mellan orden "enskilda och myndigheter", som
regeringen föreslår, och orden "medborgare, näringsliv och den
offentliga förvaltningen", som motionärerna föreslår, föredrar
utskottet regeringens förslag. Det överensstämmer med vad som är
brukligt i lagstiftningssammanhang och kan inte vålla något
missförstånd om den krets av fysiska och juridiska personer som
avses.
Vad gäller handikappades tillgång till teletjänster vill
utskottet fästa uppmärksamheten på 2 § andra stycket i
regeringens förslag till telelag. Enligt den bestämmelsen får
Telestyrelsen besluta att enskilda och myndigheter skall
tillförsäkras tillgång till teletjänster eller fasta
teleförbindelser genom statlig upphandling. Av propositionen
framgår att de enskilda som åsyftas är handikappade. Dessutom
får Telestyrelsen som villkor för tillstånd att driva
televerksamhet enligt 13 § föreskriva skyldighet för
tillståndshavaren att i sin verksamhet ta hänsyn till
handikappades behov av särskilda teletjänster.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkandet
i motion T96 (s) och tillstyrker regeringens förslag till
telelag, såvitt avser 2§.

Utskottet övergår nu till att behandla förslaget i motion T96
(s) om en annan lydelse av 13 § i regeringens förslag till
telelag. Enligt regeringens förslag får tillstånd att driva
televerksamhet förenas med villkor. Tillståndsvillkor kan
avse vissa skyldigheter för tillståndshavaren. Skyldigheterna
exemplifieras i nio punkter. Enligt den första punkten -- för
att ta ett exempel -- kan tillståndsvillkor innebära
skyldighet för en tillståndshavare att på vissa villkor
tillhandahålla telefonitjänst åt var och en som efterfrågar
denna tjänst. Enligt den fjärde punkten -- för att ta ett annat
exempel -- kan tillståndsvillkor, som nämnts, avse skyldighet
för en tillståndshavare att i sin verksamhet ta hänsyn till
handikappades behov av särskilda teletjänster.
Motionärerna framhåller att regeringens förslag innebär att
Telestyrelsen fritt får avgöra vilka tillståndsvillkor som skall
diskuteras med, och fastställas för, varje operatör. De betonar
att Telestyrelsen genom telelagen bör få tydlig vägledning om
att vissa villkor skall prövas för varje tillståndshavare.
Sålunda bör t.ex. enligt motionärerna den nämnda första punkten
i 13 § ange att tillståndsvillkor skall innebära skyldighet
för tillståndshavare att tillhandahålla telefonitjänst åt var
och en som efterfrågar denna tjänst. Motionärerna understryker
att Telestyrelsen bör avlastas den viktiga uppgiften att för
varje tillståndshavare bedöma och motivera om de enligt
motionärernas förslag obligatoriska villkoren bör gälla. Däremot
kan det naturligtvis bli fråga om -- säger motionärerna -- att
tillståndsmyndigheten bedömer om undantag skall göras från de
obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan t.ex. grundas på
omfattningen av tillståndshavarens verksamhet.
Motionärernas förslag innebär, som utskottet uppfattar det,
att Telestyrelsen skall kunna medge undantag från de
skyldigheter som enligt motionärerna skall förenas med
tillståndsvillkor. Effekten av en sådan bestämmelse synes
utskottet bli densamma som följer av regeringens förslag,
nämligen att tillståndsvillkor kan avse vissa skyldigheter.
Vid detta förhållande tillstyrker utskottet regeringens förslag
till telelag, såvitt avser 13 §, och avstyrker motionsyrkandet.

1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag i
övrigt m.m.

Regeringens förslag till telelag i övrigt, i de delar det
inte har behandlats här, föranleder ingen erinran från
utskottets sida. Förslaget tillstyrks följaktligen i dessa
delar.

Syftet med regeringens förslag till lag om
radiokommunikation är att främja ett effektivt nyttjande av
möjligheterna till radiokommunikationer och andra användningar
av radiovågor. Sambandet mellan detta lagförslag och förslaget
till telelag framgår av att sistnämnda förslag bl.a. gäller
förmedling av telemeddelanden med hjälp av radio. För
mobiltelefoni, t.ex., som ju sker med hjälp av radio, avses
sålunda gälla bestämmelser i såväl telelagen som lagen om
radiokommunikation.
Enligt förslaget till lag om radiokommunikation skall vid
lagens tillämpning radiokommunikationens betydelse för
yttrandefriheten och informationsfriheten särskilt beaktas.
Regeringens förslag till lag om radiokommunikation har
enligt utskottets mening en väl avvägd utformning och
inriktning. Med hänvisning härtill, samt till behovet av
lagstiftning som reglerar användningen av radiovågor,
tillstyrker utskottet lagförslaget.

I propositionen föreslås, som nämnts, ändringar i ett antal nu
gällande lagar. Ändringarna motiveras främst av att även
privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet skall omfattas
av bestämmelserna.

De av regeringen föreslagna ändringarna i brottsbalken,
rättegångsbalken och viss annan lagstiftning föranleder ingen
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker följaktligen
att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen
till lag om ändring i brottsbalken, lag om ändring i
rättegångsbalken, lag om ändring i radiolagen (1966:755), lag om
ändring i ledningsrättslagen (1973:1144), lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152), lag om ändring i lagen
(1981:1104) om verksamheten hos vissa regionala
alarmeringscentraler, lag om ändring i förvaltningslagen
(1986:223), lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll och lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning.

Lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om
trafik, transporter och kommunikationer innehåller i 1§ första
stycket en uppräkning av bemyndiganden som enligt punkt 4 gäller
föreskrifter om postbefordran eller telekommunikationer.
Regeringen föreslår att punkten skall ändras så att den
endast gäller postbefordran. Förslaget bör ses mot bakgrund av
att regeringens förslag till telelag innehåller stadganden om
att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
meddela vissa föreskrifter som gäller lagens tillämpning.
Riksdagen beslöt den 10 mars 1993 (prop. 1992/93:97, bet.
JoU7, rskr. 180) att genom ändring i 1§ i den lag som nu är i
fråga utvidga de i paragrafen uppräknade bemyndigandena till att
omfatta också föreskrifter om användning av vattenskoter eller
annan liknande vattenfarkost. Det nya bemyndigandet fick nr 14
av de uppräknade bemyndigandena. Därvid förbisågs att det redan
förut fanns en år 1992 införd punkt 14 och att det nya
bemyndigandet borde haft nr 15. Den på grund av betänkandet
1992/93:JoU7 beslutade ändringen har inte promulgerats.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring i
1§ och föreslår att riksdagen i samband därmed också rättar
uppräkningen i paragrafens första stycke. Den ändring som
beslutades den 10 mars kan därmed upphävas.

I propositionen föreslås en lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100). Ändringen avser 9 kap. 8§ och 14 kap. 2§.
Förslaget föranleder ingen erinran från utskottets sida och
tillstyrks följaktligen.
Härutöver föreslås i propositionen en ytterligare ändring i
sekretesslagen som rör 16 kap. 1§. Förslaget bör ses mot
bakgrund dels av tryckfrihetsförordningens och
yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser om meddelarfrihet,
dels de bestämmelser om tystnadsplikt i televerksamhet som
återfinns i 25§ första stycket och 26§ i regeringens förslag
till telelag.
Med anledning av EES-avtalet har bl.a. 16 kap. 1§ och
bilagan till sekretesslagen ändrats genom lagen (1992:1775) om
ändring i sekretesslagen. Denna lagändring skulle träda i kraft
den dag då regeringen bestämde. På förslag av regeringen i
proposition 1992/93:167 har riksdagen härefter beslutat en lag
om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (bet.
1992/93:BoU20, rskr. 301). Den nya lagen, med SFS-nr 1993:337,
innebär härutöver att 1992 års ändringslag träder i kraft,
såvitt gäller bilagan den 1 juli 1993, och i övrigt den dag
regeringen bestämmer.
I den nu aktuella propositionen föreslås en lag om ändring i
lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen. Ändringen avser,
som nämnts, 16 kap. 1§. Dessutom föreslås att
ikraftträdandebestämmelsen till 1992 års ändringslag ändras så
att den författningen i sin helhet träder i kraft den 1 juli
1993. När den nu aktuella propositionen (1992/93:200) förelades
riksdagen var det ovisst huruvida det skulle bli proposition
1992/93:167 eller proposition 1992/93:200 som först skulle bli
föremål för ett riksdagsbeslut. Den ovissheten har numera
undanröjts genom det beslut som den nämnda riksdagsskrivelsen,
rskr. 1992/93:301, avser.
Mot den angivna bakgrunden anser utskottet att den nu
aktuella ändringen i 16 kap. 1§ i dess lydelse enligt lagen
(1992:1775) om ändring i sekretesslagen bör göras genom en lag
om ändring i sistnämnda författning, på sätt som regeringen
föreslår. När det däremot gäller den föreslagna ändringen av
ikraftträdandebestämmelsen till lagen (1992:1775) om ändring i
sekretesslagen, bör den ändringen göras genom en särskild lag om
ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om
ändring i sekretesslagen.

Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1992:1529) om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar har
utskottet överlämnat till justitieutskottet för att det
utskottet skall samordna beredningen av förslaget med andra
förslag avseende samma lag.

2 Televerkets verksamhetsform

2.1 Bakgrund

Frågan om Televerkets verksamhetsform behandlades ingående av
riksdagen våren 1991 inom ramen för dess telepolitiska beslut
med anledning av den s.k. tillväxtpropositionen. Beslutet
innebar bl.a. att Televerkets kapitalstruktur skulle anpassas
till den som gäller för aktiebolag. Sålunda skulle t.ex. verkets
pensionsskuld redovisas öppet i bokslutet och en motsvarighet
till bolagsskatt införas. Soliditetskravet mildrades därför, men
avkastningskraven på Televerket skärptes. Vidare fastställdes
ett utdelningskrav. Den ökade betydelsen av att Televerket
behandlades som ett aktiebolag markerades av att staten inte
längre ansågs kunna ålägga Televerket särskilda krav, som inte
är affärsmässigt betingade, utan kompensation. Sådana krav
gällde främst beredskapsåtgärder, samhällets alarmeringstjänst
och vissa handikappåtgärder.
Enligt tillväxtpropositionen ställde den förändrade
marknadssituationen på teleområdet krav också på en utveckling
av Televerkets associationsform. Erfarenheten visar -- betonades
det -- att de begränsningar som finns i affärsverksformen i
fråga om t.ex. bestämmelser om förvärv och försäljning av fast
egendom, försäkringar och upplåning m.m. är komplicerade att
komma till rätta med. Vidare underströks vikten av att för
Televerket skall gälla ekonomiska befogenheter och andra
villkor, liknande konkurrenternas. Som exempel härpå angavs
upplåningsmöjligheter, försäkringar och möjligheten att tillämpa
affärssekretess. Den utveckling som kunde konstateras för övriga
länder i Europa var att teleförvaltningarna alltmer
bolagiserades. I propositionen framhölls också -- mot bakgrund
av de europeiska integrationssträvandena -- att bolagsformen är
internationellt erkänd och accepterad. Affärsverksformen,
däremot, är specifik för Sverige och dessutom oklar på viktiga
punkter.
Vid en förändrad associationsform är det emellertid av
största vikt -- betonades det i tillväxtpropositionen -- att
staten fortsatt har ett inflytande över verksamheten. Samtidigt
måste riksdagens insyn i Televerket, och inflytande över detta
som telepolitiskt instrument, kunna säkras. Den avgörande
utgångspunkten vid valet av associationsform måste dock vara att
ge Televerket bästa möjliga verksamhetsförutsättningar. Starka
skäl talade sålunda för att Televerket ombildades till
aktiebolag. Med hänsyn till verkets omfattande sociala och
regionala betydelse borde man emellertid, innan slutlig
ställning togs till frågan om associationsform, analysera
möjligheterna att bedriva verksamheten inom ramen för en
utvecklad affärsverksform.
I proposition 1991/92:100 bilaga 7 anmälde föredragande
departementschefen att frågan om en lämplig associationsform för
Televerket hade utretts av en interdepartemental arbetsgrupp,
som hade tillsatts av hans företrädare. Gruppens slutsats var
att affärsverksformen har sådana brister att den i sin helhet
bör avskaffas för Televerket. Som ett avgörande skäl hade
gruppen anfört att affärsverkets förmögenhet är en integrerad
del av den statliga förmögenheten och att risktagande i
Televerket därför alltid sker med hela statens förmögenhet som
säkerhet. Regeringen kan därför inte, på sätt som sker i ett
aktiebolag, lägga över hela ansvaret för förvaltningen av
Televerkets tillgångar på en styrelse. Vidare hade arbetsgruppen
påpekat att regeringsformen inte är utformad med tanke på
affärsverksamhet. Om Televerket skulle bedriva sin
affärsverksamhet i en utvecklad affärsverksform, måste
grundlagen ändras.
Mot den angivna bakgrunden lämnade riksdagen utan erinran
vad som i propositionen anfördes om regeringens avsikt att
återkomma till riksdagen med en proposition om en bolagisering
av Televerket per den 1 januari 1993 (prop. 1991/92:100 bil. 7,
bet. TU20, rskr. 312). I proposition 1992/93:132 (bet. TU11,
rskr. 152) anmälde regeringen att förslag till bolagsbildning
och telelag skulle komma att presenteras för riksdagen i sådan
tid att bolagsbildningen och telelagen skulle kunna träda i
kraft den 1 juli 1993. Nu föreliggande proposition lades på
riksdagens bord den 29 mars 1993.

2.2 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner att Televerket
ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli 1993.
Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att genomföra
bolagiseringen och överföra Televerkets verksamhet med
tillgångar och skulder till Telia AB resp. till de av Telia AB
helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och Fastighets AB
Telaris.
Föredragande departementschefen hänvisar till vad han anfört
om teknisk utveckling inom teleområdet, efterfrågeförändringar
och liberalisering. Dessa faktorer i samverkan har inneburit en
förändrad marknadssituation. Antalet aktörer på marknaden,
liksom utbudet av nya tjänster, har ökat. Marknaden har
härigenom blivit alltmer diversifierad och internationaliserad.
Med nya aktörer på telekommunikationsområdet följer större
valfrihet för användarna. För dessa är det inte alltid
tillräckligt med endast en inhemsk leverantör. De traditionella
teleförvaltningarna är mot denna bakgrund inte längre de enda
och självklara leverantörerna av telekommunikationslösningar
till företag och allmänhet. Detta gäller i hög grad den svenska
telemarknaden, som i allt större utsträckning har berörts av
konkurrens och nya alternativ till Televerkets tjänster.
I övrigt åberopar departementschefen, i sin allmänna
motivering för förslaget om en bolagisering av Televerket,
främst omständigheter av det slag som utskottet återgivit i sin
redogörelse ovan för 1991 års riksdagsbeslut.
I sammanhanget förtjänar uppmärksammas vad
departementschefen har att säga om den av riksdagen flera gånger
behandlade frågan om en uppdelning av Televerket i en nät- resp.
tjänstedel i samband med en ombildning av verket till
aktiebolag. Departementschefen erinrar om sin bedömning i
proposition 1992/93:132 att en sådan åtgärd varken kan anses
eftersträvansvärd eller nödvändig för att få till stånd ökad
konkurrens på den svenska telemarknaden. En uppdelning mellan
nät- och teletjänster skulle mot bakgrund av den tekniska
utvecklingen sannolikt försvåra Televerkets produktutveckling
och vara till nackdel för kunderna. Departementschefen har
därför inte aktualiserat någon delning av Televerket i samband
med bolagsbildningen.
I propositionen lämnas också en redogörelse för
tillvägagångssättet vid bolagsbildningen. Vidare behandlas bl.a.
frågan om statsmakternas styrning, insyn och kontroll.

2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om bolagisering av Televerket och om bemyndigande för
regeringen att genomföra bolagiseringen.
Motionärerna framhåller att ett byte av associationsform
inte i sig behöver vara dramatiskt. Det finns dock i dagsläget
ett grundläggande problem med bolagiseringen, nämligen dess
koppling till en privatisering. Regeringen har genom uttalanden
i olika sammanhang gjort klart att "konkurrensutsatt verksamhet
bör, om inte särskilda skäl talar för detta, inte bedrivas i
myndighetsform och i normalfallet ej av staten". Den sistnämnda
formuleringen "i normalfallet ej av staten" är ett uttryck för,
säger motionärerna, att privata lösningar enligt regeringens
uppfattning är bättre än offentliga. Det innebär -- fortsätter
de -- att en omvandling av en myndighetsverksamhet till
bolagsform i förlängningen, enligt regeringen, också bör
innebära privatisering. Förändringar i associationsformen till
aktiebolag och andra verksamhetsförutsättningar bygger för
regeringen alltså mer på ideologiska grunder än på omsorg om
verksamheten, betonar motionärerna. Regeringen bekräftar också
i propositionen att den förbereder en utförsäljning av Telia AB,
säger motionärerna. Man skriver nämligen att "i den situationen
att betydande delar av aktiestocken har övergått i privat ägo
ställer sig saken annorlunda. (Då blir) inriktningen att ge
ägarna en så hög avkastning som möjligt på det satsade
kapitalet." Telia AB skall alltså enligt regeringen --
understryker motionärerna -- fungera som vilket aktiebolag som
helst.
Vidare framhålls i motionen bl.a. att propositionen saknar
en analys av hur stora merkostnader man lägger på Televerket och
av de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt --
betonas det -- att ta ställning till om modellen är acceptabel.
Vidare måste frågan om insyn i ett bolagiserat Televerk
övervägas mer noggrant än vad som skett i propositionen.

Även i motion T217 (s) framhålls att Televerket bör förbli i
statens ägo.

I motion T97 (v) yrkas avslag på regeringens förslag om
bolagisering av Televerket. Motionärerna framhåller att en
bolagisering innebär att tryckfrihetsförordningens regler inte
längre blir tillämpliga på Televerkets handlingar. Vidare kommer
den kontroll som utövas av organ såsom Riksrevisionsverket
(RRV), Riksdagens ombudsmän (JO) och Justitiekanslern (JK) att
upphöra.

Även i motion T816 (v) framhåller motionärerna att de
motsätter sig en bolagisering av Televerket. En sådan
företagsform innebär -- betonar de -- att
kapitalavkastningskravet överordnas alla andra målsättningar och
att det till aktiebolag ombildade verket därmed inte självt kan
ta det sociala och regionalpolitiska ansvar som det ålagts av
samhället.

I motion T803 (fp) framhålls att frågan om en privatisering av
det kommande statliga Telia AB bör aktualiseras först sedan man
kunnat konstatera att en för konsumenterna tillfredsställande
konkurrens på telemarknaden har uppnåtts.

