Socialpolitik -- inriktning och anslag



<div class="sidhuvud_publikation">Socialutskottets betänkande</div>
<div class="sidhuvud_beteckning">1992/93:SOU15</div>
<h1>Socialpolitik -- inriktning och anslag</h1>
<hr class="sidhuvud_linje">
<h2>Innehåll</h2>
<ul><li class="innehall_lista"><a href="#bsam">Sammanfattning</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bprop">Proposition 1992/93:100 bilaga 6</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bmot">Motioner</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#btext">Utskottet</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bhemst">Hemställan</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#bres">Reservationer</li></a><li class="innehall_lista"><a href="#binh">Innehållsförteckning</li></a></ul>
<pre>1992/93</pre>
<pre></pre>
<pre>
SoU15</pre>
<a name="bsam"></a><h2>Sammanfattning</h2><pre>I betänkandet behandlas först frågor om inriktningen av
socialpolitiken mot bakgrund av uttalanden i budgetpropositionen
och motioner väckta under den allmänna motionstiden. Därefter
behandlas anslagsyrkanden och andra yrkanden i
budgetpropositionen inom utskottets beredningsområde och
motioner med anknytning härtill.</pre>
<pre>Äldrefrågor (även anslagen E 1 och E 6) och alkoholfrågor
behandlas i separata betänkanden (1992/93:SoU16 och 17), varvid
även material från två offentliga utfrågningar redovisas. Vissa
anslag behandlas senare i samband med förslag från regeringen i
särpropositioner (G 5, G 9, G 11 och G 16).</pre>
<pre>Utskottet ställer sig bakom den inriktning av socialpolitiken
som anges i budgetpropositionen. Motioner från s, nyd och v om
en annan inriktning av delar av socialpolitiken avstyrks av
utskottet.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig med ett undantag bakom regeringens
anslagsförslag och övriga förslag i budgetpropositionen och
avstyrker samtliga motioner som rör de olika sakområdena. När
det gäller förslaget att överföra ansvaret för tillsynen av den
medicinska delen av skolhälsovården anser utskottet att den
utvärdering som Skolverket påbörjat bör avvaktas. Den föreslagna
överföringen av medel från Skolverket till Socialstyrelsen bör
därmed inte göras.</pre>
<pre>S-ledamöterna och nyd-ledamoten redovisar i olika
reservationer sin syn på inriktningen av socialpolitiken och i
vissa andra frågor.</pre>
<pre>
FEMTE HUVUDTITELN</pre>
<a name="bprop"></a><h2>Proposition 1992/93:100 bilaga 6</h2><pre>Regeringen har under anslagen A 1 och A 2 (s. 7 och 8)
föreslagit</pre>
<pre>A 1 att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 52839000 kr,</pre>
<pre>A 2 att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 77933000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen B 1 (s. 22 och 23) och B 4--B 6
(s.26--28) föreslagit</pre>
<pre>B 1 att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17000000000 kr,</pre>
<pre>B 4 att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 3110000000 kr,</pre>
<pre>B 5 att riksdagen till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 8530000
kr,</pre>
<pre>B 6 att riksdagen till Bidrag till kostnader för
internationella adoptioner för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 28800000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen D 1--D 6 (s. 88--99) föreslagit</pre>
<pre>D 1 att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på
1211332000 kr,</pre>
<pre>D 2 att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185220000 kr,</pre>
<pre>D 3 att riksdagen till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i
krig för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
164300000 kr,</pre>
<pre>D 4 att riksdagen till Bidrag till Spri för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 26300000 kr,</pre>
<pre>D 5 att riksdagen till Bidrag till WHO för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 29800000 kr,</pre>
<pre>D 6 att riksdagen till Bidrag till WHO-enheten för
rapportering av läkemedelsbiverkningar för budgetåret 1993/94
anvisar ett anslag på 2591000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen E 3--E 5 (s. 110--121) och E
7--E9 (s. 121--124) föreslagit</pre>
<pre>E 3 att riksdagen till Statsbidrag till vårdartjänst m.m.
anvisar ett förslagsanslag på 136580000 kr,</pre>
<pre>E 4 att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 60023000 kr,</pre>
<pre>E 5 att riksdagen till Bidrag till handikapporganisationer för
budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 129248000 kr,</pre>
<pre>E 7 att riksdagen till Ersättning för texttelefoner för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 67700000
kr,</pre>
<pre>E 8 att riksdagen till Ersättning till Postverket för
befordran av blindskriftsförsändelser för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 49825000 kr,</pre>
<pre>E 9 att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206000000
kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen F 1--F 3 föreslagit</pre>
<pre>F 1 att riksdagen till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 480000000 kr,</pre>
<pre>F 2 att riksdagen till Bidrag till organisationer för
budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på
31630000 kr,</pre>
<pre>F 3 att riksdagen till Bidrag till Centralförbundet för
alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1993/94 anvisar
ett anslag på 7964000 kr.</pre>
<pre>Regeringen har under anslagen G 3 och G 4 (s. 159--170), G
6--G8 (s.171--189), G 10 (s. 190--192), G 12--G 15 (s.
193--203) och G17 (s.204 och 205) föreslagit</pre>
<pre>G 3
dels att riksdagen godkänner att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom Socialstyrelsens
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen
förordats i avsnittet Slutsatser,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 316395000 kr,</pre>
<pre>G 4 att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 136555000 kr,</pre>
<pre>G 6
dels att riksdagen godkänner att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom Läkemedelsverkets
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen
förordats i avsnittet Slutsatser,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret
1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,</pre>
<pre>G 7
dels att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som
i propositionen anförts om en avveckling av den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Rättsmedicinalverket för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 163136000 kr,</pre>
<pre>G 8
dels att riksdagen godkänner att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd skall vara i enlighet med vad i
propositionen förordats i avsnittet Slutsatser,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens
ansvarsnämnd för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
14560000 kr,</pre>
<pre>G 10 att riksdagen till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag
på 13921000 kr,</pre>
<pre>G 12 att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
5998000 kr,</pre>
<pre>G 13
dels att riksdagen godkänner att den övergripande
målsättningen för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad i propositionen
förordats i avsnittet Slutsatser,</pre>
<pre>dels att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8971000 kr,</pre>
<pre>G 14 att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 6027000 kr,</pre>
<pre>G 15 att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470000000 kr,</pre>
<pre>G 17 att riksdagen till Avvecklingskostnader för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 36775000 kr.</pre>
<a name="bmot"></a><h2>Motioner</h2><pre>Motioner under Riktlinjer</pre>
<pre>1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om demokratisering av den offentliga sektorn,</pre>
<pre>2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en bred
parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en
rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och
kvalitetskontroll.</pre>
<pre>1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i välfärden.</pre>
<pre>1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny socialpolitik.</pre>
<pre>1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdens resurser bör
fördelas rättvist och efter behov,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär att Sjukvårdsutredningen
skall få i ytterligare uppdrag att belysa en garanti för den
lika rätten och fördelningen efter behov av hälso- och
sjukvårdens resurser,</pre>
<pre>6. att riksdagen beslutar ta initiativ till överläggningar
mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, i syfte att gemensamt
fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av sjukvården i
enlighet med vad som anförts i motionen.</pre>
<pre>1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hälso- och sjukvården,</pre>
<pre>3. att riksdagen hos regeringen begär initiativ till
överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte
att fastlägga principer för en omstrukturering av sjukvården i
enlighet med vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en politik för att främja barns
levnadsvillkor,</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen,</pre>
<pre>4. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och
tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och
kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra
huvudmän.</pre>
<pre>1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994.</pre>
<pre>1992/93:So609 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en politik för att främja barns
levnadsvillkor,</pre>
<pre>2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket
lagstöd som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och
tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och
kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra
huvudmän,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen.</pre>
<pre>1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag.</pre>
<pre>1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne Jönsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag.</pre>
<pre>1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny familjepolitik,</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om införande av vårdnadsersättning,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avveckling av den nuvarande
föräldraförsäkringen i sin helhet,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avveckling av alla statliga bidrag till
den kommunala barnomsorgen,</pre>
<pre>10. att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr,</pre>
<pre>12. att riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner
för budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än
regeringen föreslagit.</pre>
<pre>1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ny familjepolitik.</pre>
<pre>1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult (nyd) vari
yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara
producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion
och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer
patienten,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett ersättningssystem bör introduceras
som är baserat på behov och prestationer i stället för på
budgetsystem, och som därför är oberoende av planmässig
tilldelning av resurser och kortsiktiga politiska beslut,</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det dubbla och ibland tredubbla
huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, att en
huvudman skall ha det totala ansvaret,</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att det holländska sjukvårdssystemet bör
studeras av våra sjukvårdspolitiker.</pre>
<pre>1992/93:A811 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas</pre>
<pre>23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett vårdnadsbidrag till
småbarnsföräldrarna.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget B 1. Allmänna barnbidrag</pre>
<pre>1992/93:So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om flerbarnstilläggen.</pre>
<pre>1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om barnbidraget.</pre>
<pre>1992/93:So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att
högskolestuderande på grundnivå i så kallat ERASMUS-utbyte
erhåller samma sociala förmåner som forskare och anställda i
svenska företag utomlands.</pre>
<pre>1992/93:So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt
belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag enligt
vad i motionen anförts.</pre>
<pre>1992/93:So611 av Roland Lében (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en utredning i syfte att kartlägga förutsättningarna för, och
konsekvenserna av, behovsprövat barnbidrag.</pre>
<pre>1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ny utformning av barnbidragen,</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsning av rätten till bidrag för
höginkomstfamiljer,</pre>
<pre>9. att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget B 4. Bidragsförskott</pre>
<pre>1992/93:So612 av Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ändring av bidragsförskottslagen i syfte att minska
överkompensering av vårdnadshavare.</pre>
<pre>1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas</pre>
<pre>8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om avveckling av systemet med
bidragsförskott,</pre>
<pre>11. att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94
anvisar 0 (noll) kr.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget D 1. Bidrag till hälso- och sjukvård</pre>
<pre>1992/93:So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas att riksdagen begär att regeringen omgående vidtar
åtgärder och tillskjuter medel för att lösa frågetecknen kring
TWAR.</pre>
<pre>1992/93:So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om inrättandet av ett rikscentrum för barn som
utsatts för sexualbrott.</pre>
<pre>1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för
budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit enligt vad i motionen anförts om ett startbidrag till
ett rikscentrum för barn som utsatts för sexualbrott.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget D 2. Insatser mot aids</pre>
<pre>1992/93:So513 av Johan Brohult (-) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att samhället bör få ökade befogenheter
för att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken
är stor.</pre>
<pre>1992/93:Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds) vari
yrkas</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hiv/aidsupplysningen.</pre>
<pre>
Motion under anslaget D 4. Bidrag till Spri</pre>
<pre>1992/93:So433 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att avveckla statens del av Spri.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget E 4. Bidrag till viss verksamhet för
personer med funktionshinder</pre>
<pre>1992/93:So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid
rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder.</pre>
<pre>1992/93:So283 av Ingvar Björk och Jan Andersson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid
rekreationsverksamheten för personer med funktionshinder.</pre>
<pre>
Motion under anslaget E 5. Bidrag till handikapporganisationer</pre>
<pre>1992/93:So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget E 9. Bilstöd till handikappade</pre>
<pre>1992/93:So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att förutsättningarna
för att upphäva åldersgränserna i det statliga bilstödet utreds.</pre>
<pre>1992/93:So244 av Gunnar Thollander (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av översyn av bilstödet till
handikappade.</pre>
<pre>1992/93:So258 av Lars Sundin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilstödet.</pre>
<pre>1992/93:So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s) vari
yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om komplettering av bilstödet för de
handikappade.</pre>
<pre>1992/93:So295 av Sonja Rembo (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att frågan om bilstöd till neurosedynskadade och andra
armskadade snarast blir föremål för utredning och åtgärder.</pre>
<pre>1992/93:So297 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en översyn av reglerna för bilstöd till
handikappade.</pre>
<pre>1992/93:So424 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget F 2. Bidrag till organisationer</pre>
<pre>1992/93:So242 av Sigrid Bolkéus och Lahja Exner (s) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
statliga medel bör anslås till hjälporganisationer som bistår
(arbetar för) bostadslösa och uteliggare.</pre>
<pre>1992/93:So262 av Erling Bager m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen ur Socialdepartementets anslag F 2. Bidrag till
organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar 4 000 000 kr att
av regeringen användas till ett engångsbidrag till Lewi Pethrus
stiftelse för filantropisk verksamhet.</pre>
<pre>1992/93:Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>3. att riksdagen till Bidrag till organisationer (F 2) för
budgetåret 1993/94 anslår 1 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit enligt vad i motionen anförts om behovet av
stimulansbidrag till kvinnojourerna.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget G 3. Socialstyrelsen</pre>
<pre>1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett epidemiologiskt centrum skall
placeras på Folkhälsoinstitutet,</pre>
<pre>5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar
för utarbetandet av folkhälsorapporter.</pre>
<pre>1992/93:So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94
anslår 5000000 kr utöver vad regeringen föreslagit till en
kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera
och utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor.</pre>
<pre>1992/93:Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>5. att riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94
anslår 100000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
enligt vad i motionen anförts om att renodla styrelsens
tillsynsroll och avknoppa annan verksamhet.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget G 4. Folkhälsoinstitutet</pre>
<pre>1992/93:So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter
med folkrörelse.</pre>
<pre>1992/93:So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och
tobak.</pre>
<pre>1992/93:So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för
fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och
administreras av nämndens kansli.</pre>
<pre>1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas</pre>
<pre>6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om informationsinsatser om skydd mot sexuellt
överförbara sjukdomar.</pre>
<pre>
Motion under anslaget G 7. Rättsmedicinalverket</pre>
<pre>1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c, kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala.</pre>
<pre>
Motion under anslaget G 12. Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor</pre>
<pre>1992/93:So445 av Liselotte Wågö (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en genomgång av de regler som gäller vid adoption av barn
födda i Sverige av utländska kvinnor.</pre>
<pre>
Motion under anslaget G 14. Statens handikappråd</pre>
<pre>1992/93:So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas</pre>
<pre>1. att riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret
1993/94 anslår 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit
enligt vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för
små och mindre kända handikappgrupper.</pre>
<pre>
Motioner under anslaget G 15. Statens institutionsstyrelse</pre>
<pre>1992/93:So201 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om lokalisering av Statens institutionsstyrelse till Västerås.</pre>
<pre>1992/93:So207 av Roland Sundgren och Margareta Israelsson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Västerås som lokaliseringsort
för Statens institutionsstyrelse.</pre>
<pre>1992/93:So212 av Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering till
Skövde av den statliga institutionsstyrelsen.</pre>
<pre>1992/93:So226 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Statens institutionsstyrelse
bör förläggas till Gotland.</pre>
<pre>1992/93:So233 av Ingvar Johnsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att förlägga Statens institutionsstyrelse
till Vänersborg och att koncentrera utbildningen för
behandlingspersonal vid barn- och tonårshem till Vänersborg.</pre>
<pre>1992/93:So256 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om Skövde som lokaliseringsort för Statens
institutionsstyrelse.</pre>
<pre>1992/93:So263 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att lokalisera Statens institutionsstyrelse till
Härnösand.</pre>
<pre>1992/93:So308 av Tage Påhlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att den nya myndigheten Statens institutionsstyrelse med
fördel kan lokaliseras till Härnösand.</pre>
<pre>1992/93:So311 av Birgitta Carlsson och Bengt Kindbom (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokalisering av Statens
institutionsstyrelse till Skövde.</pre>
<pre>1992/93:So312 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om lokaliseringen av SIS, Statens
institutionsstyrelse, till Östersund.</pre>
<pre>1992/93:A404 av Birger Andersson (c) vari yrkas</pre>
<pre>2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den nya myndigheten, Statens
institutionsstyrelse, bör placeras i Västerås.</pre>
<pre>1992/93:A422 av Marianne Jönsson m.fl. (c, s, fp) vari yrkas</pre>
<pre>3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokalisering till Kalmar län av den
statliga institutionsstyrelsen.</pre>
<a name="btext"></a><h2>Utskottet</h2><pre>Inriktningen av socialpolitiken</pre>
<pre>Budgetpropositionen</pre>
<pre>I budgetpropositionen 1992/93:100 bilaga 6 redovisar
regeringen sin syn på inriktningen av välfärdspolitiken.</pre>
<pre>Regeringens ekonomiska politik syftar till att förbättra det
allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att
utveckla och förbättra den offentliga sektorns insatser för
välfärd och social omsorg. I detta syfte har regeringen påbörjat
en valfrihetsrevolution och genomfört insatser för dem som är
särskilt utsatta. De stora transfereringssystemen skall dels
kompensera för inkomstbortfall på grund av ohälsa eller ålder,
dels ge inkomstutfyllnad i övrigt under livets normala skeenden.</pre>
<pre>Den strukturella obalansen i Sveriges ekonomi medför enligt
propositionen att utvecklingen av välfärdspolitiken måste ske
under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande gap mellan
behov och resurser ställer krav på en effektivisering och
prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar och
ökade inslag av konkurrens. Därtill måste de sociala utgifterna
begränsas. Detta kräver bl.a. att socialförsäkringssystemen
reformeras med den inriktningen samtidigt som de skall ge
trygghet och stimulera till arbete och sparande, heter det.</pre>
<pre>Socialdepartementets ansvarsområde innefattar en stor del av
den offentliga sektorn. Detta gäller mätt i såväl utgifter som
antal anställda. Staten ansvarar för det ekonomiska
trygghetssystemet som omfattar socialförsäkringarna och
anslutande bidragssystem. Vad gäller vård och omsorg så anger
staten nationella mål, utövar tillsyn över och utvärderar
verksamheten, medan den konkreta utformningen och
verkställigheten i ökande utsträckning hanteras av kommunerna
och landstingen.</pre>
<pre>De samlade sociala utgifterna inkl. landstingens och
kommunernas utgifter för sjukvård, barnomsorg, äldre- och
handikappomsorg och andra sociala insatser beräknas budgetåret
1993/94 uppgå till drygt 460 miljarder kronor. Detta motsvarar
ca 32 % av BNP.</pre>
<pre>Knappt 260 miljarder kronor (56 %) av de samlade sociala
utgifterna utgörs av transfereringar till hushållen. Staten och
socialförsäkringssektorn svarar för ca 95 % av dessa
transfereringsutgifter.</pre>
<pre>Ett utmärkande drag för regeringens politik är ökad valfrihet.
En förutsättning är därvid att olika hinder för fri etablering
och fritt utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort. I
propositionen aviseras att etableringsfrihet skall införas
stegvis för bl.a. läkare och tandläkare. Ett första steg tas
genom husläkarreformen och den pågående översynen av
tandvårdsförsäkringen.</pre>
<pre>Ett annat utmärkande drag för regeringens politik rör sociala
rättigheter. I propositionen aviseras ett kommande förslag om en
utvidgad rättighetslagstiftning för personer med
funktionshinder, grundad på Handikapputredningens
huvudbetänkande. Husläkarreformen innebär i detta sammanhang att
alla invånare i Sverige skall få möjlighet att själva välja en
husläkare. Utgångspunkten för såväl dagens som ett framtida
pensionssystem är att det dels skall ge en grundtrygghet
oberoende av inkomst, dels ge en inkomstrelaterad ersättning
beroende av antalet och storleken av intjänade pensionspoäng.</pre>
<pre>Ett tredje utmärkande drag för regeringens politik på området
gäller omprövning av socialförsäkringssystemen. Regeringen har
initierat en omfattande genomgång och omprövning av de stora och
viktiga transfereringssystemen. En parlamentariskt sammansatt
arbetsgrupp har till uppgift att utarbeta ett nytt system för
den allmänna pensioneringen. En beredning kommer inom kort att
tillsättas i syfte att genomföra en ny försäkringsmodell som
bl.a. innebär att sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna flyttas ut
ur statsbudgeten.</pre>
<pre>Ett antal åtgärder har vidtagits för att minska kostnaderna
inom socialförsäkringen. Förslagen om införande av en karensdag,
sänkta ersättningar i sjukförsäkringen samt för vissa
pensionsförmåner, höjd pensionsålder och en uppstramning av
arbetsskadebegreppet förväntas enligt propositionen ge betydande
kostnadsminskningar.</pre>
<pre>Sammantaget innebär budgetförslaget inom Socialdepartementets
område att anslagen minskar med 13 291 900 000 kr. Den beräknade
utgiftsminskningen budgetåret 1993/94 är främst en konsekvens av
att de specialdestinerade bidragen till kommunerna ersatts av
ett generellt statsbidrag under sjunde huvudtiteln.</pre>
<pre>Beträffande budgetförslagens huvudinriktning anförs bl.a.
följande.</pre>
<pre>Familjepolitiken syftar till att främja valfrihet och
jämställdhet mellan kvinnor och män. Det familjepolitiska stödet
består av ekonomiskt familjestöd, barnomsorg och förebyggande
åtgärder som syftar till att ge barn god hälsa och en bra miljö.
Samhällets direkta ekonomiska stöd till barnfamiljer utgörs
främst av allmänna barnbidrag inkl. flerbarnstillägg,
bostadsbidrag, föräldraförsäkring, bidragsförskott,
barnpensioner  samt vårdbidrag för barn med funktionshinder. Det
ekonomiska familjestödet syftar till att omfördela resurser över
livscykeln och ge barnfamiljerna ekonomisk grundtrygghet under
den period de har en stor försörjningsbörda. Det sammanlagda
direkta stödet till barnfamiljerna beräknas till ca 48 miljarder
kronor år 1993. Från den 1 januari 1993 överförs statsbidraget
till barnomsorgen till ett nytt statligt utjämningsbidrag till
kommuner.</pre>
<pre>Barnomsorgspolitiken syftar, enligt propositionen, till
att ge  valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av
barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder
för fri etablering och fritt nyttjande av olika
barnomsorgsformer tas bort. Om varje familj får lösa
barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas större trygghet
för barn och föräldrar. När de ekonomiska förutsättningarna så
medger, kommer regeringen att lägga fram ett förslag till
vårdnadsbidrag. Regeringen har också för avsikt att vidta andra
åtgärder för barns miljö och uppväxtvillkor. Ett förslag om
inrättande av en ombudsman för barn och ungdom och ett förslag
om familjerådgivningens framtida organisation och finansiering
kommer att läggas fram senare i vår.</pre>
<pre>Från socialförsäkringssystemet utgår förmåner som kan
hänföras till två olika huvudändamål -- försäkring vid sjukdom
och handikapp och försäkring vid ålderdom m.m.</pre>
<pre>Förmåner som utgår i samband med sjukdom och handikapp är
sjukpenning, ersättningar i samband med rehabilitering,
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, läkemedelsförmåner,
tandvårdsersättning, förtidspensioner, arbetsskadeersättning,
handikappersättning och ersättning vid närståendevård. Därtill
kommer att förtidspensionärer kan ha rätt till kommunalt
bostadstillägg.</pre>
<pre>De socialförsäkringsförmåner som är hänförliga till ålderdom
är ålderspensioner i form av folkpension och allmän
tilläggspension (ATP), kommunalt bostadstillägg till
folkpension, delpension och särskilt pensionstillägg till
föräldrar som vårdat handikappade barn. Till denna kategori
hänförs även efterlevandepensioner till vuxna.</pre>
<pre>Under andra hälften av 1980-talet har utgiftsutvecklingen inom
sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen ingivit stark oro
enligt propositionen. Samtidigt gäller att det allmänna
pensionssystemet, dvs. folkpensioneringen och ATP-systemet,
under de närmaste årtiondena framöver kommer att ställas inför
betydande problem kostnadsmässigt och i finansieringshänseende.
Mot bakgrund av de påfrestningar som den svenska
samhällsekonomin för närvarande är utsatt för krävs enligt
propositionen att i stort sett alla grupper i samhället gör
uppoffringar för att förbättra statens finanser. Under hösten
1992 har därför i enlighet med den överenskommelse som träffats
mellan regeringen och Socialdemokraterna en rad åtgärder
vidtagits med syfte att begränsa socialförsäkringsutgifterna och
förbättra statens finanser.</pre>
<pre>Avgörande inför framtiden vad gäller såväl sjuk- och
arbetsskadeförsäkringarna som den allmänna pensionsförsäkringen
är att systemen skall vara robusta och ekonomiskt stabila. I
propositionen anförs att det är angeläget att åstadkomma
tydligare samband mellan förmåner och avgifter. Detta kan
motivera såväl inslag av självrisk och egenavgifter som en mera
tydlig koppling mellan försäkringsutgifter och avgifter än vad
som hittills gällt för socialförsäkringen. I propositionen sägs
att det inte finns något realekonomiskt utrymme för kompensation
för deprecieringen (den svenska kronans sjunkande kurs), varken
för löntagare eller för någon annan grupp. Mot denna bakgrund
kommer inte ersättningarna i socialförsäkringen att tillåtas öka
med de priseffekter som kan hänföras till deprecieringen.
Regeringen återkommer med förslag i denna fråga.</pre>
<pre>För att komma till rätta med problemen vad gäller
kostnadsutvecklingen inom arbetsskadeförsäkringen tillsatte
regeringen en utredning som bl.a. hade att överväga förslag till
ändring av grunderna för vad som skall betraktas som
arbetsskada. Med utgångspunkt från utredningens betänkande har
regeringen förelagt riksdagen förslag om ändring av begreppet
arbetsskada. Kravet på skadlighet hos en arbetsmiljöfaktor
föreslås höjas från sannolikhet till hög grad av sannolikhet.
Samtidigt föreslås kravet på orsakssamband mellan skadlig
inverkan i arbete och den försäkrades skada skärpas. De nya
reglerna kommer successivt att leda till stora besparingar i
arbetsskadeförsäkringen heter det i propositionen.</pre>
<pre>Fr.o.m. den 1 januari 1993 kommer vidare lokala försök att
bedrivas med finansiell samordning mellan hälso- och sjukvård
och socialförsäkring. Syftet är enligt propositionen att skapa
incitament inom systemen för socialförsäkring resp. hälso- och
sjukvård för att de gemensamma resurserna utnyttjas på bästa
sätt så att medborgarna får bättre vård samtidigt som samhällets
totala kostnader minskar. I de lokala försöken får
sjukvårdshuvudmannen och försäkringskassan tillsammans möjlighet
att göra satsningar inom hälso- och sjukvården som bedöms leda
till kortare sjukskrivningsperioder.</pre>
<pre>Under de senaste åren har besparingsåtgärder vidtagits för att
motverka utgiftsökningarna inom tandvårdsförsäkringen. Olika
försöksverksamheter pågår nu i syfte att pröva olika system för
ersättning från försäkringen till huvudmännen. I syfte att bl.a.
minska det allmännas kostnader och uppnå ett bättre
resursutnyttjande har en översyn av tandvårdsförsäkringen
påbörjats. Översynen skall syfta till en reformerad
tandvårdstaxa och skapa förutsättningar för en fri anslutning
till försäkringen.</pre>
<pre>I propositionen sägs att det finns skäl att hysa viss oro för
utvecklingen av och hållbarheten i det nuvarande
pensionssystemet till följd dels av den otillfredsställande
ekonomiska tillväxten, dels av den demografiska utvecklingen som
förutses efter sekelskiftet. Ytterligare en faktor som enligt
propositionen talar för att pensionssystemet behöver reformeras
är det svaga sambandet mellan avgifter och förmåner i dagens
ATP-system.</pre>
<pre>I propositionen sägs att i en situation då samhällsekonomin
utsätts för kraftiga påfrestningar måste
socialförsäkringssystemets olika utgifter prövas på nytt. Bl.a.
mot denna bakgrund föreslår regeringen sänkt kompensationsgrad i
delpensionsförsäkringen till 50 % av inkomstbortfallet. Vidare
föreslås en höjning av åldersgränsen för rätt till delpension.</pre>
<pre>Det övergripande målet för hälso- och sjukvården i Sverige
är enligt propositionen en god hälsa och en vård på lika villkor
för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett ålder
och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. För en
utvecklad verksamhetsuppföljning och kvalitetssäkring inom
hälso- och sjukvården måste de övergripande målen preciseras i
delmål, heter det i propositionen. Delmålen bör avse såväl det
medicinska som sociala innehållet i verksamheten och omfatta
medicinska mål, omvårdnadsmål och servicemål. Även
personalpolitiska och organisatoriska mål hör hit. Att formulera
delmålen är enligt propositionen främst en uppgift för
sjukvårdshuvudmännen och de som är verksamma inom sektorn.</pre>
<pre>Den pågående förnyelsen av hälso- och sjukvården är enligt
propositionen angelägen. Ett viktigt inslag är en ökad
kontinuitet mellan patienter och personal inom hälso- och
sjukvården, främst inom den öppna vården och i förhållande till
läkarna. Den planerade husläkarreformen är ett led i regeringens
strävanden. Målet är att alla människor vid utgången av år 1995
skall ha tillgång till en husläkare. Andra viktiga inslag i
förnyelsen är ökad valfrihet för den enskilde i hans vårdsökande
men också för personalen vad gäller drift- och arbetsformer.
Staten bör enligt propositionen bidra till en utveckling av den
offentliga sektorn genom att undanröja etableringshinder och
skapa förutsättningar för konkurrensneutralitet mellan olika
vårdproducenter. I propositionen sägs att etableringsfrihet
skall införas stegvis för bl.a. läkare och tandläkare.</pre>
<pre>Det fortsatta förnyelsearbetet inom hälso- och sjukvården
måste enligt propositionen ske inom en resursram som är förenlig
med en samhällsekonomi i balans. Detta understryks av den
finansiella situation som sjukvårdshuvudmännen nu står inför.
Landstingsförbundet beräknar att landstingens skatteintäkter för
år 1993 kommer att svara för ca 80 % av finansieringen av hälso-
och sjukvården, statsbidragen inkl. ersättningar från
sjukförsäkringen för 10 % och övriga inkomster, bl.a.
patientavgifter, för resterande 10 %.</pre>
<pre>Statsbidragens betydelse som finansieringskälla för hälso- och
sjukvården har successivt minskat under senare år. Nya vägar kan
behöva sökas vad gäller statsmakternas möjligheter att följa
utvecklingen av hälso- och sjukvården ur ett riksperspektiv och
verka för att de övergripande målen uppnås, heter det.</pre>
<pre>Enligt propositionen är det viktigt att de primärpreventiva
insatserna, dvs. arbetet med att förhindra att skada uppkommer
eller sjukdom bryter ut, intensifieras. Folkhälsoinstitutet, som
arbetar tvärsektoriellt, är ett viktigt led i folkhälsoarbetet.
Även det blivande epidemiologiska centrumet vid Socialstyrelsen
med huvuduppgift att på nationell nivå följa och analysera
orsaker till ohälsa och förekomst av sjukdomar bör få stor
betydelse för det fortsatta folkhälsoarbetet.
