I betänkandet behandlar utskottet förslag i årets
budgetproposition som för det första innebär att den avreglering
av taxitrafiken som riksdagen beslutade om år 1988, och som
trädde i kraft den 1 juli 1990, bör ligga fast. Förslagen
innebär, för det andra, att prövningen av lämpligheten hos dem
som söker tillstånd till att bedriva taxitrafik bör skärpas
liksom även den uppföljande kontrollen av lämpligheten. I
sammanhanget behandlas tre motioner om främst lämplighetskraven,
som väcktes under den allmänna motionstiden innevarande år av
företrädare för resp. (s), (m) och (v).
Med anledning av propositionen samt v- och s-motionerna
föreslår utskottet att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna att vissa skärpningar av sådan
lagstiftning som är av betydelse för taxitrafiken bör övervägas.
Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.
M-, fp-, c- och kds-ledamöterna reserverar sig till förmån
för bifall till regeringens förslag och för avslag på v- och
s-motionerna.
I ett särskilt yttrande av s-ledamöterna framhålls att även
frågan om ett obligatorium för alla taxiföretag att tillhöra en
beställningscentral kan behöva övervägas.
I betänkandet behandlas också två andra yrkestrafikfrågor på
grund av motioner från den allmänna motionstiden i år. Det
gäller förslag om en översyn av bilarbetstidsbestämmelserna
enligt en nyd-motion och om försöksverksamhet med kollektiv
beställningstrafik enligt en s-motion. Båda motionerna avstyrks.
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1991/92:100 bilaga 7
(Kommunikationsdepartementet) i avsnittet Särskilda frågor under
denna rubrik (s. 168--177)
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om
avregleringen av taxi,
2. att riksdagen godkänner de riktlinjer som i propositionen
anförts om en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av
lämpligheten.
Motionerna
1991/92:T220 av Max Montalvo (nyd) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetstidslagen för chaufförer ses
över.
1991/92:T902 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om försöksverksamhet med kollektiv
beställningstrafik.
1991/92:T905 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att länsstyrelserna i den skärpta tillsynsverksamheten för
taxinäringen även skall kontrollera att kommunerna ger rimliga
förutsättningar för en sund konkurrens inom taxinäringen.
1991/92:T910 av Carin Lundberg (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om redovisning av köruppdrag i taxibilar.
1991/92:T916 av Bengt Hurtig (v) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till åtgärder för taxinäringen i
enlighet med vad i motionen anförts.
Utskottet
1 Avregleringen av taxitrafiken
1.1 Bakgrund
Våren 1988 beslutade riksdagen att taxitrafiken skulle
avregleras med verkan fr.o.m. den 1 juli 1990 (prop. 1987/88:50,
bil. 1 och prop. 1987/88:78, bet. TU15, rskr. 166). Då slopades
bl.a. behovsprövningen av tillstånden, indelningen i
trafikområden, kommenderingsplanerna och den obligatoriska
anslutningen till en beställningscentral. Någon av staten
fastställd maximitaxa skulle inte heller finnas. Däremot
infördes bestämmelser om att länsstyrelserna, som är
tillståndsmyndigheter för den yrkesmässiga trafiken, skulle
skärpa prövningen av de tillståndssökandes lämplighet och den
uppföljande kontrollen av lämpligheten. Enligt riksdagsbeslutet
skulle vidare Transportrådet följa utvecklingen inom
taxinäringen och årligen lämna en rapport till regeringen om
sina iakttagelser. I rapporten bör redovisas -- framhölls det --
hur de grundläggande kraven på taxibranschen upprätthålls inom
olika områden, t.ex. med avseende på trafikförsörjningen,
effektiviteten inom beställnings- och uppdragsfunktionen,
taxametrar m.m.