2.4 Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet (KU) framhåller i sitt yttrande att det
instämmer i Lagrådets bedömning att det inte finns skäl erinra
mot det sätt varpå regeringsformens och
yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid
utformningen av förslagen till telelag och lag om
radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa
kompletterande regler om frekvensfördelning, bör -- säger KU --
ett ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden
avvaktas. KU säger sig vidare fästa avseende vid att
föredragande departementschefen tagit intryck av Lagrådets
kritik i olika avseenden, och att dessa synpunkter arbetats in i
den föreliggande lagtexten.
KU framhåller också att en expertgrupp inom
regeringskansliet särskilt har granskat de konstitutionella
aspekterna på en bolagisering av affärsverken och att dess
synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av utredningen
framgår -- säger KU -- att förutsättningarna för statsmakternas
kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering
och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas.
Vidare framhåller KU att det i propositionen redovisas hur
Televerkets nuvarande samhällsåtaganden i fråga om handikappade,
olönsamma telefonautomater i glesbygd och samhällets
alarmeringstjänst säkerställs i andra former.
KU säger sig instämma i expertgruppens slutsats att det från
konstitutionell synpunkt inte finns några hinder mot en
bolagisering. KU framhåller dock att det beklagar att
propositionen endast innehåller en summarisk redovisning av de
principiella skillnaderna mellan associationsformerna och av
alternativa tillvägagångssätt för att säkerställa att olika
politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en bolagisering.
Emellertid framkommer ingenting i föredragande
departementschefens redovisning av Televerkets förändrade
verksamhetsform -- avslutar KU sitt yttrande -- som motsäger
expertgruppens generella slutsats.

2.5 Trafikutskottets ställningstagande

Med anledning av KU:s yttrande vill trafikutskottet framhålla
att regeringens förslag till telelag syftar till att ge staten
förutsättningar att på en öppen telemarknad styra och
kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de
av riksdagen fastställda telepolitiska målen kan uppfyllas. Det
övergripande telepolitiska målet anges i lagförslaget i enlighet
med riksdagens beslut år 1988. Detta övergripande mål omfattar
bl.a. sociala och regionalpolitiska hänsynstaganden, som även de
kommer till uttryck i lagförslaget. Vid tillämpningen av lagen
skall en strävan vara att skapa utrymme för att upprätthålla en
effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet
såsom ett medel att uppnå de telepolitiska målen. En effektiv
konkurrens mellan telemarknadens aktörer förutsätter att i
princip samma spelregler gäller för dem alla. Bolagiseringen
skall ses inte minst mot den bakgrunden. Som trafikutskottet
framhållit i det föregående är det en uppgift för Telestyrelsen
att verka för att uppfyllelsen av de riksdagen fastställda
telepolitiska målen säkerställs.
Vidare vill trafikutskottet erinra om sitt ställningstagande
i det föregående till motionsyrkanden om avslag på regeringens
förslag till lagstiftning för telemarknaden. Utskottet betonade
därvid vikten av att lagregler för telemarknadens aktörer antas
utan onödigt dröjsmål.
Den motionsledes framförda kritiken mot regeringens förslag
om bolagisering av Televerket synes utskottet ha sin grund bl.a.
i en befarad privatisering av det av staten helägda Telia AB.
Utskottet vill med anledning härav erinra om regeringsformens
stadgande att statens medel inte får användas på annat sätt än
vad riksdagen bestämt. Regeringen kan sålunda inte privatisera
ett av staten helägt Telia AB utan riksdagens medgivande.
I propositionen framhålls att regleringsstrukturen på
teleområdet bör vara sådan att staten i framtiden skall kunna
säkerställa telesystemets grundläggande funktion. Staten bör
därför kunna utöva styrning och kontroll samt ha tillsyn över
inte bara en operatör, som i nuläget, utan flera. Dessutom kan
dessa operatörers inbördes samverkan behöva regleras. Staten har
för närvarande genom affärsverket Televerket tillgång till de
medel genom vilka de telepolitiska målen i huvudsak kan
förverkligas. En ombildning av Televerket till ett
privaträttsligt subjekt innebär att dessa styrmöjligheter
ändras. Med staten som ägare av det nya bolaget kan dettas
verksamhet styras så att den medverkar till att samma
politiska målsättningar som för närvarande gäller för
Televerkets verksamhet kan uppfyllas. Om, emellertid, betydande
delar av aktiestocken i bolaget skulle övergå i privat ägo,
skulle saken ställa sig annorlunda. I en sådan situation är det
inte sannolikt att bolaget skulle drivas i annat syfte än vad
som gäller för alla andra privata verksamheter, dvs. med
inriktningen att ge ägarna en så hög avkastning som möjligt på
det satsade kapitalet. Staten skulle under sådana förhållanden
inte, som för närvarande, kunna räkna med att uppnå de
telepolitiska målen genom direktstyrning av den dominerande
teleoperatören.
Utskottet delar departementschefens uppfattning -- och vill
för sin del starkt understryka -- att regleringsstrukturen på
teleområdet bör vara sådan att staten skall kunna säkerställa
telesystemets grundläggande funktion, oberoende av
ägarförhållandena hos de på marknaden fungerande operatörerna.
Regeringens förslag till lagregler för telemarknaden -- och vad
som avses gälla i fråga om tillämpningen av dessa regler --
tillgodoser enligt utskottets mening detta krav.
Enligt vad utskottet erfarit har finansiella analyser av det
slag som avses i motion T96 (s) genomförts och lagts till grund
för regeringens bedömningar i fråga om bl.a. pristak och
samtrafikavgifter. Utskottet återkommer till dessa frågor.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet för sin del inte
finna några skäl att avstyrka regeringens förslag att Televerket
skall ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den 1 juli
1993. Utskottet tillstyrker följaktligen detta förslag, liksom
förslaget om bemyndigande för regeringen att genomföra
bolagiseringen på det sätt som anges i propositionen. Utskottets
ställningstagande innebär att syftet med motion T803 (fp) torde
få anses tillgodosett. Motionen bör därför inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen. Även övriga nu
aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.

3.1 Bakgrund

I sin redogörelse för samtrafikfrågorna tar departementschefen
till en början upp några definitionsfrågor. Med abonnent menar
han i sammanhanget den som träffar avtal med ett teleföretag om
att detta skall tillhandahålla en viss tjänst inom sitt kopplade
nät. Samtrafik innebär, framhåller departementschefen, att två
eller flera tjänsteutbjudande teleföretag ombesörjer att kopplad
teletrafik från en abonnent hos det ena företaget transporteras
genom det andra företagets nät åter till det första företagets
nät eller vidare till ett annat nät eller till en abonnent hos
det andra företaget. Överlämnandet från ett nät till ett annat
sker vid en punkt som brukar benämnas gränssnitt.
De vanligast förekommande fallen av samtrafik sker mellan
Televerkets telenät och telenät i andra länder samt mellan
Televerkets nät och verkets egna eller andra teleföretags
mobiltelenät.
Den internationella samtrafiken har sin grund i samarbete
mellan olika länders teleoperatörer. Sammankoppling av näten
sker enligt internationellt standardiserade transmissions- och
signalsystem. Ersättning för transporter av teletrafiken utgår
enligt avtal mellan Televerket och resp. utländsk teleoperatör.
Beloppen regleras enligt internationella avräkningsavtal.
Samtrafik inom Sverige förekommer i huvudsak mellan det
allmänna fasta telefonnätet och Televerkets NMT-nät, Comviks
analoga mobiltelenät samt de nyetablerade GSM-näten. (Anm: NMT
är en förkortning för Nordisk MobilTelefon, ett helautomatiskt
mobiltelefonisystem. GSM, en förkortning för Global System for
Mobile Telecommunications, är ett nytt alleuropeiskt
mobiltelefonsystem). Televerket tar i de nu nämnda
samtrafikfallen ut ersättning av mobiltelefonoperatörerna för
förmedlingen av bl.a. teletrafiken. Grunderna för
avgiftsberäkningen har fastställts genom ett regeringsbeslut i
januari 1991.

3.2 Regeringens överväganden

3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt

Departementschefen erinrar om att den av riksdagen år 1988
fastställda inriktningen av telepolitiken bl.a. innebär att det
skall finnas ett öppet och sammanhållet telenät som täcker hela
landet. Denna inriktning skall ses mot bakgrund av det
telepolitiska målet att alla skall ha möjlighet att utnyttja
telefonitjänsten. Inriktningen mot ett öppet och sammanhållet
telenät måste anses utformad mot bakgrund av att det
huvudsakligen finns endast ett nät, dvs. det av Televerket
disponerade statliga allmänna telenätet. Den fråga som nu måste
ställas är -- betonar departementschefen -- om det statliga
ansvaret för ett öppet och sammanhållet landstäckande telenät
även bör omfatta andra nät än det som Televerket disponerar.
Frågan är med andra ord om staten skall svara för att telenät
binds samman så att det blir möjligt att utöva samtrafik.
Departementschefen besvarar frågan jakande, som framgår av
20§ i regeringens förslag till telelag. Han betonar att
samtrafik mellan nät och tjänster är något av det mest
betydelsefulla han kan föreställa sig för främjandet av
konkurrensen på teleområdet och därmed för möjligheterna att få
till stånd en fungerande marknad. Han framhåller vidare att det
i regel torde ligga i de olika teleföretagens eget intresse att
etablera samtrafik i de fall sådan är möjlig. För den som driver
televerksamhet torde samtrafik ofta innebära en
effektivitetsvinst. Från samhällets synpunkt betyder en sådan
vinst att kostsam infrastruktur inte byggs utöver vad som är
motiverat av det samlade behovet. Samtidigt finns det anledning
att förvänta sig att överkapacitet i sådant avseende inte skall
behöva uppstå, under förutsättning att de enskilda teleföretagen
gör riktiga bedömningar utifrån marknadssituationen.
Departementschefen understryker att varje möjlighet i
samtrafikhänseende som skapar förutsättningar för ökad
konkurrens i utbudet av teletjänster bör tas till vara.
Samtrafikens centrala roll i skapandet av effektiva
telekommunikationer innebär enligt departementschefen att en i
princip generell samtrafikskyldighet bör gälla för alla
teletjänster, inte bara för telefoni, och att en sådan
skyldighet bör vara lagfäst.
Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer
till uttryck i 20 § första och tredje styckena i regeringens
förslag till telelag.

3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid
samtrafik

Som en allmän utgångspunkt för de ekonomiska villkoren för
samtrafik torde kunna anges -- framhåller departementschefen --
att de bör bestämmas med utgångspunkt i skäliga affärsmässiga
principer. Det får anses rimligt att den som tillhandahåller nät
för samtrafik kan ställa krav på skälig lönsamhet med anledning
av upplåtelsen. Intäkterna av denna, dvs. priset för samtrafik,
bör då täcka självkostnader, avskrivningar, den förräntning av
kapital samt de underhålls- och utvecklingskostnader som kan
hänföras till den samtrafik som är aktuell. En sådan inriktning
ligger väl i linje med det krav på kostnadsorientering som
ställs i ett EG-direktiv om taxeprinciper för teleområdet.
Departementschefen erinrar om att Telelagsutredningen har
föreslagit att ersättningen för samtrafik inte bara skall
beräknas på grundval av principen om kostnadsorientering. Vid
beräkning av ersättningen bör det enligt utredningen också vara
möjligt att beakta kostnader för särskilda uppgifter som den
ersättningsberättigade har enligt tillståndsvillkoren. Vad
utredningen avser är tillståndsvillkor som är bestämda mot
bakgrund av målet att telefonitjänsten skall tillhandahållas på
likartade villkor i hela landet. Flera remissinstanser har
kritiserat förslaget och framhållit att dess genomförande skulle
innebära att samtrafiken hämmades. Därvid har föreslagits att
ersättning för sådana villkors uppfyllande bör finansieras via
statsbudgeten.
I nuvarande situation är det Televerket -- erinrar
departementschefen -- som ser till att det angivna målet uppnås.
Verket får inte någon särskild ersättning för detta, utan
kostnaderna för kostsamma "glesbygdsabonnemang" belastar verkets
rörelseresultat. Departementschefen understryker att det nu inte
kan komma i fråga att finansiera merkostnaderna för vissa
telefoniabonnemang via statsbudgeten. Med hänsyn till det
allmänna intresset av att det på i huvudsak enhetliga villkor
skall kunna gå att telefonera över hela landet, är det inte
orimligt att sådana kostnader får betalas av användarna som
kollektiv. Detta innebär principiellt att teleföretagen får
räkna dessa kostnader som en del av totalkostnaderna för att
driva verksamhet.
Telelagsutredningen har också -- fortsätter föredraganden --
tagit upp frågan om Televerket med sin dominerande ställning på
telefoniområdet även i framtiden bör åläggas att se till att
målet uppfylls utan att erhålla någon kompensation härför, eller
om det bör införas en ordning med fördelning av dessa kostnader
på även de nya aktörer som finns eller är på väg att etablera
sig på marknaden. Särskilt dyrbara abonnentanslutningar skulle
måhända kunna finansieras inom ramen för ett avgiftssystem.
Detta skulle bl.a. öppna för införandet av ett system inom
vilket samhällsåtaganden av ifrågavarande slag skulle kunna
upphandlas i konkurrens mellan flera teleföretag. En ordning med
avgiftsuttag skulle även ha gynnsamma effekter på den framtida
konkurrenssituationen genom att marknaden kom att rensas från
belastande åtaganden som är svåra att fördela rättvist.
I den marknadssituation som råder för närvarande, med i
praktiken endast Televerket som tillhandahållare av
telefonitjänster, blir det emellertid mycket svårt -- säger
departementschefen -- att beräkna vad kostnaden för att utföra
abonnemangen i fråga verkligen uppgår till. Eftersom en
fungerande marknad för telefoni inte kan förväntas inom de
närmaste åren, är det inte okomplicerat att bestämma vilka
abonnemang som skall hänföras till gruppen särskilt kostsamma
och bedöma dessas kostnader. Omfattningen av
finansieringsbehovet kan i denna situation inte säkert
bestämmas.
Mot den angivna bakgrunden vill departementschefen för
närvarande inte förorda en ordning med avgiftsuttag från olika
teleföretag för finansiering av kostnader för särskilt dyrbara
telefonabonnemang. Han beaktar därvid även de avsevärda
administrationskostnader som en sådan ordning skulle innebära.
Finansieringen bör i stället ske inom ramen för det förfarande
som anvisas i förslaget till telelag. Det innebär att tillstånd
att bedriva televerksamhet förenas med villkor om en
förpliktelse för tillståndshavaren att tillhandahålla
telefoniabonnemang i hela landet. Tillämpat på den nuvarande
situationen, och den situation som kan förutses under de
närmaste åren, torde detta innebära att någon förändring jämfört
med dagens förhållanden inte omedelbart sker. Det finns mycket
som talar för att det bolagiserade Televerket kommer att få
svara för att alla har möjlighet att utnyttja telefonitjänsten.
Mot bakgrund av den dominerande ställning som verket har torde
den belastning som detta innebär knappast vara orimlig.
Departementschefens uppfattning att det i princip bör
ankomma på samtliga telefonanvändare att bidra till kostnaderna
för särskilt kostsamma anslutningar leder honom emellertid till
att anse det vara motiverat att någon form av balansering av
extrakostnaderna sker inom ramen för den samtrafik som utväxlas
på telefoniområdet. Så sker för övrigt sedan länge -- erinrar
departementschefen -- inom ramen för den samtrafik som bedrivs
med utländska telenät i den internationella teletrafiken. Det
bör sålunda vara möjligt att vid bestämmandet av
samtrafikersättningen även beakta kostnader för att uppfylla
målet om telefoni i hela landet. Vid bedömningen av omfattningen
av dessa kostnader bör dock finnas utrymme att ta hänsyn till de
kostnadsfördelar som en dominerande teleoperatör har till följd
av sin ställning på marknaden. En möjlighet att på detta sätt
beakta särskilda kostnader bör enligt departementschefen inte få
någon hämmande inverkan på samtrafiken. Eftersom kostnaderna för
det betungande åtagandet avser tillhandahållande av
telefonitjänsten, bör den ekonomiska kompensationen i detta
hänseende i första hand tas ut vid samtrafik avseende denna
tjänst.
Departementschefens sålunda återgivna överväganden kommer
till uttryck i 20§ andra stycket i regeringens förslag till
telelag. I 20 § tredje stycket anges också en grund för
beräkningen av samtrafikavgiften i vissa fall, då samtrafiken
avser annan teletjänst inom ett allmänt tillgängligt telenät än
telefonitjänst. Annan sådan tjänst är t.ex. mobil teletjänst och
datakommunikation, som inte omfattas av telefonitjänsten.
Beräkningsgrunden är marknadsmässiga villkor.

3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om
samtrafikavgifter

I propositionen föreslås, som en följd av förslaget om
bolagisering av Televerket och mot bakgrund av förslaget till
telelag, att regeringen bemyndigas sluta ett avtal med Telia AB
i en fråga som kan sägas gälla tillämpningen av
samtrafikbestämmelsen, dvs. 20§, i regeringens förslag till
telelag.
Departementschefen erinrar om att han i sin motivering av
bestämmelserna om samtrafikavgifter i regeringens förslag till
telelag framhållit att man vid fastställandet av de ekonomiska
villkoren för samtrafik skall kunna beakta kommersiellt
betungande åtaganden som inte ersätts på annat sätt. Enligt
departementschefen bör Telia AB -- mot bakgrund av den
dominerande ställning som Televerket i dag har på den svenska
telemarknaden -- åläggas att i ett initialt skede upprätthålla
telefoni i hela landet utan att kompensera sig för särskilt
kostsamma anslutningar genom samtrafikavgifter. Saken avses
regleras i ett avtal mellan staten och Telia AB.

3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag om
bemyndigande för den att sluta avtal med Telia AB om
samtrafikavgifter i enlighet med de riktlinjer som anges i
propositionen. Motionärerna erinrar om sitt grundläggande krav
på konkurrensneutralitet mellan telemarknadens aktörer och
framhåller också att någon beräkning av effekterna för Telia AB
eller av konsekvenserna för telemarknaden i stort av regeringens
förslag inte redovisas i propositionen. Regeringens linje
innebär -- betonar motionärerna -- att det i praktiken inte
kommer att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det
blir enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar
Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen.
De stora företagen och de teleföretag som levererar tjänster
till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet.
Vidare framhåller motionärerna att det inte finns skäl att
-- sedan telelagen trätt i kraft -- i ett avtal frångå den
lösning av frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder.
Televerket bör därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras
för sina merkostnader för åtaganden som inte är
företagsekonomiskt lönsamma.

