I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 1991/92:136 med
redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden
under budgetåret 1990/91 samt en motion med anledning av
skrivelsen om avskaffande av Allmänna arvsfonden till förmån för
kommunerna. Utskottet avstyrker motionen och anser att
regeringens skrivelse inte bör föranleda någon åtgärd av
riksdagen.
Regeringens skrivelse
Regeringen har genom skrivelsen 1991/92:136 till riksdagen
överlämnat bokslut avseende budgetåret 1990/91 för Allmänna
arvsfonden samt redovisning för fördelningen av medel från
Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91, upprättad inom
Socialdepartementet och Civildepartementet (Barn- och
ungdomsdelegationen).
Motion
I motion 1991/92:So30 av Birgitta Hambraeus (c), som väckts
med anledning av regeringens skrivelse, yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att avskaffa Allmänna arvsfonden till förmån för kommunerna.
Utskottet
Allmänt om Allmänna arvsfonden
Genom 1928 års arvslag uteslöts kusiner och avlägsnare
släktingar från arvsrätt. Denna begränsning ledde till en
utvidgning av det allmännas arvsrätt. Av förarbetena till
arvslagen framgår att egendom som tillföll det allmänna inte
skulle tas i anspråk för vanliga statsutgifter utan användas för
något visst allmännyttigt ändamål. I arvslagen föreskrevs
sålunda att arv, till vilket ingen arvinge fanns, skulle
tillfalla en fond, benämnd Allmänna arvsfonden. Numera finns den
grundläggande bestämmelsen om Allmänna arvsfondens rätt till arv
i 5 kap. 1 § ärvdabalken. Där sägs att om någon avlider utan att
efterlämna någon arvsberättigad eller testamentstagare skall
kvarlåtenskapen tillfalla Allmänna arvsfonden. Egendom kan också
tillföras fonden genom gåva eller testamente. Närmare
bestämmelser om Arvsfondens ändamål och förvaltningen av fondens
medel finns i lagen (1928:281) om allmänna arvsfonden (AfL).
Enligt 1 § AfL skall den egendom som tillfaller fonden i arv
eller genom gåva eller testamente utan sammanblandning med andra
medel förvaltas av kammarkollegiet som en särskild fond för
främjande av vård och fostran av barn och ungdom samt omsorg om
handikappade. Av 2 § AfL framgår att understöd ur fonden utdelas
av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. I samma
lagrum föreskrivs att understöd inte får lämnas för åtgärd som
det åligger stat eller kommun att bekosta.
Redovisningen för fördelningen av medel
Skrivelsen
I enlighet med riksdagens beslut (1989/90:SoU3, rskr. 14)
skall regeringen regelbundet lämna riksdagen en samlad
redogörelse av hur Allmänna arvsfondens medel fördelas.
Redovisning avseende budgetåren 1988/89 (skr. 1989/90:131) och
1989/90 (skr. 1990/91:137) har lämnats till riksdagen våren 1990
och 1991.
Vid riksdagens behandling av regeringens skrivelse 1990/91:137
hemställde utskottet (1991/92:SoU13) att regeringens redovisning
i fortsättningen borde innehålla såväl en analytisk redogörelse
för medelsfördelningen som en detaljerad sammanställning över
beviljade ansökningar. Den kommande inriktningen av stödet borde
också redovisas. Riksdagen biföll utskottets hemställan.
I nu föreliggande skrivelse redovisar regeringen fördelningen
av medel från Allmänna arvsfonden under budgetåret 1990/91.
Redovisningen innehåller en detaljerad sammanställning av alla
bifallsbeslut under budgetåret. I skrivelsen anges också några
områden som bör prioriteras vid fördelningen av stöd ur Allmänna
arvsfonden under budgetåren 1991/92 och 1992/93. I skrivelsen
lämnas också uppgifter om Allmänna arvsfondens förvaltning. Av
skrivelsen framgår bl.a. följande.
Enligt praxis utgår stöd ur Allmänna arvsfonden till juridiska
personer, t.ex. föreningar, stiftelser och andra organisationer.
Stöd ur fonden utgår inte till reguljär föreningsverksamhet
eller till enskilda personer. Inte heller utgår stöd till
åtgärder som det åligger stat och kommun att betala.
Fr.o.m. budgetåret 1989/90 skall årligen, enligt beslut av
regeringen, 25 % av för utdelning disponibla medel anvisas till
Barn- och ungdomsdelegationen för stöd och fostran av barn och
ungdomar. För budgetåret 1990/91 fanns 150 miljoner kronor för
utdelning, varav 37,5 miljoner kronor avsattes för detta
ändamål. Därutöver har regeringen ställt ytterligare 5 miljoner
kronor ur Allmänna arvsfonden till Barn- och
ungdomsdelegationens förfogande för särskilt projekt. Under
budgetåret har regeringen utöver nämnda anslag bifallit 215
ansökningar med ett sammanlagt belopp av 112 500 500 kr.
