I betänkandet behandlas 16 motionsyrkanden från den allmänna
motionstiden med krav på åtgärder mot dopning och bruk av
anabola steroider.
Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna att
en samlad översyn snarast bör komma till stånd under
parlamentarisk medverkan. Bl.a. bör en analys göras av
dopningsproblemets omfattning och karaktär samt följderna av
missbruket på kort och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket
av dopningsmedel och annat missbruk och våldsbrott bör också
studeras närmare liksom behovet av ytterligare insatser mot
missbruket. Regeringen bör när översynen genomförts återkomma
till riksdagen.
Motioner
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1993
1992/93:So202 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en noggrann analys av dopningproblemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en kriminalisering av det icke-medicinska
bruket av dopningspreparat,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utökat internationellt samarbete för att
minska användandet av dopningspreparat.
1992/93:So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
som skall lägga fram förslag till åtgärder i syfte att motverka
inflödet i landet av anabola steroidpreparat,
2. att riksdagen hos regeringen begär att en
informationskampanj startas i syfte att för allmänheten klargöra
de medicinska effekterna av ett beroende av anabola steroider.
1992/93:So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm (fp)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utformning och spridning av information om
medel som används i dopningssyfte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skärpning och vidgning av straffområdet
för hantering av dopningsmedel.
1992/93:So230 av Karin Israelsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att i 2 § lagen om förbud mot vissa
dopningsmedel (SFS 1991:1969) införa tillägget "7. konsumeras",
2. att riksdagen beslutar att specialmotiveringen till 2 § p.
7 lagen om förbud mot vissa dopningsmedel (SFS 1991:1969) ges
följande lydelse: "Med konsumtion av dopningsmedel förstås varje
medveten tillförsel av dopningsmedel till den egna kroppen vare
sig den utförs av den dopade själv eller någon annan",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bestämmelser för provtagning för att spåra
dopningspreparat.
1992/93:So254 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en lag mot bruk av anabola steroider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättandet av en dopningsenhet.
1992/93:So272 av Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i lagen
(1991:1969) om förbud mot vissa dopningsmedel att även bruk av
dessa medel omfattas,
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om
anstaltspersonalens ökade möjligheter till kontroll utreds.
1992/93:So273 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om användning av dopningspreparat.
1992/93:So277 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en samlad satsning på
dopningsproblemets omfattning och karaktär och vilka
förebyggande insatser som krävs.
Utskottet
Allmänt om dopning
Dopning har länge använts i samband med idrottsutövning och
innebär i princip att idrottsutövaren försöker att förbättra sin
prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Hittills har de
farmakologiska dopningsmedlen dominerat i detta sammanhang.
Förutom dessa medel kan nämnas bloddopning, där en del av
idrottsutövarens blod lagras och reinfunderas strax före en
tävling för att hans syretransportkapacitet skall öka.
Internationella olympiska kommittén (IOC) tog inför 1986 års
olympiska spel fram en lista över substanser som var att
betrakta som dopningsmedel. IOC:s lista hålls aktuell genom
upprepade revideringar.
Den i Sverige centrala definitionen på dopning är antagen av
Riksidrottsmötet 1989 och bygger på IOC:s definition som lyder:
"Dopning är användandet av substanser tillhörande de olika
grupperna av förbjudna medel, men också användandet av illegala
metoder, som t.ex. bloddopning." Härtill hör den nyss nämnda
dopningslistan, som senast reviderats i april 1990, då
erytropoietin tillkom.
IOC ackrediterar dopningslaboratorier efter vissa normer. År
1990 fanns 20 ackrediterade laboratorier. Ett av dessa är
Dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus.
För kontrollverksamheten har Sveriges riksidrottsförbund (RF)
ca 200 ideellt arbetande kontrollfunktionärer som utför oanmälda
stickprovskontroller under träningsperioderna och förannonserade
kontroller i samband med tävlingar. Dopningsprovet är ett
urinprov, som skickas till laboratoriet för analys.
Analysresultatet meddelas RF:s dopningskommission, som i
händelse av positivt resultat anmäler ärendet till berört
specialförbund för bestraffning. Kommissionen bevakar
specialförbundets bestraffning och kan överklaga ärendet till
Riksidrottsnämnden.
Inom den svenska idrottsrörelsen bedrivs ett arbete i
internationell samverkan för att få fram nya analysmetoder. En
lista över dopningspreparat har utarbetats i samarbete mellan
idrottsrörelsen, Apoteksbolaget och Läkemedelsverket.