3.5 Utskottets ställningstagande

Utskottet delar departementschefens uppfattning om vikten av
att vissa särskilda åtgärder vidtas för att utveckla
konkurrensen på telemarknaden. En lämplig sådan åtgärd är
även enligt utskottets mening att Telia AB i ett initialt skede
efter bolagsbildningen åläggs att upprätthålla telefoni i hela
landet utan att kompensera sig för särskilt kostsamma
anslutningar genom samtrafikavgifter. Utskottet tillstyrker
därför regeringens förslag om att den bör bemyndigas att sluta
ett avtal med Telia AB om saken. Av detta ställningstagande
följer att yrkande 8 i motion T96 (s) avstyrks.

4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden

Frågan om ett avtal mellan staten och Telia AB om
samtrafikavgifter, som utskottet nu tagit ställning till,
behandlas i ett avsnitt av propositionen med rubriken Vissa
särskilda frågor för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden. I avsnittet behandlas också vissa övriga sådana
frågor, som utskottet nu övergår till att behandla.

Regeringen föreslår till en början att riksdagen godkänner vad
depertementschefen förordat om vissa särskilda åtgärder för
utveckling av konkurrensen på telemarknaden beträffande
fastighetsnät. Vad departementschefen förordar är i korthet
följande. Fastighetsnät, som i dag ägs av staten och förvaltas
av Televerket, och som överförs till bolag inom Teliakoncernen,
skall på begäran överlåtas till dem som använder dessa nät.
Priset bör inte överstiga vare sig bokfört värde eller
marknadsvärde.
Utskottet tillstyrker detta förslag.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen tar del av vad som i
propositionen anförs om vissa särskilda åtgärder för utveckling
av konkurrens på telemarknaden.
De åtgärder det gäller är följande.

Exklusivavtal som Televerket har i dag beträffande
distribution av vissa kontorsväxlar avvecklas i samband med
bolagiseringen.
Tredjepartsservice, dvs. service från annan än Televerket, bör
tillåtas för kontorsväxlar som har levererats av Televerket.
Eventuella hinder för sådan service undanröjs i samband med
bolagiseringen. Villkor för tredjepartsservice och härmed
sammanhängande frågor regleras i avtal mellan staten och Telia
AB.
Övergångsvis gällande avtal mellan staten och Telia AB
reglerar förekomsten av storkundsrabatter vid uthyrning av
teleförbindelser samt av kombinationserbjudanden inom området
för mobila teletjänster.

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad
sålunda anförts.

5 Taxor

5.1 Bakgrund

Regeringen beslutade år 1986 om en långsiktigt ökad
kostnadsanpassning av Televerkets taxor. Riksdagen ställde sig
år 1987 bakom beslutet (prop. 1986/87:100 bil. 8, bet. TU17,
rskr. 212). I riksdagens beslut framhölls att priserna för
utlandssamtal och rikssamtal i genomsnitt var dubbelt så höga
som Televerkets kostnader för dem. För storföretagen var det
intressant, och möjligt, att leda sin trafik vid sidan av det
allmänna telenätet. En sådan utveckling skulle kunna få starkt
negativa konsekvenser för Televerkets ekonomi, vilka till sist
skulle drabba hushållen. Det var därför motiverat att i god tid
och under kontrollerade former genomföra en omläggning av
taxorna.
Teletaxorna behandlades även i riksdagens telepolitiska
beslut år 1988. Riksdagen fann det väsentligt att utbudet av
andra kommunikationer än de grundläggande styrs av kundernas
individuella preferenser och efterfrågan. Priserna för dessa
tjänster skulle i princip kostnadsanpassas. Även avgifterna för
grundläggande telekommunikationer kunde behöva anpassas bättre,
eftersom taxestrukturen i telefonnätet visade dålig
överensstämmelse med Televerkets kostnader. Detta angavs i sin
tur medföra bl.a. ett ineffektivt utnyttjande av teletjänsterna.
Tillgången till telefon bedömdes dock vara en så grundläggande
nyttighet att taxesättningen borde spegla en vilja hos
statsmakterna att se till att alla har råd att ha telefon.
I sitt telepolitiska beslut våren 1991 beslutade riksdagen
enligt förslag i den s.k. tillväxtpropositionen att införa ett
pristak för telefoni, vilket innebar att telefontaxorna skulle
få höjas med högst 70% av förändringen av nettoprisindex.
Pristaket kombinerades med ett krav på att Televerkets
totalproduktivitet skulle öka med 3% per år. Med det sålunda
fastlagda prismålet och mot bakgrund av det nämnda
riksdagsbeslutet år 1987 bedömdes regeringen kunna fullt ut
delegera till Televerket vad som återstod av dess engagemang i
taxefrågorna, med verkan från den 1 januari 1992.
I december 1991 omprövade riksdagen det beslut den hade
fattat under våren samma år (bet. 1991/92:FiU10, rskr.
1991/92:108). Pristaket för telefontaxorna borde enligt det nya
beslutet formuleras om. Pristaket borde -- uttalade riksdagen --
knytas till den del av verksamheten där Televerket saknar
konkurrens, dvs. till hushållens telefonkostnader.
Våren 1992 återkom regeringen till riksdagen i taxefrågan
(prop. 1991/92:150 bil. I:4). Av propositionen framgick att en
analys av Televerkets struktur m.m. pågick inom
regeringskansliet. Mot den bakgrunden fann riksdagen att
tidpunkten för delegering av taxebesluten skulle bestämmas i
samband med ett ställningstagande till förslag av regeringen om
principer för taxesättningen (bet. 1991/92:TU23, rskr. 349).
Den taxedelegering som riksdagen beslutade om våren 1991 har
sålunda ännu inte genomförts. Det betyder att det är regeringen
som, med stöd av teleförordningen (1985:765), beslutar om
hushållens abonnnemangsavgift, om samtalsmarkeringsavgiften samt
om markeringsintervallens längd för lokalsamtal. I övriga
taxefrågor beslutar Televerket.

5.2 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att den av riksdagen bemyndigas träffa
avtal med Telia AB om taxeutveckling för telefonitjänst till
fast anslutningspunkt.

Följande bestämmelser om taxor m.m. återfinns i 18--19§§ i
regeringens förslag till telelag.
Enligt 18 § skall tillståndshavares taxor för användning av
telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom ett allmänt
tillgängligt telenät och för tillhandahållande av fasta
teleförbindelser inom ett sådant nät grunda sig på
tillståndshavarens kostnader. Taxorna skall hållas allmänt
tillgängliga av tillståndshavarna.
Enligt 19 § får regeringen, utan hinder av 18§, föreskriva
att taxor för telefonitjänst till en fast anslutningspunkt inom
ett allmänt tillgängligt telenät inte får överstiga en viss
nivå.
Bestämmelserna avser sålunda inte t.ex. mobila teletjänster
eller annan datakommunikation än den som omfattas av
telefonitjänsten.

Det regeringsförslag som utskottet nu har att behandla skall
ses mot bakgrund av det bemyndigande för regeringen i fråga om
prisreglering för telefonitjänst till fast anslutningspunkt som
19 § innebär.

Departementschefen framhåller att förutsättningarna för att få
till stånd konkurrens inom telefonitjänsten på marknaden för
hushåll och mindre företag är begränsade under överskådlig tid.
Den prisreglering han förordar syftar till att skydda hushåll
och mindre företag från alltför kraftiga prishöjningar och från
överprissättning på grund av bristande kostnadseffektivitet i
tillhandahållandet av tjänsten. Vidare vill departementschefen
minska risken för att Telia AB:s icke-konkurrensutsatta
verksamhet skall kunna subventionera den konkurrensutsatta.
Ett pristak innebär -- fortsätter departementschefen -- att
taxor för telefonitjänsten inte får överstiga en viss nivå.
Under taket för den totala prisutvecklingen bestäms priserna av
de företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast
anslutningspunkt, dvs. i första hand Telia AB. I förslaget till
telelag är pristaket avsett att utformas som en generell
reglering. Med hänsyn till marknadssituationen på
telefoniområdet kommer emellertid regleringen att i första hand
beröra Telia AB. Departementschefen anser att bestämmelser om
pristak under de närmaste åren endast bör avse Telia AB:s
priser. Han säger sig dock inte vilja utesluta att bestämmelser
om pristak under kommande år kan komma att tillämpas generellt
på varje företag som tillhandahåller telefonitjänst till fast
anslutningspunkt.
Telestyrelsen kommer att ha till uppgift att bl.a. övervaka
prisutvecklingen och att följa upp prisregleringen. Tillsyn,
insyn och uppgiftslämnande m.m., som förslaget till telelag
innehåller bestämmelser om, är frågor som bör regleras i avtalet
mellan staten och Telia AB i syfte att få till stånd en effektiv
uppföljning och kontroll av pristakets tillämpning.
Telestyrelsen skall ha möjlighet att föreslå regeringen de
ändringar av regleringen som kan komma att anses befogade.
Effekterna av pristaket bör analyseras sedan telelagen
tillämpats under ett par år. Riksdagen skall årligen informeras
om prisutvecklingen och om prisregleringen, avslutar
departementschefen sin framställning, innan han övergår till en
redogörelse för pristakets utformning.

En prisreglering bör -- framhåller departementschefen --
främst avse den icke konkurrensutsatta delen av marknaden för
telefonitjänsten. Marknaderna utrikestelefoni, rikstelefoni och
lokal telefoni är i varierande utsträckning utsatta för
konkurrens. Konkurrensen kommer sannolikt att öka framför allt i
fråga om de större företagens riks- och utlandssamtal. Med den
angivna inriktningen kommer pristaket för telefonitjänsten att
täcka alla permanenthushåll samt företag med direkttelefon.
Detta innebär, med utgångspunkt i 1992 års uppgifter, att ca 4,6
miljoner abonnemang, som avser permanenthushåll, och ca 715000
abonnemang, som avser företag med direkttelefon, kommer att
omfattas av prisregleringen. Pristaket kommer däremot inte att
omfatta de ca 700000 (större) företag som använder sig av en
växel. Tjänster som bör täckas av pristaket är förutom
abonnemangs- och samtalsavgifter även engångsavgifter för
abonnemang och flyttningsavgifter.
År 1992 uppgick Televerkets totala intäkter av telefoni till
ca 17 miljarder kronor, framgår det av propositionen. Med den
angivna prisregleringen kommer för Televerkets del ca 70% av
intäkterna, dvs. ca 12 miljarder kronor, att täckas av
pristaket. Detta är avsett att utformas så att den årliga
prisutvecklingen knyts till nettoprisindex (NPI). För de
närmaste fyra åren (1993--1996) bör pristaket sättas till NPI
minskat med 1% per år med år 1992 som basår.
Inom ramen för prisregleringen bör -- framhåller
departementschefen -- olika taxestrukturer utvecklas, t.ex.
lågförbrukartaxor och andra rabattsystem. Det telepolitiska
målet att alla skall kunna utnyttja telefonitjänsten till en
rimlig kostnad kan härigenom uppnås. Departementschefen upplyser
i sammanhanget att arbete med taxestrukturer av det nämnda
slaget för närvarande pågår inom Televerket. Han säger sig
vidare ha för avsikt att, i samband med utformningen av avtalet
mellan staten och Telia AB, verka för att arbetet fullföljs.
Med ett pristak, i kombination med lågförbrukartaxor och
andra rabattsystem, gör departementschefen följande bedömning i
fråga om taxeutvecklingen. De abonnemangsavgifter och taxor för
lokalsamtal som Televerket/Telia AB tillämpar kommer successivt
att öka, medan nu gällande taxor för riks- och utlandssamtal
kommer att sänkas, allt inom ramen för en långsiktig
kostnadsanpassning.
Inom det utrymme som täcks av pristaket bör Telia AB ha
frihet att utforma taxestrukturen, avslutar departementschefen
sin framställning.

5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att den
bör bemyndigas att träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling
för telefoni till fast anslutningspunkt. Motionärerna framhåller
att ett pristak måste vara resultatet av en bedömning av
produktivitetsutvecklingen, konkurrenssituationen och den
allmänna prisutvecklingen. En komplicerande faktor i
sammanhanget är den av regeringen aviserade ombalanseringen av
taxorna mellan den konkurrensutsatta delen av telefonimarknaden
och monopoldelen. I propositionen saknas -- betonar motionärerna
-- en granskning och analys av rimligheten i de argument som
framförts från Televerket i frågan.
Mot den sålunda angivna bakgrunden finner motionärerna
regeringens förslag godtyckligt. De diskussioner som förts om
teletaxorna och riksdagens beslut i december 1991 visar att man
på goda grunder kan anta att det av regeringen satta pristaket
är för generöst tilltaget. Den höga teknik- och
produktivitetsutvecklingen inom telesektorn kan inte innebära
annat -- betonar motionärerna -- än att Televerkets
kostnadsutveckling kommer att kunna hållas betydligt under den
allmänna prisutvecklingen. Regeringen bör därför återkomma till
riksdagen med en fullständig analys av de förväntade effekterna
av ett lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering
ligga fast.

Taxefrågor m.m. behandlas också i fyra under den allmänna
motionstiden i år väckta motioner. I en motion, som väckts med
anledning av den proposition som utskottet nu behandlar,
återkommer yrkanden av samma slag som motionären väckte under
den allmänna motionstiden.

I motion T812 (kds) betonas vikten av frihet för Televerket
att självt bestämma sina taxor i enlighet med riktlinjer som
fastställs genom riksdagsbeslut.

I motion T805 (nyd) framhålls att Televerket bör utreda
förutsättningarna för en differentierad teletaxa för
pensionärer. AXE-tekniken gör det enligt motionärerna möjligt
att programmera in extra låga taxor för in- och utgående samtal
på vissa telefonnummer under vissa tider på dygnet och under
veckoslut. I områden där AXE-teknik ännu inte är införd bör
pensionärerna få en rabatt på sina teleräkningar.

I motion T98 (fp) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsfrihet
för telefonsamtal till Jourhavande präst, Jourhavande
medmänniska, Jourhavande psykolog, Jourhavande kurator,
Aidsjouren samt Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende
m.fl. Vidare betonar motionären att kostnadsfriheten även bör
omfatta telefonsamtal från utlandet samt att den uppringande bör
åtnjuta anonymitetsskydd.

Motion T818 (fp) har samma innebörd som motion T98 (fp).

Motion T814 (fp) har rubriken Ett telefonnummer för människor
i kris. Riksdagen bör enligt motionären ge regeringen ett
uppdrag att i samverkan med sjukvårdsmyndigheterna utreda
förutsättningarna för ett särskilt hjälpnummer utöver 90000.

5.4 Utskottets ställningstagande

Vad först gäller regeringens förslag och yrkandet om avslag på
förslaget i motion T96 (s) vill utskottet anföra följande. I
propositionen belyses sambandet mellan det av regeringen
förordade pristaket och Televerkets investeringar.
Departementschefen erinrar till en början om regeringens förslag
att det statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer
skall omfatta inte bara, som nu, taltelefoni utan också telefax
och viss datakommunikation. Det utvidgade ansvaret kan komma att
innebära en i viss utsträckning ökad belastning på Telia AB
jämfört med vad som för närvarande gäller för Televerket.
Departementschefen anser emellertid inte att ett utvidgat ansvar
för grundläggande telekommunikationer på något avgörande sätt
förändrar förutsättningarna för omfattningen och inriktningen av
investeringsverksamheten i Telia AB. Med beaktande av pristaket
gör han den bedömningen att Televerkets planerade investeringar,
sådana dessa redovisas i verkets reviderade treårsplan, kommer
att kunna fullföljas. Planen innebär att 90% av abonnenterna
kommer att ha anslutningar till en AXE-station år 1997. År 2000
beräknas 100 % av abonnenterna ha en sådan anslutning.
Utskottet har erfarit att departementschefens sålunda
återgivna överväganden baseras på omfattande analyser av de
ekonomiska effekter som det bolagiserade Televerkets
verksamhetsförutsättningar innebär. En sänkning av pristaket
under den nivå som regeringen föreslår torde få den effekten att
Televerkets investeringar inte kan genomföras i den omfattning
och med den inriktning som treårsplanen innebär. Utskottet anser
att en sådan effekt bör undvikas.
Våren 1992 uttalade riksdagen som nämnts att tidpunkten för
delegering av taxebesluten skulle bestämmas i samband med dess
ställningstagande till förslag om principer för taxesättningen
(bet. 1991/92:TU23, rskr. 343). Ett sådant förslag föreligger
nu. Det är enligt utskottets mening väl avvägt.
Utskottet anser därför att riksdagen bör lämna regeringen
det begärda bemyndigandet att träffa avtal med Telia AB om
taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt.
Självfallet bör dock pristakets effekter noggrant följas. Vad
departementschefen anfört om årlig information till riksdagen
och om en utvärdering efter ett par år föranleder ingen erinran
från utskottets sida. Med det anförda tillstyrker utskottet
regeringens förslag och avstyrker motion T96 (s) yrkandena 9 och
12.

Motion T812 (kds) med krav på frihet för Televerket att självt
få bestämma sina taxor, i enlighet med riktlinjer som
fastställts av riksdagen, torde genom utskottets
ställningstagande få anses tillgodosett. Motionen synes inte
behöva föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.
Vad gäller kravet i motion T805 (nyd) på en differentierad
teletaxa för pensionärer anser utskottet att regeringen bör ge
Televerket i uppdrag att utreda förutsättningarna för en sådan
taxa i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
Vad utskottet nu anfört -- och som torde tillgodose syftet
med motion T805 (nyd) -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Särskilda samhällsåtaganden inom ramen för Televerkets
verksamhet omfattar för närvarande totalförsvarsuppgifter,
handikapphänsyn, samhällets alarmeringstjänst och olönsamma
telefonautomater i glesbygd. Utskottet är inte nu berett att
förorda att de särskilda samhällsåtagandena skall ges den
vidgade omfattning som aktualiseras i motionerna om
kostnadsfrihet för telefonsamtal till jourhavande präst m.fl.
och om ett särskilt hjälpnummer utöver 90000. Dessa motioner
avstyrks följaktligen.

6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet
m.m.