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen har nyligen fått ett
uppdrag angående stöd och vård till personer med anorexi och
bulimi.</pre>
<pre>En proposition på grundval av Psykiatriutredningens betänkande
med förslag om den psykiatriska vården kommer att läggas fram av
regeringen.</pre>
<pre>Läkemedelsförsörjningen ses över för närvarande särskilt med
avseende på Apoteksbolagets framtida roll och
verksamhetsinriktning.</pre>
<pre>Två stora parlamentariska utredningar arbetar på hälso- och
sjukvårdens område. Den ena utredningen har i uppdrag att dels
analysera hälso- och sjukvårdens resursbehov fram till år 2000,
dels överväga hur hälso- och sjukvården bör finansieras och
organiseras på den övergripande samhällsnivån. Övervägandena
skall grundas på en analys och värdering av i första hand tre
olika finansierings- och organisationsmodeller -- en utformad
landstingsmodell, en modell där hälso- och sjukvårdens samtliga
resurser läggs hos primärvården samt en modell där resurserna
samlas hos en eller flera försäkringsgivare. Den andra
utredningen har till uppgift bl.a. att överväga hälso- och
sjukvårdens roll i det moderna välfärdssamhället och lämna
förslag till vilka etiska principer som bör ligga till grund för
prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Båda utredningarna
skall slutredovisa sina arbeten under år 1994.</pre>
<pre>Regeringens utgångspunkt för handikappolitiken är
uppfattningen om alla människors lika värde och lika rätt.
Reformarbetet inom handikappområdet fortsätter och
intensifieras. En av de allra viktigaste uppgifterna inom
välfärdspolitiken sägs vara att förbättra levnadsförhållandena
för personer med funktionshinder. Det ekonomiska stödet till
familjer med funktionshindrade barn har påtagligt förbättrats.
Vidare avser regeringen att senare i vår lägga fram förslag om
långtgående förbättringar för framför allt personer med
omfattande funktionshinder. En ny lag skall införas som skall ge
bl.a. personer med utvecklingsstörning och personer med andra
stora och varaktiga funktionshinder rätt till vissa angivna
stödinsatser såsom t.ex. rådgivning och annat personligt stöd,
personlig assistans, avlösarservice och ledsagarservice. Barn
och ungdomar som behöver bo utanför föräldrahemmet skall ges
rätt till boende i familjehem eller bostad med särskild service.
Även vuxna föreslås få en rätt till bostad med särskild service.</pre>
<pre>Regeringens ambition är att förbättra den sociala omsorgen
genom valfrihet i välfärdspolitiken och genom särskilda insatser
för de sämst ställda. Frågan om hur enskildas rättigheter bör
definieras övervägs för närvarande i Socialtjänstkommittén (S
1991:07). Kommittén har också i uppdrag att göra en allmän
översyn av socialtjänstlagen. Ett uppdrag har givits till
Socialstyrelsen att bl.a. följa individ- och familjeomsorgens
insatser riktade till utsatta barn och  ungdomar med deras
familjer.</pre>
<pre>I propositionen aviseras att en ny prostitutionsutredning
skall tillsättas för att bl.a. kartlägga prostitutionens
omfattning och överväga insatser mot prostitution.</pre>
<pre>När det gäller ungdomsvård och missbrukarvård framhålls i
propositionen att staten får ett samlat huvudmannaskap för de
särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen fr.o.m. den 1 juli 1993
då Statens institutionsstyrelse inrättas. Enligt propositionen
är det viktigt att det råder balans mellan å ena sidan den tunga
institutionsvården och å andra sidan de kommunala insatserna när
staten övertar ansvaret för tvångsvården inom socialtjänsten.
Det finns därför behov av att skapa incitament för att utveckla
kommunernas insatser för missbrukare och utsatta ungdomar. Ett
specialdestinerat statsbidrag till missbrukarvården och
ungdomsvården bör därför behållas.</pre>
<pre>Sammanfattningsvis sägs i propositionen att det är viktigt att
den satsning som genomförts under senare år innebärande att
betydande statliga medel ställts till förfogande i syfte att
utveckla en offensiv narkomanvård i kommunerna fullföljs. Av
särskild betydelse är att förbättra samverkan mellan bl.a.
socialtjänst, kriminalvård och psykiatri när det gäller vård och
behandling av narkotikamissbrukare. När det gäller
hivförebyggande insatser bland narkotikamissbrukare finns det
enligt propositionen behov av insatser från centralt håll.
Regeringen avser att återkomma i frågan.</pre>
<pre>Enligt propositionen är det yttersta målet för
narkotikapolitiken att skapa ett samhälle fritt från
narkotika. Syftet med den svenska narkotikapolitiken är att på
alla nivåer och områden markera ett avståndstagande från
narkotikan. Här måste efterfrågedämpande åtgärder, åtgärder för
att begränsa tillgången och kontrollinsatser gå hand i hand
heter det. Det förebyggande arbetet som tidigare bedrevs av
regeringens s.k. ATHENA-grupp fullföljs nu av
Folkhälsoinstitutet. I syfte att än tydligare markera att
narkotikamissbruk inte accepteras framhålls att regeringen
nyligen föreslagit en skärpning av straffskalan vid ringa
narkotikabrott på så sätt att fängelse förs in i straffskalan
för eget bruk av narkotika. Vidare aviseras ett förslag om
ändring i narkotikakontrollagen i syfte att kontrollera
hanteringen av vissa kemiska ämnen som kan användas vid illegal
narkotikatillverkning. Regeringens samordningsorgan för
narkotikafrågor (SAMNARK) har i uppdrag att verka för en
förbättrad samordning av samhällets insatser inom
narkotikaområdet. I propositionen betonas att det
internationella samarbetet mot narkotika är utomordentligt
betydelsefullt. Sverige deltar mycket aktivt i det
internationella samarbetet mot narkotika inom FN och
Europarådet. Sverige är för närvarande medlem av FN:s
narkotikakommission.</pre>
<pre>Motioner om socialpolitikens inriktning</pre>
<pre>Allmänt om välfärdspolitiken</pre>
<pre>I motion 1992/93:So304 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en syneförrättning i
välfärden. Motionärerna anser att det finns starka skäl att
organisera en syneförrättning av hur de traditionella
välfärdsmålen förverkligas i människors vardag. Det är viktigt
att medborgarna har förtroende för de demokratiska
institutionerna. Motionärerna  framhåller att de nationella mål
som riksdagen ställt upp är högt ställda och syftar till att ge
alla människor tillgång till utbildning, sjukvård och omsorg på
lika villkor. I dag är dock en berättigad fråga om det finns en
dramatiskt växande klyfta mellan bra nationella välfärdsmål och
kommunernas och landstingens möjlighet och ambition att
genomföra dem. Motionärerna anser att det finns behov av en
analys av effekterna av de nyliberala experiment som genomförs i
vissa kommuner och landsting och nämner som exempel att
marknadslösningar i vård och omsorg vilkas syfte sades vara
valfrihet har visat sig få motsatt effekt. Enligt motionärerna
skulle en parlamentarisk beredning genomföra en nationell
syneförrättning där olika utvärderande organisationer och
myndigheter får samla sin sakkunskap och fånga upp
händelseutvecklingen och analysera dess för- och nackdelar.
Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med
skattestopp och ekonomiska åtstramningar mot kommunerna försatt
dessa i en utomordentligt svår situation. Sakområden som
motiverar särskild uppmärksamhet är bl.a. höjningar av de
kommunala avgifterna, missbrukarvården, utsatta ungdomars
situation och primärvårdens mål och förverkligande.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av vilket lagstöd
som krävs för att garantera rättssäkerhet, sekretess och
tystnadsplikt, likabehandlingsprincipen, uppföljning och
kvalitetskontroll när kommuner lämnar över verksamhet till andra
huvudmän (yrkande 4). I motion 1992/93:So609 av Maj-Inger
Klingvall m.fl. (s) framställs ett liknande yrkande (yrkande
2).</pre>
<pre>I motion 1992/93:So294 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om
demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1).
Motionärerna anser att regeringen nu skrotar den svenska
modellen för välfärd. Förändringar och försämringar i den
generella välfärden sker enligt motionärerna okänsligt och på
lösa grunder. De anför vidare att det är under mottot valfrihet
som entreprenader ges men motionärerna anser att valfrihet
innebär att den enskilde får välja service själv i stället för
att bli hänvisad till en service som lagts ut på ett privat
företag. Motionärerna anser att regeringen bör byta ut
privatisering mot en demokratisering av den offentliga sektorn.
Vidare hemställs att riksdagen begär att regeringen tillsätter
en bred parlamentarisk utredning med uppgift att utarbeta en
rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och
kvalitetskontroll (yrkande 2). Vad som nu behövs för att
garantera en verklig valfrihet för människor är enligt
motionärerna en översyn av hela fältet, av vad som är bra och
vad som är dåligt. Hur en rättighetslagstiftning skall kunna
införas som säkrar människors rätt till vård, omvårdnad och
annan samhällsservice. Hur kvalitet i sådan verksamhet skall
garanteras och vilka kvalitetskontroller och kvalitetssäkringar
som det är möjligt att organisera.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So315 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om en ny socialpolitik (yrkande 1). Motionärerna
föreslår att dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av
en ekonomisk socialhjälp i form av sociallön eller sociallån. En
generell grundtrygghetsprincip bör införas som träder in när en
människa av något skäl inte kan försörja sig. Grundskydd skall,
enligt motionärerna, vara ett skyddsnät men får inte ligga på en
nivå där det kan upplevas som något attraktivt att sträva efter
eller att behålla.</pre>
<pre>
Familjer och barn</pre>
<pre>I motion 1992/93:So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om en politik för att främja barns levnadsvillkor (yrkande
1). Motionärerna framhåller att den generella
välfärdspolitiken har en avgörande betydelse för barnens
välbefinnande och positiva utveckling. Över 40 % av
nedskärningarna i kommunerna nästa år kommer att drabba
barnomsorg och grundskola men det har knappast förekommit någon
debatt om vilka konsekvenser detta får för innehållet i t.ex.
barnomsorgsverksamheten. Motionärerna menar att regeringens
ekonomiska politik riskerar att rycka undan grunden för den
generella välfärdspolitiken. Urholkningen av kommunernas ekonomi
slår mot barnen som grupp och bidrar till en ökad skiktning
mellan olika grupper av barn. I motion 1992/93:So609 av
Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) framförs liknande synpunkter
(yrkande 1).</pre>
<pre>I motion 1992/93:So604 (s) begärs också ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
principerna för rättvisa, kvalitet och valfrihet i barnomsorgen
(yrkande 3). Motionärerna anför att valfriheten inskränks
kraftigt genom höjda och differentierade avgifter. Höga
enhetstaxor missgynnar kraftigt låginkomsttagare. Även när det
gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten enligt
motionärerna. På mindre orter privatiseras barnomsorgen.
Föräldrar som vill ha kommunal barnomsorg på hemorten har ingen
möjlighet att välja. Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att
välja familjedaghem minskar. Detta drabbar också
infektionskänsliga barn och allergibarn som inte klarar att
vistas i stora grupper. Enligt motionärerna är den grundläggande
rättigheten en lagstadgad rätt till plats. Då ställs inga barn
utanför. Barnomsorgen bör vidare finansieras solidariskt så att
alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga plats. Den
bör också styras demokratiskt så att verksamheten planeras för
alla barn så att också barn med behov av särskilt stöd kan ges
lika rätt till omsorg. I motion 1992/93:So609 (s) framförs
liknande synpunkter (yrkande 4).</pre>
<pre>I motion 1992/93:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om de  negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2).
Motionen i sin helhet berör olika aspekter på barnfamiljerna och
jämställdhetsfrågorna. Motionärerna anser inte att
vårdnadsbidrag är ett bra alternativ. Ett vårdnadsbidrag skulle
motverka jämlikheten mellan män och kvinnor och konservera de
segregerade könsrollerna med ett hushållsansvar och ett
försörjningsansvar. En majoritet av kvinnorna vill ha ett arbete
utanför hemmet och de skall inte behöva vara dubbelarbetande,
vilket många tvingas till med det traditionella ansvar som
kvinnorna har för barn och hem, heter det. Dubbelarbetet sliter
hårt. Vårdnadsbidrag leder till lägre livslön, mindre
sjukpenning och en fattigare ålderdom. Motionärerna anser att
vårdnadsbidrag är en fattigdomsfälla som kraftigt skall avvisas.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd)
begärs ett tillkännagivande till regeringen vad i motionen
anförts om en ny familjepolitik (yrkande 1).</pre>
<pre>Samma yrkande finns i motion Fi211 (yrkande 9) av Ian
Wachtmeister m.fl. (nyd). Motionärernas förslag går ut på att
subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag
och bidragsförskott används till dels ett vårdnadsbidrag som
betalas under barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag
som utbetalas till sexton års ålder. Enligt motionärerna spar
skattebetalarna 24 miljarder kronor per år med ett sådant
system. Förslaget utvecklas närmare i motion So617. Motionärerna
begär ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om införande av vårdnadsersättning (yrkande 2),
avvecklingen av den nuvarande föräldraförsäkringen i sin helhet
(yrkande 5) och avveckling av alla statliga bidrag till den
kommunala barnomsorgen (yrkande 6). I motionen hemställs
också att riksdagen till Bidrag till föräldraförsäkringen för
budgetåret 1993/94 anvisar 0 (noll) kr (yrkande 10) samt att
riksdagen till Statligt utjämningsbidrag till kommuner för
budgetåret 1993/94 anvisar 14 000 000 000 kr mindre än
regeringen föreslagit (yrkande 12).</pre>
<pre>Motionärerna föreslår införandet av en vårdnadsersättning för
alla barn mellan noll och sex år. Beloppen föreslås variera med
barnets ålder samt innehålla ett tak per månad och familj
oavsett antalet barn. Vårdnadsersättningen föreslås bli
skattefri och disponeras fritt av föräldrarna. De skall kunna
använda pengarna som lön till sig själva för sin barnomsorg och
då bör ersättningen bli pensionsgrundande. Ersättningen skall
också kunna användas till att köpa extern barntillsyn på t.ex.
daghem eller genom att anställa en barnflicka. Motionärerna
anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och bidrag
till barnomsorg har urartat. Lagstiftningen hindrar individer
att fatta sina egna beslut inom familjens ram.
I motion A811 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
ett vårdnadsbidrag (yrkande 23). Motionärerna anser att den
som väljer att avstå från förvärvsarbete på hel- eller deltid
medan barnen är små också bör ha rätt att få del av
samhällsstödet till barnomsorg. En särskild "barnomsorgslag" får
inte genomföras utan att den kan kopplas till rätten att få ett
vårdnadsbidrag heter det i motionen. Familjepolitiken blir på så
sätt komplett.</pre>
<pre>Också i motion 1992/93:So613 av Ulla Tillander och Marianne
Jönsson (c) hemställs om ett tillkännagivande om vad i
motionen anförts om behovet av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna
anför att en grupp för vilken ett vårdnadsbidrag skulle betyda
mycket är ensamstående föräldrar eftersom man i den situationen
i allmänhet är tvingad att arbeta heltid för att klara
försörjningen. Ett rätt konstruerat vårdbidrag bör enligt
motionärerna ge en ekonomisk kompensation för den som förkortar
sin arbetsdag från åtta till sex timmar, antingen det är en
ensamstående förälder eller en annan småbarnsfamilj. Dessutom
visar erfarenheten, enligt motionärerna, att den positiva
effekten av två timmars nedsatt arbetstid är mycket större än
vad man anar på arbetslust, hälsa och välbefinnande.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So606 av Mikael Odenberg (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
införande av vårdnadsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1994.
Motionären anför att genom omfördelningen av de offentliga medel
som i dag utgår till alla familjer via föräldraförsäkringen och
till vissa familjers barnomsorg via statsbidrag till kommunerna,
kan ett vårdnadsbidrag införas utan ytterligare belastning på
statsbudgeten. Ett vårdnadsbidrag bör, enligt motionären, vara
lika för alla barn mellan ett och tre år.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvården</pre>
<pre>I motion 1992/93:So449 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts
om hälso- och sjukvården (yrkande 2). I motionen föreslås
förändringar när det gäller organisation och inriktning av
verksamheter för socialförsäkringarnas, hälso- och sjukvårdens,
företagshälsovårdens och primärkommunernas del. Syftet är att
bättre anpassa välfärdspolitiken till samhällets nya
förutsättningar och att stärka de finansiella sambanden mellan
olika samhällsorgan. Syftet är också att stärka de krafter som
motverkar ohälsa och som främjar ett aktivt liv. Motionärerna
anser att det är viktigt att primärvården byggs ut så att den
får större slagkraft i att förebygga ohälsa. Primärvården har
också möjlighet att utvecklas så att mer vård kan klaras utanför
sjukhusen. Gamla och handikappade behöver den bredd i
rehabilitering och distriktssköterskevård som primärvården
tillhandahåller. Mödra- och barnhälsovård måste ges fortsatt
stort utrymme. På grund av det befolkningsansvar som finns i
primärvården kan en utbyggnad betyda mycket för folkhälsan och
den samlade hushållningen med sjukvårdens resurser. När det
gäller sjukhusvården anser motionärerna att den
högspecialiserade vården och den forskning och utveckling som
där sker måste uppmuntras. Den sparar lidande för den enskilde
men också pengar för samhället. Men eftersom resurserna är
begränsade måste hela tiden en avvägning ske av var insatserna
ger bästa mänskliga och ekonomiska resultat.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So439 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om
att hälso- och sjukvårdens resurser bör fördelas rättvist och
efter behov (yrkande 1). Motionärerna anser att det finns
ett antal viktiga principer för att kunna uppnå en god hälso-
och sjukvård för alla. Solidaritet och rättvisa skall vara
vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och
sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak
skattefinansierad. Forskning och utbildning skall styras
demokratiskt och vara öppen för insyn. Den gemensamma sektorn,
kommuner och landsting, skall ha ett övergripande ansvar för att
bra och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden.
Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi.
Detta för att garantera de övergripande målen om solidarisk
finansiering, fördelad efter behov och demokratiskt styrd. Men
det är enligt motionärerna också viktigt att det finns olika
alternativ för att öka flexibiliteten och skapa utrymme för den
dynamik som det innebär att olika driftformer jämförs med
varandra. Motionärerna framför därutöver liknande tankegångar
som i motion So449 samt dessutom att målet att utjämna
skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser såväl i
förebyggande som behandlande åtgärder. Men då måste det finnas
en hälso- och sjukvård som har ett områdesansvar, en kunskap
om människor och miljöer och med utrymme att ta till vara all
vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte
finnas begränsningar som utesluter människor från att få vård
och behandling om man inte kan betala patientavgiften eller
medicin, anser motionärerna.
I samma motion hemställs också att riksdagen hos
regeringen begär att Sjukvårdsutredningen skall få i ytterligare
uppdrag att belysa en garanti för den lika rätten och
fördelningen efter behov av hälso- och sjukvårdens resurser
(yrkande 2). Motionärerna anför att det naturligtvis behövs
fler sjukhus befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de
tätbefolkade delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan
sjukhusen är dock en faktor som måste vägas in. Det är en
trygghet med närhet till akutsjukvården, men det handlar också
om säkerhet för den enskilde. Långa avstånd ökar riskerna vid
olyckshändelser och akut sjukdom. Mot detta måste alltid ställas
kostnadsaspekten och möjligheten att upprätthålla en hög
kompetens. Det fria valet av läkare och sjukhus har enligt
motionärerna ett pris. Det går inte att bortse från risken att
det priset kan bli högt. Om en stor del av befolkningen väljer
ett annat sjukhus än det som är mest närbeläget, kan det betyda
att hemortens sjukhus blir oförsvarligt dyrt att driva, med
nedläggning som konsekvens. Det betyder att en minoritets val
att söka sjukvård på annan ort innebär att en majoritet av
befolkningen, som vill vårdas på hemorten, tvingas söka vården
på annan ort.</pre>
<pre>I motion So439 (s) hemställs vidare att riksdagen beslutar
ta initiativ till överläggningar mellan staten och
sjukvårdshuvudmännen i syfte att gemensamt fastlägga riktlinjer
för en omstrukturering av sjukvården i enlighet med vad som
anförts i motionen (yrkande 6). Motionärerna anför att
utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer
resurser till det förebyggande arbetet, kan ske i den takt som
resurser kan överföras från sjukhus- och specialistvården.
Sverige har en hög andel sjukhusvård. Det bör vara möjligt att
på sikt minska den andelen, till förmån för ökade insatser i det
förebyggande arbetet och den sjukvård som är närmast
medborgarna. En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda
resurser successivt överförs till primärvården, kräver av allt
att döma sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården, enligt
motionärerna. Det pågår ett antal försök med primärkommunalt
huvudmannaskap. Flera försök är välkommna. Men ännu viktigare är
enligt motionärerna att de försök som pågår genomförs enligt
planerna och att därefter en utvärdering sker.</pre>
<pre>Samma synpunkter framförs i motion 1992/93:So449 av Ingvar
Carlsson m.fl. (s) (yrkande 3).</pre>
<pre>I motion 1992/93:Sf234 av Ian Wachtmeister och Johan Brohult
(nyd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om att sjukvårdsproduktionen bör vara
producentoberoende, vilket innebär att ansvaret för produktion
och finansiering skiljs åt och att alltså pengarna följer
patienten (yrkande 2). Motionärerna anser att medborgarna
garanteras god sjukvård och gott omhändertagande om ett rättvist
försäkringssystem införs, dvs. att pengarna följer patienten.
Pengarna skall således finnas för medborgaren då hon eller han
behöver dem.</pre>
<pre>I samma motion begärs också ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om att ett
ersättningssystem bör introduceras som är baserat på behov och
prestationer i stället för på budgetsystem och som därför är
oberoende av planmässig tilldelning av resurser och kortsiktiga
politiska beslut (yrkande 5). Ett ersättningssystem baserat
på prestationer ger enligt motionärerna förutsättningar att
bygga ekonomiskt bärkraftiga producentorganisationer inom
sjukvården. Detta lägger grunden för trygga arbeten, där
framtiden i större utsträckning blir beroende av den egna
arbetsinsatsen.</pre>
<pre>I motion Sf234 (nyd) begärs vidare ett tillkännagivande
till regeringen om att det dubbla och ibland tredubbla
huvudmannaskapet för sjukvårdens utövande bör avskaffas, en
huvudman skall ha det totala ansvaret (yrkande 6). Enligt
motionärerna är det ett stort problem inom sjukvården att
nationens samlade kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan
försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,
arbetsskadeförsäkring m.m.) och skattefinansierad budget för
sjukvård där ansvaret delas mellan landsting (sjukvård,
primärvård) och kommuner (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta
delade huvudmannaskap innebär enligt motionärerna dels att
överblicken av den totala ekonomiska  situationen blir svår,
dels att intresset för en optimering av totalkostnaderna
bortfaller eller åtminstone minskas avsevärt.</pre>
<pre>Det dubbla huvudmannaskapet mellan landsting och kommuner
skapar också problem som värst drabbar de äldre med ett blandat
socialt och medicinskt betingat vårdbehov. Det är enligt
motionärerna mycket lätt för landstinget att hävda att patienten
inte behöver vårdas på sjukhus, eftersom patienten är obotligt
sjuk och därmed socialt handikappad. Kommunen å sin sida, som
skall sköta om hemsjukvård och social service, kan tycka att det
är de medicinska problemen som står i förgrunden och att
patienten därför borde hamna på sjukvårdsinrättning.</pre>
<pre>I samma motion (nyd) begärs också ett tillkännagivande
till regeringen om att det holländska sjukvårdssystemet bör
studeras av våra sjukvårdspolitiker (yrkande 8). I Holland
har man efter decennier av planhushållning inom sjukvården
nyligen övergått till marknadsekonomi och en producentoberoende
sjukvård, uppger motionärerna. Modellen har enligt flera
rapporter, bl.a. från Institutet för hälso- och
sjukvårdsekonomi, visat sig vara effektiv och ändamålsenlig.
Motionärerna anser därför att den holländska modellen borde
studeras närmare av Sveriges sjukvårdspolitiker.</pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre>Allmänt om välfärdspolitiken</pre>
<pre>Utskottet ställer sig inledningsvis bakom regeringens
ekonomiska politik som bl.a. syftar till att förbättra det
allmänna välståndet och därigenom skapa förutsättningar för att
utveckla och förbättra insatserna för välfärd och social omsorg.
I detta syfte har regeringen påbörjat valfrihetsreformer i
välfärdspolitiken. En förutsättning för att ökad valfrihet skall
uppnås är att olika hinder för fri etablering och fritt
utnyttjande av olika verksamhetsformer tas bort.</pre>
<pre>Utskottet instämmer vidare i att den strukturella obalansen i
Sveriges ekonomi medför att utvecklingen av välfärdspolitiken
måste ske under delvis förändrade förutsättningar. Ett växande
gap mellan behov och resurser ställer krav på en effektivisering
och prioritering av verksamheten, bl.a. genom rationaliseringar
och ökade inslag av konkurrens.</pre>
<pre>Enligt regeringens budgetförslag minskar anslagen kommande
budgetår inom Socialdepartementets område med drygt 13 miljarder
kronor. Den beräknade utgiftsminskningen är främst en konsekvens
av att de specialdestinerade statsbidragen till kommunerna
ersatts av ett nytt generellt statsbidrag under sjunde
huvudtiteln.</pre>
<pre>Utskottet vill understryka att det nya statsbidragssystemet
bl.a. innebär att kommunerna ges större handlingsfrihet när det
gäller verksamhetens utformning samt prioriteringen mellan olika
verksamhetsområden. Den kommunala verksamheten kan därmed
bedrivas på ett effektivare sätt. Den statliga regleringen av
den kommunala verksamheten skall minskas. Ett nytt generellt
statsbidrag utan detaljreglering ger således kommunerna
förutsättningar att kunna anpassa sin verksamhet till rådande
ekonomiska förhållanden och lokala förutsättningar.</pre>
<pre>I ett par socialdemokratiska motioner framförs kritik mot
regeringens välfärdspolitik.</pre>
<pre>I motion So304 (s) begärs en syneförrättning i välfärden.
Motionärerna anser att det finns en dramatiskt växande klyfta
mellan bra nationella välfärdsmål och kommunernas och
landstingens möjlighet och ambition att genomföra dem.
Motionärerna pekar på att regeringens ekonomiska politik med
skattestopp och åtstramningar mot kommunerna försatt dessa i en
utomordentligt svår situation.</pre>
<pre>Utskottet är medvetet om att kommuner och landsting i dag står
inför nya problem och utmaningar. Den ekonomiska situationen
kräver att verksamheter omprövas och att mer långtgående
prioriteringar görs. Arbetet med att utveckla och pröva nya
verksamhetsformer måste intensifieras. Medborgarnas behov av
service och omsorg är därvid en viktig utgångspunkt.</pre>
<pre>Staten anger nationella mål för vård och omsorg, utövar
tillsyn över och utvärderar verksamheten, medan den konkreta
utformningen och verkställigheten som tidigare påpekats i ökande
utsträckning hanteras av kommunerna och landstingen.</pre>
<pre>En viktig utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga
sektorn bör, enligt utskottet, vara att låta andra utföra
verksamheten och ta ett större ansvar. Det kan gälla privata
enskilda entreprenörer. Verksamheten kan också drivas i
kooperativ regi t.ex. föräldrakooperativ eller
personalkooperativ. Denna utveckling med allt fler nya
alternativ för drift av offentlig verksamhet leder till ökad
konkurrens och därmed också till ökad effektivitet inom hela den
offentliga sektorn. Syftet är att man skall hitta områden där
konkurrensen kan bidra till att pressa ned kostnaderna för
verksamheten samtidigt som valfriheten ökar och kvaliteten
bibehålls. Att skilja på offentlig kontroll och finansiering å
ena sidan och en fri produktion med enskilda, kooperativa och
offentliga producenter å den andra blir därför en grundläggande
princip för förnyelsen av de olika välfärdssystemen. Det finns
ingen anledning att själva produktionen av offentlig verksamhet
alltid skall ske i offentlig regi.</pre>
<pre>Utskottet utgår från att regeringen fortlöpande uppmärksammar
och analyserar bl.a. de statsfinansiella nettoeffekterna av
besparingar inom kommunsektorn och när så bedöms lämpligt
redovisar resultaten för riksdagen. Någon anledning att nu
tillsätta en parlamentarisk beredning för en nationell
syneförrättning finns inte. Motion So304 (s) avstyrks.</pre>
<pre>Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4 och So609 (s)
yrkande 2 begär en översyn av vilket lagstöd som krävs för att
garantera rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt,
likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när
kommuner lämnar över verksamhet till andra huvudmän.</pre>
<pre>I motion So294 (v) begärs en utredning med uppgift att
utarbeta en rättighetslagstiftning med kvalitetssäkring och
kvalitetskontroll (yrkande 2).</pre>
<pre>Utvecklingen mot en minskad statlig reglering av den kommunala
verksamheten gör det nödvändigt för riksdagen och regeringen att
mera samlat kunna följa och utvärdera hur verksamheten i landets
kommuner och landsting utvecklats i förhållande till de
nationella målen. Inom Stat--kommunberedningen (C 1990:B) har
ett arbete inletts för att utveckla formerna för statens
uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet. Olika
möjligheter bör prövas för att få fram kunskap och erfarenheter
om hur en samverkan mellan stat och kommun kan utformas i dessa
frågor. Särskild uppmärksamhet skall ägnas frågor om den
kommunala verksamhetens kvalitet.</pre>
<pre>En fortsatt avreglering av den kommunala verksamheten är
nödvändig för att kommunerna och landstingen skall kunna anpassa
sin verksamhet till rådande ekonomiska förhållanden och lokala
förutsättningar. Genom den omläggning av statsbidragssystemet
och systemet för utbetalning av kommunalskattemedel som
riksdagen har beslutat om kommer kommunerna och landstingen att
få bättre förutsättningar att bedriva en effektiv verksamhet.</pre>
<pre>Försöksverksamhet kan vara ett bra sätt för att finna nya
vägar till effektivisering och avreglering av den offentliga
sektorn. Även i fortsättningen bör därför försöksverksamhet
bedrivas inom olika områden i kommuner och landsting som ett
medel för att praktiskt pröva förändringar och föra en
diskussion om den fortsatta utvecklingen.</pre>
<pre>Kommuner och landsting möter i allt större utsträckning den
nya ekonomiska situationen genom att utsätta verksamheter för
konkurrens och genom ett ökat inslag av marknadsorientering.
Skilda lösningar prövas, t.ex. överförande av verksamhet till
bolag eller till privata kooperativa entreprenörer.</pre>
<pre>Utskottet erinrar om att riksdagen nyligen har (bet.