1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition
Av årets budgetproposition framgår att Transportrådet i april
1991 till regeringen överlämnade en rapport av det begärda
slaget och att denna har remissbehandlats. Föredragande
departementschefen gör den sammanfattande bedömningen att
avregleringen har medfört en kraftig ökning av utbudet av
taxitjänster, särskilt i storstäderna. Efter en övergångsperiod
finns nu i stora delar av landet en marknadsmässig prissättning
av taxitjänster. Beslutet om avreglering bör -- betonar
departementschefen -- ligga fast. Han framhåller emellertid att
stark kritik har uttalats i remissyttrandena mot
länsstyrelsernas insatser i fråga om skärpning av
lämplighetsprövningen och av den uppföljande kontrollen av
lämpligheten. Prövningen och kontrollen anses ske alltför
slappt, med påföljd att konkurrensen mellan taxiföretagen
snedvrids. Departementschefen anser att remissinstanserna har
pekat på ett allvarligt problem och betonar att den slopade
behovsprövningen i än större utsträckning, än vad som
förutsattes i 1988 års riksdagsbeslut, måste kombineras med
skärpta regler för prövning av de tillståndssökandes lämplighet.
En konkurrens på lika villkor förutsätter också en skärpt
kontroll av lämpligheten hos dem som redan har tillstånd till
yrkesmässig trafik. Det är därför i hög grad angeläget att
länsstyrelserna prioriterar sina tillsynsresurser så att dessa
önskemål kan tillgodoses.
1.3 Motionsförslag
I motion T910 (s) erinras om att en stor del av taxis
körupprag är samhällsbetalda kreditresor. Detta innebär, säger
motionären, att data om köruppdragen i stor utsträckning skall
överföras från de registrerande taxametrarna till administrativa
datasystem för fakturering. Sådana data kan med relativt enkla
medel förändras. De som har ansvaret för de samhällsbetalda
kreditresorna kan sålunda inte vara säkra på att den redovisning
de får innehåller helt korrekta uppgifter. Föreskrifterna om de
registrerande taxametrarna bör ses över och kompletteras, så att
avsikten med dem uppnås.
I motion T916 (v) framhålls att allvarliga problem har
uppstått inom taxinäringen till följd av avregleringen. Särskilt
i storstadsregionerna är vissa chaufförers moral sådan att
kunderna är rädda att åka taxi, säger motionären, som också
framhåller att seriösa taxiåkerier och förare konkurreras ut av
mindre seriösa taxiaktörer genom mer eller mindre lagliga knep.
Taxibolag som försatts i konkurs har strax kunnat återuppstå,
sedan man först -- något som motionären finner särskilt
upprörande -- utnyttjat de möjligheter som den statliga
lönegarantin erbjuder. Vidare påtalas i motionen fusk med
taxametrar och att resenärerna i många situationer har svårt att
bedöma priset för en resa. En annan brist är att man på
beställningscentralerna inte bemödar sig om att välja den
billigaste bilen åt kunderna. Motionären välkomnar den skärpning
av lämplighetsprövningen som regeringen förordar och
understryker att man måste komma till rätta med problemen för
att undvika en återgång till ett reglerat system. En utvärdering
av taxi bör starta omedelbart och leda till förslag för att lösa
den kris som nu råder inom näringen och som hotar både de
seriösa aktörerna och kundernas rättmätiga krav på service och
säkerhet.
I motion T905 (m) framhålls att länsstyrelserna inom ramen för
en skärpt tillsynsverksamhet för taxinäringen även bör
kontrollera att kommunerna ger rimliga förutsättningar för en
sund konkurrens inom näringen.
Motionären erinrar om att det vid avregleringen starkt
betonades att samtliga taxibilar måste förses med
kvittoskrivande taxametrar. Kravet vidhölls även för limousiner
och skolskjutsbilar, eftersom konkurrensen med andra företag i
annat fall skulle snedvridas. Det kan därför inte vara rimligt
-- betonar motionären -- att kommuner nu införskaffar egna
taxibilar som inte uppfyller de krav på taxiutrustning som
ställs på andra åkare. Regelutformningen måste vara lika för
alla.
Uppställningsplatser för taxibilar på gatumark -- fortsätter
motionären -- anordnas av kommunerna och måste vara tillgängliga
för samtliga fordon. På vissa ställen har det dominerande
företaget tilldelats speciella förmåner med skyltning och
turordning, något som försvårar för kunderna att fritt välja
bil. Den kommunala markupplåtelsen måste vara neutral mot
samtliga taxiföretag och kunden skall ha en rimlig möjlighet att
själv välja bil.