6.1 Bakgrund

Riksdagen beslutade våren 1991 att vissa verksamheter som
ligger inom Televerkets ansvarsområde men som inte ryms inom
ramen för normala affärsmässiga hänsyn skall särbehandlas
ekonomiskt (prop. 1990/91:87, bet. TU28, rskr. 369). Televerket
skall enligt beslutet redovisa dessa s.k. särskilda åtaganden
och kompenseras i efterhand för kostnaderna genom att
inleveransen till staten reduceras med motsvarande belopp. Som
särskilda åtaganden har, som just nämnts, angivits
totalförsvarsuppgifter, handikapphänsyn, samhällets
alarmeringstjänst och olönsamma telefonautomater i glesbygd.
Förslagen i propositionen innebär att Televerkets
myndighetsroll upphör i och med bolagiseringen och att det av
staten helägda Telia AB blir ett privaträttsligt subjekt med en
renodlad operatörsroll av i princip samma slag som kännetecknar
andra på den svenska telemarknaden arbetande operatörer.
Regeringens förslag till telelag och ett antal andra förslag i
propositionen syftar till att säkerställa att de särskilda
samhällsåtagandena skall kunna fullgöras i den förändrade
situation som bolagiseringen innebär.
Av 2 § andra stycket i regeringens förslag till telelag
framgår att Telestyrelsen får besluta att enskilda och
myndigheter skall tillförsäkras tillgång till teletjänster eller
fasta teleförbindelser genom statlig upphandling. Den
upphandling som avses gäller handikappades och totalförsvarets
behov.
Av 13 § i förslaget till telelag framgår att Telestyrelsen

kan låta tillståndsvillkor omfatta skyldighet för
tillståndshavaren bl.a.
att i verksamheten ta hänsyn till handikappades behov av
särskilda teletjänster,
att medverka till att telemeddelanden kan förmedlas till
samhällets alarmeringstjänst,
att beakta totalförsvarets behov av telekommunikationer under
höjd beredskap.

6.2 Regeringens förslag

De regeringsförslag som utskottet nu har att ta ställning
är följande.
Att riksdagen bemyndigar regeringen att utöver vad som följer
av lämnade lagförslag överföra Televerkets ansvar för
telesystemets funktion m.m. till annan myndighet.
Att riksdagen godkänner vad som föreslås i propositionen om
finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer
samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade
terminaler.
Att riksdagen bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia
AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i glesbygd.
Att riksdagen godkänner vad som anförs i propositionen om
statens andel av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS
Alarmering AB.

Förslagens innebörd är i korthet följande.

Televerkets funktionsansvar för telesystemet övertas i
huvudsak av Telestyrelsen. Televerkets sektorforskningansvar på
telekommunikationsområdet förs dock över till
Transportforskningsberedningen (TFB) och till Närings- och
teknikutvecklingsverket (NUTEK), i enlighet med förslag i
proposition 1992/93:170. Dessa förslag har utskottet tillstyrkt
i sitt betänkande 1992/93:TU24. Den forsknings-, utvecklings-
och demonstrationsverksamhet som Televerket i sin roll som
funktionsansvarig myndighet bedrivit på handikappområdet övertar
Transportforskningsberedningen ansvaret för genom att upphandla
verksamheten.
Telestyrelsen bör disponera ett belopp som motsvarar den
kompensation som Televerket fått för sina kostnader för
totalförsvarsåtgärder för upphandling för totalförsvarets behov
samt ett belopp för upphandling av teletjänster för
handikappade. Medelsanvisningen, som utskottet återkommer till,
omfattar 224 miljoner kronor, varav 220 miljoner kronor avser
totalförsvarsområdet och 4 miljoner kronor handikappområdet. Av
dessa medel skall Telestyrelsen utbetala 1 miljon kronor till
Handikappinstitutet för dess biträde till Telestyrelsen. I
övrigt betalas kostnaderna för handikappades tillgång till
teletjänster och terminalutrustning, på samma sätt som i dag,
dvs. över Socialdepartementets huvudtitel.
Avtalet med Telia AB om upprätthållande av olönsamma
telefonautomater i glesbygd innebär att bolaget åtar sig att
upprätthålla nuvarande antal sådana automater utan särskild
ersättning. Antalet beräknas under perioden 1992--1995 uppgå
till ca 1 300 stycken. Verksamheten kan enligt
departementschefen inte sägas omfattas av de telepolitiska mål
som utgör grunden för regeringens förslag till telelag.
Telefonautomater är enligt hans uppfattning en alarmerings- och
räddningstjänst snarare än en grundläggande
telkommunikationstjänst.
Statens kostnader för SOS Alarmering AB (SOSAB), som i dag
finansieras genom reduktion av Televerkets inleverans,
finansieras i fortsättningen genom anslag på statsbudgetens
utgiftssida. Statens aktier i bolaget förvaltas direkt av
regeringen. I sammanhanget upplyser departementschefen att han
har för avsikt att med övriga delägare i SOSAB initiera en
översyn av bolagets framtida ägarstruktur.

6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av
telekommunikationer

I motion T808 (c) framhålls att Televerket med egen
finansiering har åtagit sig uppgifter för planeringen av
telenätet vid kris och krig. Lösningen av dessa frågor i
framtiden kommer att kräva stabilitet och kontinuitet, betonar
motionärerna. Vidare framhålls i motionen att den fredstida
försvarsorganisationen måste vara sådan att ett utvecklat
telekommunikationsnät finns i alla delar av landet. Detta
garanterar i sin tur ett effektivt försvar av hela landet. En
bolagisering får aldrig äventyra denna grundprincip.

6.4 Försvarsutskottets yttrande

Försvarsutskottet framhåller i sitt yttrande att
försvarsfrågorna uppmärksammats i propositionen och getts en
grundlig behandling. Förutsättningar har enligt utskottet
skapats för att bibehålla en god beredskapsnivå. Den valda
organisationsformen för att behandla beredskapsfrågorna bör dock
följas upp och utvärderas då erfarenheter vunnits.
Vad gäller den av departementschefen aviserade översynen av
SOSAB:s ägarstruktur framhåller försvarsutskottet vikten av att
det grundläggande samhällsintresset av alarmeringstjänsten
beaktas.
Försvarsutskottet har även behandlat motion T808 (c) och
inte funnit något uttalande från riksdagens sida med anledning
av motionen påkallat.

6.5 Motionsförslag om handikappades behov av
telekommunikationer

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om en fond för
handikappstöd. Motionärerna framhåller att
Handikapputredningen i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett
samhälle för alla har föreslagit åtgärder för att säkra
handikappades tillgång till telekommunikationer. Det föreslås
där bl.a. att man skall inrätta en s.k. telefond, finansierad av
teleföretagen i förhållande till dessas omsättning. Ur fonden
skall det kunna utgå bidrag, exempelvis till enskilda för
dagliga merkostnader som avser telekommunikationer. Motionärerna
betonar att utredningens förslag utgör en rimlig modell för att
lösa de specifika problem som personer med funktionshinder kan
få på en avreglerad telemarknad.

Motionerna T95 (s) och T815 (s) har samma innebörd som det
sålunda återgivna yrkandet i motion T96 (s).

6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i glesbygd

I motion T96 (s) yrkas avslag på regeringens förslag att Telia
AB i avtal med staten skall åläggas att upprätthålla nuvarande
antal olönsamma telefonautomater i glesbygd utan särskild
ersättning. Motionärerna betonar att alla företag som avser att
verka på den svenska telemarknaden bör ta ett solidariskt ansvar
för de telepolitiska målen.

I motion Jo675 (fp) framhålls att telefoner kan rädda liv och
att telefonautomater i skärgården därför inte bör dras in.

6.7 Trafikutskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag såvitt avser
överföring av Televerkets ansvar för telesystemets funktion till
annan myndighet, finansieringen av totalförsvarets behov av
telekommunikationer och handikappades behov av särskilda
teletjänster m.m. samt statens andel av kostnaderna för
alarmeringstjänsten i SOSAB.

Utskottet förutsätter att det grundläggande samhällsintresset
av alarmeringstjänsten beaktas i samband med den i propositionen
aviserade översynen av SOSAB:s ägarstruktur. Vidare utgår
utskottet från att organisationsformen för beredskapsfrågornas
behandling följs upp och utvärderas, då erfarenheter vunnits.
I fråga om motion T808 (c) gör utskottet ingen annan
bedömning än försvarsutskottet. Trafikutskottet avstyrker
följaktligen motionen.

Utskottet tillstyrker motion T96 (s) yrkande 5 om en fond för
handikappstöd. Regeringen bör följaktligen återkomma till
riksdagen med förslag om en sådan fond. Detta ställningstagande
innebär att syftet med motionerna T95 (s) och T815 (s) torde få
anses tillgodosett.
Vad utskottet nu anfört om en fond för handikappstöd bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Vad gäller frågan om olönsamma telefonautomater i glesbygd
framhåller departementschefen, som nämnts, att den inte kan
anses omfattas av de telepolitiska målen. Telefonautomater
innebär -- betonar han -- en alarmerings- och räddningstjänst i
högre grad än en grundläggande telekommunikationstjänst.
Utskottet delar denna uppfattning. Av propositionen framgår att
avtalet mellan staten och Telia AB i ett första skede bör
omfatta tre år. Vidare framgår att Televerkets underskott för de
olönsamma telefonautomaterna uppgår till ca 20 miljoner kronor
per år. Med hänsyn till den mycket dominerande ställning på den
svenska telemarknaden som bolaget under alla förhållanden kommer
att ha under de närmaste åren, finner utskottet avtalsvillkoren
rimliga. Utskottet tillstyrker följaktligen regeringens förslag
och avstyrker motion T96 (s) yrkande 10. Syftet med motion Jo675
yrkande 3 torde genom utskottets ställningstagande få anses
tillgodosett. Det behöver sålunda inte föranleda någon
riksdagens åtgärd och avstyrks följaktligen.

7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncernen

7.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att riksdagen tar del av vad som i
propositionen anförs om målsättning och inriktning m.m. för
Teliakoncernen.
I ett inledande avsnitt lämnas en redogörelse för koncernens
organisation.
Utgångspunkten för staten som ägare är -- framhålls det --
att erhålla avkastning på det egna kapitalet. Det primära målet
för verksamheten i Telia AB är därmed att ge räntabilitet på
eget kapital och utdelning till ägaren. Det är även viktigt att
företagets effektivitet och finansiella styrka utvecklas
gynnsamt. Ägaren bör ha den målsättningen att Telia AB på 2--3
års sikt uppvisar en effektivitet som är i paritet med välskötta
svenska industriföretags. Detta bör avläsas genom nyckeltal
såsom räntabilitet på eget kapital, räntabilitet på syssselsatt
kapital och soliditet.
Huvudinriktning för Telia AB bör, liksom i dag för
Televerket, vara att erbjuda telekommunikationstjänster på den
svenska telemarknaden.
Investeringarna beräknas under perioden 1993--1995 uppgå
till knappt 8 miljarder kronor per år. Moderniseringen av
telenätet är avsedd att ges hög prioritet. År 2000 kommer alla
abonnenter att vara anslutna till stationer av AXE-typ. Den
kommande treårsperioden innebär en fortsatt satsning på
fiberoptiska transmissionssystem inom det rikstäckande digitala
långdistansnätet. Inom lokalnäten gäller det att upprätthålla en
mycket hög tillgänglighet och teknisk kvalitet samt att kunna
möta en ökande efterfrågan på höghastighetsförbindelser för
data- och bildkommunikation. Optobaserade lokalnät byggs där
kundbehoven finns, dvs. i första hand i större tätorter.
Televerket bedriver i samarbete med leverantörer ett omfattande
utvecklingsarbete för att höja kvaliteten i nätet, även i
utpräglad glesbygd.
I propositionen erinras vidare om att riksdagen har lagt
fast mål för Televerkets service och kvalitet inom
telefonitjänsten. Kvalitetsmålen avser bl.a. den genomsnittliga
framkomligheten för rikstrafik samt driftsäkerhet i telenätet.
Servicemålen avser felavhjälpning samt vissa leveranstider.
Departementschefen framhåller att Telestyrelsen i sin
tillståndsgivning kan förena rätten att driva tillståndspliktig
verksamhet med villkor i fråga om telefonitjänstens kvalitet och
servicekrav. I princip bör -- betonar han -- de kvalitets- och
servicemål som lagts fast av riksdagen användas vid
tillståndsgivningen för de företag som tillhandahåller
telefonitjänst till fast anslutningspunkt, dvs. i första hand
Telia AB.

7.2 Motionsförslag

I ett flertal motioner, som väcktes under den allmänna
motionstiden i år, framläggs förslag om en snabb utbyggnad av
telenätet i olika delar av landet m.m. Det gäller följande
motioner: T201 (s), som avser Norrbottens län, T229 (s), som
avser Jämtlands län, T802 (kds), som bl.a. gäller Östergötlands
län, T804 (s), som gäller glesbygden, T807 (s), som avser krav
på investeringar för att möjliggöra att hushållen skall kunna
nås med optiska bredband, T810 (s) om påskyndande av telenätets
digitalisering, T817 (fp) om behovet av modern teleteknik i hela
landet m.m. och motion Bo239 (v) om att Televerket bör få ett
anslag på 250 miljoner kronor "utöver regeringens förslag" för
nätinvesteringar.
I motion T67 (c), som har väckts med anledning av
proposition 1992/93:176 om investeringar i trafikens
infrastruktur m.m., betonas vikten av investeringar i telenätet
på Gotland.

7.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad i
propositionen anförts om målsättning och huvudinriktning m.m.
för Teliakoncernen. De planerade investeringarna synes utskottet
ägnade att i allt väsentligt tillgodose motionförslagen. De bör
därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks
följaktligen.

8 Anslagsfrågor

8.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår medelsanvisningar enligt följande.

140 miljoner kronor till Kostnader förenade med statens
ägande i SOS Alarmering AB,
195 miljoner kronor till Telestyrelsen under ett
ramanslag,
224 miljoner kronor till Telestyrelsen: Upphandling av
särskilda samhällsåtaganden.

Vidare föreslår regeringen att riksdagen godkänner att
Telestyrelsen under nästa budgetår får disponera en låneram i
Riksgäldskontoret på 8,2 miljoner kronor.

Departementschefen erinrar om regeringens förslag att statens
ägande i SOS Alarmering AB förs över direkt till regeringen, när
Televerket ombildas till aktiebolag. För nästa budgetår beräknar
han statens andel av kostnaderna till 140 miljoner kronor.
Vid beräkningen av anslaget för Telestyrelsens verksamhet har
departementschefen -- framgår det av propositionen -- utgått
från förutsättningen att verksamheten skall finansieras med
avgifter. Kostnaderna för myndighetsuppgifter, som kommer att
utföras för att tillgodose totalförsvarets behov av
telekommunikationer samt handikappades tillgång till
teletjänster och terminaler, bör emellertid på samma sätt som i
dag finansieras över statsbudgeten. Den föreslagna låneramen
avser Telestyrelsens investeringar i anläggningstillgångar.

8.2 Motionsförslag

I motion T96 (s) yrkas att riksdagen, vid bifall till
motionens yrkanden 1 och 6, avslår regeringens förslag till
medelsanvisning för Telestyrelsens upphandling av särskilda
samhällsåtaganden. Motionens yrkande 1 avser avslag på
regeringens samtliga lagförslag. Yrkande 6 avser avslag på
regeringens förslag om bolagisering av Televerket.

I motion T 97 (v) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om korrigering av
de anslag som regeringen nu föreslår. Motionärerna framhåller
att regeringen kan behöva återkomma i
kompletteringspropositionen med korrigeringar som en följd av de
förändringar som föreslås i motionen.

8.3 Utskottets ställningstagande

Utskottet har i det föregående avstyrkt de yrkanden i motion
T97 (v) som åsyftas i nu aktuell del av motionen. Härav följer
att utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet i motion
T97 (v).
Vidare har utskottet i det föregående avstyrkt yrkandena i
motion T96 (s) om avslag på regeringens förslag till
lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av
Televerket. Utskottet har för sin del ingen erinran mot
regeringens förslag till medelsanvisning för Telestyrelsens
upphandling av särskilda samhällsåtaganden. Följaktligen
tillstyrker utskottet regeringens förslag härom och avstyrker
yrkandet i motion T96 (s).
Regeringens övriga förslag till medelsanvisningar
tillstyrks. Detsamma gäller den låneram som regeringen föreslår
att Telestyrelsen skall få disponera i Riksgäldskontoret.

9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition
1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur m.m.

Med anledning av proposition 1992/93:176 om investeringar i
trafikens infrastruktur m.m. har väckts två motionsyrkanden som
avser informationsteknologins betydelse för denna
infrastruktur. De motioner det gäller är T62 (v) och T71 (s). I
båda motionerna framhålls att frågan behandlas alltför
knapphändigt i infrastrukturpropositionen.
I den förstnämnda motionen betonas att elektroniska
kommunikationer -- datatrafik, telefoni, telefax, TV- och
satellitteknik m.m. -- ingår i ett bärkraftigt samhälle.
Utvecklingen på området är snabb och succéartad och den har
många positiva drag, understryker motionärerna. Sammhället bör
därför genom utbildnings- och forskningsinsatser samt
information ge den breda allmänheten och mindre företag
möjlighet att tillgodogöra sig de nya elektroniska
kommunikationsslagen.
I motion T71 (s) framhålls att det finns en risk för att
framtidssatsningar alltför ensidigt baseras på gamla
infrastruktursystem. Framväxande system, såsom t.ex.
informationsteknologi, måste också integreras i
samhällsplaneringen. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till långsiktiga insatser inom området i
fråga, betonar motionärerna.

Teletekniken är, vill utskottet erinra om, en avgörande
förutsättning för informationsteknologins snabba utveckling.
Regeringens förslag till telelag och lag om radiokommunikation
samt om en förändrad verksamhetsform för Televerket syftar till
att skapa goda förutsättningar för en fortsatt teknisk
utveckling, till fördel inte minst för informationsteknologin.
Utskottet finner förslagen väl ägnade att tillgodose det syftet
och har därför ställt sig bakom dem i enlighet med vad som
angivits i det föregående.
I infrastrukturpropositionen framhåller föredragande
departementschefen att informationsteknologin på sikt kan komma
att bli ett intressant trafikpolitiskt medel, inte minst genom
de möjligheter den erbjuder att begränsa investeringsbehoven för
annan infrastruktur och att öka precisionen i fullföljandet av
de trafikpolitiska riktlinjerna. Utskottet delar denna
uppfattning. Av infrastrukturpropositionen framgår också att
arbete med informationsteknologiska frågor pågår inom
kommunikationsdepartementet. I avvaktan på resultatet av detta
arbete finner utskottet inte någon riksdagens åtgärd påkallad
med anledning av motionerna, varför dessa avstyrks.

I motion T62 (v), som även den väckts med anledning av
infrastrukturpropositionen, yrkas att riksdagen beslutar anslå 5
miljarder kronor till Televerket för forsknings-, utbildnings-
och investeringsinsatser.
Enligt vad som framgår av den senaste årsredovisningen
investerade Televerkskoncernen under år 1992 1,4 miljarder
kronor, eller 4 % av omsättningen, i forsknings- och
utvecklingsarbete. Dessa investeringar synes sålunda ligga på en
hög nivå. Med det sagda avstyrker utskottet motionsyrkandet.