Idrottsrörelsen har också tagit initiativ för att få till stånd
en märkning av de förbjudna dopningsmedlen.
I Sverige är förskrivningen av de läkemedel som används i
dopningssammanhang enligt uppgift förhållandevis liten. Det
stora tillflödet av anabola steroider sker genom införsel från
utlandet. Möjligheten till legal införsel för privat bruk är med
hänsyn till de bestämmelser som gäller begränsad. Införseln är
till allra största delen illegal.
Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel
I proposition 1990/91:199 lades fram förslag till en särskild
lag om förbud mot vissa dopningsmedel. Förslaget omfattade
syntetiska anabola steroider, testosteron och dess derivat,
tillväxthormon samt kemiska substanser som ökar produktion och
frigörelse av testosteron och dess derivat eller av
tillväxthormon.
De angivna medlen får inte annat än för medicinskt eller
vetenskapligt ändamål införas i landet, överlåtas, framställas,
förvärvas i överlåtelsesyfte, bjudas ut till försäljning eller
innehas.
Uppsåtlig överträdelse av lagens förbud -- dopningsbrott --
kan straffas med fängelse upp till två år. För ringa brott är
påföljden böter eller fängelse i högst sex månader. När det
gäller olovlig införsel hänvisas till bestämmelserna i
varusmugglingslagen.
I propositionen redovisades fakta bl.a. kring
dopningsverksamheten, idrottsrörelsens åtgärder för att öka
kunskaperna om dopningsproblemet, inflödet av anabola steroider
från utlandet samt internationellt samarbete (s. 6--11) vartill
hänvisas.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:SoU7
tillstyrkte socialutskottet propositionens förslag. Utskottet
uttalade bl.a. (s. 10): Utvecklingen borde följas noga eftersom
utvecklingen när det gäller användningen av dopningsmedel inom
idrotten och kunskapen om dessa medel sker snabbt.
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1992.
Motioner
Analys av dopningsproblemet
Två motioner tar upp behovet av en noggrann analys av
dopningsproblemet.
I motion So202 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om en
noggrann analys av dopningsproblemet (yrkande 1).
Motionärerna anför att analysen förslagsvis bör göras av
Socialstyrelsen i samarbete med t.ex. Läkemedelsverket. Syftet
med analysen skulle vara att se på olika dopningspreparats
inverkan på människors hälsa. Motionärerna ser en koppling till
en del av de senaste årens våldshändelser och användningen av
dopningspreparat. De anser att åtgärder snarast måste vidtas.
I motion So277 av Ingbritt Irhammar och Stina Gustavsson
(c) begärs också ett tillkännagivande om behovet av en samlad
satsning för att få mer kunskap om dopningsproblemets omfattning
och karaktär och vilka förebyggande insatser som kan vara
nödvändiga. Motionärerna pekar på att kartläggning av
missbrukets omfattning, forskning om samband mellan missbruk av
anabola steroider och aggressioner/våldsbrott samt information
på kort och lång sikt kan vara några lämpliga åtgärder.
Utökad information m.m.
I tre motioner ställs krav på utökad information om de
medicinska effekterna m.m. vid användningen av anabola
steroider.
I motion So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting
(fp) hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en
informationskampanj startas i syfte att för allmänheten klargöra
de medicinska effekterna av ett beroende av anabola steroider
(yrkande 2).
I motion So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm
(fp) begärs ett tillkännagivande om utformning och spridning
av information (yrkande 1). Motionärerna anför att en
opinion måste skapas mot användningen av artificiella medel i
tränings- och tävlingssammanhang och föreslår att
informationsmaterial bör tas fram av exempelvis
Folkhälsoinstitutet, idrottens olika organisationer, skola samt
hälso- och sjukvården.
I motion So254 av Fanny Rizell (kds) begärs ett
tillkännagivande om vad i motionen anförts om inrättandet av en
dopningsenhet. Motionären anför att en central dopningsenhet
borde inrättas, förslagsvis inom Folkhälsoinstitutets
ansvarsområde med uppgift bl.a. att sprida information. Anabola
steroider var till en början ett elitidrottsproblem men bruket
har spridit sig till allt större kretsar och man kan nu tala om
samhällsproblem, heter det i motionen. Missbruket kan leda till
våldsbrott. Användningen av anabola steroider bör förebyggas
från centralt håll, anser motionären.