Vidare erinrar motionären om att en stor del av taxis
inkomster kommer från den kommunala färdtjänsten. Kommuner och
landsting måste därför se till, understryker han, att
möjligheten till anbudsinlämning fungerar och att det inte
ställs omfattande krav på datoriserad utrustning som ofta är av
begränsad nytta för kunderna och som medför att många mindre
taxiföretag utestängs från möjligheten att delta i färdtjänsten,
även om deras priser är förmånliga.
Slutligen framhåller motionären att det inte är
tillfredsställande om landstingets färdtjänstorganisation
integreras med beställningscentralen för endast ett taxiföretag
och att taximonopolet därigenom återuppstår.
2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor
I motion T220 (nyd) framhålls den betydelse som
bestämmelserna om bilarbetstid har från
trafiksäkerhetssynpunkt och att dessa bör ses över i samråd med
chaufförer och åkerinäringens företrädare.
I motion T902 (s) föreslås en försöksverksamhet med
kollektiv beställningstrafik med bussar i trafikhuvudmännens
regi i syfte att komplettera utbudet av linjetrafik.
3 Utskottets ställningstaganden
3.1 Avregleringen av taxitrafiken
Syftet med den avreglering av taxinäringen som genomfördes år
1990 var att öka utbudet och konkurrensen inom taxiverksamheten
och därmed åstadkomma förbättringar för
resenärerna/konsumenterna.
Till viss del har detta syfte uppnåtts. Tillgången på
taxibilar har ökat och med detta även konkurrensen. Men
avregleringen har också medfört en ökning av antalet oseriösa
taxiföretag som inte följer gällande skatteregler. Det finns
bl.a. anledning att tro att lönegarantin missbrukas av vissa
taxiföretag. Den konkurrens på ojämlika villkor som uppstår
leder alltför ofta till att de seriösa företagen slås ut.
Den oro som råder inom taxinäringen leder också till en ökad
otrygghet hos resenärerna. För att taxikunderna både skall känna
sig trygga och vara säkra på att inte behöva betala ett överpris
för sin resa måste såväl föraren som bilen vara lätta att
identifiera och taxan skall vara tydligt angiven i bilen.
I beslutet om avregleringen ingick en skärpt prövning av
lämpligheten hos dem som söker tillstånd att bedriva yrkesmässig
trafik. Riksdagen beslutade också att den uppföljande kontrollen
av tillståndshavarnas lämplighet skulle skärpas.
Utskottet anser att en sanering av taxinäringen är nödvändig
för att taxikunderna skall kunna åka säkert till en kostnad som
är rimlig i förhållande till resans omfattning. Detta kräver att
tillsynsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen, får de redskap som är
nödvändiga. Detta kräver också att gällande lagstiftning
faktiskt tillämpas och att olaga yrkesmässig trafik beivras i
större utsträckning än vad som för närvarande synes vara fallet.
Skärpningar av lagstiftningen enligt bl.a. följande punkter bör
övervägas.
Krav på ett trafiktillstånd till varje bil -- till
skillnad från dagens situation där varje bolag har ett
tillstånd.
Reglerna för lönegarantin bör inte få missbrukas.
Taxiföretag med stora skulder till samhället bör förlora
trafiktillståndet.
Länsstyrelsen bör vid tillståndsprövning få tillgång till
Riksskatteverkets datalistor.
Rutinerna för utgivande och återlämnande av taxiskyltar samt
för godkännande av taxametrar bör förbättras.
De berörda frågorna bör skyndsamt utredas genom regeringens
försorg. Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag.
Vad utskottet sålunda anfört -- och som innebär att syftet med
motionerna T910 (s) och T916 (v) torde få anses tillgodosett --
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vad gäller de tre frågor -- taxameterkrav,
uppställningsplatser för taxibilar och färdtjänst -- som
behandlas i motion T905 (m) vill utskottet anföra följande.