10 Övrigt

I motion T809 (s) behandlas verksamheten vid den anläggning i
Vänersborg som drivs av det av Televerkskoncernen ägda företaget
Teli Företagssystem AB. För att verksamheten skall kunna
överleva på kort sikt måste Televerket -- säger motionärerna --
till Teli Företagssystem omedelbart överföra det produktägarskap
och de produkträttigheter som verket har för de produkter som i
dag tillverkas vid anläggningen.
Enligt vad utskottet erfarit regleras ifrågavarande
rättigheter i avtal mellan Televerket och vissa företag i och
utom Sverige. Förändringar i avtalen kan inte ske genom ensidiga
åtgärder från Televerkets sida. Någon riksdagens åtgärd synes
sålunda inte kunna komma i fråga med anledning av motionen,
varför denna avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

Lagstiftning för telemarknaden

1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T96 yrkandena 1 och 4,
1992/93:T97 yrkandena 2--3, 1992/93:T217 yrkande 2 i denna del
och yrkande 3,
res. 1 (s)
men. (v) - delvis

2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 2 antar
2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till telelag,
res. 2 (s) - villk. res. 1

3. beträffande tillståndsvillkor
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 3 antar
13 § i det under moment 2 nämnda lagförslaget,
res. 3 (s) - villk. res. 1

4. beträffande förslaget till telelag i övrigt
att riksdagen antar det under moment 2 nämnda lagförslaget i
de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,

5. beträffande lag om radiokommunikation
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om radiokommunikation,

6. beträffande ändringar i brottsbalken, rättegångsbalken
och viss annan lagstiftning
att riksdagen antar de genom propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i brottsbalken,
b) lag om ändring i rättegångsbalken,
c) lag om ändring i radiolagen ((1966:755),
d) lag om ändring i ledningsrättslagen (1973:1144),
e) lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
f) lag om ändring i lagen (1981:1104) om verksamheten hos
vissa regionala alarmeringscentraler,
g) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),
h) lag om ändring i lagen (1991:572) om särskild
utlänningskontroll,
i) lag om ändring i lagen (1992:1527) om
teleterminalutrustning,

7. beträffande lagen (1975:88) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer
att riksdagen
dels upphäver den genom riksdagens beslut den 10 mars
1993 (rskr. 1992/93:180) beslutade ändringen,
dels antar regeringens ändringsförslag med den rättelse
som framgår av bilaga 2,

8. beträffande regeringens förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
att riksdagen antar det genom propositionen framlagda
förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),

9. beträffande lagen (1992:1775) om ändring i
sekretesslagen (1980:100)
att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar det av
utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om ändring
i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100),

10. beträffande ikraftträdandebestämmelsen i lagen
(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)
att riksdagen med anledning av regeringens förslag antar det
av utskottet i bilaga 3 framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen (1992:1775) om
ändring i sekretesslagen (1980:100),

Televerkets verksamhetsform

11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 6--7, 1992/93:T97
yrkande 1, 1992/93:T217 yrkande 1 i denna del, 1992/93:T803 och
1992/93:T816 yrkande 1
a) godkänner att Televerket ombildas till ett av staten
helägt aktiebolag den 1 juli 1993,
b) bemyndigar regeringen att genomföra bolagiseringen och
överföra Televerkets verksamhet med tillgångar och skulder till
Telia AB resp. till de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia
Mobitel AB och Fastighets AB Telaris,
res. 4 (s)
men (v) - delvis

Lagfäst samtrafikplikt m.m.

12. beträffande samtrafikavgifter
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 8 bemyndigar regeringen att
genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla
telefoni i hela landet utan kompensation genom
samtrafikavgifter,
res. 5 (s)

Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrens på
telemarknaden

13. beträffande fastighetsnät
att riksdagen godkänner vad som förordas i propositionen om
vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden beträffande fastighetsnät,

14. beträffande vissa särskilda åtgärder för utveckling av
konkurrens på telemarknaden
att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs därom i
propositionen,

Taxor

15. beträffande prisreglering
att riksdagen
dels med bifall till regeringens förslag samt med avslag
på motionerna 1992/93:T96 yrkandena 9 och 12 och 1992/93:T812
bemyndigar regeringen att träffa avtal med Telia AB om
taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,
dels med anledning av motion 1992/93:T805 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
differentierad teletaxa för pensionärer,
res. 6 (s)

16. beträffande kostnadsfrihet för telefonsamtal med
jourhavande präst m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T98, 1992/93:T814 och
1992/93:T818,

Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet
m.m.

17. beträffande vissa särskilda samhällsåtaganden på
telekommunikationsområdet m.m.
att riksdagen
a) med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen
att utöver vad som följer av lämnade lagförslag överföra
Televerkets ansvar för telesystemets funktion m.m. till annan
myndighet,
b) godkänner vad som föreslås i propositionen om
finansieringen av totalförsvarets behov av telekommunikationer
samt handikappades behov av särskilda teletjänster och anpassade
terminaler,
c) godkänner vad som anförs i propositionen om statens andel
av kostnaderna för alarmeringstjänsten i SOS Alarmering AB,

18. beträffande den fredstida försvarsorganisationen
att riksdagen avslår motion 1992/93:T808,

19. beträffande fond för handikappstöd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 5
samt med anledning av motionerna 1992/93:T95 och 1992/93:T815
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 7 (m, fp, c, kds)

20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd
att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1992/93:T96 yrkande 10 och 1992/93:Jo675
yrkande 3 i denna del bemyndigar regeringen att träffa avtal med
Telia AB om upprätthållande av olönsamma telefonautomater i
glesbygd,
res. 8 (s)

Målsättning och huvudinriktning m.m. för Teliakoncenen

21. beträffande målsättning och huvudinriktning m.m. för
Teliakoncernen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:T67,
1992/93:T201 yrkande 1, 1992/93:T229 i denna del,
1992/93:T802, 1992/93:T804, 1992/93:T807, 1992/93:T810,
1992/93:T817 yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 13 lämnar
utan erinran vad som därom anförs i propositionen,

Anslagsfrågor

22. beträffande korrigering av anslag
att riksdagen avslår motion 1992/93:T97 yrkande 4,
men. (v) - delvis - villk. mom. 1, 11

23. beträffande medelsanvisning för upphandling av
särskilda samhällsåtaganden
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med
avslag på motion 1992/93:T96 yrkande 11 till Telestyrelsen:
Upphandling av särskilda samhällsåtaganden för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 224000000 kr,
res. 9 (s) - villk. res. 1, 4

24. beträffande medelsanvisning för SOSAB
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Kostnader förenade med statens ägande i SOS Alarmering AB
för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
140000000 kr,

25. beträffande medelsanvisning för Telestyrelsen
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Telestyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 195000000 kr,

26. beträffande låneram
att riksdagen med bifall till regeringens förslag godkänner
att Telestyrelsen budgetåret 1993/94 får disponera en låneram i
Riksgäldskontoret på 8200000 kr,

Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition
1992/93:176

27. beträffande informationsteknologi
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T62 yrkande 14 och
1992/93:T71 yrkande 18,
res. 10 (s)

28. beträffande Televerkets forskning m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:T62 yrkande 13,

Övrigt

29. beträffande Teli Företagssystem AB
att riksdagen avslår motion 1992/93:T809.

Stockholm den 26 maj 1993

På trafikutskottets vägnar

Sven-Gösta Signell

I beslutet har deltagit: Sven-Gösta Signell (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik (fp),
Sten-Ove Sundström (s), Elving Andersson (c), Bo Nilsson (s),
Jan Sandberg (m), Anita Jönsson (s), Lars Svensk (kds), Kenneth
Attefors (nyd), Jarl Lander (s), Lars Björkman (m), Ines Uusmann
(s) och Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Reservationer

1. Avslag på regeringens lagförslag m.m. (mom. 1)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet kan" och på s. 14 slutar med "aktuella
motionsyrkanden" bort ha följande lydelse:
Utskottet har naturligtvis ingen erinran mot att även
telefaxtjänsten och viss datakommunikation omfattas av det
statliga ansvaret för grundläggande telekommunikationer. Den
höga kvaliteten på det svenska telenätet innebär dock enligt
utskottets mening att en sådan utvidgning i praktiken endast
innebär en bekräftelse av rådande förhållanden.
Som framhålls i motionen måste en telelag tillgodose
följande tre grundläggande krav.
1) De telepolitiska målen måste garanteras. Det gäller i
första hand de regionala och sociala mål som innebär att goda
telekommunikationer skall finnas tillgängliga för alla.
2) En telelag måste vara konkurrensneutral. Inget
teleföretag skall ges sämre förutsättningar för att konkurrenter
skall kunna etablera sig och ta marknadsandelar.
3) Konsekvenserna av de förändringar som föreslås måste
kunna bedömas. Införandet av en telelag och en bolagisering av
Televerket måste bygga på en analys av de effekter som
förväntas.
Inget av dessa tre krav tillgodoses. Följaktligen måste
lagförslagen avslås eller i vart fall omarbetas i väsentliga
avseenden. Utskottet anger i det följande vissa riktlinjer för
omarbetningen.

Det är av största vikt att riksdagen även fortsättningsvis tar
ansvar för telekommunikationerna i hela landet. Den av riksdagen
tidigare fastlagda målformuleringen bör därför ligga fast.
Medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i
landets olika delar skall erbjudas en tillfredsställande
tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga
samhällsekonomiska kostnad. Fem delmål finns formulerade:
Telesystemet skall ge god tillgänglighet, effektivt
resursutnyttjande i samhället, utvecklingsmöjligheterna skall
tas till vara, bidra till regional balans och möjliggöra sociala
hänsynstaganden samt vara uthålligt under kriser och krig.

Avsikten med en telelag får inte vara att undergräva svenska
näringspolitiska målsättningar på teleområdet. I vilken grad
staten genom aktiva åtgärder bör försöka skapa konkurrens inom
områden där det i dag de facto råder monopol måste ses i ljuset
av den internationella utvecklingen. Tempot i avregleringen
måste vägas in i synen på hur den svenska telemarknaden skall
utvecklas.

I telelagen, eller i annan ordning, måste fastslås att den
öppna svenska telemarknaden endast skall vara öppen för företag
som har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till länder med
motsvarande marknadssituation på teleområdet.

Alla företag som avser att verka på den svenska telemarknaden
måste vara med och ta ett solidariskt ansvar för de
telepolitiska målen.

Utgångspunkten för en lagstiftning får inte vara av den
ideologiska art som regeringen använder. Regeringen tycks mena
att det är viktigare att flera företag etablerar sig i
telebranschen än att den sammanlagda effektiviteten blir så hög
som möjligt.

Lagstiftningen måste också vara sådan att staten kan utkräva
ett socialt och regionalt ansvar från alla aktörer som uppträder
på den svenska telemarknaden, inte bara från Televerket.

En lagstiftning får inte, på sätt som regeringens förslag
innebär, präglas av en ovilja att ta ansvar för telepolitiken.
Regeringens utgångspunkt är felaktig, när den tror att marknaden
skall lösa alla problem.

Telestyrelsen bör inte enligt utskottets mening ha den stora
betydelse som regeringens förslag innebär att den får. Om inte
marknaden löser problemen, blir det Telestyrelsen som får göra
det. En sådan ordning strider mot riksdagens tidigare uttalanden
om ett fortsatt politiskt inflytande över telepolitiken. Endast
på ett ställe i propositionen nämns Telestyrelsens roll som
ombud för allmänheten. Regeringen redovisar inte heller några
överväganden om hur den i dag gällande överprövningsrätten i
förhållande till Televerket skall regleras. Detta är en
allvarlig brist, som måste avhjälpas.

Förslag till en telelagstiftning bör inte vara så utformat att
det utsätts för en så nedgörande kritik som Lagrådet bestått
regeringens förslag. Man skriver:
På grund av en viss tidspress har förslagen inte fått den
bearbetning i systematiskt hänseende som varit önskvärd. -- En
annan sammanfattande observation är att den allmänna
motiveringen till förslagen är omfångsrik och i viss mån
svåröverskådlig. Härtill kommer att framställningen tyngs av en
mängd detaljfrågor som lämpligen borde ha förts in i
specialmotiveringarna. Dessa är nu mycket kortfattade och ibland
hänvisas endast till omfattande och oprecisa uttalanden i den
allmänna motiveringen. Det kan mot bakgrund härav befaras att
motiven inte alltid kommer att ge avsedd vägledning vid
rättstillämpningen.
Vidare vill utskottet betona att det inte finns några
möjligheter att utifrån propositionens skrivningar göra en
skälig bedömning av de konsekvenser som de föreslagna åtgärderna
kommer att få. I propositionen finns inte heller en
tillstymmelse till analyser av de samhällsekonomiska vinster som
regeringen förutser.

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringen trots en
omfångsrik proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt
beslutsunderlag. Det är, vill utskottet understryka, ett
anständighetskrav att beslut i så här viktiga frågor grundas på
ett fullgott sådant.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande
1 och avstyrker regeringens samtliga lagförslag.

Vidare tillstyrker utskottet yrkande 4 i samma motion om att
regeringen skyndsamt bör återkomma till riksdagen med förslag
till reglering av telemarknaden i enlighet med den inriktning
som angivits här ovan och i övrigt i motionen. Vad utskottet
sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Utskottets ställningstagande innebär att syftet med motionerna
T97 (v) yrkandena 2--3, T217 (s) yrkande 2 i denna del och T217
(s) yrkande 3 torde få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha
följande lydelse:

1. beträffande avslag på regeringens lagförslag m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1992/93:T96 (s)
yrkande 1 avslår samtliga genom propositionen framlagda
lagförslag, dels med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande
4 samt med anledning av motionerna 1992/93:T97 yrkandena 2--3,
1992/93:T217 yrkande 2 i denna del och yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Sociala och regionalpolitiska hänsyn (mom. 2)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Det övergripande" och på s. 16 slutar med "såvitt
avser 2 §" bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T96 (s) är naturligtvis formuleringen
av de telepolitiska målen i telelagen avgörande för utformningen
av telepolitiken. Propositionen ger i denna del mycket sparsamma
besked. Utskottet kan inte tolka detta på annat sätt än att
regeringen vill ge frihet åt Telestyrelsen att själv bedöma om
målen uppfylls. Detta blir än mer anmärkningsvärt, eftersom det
enbart är i lagens ändamålsparagraf som riksdagen får möjlighet
att fastställa de telepolitiska målen. Enligt propositionen
skall Telestyrelsen t.ex. fastställa de olika servicemålen.
Utskottet vill också starkt understryka att i de sociala
hänsyn som är ett så viktigt element i de telepolitiska målen
också ingår att personer med funktionshinder skall ges tillgång
till telekommunikationer.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96
(s) att 2§ i regeringens förslag till telelag bör få den
lydelse som motionärerna föreslår.

dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:

2. beträffande sociala och regionalpolitiska hänsyn
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 2
antar 2 § i det genom propositionen framlagda förslaget till
telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4
såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,

3. Tillståndsvillkor (mom. 3)

Under förutsättning av avslag på reservation 1

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Motionärernas förslag" och slutar med "avstyrker
motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag till lydelse av 13 § telelagen innebär,
vill utskottet understryka, att Telestyrelsen fritt får avgöra
vilka tillståndsvillkor som skall diskuteras och fastställas med
resp. operatör. Den uppräkning av olika förhållanden som
föreslås är inte avsedd att vara uttömmande.
Enligt utskottets mening bör Telestyrelsen i lagen tydligt
få vägledning om vilka villkor som skall prövas för varje
tillståndshavare. Följaktligen skall Telestyrelsen -- som
framgår av den lydelse av 13 § som föreslås i motion T96 (s) --
i normalfallet förena tillstånd med villkor. Vilka dessa
normalfall är framgår av andra stycket punkterna 1--5. Punkterna
1--4 i 13 § tredje stycket -- enligt s-motionens förslag --
utgör även enligt utskottets mening exempel på tillståndsvillkor
som Telestyrelsen kan pröva.
Utskottet vill betona att Telestyrelsen bör avlastas den
viktiga uppgiften att för varje tillståndshavare bedöma och
motivera huruvida vissa villkor skall gälla eller inte gälla.
Den effekten nås om vissa villkor görs obligatoriska på sätt som
föreslås i motion T96 (s). Däremot kan det naturligtvis bli
fråga om att Telestyrelsen bedömer om undantag bör göras från de
obligatoriska villkoren. En sådan bedömning kan grundas på t.ex.
omfattningen av tillståndshavarens verksamhet.
Med det anförda tillstyrker utskottet yrkandet i motion T96
(s) att 13 § i regeringens förslag till telelag bör få den
lydelse motionärerna föreslår.

dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha
följande lydelse:

3. beträffande tillståndsvillkor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 3
antar 13 § i det genom propositionen framlagda förslaget till
telelag med den ändringen att paragrafen erhåller i bilaga 4
såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse,

4. Televerkets verksamhetsform m.m. (mom. 11)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Med anledning" och på s. 25 slutar med
"motionsyrkanden avstyrks" bort ha följande lydelse:
Under lång tid har televerksamheten och annan för samhället
gemensam infrastruktur bedrivits i affärsverksform, statligt ägd
och direkt styrd av riksdagen och regeringen. Medborgarna har
via sina folkvalda representanter och politiska beslut kunnat
påverka verksamheten. Med dessa medel har de politiska målen i
allt väsentligt uppfyllts. Televerket har utvecklats positivt. I
internationell jämförelse står sig verket gott. Hög effektivitet
och låga taxor och avgifter kännetecknar dagens Televerk.
Under de senaste åren har den svenska telemarknaden
förändrats kraftigt. Det gäller främst tre områden: Tekniken
utvecklas, kunder och leverantörer av telefonitjänster söker
internationella lösningar och en politisk omprövning av de
telepolitiska målen har skett.
Utskottet vill bestämt slå fast att det även framöver måste
vara möjligt att med politiska beslut garantera den service som
medborgarna kräver. Televerket är en gemensam tillgång, uppbyggd
som en del av folkhushållet. Det är genom fortsatt gemensam
förvaltning av dessa tillgångar som utskottet anser att
telepolitiken bör utvecklas. Utskottet känner ett ansvar för att
föra detta demokratiska uppdrag vidare som en motvikt till de
kortsiktiga kapitalintressena på marknaden. Utskottet anser
därför att det är genom fortsatt gemensam förvaltning av dessa
tillgångar som telepolitiken bör utvecklas.
En föränderlig omvärld förutsätter en omprövning också av de
medel som står till buds för att de telepolitiska målen skall
uppfyllas. Utskottet är berett att medverka till en utveckling
av nya medel men vill slå fast att i de analyser som ligger till
grund härför skall verksamheten sättas i främsta rummet. Det är
möjligheten att nå de telepolitiska målen som skall stå i
centrum.
Propositionens förslag till telelag är enligt utskottets
mening inte en garanti för att de telepolitiska målen skall
kunna uppfyllas och därför kan utskottet i nuläget inte
tillstyrka regeringens förslag till bolagisering av televerket.
I propositionen saknas också en analys av hur stora
merkostnader som vid en bolagisering läggs på Televerket och av
de finansiella konsekvenserna. Det är därför omöjligt -- vill
utskottet understryka -- att ta ställning till frågan om en
bolagisering är acceptabel.
I propositionen förs ett resonemang om statens möjligheter
att styra telemarknaden i en situation då betydande delar av
Telia AB:s aktiestock gått över i privat ägo.
Detta visar att kommunikationsministern har en sådan utveckling
som mål. Det stämmer också med tidigare principiella
ställningstaganden från regeringens och riksdagsmajoritetens
sida.