Aktuellt
Civilministern, som har ansvaret för bl.a. ungdomsfrågorna
i regeringen, inbjöd i januari 1993 till en hearing om ungdomar
och dopning i syfte att få ökade kunskaper om dopning,
dopningens spridning och konsekvenser samt om de ungdomsmiljöer
där dopning förekommer. De aspekter som belystes särskilt var
dopning och dess betydelse för att nå vissa ungdomsideal
dopningens utveckling från idrottsproblem till samhällsproblem
dopning som inkörsport till drogmissbruk och brottslighet
initiativ som tagits mot dopning
Folkhälsoinstitutet, vilket startade sin verksamhet den 1
juli 1992, har till uppgift att på nationell nivå förebygga
sjukdomar och annan ohälsa och främja en god hälsa för alla. Ett
av de övergripande målen för institutet är att främja samarbetet
mellan olika organ för att påverka förhållanden av betydelse för
folkhälsan. Institutet arbetar programinriktat och bedriver
program bl.a. inom områdena Alkohol och narkotika samt ungdomars
hälsa. Folkhälsoinstitutet anser att kunskapsunderlaget om
anabola steroider är för dåligt. Institutet planerar att under
hösten 1993 starta en dopningsjour på Huddinge sjukhus i
samarbete med Dopningslaboratoriet där. Det skall bli en
telefonjour, bemannad även på kvällstid. Jouren kommer troligen
att förläggas till farmakologiska kliniken och fungera som en
utökad läkemedelsinformationscentral. Dopningsjouren kommer i
första hand att drivas som ett treårsprojekt. Institutet
planerar också att vidareutbilda informatörer. Det gäller
personal inom skolhälsovård samt berörda lärare. Konferenser och
utbildningspaket planeras för detta ändamål läsåret 1993/94.
Institutet kommer också att satsa på allmänt förebyggande
åtgärder med bl.a. information riktad till ungdomar på ungdomars
språk.
Dopningslaboratoriet vid Huddinge sjukhus drivs numera som
en egen resultatenhet inom den medicinska divisionen.
Verksamheten bekostas till stor del via medel från
Riksidrottsförbundet (närmare 7 miljoner kronor). Vidare
erhåller laboratoriet intäkter i samband med analysverksamhet
vid internationella tävlingar m.m. Under år 1992 fick
laboratoriet ta emot några tusen telefonsamtal med frågor om
dopning och anabola steroider m.m. Laboratoriet har också en
steroidmottagning.
Riksidrottsförbundet får också ta emot tusentals
telefonsamtal årligen om dopning m.m. och har därför tagit
initiativ till den dopningsjour som nu skall startas. Enligt
förbundet var det år 1989, när den promemoria (Ds 1989:60)
Åtgärder mot doping lades fram, som senare utgjorde grund för
lagstiftningen på området, inte känt vilken utbredning den
"kosmetiska" dopningen (bodybuilding) egentligen har.
Även Apoteksbolaget informerar om dopning. Bolaget för en
förteckning över läkemedel som är registrerade i Sverige och som
faller under dopningsreglerna den, s.k. röda listan. Den finns
tillgänglig på alla apotek och distribueras dessutom inom
idrottsrörelsen. Listans huvudsakliga syfte är att förhindra
ofrivillig dopning.
Bolaget har framställt en affisch "Läkemedel och idrott --
risk för dopning". Den innehåller i stort samma information som
den röda listan. Affischen är främst avsedd för idrottshallar,
simhallar, föreningslokaler etc. Vidare har bolaget tagit fram
föreläsningsmaterial om dopning. Det används främst av
apotekspersonal när dessa informerar skolelever, sköterskor,
idrottsföreningar etc.
Tidningen Apoteket, apotekets kundtidning, har vid flera
tillfällen innehållit artiklar om dopning. Nr 2/93 t.ex.
behandlade riskerna med anabola steroider.
Apoteksbolaget håller kontinuerligt all personal informerad om
dopningsproblemen eftersom apoteken får många frågor från
allmänheten om dopningspreparat. Frågor och svar om dopning
dokumenteras och lagras i en intern databas.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan, som bl.a.
förmedlar basfakta om droger till organisationer, myndigheter,
massmedia m.fl. I de regelbundna skol- och
värnpliktsundersökningar som CAN utför ingår numera frågor om
användningen av anabola steroider. Någon utvärdering föreligger
ännu inte. CAN planerar också att göra en kartläggning om
missbrukets utbredning när det gäller dessa medel m.m.