Enligt 13 a § fordonskungörelsen (1972:595) skall ett fordon
som i enlighet med yrkestrafiklagen används i taxitrafik vara
försett med taxameter av godkänd typ. Undantag från skyldigheten
att ha taxameter får medges av den länsstyrelse som har meddelat
tillståndet till taxitrafik, om det finns särskilda skäl. Enligt
riksdagens beslut år 1988 om avreglering av taxitrafiken kan
dispens från taxameterkravet komma i fråga endast för fordon som
uteslutande används för avtalsbundna skolbarnstransporter
eller för sjuktransporter. Även hyrverkslimousiner o.d. kan i
vissa fall undantas från taxameterkravet. I den mån det
förekommer att kommuner -- såsom görs gällande i motionen --
anskaffar egna taxibilar, skall dessa sålunda vara utrustade med
kvittoskrivande och registrerande taxametrar, såvida inte något
sådant särskilt skäl som riksdagen angav år 1988 föreligger.
Utskottet delar motionärens uppfattning att upplåtelse av
kommunal mark till uppställningsplatser för taxibilar bör ske på
sådant sätt att en sund och rättvis konkurrens mellan olika
taxiföretag befrämjas. Såvitt utskottet kunnat utröna har inte
heller i något fall upplåtelse av kommunal gatumark inneburit
att ett taxiföretag gynnats med särskilda förmåner av den
art som påtalas i motionen.
Vissa kommuner och landsting kräver -- enligt vad utskottet
erfarit -- i upphandlingsavtal om färdtjänst och sjukresor att
taxametrar skall vara så beskaffade att betalning kan ske med en
form av kreditkort som resenärerna förses med genom kommunens
eller landstingets försorg. Kraven ställs mot bakgrund av
önskemål från kommunernas eller landstingens sida att minimera
riskerna för sådana manipulationer med taxametrarna som kan
medföra ökningar av det allmännas utgifter för färdtjänsten.
Vidare förutsätter utskottet att kommuner och landsting
upphandlar samhällsbetalda taxiresor och ser till att dessa
genomförs på ett sådant sätt att samhällets kostnader för
resorna hålls på lägsta möjliga nivå.
Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte för sin del
finna någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av
m-motionen, varför densamma avstyrks.
3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor
Vad gäller kravet i motion T220 (nyd) på en översyn av
bestämmelserna om bilarbetstid vill utskottet erinra om
riksdagens beslut i maj innevarande år med anledning av
proposition 1991/92:130 om vissa normgivningsbemyndiganden på
vägtransportområdet m.m. (bet. TU17, rskr. 141). Beslutet
innebär bl.a. att regeringen -- genom en ändring i lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifter om trafik,
transporter och kommunikationer -- får meddela föreskrifter om
kör- och vilotider vid vägtransporter. Sådana föreskrifter, som
innebär en anpassning till EG:s regler på området i fråga,
förbereds för närvarande inom regeringskansliet, varvid
synpunkter inhämtas från bl.a. Svenska åkeriförbundet,
Biltrafikens arbetsgivareförbund och Svenska
transportarbetareförbundet. Med det anförda finner utskottet
syftet med motionsyrkandet tillgodosett. Yrkandet torde sålunda
inte böra föranleda någon riksdagens åtgärd, varför utskottet
avstyrker detsamma.
Med anledning av kravet i motion T902 (s) på försöksverksamhet
med kollektiv beställningstrafik vill utskottet till en början
erinra om den s.k. kompletteringstrafik som sedan ett tjugotal
år tillbaka allmänt förekommer i glesbygdsområden. Trafiken
utförs mestadels med taxibilar och endast efter beställning men
är likväl linjelagd och tidtabellsbunden. Vidare vill utskottet
fästa uppmärksamheten på de s.k. servicelinjer som för
närvarande finns i ett femtiotal kommuner. Servicelinjer är --
som framgår av utskottets betänkande 1990/91:TU22 -- en form av
kollektivtrafik, särskilt anpassad för äldre och handikappade,
där ett stort steg har tagits mot integrering av dessa
befolkningsgrupper i samhället. Vid inrättandet av servicelinjer
tas särskilda hänsyn till resenärernas behov i fråga om bl.a.
linjesträckning, turintervall och fordonsutformning. Det bör
också framhållas att transportforskningsberedningen har ett
ansvar för allmänt stöd till utveckling av nya trafikformer som
synes ägnat att tillmötesgå motionärens önskemål. Med det sagda
finner utskottet syftet med motionen tillgodosett och att
densamma kan lämnas utan åtgärd från riksdagens sida. Motionen
avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avregleringen av taxi m.m.