Detta är enligt utskottets mening ett tungt vägande skäl mot
att riksdagen nu fattar beslut om bolagisering av Televerket.
Därför säger utskottet ett bestämt nej till den utförsäljning av
Televerket som regeringens förslag till bolagisering av
Televerket uppenbarligen syftar till.
Utskottet instämmer i den kritik av ärendets handläggning
som uttalas av konstitutionsutskottet. Riksdagens revisorers
begäran om parlamentariska överväganden av de konstitutionella
aspekterna på en bolagisering har inte uppfyllts.
Konstitutionsutskottet konstaterar att den i övrigt omfattande
propositionen innehåller endast en halv sida om konsekvenserna
av att verksamhet som nu bedrivs i affärsverksform flyttas över
till bolagsform. Utskottet delar den uppfattning som framförs i
en avvikande mening (s) till KU:s yttrande, att det är ett
grundläggande demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga
ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, skall
kunna överblickas innan beslut fattas.
Utskottet instämmer också i förslaget att regeringen bör
tillsätta en parlamentarisk kommitté för att ta fram ett
fullgott underlag för beslut i de viktiga konstitutionella
frågor som detta ärende aktualiserar samt att riksdagen bör som
sin mening ge regeringen detta till känna.

Med det sagda avstyrker utskottet regeringens förslag att
riksdagen bör godkänna att Televerket ombildas till ett
aktiebolag. Av det anförda följer vidare att utskottet avstyrker
regeringens förslag om att den bör bemyndigas genomföra
bolagiseringen.
Vad utskottet nu anfört -- och som innebär att syftet med
samtliga de motionsyrkanden som nu är i fråga torde få anses
tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha
följande lydelse:

11. beträffande Televerkets verksamhetsform m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T96
yrkandena 6--7, 1992/93:T97 yrkande 1, 1992/93:T213 yrkande 1 i
denna del, 1992/93:T803 och 1992/93:T816 yrkande 1
dels avslår regeringens förslag att riksdagen godkänner
att Televerket ombildas till ett av staten helägt aktiebolag den
1 juli 1993,
dels avslår regeringens förslag om bemyndigande för
regeringen att genomföra bolagiseringen och överföra Televerkets
verksamhet med tillgångar och skulder till Telia AB resp. till
de av Telia AB helägda dotterbolagen Telia Mobitel AB och
Fastighets AB Telaris,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

5. Samtrafikavgifter (mom. 12)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 29
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion T96 (s)
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör televerksamhet som inte är
företagsekonomiskt lönsam finansieras solidariskt. Utskottet
avvisar för sin del bestämt regeringens tanke att möjligheterna
för Telia AB att via samtrafikavgifter ta ut kompensation för
sina merkostnader skall skrivas bort i ett avtal mellan staten
och bolaget. Det är enligt utskottets mening mycket
anmärkningsvärt att regeringen inte förmår redovisa något stöd
för sitt förslag genom t.ex. en beräkning av effekterna för
Telia AB eller för telemarknaden i stort.
Regeringens linje innebär att det i praktiken inte kommer
att finnas något solidariskt ansvar för telenätet -- det blir
enbart de hushålls- och småföretagskunder som utnyttjar
Televerkets nät som kommer att bidra till korssubventioneringen.
De stora företagen och de teleföretag som levererar teletjänster
till dessa ges en gynnad ställning utanför systemet.
Enligt utskottets bestämda uppfattning är regeringens nu
aktuella förslag ologiskt: samtidigt som konkurrensen släpps
fri, styr man ett företag medan andra får agera helt fritt.
Utskottet kan för sin del inte finna några skäl att -- sedan en
telelag trätt i kraft -- i ett avtal frångå den lösning av
frågan om samtrafikavgifter som lagen erbjuder. Televerket bör
därför genom sådana avgifter fullt ut kompenseras för sina
merkostnader för åtaganden som inte är företagsekonomiskt
lönsamma.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion T96
(s) om avslag på regeringens förslag om bemyndigande för den att
genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla
telefoni i hela landet utan kompensation genom
samtrafikavgifter. Regeringens förslag avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha
följande lydelse:

12. beträffande samtrafikavgifter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 8
avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att
genom avtal med Telia AB ålägga detta bolag att upprätthålla
telefoni i hela landet utan kompensation genom
samtrafikavgifter,

6. Prisreglering (mom. 15)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Vad först" och på s. 35 slutar med "till känna" bort
ha följande lydelse:
I likhet med de motionärer som står bakom motion T96 (s)
finner utskottet regeringens förslag till pristak bristfälligt
underbyggt. Någon analys av pristakets rimlighet redovisas inte
heller i propositionen. Med den synnerligen höga teknik- och
produktivitetsutveckling som kännetecknar telemarknaden bör
pristaket kunna sättas lägre utan att för den skulle Televerkets
investeringar enligt treårsplanen skall behöva påverkas.
Regeringen bör därför -- som framhålls i s-motionen -- återkomma
med en fullständig analys av de förväntade effekterna av ett
lägre pristak. Intill dess bör nuvarande prisreglering ligga
fast.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion T96 (s)
yrkandena 9 och 12 samt avstyrker regeringens förslag om att den
bör bemyndigas träffa avtal med Telia AB om taxeutveckling för
telefonitjänst till fast anslutningspunkt.
Vidare avstyrker utskottet motionerna T805 (nyd) och T812
(kds). Vad gäller den förstnämnda motionen vill utskottet fästa
uppmärksamheten på vad som sägs i propositionen om det arbete
som pågår inom Televerket med lågförbrukartaxor och andra
rabattsystem. Utskottet anser att resultatet av det arbetet
bör avvaktas.
Vad utskottet anfört om prisreglering bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha
följande lydelse:

15. beträffande prisreglering
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkandena 9
och 12 samt med avslag dels på regeringens förslag om
bemyndigande för den att träffa avtal med Telia AB om
taxeutveckling för telefonitjänst till fast anslutningspunkt,
dels på motionerna 1992/93:T805 och 1992/93:T812 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

7. Fond för handikappstöd (mom. 19)

Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Kenth Skårvik
(fp), Elving Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds)
och Lars Björkman (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet tillstyrker motion" och slutar med "till
känna" bort ha följande lydelse:
Den i tre s-motioner aktualiserade frågan om en fond för
handikappstöd, i enlighet med förslag av Handikapputredningen i
dess slutbetänkande (SOU 1992:52) Ett samhälle för alla,
behandlas även i propositionen. Departementschefen framhåller
att utredningens förslag bör övervägas i ett vidare sammanhang
och att det ännu är för tidigt att ta ställning till frågan om
några av förslagen skall genomföras.
Utskottet delar departementschefens uppfattning. Någon
riksdagens åtgärd med anledning av nu aktuella motionsyrkanden
bör därför inte vidtas, varför dessa avstyrks.

dels att utskottets hemställan under mom. 19 bort ha
följande lydelse:

19. beträffande fond för handikappstöd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:T95, 1992/93:T96
yrkande 5 och 1992/93:T815,

8. Olönsamma telefonautomater i glesbygd (mom. 20)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Vad gäller" och slutar med "avstyrks följaktligen"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T96 (s) bör alla företag som avser
att verka på den svenska telemarknaden ta ett solidariskt ansvar
för de telepolitiska målen. Utskottet kan därför inte acceptera
departementschefens uppfattning att ett bolagiserat Televerk
skall åläggas att upprätthålla nuvarande antal olönsamma
telefonautomater i glesbygd utan särskild ersättning. Riksdagen
bör följaktligen avslå regeringens förslag härom. Med det sagda
tillstyrker utskottet motion T96 (s) yrkande 10 och avstyrker
regeringens förslag. Syftet med motion Jo675 (fp) yrkande 3
torde genom detta ställningstagande få anses tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under mom. 20 bort ha
följande lydelse:

20. beträffande olönsamma telefonautomater i glesbygd
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 10
och med anledning av motion 1992/93:Jo675 yrkande 3 i denna del
avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att
träffa avtal med Telia AB om upprätthållande av olönsamma
telefonautomater i glesbygd,

9. Medelsanvisning för upphandling av särskilda
samhällsåtaganden (mom. 23)

Under förutsättning av bifall till reservationerna 1 och 4

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 42
börjar med "Vidare har" och slutar med "motion T96 (s)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har i det föregående avstyrkt regeringens förslag
om lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av
Televerket. Om riksdagen beslutar i enlighet med utskottets
förslag måste de särskilda samhällsåtagandena i fråga om
totalförsvarets och handikappades behov av telekommunikationer
finansieras på samma sätt som i dag. Det innebär att Televerkets
inleverans av medel bör minska med ett belopp som svarar mot den
kostnad som verket har för dessa åtaganden. Mot den angivna
bakgrunden avstyrker utskottet regeringens förslag till
medelsanvisning och tillstyrker motion T96 (s) yrkande 11.

dels att utskottets hemställan under mom. 23 bort ha
följande lydelse:

23. beträffande medelsanvisning för upphandling av
särskilda samhällsåtaganden
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:T96 yrkande 11
avslår regeringens förslag,

10. Informationsteknologi (mom. 27)

Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström, Bo Nilsson, Anita
Jönsson, Jarl Lander, Ines Uusmann och Ulrica Messing (alla s)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 43
börjar med "Teletekniken är" och slutar med "dessa avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion T71 (s) uttalade uppfattningen
om vikten av att informationsteknologin integreras i
samhällsplaneringen. I andra länder görs nu framsynta insatser
inom denna allt viktigare sektor. Det är en stor brist att
regeringen i sin infrastrukturproposition inte alls behandlar
sådana insatser. Regeringen bör enligt utskottets mening
skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag till långsiktiga
insatser i syfte att främja informationsteknologins användning
och utveckling.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet
med motionerna T62 (v) yrkande 14 och T71 (s) yrkande 18 torde
få anses tillgodosett -- bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 27 bort ha
följande lydelse:

27. beträffande informationsteknologi
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:T62 yrkande
14 och 1992/93:T71 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

Avslag på regeringens lagförslag m.m.

Jag biträder hemställan i reservation 1.

Televerkets verksamhetsform

Jag biträder hemställan i reservation 4.

Korrigering av anslag

Jag har ingen erinran mot de av regeringen föreslagna
medelsanvisningarna. Om riksdagen avslår regeringens förslag
till lagstiftning för telemarknaden och om bolagisering av
Televerket bör dock regeringen skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag om korrigerade anslag.

Mot bakgrund av det anförda anser jag utskottet under mom. 22
borde ha hemställt:

22. beträffande korrigering av anslag
att riksdagen vid bifall till reservationerna 1 och 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

Propositionens lagförslag

Bilaga 1

Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer

Bilaga 2

Regeringens förslag Utskottets förslag

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1975:88) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik, transporter och
kommunikationer1 skall ha följande lydelse.

1 §

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter som avses i 8
kap. 3 eller 5 § regeringsformen, om föreskrifterna gäller
1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för
allmänheten,
2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av
järnvägsföretag till komplettering av eller som ersättning för
järnvägsbefordran som avses under 1,
4. postbefordran,
5. rätt att driva sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med
utländskt fartyg,
6. trafikregler, sjövägmärken eller säkerhetsanordningar för
sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller för sjötrafiken
med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare utanför Sveriges
sjöterritorium,
7. skeppsmätning,
8. trafik på väg eller i terräng,
9. fordons beskaffenhet och utrustning,
10. registrering eller annan kontroll av fordon,
11. skyldighet för kommunerna att tillhandahålla
föreskrifter och andra uppgifter som rör förhållandena i
trafiken,
12. riksfärdtjänst,
13. tillstånd att bruka svävare,
14. kör- och vilotider vid vägtransporter samt förbud mot
vissa typer av beräkningar av lön till förare vid sådana
transporter,

15. användning av
vattenskoter eller annan
liknande vattenfarkost.

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifter om avgifter
för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i
första stycket 9, 10 eller 13. Regeringen bemyndigas också att
besluta föreskrifter om avgifter för farledsverksamheten samt om
avgifter för skeppsmätning och avgifter för tillstånd enligt
första stycket 5.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993

1 Lagen omtryckt 1978:233.

Utskottets lagförslag

1 Förslag till

Bilaga 3

Lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 § sekretesslagen
(1980:100)1 i paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1775)
om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse
16 kap.
1 §2

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1
kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7
kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3
tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3
§ första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av
uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2
tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 §
första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är
begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
3. denna lag enligt
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos
Riksbanken

5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på
befordringsanstalt eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning
på grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare

5 kap. 2--4 §§

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

2 Senaste lydelse 1992:1775.

Föreslagen lydelse
16 kap.
1 §

Att friheten enligt 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och
1 kap. 2§ yttrandefrihetsgrundlagen att meddela och
offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7
kap. 3 § första stycket 1 och 2, 4 § 1--8 samt 5 § 1 och 3
tryckfrihetsförordningen och av 5 kap. 1 § första stycket samt 3
§ första stycket 1 och 2 yttrandefrihetsgrundlagen. De fall av
uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt, i vilka nämnda frihet
enligt 7 kap. 3 § första stycket 3 och 5 § 2
tryckfrihetsförordningen samt 5 kap. 1 § första stycket och 3 §
första stycket 3 yttrandefrihetsgrundlagen i övrigt är
begränsad, är de där tystnadsplikten följer av
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --
3. denna lag enligt
-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

3 kap. 1 § såvitt avser uppgift hos
Riksbanken

5 kap. 1 § såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på
befordringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning
på grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare

5 kap. 2--4 §§

-- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- -- --

9. 25 § första stycket såvitt avser uppgift om
telelagen (1993:000) innehållet i ett
telemeddelande eller annan
uppgift som angår ett
särskilt sådant
meddelande

26 § telelagen (1993:000) såvitt avser uppgift om
kvarhållande av
försändelse på
befordringsföretag eller om
hemlig teleavlyssning och
hemlig teleövervakning
på grund av beslut av
domstol,
undersökningsledare eller
åklagare

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring i lagen
(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att lagen (1993:337) om ändring i lagen
(1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)1 skall
ändras så att ikraftträdandebestämmelsen till ändringslagen
1992:1775 får följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft
kraft, i fråga om bilagan den 1 juli 1993.
den 1 juli 1993, och i
övrigt den dag regeringen
bestämmer.

2. Intill dess lagen (1992:1119) om teknisk kontroll träder
i kraft skall rätten att ta del av handlingar i stället
tillämpas i verksamhet enligt lagen (1989:164) om kontroll genom
teknisk provning och om mätning.

1 Lagen omtryckt 1992:1474.

Lagförslag till reservationerna 2 och 3

Bilaga 4

Förslag till telelag

2 §

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Denna lag innehåller
bestämmelser om
televerksamhet.

Bestämmelserna i lagen Bestämmelserna i lagen
syftar till att enskilda och syftar till att medborgare,
myndigheter skall få näringsliv och den
tillgång till effektiva offentliga förvaltningen
telekommunikationer till på lika villkor i landets
lägsta möjliga olika delar skall få
samhällsekonomiska kostnad. tillgång till effektiva
Häri ligger bl.a. att var telekommunikationer till
och en skall få lägsta möjliga
möjlighet att från sin samhällsekonomiska kostnad.
stadigvarande bostad eller Häri ligger regionala och
sitt fasta sociala hänsyn som
verksamhetsställe utnyttja möjliggör att var och en
telefonitjänst inom ett från sin stadigvarande
allmänt tillgängligt bostad eller sitt fasta
telenät. verksamhetsställe skall
kunna utnyttja
telefonitjänst inom
allmänt tillgängligt
telenät.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer
får besluta att enskilda får besluta att tillgång
och myndigheter skall till teletjänster eller
tillförsäkras fasta teleförbindelser
tillgång till skall tillgodoses genom
teletjänster eller fasta statlig upphandling.
teleförbindelser genom
statlig upphandling.

13 §

Regeringens förslag Reservanternas förslag

Tillstånd enligt 5§ att Tillstånd enligt 5 § att
driva televerksamhet får driva televerksamhet skall
förenas med villkor förenas med villkor.

Tillståndsvillkor kan avse Tillståndsvillkor skall
bl.a. skyldighet för reglera skyldighet för
tillståndshavare. 1. att tillståndshavare 1. att
på vissa villkor på vissa villkor
tillhandahålla tillhandahålla
telefonitjänst åt var telefonitjänst åt var
och en som efterfrågar och en som efterfrågar
denna tjänst, 2. att med denna tjänst, 2. att med
beaktande av tillgänglig beaktande av tillgänglig
kapacitet på vissa villkor kapacitet på vissa villkor
tillhandahålla fasta tillhandahålla fasta
teleförbindelser åt den teleförbindelser åt den
som efterfrågar sådana, som efterfrågar sådana,
3. att bedriva verksamheten 3. att bedriva verksamheten
under de förutsättningar under de förutsättningar
som följer av de som följer av de
internationella internationella
överenskommelser som överenskommelser som
Sverige har biträtt, 4. att Sverige biträtt, 4. att
i verksamheten ta hänsyn medverka till att
till handikappades behov av telemeddelanden kan
särskilda teletjänster, förmedlas till
5. att medverka till att samhällets alarmerings- och
telemeddelanden kan räddningstjänst, 5. att
förmedlas till beakta totalförsvarets
samhällets alarmerings- och behov av telekommunikationer
räddningstjänst, 6. att under höjd beredskap.
beakta totalförsvarets Tillstånd enligt 5 § att
behov av telekomunikationer driva televerksamhet kan
under höjd beredskap, 7. även reglera bl.askyldighet
att årligen redovisa sin för tillståndshavare. 1.
verksamhet i de delar som att i verksamheten ta
berörs av tillståndet hänsyn till handikappades
efter för verksamheten behov av särskilda
särskilt avpassade teletjänster, 2. att
principer samt att ställa årligen redovisa sin
redovisningen till verksamhet i de delar som
förfogande för berörs av tillståndet
tillståndsmyndigheten eller efter för verksamheten
den som anvisas av särskilt avpassade
myndigheten, 8. att på principer samt att ställa
skäliga villkor till annan redovisningen till
tillståndshavare lämna förfogande för
ut sådana publicerade tillståndsmyndigheten eller
uppgifter om enskildas den som anvisas av
teleabonnemang som inte myndigheten, 3. att på
omfattas av tystnadsplikt skäliga villkor till annan
enligt 25 § första tillståndshavare lämna
stycket 1 denna lag, samt 9. ut sådana publicerade
att på skäliga villkor i uppgifter om telefonabonnemang
egen telekatalog publicera och som inte omfattas av
i sin verksamhet till tystnadsplikt enligt 25§
allmänheten lämna ut denna lag samt 4. att på
uppgifter om enskildas skäliga villkor i egen
teleabonnemang hos annan telefonkatalog publicera och i
tillståndshavare i den sin verksamhet till
utsträckning de inte allmänheten lämna ut
omfattas av tystnadsplikt uppgifter om teleabonnemang
enligt lag. Regeringen eller hos annan tillståndshavare
den myndighet som regeringen i den utsträckning de inte
bestämmer får meddela omfattas av tystnadsplikt
föreskrifter om enligt lag. Regeringen eller
tillståndsvillkor. den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela
undantag från skyldighet
enligt andra stycket samt
föreskrifter om
tillståndsvillkor.