Stöd ur Allmänna arvsfonden beslutades i mars 1993 till
Föreningen Tjejer mot doping för antidopningsprojektet Stoppa
Steroiderna. Projektets syfte är att genom teater och
information sprida kunskap om dopning främst bland högstadie-
och gymnasieelever samt ta initiativ till arbetsgrupper.
Kriminalisering m.m.
I fyra motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om
att kriminalisering bör ske av det icke-medicinska bruket av
dopningspreparat, nämligen i motionerna So202 av Sten Svensson
m.fl. (m) (yrkande 2), So230 av Karin Israelsson (c) (yrkande
1), So254 av Fanny Rizell (kds) (yrkande 1) samt So272 av
Liisa Rulander (kds) (yrkande 1). Motionärerna anför bl.a. att
det är uppenbart att lagstiftningen inte lyckats hindra
konsumtionen av preparaten. I motion So273 av Birthe Sörestedt
och Bengt Silfverstrand (s) (yrkande 2) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om
användning av dopningspreparat. Motionärerna anser att en sådan
användning kan jämställas med missbruk av narkotika. I motion
So214 av Lennart Fremling och Barbro Westerholm (fp) begärs
ett tillkännagivande om att en skärpning och vidgning av
straffområdet för hantering av dopningsmedel bör övervägas.
I motion So230 begärs att specialmotiveringen till en ny
punkt med förbud mot konsumtion i 2 § lagen med förbud mot vissa
dopningsmedel borde utformas på följande sätt. "Med konsumtion
av dopningsmedel förstås varje medveten tillförsel av
dopningsmedel till den egna kroppen vare sig den utförs av den
dopade själv eller någon annan" (yrkande 2).
Bakgrund
I proposition 1990/91:199 om förbud mot vissa
dopningsmedel gjordes följande överväganden av
departementschefen såvitt gällde själva bruket av dopningsmedel.
På narkotikaområdet är det egna bruket kriminaliserat. Det har
från vissa håll gjorts gällande att även själva konsumtionen av
dopningsmedel bör falla inom det kriminaliserade området. En
sådan kriminalisering ger uttryck för att samhället tar avstånd
från varje befattning med de olika medlen. Ett sådant
avståndstagande skulle kunna vara påkallat inte minst för att
motverka att ungdomar dras in i en konsumtion av dessa medel som
kan få konsekvenser för den unges utveckling. Jag har förståelse
för dessa synpunkter. De anabola steroiderna och andra aktuella
medel kan emellertid inte bedömas medföra lika allvarliga
skadeverkningar som narkotika, eftersom dopningsmedlen inte
anses vara beroendeframkallande. Avgränsningen av det straffbara
området bör därför ske med utgångspunkt i den inom svensk
straffrätt vägledande principen att inte straffbelägga handling
som riktar sig mot den egna personen. I motsats till
förhållandet på narkotikaområdet finns det ingen tradition i
vårt land att se dopning som kriminell handling. Genom de
föreslagna åtgärderna i kombination med betydande
informationsinsatser samt idrottsrörelsens egen
kontrollverksamhet bör man ändå kunna vidta effektiva åtgärder
för att komma åt dopningsproblemet. Själva bruket av anabola
steroider och andra hormonella medel för dopningsändamål bör
sålunda i vart fall för närvarande inte kriminaliseras.
Sammanfattningsvis innebär mitt förslag en i väsentliga
avseenden motsvarande uppbyggnad av lagregleringen som den
gällde på narkotikaområdet före den senaste ändringen i
narkotikastrafflagen år 1988, då även bruket av narkotika blev
straffbart.
Krav på utökat internationellt samarbete
I motion So202 av Sten Svensson m.fl. (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om utökat internationellt samarbete för att minska användandet
av dopningspreparat (yrkande 3). Motionärerna anför att
smugglingen av dopningspreparat är ett växande problem från det
forna östblocket, framför allt från Ryssland. I dessa länder
säljs preparat fortfarande öppet. Det är viktigt att svenska
myndigheter i ökad omfattning informerar sina ryska
motsvarigheter om hur allvarligt Sverige ser på smugglingen från
Ryssland och bistår ryska tullmyndigheter att stoppa den. Vidare
bör Sverige i internationella fora försöka uppnå internationella
bestämmelser om förbud för hantering av icke medicinsk
användning av dopningpreparat, heter det i motionen. I motion
So213 av Kenth Skårvik och Charlotte Branting (fp) hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som
skall lägga fram förslag till åtgärder i syfte att motverka
inflödet i landet av anabola steroidpreparat (yrkande 1).