1992/93:SoU9, rskr. 105) fattat beslut om vissa lagändringar
med anledning av regeringens förslag (prop. 1992/93:43) om ökad
konkurrens i kommunal verksamhet. Beslutet innebär ett
klarläggande av de rättsliga förutsättningarna för
entreprenadverksamhet i kommuner och landsting. I anledning av
propositionen väcktes motionsyrkanden liknande de nu aktuella.</pre>
<pre>Utskottet är medvetet om att framväxten av alternativ inom den
kommunala verksamheten kräver särskild uppmärksamhet för att
medborgarnas berättigade krav på insyn, sekretess och
demokratisk styrning skall tillgodoses. Därför har också
Lokaldemokratikommittén (C 1992:01, dir. 1992:12) fått i uppdrag
att lägga fram förslag till regler som säkerställer insyn och
kontroll för kommuninvånarna när kommunens verksamhet bedrivs
genom hel- eller delägda bolag eller i privat eller kooperativ
regi. Kommittén kommer också att lämna förslag till vilka
förändringar som bör ske i sekretesslagstiftningen för att denna
skall kunna anpassas till avregleringen av den kommunala
nämndorganisationen.</pre>
<pre>Utskottet erinrar vidare om att Socialtjänstkommittén (dir.
1991:50) har tillkallats för att göra en allmän översyn av
socialtjänstlagen. Föredragande statsrådet anför att det
markanta inslaget av privata vårdgivare inom vården av barn,
ungdomar och missbrukare enligt hans uppfattning motiverar bl.a.
en översyn av de regler som finns för tillstånd och tillsyn av
verksamheten. Enligt direktiven bör kommittén bl.a. överväga
innehållet i och formerna för tillsynen av såväl den kommunala
socialtjänsten som de privata vårdgivarnas verksamhet. Kommittén
bör vidare överväga vilken uppföljning och utvärdering som bör
ske och hur detta arbete kan underlättas och stärkas. I dessa
delar bör kommittén inhämta synpunkter från Socialstyrelsens
pågående arbete med tillsyns-, uppföljnings- och
utvärderingsfrågorna (dir. s.25). I kommitténs uppdrag ingår
också att överväga hur bestämmelserna om anmälningsskyldighet i
71 § socialtjänstlagen bör vara utformade.</pre>
<pre>Regeringen har också nyligen (prop. 1992/93:159) föreslagit en
bestämmelse om tystnadsplikt för den som är eller som varit
verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet genom en
ny paragraf, 71 a § i socialtjänstlagen. Utskottet skall senare
i vår behandla propositionen.</pre>
<pre>I detta sammanhang vill utskottet också hänvisa till vad
regeringen anfört om bättre uppföljning och jämförelse av
kostnader och prestationer i samband med förslaget om ökad
konkurrens i kommunal verksamhet (prop. 1992/93:43 s. 19--20).</pre>
<pre>Enligt regeringens mening är det mycket angeläget att de
kommunala redovisningssystemens kvalitet förbättras.
Utvecklingen mot ökad konkurrens förutsätter att det finns
kostnads- och resultatmått av hög kvalitet. En förbättrad
redovisning är också nödvändig som underlag för den nationella
uppföljningen och utvärderingen. Om jämförelser mellan kommuner
och landsting skall bli meningsfulla måste uppgifterna bygga på
en gemensam grund.</pre>
<pre>Enligt regeringen ankommer det i första hand på statsmakterna
att definiera vilka uppgifter som skall redovisas som underlag
för nationell uppföljning och utvärdering. Ett arbete med denna
inriktning pågår inom regeringskansliet i samråd med de båda
kommunförbunden. Innan detta arbete har avslutats är regeringen
inte beredd att föreslå några tvingande regler om en enhetlig
redovisning. Regeringens principiella inställning är emellertid
att bl.a. behovet av nationell uppföljning och utvärdering kan
motivera lagstadgade krav på den kommunala redovisningen. Sådan
lagstiftning finns redan inom skolans område och bör nu också
övervägas inom andra verksamhetsområden med klart uttalade
nationella mål, bl.a. inom socialtjänsten samt hälso- och
sjukvården.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motionerna So604 (s)
yrkande 4, So609 (s) yrkande 2 samt So294 (v) yrkande 2.</pre>
<pre>I motion So294 (v) begärs också ett tillkännagivande om
demokratisering av den offentliga sektorn (yrkande 1).
Motionärerna anser att den svenska modellen för välfärd håller
på att skrotas. Denna privatisering bör enligt motionärerna
bytas ut mot en demokratisering.</pre>
<pre>Utskottet vill erinra om att kommunallagen (1991:900) som
trädde i kraft den 1 januari 1992 ger kommunerna och landstingen
ökad frihet att utforma sin organisation och att välja former
för ekonomisk styrning och förvaltning. Med den nya
lagstiftningen som grund pågår ett omfattande förändringsarbete
i kommuner och landsting. Dessa förändringar kan komma att få
stora effekter för den kommunala demokratin. Det finns därför
ett särskilt intresse för statsmakterna att noga följa
utvecklingen.</pre>
<pre>Den nya kommunallagen följs också därför upp bl.a. i fråga om
konsekvenserna för den kommunala demokratin. Uppföljningen har
anförtrotts åt den parlamentariskt sammansatta
Lokaldemokratikommittén. Kommittén har under hösten 1992
överlämnat delbetänkandet (SOU 1992:72) Kommunmedlemskapet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande i
Civildepartementet. Kommittén beräknas inom kort redovisa
betänkanden om handlingars offentlighet hos kommunala bolag,
sekretessen i en fri kommunal nämndorganisation  och de
förtroendevaldas ansvar.</pre>
<pre>I det fortsatta utredningsarbetet skall även andra frågor som
syftar till att stärka medborgarnas inflytande behandlas.
Exempel på sådana aktuella frågor är en vidgad användning av
kommunala folkomröstningar, offentliga utfrågningar av
förtroendevalda och öppna nämndsammanträden.</pre>
<pre>Med det anförda avstyrker utskottet motion So294 (v) yrkande
1.</pre>
<pre>I motion So315 (nyd) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om en ny socialpolitik. Motionärerna föreslår att
dagens socialbidragssystem avskaffas och ersätts av en generell
grundtrygghetsprincip.</pre>
<pre>Enligt utskottets mening bör riksdagen inte ta något initiativ
i de frågor som aktualiseras i motion So315 (nyd).
Socialtjänstkommittén (dir. 1991:50) har bl.a. i uppdrag att
göra en allmän översyn av socialtjänstlagens regler om rätten
till bistånd. Utskottet avstyrker motionsyrkandet.</pre>
<pre>
Familjer och barn</pre>
<pre>I motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s) yrkande 1
begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts i
motionerna om en politik för att främja barns levnadsvillkor.
Motionärerna anser att regeringens ekonomiska politik riskerar
att rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken.
Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp
och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.</pre>
<pre>Utskottet instämmer i regeringens politik som bl.a. har till
målsättning att alla barn och ungdomar skall få växa upp under
trygga förhållanden och med god omsorg. Huvudansvaret för vård
och fostran ligger på familjen. Statens och kommunernas insatser
för barn och ungdomar skall ses som ett komplement till hemmets
vård och fostran och bygga på ett nära samarbete med
föräldrarna. Barnomsorgspolitiken syftar enligt regeringen till
att ge valfrihet åt småbarnsföräldrar genom en utbyggnad av
barnomsorgen till full behovstäckning och genom att olika hinder
för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer tas bort.</pre>
<pre>Svensk familjepolitik är i allt väsentligt inriktad på att
sörja för kvaliteten i barns uppväxtvillkor genom generella
insatser som värnar om barnfamiljernas ekonomiska trygghet och
stöd i olika former vid barnens vård och fostran. Häri ingår
bl.a. barnomsorg och förebyggande åtgärder som syftar till att
ge barn god hälsa och en bra miljö.</pre>
<pre>Från årsskiftet har flera specialdestinerade statsbidrag,
bl.a. till barnomsorg, avskaffats och ersatts av ett enda
allmänt statsbidrag. Syftet är att som tidigare påpekats ge
kommunerna ökad frihet att utifrån varierande lokala
förutsättningar utforma verksamheten.</pre>
<pre>Framdeles kommer styrningen av den kommunala sektorn att ske
genom att statsmakterna anger de ekonomiska ramarna och genom
att ange och följa upp de nationella målen för den kommunala
verksamheten.</pre>
<pre>I vissa fall riskerar införandet av ett generellt bidrag att
leda till icke önskade eller avsedda effekter, t.ex. en
neddragning av verksamheten. Detta problem framhölls särskilt av
Kommunalekonomiska kommittén i dess slutbetänkande (SOU
1991:98). Kommittén nämnde särskilt några områden, däribland
barnomsorgsområdet. Om detta specialdestinerade bidrag hade
lämnats utanför statsbidragsreformen hade det emellertid inte
varit möjligt att genomföra reformen eftersom det tidigare
bidraget till barnomsorgen utgjorde en så betydande del av det
nya generella statsbidraget. Statsbidraget till barnomsorgen
lades därför in i det nya statsbidraget. Men mot bakgrund av den
tveksamhet som fanns aviserade också regeringen i den
kommunalekonomiska propositionen (prop. 1991/92:150) att den
skulle återkomma med ett förslag om utvidgad lagreglering på
barnomsorgsområdet.</pre>
<pre>Frågan om en utvidgad lagreglering av kommunernas ansvar på
barnomsorgsområdet bereds för närvarande i Socialdepartementet
med beaktande bl.a. av de samhällsekonomiska effekterna.</pre>
<pre>Socialstyrelsen svarar för uppföljning och utvärdering av
kommunernas insatser när det gäller omsorgerna om barn och
ungdomar. Tidigare har en stor del av informationsinsamlingen om
barnomsorgen skett utifrån ansökningshandlingarna om
statsbidrag. Denna information bortfaller med det nya
bidragssystemet. Därför måste nya metoder och arbetssätt
utvecklas för att följa upp och utvärdera verksamheterna. Detta
bör ske dels genom statistiska beskrivningar av verksamheten,
dels genom ingående analyser av kvalitativa faktorer. Frågor om
statistisk uppföljning och utvärdering av socialtjänsten
behandlas i SoS-rapport 1993:1 Statistik för uppföljning och
utvärdering av socialtjänsten.</pre>
<pre>Regeringen har tidigare gett Socialstyrelsen i uppdrag att,
vid sidan av eller i anslutning till projektet Aktiv
uppföljning, följa utvecklingen av barns villkor i det
omfattande omställnings- och förnyelsearbete som pågår i
kommunerna. I uppdraget beskrivs några prioriterade områden,
däribland barnomsorgen, men också utvecklingen av invandrar- och
flyktingbarnens situation med avseende på hemspråksstödets
omfattning och inriktning.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor Barns
villkor i förändringstider delredovisat uppdraget och bl.a.
anfört följande i en inledande sammanfattning.</pre>
<pre>Genom en rad undersökningar har uppgifter samlats in om
besparingar och förändringar i verksamheter för barn och unga
under 1992 och 1993. Det centrala är uppföljningen av den
generella kvaliteten i samhällets insatser för barn och unga. De
nationella målen måste upprätthållas. I grunden handlar det om
alla barns och ungdomars rätt till utveckling, kultur,
meningsfull fritid, kontakt med vuxna, delaktighet,
uppmärksamhet och respekt. Resurser för vård, omsorg,
utbildning, fritid och kultur för barn och ungdomar utgör
tillsammans merparten av de kommunala utgifterna. Det betyder
att besparingar även behöver göras på dessa områden med de
sparkrav som finns i kommunerna. En allmän bild av situationen
1992 är att besparingarna inom verksamheter för barn och unga på
de flesta håll gått att genomföra utan allvarliga försämringar
av kvaliteten. För 1993 ser situationen mer allvarlig ut.</pre>
<pre>Samtidigt med besparingar sker omfattande
organisationsförändringar i kommunerna som innebär stora
förändringar i verksamheterna för barn och ungdomar.
Förhoppningen är att nya organisationsformer skall leda till ett
mera samlat grepp i kommunen över barn- och ungdomsfrågor, till
ekonomiska samordningsvinster och till att hindrande murar rivs.
Det finns också många goda erfarenheter av detta arbete. Ibland
har dock förändringarna gått mycket snabbt, utan
behovsinventering och definition av målen. Ibland har inte
heller grundläggande förutsättningar för kvalitet beaktas, som
t.ex. bevarande av kontinuitet.</pre>
<pre>Uppdraget skall slutredovisas den 1 mars 1994.</pre>
<pre>Utskottet anser att något initiativ från riksdagen inte behövs
med anledning av motionerna So604 yrkande 1 och So609 yrkande 1.
Motionerna avstyrks.</pre>
<pre>I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om
vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa,
kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 yrkande 3 och
So609 yrkande 4. Motionärerna anför att valfriheten
inskränks kraftigt genom höjda och differentierade avgifter samt
även när det gäller omsorgsform. Enligt motionärerna är den
grundläggande rättigheten en lagstadgad rätt till plats i
barnomsorgen. Då ställs inga barn utanför.</pre>
<pre>Enligt budgetpropositionen uppkommer bl.a. såsom en följd av
det ändrade statsbidragssystemet ett behov av en utvidgad
lagreglering av kommunernas ansvar på detta område. En sådan
lagreglering anses nödvändig för att säkerställa ett
tillräckligt stöd för enskilda alternativ och för att skapa
förutsättningar för att efterfrågan på barnomsorg utanför hemmet
skall tillgodoses. Regeringen avser att senare i vår lägga fram
förslag till en sådan lagreglering.</pre>
<pre>Riksdagen bör enligt utskottet inte föregripa regeringens
kommande förslag om ytterligare lagreglering av kommunernas
ansvar för barnomsorgen. Utskottet erinrar om att verksamheten
vid enskilda förskolor och fritidshem står under offentlig
kontroll och omfattas av bestämmelser i socialtjänstlagen och
med stöd därav i socialtjänstförordningen och Socialstyrelsens
bindande föreskrifter på området. Socialtjänstkommittén
har i uppdrag att se över bl.a. tillstånds- och tillsynsfrågor
som rör enskild barnomsorg. Motionsyrkandena i motionerna So604
(s) yrkande 3 och So609 (s) yrkande 4 avstyrks därför.</pre>
<pre>Fem motioner tar upp frågan om vårdnadsbidrag. I motion
So610 (v) begärs ett tillkännagivande om de negativa sidorna
av ett vårdnadsbidrag (yrkande 2). Vårdnadsbidrag är enligt
motionärerna en fattigdomsfälla som motverkar jämlikheten mellan
män och kvinnor och konserverar de segregerade könsrollerna.</pre>
<pre>I motion So617 (nyd) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om en ny familjepolitik (yrkande 1). Samma
yrkande finns i motion Fi211 (nyd) (yrkande 9).
Motionärernas förslag går ut på att de nuvarande subventionerna
till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och
bidragsförskott skall användas till dels ett vårdnadsbidrag,
dels ett barnbidrag. Förslaget utvecklas i motion So617
yrkandena 2, 5, 6, 10 och 12. I motionerna A811 (c) yrkande
23, So613 (c) och So606 (m) begärs också tillkännagivanden om
behovet av att införa ett vårdnadsbidrag.</pre>
<pre>Utskottet ställer sig bakom regeringens familjepolitik
som syftar till att underlätta för föräldrarna att själva välja
den vård och fostran av barnen och den arbetsfördelning som
passar dem och barnen bäst. Familjepolitiken skall främja både
valfrihet och jämställdhet mellan kvinnor och män genom att
olika hinder för fritt utnyttjande av olika barnomsorgsformer
tas bort och därigenom möjliggör valfrihet för
småbarnsföräldrar. Den som väljer att förvärvsarbeta skall ha
ekonomiskt utbyte av detta. Om varje familj får lösa
barnomsorgen på det sätt den själv önskar skapas, enligt
utskottet, större trygghet. Det innebär att det måste finnas
barnomsorg utanför hemmet av god kvalitet för dem som vill ha
det men också bättre ekonomiska möjligheter för dem som önskar
stanna hemma när barnen är små. Ett förslag till vårdnadsbidrag
kommer enligt regeringen att läggas fram när de ekonomiska
förutsättningarna så medger.</pre>
<pre>Något initiativ från riksdagens sida med anledning av
motionerna A811 (c) yrkande 23, So613 (c) samt So606 (m) behövs
inte. Motionerna avstyrks.</pre>
<pre>Den negativa beskrivningen av ett vårdnadsbidrag som görs i
motion So610 (v) kan utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet
avstyrker därför motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).</pre>
<pre>Utskottet motsätter sig förslagen från Ny demokrati i
motionerna Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10
och 12 eftersom förslagen skulle få mycket negativa konsekvenser
för många barnfamiljer. Motionerna avstyrks.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvård</pre>
<pre>I motionerna So439 (s) yrkandena 1--2 och 6 och So449 (s)
yrkandena 2 och 3 begärs olika tillkännagivanden på hälso- och
sjukvårdens område. Motionärerna anser sammanfattningsvis att
det är viktigt att primärvården byggs ut så att den får större
slagkraft i att förebygga ohälsa samt att hälso- och sjukvårdens
resurser bör fördelas rättvist och efter behov.
Sjukvårdsutredningen bör enligt motionärerna få  i uppdrag att
belysa en garanti i det sistnämnda hänseendet. Motionärerna
begär också att riksdagen beslutar ta initiativ till
överläggningar mellan staten och sjukvårdshuvudmännen i syfte
att gemensamt fastlägga riktlinjer för en omstrukturering av
sjukvården i riktning mot en utveckling av primärvården med ökad
läkartäthet och mer resurser till det förebyggande arbetet.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att det övergripande målet för hälso-
och sjukvården i Sverige är en god hälsa och en vård på lika
villkor för hela befolkningen. Dessa mål omfattar alla, oavsett
ålder och kön, sociala förhållanden, inkomst samt bostadsort. En
förutsättning för att de olika sjukvårdshuvudmännen skall kunna
skapa likvärdiga villkor i fråga om att upprätthålla en god
kvalitet i hälso- och sjukvården är, enligt utskottet, att
resurserna kan fördelas över landet efter befolkningens
vårdbehov. En betydelsefull förbättring av folkhälsan totalt
sett kan uppnås om de mest utsatta gruppernas hälsa förbättras.
Utskottet anser att detta är en angelägen uppgift i det
fortsatta folkhälsoarbetet och den kräver samverkan mellan olika
samhällssektorer.</pre>
<pre>Två parlamentariska utredningar har stora och viktiga uppdrag
på hälso- och sjukvårdens område dels Kommittén (S 1992:04) om
hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000,
dels Utredningen (S 1992:02) om prioriteringar inom hälso- och
sjukvården.
Enligt direktiven (dir. 1992:30) bör HSU 2000 ta ställning
till vem som skall  finansiera vården, vem som skall ansvara för
att vården finns tillgänglig, i vilka former produktionen bör
ske samt hur samhällets kontrollsystem bör vara uppbyggt.
Kommitténs ställningstaganden bör utgå från en analys och
värdering av i första hand tre finansierings- och
organisationsmodeller. Dessa tre modeller kan sammanfattningsvis
beskrivas enligt följande:</pre>
<pre>Reformerad landstingsmodell, som bygger på dagens system,
där landstingen och kommunerna ansvarar för finansiering och
tillhandahållande av hälso- och sjukvård.</pre>
<pre>Primärvårdsstyrd vård, som bygger på att en husläkare, som
den enskilde själv valt, vid behov köper specialist- och
slutenvård från en tänkt vårdgivare.</pre>
<pre>Obligatorisk sjukvårdsförsäkring, där resurserna för
hälso- och sjukvård samlas hos en eller flera offentliga
försäkringsgivare. Landstingens rätt att ta ut skatt för hälso-
och sjukvård upphör därmed.</pre>
<pre>Förslagen bör utgå från att konkurrens mellan olika typer av
vårdproducenter, offentliga såväl som privata, i allmänhet
främjar produktiviteten. Mot den bakgrunden  bör kommittén
undersöka förutsättningarna för att bl.a. överföra vissa
offentliga vårdinrättningar till stiftelser, offentliga eller
privata bolag m.m.</pre>
<pre>Kommittén bör ta del av förhållandena i andra länder och
förutsättningslöst studera för- och nackdelar med olika
finansieringssystem. Bland de länder som anses vara särskilt
intressanta att studera nämns i direktiven Holland.</pre>
<pre>Prioriteringsutredningen skall enligt direktiven (dir. 1992:8)
överväga hälso- och sjukvårdens roll i välfärdsstaten och lyfta
fram grundläggande etiska principer som kan ge vägledning och
ligga till grund för öppna diskussioner om prioriteringar inom
hälso- och sjukvården. Vidare sägs i direktiven att frågan om
prioriteringar inom vården under 1990-talet kommer att bli än
mer central i debatten om sjukvården eftersom det handlar om
fördelningen av resurser, om val och om värderingar.</pre>
<pre>En av förklaringarna till de ökade kraven på sjukvården är den
biomedicinska utvecklingen som har gjort det möjligt att bota
allt fler sjukdomar eller att lindra sjukdomsförlopp. En annan
är att andelen mycket gamla människor i samhället ökar. Det är
en grupp som kräver en stor del av sjukvårdens resurser.
Ytterligare en faktor är människors ökade förväntningar på
vården, heter det i direktiven.</pre>
<pre>De faktorer som nämns under rubriken Riktlinjer för
prioriteringar i direktiven är öppenhet, etiska principer samt
beslutsnivåer och aktörer.</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att primärvården är
en mycket viktig del av hälso- och sjukvården. Den utgör basen i
vården och utgår från en helhetssyn på människan. Primärvården
omfattar en bred verksamhet från prevention till diagnostik,
behandling och rehabilitering. Primärvården bör finnas nära
befolkningen och vara tillgänglig för alla.</pre>
<pre>För att förbättra tillgängligheten och kontinuiteten i den
öppna vården föreslår regeringen (prop. 1992/93:160) att ett
husläkarsystem införs successivt i hela landet fr.o.m. den 1
januari 1994 för att vara fullt utbyggt vid utgången av år 1995.
Hela befolkningen skall senast vid denna tidpunkt ha tillgång
till och kunna välja sin egen husläkare.</pre>
<pre>Fyra grundförutsättningar bör enligt förslaget gälla när
husläkarreformen genomförs.</pre>
<pre>Ingen förändring skall ske av det övergripande
finansieringssystemet för hälso- och sjukvården i samband med
att husläkarreformen genomförs.
Landets invånare skall fritt kunna välja sin husläkare bland
dem som är verksamma som sådana.
Husläkaråtagandets omfattning skall kunna variera efter lokala
behov och förutsättningar.
De blivande husläkarna skall i princip själva kunna välja
driftform för verksamheten. Detta underlättas av att fri
etablering införs för dem som uppfyller kompetenskraven på en
husläkare.</pre>
<pre>Enligt förslaget (prop. s. 27 f.) syftar husläkarreformen till
ett bättre resursutnyttjande och en geografisk utjämning av
läkarinsatserna inom primärvården. Alltför mycket av den
sjukvård som skulle kunna ges av allmänläkare inom primärvården
förmedlas i dag av läkare inom andra specialiteter, som oftast
är knutna till sjukhusen. Regeringen utgår från att en
husläkarreform kommer att bidra till en bättre balans mellan
primärvård resp. läns- och regionsjukvård och därmed ett
effektivare resursutnyttjande.</pre>
<pre>För att husläkarreformen skall få avsedd effekt, samtidigt som
de positiva erfarenheter som hittills uppnåtts till följd av
primärvårdens utveckling måste tas till vara, är husläkarens
samarbete och samspel med övrig hälso- och sjukvård samt andra
service- och vårdgivare av vital betydelse. Genom att dels
ställa krav på sådan samverkan i ett husläkaråtagande, dels
lagreglera sjukvårdshuvudmännens sätt att bestämma vad som skall
åligga husläkaren vad gäller bl.a. samverkan med andra aktörer
inom vård- och rehabiliteringsområdena markeras denna betydelse
i förslaget (prop. s. 66). Möjligheterna att ta till vara det
som är bra och välfungerande inom dagens primärvård, inkl.
samverkan med övriga personalgrupper inom densamma, garanteras
genom att sjukvårdshuvudmännen själva föreslås besluta om
husläkaråtagandets omfattning.</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att motionärernas utgångspunkt i
huvudsak är ett fortsatt offentligt monopol inom hälso- och
sjukvården. Vidare anser utskottet att förslaget om husläkare
delvis tillgodoser motionärernas önskemål om en utveckling av
primärvården. I övrigt anser utskottet att regeringens kommande
förslag mot bakgrund av arbetet inom HSU 2000 och
Prioriteringsutredningen bör avvaktas innan riksdagen tar något
initiativ. Utskottet avstyrker därför motionerna So439 (s)
yrkandena 1, 2 och 6 och So449 (s) yrkandena 2 och 3.</pre>
<pre>Ny demokrati har i motion Sf234 begärt tillkännagivanden
om att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende
(yrkande 2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem
introduceras (yrkande 5), att det dubbla huvudmannaskapet
avskaffas (yrkande 6) samt att det holländska
sjukvårdssystemet bör studeras av sjukvårdspolitikerna
(yrkande 8).</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att det pågår en omfattande förnyelse av
hälso- och sjukvården i Sverige. Inslag i denna förnyelse är
bl.a. en ökad kontinuitet mellan patienter och personal främst
inom den öppna vården, ökad valfrihet för den enskilde i hans
vårdsökande men också för personalen vad gäller drift- och
arbetsformer. Förändringsarbetet bedrivs med ambitionen att dra
nytta av de positiva elementen i marknadens sätt att fungera
utan att göra avkall på det övergripande målet för hälso- och
sjukvården. Utskottet ser positivt på det pågående
förnyelsearbetet.</pre>
<pre>Utskottet anser att det pågående utredningsarbetet åtminstone
delvis tillgodoser syftet med motion Sf234 (nyd) yrkandena 2, 6
och 8. HSU 2000 torde vara oförhindrad att överväga även frågan
om prestationsersättning inom dagens sjukvård (yrkande 5). Det
finns redan i dag möjligheter för sjukvårdshuvudmännen och de
anställdas fackliga organisationer att komma överens om olika
former av prestationsersättning. Motionsyrkandena avstyrks.</pre>
<pre>
Anslag m.m.</pre>
<pre>I denna del av betänkandet behandlas i princip alla
anslagsyrkanden samt vissa andra yrkanden i budgetpropositionen
och motioner inom utskottets beredningsområde. Anslagen E 1 och
E 6 behandlas dock i betänkandet 1992/93:SoU16 Äldreomsorg --
inriktning och anslag. Anslaget G 5 behandlar utskottet i
samband med aviserade förslag från regeringen i samband med
kompletteringspropositionen. Anslagen G 9 och G 16 behandlar
utskottet tillsammans med avsnitt 5 i proposition 1992/93:170
Forskning för kunskap och framsteg. Anslaget G 11 slutligen
behandlas tillsammans med proposition 1992/93:173 om en
Barnombudsman, m.m. Till anslaget G 3 återkommer utskottet
senare vid behandlingen av proposition 1992/93:159 om stöd och
service till vissa funktionshindrade.</pre>
<pre>
Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2)</pre>
<pre>Socialdepartementet (A 1)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 52839000kr under
anslaget A1.</pre>
<pre>Efter det att regeringen presenterat sitt budgetförslag har
statsministern beslutat att flytta över ansvaret för
jämställdhetsfrågorna i regeringen från kulturministern till
socialministern. Till följd av detta beslutade regeringen den 11
februari 1993 att ändra departementsförordningen fr.o.m. den 1
mars 1993. Från Socialdepartementet har inhämtats att för
budgetåret 1993/94 3400000kr av anslaget A1.
Kulturdepartementet under elfte huvudtiteln bör överföras till
förevarande anslag.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med
tillägg av 3400000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för
budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 56239000kr under
anslaget A1.</pre>
<pre>Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A2)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 77933000kr under
anslaget.</pre>
<pre>Medlen har tidigare anvisats under anslagen Utredningar m.m.,
Uppföljning, utvärdering m.m. och Internationell samverkan.</pre>
<pre>I samband med den ändrade departementsförordningen och
överföring av vissa förvaltningsresurser till
Socialdepartementet bör även resurser för utredningar,
utveckling och samverkan m.m. överföras till
Socialdepartementet.  Enligt uppgift från Socialdepartementet
bör för budgetåret 1993/94 1037000kr överföras från
anslaget A2. Utredningar m.m. under elfte huvudtiteln till
förevarande anslag.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet finner den föreslagna medelstilldelningen med
tillägg av 1037000 kr välavvägd. Utskottet föreslår att för
budgetåret 1993/94 anvisas ett belopp på 78970000kr under
anslaget A2.</pre>
<pre>
Familjer och barn (B 1, B 4--B 6)</pre>
<pre>Allmänna barnbidrag (B 1)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 17 000 000 000 kr under
anslaget B 1. Allmänna barnbidrag. Allmänt barnbidrag lämnas
sedan den 1 januari 1991 med 9000 kr per år och barn under 16
års ålder. Därutöver lämnas flerbarnstillägg med belopp som per
år räknat motsvarar ett halvt barnbidrag för det tredje barnet,
ett helt barnbidrag för det fjärde barnet och ett och ett halvt
barnbidrag för det femte barnet och varje ytterligare barn. Även
16--19-åringar som studerar i gymnasieskolan eller vissa
motsvarande utbildningar medräknas vid bedömning av rätt till
flerbarnstillägg.</pre>
<pre>Barnbidragen betalas ut fr.o.m. månaden efter barnets födelse.
Motsvarande gäller när rätten till barnbidrag inträder av annat
skäl än födelse. Bidraget lämnas till dess barnet fyller 16 år.
Förlängt barnbidrag lämnas med samma belopp som det allmänna
barnbidraget fr.o.m. kvartalet efter det då barnet fyllt 16 år.</pre>
<pre>Kostnaderna för barnbidragen täcks helt av medel från
statsbudgeten. Administrationen av barnbidragen handhas av
Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.</pre>
<pre>
Behovsprövning eller beskattning av barnbidrag</pre>
<pre>I motion So604 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om barnbidraget (yrkande
5). Motionärerna anför att barnbidragssystemet bl.a. bygger på
uppfattningen att alla barn i samhället är lika mycket värda och
att ansvaret för barnen i ekonomiskt hänseende skall delas av
fler än barnens föräldrar. Med ett sådant synsätt tas inte
hänsyn till familjernas egna inkomster utan det är stödet till
barnen det handlar om. Detta faktum gör att det råder en stor
uppslutning kring barnbidragen. Barnbidragen ingår som en viktig
del i det generella välfärdssystemet, som bygger på så få
inkomstprövade bidrag som möjligt. Nuvarande system ger inga
besvärliga tröskeleffekter, har enkel administration och innebär
ingen sortering och inget utpekande.</pre>
<pre>I motion So607 av Eva Zetterberg m.fl. (v) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär en utredning som allsidigt
belyser för- och nackdelarna med beskattade barnbidrag.