Konstitutionsutskottets yttrande

l992/93:KU8y

Bilaga 5

Telelag och förändrad verksamhetsform för Televerket m.m.

Till trafikutskottet

Trafikutskottet har den 1 april beslutat att bereda
konstitutionsutskottet tillfälle att senast den 29 april
yttra sig över proposition l992/93:200 Telelag och förändrad
verksamhetsform för Televerket, m.m. jämte motioner i de delar
som berör Konstitutionsutskottets beredningsområde.

Konstitutionsutskottet begränsar sitt yttrande i huvudsak till
att gälla yttrande- och informationsfrihetsrättsliga frågor,
tillståndsgivning av sändningsrättigheter, kontroll och insyn
vid ändrade associationsformer, samt regeringsformens
bestämmelser för förvaltning och förfogandet av den förmögenhet
som representeras av affärsverket Televerket.

Bakgrund

I propositionen lämnas förslag till lagar för teleområdet
resp. för radiokommunikation. Ur systematisk synvinkel får det
anses vara en fördel att ha skilda lagar för rundradioanvändning
och för televerksamhet i mer allmän mening.

Propositionen grundar sig på ett flerårigt reformarbete
avseende Televerkets ställning och uppgifter i ljuset av
successiva förändringar av telemarknadens karaktär. I centrala
hänseenden har det inneburit att Televerkets tidigare
monopolliknande ställning ändrats. Uppgiften att handha statlig
myndighetsutövning har utbrutits från den mer operativa
affärsverksamheten. 1989 bildades Statens telenämnd. Den 1 juli
l992 inrättades Telestyrelsen som övertog uppgifterna från
Telenämnden samt från Televerkets frekvensförvaltning. Även
andra myndighetsfunktioner prövas. Strävan är att särskilja
statens ägarroll från övergripande telepolitik.

Omprövningarna av ändamålsenligheten med affärsverksformen
bygger på en serie riksdagsbeslut om nya och i vissa avseenden
mer ambitiösa telepolitiska mål (prop. 1987/88:118, rskr.
1987/88:402; prop. 1990/91:87, rskr. 1990/91:369). Riksdagen
ställde sig under våren l991 bakom regeringens uppfattning att
verkets finansiella struktur och ekonomiska ställning skulle
förändras och anpassas till vad som gäller för aktiebolag. I
1992 års budgetproposition redovisade regeringen sin strategi
för att ombilda Televerket till aktiebolag. Riksdagen godkände
förslaget (1991/92:TU 20, rskr. 1991/92:312). Vidare
förutskickade regeringen en serie fördjupade analyser innan ett
samlat förslag skulle föreläggas riksdagen.

Förändringarna sker mot bakgrund av genombrott för nya
informationsteknologier och ändrade konkurrensförhållanden,
nationellt och internationellt. I det europeiska mellanstatliga
samarbetet avspeglas förhållandet i att organ för regulativa
uppgifter alltmer skiljs från nätoperativa intressen. I
utformningen av förslaget har hänsyn tagits till relevanta
beslut och direktiv inom EG.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller i huvudsak tre förslag: en ny
telelag, en lag om radiokommunikation och en förändrad
verksamhetsform för Televerket. I sistnämnda hänseende föreslås
att regeringen ges bemyndigande att ombilda Televerket till
aktiebolag. Den föreslagna telelagen är en förutsättning för
ombildningsförslaget.

I anslutning till förslaget om en ny telelag lämnas
förslag som preciserar de övergripande telepolitiska målen.
Syftet med lagen är att ge staten förutsättningar att på en
öppen telemarknad styra och kontrollera verksamheten på
telekommunikationsområdet så att dessa mål kan uppfyllas. Det
statliga ansvaret skall omfatta rikstäckande telefonitjänster
(1990/91:TU28, rskr. 1990/91:369). Regeringen föreslår att
ambitionsnivån höjs i så måtto att även telefax och viss
datakommunikation ligger inom statens ansvar. Tillståndsplikt
föreslås gälla för sådan televerksamhet i allmänt tillgängliga
nät som består i att tillhandahålla telefonitjänster eller att
hyra ut fasta teleförbindelser för kommunikation. Även
privaträttsliga subjekt som driver televerksamhet omfattas av
bestämmelserna. Härav följer ändringar i flera andra lagar.

Förslaget till lag om radiokommunikation innefattar nya
och utbyggda regler om användning av radio. De syftar främst
till att underlätta fördelningen av den begränsade resurs som
tillgängligt radiofrekvensrum utgör. Tillståndsplikt föreslås
gälla för den som innehar eller använder en radiosändare liksom
för den som inför radiosändare i riket. En utgångspunkt för
tillståndsgivningen är att bl.a. användningar av betydelse från
informations- och yttrandefrihetssynpunkt skall ha företräde i
förhållande till annan användning. För närvarande ryms dessa
bestämmelser i radiolagen (l966:755; omtryckt l991:1066). Genom
tillkomsten av den nya lagen kommer de regler i radiolagen som
gäller rundradio att utgöra den enda kvarvarande beståndsdelen
av den nuvarande radiolagen.

I propositionen redovisas hur förändringen av Televerkets
verksamhetsformer är avsedd att genomföras. Televerkets
verksamhet med tillgångar och skulder förs över i bolagsform.
Enligt konstruktionen skapas ett helägt statligt företag, Telia
AB, som blir helägt moderföretag till Telia Mobiltel AB samt
Fastighet AB Telaris. Huvudinriktningen för verksamheten anges
oförändrat vara att erbjuda telekommunikationstjänster åt
konsumenter på den svenska telemarknaden. Däremot görs ingen
uppdelning i nät- och tjänstedel (prop. 1992/93:132,
l992/93:TU11). Ändring av associationsformen aktualiserar dels
ett antal åtgärder för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden, dels också säkerställandet av ett antal
samhällsåtaganden.

En av regeringen i maj l992 tillsatt arbetsgrupp har i en
promemoria Bolagisering av affärsverk--konstitutionella aspekter
(Ds 1992:101) bl.a. behandlat frågan om en bolagisering av
Televerket från konstitutionella utgångspunkter.

De betänkanden som föregick telelagen (SOU l992:70) samt lagen
om radiokommunikation (SOU 1991:107) har remissbehandlats.
Vidare beslöt regeringen den 4 februari l993 att inhämta
Lagrådets yttrande över de förslag till telelag och lag om
radiokommunikation som upprättats inom
Kommunikationsdepartementet.

Lagrådet

Lagrådet framförde ingen erinran mot det sätt på vilket
regeringsformens och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser
beaktats vid utformningen av de två lagförslagen. Däremot
uppehöll sig Lagrådet vid en särskild grundlagsfråga som berörs
i den allmänna motiveringen till den föreslagna lagen om
radiokommunikation. Frågan aktualiserades i förarbetet till
yttrandefrihetsgrundlagen (prop. l990/91:64, KU21 samt
l991/92:KU1).

I 3 kap. 2 § andra stycket i YGL slås fast att det allmänna
skall sträva efter att radiofrekvenser tas i anspråk på ett sätt
som leder till vidast möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. I förarbetena diskuterades frågan om en
något längre gående konkretisering i grundlagen av de principer
som skall tillämpas vid frekvensfördelningen. Slutsatsen blev
att arbetet i den då pågående Frekvensrättsutredningen borde
avvaktas innan ställning kunde tas till denna fråga.
Frekvensrättsutredningen har övervägt huruvida någon del av den
reglering som utredningen föreslår bör flyta in i YGL.
Utredningen har emellertid kommit fram till att reglerna på
grund av den nära anknytningen till rent tekniska förhållanden
inte är lämpliga att tas in i grundlag. Utredningen har därför
funnit att det inte är ändamålsenligt att utforma några
grundlagsföreskrifter i ämnet.

Av propositionen framgår att frågan om en närmare precisering
av yttrandefrihetsgrundlagens föreskrift om frekvensfördelning
övervägs i regeringskansliet. Lagrådet har ansett det beklagligt
att frågan om en komplettering av grundlagsbestämmelserna inte
på det sätt som förutsattes i grundlagsärendet tagits upp till
behandling i förevarande lagstiftningsärende. Med beaktande av
att Frekvensrättsutredningen inte hade utformat något förslag
till kompletterande grundlagsregler och med hänsyn till att
frågan nu övervägs inom regeringskansliet har Lagrådet dock
förklarat sig avstå från att göra några uttalanden i saken.

Vidare riktades invändningar mot lagförslagens utformning i
ett antal andra hänseenden. Det påpekades att viss tidspress
medfört att förslagen inte fått den bearbetning i systematiskt
hänseende som varit önskvärd. Vissa bestämmelser som är avsedda
att fylla likartade funktioner har fått en från varandra
avvikande utformning, något som kan medföra tolkningstvister vid
tillämpningen. Vidare framfördes att den allmänna motiveringen
till förslagen är omfångsrik och i viss mån svåröverskådlig.

Föredraganden har i allt väsentligt anslutit sig till
Lagrådets förslag och förtydliganden.

Motioner

Fyra motioner har väckts i anledning av proposition
1992/93:200. Vidare föreligger ett antal yrkanden från den
allmänna motionstiden, och i anledning av prop. 1992/93:176,
angående investeringar i trafikens infrastruktur.
Konstitutionsutskottet begränsar sig till de tre motioner som
anför argument av relevans för utskottets beredningsområde.

I motion T96 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) avvisas de i
propositionen framlagda lagförslagen. Utgångspunkten är att en
telelag och åtföljande lagstiftning måste medverka till att
uppfylla tre mål:

För det första att garantera de av riksdagen fastlagda
telepolitiska målen, bl.a. avseende de sociala och regionala mål
som innebär tillgänglighet för alla;
för det andra att säkerställa konkurrensneutralitet i den
meningen att ett teleföretag inte ges sämre förutsättningar på
marknaden;
och för det tredje att konsekvenserna av föreslagna
förändringar måste framgå.

Enligt motionärerna tillgodoser inte förslagen till
lagstiftning på teleområdet m.m. dessa mål. Följaktligen avvisas
också en bolagisering av Televerket i dagsläget, då
propositionen sägs innebära en strävan att också privatisera
Televerket. Vidare beskrivs Televerket i sin nuvarande
associationsform som en gemensam tillgång, uppbyggd som en del
av folkhushållet.

Skulle propositionen tillstyrkas föreslår motionärerna att 2 §
telelagen ersätts med en i motionen föreslagen målformulering.
Vidare föreslås vissa ändringar i 13 § telelagen
så att vissa tillståndsvillkor (1--5) reglerar bestämda
skyldigheter för televerksamheten, medan andra (6--9)
blir dispositiva.

Motion 1992/93:T97 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) föreslår
likaså att propositionen skall avslås. Bl.a. hävdas att det
minskade demokratiska inflytande som en övergång till bolagsform
medför i och med att offentlighetsprincipen inte längre kan
gälla, inte uppvägs av tillräckliga förbättringar med det i
propositionen föreslagna telesystemet. "Den utvecklade
affärsverksformen" förordas som associationsrättslig lösning.

Indirekta konsekvenser som kan uppstå för funktionshindrade
genom en förändring av Televerkets förändrade verksamhetsformer
tas förutom i motion T96 också upp i motion l992/93:T95 av Jan
Andersson och Bengt Silfverstrand (s). Genom att
offentlighetsprincipen inte längre kan tillämpas i samma
utsträckning vid bolagsformen hävdas att möjligheten till viss
insyn försvinner.

Utskottet

Tidigare beredning

KU instämde (l991/92:KU1y) i en hemställan från riksdagens
revisorer (förs. l991/92:17) om behovet av att klarlägga de
konstitutionella konsekvenserna vid ändrade associationsformer
för affärsverken.

I sin granskning av Postverket, Televerket och Statens
järnvägar ansåg revisorerna det vara angeläget att ta upp vissa
frågor i anledning av ändrade associationsformer.
Offentlighetsprincipen och förfogandet över den statliga
förmögenheten framhölls särskilt. En skrivelse från Riksarkivet
hade aktualiserat de problem med insyn i handlingar och
arkivering som kan uppstå om ett affärsverk övergår i
bolagsform. Vidare påtalades att affärsverken förvaltar
betydande delar, ca 80 %, av de bokförda statliga materiella
tillgångarna år l990. Revisorerna ansåg att i framtida
beslutsunderlag om överföring av uppgifter från myndigheter till
bolag måste även ingå parlamentariska överväganden i de
konstitutionella frågor som berörts. De föreslog att riksdagen
hos regeringen skulle begära att en kommitté tillkallas för
uppgiften.

I maj l992 tillsatte regeringen en arbetsgrupp med uppgift att
redovisa bolagiseringens konsekvenser såväl för
tryckfrihetsförordningens bestämmelser avseende allmänna
handlingars offentlighet som RF:s regler om förvaltningen av och
förfogandet av allmän egendom. Mot bakgrund av regeringens
beslut att tillsätta en expertgrupp uttalade KU att de
konstitutionella frågorna noga borde beaktas och redovisas vid
eventuellt ändrade associationsformer för affärsverken
(l991/92:KU1y). För sin del anförde trafikutskottet efter att ha
tagit del av yttrandet att det inte var påkallat att tillkalla
en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan (l991/92:TU22).

De socialdemokratiska ledamöterna i KU anmälde avvikande
mening. Det framhölls att frågorna borde utredas av en
parlamentariskt sammansatt kommitté. Samma synpunkt framfördes
av de socialdemokratiska reservanterna i trafikutskottet. I båda
utskotten lämnades meningsyttringar med liknande innebörd av
suppleanten från Vänsterpartiet.

Den särskilda expertgruppen redovisade sitt arbete i
promemorian Bolagisering av affärsverk--konstitutionella
aspekter (Ds l992:101). Gruppen konstaterade att "en
bolagisering innebär ändringar i första hand i fråga om
styrning, insyn och kontroll. Vissa ändringar i lagstiftningen
är nödvändiga. I andra fall är det en lämplighetsfråga om
lagändringar bör ske. Av betydelse i det sammanhanget är om det
är fråga om att överföra verksamhet till ett helägt statligt
bolag eller till ett företag med också privata intressenter.
Från konstitutionella utgångspunkter finns det inte några hinder
mot en bolagisering av Televerket".

Propositionens närmare innehåll

Tillstånd

De regler som föreslås innefattar bl.a. krav på tillstånd för
vissa verksamheter. Föreskrifterna avser förhållandet mellan
enskilda och det allmänna och kräver lagform enligt 8 kap. 3 §
RF. Förslaget till telelag innehåller föreskrifter som rör
enskildas inbördes ekonomiska förhållanden. Sådana föreskrifter
skall enligt 8 kap. 2 § RF meddelas genom lag.

Yttrande- och informationsfrihetsaspekter

Propositionen tar upp frågan om det vore tillräckligt att i
lagform enbart ange tillståndskravet som sådant liksom de
tekniskt-administrativa förutsättningarna för tillåten
radioanvändning. Emellertid förordas att också själva grunderna
för prövningen av tillståndsfrågor bör framgå i lagen. Enligt 8
kap. 1 § RF krävs lagform för föreskrift av visst innehåll som
kan begränsa grundläggande fri- och rättigheter; en
normgivningsmakt som inte kan delegeras vidare. Föreskrifter om
grunderna för tillståndsgivning omfattas i vart fall av
bestämmelsen i 8 kap. 3 § RF. Slutsatsen blir att om dessa
bestämmelser ses i ett sammanhang, så bör såväl tillståndskrav
som reglering av de grunder efter vilka tillstånd skall
meddelas, framgå av lagtexten.

I förslaget till lag om radiokommunikation regleras
användningen av radiofrekvensspektrum. Denna reglering innebär
en inskränkning i yttrandefriheten och informationsfriheten (2
kap. 1 § RF) och måste enligt 2 kap. 12 § RF göras i lagform. En
ledstjärna för begränsningen är att den endast får göras för att
tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. För att upprätthålla ordning i utnyttjandet av
radiofrekvensspektrum och för att förhindra att annan
kommunikation inte störs kan en begränsning som inte avser
yttrandets innehåll motiveras av de särskilt viktiga skäl som
nämns i 2 kap. 13 § första stycket RF (jfr SOU 1991:107 s. 111
f. Jfr ovan Lagrådets uttalande).

Med tanke på den betydelse en reglering har för yttrande- och
informationsfriheten föreslås att det påbud som ryms i 3 kap.
2§ yttrandefrihetsgrundlagen särskilt beaktas vid
frekvensfördelningen. Av detta skäl föreslås lagen inledas med
en bestämmelse där yttrande- och informationsfriheten läggs
fast.

Vad avser författningsregleringen på teleområdet aktualiserar
propositionen skillnaden mellan å ena sidan utsändning och
mottagning av TV- och ljudradioprogram som är ämnade för
allmänheten och å den andra telefoni, datakommunikation etc.
mellan två eller seriekopplade parter. Även i detta fall berörs
frågan om tillståndsplikten kan komma i strid med bestämmelserna
i RF om yttrandefriheten och de särskilda skyddsgrundsatser som
i yttrandefrihetsgrundlagen utsträckts till hela
massmedieområdet. Det konstateras i propositionen att YGL ger
olika skydd åt trådsändningar och radiosändningar. I det förra
fallet medges inskränkningar i sändnings- och
mottagningsrättigheter om det finns motstående intressen och om
innehållet inte berörs. I det senare fallet medger 3 kap. 2 §
YGL krav på tillstånd, men utrymmet för tillståndsvillkor
begränsas genom 2 kap. 12--13 §§ RF.

För att undvika missförstånd framhålls det att telelagens
tillståndskrav inte syftar till att gälla utsändningar till
allmänheten vare sig genom tråd eller radio. Telelagens
tillståndskrav avser telefoni av skilda slag samt
tillhandahållande av teleförbindelser åt annan i den
utsträckning det ej avser användning som syftar till att sända
radioprogram till allmänheten.