Motionärerna anför att rapporter från tull och polismyndigheter
ger vid handen att inflödet av anabola steroider till Sverige
från framför allt östländerna ökat under det senaste året.
Provtagning m.m.
I motion So230 av Karin Israelsson (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen
om bestämmelser för provtagning för att spåra dopningspreparat
(yrkande 3). I motionen anförs bl.a. följande. Med hänsyn
till att regeringsformen ger medborgarna skydd mot påtvingade
kroppsliga ingrepp utan stöd i lag är det angeläget att klara
bestämmelser utfärdas om provtagning. Här står samhällets och
idrottens intressen att skapa ändamålsenliga former för
provtagning vid dopningsmisstanke mot grundlagens krav på värn
av den personliga integriteten. En rimlig balans mellan
motstridiga intressen vore, enligt motionen, att personer som
deltar i idrottstävlingar arrangerad av myndighet eller av
organisation som uppbär statliga eller kommunala bidrag samt
personer som tränar i lokaler som uppbär sådana bidrag eller mot
avgift upplåtes till allmänheten i samband med träning eller
tävling skulle kunna underkastas kroppsvätskeprov för att påvisa
dopningsmissbruk. Bestämmelserna om provtagning bör, enligt
motionen, införas i en särskild paragraf i dopningslagen. För
den enskilde dopningsmissbrukaren behöver en generell
provtagning inte medföra några allvarliga men, enligt
motionären. Tvärtom visar all erfarenhet att en tidig upptäckt
kan vara avgörande för att med rimliga insatser kunna styra en
individ bort från dopningsmissbruket.
Utskottets bedömning
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det
icke-medicinska bruket av anabola steroider och andra
dopningsmedel är djupt oroande. Flera initiativ har visserligen
nyligen tagits av myndigheter och organisationer för att sprida
information om dopningsmedel och konsekvenserna av användningen
av sådana men enligt utskottets uppfattning bör en samlad
översyn snarast komma till stånd under parlamentarisk medverkan.
Inledningsvis bör en analys göras av dopningsproblemets
omfattning och karaktär samt av följderna av missbruket på kort
och lång sikt. Kopplingen mellan missbruket av dopningsmedel och
annat missbruk och våldsbrott bör studeras närmare liksom
behovet av ytterligare insatser mot missbruket. Sådana insatser
kan vara att kriminalisera det icke-medicinska bruket av dessa
medel, ökade möjligheter till provtagning och ökade
internationella insatser för att stoppa insmugglingen av dessa
medel. Även behovet av resurser till förbättrade
informationsinsatser genom Folkhälsoinstitutet, hälso- och
sjukvården, skolan och idrottens organisationer bör övervägas.
Regeringen bör när översynen genomförts återkomma till riksdagen
i dessa frågor. Det anförda bör riksdagen, enligt utskottet, ge
regeringen till känna med anledning av motionerna So202 (m),
So213 (fp), So214 (fp), So230 (c), So254 (kds), So272 (kds)
yrkande 1, So273 (s) yrkande 2 och So277 (c).
Testning av intagna på kriminalvårdsanstalter
I motion So272 av Liisa Rulander (kds) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att frågan om anstaltspersonalens ökade
möjligheter till kontroll utreds (yrkande 2). Motionären
anför att missbruk av dopningsmedel utgör ett stort problem på
anstalterna.
Utskottet har erfarit att regeringen nyligen har beslutat
att överlämna en skrivelse från Föreningen Styresmän och
Assistenter m.fl. vid Kriminalvårdsanstalterna till
Fängelseutredningen (Ju 1992:06). I skrivelsen hemställs om en
lagändring, som syftar till att möjliggöra testning av intagna
för att fastställa eventuell förekomst av anabola steroider.
Utskottet gör följande bedömning.
Den fråga som aktualiseras i motion So272 yrkande 2 skall
övervägas av Fängelseutredningen. Motionen är alltså
tillgodosedd. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Hemställan
Utskottet hemställer1. beträffande en översyn av
dopningsproblemet
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So202,
1992/93:So213, 1992/93:So214, 1992/93:So230, 1992/93:So254,
1992/93:So272 yrkande 1, 1992/93:So273 yrkande 2 och
1992/93:So277 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
2. beträffande anstaltspersonals möjligheter till
kontroll
att riksdagen avslår motion 1992/93:So272 yrkande 2.
Stockholm den 6 maj 1993
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo
Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif
Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), Hans
Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp) och
Chatrine Pålsson (kds).