Fördelarna med en beskattning skulle vara att barnbidraget för
en låginkomsttagarfamilj, exempelvis en ensamstående studerande
förälder, blir värt mycket mer än för en familj med höga
inkomster. En nackdel kan dock vara att systemet blir
krångligare och att möjligheter till fusk ökar.</pre>
<pre>I motion So611 av Roland Lében (kds) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör göras i
syfte att klarlägga förutsättningarna för och konsekvenserna av
behovsprövat barnbidrag. Enligt motionären talar
fördelningspolitiska skäl starkt för att familjer, som ligger på
den nedre delen av inkomstskalan, skall prioriteras, när
utrymmet krymper för generella stöd. Motivet för generella stöd
lika till alla har försvagats också genom att skattereformen
frigjort resurser för höginkomsttagarna. Motionären anser att
den inbesparing som blir följden av reducerade eller indragna
bidrag till hushåll med stark ekonomi bör komma hushållen med
svagare ekonomi till godo. En möjlig väg att hantera problemet
med tröskeleffekter är nertrappning av bidraget i något eller
ett par steg. Administrativa kostnader, som inte står i rimlig
proportion till omfördelningens storlek, bör kunna undvikas
genom att man från början satsar på rationella administrativa
lösningar.</pre>
<pre>I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs
tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om ny
utformning av barnbidragen (yrkande 3) och vad som anförts
om begränsning av rätten till bidrag för höginkomstfamiljer
(yrkande 4). Motionärerna anser att dagens system med högre
belopp per barn ju fler barn man har är ologiskt, djupt
orättvist och kränkande för både barn och föräldrar och föreslår
därför att samhället ger alla barn samma stöd genom att
barnbidrag utbetalas med lika stort belopp per barn för alla
barn i en familj, oavsett antalet. Motionärerna föreslår en
höjning av barnbidraget från dagens nivå (9000 kr per barn och
år) till 12000 kr per barn och år. Barnbidraget börjar
utbetalas när vårdnadsersättningen enligt vad Ny demokrati
föreslagit upphör och den obligatoriska skolan börjar, dvs. vid
sex eller sju års ålder. Nuvarande system med flerbarnstillägg
avskaffas. Vidare föreslår motionärerna en stegvis nedtrappning
av bidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda
bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra
vid 500000 kr per år. Motionärerna understryker att det är
båda föräldrarnas sammanlagda bruttoinkomst -- oavsett om de bor
åtskilda eller är frånskilda -- som avses. Samhället skall inte
tillåta eller sanktionera att vissa föräldrar smiter från sitt
försörjningsansvar.</pre>
<pre>Tidigare behandling</pre>
<pre>Förslag om allmänna barnbidrag lades fram i proposition
(1947:220) med förslag till lag om allmänna barnbidrag m.m.</pre>
<pre>Ärendet behandlades i riksdagen av det sammansatta stats-
och andra lagutskottet i betänkandet nr 4 år 1947. Utskottet
anförde med anledning av motioner att en gradering av
barnbidragen efter föräldrarnas inkomster var olämplig och
avstyrkte dessa motioner. Riksdagen följde utskottet (rskr.
498).</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU15 lämnas en redogörelse för
motiven för införande av allmänna barnbidrag. Vidare uttalade
utskottet följande med anledning av motioner om inkomstprövning
av barnbidrag.</pre>
<pre>Flera skäl talar enligt utskottet mot att införa ett inkomst-
eller behovsprövat barnbidrag. Barnbidraget bör ses som ett
komplement till familjebeskattningen som innebär att
inkomsttagare med barn i dag i huvudsak beskattas lika mycket
som inkomsttagare utan barn. Det allmänna barnbidraget utjämnar
skillnaderna mellan dem som har barn och dem som inte har det.
Det skulle vidare leda till ytterligare tröskel- och
marginaleffekter om ett inkomstprövat barnbidrag skulle införas
genom att hela eller delar av barnbidraget skulle falla bort vid
ökad inkomst. Barnbidraget är också med nuvarande regler mycket
enkelt och billigt att administrera. Vid en inkomstprövning
skulle det krävas en betydande administration för att bestämma
och betala ut bidraget. Myndigheterna skulle behöva gå igenom
och kontrollera uppgifter från över en miljon barnfamiljer. Med
det anförda avstyrker utskottet motion So605 (nyd).</pre>
<pre>Någon anledning att utreda förutsättningarna för och
konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte
heller. Utskottet avstyrker motion So604 (kds).</pre>
<pre></pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning som sammanfaller
med yrkande 5 i motion So604 (s). Något tillkännagivande till
regeringen med anledning av motionen behövs dock inte. Motionen
avstyrks.
Utskottet anser sålunda att det nuvarande barnbidragssystemet
bör behållas och hänvisar till tidigare ställningstagande när
det gäller införande av ett inkomst- eller behovsprövat
barnbidrag. Motion So617 (nyd) yrkandena 3 och 4 avstyrks
därför.
Någon anledning att utreda förutsättningarna för och
konsekvenserna av ett behovsprövat barnbidrag föreligger inte
heller. Utskottet avstyrker motion So611 (kds). Utskottet vill
inte ställa sig bakom en begäran om en utredning av för- och
nackdelar med beskattade barnbidrag. Utskottet avstyrker därför
motion So607 (v).</pre>
<pre>
Barnbidrag vid s.k. ERASMUS-utbyte</pre>
<pre>I motion So605 av Lennart Hedquist och Rune Rydén (m)
hemställs att riksdagen beslutar ändra aktuella lagar så att
högskolestuderande på grundnivå i s.k. ERASMUS-utbyte erhåller
samma sociala förmåner som forskare och anställda i svenska
företag utomlands. Motionärerna anför bl.a. följande. Barnbidrag
och vissa andra sociala förmåner utgår förutom till svenskar i
hemlandet även till vissa kategorier svenskar som vistas
utomlands. Studerande som fullgör sin grundutbildning på
högskolan genom ERASMUS-utbyte tillhör dock ej denna grupp. Det
är inte rimligt att just högskolestuderande med barn
diskrimineras när de vistas utomlands för sina studier.
Lagändringar bör därför snarast vidtas.</pre>
<pre>Gällande rätt</pre>
<pre>Barnbidrag finns i tre olika former: allmänt barnbidrag,
förlängt barnbidrag och flerbarnstillägg. För alla formerna av
barnbidrag gäller, att barnet skall vara bosatt i Sverige.
I 1 § tredje stycket första meningen lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag föreskrivs, att en utlandsvistelse får
vara avsedd att räcka längst sex månader, om barnet fortfarande
skall anses vara bosatt i Sverige. En sexmånaders gräns
gäller således som huvudregel. Huvudregeln omfattar såväl
barn till privatanställda som till studerande som vistas
utomlands. Undantag görs för medföljande barn till personer som
vistas i utlandet för viss ideellt inriktad verksamhet,
exempelvis anställda av Svenska kyrkan, svenskt trossamfund
eller svensk ideell organisation som bedriver
biståndsverksamhet. För dessa gäller att barnbidrag utgår under
utlandsvistelser som inte avses att vara längre än tre år
(BarnbL 1 §, tredje stycket, tredje meningen). Barn till
anställda i statens tjänst berörs inte av någon tidsregel.
Medföljande barn till den som av en statlig arbetsgivare sänds
till ett annat land för arbete för arbetsgivarens räkning skall
alltså under hela utsändningstiden anses bosatta i Sverige
(BarnbL 1 §, tredje stycket, andra meningen).</pre>
<pre>I november 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag
till lag om samordning av systemen för social trygghet när
personer flyttar inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
(EES) (bet. 1992/93:EU1). Lagen innebär att ett stort antal av
de rättsakter (EG-förordningar m.m. inom den sociala trygghetens
område) som anges i bilaga VI till EES-avtalet (prop.
1991/92:170) skall gälla som svensk lag. Lagen träder i kraft
den dag regeringen bestämmer.</pre>
<pre>EES-reglerna gäller all lagstiftning om social trygghet som
avser
förmåner vid sjukdom och moderskap
förmåner om invaliditet, även sådana som är avsedda att bevara
eller förbättra förvärvsförmågan
förmåner vid ålderdom
förmåner till efterlevande
förmåner i anledning av olycksfall i arbetet och
arbetssjukdomar
dödsfallsersättningar
förmåner vid arbetslöshet
familjeförmåner
Bland familjeförmåner ingår även barnbidrag.</pre>
<pre>Förmånerna utgår enligt anställningslandets lagstiftning,
även om den anställde eller hans familjemedlemmar är bosatta
någon annanstans.</pre>
<pre>Personer som omfattas av EES-reglerna är anställda,
egenföretagare och deras familjemedlemmar. Definitionen av
arbetstagare och egenföretagare är i praktiken så vid att varje
person som någon gång varit arbetstagare eller egen företagare i
något EES-land omfattas av regelverket. Däremot omfattas inte
studerande, hemarbetande och andra icke förvärvsverksamma. Inom
EG diskuteras enligt uppgift ett förslag till ändring av
förordningen (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för
social trygghet när personer flyttar inom gemenskapen, som
skulle leda till att även dessa kategorier skall omfattas av de
aktuella reglerna om social trygghet.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet konstaterar att riksdagen antagit regeringens
förslag om att införliva med svensk lagstiftning huvuddelen av
EG:s regler på områdena social trygghet och arbetskraftens fria
rörlighet. När lagen om samordning av systemen för social
trygghet när personer flyttar inom EES träder i kraft kommer
anställningslandets lagstiftning att styra rätten till förmåner
såsom t.ex. barnbidrag, även om den anställde eller hans familj
är bosatta i något annat land än anställningslandet. Frågan om
att utvidga tillämpningsområdet för EG:s regler om social
trygghet till att omfatta även bl.a. studerande diskuteras
enligt uppgift inom EG. Utskottet anser inte att riksdagen för
närvarande bör ta något initiativ i denna fråga. Motion So605
(m) avstyrks.</pre>
<pre>
Flerbarnstillägget</pre>
<pre>I motion So603 av Margit Gennser och Hugo Hegeland (m)
hemställs om ett tillkännagivande av vad som anförts om
flerbarnstilläggen. Motionärerna påpekar att flerbarnstillägget
har tiodubblats i löpande penningvärde och femdubblats räknat i
fast penningvärde sedan det infördes 1982. Motionärerna
framhåller att det är mycket stora belopp rent privatekonomiskt
som kan utgå till flerbarnsfamiljer. En fembarnsfamilj erhåller
72 000 kr skattefritt per år i barnbidrag. Det finns enligt
motionärerna betydande incitament att ordna förhållanden vid
skilsmässa och exempelvis gemensam vårdnad så att familjen blir
berättigad till flerbarnstillägg. Motionärerna anser att motiven
för ett särskilt flerbarnstillägg i hög grad har försvagats i
och med 1990 års skattereform. Flerbarnstilläggen bör skäras ned
t.ex. genom att fr.o.m. den 1 juli 1993 återgå till den skala
som gällde 1982, och fr.o.m. 1994 avskaffa flerbarnstilläggen
helt.</pre>
<pre>Tidigare behandling m.m.</pre>
<pre>Flerbarnstillägget utgår, om någon uppbär allmänt
barnbidrag för tre eller flera barn (BarnbL 2 a §). Det infördes
den 1 januari 1982 och skulle då utgöra en kompensation för den
dåvarande regeringens ekonomisk-politiska åtgärder.</pre>
<pre>I proposition 1980/81:118 (bil. 1) om ekonomisk-politiska
åtgärder föreslogs ett särskilt stöd till flerbarnsfamiljer att
införas den 1 januari 1982. Förslaget innebar att det till
familjer med tre barn skulle utgå ett stöd motsvarande
ytterligare ett fjärdedels barnbidrag (750 kr per år) och
för varje därpå följande barn ett halvt barnbidrag (1 500 kr
per år). Syftet var enligt propositionen att bl.a. kompensera
flerbarnsfamiljerna för minskningen av livsmedelssubventionerna.
Av de uppgifter som lämnats i propositionen framgick att
flerbarnsfamiljerna hade en utsatt ekonomisk situation. Det
dåvarande ekonomiska systemet var i huvudsak konstruerat så att
barnbidraget var lika stort för varje barn oberoende av antalet
barn i familjen. Detsamma gällde både för det allmänna
barnbidraget och för det statliga bostadsbidraget.</pre>
<pre>Med anledning av regeringens förslag anförde socialutskottet i
betänkandet 1980/81:SoU28 bl.a. följande. Det utrymme som nu
kan finnas för insatser inom familjepolitiken bör användas för
att förbättra flerbarnsfamiljernas ekonomiska situation. Den
föreslagna satsningen på familjer med tre och flera barn är
välmotiverad. Beträffande frågan på vad sätt stödet till
flerbarnsfamiljer borde förstärkas ansåg utskottet att det i
propositionen framlagda förslaget var att föredra framför en
uppräkning av det statliga bostadsbidraget.</pre>
<pre>I proposition 1980/81:188 lades förslag till lagändringar
fram som innehöll de närmare reglerna för i vilka fall
flerbarnstillägg skall utgå och för administrationen. Utskottet
hänvisade i betänkandet 1980/81:SoU44 till att riksdagen
redan fattat ett principbeslut om att införa ett
flerbarnstillägg och avstyrkte motioner om avslag på
propositionen och en höjning av bostadsbidraget. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 409).</pre>
<pre>Riksdagen beslöt hösten 1982 att höja flerbarnstillägget till
ett halvt barnbidrag per år för familjer med tre barn och
till ett helt barnbidrag för varje ytterligare barn, dvs. en
fördubbling, fr.o.m. den 1 januari 1983. Prisökning och
mervärdesskattehöjning var orsaken (SoU 1982/83:12, rskr.
100).
Våren 1983 beslöt riksdagen att bifalla regeringens förslag om
en ytterligare utvidgning av flerbarnstillägget, så att det även
kom att omfatta studerande ungdomar i åldrarna 16--19 år (SoU
1982/83:25, rskr. 256).</pre>
<pre>Den 1 januari 1989 ändrades reglerna för beräkning av
flerbarnstillägget så att detta kom att utgå med 190% av ett
helt barnbidrag för det fjärde barnet, 240% av ett helt
barnbidrag för det femte barnet och 160% av ett helt
barnbidrag för det sjätte och varje ytterligare barn.
Motiveringen till höjningen var kompensation för minskade
bostadsbidrag (prop. 1987/88:100 bil. 7, 1987/88:SoU12,
rskr. 178).</pre>
<pre>Som ett led i skattereformen höjdes det allmänna barnbidraget
med 2280 kr den 1 januari 1991 till 9000 kr per år.
Samtidigt ändrades reglerna för beräkning av flerbarnstillägget.</pre>
<pre>Ändringarna innebar att tillägg skulle utgå med ett halvt
barnbidrag per år för det tredje barnet, med ett helt
barnbidrag för det fjärde barnet och med ett och ett halvt
barnbidrag för varje ytterligare barn. Motiveringen till
ändringarna i beräkningen av flerbarnstillägget var att familjer
med fyra eller fler barn med oförändrade regler skulle få en
omotiverat stor kompensation med anledning av skatteomläggningen
(prop. 1989/90:140, 1989/90:SoU27, rskr. 314).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande
överläggningar inom regeringskansliet angående familjepolitiken.
Med hänsyn härtill finns det inte något skäl för riksdagen att
nu ta något initiativ med anledning av motion So603 (m).
Motionen avstyrks.</pre>
<pre>Medelsanvisningen</pre>
<pre>Regeringen föreslår att till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1993/94 anvisas ett förslagsanslag på
17000000000 kr.</pre>
<pre>I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås
att riksdagen till Allmänna barnbidrag för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 12000000000 kr (yrkande
9).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny
utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av
barnbidragen. Utskottet finner budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till Allmänna barnbidrag väl avvägt och
avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 9 och
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.</pre>
<pre>
Bidragsförskott (B 4)</pre>
<pre>Bidragsförskotten har två funktioner. Den första är att
garantera det underhåll som den andre föräldern är ålagd att
betala. Den andra är att ge ett minimistöd till särlevande
föräldrars barn. Sammantaget innebär bidragsförskottet ett
kraftigt stöd till ensamlevande föräldrar.</pre>
<pre>Bidragsförskott lämnas för barn som endast en av föräldrarna
har vårdnaden om eller som står under vårdnad av annan än
föräldrarna. Bidragsförskott kan också lämnas när föräldrarna
har gemensam vårdnad men bor åtskilda. Den allmänna
åldersgränsen för bidragsförskott är 18 år. Bidragsförskott
lämnas vanligen med 40 % av basbeloppet.</pre>
<pre>Bidragsförskott infördes genom en lag år 1937 och var
resultatet av ansträngningar ända sedan sekelskiftet att bereda
lindring i de ofta svåra förhållanden under vilka barn till
ogifta och frånskilda mödrar levde. Denna lag hade ren
förskottskaraktär. Det allmänna betalade ett belopp som
motsvarade det underhållsbidrag som bestämts genom dom eller
avtal för de fall den underhållsskyldige inte fullgjorde sin
betalningsskyldighet. Rätten till förskott var behovsprövad.
Samhällets garanti utlöstes inte om modern eller hennes
eventuelle make ansågs kunna klara barnet utan bidrag. Denna
behovsprövning avskaffades år 1947. Det ansågs då rimligt att
samhällets garanti skulle gälla oberoende av moderns ekonomiska
förhållanden.</pre>
<pre>Genom 1964 års lag om bidragsförskott som alltjämt är
gällande ändrades själva karaktären av stödet. Oberoende av om
underhållsbidrag över huvud taget fastställts och utan
begränsning till storleken av eventuellt fastställt belopp
garanterades ett generellt stöd upp till en viss nivå. Syftet
härmed var att ge ett grundskydd för barnets försörjning.</pre>
<pre>Avveckling av bidragsförskotten m.m.</pre>
<pre>I motion So612 av Fanny Rizell (kds) begärs ett
tillkännagivande av vad som i motionen anförts om en ändring av
bidragsförskottslagen i syfte att minska överkompensering av
vårdnadshavare. Motionären är positiv till att
underhållsbidraget fastställs enligt föräldrabalkens regler
efter barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga.
Problemet är enligt motionären att bidragsförskottslagen inte
innehåller någon regel om behovsprövning. Detta gör att
vårdnadshavaren överkompenseras med bidragsförskott. Motionären
föreslår att bidragsförskottslagen ändras så att bidragsförskott
kan minskas i de fall förmånen framstår som klart oberättigad.</pre>
<pre>I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) begärs ett
tillkännagivande av vad i motionen anförts om avveckling av
systemet med bidragsförskott (yrkande 8). Enligt
motionärerna skall samhället inte ha ett särskilt system för
föräldrar som smiter från sitt försörjningsansvar -- utan detta
kan med fördel hanteras på det generella sätt som samhället
civilrättsligt använder när medborgarna smiter från sina
skyldigheter.</pre>
<pre>Tidigare behandling m.m.</pre>
<pre>Familjelagssakkunniga lade i sitt delbetänkande (SOU
1977:37) Underhåll till barn och frånskilda fram förslag till
lagändringar angående den familjerättsliga
underhållsskyldigheten. De sakkunnigas förslag låg till grund
för den reformering av föräldrabalkens underhållsregler som
trädde i kraft år 1979. I ett delbetänkande ägnades också
särskild uppmärksamhet åt samspelet mellan lagstiftningen om
underhåll och den sociala lagstiftningen om bidragsförskott. För
att komma till rätta med de problem som uppstått på grund av den
bristande samordningen mellan reglerna om underhållsbidrag och
bidragsförskott föreslog de sakkunniga att bidragsförskottet
skulle behovsprövas. Bidragsförskott skulle kunna vägras, om det
uppenbarligen inte fanns behov av något förskott.</pre>
<pre>Familjelagssakkunnigas förslag låg till grund för regeringens
proposition 1978/79:12. Regeringen föreslog att
bidragsförskottet skulle behovsprövas. Enligt propositionen var
det angeläget att hindra att samhällets stöd i form av
bidragsförskott utnyttjades på ett obehörigt sätt. Bestämmelsen
om behovsprövning borde ges en allmän räckvidd men tillämpas
endast i uppenbara fall då ett bidragsförskott framstod som
klart obehövligt.</pre>
<pre>Förslaget behandlades i socialutskottet och lagutskottet
(SoU 1978/79:2y, LU 1978/79:9). Båda utskotten avstyrkte
förslaget om en allmän behovsprövningsregel. Riksdagen beslöt i
enlighet härmed.</pre>
<pre>Med anledning av de snabbt stigande statsutgifterna för
bidragsförskott beslöt Riksdagens revisorer år 1983 att
granska bidragsförskottssystemet och dess anknytning till
reglerna om underhållsbidrag. Granskningen har redovisats i fem
rapporter som följdes av ett förslag (1985/86:17) till
riksdagen. Man föreslog däri att regeringen skulle tillsätta en
utredning som hade till uppgift att överväga sådana förändringar
att man kunde komma till rätta med av revisorerna påtalade
brister i bidragsförskottssystemet. Revisorernas förslag jämte
motioner som tog upp frågor om översyn av systemet för
bidragsförskott och underhållsbidrag behandlades av lagutskottet
och socialutskottet (LU 1985/86:2y, SoU 1985/86:29).
Lagutskottet tillstyrkte en utredning om
bidragsförskottssystemet. Socialutskottet, som var enhälligt,
delade bedömningen att bidragsförskottssystemet fungerar
otillfredsställande i flera viktiga avseenden och tillstyrkte en
utredning av systemet. Utskottet framhöll att det var särskilt
angeläget att nu få en allsidig belysning och diskussion av de
grundläggande frågorna om bidragsförskottets konstruktion och
dess anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag.
Ett mera fullständigt faktaunderlag behövdes i fråga om den
ekonomiska och sociala situationen för såväl underhållsskyldiga
som underhållsberättigade barn och deras vårdnadshavare. Detta
faktaunderlag måste göras till föremål för en noggrann analys
som beaktar faktorer såsom skillnader i inkomst,
familjesituation, bostadssituation m.m. De sociala
konsekvenserna av olika lagregleringar måste särskilt belysas.
Utskottet betonade att utredningen borde vara förutsättningslös
och att olika principiella lösningar fritt skulle prövas.</pre>
<pre>Riksdagen beslöt att ge regeringen till känna vad utskottet
hade anfört med anledning av revisorernas förslag och de
anslutande motionerna.</pre>
<pre>Den 16 oktober 1986 bemyndigade regeringen chefen för
Socialdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att se
över frågorna om bidragsförskottets konstruktion och dess
anknytning till föräldrabalkens regler om underhållsbidrag.
Kommittén antog namnet 1987 års underhållsbidragskommitté.
Kommitténs arbete var slutfört i maj 1990 och redovisas i
betänkandena SOU 1990:8 och SOU 1990:48, Samhällsstöd till
underhållsberättigade barn. Kommittén presenterade tre olika
modeller för att förändra samhällsstödet till ensamstående
föräldrar med barn. Beredning av kommitténs förslag har skett i
Socialdepartementet i en interdepartemental arbetsgrupp med
företrädare för Social-, Finans-, Justitie- och
Civildepartementen samt Statsrådsberedningen,
Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen.</pre>
<pre>I december 1991 lade regeringen fram förslag om att
ensamföräldrarna som kompensation för den slopade
skattereduktionen i samband med skattereformen skulle erhålla
ett särskilt bidrag under åren 1991, 1992 och första hälften av
år 1993 (prop. 1991/92:81). Förslaget antogs av riksdagen
(1991/92:SoU14, rskr. 171).</pre>
<pre>I december 1992 beslöt riksdagen att anta regeringens förslag
om att särskilt bidrag till ensamstående med barn skall lämnas
för hela år 1993 (1992/93:BoU5, rskr. 99).</pre>
<pre>Som ett resultat av arbetet med beredningen av
Underhållsbidragskommitténs betänkande föreslogs i
departementspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) bl.a.
att samhällsstödet inom bidragsförskottet -- utfyllnadsbidraget
-- frikopplas från underhållsbidraget och att stödet
behovsprövas. Efter att förslagen i promemorian remissbehandlats
beslöt emellertid regeringen att inte lägga fram förslagen för
riksdagen. Inom regeringskansliet fortgår arbetet med att
förändra samhällsstödet till särlevande föräldrar dock i andra
former.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Inom regeringskansliet övervägs det nuvarande
bidragsförskottssystemet i syfte att komma till rätta med
bristerna i systemet. I avvaktan på kommande förslag från
regeringen bör riksdagen inte nu ta något initiativ i frågan.
Utskottet avstyrker därför motion So617 (nyd) yrkande 8. Även
motion So612 (kds) avstyrks.</pre>
<pre>
Medelsanvisningen</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslår regeringen riksdagen att till
Bidragsförskott för budgetåret 1993/94 anvisa ett förslagsanslag
på3110000000 kr.</pre>
<pre>I motion So617 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslås
att riksdagen till Bidragsförskott för budgetåret 1993/94
anvisar 0 (noll) kr (yrkande 11).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet har tidigare avstyrkt bl.a. ett motionsyrkande (nyd)
om att avveckla bidragsförskottssystemet. Utskottet finner
budgetpropositionens förslag till medelsanvisning väl avvägt och
avstyrker följaktligen motion So617 (nyd) yrkande 11 och
tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning.</pre>
<pre>
Övriga medelsanvisningar under B</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn
(B 5) och Bidrag till kostnader för internationella adoptioner
(B 6), vilka inte mött någon erinran i form av motioner.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvård (D 1--D 6)</pre>
<pre>Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1)</pre>
<pre>Från detta anslag betalas ut det särskilda statsbidrag till
den allmänna sjukvårdsersättningen som fr.o.m. den 1 januari
1985 utgår till sjukvårdshuvudmännen från den allmänna
försäkringen.</pre>
<pre>Vidare betalas från anslaget ut ersättningar för vissa
kostnader och förluster som uppkommit på grund av myndighets
ingripande för att förhindra spridning av smittsam sjukdom.
Bestämmelserna i ämnet finns bl.a. i kungörelsen (1956:296) om
ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i
hälsovårdens intresse och lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare. Från anslaget betalas även vissa kostnader för
patientförsäkring och vissa skadeersättningar.</pre>
<pre>Från anslaget betalas också ut ersättning till
sjukvårdshuvudmännen enligt överenskommelse mellan staten och
huvudmännen om dessas övertagande av statens ansvar dels för
pensionskostnaderna för den personal som övergick i
sjukvårdshuvudmännens tjänst vid övertagandet av den
psykiatriska sjukvården, dels för provinsialläkarnas
pensionering (prop. 1972:50, SoU17, rskr. 169). Staten
ersätter huvudmännen för deras åtaganden genom vissa årliga
bidrag t.o.m.   år 1993. Bidraget betalas ut sista gången i
början av budgetåret 1993/94.</pre>
<pre>Från anslaget betalas även kostnader för deltagande i EG:s
cancerprogram.</pre>
<pre>En överenskommelse har träffats med företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
m.m. för år 1993. Den ansluter till det system med
schabloniserade ersättningar till huvudmännen som infördes
fr.o.m. år 1985. Utgångspunkten för överenskommelsen har varit
en ram på 6 995 miljoner kronor. Överenskommelsen finns
redovisad i regeringens proposition 1992/93:17 om vissa
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.</pre>
<pre>Ett översynsarbete med syfte att förändra nuvarande system för
ersättningar till sjukvårdshuvudmännen pågår. Ett principförslag
om en ändrad utformning av systemet för ersättningar från
sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen m.m. avses läggas
fram i 1993 års kompletteringsproposition.</pre>
<pre>Medelsanvisningen</pre>
<pre>I budgetpropositionen beräknas det sammanlagda
medelsbehovet till 1211332 000 kr.</pre>
<pre>Utgiften för det särskilda statsbidraget till den allmänna
sjukvårdsersättningen från detta anslag beräknas under
budgetåret 1993/94 till 1117300000 kr. Medelsbehovet till
vissa pensionskostnader och provinsialläkarpensioner beräknas
till 85 682 000 kr.</pre>
<pre>Medelsbehovet för ersättning till smittbärare m.m. beräknas
till 6 miljoner kronor. För kostnader för patientförsäkring för
den hälso- och sjukvård som bedrivs i statens regi och
ersättningar för vissa skador enligt Socialdepartementets beslut
beräknas oförändrat ca 1,3 miljoner kronor.</pre>
<pre>För svensk medverkan i EG:s cancerprogram beräknas 1 miljon
kronor.</pre>
<pre>
I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen till Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret
1993/94 anslår 1000000 kr utöver vad regeringen föreslagit
(yrkande 4). Medlen bör enligt motionärerna användas som
startbidrag till ett rikscentrum för barn som utsatts för
sexualbrott.</pre>
<pre>I motion So504 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, kds)
hemställs också om inrättandet av ett sådant rikscentrum med
terapeutisk behandling, forskning och utvecklingsarbete. Ett
rikscentrum kan  enligt motionärerna bli ett stöd för de lokala
verksamheter, exempelvis den i Eskilstuna, som pågår, inte minst
när det gäller att sprida erfarenheter, pröva nya arbetsmetoder
och stimulera forskningen.</pre>
<pre>
Bakgrund och tidigare behandling</pre>
<pre>Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner om
sexuella övergrepp mot barn och senast i betänkandet
1992/93:SoU2 vartill hänvisas för en utförlig bakgrund (s. 12
f.). I betänkandet 1989/90:SoU5 anförde utskottet i
anledning av motioner att det är nödvändigt att samordna de
insatser som görs av rättsväsendet, de sociala myndigheterna och
aktuella vårdinstanser eftersom utredningarna i dessa ärenden är
mycket svåra. Utskottet ansåg sammanfattningsvis att ett samlat
åtgärdsprogram borde föreläggas riksdagen. Detta gavs regeringen
till känna. I betänkandet 1991/92:SoU1 (s. 20) anförde
utskottet följande.</pre>
<pre>Som svar på riksdagens begäran om ett samlat förslag till
åtgärdsprogram för att motverka sexuella övergrepp och våld mot
kvinnor och barn har, som tidigare nämnts, avsatts 8 milj.kr.
till socialstyrelsens förfogande för att öka kompetensen i det
sociala arbetet när det gäller utsatta barn. Detta inkluderar
också socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med barn
som utsatts för sexuella övergrepp.</pre>
<pre>
Med hänvisning härtill och till att utskottet inte ville
föregripa riksdagens kommande behandling av förslag på det
socialpolitiska området avstyrkte utskottet de då aktuella
motionerna.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet har i olika sammanhang framhållit betydelsen av att
samhället ägnar stor uppmärksamhet åt barn som av olika skäl har
en särskilt utsatt ställning. Detta inkluderar såväl hälso- och
sjukvårdens som socialtjänstens insatser för barn som utsatts
för sexuella övergrepp. Socialstyrelsen skall utöva tillsyn,
följa upp och utvärdera verksamheterna samt utveckla och
förmedla kunskap inom dessa områden. Formerna härför bestämmer
styrelsen själv.</pre>
<pre>Utskottet anser den föreslagna medelsanvisningen till Bidrag
till hälso- och sjukvård välavvägd och tillstyrker därför
förslaget i propositionen och avstyrker motionerna Ju838 (v)
yrkande 4 och So504 (v, fp, kds).</pre>
<pre>
Orienterarsjukan/TWAR</pre>
<pre>I motion So451 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c)
begärs att regeringen omgående vidtar åtgärder och tillskjuter
medel för att lösa frågetecknen kring TWAR (Taiwan acute
respiratory infection). Motionärerna anser att de medel som
krävs för undersökningar, forskning och uppföljning måste
ställas till idrottens och sjukvårdens förfogande för att lösa
TWAR-mysteriet.</pre>
<pre>Utskottet har erfarit att det bedrivs kvalificerad
forskning vid infektionskliniken på Akademiska sjukhuset i
Uppsala om bl.a. orsaker till hjärtmuskelinflammation, s.k.
myokardit. Man har också börjat att närmare granska de
inträffade dödsfallen bland orienterare och har i detta syfte
inlett diagnostik och undersökning av 240 elitorienterare som
bedömts tillhöra riskgruppen. På basis av bl.a. resultaten från
denna undersökning skall ett forskningsprojekt läggas upp med
syfte att utröna orsakerna bakom de plötsliga dödsfallen.