Sekretess

I 9 kap. 8 § och 14 kap. 2 § sekretesslagen (l980:100) finns
bestämmelser som rör sekretess och uppgiftsskyldighet. De
tillämpas i dag på Televerket men föreslås utvidgas till att
omfatta myndigheter som driver televerksamhet. Bl.a. omfattar
tystnadsplikten telefonnummer, personuppgifter om
telefonabonnemang m.m. De inskränkningar i meddelarfrihet och
tystnadsplikt som enligt sekretesslagen tillämpas på Televerket
(16 kap. 1 § sekretesslagen) utvidgas enligt förslaget till
andra befordringsföretag och användare enligt 25 § första
stycket och 26 § i den föreslagna telelagen. Bestämmelsen i 4
kap. 8 § brottsbalken om brytande av post- eller telehemlighet
utvidgas till att omfatta såväl allmänna som enskilda post-
eller telebefordringsföretag.

Ändrad associationsform

Statlig verksamhet i affärsverkets form har förekommit sedan
l911. Affärsverk är statliga förvaltningsmyndigheter
(1 kap. 8 § RF) och lyder under regeringen. De allmänna kraven
på den statliga förvaltningen är tillämpbara (1 kap. 9 § RF). De
förvaltar del av den statliga förmögenhetsmassan och äger inga
egna tillgångar. Verksamheten är således underkastad
offentlighetsprincipen. De är skyldiga att iakttaga reglerna om
upphandling. De kan ha viss delegerad föreskriftsrätt. I den
utsträckning de fattar beslut som avser myndighetsutövning mot
enskild, kan besluten i princip överklagas. JO, JK och RRV kan
utöva kontroll.

En bolagisering medför vissa principiella ändringar. Den
innebär att aktiebolagens regler blir gränssättande.
Aktiebolaget är en självständig juridisk person, skild från
statsförvaltningen i övrigt. Bolaget innehar tillgångar och
skulder. Förvaltningslagen är inte tillämplig. Skatteplikt
gäller. Rätten att utfärda föreskrifter upphör. Emellertid kan
även aktiebolag med stöd av lagbemyndigande utföra uppgifter som
innebär myndighetsutövning.

Enligt 9 kap. 9 § RF fastställer riksdagen grunderna för
förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den i den
omfattning som behövs. Det senare innebär att riksdagen bedömer
i vilken utsträckning sådana grunder eller föreskrifter skall
meddelas. För Televerket gäller bl.a. en förordning som
möjliggör och begränsar försäljningen av fast egendom.
Bestämmelserna grundar sig delvis på bemyndiganden från
riksdagen (SFS 1971:727).

Vid ombildning till aktiebolag bortfaller i princip riksdagens
möjligheter till ekonomisk styrning enligt 9 kap. RF. Inflytande
kan däremot utövas i andra former. Statens aktier i bolag kan
inte överlåtas utan riksdagens medgivande. Vidare kan i
bolagsordningen bestämmas vissa inskränkningar i
förfoganderätten. Även andra åtaganden kan skrivas in eller
regleras i avtal mellan staten och bolaget. Vidare finns
möjligheten att genom generella föreskrifter i lag uppnå riktad
styrning av ett verksamhetsområde. En sådan utgångspunkt ligger
bakom förslaget till tillståndsgivning (5 §) i förslaget till
telelag (SOU l992:107; Ds 1992:101).

I propositionen anförs att den successivt förändrade
marknadssituationen ställer krav på en utveckling av Televerkets
verksamhetsform. Erfarenheten visar att de begränsningar som
finns i affärsverksformen i fråga om t.ex. förvärv och
försäljning av fast egendom, försäkringar och upplåning är
komplicerade att lösa. Affärsverksformen uppges vidare begränsa
möjligheten till ändamålsenliga former för samarbete och
samägande i konsortier och allianser.

I proposition 1991/92:100 bil. 7 citerar föredraganden några
synpunkter som rapporterats av en interdepartemental arbetsgrupp
i rapporten Televerket AB. Skälen för att avskaffa
affärsverksformen uppges vara "att affärsverkets förmögenhet är
en integrerad del av den statliga förmögenheten och att
risktagande i televerket alltid sker med hela statens
förmögenhet som säkerhet. Det är därför omöjligt för regeringen
att på det sätt som sker i ett aktiebolag lägga över hela
ansvaret för förvaltningen av televerkets tillgångar på en
styrelse. Om televerket skall bedriva sin affärsverksamhet i en
utvecklad affärsverksform måste grundlagen ändras. Detta är en
besvärlig och tidsödande process".

Om Televerket ombildas kommer tillgången till allmänna
handlingar från tiden före bolagiseringen att säkerställas genom
överenskommelse med Riksarkivet.

Avsikten är att själva överlåtelsen av Televerkets tillgångar,
skulder och verksamhet skall regleras i ett avtal mellan staten
å ena sidan och Telia AB, Fastighets AB Telaris och Telia
Mobiltel å den andra.

Utskottets bedömning

I propositionen lämnas förslag till en telelag och en lag om
radiokommunikation samt en förändrad verksamhetsform för
Televerket. Förslagen lämnas i ett sammanhang och tar fasta på
att ändra och utveckla verksamheten på telekommunikationsområdet
under beaktande av olika samhällsåtaganden.

Enligt utskottets mening inrymmer delförslagen olika
konstitutionella aspekter.

Konstitutionsutskottet instämmer i Lagrådets bedömning att det
inte finns skäl att erinra mot det sätt varpå regeringsformens
och yttrandefrihetsgrundlagens bestämmelser beaktats vid
utformningen av förslagen till telelag och lag om
radiokommunikation. Vad avser frågan om att i grundlag införa
kompletterande regler om frekvensfördelning, bör ett
ställningstagande med hänsyn till pågående överväganden
avvaktas. Utskottet fäster också avseende vid att föredraganden
tagit intryck av Lagrådets kritik i olika hänseenden, och att
dessa synpunkter arbetats in i den föreliggande lagtexten.

Propositionens förslag fullföljer den av riksdagen godkända
strategin att överföra Televerkets verksamhet i bolagsform. En
expertgrupp i regeringskansliet har särskilt granskat de
konstitutionella aspekterna på en bolagisering av affärsverken.
Dess synpunkter har beaktats i propositionsarbetet. Av
utredningen framgår att förutsättningarna för statsmakternas
kontroll, insyn och styrning ändrar karaktär vid en bolagisering
och att det politiska inflytandet i vissa avseenden begränsas. I
propositionen redovisas hur Televerkets nuvarande
samhällsåtaganden gentemot de handikappade, upprätthållande av
olönsamma telefonautomater i glesbygd och åtaganden vad avser
SOS Alarmering AB säkerställs i andra former.

Konstitutionsutskottet instämmer i expertgruppens slutsats att
det från konstitutionella utgångspunkter inte finns några hinder
för en bolagisering. Utskottet beklagar emellertid att den
redovisning av de principiella skillnaderna mellan
associationsformerna som är införd i propositionstexten, liksom
av de alternativa vägar som står till buds för att säkerställa
att olika politiskt angelägna hänsyn beaktas vid en
bolagisering, är summariskt utformad. Emellertid framkommer
ingenting i föredragandens redovisning av Televerkets förändrade
verksamhetsform som motsäger expertgruppens generella slutsats.

Stockholm den 29 april 1993

På konstitutionsutskottets vägnar

Thage G Peterson

I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil
Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Hans Nyhage (m), Catarina
Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s),
Ingvar Johnson (s) Stig Bertilsson (m) Hans Göran Franck (s),
Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd) Torgny Larsson
(s), Inger René (m) och Lisbeth Staaf-Igelström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande mening

Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt-Ove Johansson, Hans
Göran Franck, Ingvar Johnsson, Torgny Larsson och Lisbeth
Staaf-Igelström (alla s) anser att den del av
konstitutionsutskottets yttrande som börjar med
"Konstitutionsutskottet instämmer" och slutar med "generella
slutsats" bort ha följande lydelse:

Enligt konstitutionsutskottets mening bör regeringens
proposition inte antas i de delar som behandlar telelag och en
förändrad verksamhetsform för Televerket, dvs. bolagiseringen av
Televerket.

En förändring av televerksamheten som den framläggs i
propositionen har stor betydelse för konstitutionella frågor som
rör medborgarnas rätt till insyn och handhavandet av den
statliga förmögenheten. Regeringen har trots en omfångsrik
proposition inte kunnat prestera ett acceptabelt
beslutsunderlag. Det är ett anständighetskrav att beslut i så
här viktiga frågor grundas på ett fullgott sådant.

Kritiken gäller också ärendets handläggning. Några
parlamentariska överväganden av de konstitutionella aspekterna
på en bolagisering av affärsverken, i enlighet med riksdagens
revisorers begäran, har således icke ägt rum. Den tunna
departementspromemoria (Ds l992:101) som utgjort underlag för
regeringens överväganden har inte heller blivit föremål för
sedvanlig remissbehandling.

Propositionen saknar ordentliga konsekvensanalyser, trots att
konstitutionsutskottet vid olika tillfällen framhållit
(l990/91:KU30) det nödvändiga i att sådana analyser presenteras.
Av propositionen borde utförligt ha framgått vilka
konsekvenserna blir av att verksamhet, som bedrivs i
affärsverksform överflyttas till bolagsform. Beskrivningen av
sådana följder vid ändrad associationsform generellt och
speciellt för Televerkets del ägnas blott en halv sida av en i
övrigt omfattande proposition. Det är ett grundläggande
demokratiskt krav att konsekvenserna av viktiga
ställningstaganden, speciellt om de berör grundlagsfrågor, kan
överblickas innan beslut fattas.

I det aktuella fallet innebär bolagiseringen av Televerket att
tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars
offentlighet inte längre blir tillämpliga. Vidare upphör den
kontroll som utövas av JO, JK och RRV och ersätts endast av den
kontroll som utövas av de på bolagsstämman valda revisorerna,
vilket utskottet inte anser vara till fyllest.

Konstitutionsutskottet konstaterar att propositionen inte
motsvarar de krav som KU ställt på att regeringen noga ska
beakta och redovisa de konstitutionella frågorna vid eventuellt
ändrade associationsformer för affärsverken.

Den i propositionen centrala slutsatsen, att Telia AB så långt
det är möjligt bör verka under samma förutsättningar som icke
statligt ägda aktiebolag är dåligt underbyggd. Frågan vilka de
närmare villkor är genom vilka Telestyrelsen skall utöva
kontroll enligt telelagen är otillfredsställande belysta. Den
uppföljning som äger rum i form av ett statligt aktiebolags
årliga redovisning till riksdagen har ett begränsat värde.

Enligt konstitutionsutskottets mening förstärker de
invändningar som Lagrådet framfört i lagstiftningsärendena de
brister som ovan påtalats. De farhågor, som framförs mot att de
omfattande och oprecisa uttalandena i den allmänna motiveringen
till förslagen inte är ägnade att ge avsedd vägledning för
rättstillämpningen, är i sig vägande skäl för att lagförslagen
bör avslås.

Konstitutionsutskottet anser således att propositionen är
behäftad med så många brister och oklarheter att den inte kan
bifallas i här berörda delar. Regeringen bör tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att ta fram ett fullgott underlag
till de viktiga konstitutionella frågor som detta ärende
aktualiserar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Jag delar i huvudsak den bedömning som görs i den avvikande
meningen såvitt avser avslag på propositionen. Därutöver anser
jag att motion T97 bör bifallas. För ett väl fungerande
telesystem krävs telepolitiska mål av ett annat slag än de som
uppräknas i förslaget till telelag. De fördelar och möjligheter
till insyn som den nuvarande affärsformen för Televerket medger
skulle försvinna vid en bolagsbildning.

Särskilt yttrande

Harriet Colliander (nyd) anför:

Jag ansluter mig till utskottsmajoritetens bifall till
propositionen.

Därutöver vill jag påpeka att förslaget innehåller ett par
tveksamheter ur konstitutionell synpunkt.

Den första tveksamheten gäller handlingsnormen i lag om
radiokommunikation vilken säger att vid tillämpningen av lagen
skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten och
informationsfriheten beaktas särskilt. Detta tänkande färgar
också av sig på bestämmelsen om tillståndsgivning, där det står
att tillstånd skall meddelas om det kan antas att användningen
inte kommer att hindra sådan radiokommunikation som är särskilt
viktig med hänsyn till den fria åsiktsbildningen. Dessa
bestämmelser kan låta bra men inrymmer samtidigt en inte
obetydlig fara för yttrandefriheten. Lagstiftningen hindrar
nämligen inte tillståndsmyndigheten från att övervaka innehållet
i radiokommunikationen och att ingripa mot sådana sändningar som
måhända inte faller inom ramen för vad som enligt myndigheten
kan uppfattas strida mot principen om den fria åsiktsbildningen.
Detta kan i sin tur leda till att myndigheten ingriper mot vad
myndigheten anser vara olämpligt innehåll genom att ta upp
frågan med tillståndshavaren i syfte att nå en ändring i
sändningsinnehållet eller att återkalla tillståndet.
Tveksamheten ligger i att lagstiftningen öppnar för en myndighet
att agera inom yttrandefrihetens område på ett sätt som inte kan
utesluta maktmissbruk eller i vart fall komma i konflikt med de
grundläggande principerna om yttrande- och informationsfrihet
och hur sådana frågor bör handläggas.

Den andra tveksamheten rör offentlighetsprincipen och
bolagiseringen. Offentlighetsprincipen är av grundläggande
betydelse för vår demokrati och ger framför allt möjlighet för
insyn i verksamheten. För statens bolag gäller inte
offentlighetsprincipen om det inte särskilt föreskrivs. Vid en
bolagisering kan intresset av offentlighet och insyn komma i
konflikt med intresset av att skydda företaget från insyn, t.ex.
i fråga om ekonomiska intressen eller affärshemligheter.
Tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingars
offentlighet, som ju inte gäller för statliga bolag, är inte
absolut till sin karaktär utan lämnar ett inte obetydligt
utrymme för att begränsa rätten att ta del av allmänna
handlingar. Enligt propositionen bör Telia AB så långt det är
möjligt verka under samma förutsättningar som icke statligt ägda
aktiebolag. Det kan i och för sig uppfattas som rimligt, men
vad som anförts i propositionen om insyn och kontroll av
verksamheten är trots allt ägnat att inge oro. Saken behandlas
översiktligt och utan närmare analys av de problem som kan
uppkomma för allmänheten att få nödvändig och rimlig insyn i
verksamheten. Med hänsyn till offentlighetsprincipens
grundläggande betydelse borde en ordentlig konsekvensanalys ha
gjorts. Det kan nämligen inte uteslutas att det kan finnas en
möjlighet att med stöd av lagstiftning ge medborgarna en rimlig
insyn i verksamheten så länge den ägs av staten. Med förslaget
finns det risk för att hemlighetsmakeriet går för långt. Det
ligger i sakens natur att det kan finnas ett rimligt läge mellan
det offentliga och det hemliga i statlig företagsamhet. Den
balanspunkten saknas för närvarande i förslaget.

Försvarsutskottets yttrande

1992/93:FöU9y

Bilaga 6

Innehållsförteckning

Sammanfattning1
Propositionen3
Motionerna4
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:176
Investeringar i trafikens infrastruktur m.m.4
Motioner väckta med anledning av proposition 1992/93:200
Telelag och en förändrad verksamhetsform för Televerket, m.m.5
Motioner avgivna under den allmänna motionstiden i januari
19937
Yttranden från konstitutionsutskottet och
försvarsutskottet9
Utskottet9
1 Lagstiftning för telemarknaden9
1.1 Bakgrund9
1.2 Huvuddragen i regeringens lagförslag10
1.3 Motionsförslag om avslag på regeringens lagförslag
m.m.11
1.4 Utskottets ställningstagande till frågan om avslag på
regeringens lagförslag m.m.12
1.5 Motionsförslag om vissa bestämmelser i regeringens
förslag till telelag14
1.6 Utskottets ställningstagande till motionsförslagen om
vissa bestämmelser i regeringens förslag till telelag15
1.7 Utskottets ställningstagande till regeringens lagförslag
i övrigt m.m.17
2 Televerkets verksamhetsform19
2.1 Bakgrund19
2.2 Regeringens förslag21
2.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag21
2.4 Konstitutionsutskottets yttrande23
2.5 Trafikutskottets ställningstagande23
3 Lagfäst samtrafikplikt m.m.25
3.1 Bakgrund25
3.2 Regeringens överväganden25
3.2.1 Lagfäst samtrafikplikt25
3.2.2 Lagfästa grunder för beräkning av ersättning vid
samtrafik26
3.3 Regeringsförslag om avtal mellan staten och Telia AB om
samtrafikavgifter28
3.4 Motionsförslag om avslag på regeringsförslaget29
3.5 Utskottets ställningstagande29
4 Vissa särskilda åtgärder för utveckling av konkurrensen på
telemarknaden29
5 Taxor30
5.1 Bakgrund30
5.2 Regeringens förslag31
5.3 Motionsförslag om avslag på regeringens förslag m.m.33
5.4 Utskottets ställningstagande34
6 Särskilda samhällsåtaganden på telekommunikationsområdet
m.m.36
6.1 Bakgrund36
6.2 Regeringens förslag36
6.3 Motionsförslag om totalförsvarets behov av
telekommunikationer37
6.4 Försvarsutskottets yttrande38
6.5 Motionsförslag om handikappades behov av
telekommunikationer38
6.6 Motionsförslag om olönsamma telefonautomater i
glesbygd38
6.7 Trafikutskottets ställningstagande39
7 Målsättning och huvudinriktning m.m. för
Teliakoncernen39
7.1 Regeringens förslag39
7.2 Motionsförslag40
7.3 Utskottets ställningstagande41
8 Anslagsfrågor41
8.1 Regeringens förslag41
8.2 Motionsförslag42
8.3 Utskottets ställningstagande42
9 Vissa motionsyrkanden väckta med anledning av proposition
1992/93:176 om investeringar i trafikens infrastruktur
m.m.42
10 Övrigt43
Hemställan44
Reservationer48
Meningsyttring av suppleant57
Bilaga 1
Propositionens lagförslag59
Bilaga 2
Utskottets förslag till rättelse av regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om trafik, transporter och kommunikationer99
Bilaga 3
Utskottets lagförslag100
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1775) om ändring
i sekretesslagen (1980:100)100
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:337) om ändring
i lagen (1992:1775) om ändring i sekretesslagen (1980:100)102
Bilaga 4
Lagförslag till reservationerna 2 och 3103
Bilaga 5
Konstitutionsutskottets yttrande105
Bilaga 6
Försvarsutskottets yttrande117