att riksdagen med anledning dels av vad som i
propositionen anförs om avregleringen av taxi och om riktlinjer
för en skärpt lämplighetsprövning och uppföljning av
lämpligheten, dels av motionerna 1991/92:T910 och
1991/92:T916 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört, res. (m, fp, c, kds)
2. beträffande taxameterkrav m.m.
att riksdagen avslår motion 1991/92:T905,
3. beträffande bestämmelserna om bilarbetstid
att riksdagen avslår motion 1991/92:T220 yrkande 2,
4. beträffande kollektiv beställningstrafik
att riksdagen avslår motion 1991/92:T902.
Stockholm den 20 oktober 1992
På trafikutskottets vägnar
Birger Rosqvist
I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf
Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Sven-Gösta Signell
(s), Elving Andersson (c), Sten-Ove Sundström (s), Jan Sandberg
(m), Margareta Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors
(nyd), Bo Nilsson (s), Lars Björkman (m), Anita Jönsson (s),
Jarl Lander (s) och Hugo Bergdahl (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Avregleringen av taxi m.m. (mom.1)
Rolf Clarkson (m), Sten Andersson i Malmö (m), Elving
Andersson (c), Jan Sandberg (m), Lars Svensk (kds), Lars
Björkman (m) och Hugo Bergdahl (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Syftet med" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:
Utskottet erinrar om att 1988 års trafikpolitiska beslut
innebar att yrkestrafiklagstiftningen skulle ges en sådan allmän
inriktning att man så långt möjligt undvek konkurrensbegränsande
regler och detaljstyrning av transportverksamheten. Om den då
gällande regleringen, som innebar krav på en ingående prövning
av behovet och lämpligheten av viss trafik, bestämmelser om
trafikeringsplikt, maximitaxa m.m., sades att den från början
hade haft goda syften men att den efter hand alltmer hade fått
karaktären av hinder för en effektiv resursanvändning inom
transportnäringen. Vad som i stället borde eftersträvas var
sådana medel som utan hämmande regleringar leder till en ökad
effektivitet och en bättre kundtjänst. Detta innebar, i princip,
en fri konkurrens och en fri etableringsrätt inom taxinäringen.
En minskad reglering skulle dock inte -- underströks det i
beslutet -- omfatta de regler som gällde om tillståndshavarnas
lämplighet. Tvärtom borde en slopad behovsprövning ersättas med
en mer utvecklad och nyanserad prövning av lämpligheten i syfte
att upprätthålla bl.a. en sund konkurrens och laglydnad inom
branschen.
I den proposition som utskottet nu har att behandla
redovisas för första gången en utvärdering av 1988 års
avregleringsbeslut för riksdagen. Ingenting i denna redovisning
talar enligt utskottets mening för att beslutet bör omprövas och
för att man skall återgå till den ordning för taxitrafiken som
gällde fram till den 1 juli 1990. Utskottet delar sålunda
regeringens uppfattning att 1988 års beslut bör ligga fast och
tillstyrker därmed förslaget att riksdagen godkänner vad som
anförts i propositionen om avregleringen av taxi.
Problem av den art som framhålls i s- och v-motionerna
belyses också i propositionen och ligger till grund för
regeringens förslag om en skärpt lämplighetsprövning och
uppföljande kontroll av lämpligheten. Sålunda framhåller
departementschefen vikten av att länsstyrelserna följer upp
effekterna av det stora antalet konkurser inom taxibranschen och
det angelägna i ett närmare samarbete över huvud taget mellan
länsstyrelserna och skattemyndigheterna. Han betonar också att
skatteeffekterna av avregleringen bör följas upp.
Vidare framhåller departementschefen att informationen
från taxis sida om gällande taxa, trots vissa förbättringar,
på det hela taget måste sägas vara bristfällig. Det blir därför
svårt för kunderna att göra prisjämförelser. Följden blir en
svag priskonkurrens. Detta kan i sin tur medföra -- vid en
eventuell överetablering och utslagning -- att det inte
nödvändigtvis blir taxiföretag med relativt hög taxa som slås ut
i konkurrensen. Departementschefen vill därför betona att en
skärpt uppföljning av trafikutövarnas lämplighet bl.a. innebär
att åtgärder i fråga om tillstånden bör vidtas, då en
tillståndshavare lämnar uppenbart bristfällig taxeinformation.