Sjukvårdshuvudmännen svarar för finansieringen av projektets
medicinska del. För projektets forskningsdel har det från olika
håll ansökts om medel. Bl.a. har en ansökan underställts
Medicinska forskningsrådet.</pre>
<pre>Regeringen har den 21 januari 1993 beslutat att 750 000 kr
får utbetalas till Socialstyrelsen för forskningsinsatser i
syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen. Medlen
skall -- efter erforderlig prövning bl.a. av aktuella
forskningsprojekts vetenskapliga kvalitet -- utbetalas till
projekt med denna inriktning. Stödet skall utgå under
innevarande budgetår i avvaktan på att aktuella projekt kan
prövas inom ramen för de reguljära systemen vad avser
finansiering av forskningsinsatser.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>I avvaktan på att aktuella projekt kan prövas inom ramen för
de reguljära systemen för finansiering av forskningsinsatser har
regeringen nyligen beslutat att ställa medel till förfogande i
syfte att finna orsakerna bakom de inträffade dödsfallen bland
orienterare. Motion So451 (c) är därmed tillgodosedd och
avstyrks därför.</pre>
<pre>
Insatser mot aids (D 2)</pre>
<pre>Från anslaget betalas utgifter för särskilda insatser för att
bekämpa spridningen av det virus, humant immunbristvirus (hiv),
som kan leda till sjukdomstillståndet aids (acquired immune
deficiency syndrome -- förvärvad immunbrist). Infektion av hiv
hänförs enligt smittskyddslagen (1988:1472) till de
anmälningspliktiga sjukdomar som är samhällsfarliga.</pre>
<pre>Ett handlingsprogram för den fortsatta bekämpningen av
hiv/aids har antagits av riksdagen på grundval av proposition
1987/88:79 om åtgärder mot aids (1987/88:SoU10, rskr.
165). Handlingsprogrammet innefattar information till
allmänheten och särskilda grupper med s.k. riskbeteende.</pre>
<pre>Från förevarande anslag lämnas också ett extra bidrag, som
utgår främst till Stockholms läns landsting, Stockholms kommun,
Göteborgs kommun, Malmö kommun och Malmöhus läns landsting men
även till andra sjukvårdshuvudmän.</pre>
<pre>Sverige deltar även i det internationella arbetet med att
bekämpa aids. Den del av medlen som avser information och stöd
till psykosocialt arbete och utvecklingsarbete m.m. disponeras
av Folkhälsoinstitutet. Vid Folkhälsoinstitutet finns ett råd
för aidsfrågor, som har en rådgivande funktion.
Folkhälsoinstitutet har numera den övergripande uppgiften att
samordna arbetet med att begränsa spridningen av hiv/aids.
Socialstyrelsen disponerar medel från anslaget för att utveckla
en offensiv narkomanvård.</pre>
<pre>I budgetpropositionen beräknas, sedan medel för myndigheternas
handhavande av hiv/aidsfrågorna beräknats under anslagen till
Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen, i övrigt ett anslag
till insatser mot aids för budgetåret 1993/94 på 185 220 000 kr.</pre>
<pre>
Information om hiv/aids</pre>
<pre>I motion Ju608 av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, fp, kds)
begärs ett tillkännagivande om att öka information och
upplysning, framför allt via Folkhälsoinstitutets upplysning om
hiv/aids (yrkande 5). Motionärerna syftar till information
för att motverka den spridning av hiv/aids som följer i spåren
av den ökade s.k. sexturismen till framför allt Sydostasien.</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet koncentrerar sin verksamhet till olika
program. En enhet vid institutet omfattar verksamhetsområdena
hiv/aids samt sex och samlevnad, oönskade graviditeter och STD
(sexuellt överförbara sjukdomar) i övrigt. Den omfattande
internationella smittspridningen i kombination med ökat resande
över landets gränser och pågående invandring till Sverige
innebär en risk för fortsatt smittspridning i Sverige.</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet anser att det är nödvändigt att ett
hivpreventivt arbete av minst samma omfattning som hittills
fortsätter inom landet. Det behövs därvid centralt initierade
insatser från institutet. Institutets program som gäller
hiv/aids har till huvudinriktning att förmedla kunskap, att
motverka spridning av hiv/aids och att motarbeta diskriminering
av hivsmittade.</pre>
<pre>En broschyr som riktar sig till resenärer med information om
smittrisken utarbetas för närvarande inom Folkhälsoinstitutet.
Broschyren kommer att fr.o.m. april finnas tillgänglig på
apotek, vaccinationscentraler och polismyndigheter. Även
annonsering i dagspressen planeras.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet anser att det hivpreventiva arbete som under många
år pågått inom Aids-delegationen och Socialstyrelsen och som nu
övergått till Folkhälsoinstitutet måste fortsätta. Det arbete
som nu upptagits av Folkhälsoinstitutet omfattar bl.a. en
betydande upplysningsverksamhet. Informationsmaterial om
smittrisken håller på att utarbetas. Något uttalande från
riksdagen behövs därför inte. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Ju608 yrkande 5 (m, c, fp, kds).</pre>
<pre>
Smittspårning</pre>
<pre>I motion So513 av Johan Brohult (-) begärs ett
tillkännagivande om att samhället bör få ökade befogenheter för
att ta hivtest på vissa grupper där man vet att aidsrisken är
stor (yrkande 4). Motionären syftar på narkomaner och
prostituerade och anser att bestämmelserna då det gäller
provtagning för att påvisa hivantikroppar (smitta) i dag, på
grund av önskan om anonymitetsskydd, är så komplicerade att det
i praktiken ofta är omöjligt att av epidemiologiska eller
smittprofylaktiska skäl utföra en blodundersökning. Motionären
anser att tvång i vissa lägen måste accepteras och rekommenderas
såsom kontrollåtgärd.</pre>
<pre>I betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet ett
flertal motioner bl.a. under rubrikerna Smittskyddslagen och
smittskyddsarbetet, Anonymitet vid hivtest, Smittspårning och
Sveriges inställning till Europarådets rekommendation nr R (89)
14. På s. 59 f. i betänkandet redovisas gällande regler,
pågående arbete samt utskottets ställningstaganden. För en
fullständig redovisning hänvisas sålunda till betänkandet.
Sammanfattningsvis ansåg utskottet att det inte fanns någon
anledning för riksdagen att ta initiativ i frågan om ändring av
smittskyddslagen.</pre>
<pre>En utvärdering av smittskyddsverksamheten och den nya
smittskyddslagen (1988:1472), som trädde i kraft den 1 juli
1989, har gjorts av Socialstyrelsen och överlämnades till
Socialdepartementet våren 1992 med förslag om vissa
ändringar i smittskyddslagen. Utskottet har inhämtat att
Socialdepartementet arbetar med en bredare översyn av
smittskyddslagen än som omfattades av Socialstyrelsens
utvärdering. Bl.a. har Europarådets antitortyrkommitté (CPT)
besökt Sverige och redovisat sin uppfattning om de bestämmelser
som för närvarande gäller för tvångsisolerade. En proposition
med förslag om vissa ändringar i smittskyddslagen planeras till
tidigast maj 1993.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet anser det nödvändigt att vidmakthålla övervakningen
av utvecklingen av hiv i landet. En översyn av delar av
smittskyddslagen görs för närvarande i Socialdepartementet med
sikte på en proposition senare i vår. Utskottet utgår från att
även frågor om testning för hiv kommer att övervägas i det
sammanhanget. Något uttalande från riksdagen behövs således
inte. Med det anförda avstyrker utskottet motion So513 (-)
yrkande 4.</pre>
<pre>Medelsanvisning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till Insatser mot aids.</pre>
<pre>
Bidrag till Spri (D 4)</pre>
<pre>Från anslaget utgår statens bidrag till Spri. Spri är hälso-
och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Huvudmän för institutet är
staten och Landstingsförbundet. Staten svarar för hälften av
finansieringen av Spri.</pre>
<pre>Staten och Landstingsförbundet har den 18 juni 1992 träffat
ett avtal om Spri för perioden 1993--1995. Sammanfattningsvis
innebär det nya avtalet om Spri att det blir en tydligare
markering av att tyngdpunkten i verksamheten skall ligga i ett
långsiktigt och kvalificerat utvecklingsarbete. Spri skall i
större utsträckning än hittills arbeta med att för praktisk
tillämpning identifiera, beskriva, utvärdera, integrera och
sammanställa resultaten av den forskning och det
utvecklingsarbete som utförs inom Spris verksamhetsområde,
nationellt och internationellt. En väsentlig del av verksamheten
skall vara metodutveckling av betydelse för hälso- och
sjukvården.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att anslaget som omfattar
enbart medel för basfinansieringen till Spri beräknas till
26300000 kr.</pre>
<pre>I motion So433 av Liselotte Wågö (m) hemställs att
riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts i motionen
om att avveckla statens del av Spri. Som skäl för en sådan
avveckling anför motionären statens mycket dåliga ekonomi samt
det faktum att Spris största kunder är landstingen. En annan
organisation och finansiering av sjukvården i framtiden skulle
kunna innebära att landstingen försvinner och att Spri inte
fyller någon funktion. Sammantaget utgör detta tillräckliga skäl
för att avveckla statens del av Spri, enligt motionären.</pre>
<pre> I det avtal om Spri för perioden 1993--1995 som staten
och Landstingsförbundet träffade i juni 1992 sägs i bilaga 1
till avtalet bl.a. att det ligger i sakens natur att Spris
verksamhet inom området kan behöva ändras i takt med
utvecklingen inom hälso- och sjukvården. Vidare anges att en
utvärdering av Spris verksamhet skall vara avslutad den 1
september 1994. Utvärderingen skall utgöra underlag inför ett
ställningstagande till Spris verksamhet efter år 1995.
Utvärderingen skall omfatta Spris verksamhet fr.o.m.
verksamhetsåret 1990 men med tyngdpunkt på verksamheten fr.o.m.
år 1993.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Enligt vad utskottet inhämtat skall en utvärdering av Spris
verksamhet, med tyngdpunkt på tiden fr.o.m. år 1993 göras och
vara avslutad nästa höst. Utskottet anser att riksdagen inte bör
föregripa regeringens kommande förslag i denna fråga.  Med det
anförda avstyrks motion So433 (m).</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker budgetpropositionens förslag till
medelsanvisning till Bidrag till Spri.</pre>
<pre>Övriga medelsanvisningar under D</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i
krig (D 3), Bidrag till WHO (D 5) och Bidrag till WHO-enheten
för rapportering av läkemedelsbiverkningar (D 6), vilka inte
mött någon erinran i form av motioner.</pre>
<pre>
Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5, E7--E 9)</pre>
<pre>Bidrag till viss verksamhet för personer med funktionshinder
(E 4)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 60023000kr under
anslaget E4.</pre>
<pre>Från anslaget får Synskadades riksförbund bidrag till SRF
Hantverk AB, depåverksamheten, till verksamheten med ledarhundar
samt till viss övrig verksamhet. Föreningen Sveriges dövblinda
erhåller bidrag till tidningsutgivning för dövblinda och
Sveriges dövas riksförbund för sin teckenspråksavdelning. Under
anslaget utges vidare bidrag till rikstolktjänst, palynologiska
laboratoriet vid Naturhistoriska riksmuseet, De handikappades
riksförbunds, Synskadades riksförbunds och Riksförbundets för
rörelsehindrade barn och ungdomar rekreationsanläggningar,
föreningen Rekryteringsgruppen samt till Neurologiskt
handikappades riksförbund.</pre>
<pre>Motioner</pre>
<pre>I motion So241 av Lena Öhrsvik och Agne Hansson (s, c)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen
anförts om behovet av ersättning för merkostnader vid
rekreationsverksamhet för personer med funktionshinder. Samma
yrkande framställs också i motion So283 av Ingvar Björk och
Jan Andersson (s).</pre>
<pre>I båda motionerna anförs att personer med funktionshinder
klarar sig lättare i dag än för några årtionden sedan, då de tar
in på hotell eller rekreationsanläggningar. För dem med mer
omfattande handikapp är däremot valfriheten mer begränsad. I
Handikapputredningens slutbetänkande (SOU 1992:52) läggs förslag
fram om vidgade möjligheter till rekreation utanför hemmet.
Handikapputredningens förslag kommer dock enligt uppgift att
kunna genomföras först på sikt.</pre>
<pre>De handikappade har själva genom sina organisationer byggt upp
rekreations- och hotellverksamhet för personer med
funktionshinder, såsom Tranåsbaden och Årevidden. Visst
statsbidrag har utgått för hotellverksamheten med anledning av
vissa merkostnader. Samhällets stöd har dock, enligt
motionärerna, inte varit tillräckligt varför hotellverksamheten
nu måste minska. Tranåsbaden inskränker sitt öppethållande till
april--augusti och Årevidden kommer att stängas under tiden
maj--juni samt oktober--december. Härigenom kan
driftsförlusterna begränsas, men det begränsar också
möjligheterna att upprätthålla servicen för dem för vilka
hotellen tillkommit. Motionärerna anser att om verksamheten
skall kunna upprätthållas på en godtagbar nivå krävs en större
insats från samhällets sida. Direkta påvisbara merkostnader
måste kunna utgöra grund för ytterligare övervägande enligt
motionärernas mening.</pre>
<pre>De handikappades riksförbund (DHR) har uppvaktat utskottet
med anledning av motion So241.</pre>
<pre>Proposition 1992/93:159</pre>
<pre>I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade berörs också frågan om funktionshindrades
möjligheter till fritidsaktiviteter. Förslag läggs om ett
tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (HSL) som klargör att
sjukvårdshuvudmännen har en skyldighet att tillhandahålla
hjälpmedel för funktionshindrade i deras dagliga livsföring och
hjälpmedel för vård och behandling. Föredraganden anför att med
hjälpmedel för den dagliga livsföringen avses även hjälpmedel
som möjliggör för den funktionshindrade att delta i normala
fritids- och rekreationsaktiviteter i hemmet eller närmiljön.</pre>
<pre>Föredraganden anför vidare att han avser att uppdra åt
Handikappinstitutet att göra en särskild utredning om
fritidshjälpmedel. En sådan utredning bör ha som inriktning att
dels klargöra i vilken omfattning hjälpmedel för motions-,
sport- och hobbyaktiviteter i nuläget föreskrivs av huvudmännen,
dels pröva förutsättningarna för att öka möjligheterna för
funktionshindrade att få tillgång till sådana fritidshjälpmedel.</pre>
<pre>Ett tidsbegränsat stimulansbidrag föreslås inrättas för att
påskynda utvecklingen av olika insatser med huvudsaklig
inriktning på grupper med avancerade hjälpmedelsbehov och små
handikappgrupper med specifika hjälpmedelsbehov.</pre>
<pre>
Handikapputredningen</pre>
<pre>I Handikapputredningens slutbetänkande Ett samhälle för
alla (SOU 1992:52) diskuteras funktionshindrades
möjligheter till fritid, rekreation och semester. Utredningen
anför att som ett led i kommunens skyldighet att planera
insatser för människor med funktionshinder kan det vara
angeläget att ge riktat kommunalt stöd till
rekreationsanläggningar som i sin verksamhet har lokal
inriktning.</pre>
<pre>Utredningen konstaterar samtidigt att som komplement till
annat utbud behövs särskilt anpassade fritids- och
rekreationsanläggningar med hela landet som upptagningsområde.
Utredningen har därvid funnit övervägande skäl för fortsatt
statsbidragsgivning till sådana anläggningar. Ett förslag till
nytt statsbidragsystem för driftsstöd till följd av merkostnader
föreslås. Den totala bidragsnivån beräknas uppgå till 10
miljoner kronor, vilket innebär en kraftig uppräkning av
nuvarande stöd.</pre>
<pre>Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden går ut
den 17 maj 1993.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Handikapputredningen har i sitt slutbetänkande lagt förslag om
statsbidrag till driften av rekreationsanläggningar som har
merkostnader till följd av handikappanpassning. Betänkandet
remissbehandlas för närvarande. Utskottet utgår från att frågan
om statsbidrag till vissa rekreationsanläggningar och riktlinjer
för hur bidragen skall fördelas mellan olika anläggningar kommer
att beredas skyndsamt av regeringen. Utskottet anser att
regeringen vid behov bör kunna göra omdisponeringar inom ramen
för anslaget för att tillgodose angelägna behov. Motionerna
So241 (s, c) och So283 (s) avstyrks därmed.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelstilldelningen.</pre>
<pre>
Bidrag till handikapporganisationer (E5)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 129248000kr under
anslaget E5.</pre>
<pre>Från anslaget erhåller handikapporganisationerna bidrag till
sin verksamhet. Regeringen beslutar om fördelningen av
anslagsbeloppet mellan organisationerna efter förslag av Statens
handikappråd. Under innevarande budgetår har 37 organisationer
fått bidrag.</pre>
<pre>I motion So234 av Bo Nilsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ökat stöd till handikapprörelsen. Motionärerna
anför att i budgetpropositionen föreslås samma belopp för
budgetåret 1993/94 som för 1992/93. Realt innebär detta en
faktisk minskning. Motionärerna pekar på att
handikapputredningen i sitt betänkande föreslår att samhällets
myndigheter och beslutsfattare i högre grad än tidigare skall
samarbeta och samverka med handikapporganisationerna. Detta
ställer stora krav på handikapprörelsens företrädare på alla
nivåer. Vidare anför motionärerna att regeringen vid olika
tillfällen har uttalat sig  om vikten av ideellt arbete.
Civilministern skriver om ökat stöd till ideell verksamhet. Med
tanke på detta bör handikapprörelsen, enligt motionärerna, få
sin del av ett ökat stöd för sitt viktiga arbete.</pre>
<pre>För budgetåret 1992/93 gjordes en kraftig uppräkning av detta
stöd från 100miljoner kronor till 129miljoner kronor.
Statsrådet anförde i budgetpropositionen att bidraget till
handikapporganisationerna även inför det kommande budgetåret var
ett prioriterat område.</pre>
<pre>Utskottet anförde följande i betänkandet 1991/92:SoU15 (s.
187) med anledning av en motion om ordentligt stöd till
organisationerna också i fortsättningen:</pre>
<pre>Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande
betydelse för dagens handikappolitik. Organisationerna bedriver
centralt, regionalt och lokalt intressepolitisk verksamhet,
anlitas som remissinstanser och är företrädda i olika
utredningar. En viktig aktivitet utöver medlemsstöd är
information om handikapp till olika målgrupper. Utskottet delar
uppfattningen i budgetpropositionen att stödet till
handikapporganisationerna även budgetåret 1992/93 bör vara ett
prioriterat område. En kraftig uppräkning av stödet till
handikapporganisationerna föreslås också i propositionen även
för budgetåret 1992/93.</pre>
<pre>
Den då aktuella motionen fick därmed i huvudsak anses
tillgodosedd. Yrkandet avstyrktes.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Handikapporganisationernas verksamhet har haft en avgörande
betydelse för dagens handikappolitik. En mycket kraftig
uppräkning av anslaget har också gjorts under de två närmast
föregående budgetåren. Med hänsyn härtill och till det
statsfinansiella läget kan utskottet inte ställa sig bakom
förslaget om ökat stöd till handikapporganisationerna. Utskottet
tillstyrker den i propositionen föreslagna medelstilldelningen
och avstyrker motion So234 (s).</pre>
<pre>
Bilstöd till handikappade (E9)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 206000000kr under
anslaget E9.</pre>
<pre>Från detta anslag betalas bilstöd till handikappade och
föräldrar till handikappade barn för anskaffning och anpassning
av motorfordon m.m. Bilstödet kan lämnas till fem olika grupper
och omfattar grundbidrag, anskaffningsbidrag och
anpassningsbidrag. Stödet administreras av Riksförsäkringsverket
och de allmänna försäkringskassorna. Bestämmelser om bilstödet
finns i lagen (1988:360) om handläggning av ärenden om bilstöd
till handikappade och i förordningen (1988:890) om bilstöd till
handikappade.</pre>
<pre>I budgetpropositionen anförs att bilstödet, som infördes den 1
oktober 1988, har fått stor betydelse för många
förflyttningshandikappade. Sedan stödet infördes har drygt
14000 personer beviljats stöd. I förhållande till de regler
som gällde före oktober månad 1988 innebär det nya stödet
väsentliga förbättringar.</pre>
<pre>I propositionen redovisas också Riksförsäkringsverkets
utredning av konsekvenserna av en utvidgning av personkretsen
för bilstödet genom att den nuvarande 49-årsgränsen ersätts av
en gräns vid 64 år. Regeringen uppdrog till verket att utreda
frågan efter ett tillkännagivande från riksdagen (bet.
1990/91:SoU1, rskr. 1990/91:4). RFV bedömer att ca 10500
personer i åldern 50--64 år skulle bli berättigade till bilstöd
vid en sådan förändring av åldersgränsen. Den totala
kostnadsökningen skulle för en sjuårsperiod uppgå till 1175
miljoner kronor. Det föredragande statsrådet bedömer att det
statsfinansiella läget inte nu möjliggör en utvidgning av
personkretsen genom att den nuvarande åldersgränsen ändras till
64 år.</pre>
<pre>Riksförsäkringsverket publicerade i september 1992 en
fördjupad uppföljning av försäkringskassornas tillämpning och
handläggning av bilstödets regelsystem. Verket konstaterade att
det fanns behov av kompletteringar och förtydliganden av
bestämmelserna om bilstödet. Verket hade därför för avsikt att
göra en översyn av sitt tidigare allmänna råd (1988:15). Några
förslag till regelförändringar lämnades inte i rapporten. I
rapporten konstateras dock att det av redovisningen framgår att
försäkringskassorna liksom handikapporganisationerna föreslagit
att bilstöd borde kunna utges i form av enbart ett
anpassningsbidrag utan att villkoren för bilstödet är uppfyllda.
Vidare framgår att både försäkringskassor och
handikapporganisationer föreslagit att armsvaga och
armamputerade bör få rätt till bilstöd.</pre>
<pre>Avslutningsvis anförde verket att en rättslägesanalys av
bilstödet skulle komma att påbörjas under hösten 1992.</pre>
<pre>Motioner</pre>
<pre>I motion So219 av Eva Zetterberg och Rolf L Nilson (v)
begärs att regeringen utreder förutsättningarna för att upphäva
åldersgränserna i det statliga bilstödet. Motionärerna anför att
den som inte är berättigad till bilstöd hänvisas till
färdtjänst. Men färdtjänsten är omgärdad med så många
begränsningar att den omöjliggör för många att själva styra över
sina liv och aktivt delta i samhällslivet. Åldersgränsen är en
negativ faktor både för den personliga friheten och den
samhällsekonomiska kostnaden.</pre>
<pre>Flera motioner tar upp frågan om neurosedynskadades,
armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd. I
motion So244 av Gunnar Thollander (s) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om behovet av översyn av
bilstödet till handikappade. Motionären anser att det bör
skrivas in i förordningen om bilstöd att personer med nedsatta
armfunktioner skall erhålla bilstöd. Även i motion So258 av
Lars Sundin (fp) och  i motion So297 av Ingvar Björk och Bo
Nilsson (s) yrkas om ett tillkännagivande till regeringen i
denna fråga. I motion So295 av Sonja Rembo (m) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att frågan om bilstöd till
neurosedynskadade och andra armskadade snarast blir föremål för
utredning och åtgärder.</pre>
<pre>I motion So291 av Lahja Exner och Arne Kjörnsberg (s)
begärs ett tillkännagivande till regeringen om komplettering av
bilstödet för de handikappade (yrkande 2). Motionärerna
anför att allt fler handikappade som fått tillgång till bil med
hjälp av bilstödet inte längre har råd att använda bilen. Deras
inkomster räcker inte till för att täcka kostnader för
drivmedel, service och underhåll, skatt och försäkring.
Problemet är, enligt motionärerna, särskilt stort för
handikappade ungdomar som lyckats få ett jobb. Bara undantagsvis
är deras lön så stor att de skulle ha hållit sig med bil om de
inte varit handikappade.</pre>
<pre>I motion So424 av Sigge Godin (fp) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
bilstöd till handikappade som klarar av att köra bil. För att
bilstöd skall kunna beviljas krävs att den handikappade har
körkort och själv kan köra bilen. Motionären anför att det också
i samband med att bilstöd beviljas bör fastställas att
handikappet inte har utvecklats så att den som ansöker om stöd
inte längre kan köra bil. Motionären understryker att det med
hänsyn till det statsfinansiella läget är viktigt att bilstödet
kommer till effektiv användning.</pre>
<pre>Tidigare behandling m.m.</pre>
<pre>En avsikt med införandet av det nya bilstödet var att fler
handikappade skulle få tillgång till stödet. Ändringen avsågs
samtidigt innebära en förenkling genom att flera stödformer
slogs samman till en i form av ett bidrag. Härvid upphörde
accisbefrielsen och bensinskattebefrielsen (prop. 1987/88:99,
bet. SfU 1987/88:23). Föredragande statsrådet anförde i
propositionen att uppdelningen av bilstödet på ett
arbetsmarknadsanknutet bidrag och flera skatteanknutna förmåner
medförde att stödet var splittrat och svårt att överblicka för
enskilda människor.</pre>
<pre>För den som har betydande merutgifter till följd av att han
fått sin funktionsförmåga nedsatt för avsevärd tid kan
handikappersättning utgå enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Handikappersättningen är en särskild
folkpensionsförmån. En försäkrad som har fyllt 16 år och som,
innan han fyllt 65 år, har fått sin funktionsförmåga nedsatt för
avsevärd tid så att han behöver hjälp av någon annan person för
att klara sin dagliga livsföring, för att kunna förvärvsarbeta
eller studera eller har betydande merutgifter har rätt till
handikappersättning.</pre>
<pre>För att bilstöd skall utgå krävs att den bilstödsberättigade
själv kan bruka bilen som förare. Undantag gäller gruppen
handikappade som är under 65 år och som är beroende av bilen för
att genom arbete få sin försörjning eller ett väsentligt
tillskott till sin försörjning eller för att genomgå
yrkesinriktad utbildning eller rehabilitering (grupp 1).
Undantag gäller även gruppen handikappade under 65 år som
tidigare har beviljats bidrag enligt grupp 1 men därefter har
lämnat arbetsmarknaden med förtidspension eller beviljats
sjukbidrag. För båda dessa grupper gäller att bilstöd kan
beviljas även till den som saknar  körkort under förutsättning
att någon annan kan anlitas som förare vid resorna.</pre>
<pre>Bilstöd kan även beviljas andra handikappade än som avses i
grupp 1 eller 2 och som fyllt 18 men inte 50 år (grupp 3).
Vidare kan bilstöd beviljas handikappad förälder med barn under
18 år (grupp 4) och föräldrar med handikappade barn (grupp 5).</pre>
<pre>Socialministern har nyligen i ett frågesvar i riksdagen
anfört att bilstödet är en viktig handikappolitisk stödform av
stor betydelse för många funktionshindrade. Det finns dock vissa
delar av stödet som är föremål för diskussion och kritik. Med
hänsyn till detta avsåg han att inom kort ta initiativ till att
en översyn av bilstödet kommer till stånd. En av de frågor som
det då finns anledning att se över är möjligheterna för personer
med nedsatt armfunktion att erhålla bilstöd (snabbprotokoll
1992/93:53, s. 24).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Riksförsäkringsverket har nyligen utrett konsekvenserna av ett
upphävande av åldersgränserna för bilstöd. Verket konstaterar
att ett upphävande av 49-årsgränsen och införande av en ny gräns
vid 64 år skulle innebära en kostnadsökning på 1175 miljoner
kronor under en sjuårsperiod. Utskottet delar regeringens
uppfattning att det statsfinansiella läget inte nu möjliggör
någon höjning av åldersgränsen. Motion So219 (v) avstyrks.</pre>
<pre>I ett flertal motioner tas frågan upp om neurosedynskadades,
armamputerades och andra svårt armskadades rätt till bilstöd.
Utskottet konstaterar att regeringen i dag beslutat om direktiv
till en utredning om bilstödet till handikappade. I uppdraget
ingår bl.a. att göra en analys av hur begreppet väsentliga
förflyttningssvårigheter tolkas och bör tolkas i framtiden.
Utredaren skall även i övrigt överväga om det finns anledning
att göra ändringar av bilstödets nuvarande konstruktion.
Motionerna So244 (s), So258 (fp), So295 (m) och So297 (s) får
anses tillgodosedda och avstyrks.</pre>
<pre>När det nya bilstödet infördes innebar detta en kraftig
förbättring av stödet. Stödet kom att omfatta betydligt fler
handikappade än tidigare. Samtidigt slogs flera stödformer
samman till en. De merkostnader som en handikappad har till
följd av sin funktionsnedsättning avses bli ersatta genom
handikappersättningen. Någon komplettering av bilstödet för att
täcka driftkostnader kan utskottet inte ställa sig bakom.
Utskottet avstyrker motion So291(s) yrkande 2.</pre>
<pre>För att få bilstöd krävs i vissa fall att den handikappade har
körkort och själv kan köra bilen. Det ankommer på
försäkringskassan att kontrollera att den som beviljas bilstöd
uppfyller kraven för att erhålla stöd. Riksförsäkringsverket har
tillsyn över verksamheten. Något initiativ från riksdagens sida
behövs inte för närvarande. Motion So424 (fp) avstyrks.</pre>
<pre>Utskottet har inget att erinra mot den i budgetpropositionen
föreslagna medelstilldelningen.</pre>
<pre>
Övriga medelsanvisningar under E</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. (E
3), Ersättning för texttelefoner (E7) och Ersättning till
Postverket för befordran av blindskriftsförsändeler (E8),
vilka inte mött någon erinran i form av motioner.</pre>
<pre>
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
(F1--F 3)</pre>
<pre>Bidrag till organisationer (F 2)</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås 31630000 kr under
anslaget F2. Bidrag till organisationer. Bidrag utgår under
tre olika anslagsposter. Till sammanslutningar av f.d.
alkoholmissbrukare m.fl. beräknas för nästa budgetår
23343000 kr. Till organisationer som arbetar för utsatta
barn och deras familjer beräknas 3207000 kr och för Bidrag
till kvinnojourernas riksorganisationer m.m. beräknas
5080000 kr.</pre>
<pre>Bidrag till organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete</pre>
<pre>I motion So262 av Erling Bager m.fl. (fp) hemställs att
riksdagen ur anslaget F 2 anvisar 4 miljoner kronor som
engångsbidrag till Lewi Pethrus-stiftelsen. Enligt motionärerna
har de ekonomiska problemen i den offentliga sektorn indirekt
drabbat LP-stiftelsen. Bristen på pengar i kommunerna har lett
till att vissa kommuner visat mindre benägenhet att remittera
klienter till LP-stiftelsens vårdhem, vilket har medfört att
stiftelsen står inför allvarliga ekonomiska problem.