Till handikapporganisationer har stöd lämnats till
rekreationsanläggningar, till utrustning av riksorganisationers
kanslier, till utbildnings- och informationsverksamhet och till
försöks- och utvecklingsverksamhet. Stöd till informations- och
utbildningsprojekt har beviljats i syfte att öka kunskapen bland
medlemmar, personalgrupper och allmänhet om de olika
handikappen. Medel för försöks- och utvecklingsverksamhet har
även utgått till föreningar och stiftelser, högskolor och
studieförbund, myndigheter, kommuner och landsting. I de fall
stöd utgått till kommuner och landsting har det enligt
skrivelsen varit fråga om åtgärder för att anpassa bibliotek för
synskadade och rörelsehindrade, anläggande av en lekpark för
handikappade barn samt för försök med familjeverksamhet vid ett
barnhälsocenter. Handikappinstitutet har erhållit stöd till
projekt som enligt skrivelsen ligger utanför institutets
ordinarie uppgifter, bl.a. för att utveckla datateknik i syfte
att öka handikappade personers oberoende. Socialstyrelsen har
beviljats medel för ett projekt om de psykiskt
utvecklingsstördas historia.
För vård av barn och ungdom har stöd lämnats för projekt som i
flertalet fall drivs av föreningar och ideella organisationer.
Bl.a. har stöd utgått till Rädda barnen, BRIS, Röda korset och
till den s.k. ATHENA-Gruppen, vars uppgift varit att förstärka
de drogförebyggande insatser som riktas mot ungdom.
Barn- och ungdomsdelegationen har haft regeringens uppdrag att
fördela medel ur Allmänna arvsfonden till "fostran av ungdom".
Med ungdom avses här åldrarna 7--25 år. Under budgetåret har
Barn- och ungdomsdelegationen bifallit 204 ansökningar med ett
sammanlagt belopp om drygt 51 miljoner kronor. Stöd har utgått
till utvecklande av föreningsliv eller nyskapande verksamhet och
till ungdomslokaler. Projekt där ungdomar blivit delaktiga genom
att själva eller tillsammans med vuxna utveckla olika
verksamheter har särskilt prioriterats, liksom
samverkansprojekt. Många projekt som fått stöd har syftat till
att nå fler ungdomar genom att bredda föreningsverksamheten.
Stöd har även lämnats till bl.a. internationellt ungdomsutbyte
och till insatser mot skadliga effekter av våldsskildringar i
rörliga bilder. I särskild ordning har stöd gått till det s.k.
plus-projektet som är ett samverkansprojekt mellan kommuner och
föreningsliv och vars syfte är att hjälpa utsatta ungdomar i
eftersatta bostadsområden.
Regeringen framhåller att Arvsfonden har en viktig funktion
att fylla när det gäller att undanröja hinder för handikappades
möjligheter att vara med i samhällslivet och delta i olika
aktiviteter. Genom stöd ur fonden kan handikapporganisationer
och andra ideella organisationer ges möjlighet att påbörja och
bedriva utvecklingsarbete av olika slag, som utgör viktiga
komplement till samhällets åtgärder. Även under kommande
budgetår bör projekt med sådan inriktning prioriteras. Stöd bör
även lämnas för att förbättra kunskapen om och öka medvetenheten
kring handikapp. Projekt som gäller kvinnor och handikapp bör
initieras och ges prioritet. Beträffande vård av barn och
ungdomar bör stöd lämnas för bevakning av samhällsfrågor ur
barns perspektiv, liksom bevakning av barns krav i fysisk och
social planering och av barns och ungdomars delaktighet i
kultur- och samhällsliv. Regeringen anser det också vara
angeläget att tillsammans med kommuner och organisationer bygga
upp nätverk/stödgrupper kring ensamförälderhushållen. För
fostran av ungdom bör projekt som rör ungdomars eget skapande,
delaktighet och inflytande stödjas. En av de mest angelägna
insatserna framöver är enligt skrivelsen att motverka
främlingsfientligheten. Regeringen har därför beslutat att
för kommande budgetår avsätta medel för detta ändamål. Även
projekt som gynnar ungdomar i glesbygd, särskilt flickor, kommer
att få stöd. En annan satsning är projekt för databaserad
information. Andra projekt som kommer att stödjas är insatser
för att stärka ungdomar i deras egenskap av konsumenter och för
att stimulera en EG-debatt bland de unga. Utöver dessa områden
bör enligt skrivelsen medlen vara fria för att kunna stödja
projekt och utvecklingsområden som i dag inte kan förutses.
Förvaltningen av medel och rätten att besluta om utdelning
Nuvarande ordning
Som tidigare nämnts får Allmänna arvsfonden egendom genom arv,
gåva eller testamente. I vissa fall får arv, som tillfallit
Arvsfonden, avstås till annan.
Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet som en
särskild fond för främjande av vård och fostran av ungdom samt
omsorgen om handikappade. Arvsfonden är skild från
statskapitalet. Målet för kollegiets fondförvaltning är att den
skall ske så effektivt som möjligt inom ramen för
intressenternas önskemål. En tiondel av de medel som influtit
till fonden under ett år läggs till fonden. Återstoden får
tillsammans med avkastningen delas ut. Understöd ur fonden delas
ut av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.