Kvittoskrivande och registrerande taxametrar, som
riksdagen år 1988 beslöt skulle införas, har -- framhåller
departementschefen -- varit till stor fördel vid debiteringen av
samhällsbetalda resor. Även för andra kundgrupper är
kvittoskrivningen till nytta genom att kvittot anger ett samband
mellan debiterat pris och utförd prestation. I riksdagsbeslutet
år 1988 lades stor vikt vid en fungerande plombering av
taxametrar i syfte att försvåra manipulationer med dessa. En
bruten plombering skall enligt beslutet i vissa fall kunna
utgöra grund för återkallelse av trafiktillstånd. Mot bakgrund
av att flera remissinstanser pekat på problem med plomberingen
av taxametrar har regeringen -- framhålls det i den nu aktuella
propositionen -- uppdragit åt Trafiksäkerhetsverket att utreda
frågan och vidta lämpliga åtgärder.
Utskottet anser som nämnts att 1988 års avregleringsbeslut
bör ligga fast, men vill understryka vikten av att omvandlingen
från en reglerad till en fri marknad sker i godtagbara former.
Taxitrafik bör självfallet bedrivas på ett för kunderna
personligen och för trafiken så säkert sätt som möjligt samt med
beaktande av att konkurrensen inom näringen bör ske på lika
villkor. De riktlinjer som regeringen föreslår för en skärpt
lämplighetsprövning och uppföljande kontroll av lämpligheten
synes utskottet väl ägnade att tillgodose dessa önskemål.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till sådana
riktlinjer.
Kraven i v-motionen på en utvärdering av 1988 års
avregleringsbeslut och på regeringsförslag för att komma till
rätta med problemen inom taxinäringen finner utskottet för sin
del tillgodosedda. Utskottet vill erinra om att riksdagsbeslutet
innebar att Transportrådet årligen skulle rapportera till
regeringen om sina iakttagelser av taxinäringens utveckling.
Sedan rådet avvecklats åligger rapporteringsskyldigheten
Trafiksäkerhetsverket (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. TU18,
rskr. 176). Någon riksdagens åtgärd med anledning av v-motionen
synes mot bakgrund av det anförda inte erforderlig, varför
yrkandet härom avstyrks.
I avvaktan på resultatet av Trafiksäkerhetsverkets
utredningsuppdrag i fråga om plombering av taxametrar torde inte
heller s-motionen behöva föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida. Motionen avstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avregleringen av taxi m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:T910 och
1991/92:T916 godkänner vad som anförs i propositionen om
avregleringen av taxi samt om riktlinjer för en skärpt
lämplighetsprövning och uppföljning av lämpligheten,
Särskilt yttrande
Avregleringen av taxi m.m. (mom. 1)
Birger Rosqvist, Sven-Gösta Signell, Sten-Ove Sundström,
Margareta Winberg, Bo Nilsson, Anita Jönsson och Jarl Lander
(alla s) anför:
För att få en fullständig utredning om nuvarande problem inom
taxiverksamheten är det viktigt att samtliga frågeställningar
belyses och utreds vid ett tillfälle.
Vi förutsätter därför att även krav på obligatorium för alla
taxiföretag att tillhöra en beställningscentral prövas -- i den
utredning som utskottet förordar -- i syfte att komma till rätta
med avarterna inom taxinäringen, framför allt så som den har
utvecklats i storstäderna.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen1
Motionerna2
Utskottet2
1 Avregleringen av taxitrafiken2
1.1 Bakgrund2
1.2 Förslag i 1992 års budgetproposition3
1.3 Motionsförslag3
2 Motionsförslag om vissa andra yrkestrafikfrågor4
3 Utskottets ställningstaganden5
3.1 Avregleringen av taxitrafiken5
3.2 Vissa andra yrkestrafikfrågor6
Hemställan7
Reservation8
Särskilt yttrande10