LP-stiftelsen driver ett tiotal vårdhem för enskilda, tre
familjehemsanläggningar samt kontaktverksamhet bland missbrukare
och hemlösa på 35 orter i landet. Med hänsyn till de betydande
insatser som LP-stiftelsen gör inom missbrukarvården är det helt
nödvändigt att stiftelsens arbete kan drivas vidare. Riksdagen
bör därför bevilja stiftelsen det engångsbidrag som behövs för
att fortsatt verksamhet skall kunna säkras.</pre>
<pre>Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare,
sammanslutningar för stöd och hjälp åt narkotikamissbrukare och
vissa organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete inom
missbruksområdet samt till de s.k. KALV-organisationerna
beräknas i budgetpropositionen till sammanlagt 23 343 000
kr, vilket innebär oförändrat bidrag i förhållande till
innevarande budgetår. Bidrag utgår dels i form av centralt
organisationsstöd, dels i form av bidrag till lokala stöd- eller
rehabiliteringsinsatser i organisationernas regi. Bidrag till
KALV-organisationerna (Länkens kamratförbund,
Alkoholproblematikers riksförbund, Sällskapet Länkarnas
riksförbund och Nykterhetsorganisationen Verdandi), som i förra
årets budgetproposition beräknats under en särskild anslagspost,
har i årets budgetproposition förts samman med anslagsposten
Bidrag till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl.
Skälet härför är enligt propositionen att bidrag till
organisationer som arbetar med stödjande insatser till f.d.
missbrukare m.fl. bör samordnas på ett bättre sätt. Medlen
föreslås disponeras av Socialstyrelsen.</pre>
<pre>Lewi Pethrus stiftelse för filantropisk verksamhet
(LP-stiftelsen) startade år 1960 ett omfattande arbete bland
alkohol- och narkotikamissbrukare i Stockholm. Verksamheten har
utvidgats och finns numera på flera platser i landet.
Stiftelsens verksamhet vänder sig främst till personer som
frivilligt söker ett kristet vårdalternativ.</pre>
<pre>Socialstyrelsen fördelar årligen medel ur anslaget Bidrag
till sammanslutningar av f.d. alkoholmissbrukare m.fl. Enligt
inhämtad uppgift från Socialstyrelsen har LP-stiftelsen från
anslaget tilldelats 355 000 kr i organisationsstöd budgetåret
1991/92. För innevarande budgetåret har stiftelsen tilldelats
ett bidrag på 365000 kr. Stiftelsen hade ansökt om 600 000 kr.
Socialstyrelsen har avslagit en ansökan från stiftelsen om
bidrag till vårdhemmet Hällnäs i Vindeln. Skälet härför är att
ansökan inte avsåg utvecklings- eller försöksverksamhet utan
anordningsbidrag, till vilket Socialstyrelsen inte fördelar
bidrag.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>LP-stiftelsen har visat sig vara mycket framgångsrik vid
behandling av missbrukare. Det är viktigt att stiftelsen kan
fortsätta denna verksamhet. I samhället finns ett brett
engagemang för stiftelsens verksamhet som bl.a. kommer till
uttryck i form av både frivilliga insatser och gåvor. Stiftelsen
brottas för närvarande med vissa ekonomiska problem. Dessa måste
lösas gemensamt med frivilliga krafter och andra intressenter.
Men även insatser från samhällets sida fordras för att
rehabiliteringsarbetet skall kunna drivas vidare. Utan en
fungerande verksamhet vid LP-stiftelsen kommer fler människor
att slås ut till ett fortsatt livslångt missbruk.</pre>
<pre>Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva frågor om fördelning
av medel anvisade för bidrag till organisationer som bedriver
rehabiliteringsarbete. Utskottet förutsätter att Socialstyrelsen
positivt prövar en anslagsframställan från LP-stiftelsen. Med
det anförda avstyrker utskottet bifall till motion So262 (fp).</pre>
<pre>
Bidrag till kvinnojourernas riksorganisation m.m.</pre>
<pre>I propositionen beräknas under denna anslagspost drygt 5
miljoner kronor i stöd till kvinnojourernas riksorganisation och
invandrarorganisationer som stödjer misshandlade kvinnor samt
till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Medlen för det
lokala utvecklingsarbetet bör enligt propositionen fördelas av
riksorganisationen i enlighet med de riktlinjer som
Socialstyrelsen meddelar.</pre>
<pre>I motion Ju838 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen anslår 1 miljon kronor utöver vad regeringen
föreslagit till Bidrag till organisationer för att stödja
kvinnojourernas arbete (yrkande 3). Motionärerna pekar på
att det under 1990 rapporterades ca 15000 fall av
kvinnomisshandel i Sverige. Vid en uppskattning av mörkertalet
kan det verkliga antalet misshandelsfall vara 300000 per år.</pre>
<pre>Tidigare behandling</pre>
<pre>Motionsvis framförda förslag om stöd till kvinnojourer har
behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. Vid
behandlingen våren 1990 (bet. 1989/90:SoU17) framhöll
utskottet att kvinnojourerna utför ett angeläget socialt arbete
genom att bistå kvinnor som utsätts för övergrepp i hemmet.
Kvinnojourerna, som i stor utsträckning arbetar ideellt,
erbjuder hjälp och stöd för kvinnor när de vill ta sig ur eller
förändra en många gånger outhärdlig livssituation. Utskottet
erinrade om att bidrag till kvinnojourer utgår från bl.a.
anslaget för utvecklings- och försöksverksamhet som disponeras
av Socialstyrelsen. Utskottet ansåg att det fanns anledning att
överväga ett mer permanent stöd till kvinnojourerna och deras
riksorganisation. Utskottet ansåg det också angeläget att
kvinnojourerna skulle få ett ökat statligt stöd. Regeringen
borde överväga på vilket sätt en sådan resursförstärkning skulle
ske. Vad utskottet anfört gavs regeringen till känna.</pre>
<pre>Socialstyrelsen kartlade under 1990 på regeringens uppdrag
kvinno- och mansjourernas verksamhet. Uppdraget redovisas i
SoS-rapport 1990:38. Rapporten finns delvis återgiven i
betänkandet 1990/91:SoU12.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU12 var utskottet positivt till
att regeringen i budgetpropositionen för budgetåret 1991/92
föreslagit ett särskilt organisationsanslag om 2 miljoner kronor
till kvinnojourernas riksorganisation m.m., vilket enligt
utskottets mening innebar en betydande förstärkning av bidragen
till kvinnojourerna. Utskottet var mot denna bakgrund inte
berett att föreslå en ytterligare höjning av bidraget. Motioner
om en höjning av bidraget avstyrktes därför. Utskottet ansåg
vidare att det i första hand bör vara kommunen som bedömer
frågan om ekonomiskt stöd till de enskilda kvinnojourernas
verksamhet. Motioner om stöd till enskilda kvinnojourer
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>I budgetpropositionen för budgetåret 1992/93 föreslog
regeringen en utökning av anslaget H 4. Utvecklings- och
försöksverksamhet med 3 miljoner kronor för stöd till
kvinnojourernas lokala arbete. Utskottet hade ingen erinran mot
förslaget (bet. 1991/92:SoU15).</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Kvinnojourerna utför ett angeläget arbete genom att bistå
kvinnor som utsatts för misshandel och sexuella övergrepp. I
enlighet med utskottets tidigare uttalande utgår numera ett
särskilt organisationsanslag till kvinnojourernas
riksorganisation m.m. Utskottet är positivt till att
anslagsposten i årets budgetproposition även innefattar medel
till kvinnojourernas lokala utvecklingsarbete. Bidraget till
kvinnojourerna har under de senaste åren ökats betydligt.
Utskottet är inte berett att nu föreslå en höjning av bidraget
utöver vad regeringen föreslagit. Motion Ju838 (v) yrkande 3
avstyrks sålunda.</pre>
<pre>
Bidrag till organisationer som arbetar för bostadslösa och
uteliggare</pre>
<pre>De bostadslösas situation tas upp i motion So242 av Sigrid
Bolkéus och Lahja Exner (s). Motionärerna hemställer att
statliga medel anslås till hjälporganisationer som bistår
bostadslösa och uteliggare (yrkande 2). Enligt motionärerna
är det en nationell angelägenhet att bostadslösa och uteliggare
inte skall vara utlämnade till och beroende av välgörenhet.
Hjälporganisationerna behövs dock som ett yttersta skyddsnät.
Problemet med de bostadslösa är enligt motionärerna av den
dimensionen att det bör lösas på samma sätt som flyktingfrågan
där staten går in med medel. I avvaktan på en varaktig lösning
bör ytterligare resurser anslås till bostadslösa och uteliggare
i första hand i Stockholm, Göteborg och Malmö. Bidraget bör
enligt motionärerna lämpligen fördelas till de ideella
organisationer som arbetar för dem som lever på välfärdens
skuggsida.</pre>
<pre>Tidigare behandling</pre>
<pre>Utskottet har behandlat motioner rörande de bostadslösas
situation flera gånger under senare år, bl.a. i betänkandena
1990/91:SoU12 (s.102) och 1992/93:SoU5.</pre>
<pre>I betänkandet 1990/91:SoU12 behandlades en motion av
delvis likartat innehåll som den nu aktuella motionen. Utskottet
erinrade om att det är kommunerna som har det primära ansvaret
för bostadsförsörjningen och om att det finns vissa möjligheter
för organisationer som bedriver arbete bland hemlösa, t.ex.
Stadsmissionen och Frälsningsarmén, att söka bidrag för olika
projekt från den anslagspost varifrån bidrag lämnas till de
frivilliga organisationer och föreningar som arbetar med
rehabiliterings- och stödinsatser inom missbruksområdet.
Utskottet var inte berett att tillstyrka förslaget i motionen om
en höjning av anslaget till Bidrag till organisationer. Motionen
avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>I betänkandet 1992/93:SoU5 ansåg utskottet det angeläget
att en ny kartläggning görs av antalet bostadslösa/hemlösa och
uteliggare och att denna kartläggning omfattar hela landet.
Utskottet ansåg det också angeläget att en enhetlig terminologi
används som möjliggör jämförelser mellan olika delar av landet
och över tiden. En inventering av socialtjänstens och olika
frivilliga organisationers erbjudanden av olika boendeformer och
övriga insatser för de bostadslösa borde enligt utskottets
mening också ingå i kartläggningen. Utskottet riktade kritik mot
Socialstyrelsen för att styrelsen inte hade tagit initiativ till
aviserade överläggningar med bostadsmarknadens parter för att
diskutera de bostadslösas problem. Vad utskottet anfört gavs
regeringen till känna.</pre>
<pre>
Utskottets bedömning</pre>
<pre>Riksdagen har tagit initiativ till en kartläggning av antalet
bostadslösa/hemlösa. Enligt uppgift har Socialstyrelsen påbörjat
kartläggningen. Innan kartläggningen slutförts bör riksdagen
inte tillstyrka några särskilda bidrag till organisationer som
bistår bostadslösa och uteliggare. Utskottet avstyrker motion
So242 (s) yrkande 2.</pre>
<pre>Medelsanvisning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen till
Bidrag till organisationer.</pre>
<pre>
Övriga medelsanvisningar under F</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Bidrag till missbrukarvård och
ungdomsvård (F1) och Bidrag till Centralförbundet för alkohol-
och narkotikaupplysning (F3), vilka inte föranlett några
erinringar i form av motioner.</pre>
<pre>
Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4, G6--G 8,
G10, G12--G15, G17)</pre>
<pre>Socialstyrelsen (G 3)</pre>
<pre>Socialstyrelsen skall utöva tillsyn, följa upp och utvärdera
verksamheter samt utveckla och förmedla kunskap inom områdena
socialtjänst, hälso- och sjukvård, tandvård, hälsoskydd,
smittskydd, särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda och
frågor som rör alkohol och andra missbruksmedel.</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till
Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
316395000kr.</pre>
<pre>Målsättning för Socialstyrelsens verksamhet, anslag m.m.</pre>
<pre>Socialstyrelsens övergripande mål för den kommande
treårsperioden skall, enligt propositionen, vara att verka för
en god hälsa och social välfärd samt omsorg och vård av hög
kvalitet på lika villkor för hela befolkningen.
Huvuduppgift skall vara att driva kvalificerad tillsyn,
uppföljning, utvärdering och kunskapsförmedling inom framför
allt områdena hälso- och sjukvård, socialtjänst och folkhälsa.
Inom socialtjänsten ingår även arbetet med utvecklings- och
försöksverksamhet. Styrelsens arbetsuppgifter av förvaltande
karaktär bör därför så långt möjligt avvecklas eller överföras
till andra myndigheter. Det inledda arbetet med
kompetensutveckling skall drivas vidare.
Socialstyrelsens verksamhet under den gångna resultatperioden
visar, enligt propositionen, att såväl genomförda prestationer
som resultat av desamma i huvudsak gett ett positivt resultat.
Mot bakgrund av detta anförs att styrelsen bör ges möjlighet att
bedriva verksamheten med en högre grad av finansiell frihet än
vad som varit fallet föregående resultatperiod. Ett flertal
anslag föreslås slås samman i ett ramanslag för Socialstyrelsens
hela verksamhet och med en planeringsram för treårsperioden
1993/94--1995/96.
Med beaktande av de effekter som ett eventuellt medlemskap i
EG ger och de pågående strukturförändringarna inom den
nationella hälso- och sjukvården är det enligt propositionen
angeläget att Socialstyrelsen upprätthåller en hög beredskap för
eventuellt ytterligare uppkommande behov av medicinsk tillsyn.
Inom området hälso- och sjukvård föreslås därför en förstärkning
med 10 miljoner kronor för den medicinska tillsynen. Medlen
skall utnyttjas dels för en ny tillsynsenhet i Göteborg,
dels en förstärkning av den hittillsvarande
tillsynsorganisationen.
Uppgiften att bedriva tillsyn över skolhälsovårdens medicinska
del föreslås fr.o.m. budgetåret 1993/94 övergå från Statens
skolverk till Socialstyrelsen. I samband med detta föreslås
700000kr överföras från åttonde huvudtiteln till
Socialstyrelsens ramanslag.
Enligt propositionen bör styrelsens roll som
kunskapsförmedlande myndighet utvecklas. Kunskapsutveckling och
kunskapsförmedling skall i första hand utgå från resultaten av
tillsyn, uppföljning och utvärdering samt reformer inom sektorn
och framtida strukturella förändringar.
Vidare anförs i propositionen att Socialstyrelsen under
resultatperioden bör utveckla redskapen i den nya mål- och
resultatstyrningen. Häri inbegrips att utforma verksamhetsmål
och resultatkrav och andra förekommande styrinstrument för
verksamheten, utveckla uppföljnings-, utvärderings- och
redovisningssystem i syfte att förbättra resultatredovisningen
samt, i anslutning härtill, utveckla resurs- och resultatmått
för verksamheten. Arbete bör ske i samråd med
Socialdepartementet. En regelbunden rapportering av
förhållandena inom socialtjänsten resp. hälso- och sjukvården
bör göras till regeringen.</pre>
<pre>I motion Fi213 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår
100000000kr mindre än vad regeringen föreslagit enligt vad
i motionen anförts om att renodla styrelsens tillsynsroll och
avknoppa annan verksamhet (yrkande 5). Motionärerna anför
att i ett läge där den offentliga ekonomin är ansträngd blir
prioriteringar mellan olika verksamheter inom den statliga
sektorn allt nödvändigare. Vänsterpartiets ambition är att spara
8,3 miljarder kronor på statlig verksamhet.
Socialstyrelsen har bantats till sin inkompetensnivå och kan
nu inte genomföra de åligganden som finns i direktiven; därför
bör verksamheten ändras. Motionärerna anför att de vill ha en
rättighetslagstiftning på många områden. Detta kräver en
tillsynsfunktion. Styrelsens verksamhet bör läggas på regionerna
som fungerar som en tillsynsfunktion. Centralt skall endast
finnas en liten samordnings- och styrelsedel. Utredningsdelen
och utvecklingsarbetet kan läggas på universitet och högskolor.
Denna omorganisation bör kunna ge en besparing på 100 miljoner
kronor.</pre>
<pre>I motion So614 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anslår
5000000kr utöver vad regeringen föreslagit till en
kommunal kampanj och projektverksamhet för att intensifiera och
utveckla det pedagogiska arbetet vid landets barnstugor
(yrkande 1). Motionärerna anför att barn mår bra av att
vistas i grupp och att utvecklas i samspel med andra barn. De
mår också väl av att ha vuxna nära sig i barngruppen.
Motionärerna oroas för att Socialstyrelsens pedagogiska program
blir allt svårare att förena med större barngrupper och lägre
personaltäthet. Därför bör en kraftfull kampanj genomföras för
att aktualisera det pedagogiska arbetet inom förskolan.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet motsätter sig en sådan drastisk nedskärning av
Socialstyrelsens verksamhet som föreslås i motion Fi213 (v).
När det gäller frågan om det pedagogiska arbetet vid landets
barnstugor konstaterar utskottet att för innevarande budgetår 17
miljoner kronor avsatts för utvecklings- och förnyelsearbete
inom barnomsorgen. Förslaget i årets budgetproposition om
ramanslag för Socialstyrelsen innebär att det bör ankomma på
Socialstyrelsens ledning att göra de verksamhetsmässiga
prioriteringarna och därmed fastställa resurserna för t.ex.
utvecklingsinsatser inom barnomsorgen. Något exakt belopp för
ändamålet bör därför enligt propositionen inte fastställas av
riksdagen. Utskottet instämmer häri.
I samband med riksdagens behandling av vissa skollagsfrågor
under riksmötet 1990/91 (prop. 1990/91:115, bet. UbU17,
rskr. 357) tillstyrkte utbildningsutskottet bl.a. regeringens
förslag att tillsynsuppgiften för skolhälsovården skulle
överföras till det nya Skolverket.</pre>
<pre>Utskottet har inhämtat att Skolverket påbörjat ett
utvärderingsprojekt beträffande skolhälsovården. Med hänvisning
till den nyligen påbörjade utvärderingen finns det enligt
utskottets uppfattning skäl att avvakta Skolverkets redovisning
innan riksdagen fattar beslut om att överföra ansvaret för
tillsynen av den medicinska delen av skolhälsovården. Utskottet
utgår från att Skolverket och Socialstyrelsen även i
fortsättningen samverkar när det gäller de medicinska frågorna
inom skolhälsovården. Den föreslagna överföringen av medel från
Skolverket till Socialstyrelsen bör därmed inte göras.</pre>
<pre>Utskottet finner i övrigt den föreslagna medelstilldelningen
välavvägd. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av
propositionen och med avstyrkande av motionerna Fi213 (v)
yrkande 5 och So614 (v) yrkande 1 till Socialstyrelsen för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 315 695 000 kr.</pre>
<pre>Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande
målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens ansvarsområde
som regeringen föreslagit.</pre>
<pre>
Överflyttning av verksamhet från Socialstyrelsen till
Folkhälsoinstitutet</pre>
<pre>I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om att ett epidemiologiskt
centrum skall placeras på Folkhälsoinstitutet (yrkande 4)
och att Folkhälsoinstitutet skall ha ansvar för utarbetandet av
folkhälsorapporter (yrkande 5). Motionärerna pekar på att
Socialstyrelsen skall ha det övergripande myndighetsansvaret på
alkoholområdet och att Folkhälsoinstitutet skall vara ett slags
verkställande utskott. Motionärerna finner det märkligt att det
epidemiologiska centret som skall studera sjukdomars utbredning
inte ingår i institutet utan placerats på Socialstyrelsen. Även
ansvaret för att skriva folkhälsorapporterna borde, enligt
motionärerna, ligga på Folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Tidigare behandling</pre>
<pre>Regeringen föreslog i proposition 1990/91:175 om vissa
folkhälsofrågor (bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376) att ett
folkhälsoinstitut skulle bildas 1 januari 1992. Institutet
skulle ha till uppgift att driva hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande arbete på nationell nivå.
I propositionen framhölls att Socialstyrelsen även
fortsättningsvis skulle ha ansvar för olika hälsofrämjande och
sjukdomsförebyggande insatser inom sin sektor. Vidare
konstaterades att Socialstyrelsen höll på att upprätta ett
epidemiologiskt centrum med uppgift att på nationell nivå följa,
analysera och rapportera om hur folkhälsoproblem, sjukdomar och
sociala problem utvecklas samt om hur deras riskfaktorer är
utbredda i olika befolkningsgrupper. Vidare konstaterades att
Socialstyrelsen vart tredje år utvärderar hälsoläget på
regeringens uppdrag. Denna utvärdering kommer att breddas till
att omfatta hela den sociala sektorn. Föredraganden anförde att
folkhälsorapporteringen bör bygga vidare på den kompetens som
utvecklats inom Socialstyrelsen. Med hänsyn till
folkhälsorapportens delvis sektorsövergripande karaktär borde
arbetet drivas i nära samarbete med Folkhälsoinstitutet, berörda
myndigheter och organisationer.</pre>
<pre>Utskottet anförde i betänkande 1990/91:SoU23 bl.a. följande
(s. 32).</pre>
<pre>Det epidemiologiska centrum som byggs upp inom socialstyrelsen
behövs inte bara för att skapa grunder för epidemiologiskt
arbete inom folkhälsoområdet utan för hela den uppföljnings- och
utvärderingsuppgift som åvilar socialstyrelsen. Det medför
enligt utskottets uppfattning problem att överföra registren
till folkhälsoinstitutet, eftersom en sådan åtgärd menligt
skulle inverka på socialstyrelsens förmåga att fullgöra sina
uppgifter. Socialstyrelsen har i en skrivelse till utskottet
anfört att informationen i de epidemiologiska registren
självklart skall kunna utnyttjas också av folkhälsoinstitutet.
Utskottet -- -- -- utgår från att organisationskommittén
överväger hur det epidemiologiska materialet kan göras
tillgängligt för folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det
epidemiologiska centrumet bör ligga hos Socialstyrelsen.
Utskottet vill samtidigt understryka att det är angeläget med
ett nära samarbete mellan Socialstyrelsens epidemiologiska
centrum och Folkhälsoinstitutet. Även utarbetandet av
folkhälsorapporterna bör ankomma på Socialstyrelsen i nära
samarbete med Folkhälsoinstitutet. Motion So268 (v) yrkandena 4
och 5 avstyrks därmed.</pre>
<pre>
Folkhälsoinstitutet (G4)</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet, som inrättades den 1 juli 1992, har som
övergripande mål för sin verksamhet att främja likvärdiga
förutsättningar för en god hälsa för hela befolkningen genom att
på nationell nivå och med vetenskaplig förankring bedriva
hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbete av
sektorsövergripande karaktär. Särskild vikt skall fästas vid
sådana förhållanden som främjar hälsa hos de grupper som är
utsatta för de största hälsoriskerna.
Folkhälsoinstitutets arbetsuppgifter och organisation framgår
av förordningen (1992:850) med instruktion för
Folkhälsoinstitutet.</pre>
<pre>Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94
anvisar ett ramanslag på 136555000kr till
Folkhälsoinstitutet. I förslaget är inräknat det utökade
statliga stödet om 20 miljoner kronor under vartdera budgetåret
1993/94 och 1994/95 som riksdagen fastlagt i riktlinjerna för
institutets verksamhet. Vidare är inräknat vissa
förvaltningsmedel, som tidigare beräknats under anslaget D2.
Insatser mot aids. Motivet för detta är att Aids-delegationens
verksamhet överförts till Folkhälsoinstitutet. Inom det
föreslagna ramanslaget har även beräknats medel för bidrag till
organisationer. Dessa medel uppgick för budgetåret 1992/93 till
ca 37 miljoner kronor. Även det bidrag på 1125000kr som
tidigare anvisats till de homosexuellas organisationer under
anslaget F2. Bidrag till organisationer har inräknats i
ramanslaget.
Föredraganden framhåller att det även fortsättningsvis kommer
att utgå statsbidrag till organisationer, dels i form av
centralt organisationsstöd, dels som projektmedel till
drogförebyggande verksamheter.</pre>
<pre>
Folkhälsoarbetets inriktning</pre>
<pre>I motion So306 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alkohol, narkotika, anabola steroider och
tobak. Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens
(WHO) mål att sänka alkoholkonsumtionen med 25 % från år 1980
till år 2000. För att nå detta mål måste insatserna
intensifieras och ytterligare satsningar på förebyggande
åtgärder prioriteras, anför motionärerna, som anser att
Folkhälsoinstitutet har en viktig uppgift när det gäller
information och andra förebyggande åtgärder. Det är också
viktigt att de frivilliga, ideella organisationerna får medel så
att de kan fortsätta sitt fina, aktiva arbete.
Även när det gäller narkotika är upplysning och information
viktiga förebyggande åtgärder, anförs det i motionen. Dessa
åtgärder bör sättas in redan i grundskolan.
Under senare tid har missbruk av anabola steroider
uppmärksammats. Missbrukarna utgör ett hot mot egna och andras
liv och hälsa utan att själva inse det. Detta problem måste
uppmärksammas ytterligare och lagstiftningen ses över, anförs
det i motionen.
Slutligen tar motionärerna upp frågan om rökningen.
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge
bedrivits i Sverige, och i det avseendet ligger Sverige långt
framme. Så är däremot inte fallet när det gäller andra åtgärder
för att minska användandet av tobak, betonar motionärerna, som
anser att det behövs en ny informationskampanj. Rökningen är ett
problem som berör hela samhället, och det är hög tid att
regeringen kommer med förslag om hur detta problem skall kunna
minskas, anförs det vidare.</pre>
<pre>I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om informationsinsatser om
skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar (yrkande 6).
Motionärerna anför att kvinnorna jämfört med männen är de som
utsätts för de allvarligaste komplikationerna vid sexuellt
överförbara sjukdomar (STD). Klamydiainfektion kan leda till att
äggledarna löds ihop med risk för utomkvedshavandeskap och
barnlöshet som följd. Ungefär hälften av de kvinnor som
diagnostiseras som ofruktsamma har blivit detta till följd av
genomgången klamydiainfektion. Också med tanke på risken för
hivsmitta är det viktigt att sprida information om hur man
skyddar sig mot sexuellt överförbara sjukdomar.</pre>
<pre>I motion So268 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som anförts om
Folkhälsoinstitutets ansvar för kontakter med folkrörelser
(yrkande 7). Motionärerna befarar att CAN:s verksamhet tas
över av Folkhälsoinstitutet. Motionärerna motsätter sig inte en
samordning av informationsarbetet inom drogområdet, men betonar
att det är viktigt att den folkrörelseförankring som CAN har i
dag bibehålls i informationsverksamheten.</pre>
<pre>Bakgrund</pre>
<pre>Folkhälsoinstitutet bedriver programverksamhet inom bl.a.
områdena alkohol och narkotika, hiv/aids, sex och samlevnad,
oönskade graviditeter och övriga sexuellt överförbara sjukdomar
samt tobak. I proposition 1990/91:175 om vissa
folkhälsofrågor anfördes att en av huvuduppgifterna för
Folkhälsoinstitutet skulle bli att ta fram och tillhandahålla
basfakta och informationsmaterial inom alkohol- och drogområdet
för olika avnämares behov, bl.a. organisationslivet, kommuner,
landsting och arbetsplatser.
Även när det gäller missbruk av anabola steroider bedriver
Folkhälsoinstitutet informationsarbete. Utskottet  har erfarit
att institutet helt nyligen framtagit riskinformation på
området.
Såvitt avser tobaksmissbruket är avsikten att en proposition
med förslag som tar sikte på en begränsning av tobaksmissbruket
skall föreläggas riksdagen senare under våren.</pre>
<pre>Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN) är ett folkrörelseförankrat informationsorgan, som har
till uppgift att bedriva och främja saklig upplysning om
verkningar av alkohol- och narkotikamissbruk liksom om vägar och
medel att förekomma och bekämpa alkoholskador och motverka
icke-medicinskt bruk av narkotika. CAN skall i detta syfte
förmedla basfakta om droger till organisationer, myndigheter,
massmedia m.fl. En annan huvuduppgift för CAN är att utgöra ett
serviceorgan för folkrörelser och organisationer i deras arbete
med droginformation.
Vid överläggningar med Organisationskommittén för
Folkhälsoinstitutet och CAN har träffats en preliminär
överenskommelse, som bl.a. innebär att uppgiften att följa
drogutvecklingen och att utarbeta vetenskapliga översikter bör
övertas av Folkhälsoinstitutet. Även CAN skall emellertid kunna
vara verksamt på forskningsområdet. Detta kan ske genom att
Folkhälsoinstitutet köper tjänster av CAN enligt särskilda
avtal. Efter en treårsperiod bör enligt överenskommelsen
ansvarsfördelningen och möjligheterna att åstadkomma en
ytterligare samordning utvärderas.
Ett motionsyrkande som motsvarar So268 yrkande 7 behandlades
förra våren av utskottet i betänkandet 1991/92:SoU15 (s. 91
f.). Utskottet konstaterade att det i uppgifterna för
Folkhälsoinstitutet bl.a. skall ingå att arbeta genom och i nära
samarbete med bl.a. frivilliga organisationer. Utskottet ansåg
inte att riksdagen borde ta något initiativ med anledning av
motionen.
Enligt vad utskottet erfarit arbetar CAN i nära samarbete med
Folkhälsoinstitutet. För CAN:s verksamhet beräknas under
anslaget F 3. ett bidrag på nära 8 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet delar uppfattningen i motion So306 (s) om vikten av
intensifierade insatser när det gäller information och andra
förebyggande åtgärder för att förhindra missbruk. Betydelsen av
sådana åtgärder har också vid ett flertal tillfällen tidigare
framhållits av riksdagen. Utskottet har helt nyligen uttalat sig
om värdet av information och opinionsbildning i kampen mot
alkoholmissbruket (1992/93:SoU17). Folkhälsoinstitutet har
permanenta program på bl.a. områdena alkohol och narkotika samt
tobak. Institutet har ansvaret för att samordna samhällets
informationsinsatser och opinionsbildande verksamhet inom dessa
områden. Institutet har också engagerat sig när det gäller
insatser mot missbruket av dopningsmedel. I dagarna lägger
regeringen fram en proposition med förslag till tobakslag.