Kammarkollegiets kostnader för förvaltningen av fonden och
fullgörandet av kollegiets övriga uppgifter enligt AfL betalas
ur fonden med belopp som regeringen bestämmer.
Regeringskansliets kostnader för uppgifter som rör Allmänna
arvsfonden betalas av budgetmedel.
Motionen
I motion 1991/92:So30 (c) begär motionären ett
tillkännagivande om att Allmänna arvsfonden bör avskaffas till
förmån för kommunerna. Motionären anför bl.a. följande. Allmänna
arvsfonden medför utgifter för staten men inga inkomster. Det är
mycket krångligt att få pengar ur fonden. Man binder sig för
lång tid, eftersom pengarna måste lämnas tillbaka om det visar
sig att den anläggning man byggt delvis för fondens pengar efter
en tid hellre bör användas till något annat ändamål. Det blir
också orimligt byråkratiskt och trögt, när vänner till den
avlidne vill att en del av kvarlåtenskapen skall användas t.ex.
för en gravsten. Arvsfonden bör avskaffas. Egendomen bör i
stället tillfalla den kommun där den döde var bosatt. Kommunerna
bör själva få besluta hur tillgångarna skall användas.
Kommunerna kunde använda medlen till att förstärka budgeten
eller t.ex. för att skapa en fond till ändamål som kommunen
anser sig vilja stödja. I och med att kostnaderna för
förvaltningen bestrids ur de medel som på detta sätt tillfaller
kommunen i fråga kommer staten att göra en viss besparing och
åtskillig byråkrati att undvikas.
Utredningsarbete
På initiativ av riksdagen (1989/90:SoU29) har regeringen
den 24 januari 1991 beslutat tillkalla en särskild utredare
med uppdrag att se över Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse
samt vissa frågor rörande dess tillämpning och beslutanderätten
vid utdelning av stöd ur fonden. I sistnämnda hänseende skall
utredaren enligt direktiven (dir. 1991:3) göra en analys och
en bedömning av de innehållsmässiga och administrativa
effekterna av den delegering av arvsfondsärenden till
underordnad myndighet som hittills förekommit. Mot bakgrund av
strävandena att begränsa antalet förvaltningsärenden hos
regeringen bör möjligheterna att delegera även andra grupper av
arvsfondsärenden från regeringen till lämplig myndighet
övervägas. Vidare anges i direktiven bl.a. att utredaren bör
vara fri att behandla även andra frågor rörande Arvsfondens
verksamhet som föranleds av utredningsarbetet. Utredningen, som
fått namnet Arvsfondsutredningen, beräknas avsluta sitt arbete
under hösten 1992.
Tidigare behandling
Vid behandling av regeringens redovisning för budgetåret
1988/89 konstaterade utskottet med anledning av några motioner
att regeringen gett ändamålsparagrafen en vid tolkning.
Utskottet hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till
känna att en översyn av Arvsfondens ändamålsbestämmelse borde
göras, vilket också blev riksdagens beslut (1989/90:SoU29,
rskr. 318). Utskottet var däremot inte berett att ställa sig
bakom kraven i andra motioner om att medlen skall avsättas för
eller tillfalla verksamheter i den kommun där arvlåtaren var
mantalsskriven. Inte heller var utskottet berett att ställa sig
bakom krav på att frågor om anslag ur Allmänna arvsfonden skall
prövas av kommunerna. Riksdagen följde utskottet även i denna
del. I december 1991 avslog riksdagen i enlighet med utskottets
hemställan motionskrav om att förvaltningen av Allmänna
arvsfondens medel bör skötas av resp. kommuns kommunstyrelse
samt krav om att utreda möjligheterna att återföra en del av
Arvsfondens medel till den kommun där arvlåtaren var bosatt
(1991/92:SoU13, rskr. 60). Utskottets motivering till att
avstyrka motionerna var att resultatet av Arvsfondsutredningens
arbete borde avvaktas. Våren 1992 följde riksdagen lagutskottets
hemställan om att avslå motionsyrkande om att kommunerna skall
överta fondens verksamhet på det lokala planet (1991/92:LU35,
rskr. 270). Även lagutskottet hänvisade till
Arvsfondsutredningens pågående arbete.
Utskottets bedömning
Frågor rörande Allmänna arvsfondens ändamålsbestämmelse,
delegation av arvsfondsärenden m.m. är fortfarande under
utredning, och ett betänkande förväntas komma under hösten 1992.
Utskottet anser att utredarens arbete bör avvaktas, varför
motion So30 (c) avstyrks.
Regeringens skrivelse bör inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande avskaffande av Allmänna
arvsfonden
att riksdagen avslår motion 1991/92:So30,
2. beträffande skrivelsen
att riksdagen beslutar att regeringens skrivelse 1991/92:136
inte skall föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 22 oktober 1992
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s),
Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan
Andersson (s), Johan Brohult (nyd), Hans Karlsson (s), My
Persson (m), Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp) och
Chatrine Pålsson (kds).