Utskottet anser inte att det för närvarande behövs något
initiativ från riksdagens sida med anledning av motion So306
(s). Motionen avstyrks.</pre>
<pre>Även när det gäller sexuellt överförbara sjukdomar är ökade
informationsinsatser av stort värde, anser utskottet. Särskilt
gäller detta information till unga människor. Med hänsyn till
det arbete som Folkhälsoinstitutet bedriver på detta område
behövs enligt utskottets mening inte något initiativ från
riksdagen med anledning av motion So475 (fp) yrkande 6.
Utskottet avstyrker motionsyrkandet.</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin inställning om betydelsen av de
insatser som de ideella organisationerna gör genom att informera
om riskerna med att använda droger och behovet av att förändra
attityderna till droger. Med hänsyn till Folkhälsoinstitutets
ansvar för kontakter med folkrörelserna och det arbete som
bedrivs av CAN är syftet med motion So268 (v) yrkande 7
tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.</pre>
<pre>Medelsanvisningen m.m.</pre>
<pre>I motion So314 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp,
kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om anslag till Samarbetsnämnden för
fördelning av statsbidrag till vissa nykterhetsorganisationer
m.fl., och att dessa medel i fortsättningen hanteras och
administreras av nämndens kansli. Motionärerna anför att för
första gången har storleken på anslaget till Samarbetsnämnden
inte fixerats i belopp. Vidare anförs att beloppet nu inräknas i
Folkhälsoinstitutets ramanslag och att det blir institutet, som
har att betala ut beloppet. Om Samarbetsnämnden kvarstår innebär
det, enligt motionärerna, att bidragsfördelningen måste ske i
två steg, först i Folkhälsoinstitutet och därefter i
Samarbetsnämnden.</pre>
<pre>Bakgrund</pre>
<pre>Organisationsstöd utgår till vissa nykterhetsorganisationer
för deras centrala verksamhet. Genom riksdagsbeslut år 1977
(prop. 1976/77:108, KrU40, rskr. 232) uppdrogs åt en
särskild nämnd att pröva frågor rörande statsbidrag till sådana
organisationer. Denna nämnd -- Samarbetsnämnden -- består av fem
ledamöter samt personliga ersättare.
Samarbetsnämndens verksamhet regleras av förordningen
(1977:486) om statsbidrag till organisationer som bedriver
nykterhetsarbete. Regeringen utser ordförande medan övriga, av
nykterhetsorganisationerna nominerade ledamöter, konstituerar
sig i särskild ordning.</pre>
<pre>Organisationsstödet har tidigare (t.o.m. budgetåret 1991/92)
beräknats under anslaget F 2. Bidrag till organisationer
(punkten 5). Anslaget avsåg medel dels till Samarbetsnämnden,
dels till Nykterhetsrörelsens landsförbund. Medlen disponerades
av Socialstyrelsen. Fr.o.m. budgetåret 1992/93 disponeras medlen
av Folkhälsoinstitutet och inräknas i anslaget till institutet
(numera G 4.) För budgetåret 1992/93 beräknades ca 17,8 miljoner
kronor till Samarbetsnämnden och ca 400000 kr till
Nykterhetsrörelsens landsförbund. I årets budgetproposition har
beloppen inte specificerats.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Folkhälsoinstitutet (G 4), vilken inte
mött någon erinran i form av motionsyrkanden.</pre>
<pre>Utskottet förutsätter att medel till Samarbetsnämnden för
fördelning av bidrag till organisationer som bedriver
nykterhetsarbete och till Nykterhetsrörelsens landsförbund
kommer att utgå även fortsättningsvis och att anslagen inte
kommer att urholkas på ett sådant sätt att organisationernas
viktiga arbete försvåras. Utskottet utgår från att regeringen
fortlöpande överväger formerna för att fördela och betala ut
bidragen till nykterhetsorganisationerna. Mot bakgrund av det
sagda finner utskottet inte anledning att ta något initiativ med
anledning av motion So314 (c, s, m, fp, kds). Motionen avstyrks.</pre>
<pre>
Läkemedelsverket (G 6)</pre>
<pre>Läkemedelsverket, som inrättades den 1 juli 1990, är en
central myndighet vars övergripande mål är att svara för tillsyn
och kontroll av läkemedel och läkemedelsnära produkter m.m.
Samtliga kostnader för kontrollen av läkemedel m.m. skall täckas
med avgifter.
Verkets arbetsuppgifter och organisation framgår av
förordningen (1990:434) med instruktion för Läkemedelsverket.</pre>
<pre>Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen
att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten
inom Läkemedelsverkets ansvarsområde. Enligt propositionen skall
de övergripande målen för verksamheten vara
att i syfte att tillgodose behovet av säkra och effektiva
läkemedel av god kvalitet pröva inkomna ansökningar om
godkännande av läkemedel, varvid läkemedel av högt medicinskt
och samhällsekonomiskt värde skall ges prioritet,
att verka för att dessa läkemedel används på ett
ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt och
att främja säkerheten och kvaliteten för läkemedelsnära
produkter.
Följande verksamhetsmål skall enligt föredraganden gälla för
den kommande treårsperioden. Läkemedelsverket skall prioritera
en verksamhet som är inriktad på trygghet och säkerhet för
hälso- och sjukvårdens och den enskildes räkning samtidigt som
den utgör en effektiv och rättvisande produktkontroll och
kvalitetssäkring för industrin. Läkemedelsverket skall därvid
särskilt utveckla verksamhetsformerna när det gäller ansökningar
om godkännande av läkemedel, kliniska prövningar samt
säkerhetsuppföljning.
Ett mål bör enligt föredraganden vara att under budgetåret
1993/94 minska handläggningstiden för nya kemiska substanser,
vilket är en prioriterad uppgift för verket, så att
primärutredningarna rörande nya kemiska substanser utförs inom
sju månader. När det gäller ansökningar om kliniska prövningar
primärhandlägger verket i dag över 90 % inom den stipulerade
tiden om sex veckor. Föredraganden anser, i likhet med
Läkemedelsverket, att alla ansökningar om kliniska prövningar
under planeringsperioden skall klaras inom sex veckor, vilket
överensstämmer med EG:s krav.
Det påpekas i propositionen att verket bedriver en
efterfrågestyrd verksamhet där det krävs en effektiv och
rationell anpassning till rådande efterfrågan.
Verksamhetsvolymen kan vara svår att bedöma på förhand. Det är
viktigt att resurserna utnyttjas på ett sådant sätt att
handläggningstiderna kan hållas så korta som möjligt, sägs det
vidare. Avnämarna av verkets tjänster är till största delen
läkemedelsföretagen och andra inte statliga myndigheter. Därför
bör enligt föredraganden undantag tillämpas från
bruttoredovisningsprincipen och Läkemedelsverket således även
fortsättningsvis tilldelas ett anslag på statsbudgeten med ett
formellt belopp om 1000kr. Föredraganden anser att
Läkemedelsverket uppfyller kraven för att få en treårig
budgetram för perioden 1993/94 -- 1995/96. Planeringsramen
uppgår enligt propositionen totalt till 344200000kr.
Det anges vidare att avgifterna inte skall behöva höjas under
planeringsperioden.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att riksdagen till Läkemedelsverket
för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000kr.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande
målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets
ansvarsområde som regeringen föreslagit.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.</pre>
<pre>
Rättsmedicinalverket (G 7)</pre>
<pre>Rättsmedicinalverket (RMV) är central förvaltningsmyndighet
för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och
rättsserologisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte
skall handläggas av någon annan statlig myndighet. RMV skall
särskilt svara för rättspsykiatriska undersökningar i brottmål
och läkarintyg som avses i 7 § lagen (1991:2041) om särskild
personutredning i brottmål m.m., rättsmedicinska obduktioner och
andra rättsmedicinska undersökningar samt rättsmedicinsk
medverkan i övrigt på begäran av domstol, länsstyrelse, allmän
åklagare eller polismyndighet.
Vidare skall RMV utföra rättskemiska och rättsserologiska
undersökningar samt lämna information inom sitt ansvarsområde
till andra myndigheter och enskilda. Verket skall också bedriva
internationellt samarbete inom sitt ansvarsområde samt svara för
utvecklingsarbete och stöd åt forskning av betydelse för
verksamheten.</pre>
<pre>I propositionen anges att för budgetåret 1993/94 skall
följande övergripande mål gälla för RMV, nämligen att den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten skall bidra till att
beslutsunderlaget inom rättsväsendet är av hög kvalitet och kan
föreligga inom lagstadgad tid. Vidare skall de rättsmedicinska,
rättskemiska och rättsserologiska undersökningsverksamheterna
medverka till att goda förutsättningar för rättssäkerhet och
effektivitet skapas inom rättsväsendet. RMV skall bidra till
samhällets brottsförebyggande verksamhet genom att prioritera
arbetet med att informera om de erfarenheter som har vunnits
inom de rättsmedicinska, rättskemiska och rättspsykiatriska
verksamheterna.
I budgetpropositionen föreslås dels att riksdagen till
Rättsmedicinalverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 163 136 000 kr, dels att riksdagen skall ta del av
vad som anförts om en avveckling av den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala.</pre>
<pre>I motion 1992/93:So482 av Håkan Holmberg m.fl. (fp, s, m, c,
kds) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad i
motionen anförts om Rättsmedicinska institutet i Uppsala.
(Motionärerna avser uppenbarligen den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala.) I motionen anförs att den
kostnadsbesparing som en avveckling i Uppsala skulle medföra
torde uppgå till högst några få miljoner kronor. En nedläggning
skulle däremot vara mycket negativ för rättssäkerheten.
Brottsligheten ökar i Uppsalaregionen, och det är därför, enligt
motionärerna, av stor betydelse för polisen att ha tillgång till
en rättsmedicinsk närservice. Detta gäller även för de övriga
regionerna som tillhör upptagningsområdet. En nedläggning skulle
också vara till stor skada för forskning och undervisning i
ämnet rättsmedicin i Uppsala enligt motionärerna.</pre>
<pre>I propositionen anges att den rättsmedicinska avdelningen
i Uppsala bör avvecklas före den 1 januari 1994. Såvitt gäller
den rättsmedicinska verksamheten anförs att de ändrade regler
som numera gäller har medfört att s.k. enkla
dödsorsaksundersökningar inte längre utförs vid de
rättsmedicinska avdelningarna. Vissa härigenom frigjorda
resurser har kunnat användas till att förbättra servicen till
polis- och åklagarmyndigheter.
Trots dessa åtgärder har RMV enligt propositionen i dag en
alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet i förhållande
till behovet av kvalificerade rättsmedicinska undersökningar.
Behovet bedöms kunna tillgodoses med färre rättsmedicinska
undersökningsavdelningar än vad som finns för närvarande. Den
rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bör därför enligt
propositionen avvecklas före den 1 januari 1994. Det korta
avståndet mellan Uppsala och Stockholm innebär att ärenden från
Uppsala rättsläkardistrikt i stor utsträckning kan hanteras av
den rättsmedicinska avdelningen i Stockholm. En avveckling av
den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala bedöms inte medföra
några större olägenheter för verksamhetens bedrivande.</pre>
<pre>Utskottet gör följande bedömning.</pre>
<pre>Utskottet delar inställningen i propositionen att RMV har en
alltför stor rättsmedicinsk undersökningskapacitet och att
besparingar bör göras. Utskottet tillstyrker
budgetpropositionens förslag till medelsanvisning till
Rättsmedicinalverket.
Ett särskilt problem utgör den forskning som bedrivs vid den
rättsmedicinska avdelningen i Uppsala. Hur denna skall
säkerställas bör noga övervägas. Utskottet har erfarit att
förhandlingar planeras mellan RMV:s styrelse och regeringen
rörande ett annat besparingsförslag än en avveckling av den
rättsmedicinska avdelningen i Uppsala i avsikt att säkerställa
viss verksamhet och forskning. Utskottet utgår från att
regeringen utifrån detta noga överväger hur besparingen skall
ske.
Vad regeringen anfört om avveckling av den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala bör därför inte föranleda något uttalande
av riksdagen. Motion So482 (fp, s, m, c, kds) avstyrks.</pre>
<pre>
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8)</pre>
<pre>Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) har till uppgift
att pröva frågor om disciplinansvar och om behörighet för hälso-
och sjukvårdspersonal m.m. enligt lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). HSAN
skall i anmälda fall pröva hur hälso- och sjukvårdspersonalen
har utövat sitt yrke och genom beslut om disciplinpåföljd eller
återkallelse av legitimation m.m. ge sin bedömning av vad som är
godtagbart eller inte inom hälso- och sjukvården samt
tandvården.
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av lagen
samt av förordningen (1988:1240) med instruktion för hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd.</pre>
<pre>Regeringen har i propositionen föreslagit riksdagen att
godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten inom
ansvarsområdet för HSAN. Enligt propositionen skall de
övergripande målen för verksamheten vara att HSAN skall medverka
till att stärka patientens säkerhet i hälso- och sjukvården samt
tandvården, vilket utgör en viktig del av målsättningen för hela
sektorn om en god hälso- och sjukvård samt tandvård för hela
befolkningen. Verksamhetsmålet för myndigheten bör enligt
föredraganden vara att HSAN i anmälda fall skall pröva hur
hälso- och sjukvårdspersonalen har utövat sitt yrke och genom
beslut om disciplinpåföljd eller återkallelse av legitimation
m.m. ge sin bedömning av vad som är godtagbart eller inte inom
hälso- och sjukvården samt tandvården.
Resultatkravet för myndigheten bör tills vidare vara att HSAN
skall vinnlägga sig om en snabb och effektiv handläggning av
anmälda fall samt under treårsperioden väsentligt nedbringa den
genomsnittliga handläggningstiden för ärendena till en tid som
inte överstiger sex månader. Föredraganden anser att pågående
insatser för en intensivare handläggning av nämndens ärenden bör
vidmakthållas. Vissa förhör borde dock enligt föredragandens
mening kunna förläggas till den plats där händelserna, som
föranlett anmälan, har ägt rum.
Vidare anges i propositionen att en omorganisation i enlighet
med förslag från Statskontoret bör genomföras. Denna innebär
bl.a. att HSAN får en förstärkt ledningsfunktion genom en
heltidsanställd ordförande, varvid kanslichefsfunktionen utgår.</pre>
<pre>I propositionen föreslås vidare att riksdagen till HSAN för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14560000kr.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande
målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för HSAN som
regeringen föreslagit.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.</pre>
<pre>
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (G 12)</pre>
<pre>Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA) är en
central förvaltningsmyndighet med ansvar för information,
tillsyn och kontroll i frågor rörande internationella
adoptioner. Instruktion för NIA framgår av särskild förordning
(1988:1128).
De övergripande målen för NIA är enligt propositionen
följande. Verksamhetens huvudsakliga inriktning att underlätta
adoptioner i Sverige av utländska barn skall fortsätta som
tidigare år. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker i
enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland. NIA
skall vidare medverka till att barnet får en god och trygg
uppväxt i Sverige. NIA bör ge ökad tyngd åt arbetet med att
följa den internationella utvecklingen på området och därvid
samla information i frågor som rör adoption av utländska barn.
Regeringen har tillkallat en särskild utredare för att göra en
översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Inom
ramen för denna översyn skall NIA:s roll i adoptionsverksamheten
prövas. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete
senast den 1 oktober 1993.</pre>
<pre>I propositionen föreslår regeringen att riksdagen för
budgetåret 1993/94 till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor anvisar ett ramanslag på 5998000 kr.</pre>
<pre>I motion So445 av Liselotte Wågö (m) begärs ett
tillkännagivande om en genomgång av de regler som gäller vid
adoption av barn födda i Sverige av utländska kvinnor.
Motionären framhåller att det blir allt vanligare att gravida
kvinnor från andra länder, främst Polen, kommer till Sverige för
att här föda barnet och sedan adoptera bort det till föräldrar i
Sverige. Det går till så att de svenska föräldrarna åtar sig att
bekosta den sjukhusvistelse som en förlossning medför mot att
föräldrarna får adoptera det nyfödda barnet. På detta sätt
kringgås såväl polsk som svensk lag.
I och för sig är det i sak inget fel på denna form av
adoption, framhåller motionären. Problemet består i att en lång
rad juridiska frågor enligt svensk lag är olösta och måste
utredas. För det första är det hart när omöjligt att fastställa
vem som är det adopterade barnets fader. Inte heller är
medborgarskapsfrågan helt klar. Socialtjänstens vistelsebegrepp
sätts också på sin spets om t.ex. de svenska adoptivföräldrarna
anser att förlossningskostnaderna blir för dyra. Motionären
frågar om det då är kommunen där den utländska kvinnan föder som
skall bekosta förlossningen. Vad händer om de svenska
föräldrarna inte vill adoptera barnet efter födseln? Och vad
händer om komplikationer tillstöter för kvinnan efter
förlossning och genomförd adoption som tvingar henne till
sjukhusvård? Dessa frågetecken måste enligt motionären rätas ut
såväl för den utländska kvinnan och de svenska föräldrarna som
för det adopterade barnet.</pre>
<pre>NIA och Socialstyrelsen känner till ett par fall
liknande de som nämns i motionen. NIA har börjat arbeta med
frågan, men ännu finns inget genomarbetat ställningstagande.
I maj innevarande år kommer Allmänna barnhuset att hålla
en konferens i ämnet, vid vilken sådana frågor som aktualiseras
av motionären kommer att behandlas. Socialstyrelsen har enligt
uppgift för avsikt att kartlägga problemets omfattning inför den
kommande konferensen.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor (G 12), vilken inte mött någon erinran i form av
motionsyrkanden.</pre>
<pre>De problem som tas upp i motion So445 (m) övervägs redan av
ansvariga myndigheter. Utskottet förutsätter att myndigheterna
följer utvecklingen och -- om så behövs -- lämnar förslag på
åtgärder. Utskottet avstyrker motion So445 (m).</pre>
<pre>
Nämnden för vårdartjänst (G 13)</pre>
<pre>Nämnden för vårdartjänst (NV) är central myndighet med uppgift
att administrera statsbidrag till vårdartjänst samt till
verksamheten med särskilda omvårdnadsinsatser i anslutning till
riksgymnasium för rörelsehindrade. Nämnden bistår med
kansliresurser den särskilda nämnd, Rh-nämnden, som skall avgöra
frågor om intagning til speciellt anpassad gymnasial utbildning.
NV bedriver forsknings- och utvecklingsarbete.
Nämndens arbetsuppgifter och organisation framgår av
förordningen (1988:1126) med instruktion för Nämnden för
vårdartjänst.</pre>
<pre>Regeringen har i budgetpropositionen föreslagit riksdagen
att godkänna den övergripande målsättningen för verksamheten
inom Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde. Enligt
propositionen skall de övergripande målen för verksamheten vara
oförändrade. Detta innebär enligt föredraganden att inriktningen
på nämndens arbete skall vara att förbättra förutsättningarna
för utbildning och studier för unga och vuxna personer med
funktionshinder samt att administrera och utveckla olika stöd
som behövs i och omkring studiesituationen.
Det föreslås att bidraget om 549000kr till forsknings- och
utvecklingsarbete under den åttonde huvudtiteln upptagna
anslagsposten C 2.2 Bidrag till forsknings- och
utvecklingsarbete överförs till detta anslag.
Föredraganden anser att NV:s investeringsbehov skall
finansieras genom lån i Riksgäldskontoret.</pre>
<pre>I propositionen föreslås att riksdagen till Nämnden för
vårdartjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på
8971000kr.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den övergripande
målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst
ansvarsområde som regeringen föreslagit.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen.</pre>
<pre>
Statens handikappråd (G14)</pre>
<pre>De övergripande målen för Statens handikappråd är att verka
för förbättrade levnadsförhållanden för människor med
funktionshinder och därvid i första hand inrikta sig på
handikappfrågor som berör flera samhällsområden. Rådets
organisation regleras i förordningen (1988:1094) med
instruktion för Statens handikappråd.
I budgetpropositionen konstateras att Handikapputredningen
i sitt slutbetänkande (SOU 1992:52) föreslagit att en
handikappombudsman inrättas och att Statens handikappinstitut
avvecklas och att arbetsuppgifterna förs över på andra
myndigheter och organ i samband med detta. Utredningens
slutbetänkande remissbehandlas för närvarande. Ingen förändring
av rådets övergripande mål och verksamhetsinriktning bör göras
innan ställning tas till Handikapputredningens förslag om
inrättande av en funktion som handikappombudsman. Detta innebär
att beslut om en ettårsram bör fattas för Statens handikappråd.
För budgetåret 1993/94 föreslås att riksdagen anvisar ett
ramanslag på 6027000kr.</pre>
<pre>I motion So290 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att
riksdagen till Statens handikappråd för budgetåret 1993/94
anslår 3000000kr utöver vad regeringen föreslagit enligt
vad i motionen anförts om att upprätta kunskapscentra för små
och mindre kända handikappgrupper (yrkande 1). I SOU 1991:46
föreslås upprättande av kunskapscentra för små och mindre kända
handikappgrupper som behöver speciella insatser t.ex. när det
gäller behandling och information. Motionärerna pekar på att
Socialstyrelsen, på regeringens uppdrag, har vidareutvecklat
utredningens förslag och att det redan kommande budgetår bör
vara möjligt att börja bygga upp kunskapscentra, speciellt som
det redan finns basresurser som personal och kunnande på olika
håll i landet. Motionärerna anför att 3 miljoner kronor bör
avsättas till Statens handikappråd för att påbörja uppbyggnaden.</pre>
<pre>I proposition 1992/93:159 om stöd och service till vissa
funktionshindrade föreslår regeringen att stödet till personer
som ingår i små och mindre kända handikappgrupper bör byggas ut
och utvecklas. För att utveckla specifika insatser inom
habilitering och rehabilitering föreslås ett statligt
stimulansbidrag under en fyraårsperiod. Av detta stimulansbidrag
föreslås 25 miljoner kronor per år avsättas för
utvecklingsinsatser för små och mindre kända handikappgrupper.
Medlen bör, enligt propositionen, fördelas av Socialstyrelsen
efter ansökan.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget
att upprätta kunskapscentra för små och mindre kända
handikappgrupper. Regeringen har nyligen i proposition
1992/93:159 om stöd och service till vissa funktionshindrade
föreslagit ett statligt stimulansbidrag för att underlätta
uppbyggandet av sådana kunskapscentra. Utskottet vill inte
föregripa den kommande behandlingen av propositionen. Utskottet
tillstyrker budgetpropositionens förslag till medelsanvisning
till Statens handikappråd och avstyrker motion So290 (v) yrkande
1.</pre>
<pre>
Statens institutionsstyrelse  (G 15)</pre>
<pre>Riksdagen beslöt den 15 december 1992 att huvudmannaskapet för
de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen skall överföras från
kommuner och landsting till staten och att en ny statlig
myndighet, Statens institutionsstyrelse, skall inrättas den 1
juli 1993 med de uppgifter och den verksamhetsinriktning som
angavs i regeringens proposition (prop. 1992/93:61, bet.
1992/93:SoU10, rskr. 106).
En särskild organisationskommitté (dir. 1992:96) för ändrat
huvudmannaskap för vissa institutioner inom ungdomsvård och
missbrukarvård har tillkallats för att utföra det
förberedelsearbete som krävs för inrättandet av den nya
myndigheten och för statens övertagande av huvudmannaskapet av
de särskilda ungdomshemmen och LVM-hemmen. I kommitténs uppdrag
skall vidare ingå att föreslå lokaliseringsort för Statens
institutionsstyrelse.</pre>
<pre>Medelsanvisningen</pre>
<pre>I budgetpropositionen föreslås att riksdagen till Statens
institutionsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 470 000 000 kr.
Enligt propositionen har 420 miljoner av de föreslagna 470
beräknats för driften av de särskilda ungdomshemmen och
LVM-hemmen och resterande 50 miljoner kronor för kostnader för
den centrala myndigheten, personalutbildning och
utvecklingsverksamhet.
480 miljoner kronor av det tidigare statsbidraget till
missbrukarvård och ungdomsvård på totalt 950 miljoner kronor
redovisas under anslaget F 1. Bidrag till missbrukar- och
ungdomsvård.</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen, vilken
inte föranlett några erinringar i form av motioner.</pre>
<pre>Statens institutionsstyrelses lokalisering</pre>
<pre>I ett flertal motioner tas frågan om myndighetens lokalisering
upp.
I motionerna So201 av Hugo Bergdahl (fp) och So207 av Roland
Sundgren och Margareta Israelsson (s) föreslås att
institutionsstyrelsen lokaliseras till Västerås. Även i motion</pre>
<pre>A404 av Birger Andersson (c) föreslås Västerås som
lokaliseringsort (yrkande 2). I motion So212 av Holger
Gustafsson (kds) begärs ett tillkännagivande av vad som i
motionen anförts om att med prioritet pröva en lokalisering av
institutionsstyrelsen till Skövde. Skövde föreslås som
lokaliseringsort även i motion So256 av Sven-Gösta Signell
m.fl. (s) och i motion So311 av Birgitta Carlsson och Bengt
Kindbom (c). I motion So263 av Sigge Godin (fp) hemställs
att riksdagen beslutar att lokalisera institutionsstyrelsen till
Härnösand och i motion So308 av Tage Påhlsson (c) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om att den nya myndigheten
med fördel kan lokaliseras till Härnösand. I motion So312 av
Margareta Winberg m.fl. (s) föreslås att institutionsstyrelsen
placeras i Östersund. I motion So226 av Ulla Pettersson och
Gunhild Bolander (s, c) föreslås att institutionsstyrelsen
förläggs till Gotland. I motion So233 av Ingvar Johnsson m.fl.
(s) begärs ett tillkännagivande av vad som anförts om att
förlägga institutionsstyrelsen till Vänersborg och att
koncentrera utbildningen för behandlingspersonal vid barn- och
tonårshem till Vänersborg. I motion A422 av Marianne Jönsson
m.fl. (c, s, fp), slutligen, föreslås Kalmar som
lokaliseringsort (yrkande 3).
För närmare motivering av förslagen om institutionsstyrelsens
lokalisering hänvisas till motionerna.</pre>
<pre>Tidigare behandling</pre>
<pre>Arbetsmarknadsutskottet har vid flera tillfällen redogjort
för sin uppfattning om lokalisering och omlokalisering av
statlig verksamhet. Beträffande lokaliseringen av nya
myndigheter har arbetsmarknadsutskottet uttalat att det är
viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokaliseringsort
än Stockholm (1990/91:AU3y). Utskottet har också anfört att
lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna
överväganden i skilda hänseenden. Detta gäller bl.a.
förutsättningarna att behålla eller rekrytera kvalificerad
personal, behovet av kontakter med andra myndigheter,
medflyttandens möjligheter till arbete m.m. (1989/90:AU13 s.
84).</pre>
<pre>I betänkandet 1992/93:SoU10 behandlade socialutskottet
två motionsyrkanden om institutionsstyrelsens lokalisering.
Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa
organisationskommitténs bedömning med något uttalande om lämplig
lokaliseringsort, men utgick från att organisationskommittén och
regeringen skulle beakta arbetsmarknadsutskottets uttalanden om
lokalisering av nya myndigheter. Motionerna avstyrktes.
Riksdagen följde utskottet.</pre>
<pre>Utskottets bedömning</pre>
<pre>Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker
motionerna So201 (fp), So207 (s), So212 (kds), So226 (s, c),
So233 (s), So256 (s), So263 (fp), So308 (c), So311 (c), So312
(s), A404 (c) yrkande 2 och A422 (c, s, fp) yrkande 3.</pre>
<pre>Övriga medelsanvisningar under G</pre>
<pre>Utskottet tillstyrker de i budgetpropositionen föreslagna
medelsanvisningarna till Statens beredning för utvärdering av
medicinsk metodik (G10) och Avvecklingskostnader (G17),
vilka inte mött någon erinran i form av motioner.</pre>
<a name="bhemst"></a><h2>Hemställan</h2><pre>Utskottet hemställerInriktningen av socialpolitiken</pre>
<pre>1. beträffande en syneförrättning i välfärden
att riksdagen avslår motion 1992/93:So304,
res. 1 (s) - delvis</pre>
<pre>2. beträffande rättssäkerhet m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So294 yrkande 2,
1992/93:So604 yrkande 4 och 1992/93:So609 yrkande 2,
res. 1 (s) - delvis</pre>
<pre>3. beträffande demokratisering av den offentliga sektorn
att riksdagen avslår motion 1992/93:So294 yrkande 1,</pre>
<pre>4. beträffande en ny socialpolitik
att riksdagen avslår motion 1992/93:So315 yrkande 1,
res. 2 (nyd)</pre>
<pre>5. beträffande barns levnadsvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 1 och
1992/93:So609 yrkande 1,
res. 3 (s) - delvis</pre>
<pre>6. beträffande principerna för rättvisa, kvalitet och
valfrihet i barnomsorgen
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So604 yrkande 3 och
1992/93:So609 yrkande 4,
res. 3 (s) - delvis</pre>
<pre>7. beträffande införandet av ett vårdnadsbidrag
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So606, 1992/93:So613
och 1992/93:A811 yrkande 23,
res. 3 (s) - delvis - motiv.</pre>
<pre>8. beträffande de negativa sidorna av ett vårdnadsbidrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So610 yrkande 2,
res. 3 (s) - delvis</pre>
<pre>9. beträffande en ny familjepolitik
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 9 och
1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12,
res. 4 (nyd)</pre>
<pre>10. beträffande omstrukturering och fördelning av hälso-
och sjukvårdens resurser
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So439 yrkandena 1, 2
och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3,
res. 5 (s) - delvis</pre>
<pre>11. beträffande sjukvårdsproduktionen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sf234 yrkandena 2, 5, 6
och 8,
res. 5 (s) - delvis - motiv.
res. 6 (nyd)</pre>
<pre>
Anslag</pre>
<pre>A. Socialdepartementet m.m.</pre>
<pre>12. beträffande medelsanvisningen till
Socialdepartementet
att riksdagen till Socialdepartementet för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 56 239 000 kr,</pre>
<pre>13. beträffande medelsanvisningen till Utredningar,
utveckling, samverkan m.m.
att riksdagen till Utredningar, utveckling, samverkan m.m.
för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 78 970 000 kr,</pre>
<pre>
B. Familjer och barn</pre>
<pre>14. beträffande ett tillkännagivande om barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So604 yrkande 5,
res. 7 (nyd) - delvis - motiv.</pre>
<pre>15. beträffande ny utformning av barnbidragen m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkandena 3 och 4,
res. 7 (nyd) - delvis</pre>
<pre>16. beträffande utredning om behovsprövning av barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So611,</pre>
<pre>17. beträffande utredning om beskattning av barnbidrag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So607,</pre>
<pre>18. beträffande barnbidrag vid ERASMUS-utbyte
att riksdagen avslår motion 1992/93:So605,</pre>
<pre>19. beträffande flerbarnstillägget
att riksdagen avslår motion 1992/93:So603,</pre>
<pre>20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:So617 yrkande 9 till Allmänna barnbidrag för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 17 000 000 000
kr,
res. 8 (nyd) - villk. 7</pre>
<pre>21. beträffande avveckling av bidragsförskottssystemet
att riksdagen avslår motion 1992/93:So617 yrkande 8,
res. 9 (nyd)</pre>
<pre>22. beträffande ändring i lagen om bidragsförskott
att riksdagen avslår motion 1992/93:So612,</pre>
<pre>23. beträffande medelsanvisningen till Bidragsförskott
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:So617 yrkande 11 till Bidragsförskott för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 110 000 000
kr,
res. 10 (nyd) - villk. 9</pre>
<pre>24. beträffande övriga medelsanvisningar under B
att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
a) till Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn ett
förslagsanslag på 8 530 000 kr,
b) till Bidrag till kostnader för internationella
adoptioner ett förslagsanslag på 28 800 000 kr,</pre>
<pre>
D. Hälso- och sjukvård</pre>
<pre>25. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till hälso-
och sjukvård
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:Ju838 yrkande 4 och 1992/93:So504 till
Bidrag till hälso- och sjukvård för budgetåret 1993/94
anvisar ett förslagsanslag på 1 211 332 000 kr,</pre>
<pre>26. beträffande TWAR
att riksdagen avslår motion 1992/93:So451,</pre>
<pre>27. beträffande information om hiv/aids
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju608 yrkande 5,</pre>
<pre>28. beträffande smittspårning
att riksdagen avslår motion 1992/93:So513 yrkande 4,</pre>
<pre>29. beträffande medelsanvisningen till Insatser mot aids
att riksdagen till Insatser mot aids för budgetåret
1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 185 220 000 kr,</pre>
<pre>
30. beträffande medelsanvisningen till Spri
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:So433 till Bidrag till Spri för budgetåret
1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 26 300 000 kr,</pre>
<pre>31. beträffande övriga medelsanvisningar under D
att riksdagen för budgetåret 1993/94
a) till Funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig
anvisar ett ramanslag på 164 300 000 kr,
b) till Bidrag till WHO anvisar ett förslagsanslag
på 29 800 000 kr,
c) till Bidrag till WHO-enheten för rapportering av
läkemedelsbiverkningar anvisar ett anslag på 2591000 kr,</pre>
<pre>E. Omsorg om äldre och handikappade</pre>
<pre>32. beträffande rekreationsverksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So241 och
1992/93:So283,
res. 11 (s)</pre>
<pre>33. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till viss
verksamhet för personer med funktionshinder
att riksdagen till Bidrag till viss verksamhet för personer
med funktionshinder för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 60 023 000 kr,</pre>
<pre>34. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
handikapporganisationer
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:So234 till Bidrag till
handikapporganisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett
anslag på 129 248 000 kr,</pre>
<pre>35. beträffande åldersgräns för bilstöd
att riksdagen avslår motion 1992/93:So219,</pre>
<pre>36. beträffande armskadades rätt till bilstöd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So244, 1992/93:So258,
1992/93:So295 och 1992/93:So297,</pre>
<pre>37. beträffande komplettering av bilstödet
att riksdagen avslår motion 1992/93:So291 yrkande 2,</pre>
<pre>38. beträffande Försäkringskassans kontroll
att riksdagen avslår motion 1992/93:So424,</pre>
<pre>39. beträffande medelsanvisningen till Bilstöd till
handikappade
att riksdagen till Bilstöd till handikappade för
budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 206 000 000 kr,</pre>
<pre>40. beträffande övriga medelsanvisningar under E
att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
a) till Statsbidrag till vårdartjänst m.m. ett
förslagsanslag på 136580000 kr,
b) till Ersättning för texttelefoner ett förslagsanslag
på 67700000 kr,
c) till Ersättning till Postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser ett förslagsanslag på 49 825 000 kr,</pre>
<pre>
F. Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik</pre>
<pre>41. beträffande engångsbidrag till LP-stiftelsen
att riksdagen avslår motion 1992/93:So262,
res. 12 (s) - motiv.</pre>
<pre>42. beträffande ett tillkännagivande om bidrag till
organisationer som bistår bostadslösa
att riksdagen avslår motion 1992/93:So242 yrkande 2,</pre>
<pre>43. beträffande medelsanvisningen till Bidrag till
organisationer
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:Ju838 yrkande 3 till Bidrag till
organisationer för budgetåret 1993/94 anvisar ett
reservationsanslag på 31 630 000 kr,</pre>
<pre>44. beträffande övriga medelsanvisningar under F
att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
a) till Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård
ett reservationsanslag på 480 000 000 kr,
b) till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning ett anslag på 7 964 000 kr.</pre>
<pre>
G. Myndigheter under Socialdepartementet</pre>
<pre>45. beträffande medelsanvisningen till
Socialstyrelsen
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motionerna 1992/93:Fi213 yrkande 5 och 1992/93:So614 yrkande 1
till Socialstyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 315 695 000 kr,</pre>
<pre>46. beträffande målsättningen för verksamheten inom
Socialstyrelsens ansvarsområde
att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande
målsättning för verksamheten inom Socialstyrelsens
ansvarsområde,</pre>
<pre>47. beträffande epidemiologiskt centrum m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkandena 4 och 5,</pre>
<pre>48. beträffande folkhälsoarbetet
att riksdagen avslår motion 1992/93:So306,</pre>
<pre>49. beträffande sexuellt överförbara sjukdomar
att riksdagen avslår motion 1992/93:So475 yrkande 6,</pre>
<pre>50. beträffande kontakter med folkrörelserna
att riksdagen avslår motion 1992/93:So268 yrkande 7,</pre>
<pre>51. beträffande medelsanvisningen till
Folkhälsoinstitutet
att riksdagen till Folkhälsoinstitutet för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 136 555 000 kr,</pre>
<pre>52. beträffande stöd till vissa nykterhetsorganisationer
att riksdagen avslår motion 1992/93:So314,</pre>
<pre>53. beträffande målsättningen för verksamheten inom
Läkemedelsverkets ansvarsområde
att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande
målsättning för verksamheten inom Läkemedelsverkets
ansvarsområde,</pre>
<pre>54. beträffande medelsanvisningen till Läkemedelsverket
att riksdagen till Läkemedelsverket för budgetåret 1993/94
anvisar ett anslag på 1 000 kr,</pre>
<pre>55. beträffande en avveckling av den rättsmedicinska
avdelningen i Uppsala
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:So482 lägger
propositionen i denna del till handlingarna,
res. 13 (s)</pre>
<pre>56. beträffande medelsanvisningen till
Rättsmedicinalverket
att riksdagen till Rättsmedicinalverket för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 163 136 000 kr,</pre>
<pre>57. beträffande målsättningen för verksamheten inom
ansvarsområdet för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande
målsättning för verksamheten inom ansvarsområdet för Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd,</pre>
<pre>58. beträffande medelsanvisningen till Hälso- och
sjukvårdens ansvarsnämnd
att riksdagen till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 14 560 000 kr,</pre>
<pre>59. beträffande medelsanvisningen till Statens nämnd för
internationella adoptionsfrågor
att riksdagen till Statens nämnd för internationella
adoptionsfrågor för budgetåret 1993/94 anvisar ett
ramanslag på 5998000 kr,</pre>
<pre>60. beträffande vissa adoptioner
att riksdagen avslår motion 1992/93:So445,</pre>
<pre>61. beträffande målsättningen för verksamheten inom
Nämndens för vårdartjänst ansvarsområde
att riksdagen godkänner i propositionen angiven övergripande
målsättning för verksamheten inom Nämndens för vårdartjänst
ansvarsområde,</pre>
<pre>62. beträffande medelsanvisningen till Nämnden för
vårdartjänst
att riksdagen till Nämnden för vårdartjänst för budgetåret
1993/94 anvisar ett ramanslag på 8 971 000 kr,</pre>
<pre>63. beträffande medelsanvisningen till Statens
handikappråd
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1992/93:So290 yrkande 1 till Statens handikappråd för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 6 027 000 kr,</pre>
<pre>64. beträffande medelsanvisningen till Statens
institutionsstyrelse
att riksdagen till Statens institutionsstyrelse för
budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 470 000 000 kr,</pre>
<pre>65. beträffande Statens institutionsstyrelses
lokalisering
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So201, 1992/93:So207,
1992/93:So212, 1992/93:So226, 1992/93:So233, 1992/93:So256,
1992/93:So263, 1992/93:So308, 1992/93:So311, 1992/93:So312,
1992/93:A404 yrkande 2 och 1992/93:A422 yrkande 3,</pre>
<pre>66. beträffande övriga medelsanvisningar under G
att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
a) till Statens beredning för utvärdering av medicinsk
metodik ett ramanslag på 13 921 000 kr,
b) till Avvecklingskostnader ett förslagsanslag på
36 775 000 kr.</pre>
<pre></pre>
<pre>
Stockholm den 18 mars 1993
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson</pre>
<pre>
I beslutet utom mom. 45 i hemställan har deltagit: Sten
Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Rinaldo
Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif
Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s),
Martin Nilsson (s), Barbro Westerholm (fp), Jan Fransson (s),
Maud Ekendahl (m), Fanny Rizell (kds) och Anna
Corshammar-Bojerud (c).</pre>
<pre>I beslutet beträffande mom. 45 i hemställan har deltagit:
Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ingrid Hemmingsson (m),
Hans Karlsson (s), My Persson (m), Barbro Westerholm (fp), Jan
Fransson (s) och Fanny Rizell (kds).</pre>
<a name="bres"></a><h2>Reservationer</h2><pre>1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom.1och2)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 24 som börjar med
"Utskottet ställer sig" och slutar på s. 28 med "So294 (v)
yrkande 2." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Den socialdemokratiska välfärdspolitiken är utformad utifrån
övertygelsen att alla människor har ett lika värde och att alla
människor har samma grundläggande behov av social trygghet,
vård, omsorg och utbildning. En solidariskt finansierad och
demokratiskt styrd verksamhet skall garantera tillräckligt med
resurser, rättvist fördelade.</pre>
<pre>En viktig del i välfärdspolitiken är de trygghetssystem som
omfördelar resurser mellan olika grupper och skeden i livet.
Genom dessa utjämnas skillnaderna i sociala och ekonomiska
villkor mellan barnfamiljer och familjer utan barn, mellan gamla
människor och folk i arbete, mellan arbetsföra och handikappade,
mellan friska och sjuka människor.</pre>
<pre>Den viktigaste förutsättningen för en framgångsrik
välfärdspolitik är en stark ekonomi med god tillväxt, stabila
priser, hög sysselsättning och goda offentliga finanser. Arbete
är grunden för välfärd och trygghet. Det gäller både den
enskilda människan och välfärdssystemens finansiering. Hög
sysselsättning bidrar till att det sociala skyddsnätet kan
hållas intakt. En hög arbetslöshet däremot ökar trycket på de
sociala kostnaderna samtidigt som samhällets skatteinkomster
minskar. Den hotbilden håller nu på att bli verklighet.</pre>
<pre>Det besvärliga arbetsmarknadsläget kopplat till den djupa
lågkonjunkturen och det kommunala skattestoppet försätter de
flesta av landets kommuner i ett mycket svårt läge.
Välfärdsmålen uppnås inte med den borgerliga regeringens
politik.</pre>
<pre>Välfärdspolitiken har byggts upp under en lång följd av år med
ekonomisk tillväxt. Nu är vår uppgift att utforma en rättvis
välfärdspolitik som håller också i tider av ekonomisk stagnation
eller tillbakagång. Välfärdspolitikens olika uppgifter hänger
samman med varandra. Ingrepp i de ursprungliga principerna för
trygghetssystemen får följder i andra delar av
välfärdspolitiken.</pre>
<pre>Utskottet anser att utifrån en sådan helhetssyn kan
välfärdspolitiken utvecklas och förnyas. För att kunna
upprätthålla en solidariskt finansierad generell välfärdspolitik
i framtiden krävs dock, anser utskottet, en anpassning av den
offentliga sektorn och transfereringssystemen.</pre>
<pre>I likhet med motionärerna i motion So304 (s) anser utskottet
att det finns starka skäl att organisera en syneförrättning om
hur välfärdsmålen förverkligas i människornas vardag. Utskottet
anser att regeringens ekonomiska åtstramningar mot kommunerna
försatt dessa i en utomordentligt svår situation. En analys bör
göras av effekterna av de försök med marknadslösningar i t.ex.
vård och omsorg som i dag förekommer.</pre>
<pre>Den enskildes rättssäkerhet måste tryggas när kommunerna
lägger ut verksamhet till annan huvudman. I likhet med
motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 4, So609 (s) yrkande
2 samt So294 (v) yrkande 2 anser utskottet således att det
behövs en översyn av vilket lagstöd som krävs för att garantera
rättssäkerhet, sekretess och tystnadsplikt,
likabehandlingsprincipen, uppföljning och kvalitetskontroll när
kommunen lämnar över verksamhet till andra huvudmän. Vad
utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 1 och 2 bort hemställa:
1--2. beträffande en syneförrättning i välfärden
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So294
yrkande 2, 1992/93:So304, 1992/93:So604 yrkande 4 och
1992/93:So609 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
2. En ny socialpolitik (mom. 4)</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 28 som börjar med
"I motion So315 (nyd)" och slutar på s. 29 med "avstyrker
motionsyrkandet." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att dagens socialbidragssystem bör avskaffas
och ersättas av ekonomisk socialhjälp som bör finnas i två
varianter -- sociallön eller sociallån. Den sökande själv bör
kunna bestämma vilken form som kan bli aktuell. Utskottet anser
vidare att den s.k. generella välfärdspolitiken baserad på
inkomstbortfallsprincipen bör ersättas av en generell
grundtrygghetsprincip. Varje medborgare har enligt utskottets
mening det grundläggande ansvaret för att skapa sin egen
välfärd. Samhället bör, om en människa av något skäl inte kan
försörja sig och de sina, garantera ett skyddsnät som är lika
för alla och ligger på en god anständighetsnivå, men aldrig på
en nivå som kan upplevas som eftersträvansvärd genom t.ex.
bidragsoptimering eller fusk. Utskottet instämmer i vad som
anförts i motion So315 (nyd) yrkande 1.</pre>
<pre>Vad utskottet nu anfört om en ny socialpolitik bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:
4. beträffande en ny socialpolitik
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So315
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,</pre>
<pre>
3. Barns levnadsvillkor m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till
mom. 7 samt mom. 8)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 29 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 32 med "i fråga (yrkande
2)." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Hur väl ett samhälle fungerar speglas i barnens
levnadsvillkor. Hur barn har det -- hälsa, välbefinnande, lycka
-- är ett mått på samhälle och politik. Under flera årtionden
har vi i Sverige genomfört reformer för att säkerställa barns
rätt till trygga och mer jämlika uppväxtförhållanden. De flesta
barn i Sverige har det bra. Olika undersökningar som genomförts
har visat på svenska barns goda hälsa och välbefinnande. De höga
födelsetalen under senare år kan också ses som ett uttryck för
en framgångsrik familjepolitik. Detta betyder dock inte att alla
barn i vårt land har det bra. Det finns barn som far illa.</pre>
<pre>Utskottet anser att barns villkor hänger samman med
föräldrarnas villkor. Barnen är beroende av föräldrarnas arbete
och inkomst som i sin tur styr boende och miljö i stort.
I Sverige liksom i många andra länder har barns behov ofta
ställts emot kvinnors önskemål om självständighet och oberoende.
En stor andel kvinnor på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor med
små barn, har ibland i debatten ansetts stå i motställning till
barns behov av kontinuitet och trygghet. Men den svenska
familjepolitiken är med detta perspektiv unik. Den har haft som
mål både att ge barn goda och trygga uppväxtvillkor -- och ge
kvinnor och män förutsättningar att leva ett jämställt liv.
Utskottet vill framhålla att politiken har inriktats på att
stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också
via bostadsbidrag. Den har också inriktats på att ge alla
föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en
utbyggd föräldraförsäkring. Barnomsorgen har byggts ut med hög
pedagogisk kvalitet för barnens skull.</pre>
<pre>I dag befinner sig vårt land i ett svårt ekonomiskt läge. Vi
kan tydligt se att det drabbar barnen eftersom barnen får bära
merparten av besparingarna i kommunerna.</pre>
<pre>Flera samhällssektorer skär samtidigt ned. Kommunerna och
landstingen drar ned på sina verksamheter. Ersättningsnivåer i
försäkringssystemen sänks. Arbetslösheten ökar. Ingen vet i dag
med säkerhet hur detta drabbar barnen. Kunskapen om de
sammantagna effekterna av nedskärningar är ofullständig. Det
finns inte heller några på förhand gjorda kalkyler eller
prognoser av effekterna, utan förändringarna bara genomförs.</pre>
<pre>Motionärerna i motionerna So604 (s) yrkande 1 och So609 (s)
yrkande 1  anser att regeringens ekonomiska politik riskerar att
rycka undan grunden för den generella välfärdspolitiken.
Urholkningen av kommunernas ekonomi slår mot barnen som grupp
och bidrar till en ökad skiktning mellan olika grupper av barn.</pre>
<pre>Socialstyrelsen har nyligen i en rapport med sju bilagor,
Barns villkor i förändringstider, delredovisat ett
regeringsuppdrag med innebörd att följa utvecklingen av barns
villkor i det omfattande omställnings- och förnyelsearbete som
pågår i kommunerna.</pre>
<pre>I sammanfattningen i delrapporten Insatser för utsatta barn
och ungdomar sägs bl.a. följande.</pre>
<pre>Tendenserna på kort sikt tyder på att bl.a. den stigande
arbetslösheten och det ökande behovet av socialbidrag skapar
risk för växande sociala problem också bland barn och ungdomar.
Särskilt i bostadsområden som redan har en högre koncentration
av sociala problem och i redan hårt ansträngda familjer kan
förutses att barn och ungdomar kommer att behöva mer stöd och
skydd från bl.a. socialtjänsten. Samtidigt kan konstateras att
vid lågkonjunkturens början fanns -- generellt sett -- få
tydliga tendenser till ökad ofärd bland barn och ungdom.</pre>
<pre>I sammanfattningen i delrapporten Barnomsorg i förändring sägs
bl.a. följande.</pre>
<pre>Det finns ingen entydig bild av situationen i barnomsorgen i
landet. Kommunernas förutsättningar varierar starkt och
skillnaderna mellan kommunerna tenderar att öka. I flertalet
kommuner har man klarat hittillsvarande besparingar på ett
sådant  sätt att man kunnat värna om kvaliteten i barnomsorgen.
Det finns däremot viss oro inför framtiden och kommande
besparingar, framför allt inför 1994. Storstäder och en del
kranskommuner har en betydligt svårare situation redan nu. Här
uttrycker man mer oro för kvaliteten i barnomsorgen och för barn
som behöver särskilt stöd. Det finns oro för barn som behöver
särskilt stöd och "gråzonsbarn", som inte klarar de stora
barngrupperna. Det finns också risk för ökad negativ segregering
genom ett ökat behov av specialgrupper och genom att det finns
färre barn med behov av särskilt stöd i de enskilda,
ickekommunala verksamheterna.</pre>
<pre>Utskottet anser att den oro som uttalas i rapporterna måste
tas på största allvar. Utskottet delar således motionärernas
uppfattning.</pre>
<pre>I samma motioner begärs tillkännagivanden till regeringen om
vad som anförts i motionerna om principerna för rättvisa,
kvalitet och valfrihet i barnomsorgen, So604 (s) yrkande 3 och
So609 (s) yrkande 4.</pre>
<pre>Utskottet anser att barnomsorgens viktigaste uppgift är att ge
alla barn grundläggande kunskaper och erfarenheter inför
vuxenlivet. Barnomsorgen är också viktig för föräldrarnas
möjligheter att förena arbete eller studier med vård och ansvar
för barn. Förskolan och fritidshemmen har byggts ut kraftigt
under 1980-talet, kvaliteten har höjts och valfriheten ökat.
Målet, en  förskola för alla barn, var mycket nära att uppnås
hösten 1991.</pre>
<pre>Nu står vi i en ny situation. Mycket stora nedskärningar har
skett inom barnomsorgen under 1992 och ännu fler kommer att ske
under 1993. Det innebär att daghem och fritidshem läggs ner och
barnomsorgspersonalen sägs upp. Platsantalet minskar. Fler barn
skrivs in på återstående daghem/fritidshem. Det innebär större
barngrupper och färre anställda.</pre>
<pre>Valfriheten inskränks kraftigt genom höjda och differentierade
avgifter. De differentierade avgifterna styr föräldrar att välja
så korta tillsynstider som möjligt. Höga enhetstaxor missgynnar
kraftigt låginkomsttagare. Valfriheten inskränks också genom nya
administrativa regler. Barn utestängs t.ex. vid förälders
arbetslöshet eller barnledighet. Många kommuner sätter en
18-månadersgräns för rätt till plats. Ensamstående och
låginkomsttagare får begära bistånd enligt 6 § socialtjänstlagen
för att kunna återgå till sitt arbete.</pre>
<pre>Även när det gäller att välja omsorgsform minskar valfriheten.
På mindre orter privatiseras barnomsorgen. Föräldrar som vill ha
kommunal barnomsorg på hemorten har ingen möjlighet att välja.
Dagbarnvårdare sägs upp och möjligheten att välja familjedaghem
minskar. Detta drabbar också infektionskänsliga barn och
allergibarn som inte klarar att vistas i stora barngrupper.</pre>
<pre>Utskottet anser att det måste skapas garantier för kvalitet,
rättvis fördelning, rättssäkerhet och rätt till plats. Den
grundläggande rättigheten är lagstadgad rätt till plats. En
lagstadgad rätt garanterar att inga barn ställs utanför. Den
klarlägger också kommunernas ansvar vilket inte minst är viktigt
när det nya generella statsbidragssystemet nu införts.
Utskottet anser att barnomsorgen skall finansieras solidariskt
så att alla barn oavsett föräldrarnas inkomst kan efterfråga
plats. Den skall styras demokratiskt så att verksamheten
planeras för alla barn och fördelas efter behov så att också
barn med behov av särskilt stöd kan ges lika rätt till omsorg.
Kvalitetskrav måste läggas fast som skall gälla all barnomsorg
oavsett huvudman. Krav skall bl.a. ställas på verksamhetens
innehåll, personalens utbildning, tillgänglighet,
intagningsregler, avgifter m.m. För att garantera alla barn
valfrihet och rätt till barnomsorg får inte avgifter och
intagningsregler användas som sorteringsinstrument.</pre>
<pre>I motion So610 (v) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad som i motionen anförts om de negativa sidorna
av ett vårdnadsbidrag. Motionärerna anser bl.a. att ett
vårdnadsbidrag skulle motverka jämlikheten mellan män och
kvinnor och konservera de segregerade könsrollerna med ett
hushållsansvar och ett försörjningsansvar.</pre>
<pre>Utskottet har vid upprepade tillfällen framhållit att en
utbyggd föräldraförsäkring är att föredra framför ett
vårdnadsbidrag. Utskottet har bl.a. anfört att vårdnadsbidraget
motverkar jämställdheten mellan föräldrarna, att det skapar
stora marginaleffekter för dem som vill övergå från hemarbete
till förvärvsarbete, att det innebär rundgång och byråkrati,
eftersom man först får ett bidrag och sedan drar av kostnaderna
för barnomsorgen samt att det äventyrar utbyggnaden av
barnomsorgen. Utskottet vidhåller denna inställning. De
invändningar utskottet riktat mot förslaget om vårdnadsbidrag
sammanfaller till stora delar med den kritik som framförts i
motionen. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av
motionerna So604 yrkande 1 och 3, So609 yrkande 1 och 4 samt
So610 yrkande 2 ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker
de förslag till vårdnadsbidrag som framförs i motionerna A811
yrkande 23 (c), So613 (c) och So606 (m).</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 5, 6 och 8 bort hemställa:
5, 6 och 8. beträffande barns levnadsvillkor
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So604
yrkandena 1 och 3, 1992/93:So609 yrkandena 1 och 4 och
1992/93:So610 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
4. En ny familjepolitik (mom. 9)</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 31 som börjar med
"Utskottet ställer sig" och slutar på s. 32 med "barnfamiljer.
Motionerna avstyrks." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att nuvarande system med föräldraförsäkring
och stöd till barnomsorg är djupt orättvist. Det har spårat ur
och överutnyttjats i en utsträckning långt utöver vad som är
rimliga samhällskostnader. Vi har helt enkelt inte råd med detta
system som på ett närmast otillbörligt sätt gynnar
höginkomsttagare och karriärister på skattebetalarnas bekostnad.</pre>
<pre>Utskottet anser att föräldrarna har hela ansvaret för sina
barns omsorg -- och föräldrarna vet bäst hur denna omsorg skall
visas och genomföras.</pre>
<pre>Utskottet föreslår inrättandet av en vårdnadsersättning för
alla barn från 0 till 6 år. Beloppen bör variera med barnets
ålder men aldrig utgå med mer än 8 000 kr per månad och familj.
Ersättningen bör disponeras fritt av föräldrarna, t.ex. som lön
till sig själva, eller för att köpa extern barntillsyn på t.ex.
daghem eller genom att anställa en barnflicka. Staten eller
kommunen bör inte gynna någon form av omsorg före någon annan.
Dagens orimliga former av statligt och kommunalt stöd till
daghem och dagmammor bör upphöra. Vidare bör
föräldraförsäkringen avvecklas i sin helhet. Vårdnadsersättning
bör enligt utskottets mening inte utgå till familjer som inte
behöver det. En nedtrappning bör ske om föräldrarnas sammanlagda
inkomst överstiger 300 000 kr per år.</pre>
<pre>Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna
Fi211 yrkande 9 samt So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12 om en
ny familjepolitik. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:
9. beträffande en ny familjepolitik
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fi211
yrkande 9 och 1992/93:So617 yrkandena 1, 2, 5, 6, 10 och 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens
resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 32 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar på s. 35 med
"Motionsyrkandena avstyrks." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets uppfattning skall hälso- och
sjukvårdspolitiken syfta till att främja alla människors hälsa
och skapa goda förutsättningar för vårdens resultat. Syftet är
att forma en rättvis och lika vård för alla, med hög kvalitet
och med utrymme för vårdpersonal att använda sin kompetens och
sitt engagemang.</pre>
<pre>Sjukvården har till uppgift att ta reda på vilka behov
människor har, och fördela resurserna därefter. Resultatet skall
följas upp, bedömas och ställas i relation till kostnaderna.
Rättviseaspekten skall ha en central plats i en sådan
utvärdering. Såväl den demokratiska dimensionen som
målsättningen att fördela vården rättvist kan, enligt utskottet,
aldrig överlämnas åt marknaden. Människor som söker vård har
rätt att ställa krav på att samhället tillhandahåller bra och
rätt vård. Sjukdom och ohälsa kan drabba vem som helst.</pre>
<pre>Det finns stora skillnader i hälsoläget mellan olika sociala
grupper. Och skillnaden tenderar att öka. Att utjämna
skillnaderna i hälsoläge ställer krav på insatser i såväl
förebyggande som behandlande åtgärder. Utskottet anser att
hälso- och sjukvården måste ha ett områdesansvar, en kunskap om
människor och miljöer med utrymme att ta till vara all
vårdpersonals kunnande och engagemang. Det får heller inte
finnas begränsningar som utesluter människor från vård och
behandling om de inte kan betala patientavgiften eller
medicinen.</pre>
<pre>Primärvården är det som människor möter först. Primärvården
skall ha hög tillgänglighet, god kontinuitet och hög kvalitet.
Den skall verka i individperspektiv, familjeperspektiv och
områdesperspektiv. Verksamheten skall vara sammanhållen, dvs.
primärvårdens personal skall arbeta tillsammans och ha ansvar
för det geografiska område man verkar i, och för de människor
som bor där. Det förebyggande arbetet måste ges så stort utrymme
som möjligt.</pre>
<pre>Mödra- och barnavården måste, enligt utskottet, ges fortsatt
stort utrymme. Mer uppmärksamhet måste riktas mot konsekvenserna
av den ökande arbetslösheten, drogberoendet och det ökande
tobaksbruket. Primärvården skall också ge råd och vägledning för
patienter som måste vidare till specialistvård och sjukhusvård.</pre>
<pre>I 1991 års folkhälsorapport beskrivs utvecklingen av barns
hälsa. Det framgår att också barns hälsa är klassbunden. Flera
av de insatser som behövs rör det förebyggande folkhälsoarbetet.
Förutsättningarna för arbetet inom barnhälsovården har
förändrats under senare år. Mödra- och barnhälsovården har
delvis integrerats i primärvården. Antalet födda barn har ökat,
liksom antalet barn med invandrarbakgrund, vilket ökar
barnhälsovårdens ansvar och arbetsbörda.</pre>
<pre>Utskottet anser att solidaritet och rättvisa skall vara
vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och
sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak
skattefinansierad. Forskning och  utbildning skall styras
demokratiskt och vara öppna för insyn. Den gemensamma sektorn,
kommuner och landsting skall ha ett övergripande ansvar för att
god och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden.
Huvuddelen av vården måste därför produceras i gemensam regi.
Detta för att garantera de övergripande målen om demokratiskt
styrd, solidariskt finansierad och fördelad efter behov. Men det
är också viktigt att det finns olika alternativ i form av
kooperativ, stiftelser och enskilda vårdgivare. Detta för att
öka flexibiliteten och skapa utrymme för den dynamik som det
innebär att olika driftformer jämförs med varandra.</pre>
<pre>Med tanke på de "köp- och säljmetoder" och marknadslösningar
som till en del tillämpas också inom hälso- och sjukvården,
finns det skäl att pröva om de nationella målen uppfylls i
rådande system. Utskottet förordar att frågan överlämnas till
den arbetande sjukvårdsutredningen för att skyndsamt beredas.</pre>
<pre>Sjukvårdspolitiken måste mer inriktas på att hitta system för
uppföljning och utvärdering. Detta kan i sin tur skapa utrymme
för omprioriteringar inom vården. Även system för
kvalitetskontroll behöver utvecklas för tillämpning både lokalt
och nationellt. I detta ligger nya möjligheter till en god
utveckling av hälso- och sjukvården.</pre>
<pre>Utvecklingen av primärvården, med ökad läkartäthet och mer
resurser till det förebyggande arbetet, bör enligt utskottet
kunna ske i den takt som resurserna kan överföras från sjukhus-
och specialistvården. Det behövs naturligtvis fler sjukhus
befolkningsmässigt räknat i glesbygden än i de tätbefolkade
delarna av landet. Det geografiska avståndet mellan sjukhusen är
en faktor som måste vägas in. Det finns såväl rationella som
känslomässiga motiv för detta. Det är en trygghet med närhet
till akutsjukvården. Men det handlar också om säkerhet för den
enskilde.</pre>
<pre>Vid en översyn av sjukhusstrukturen är det inte självklart att
storsjukhusmodellen är den bästa, om man undantar den mest
avancerade vården. Där är det naturligtvis så att det lilla
sjukhuset aldrig kan mäta sig med det stora. Men i övrigt kan
det mycket väl vara så att det lilla sjukhuset klarar sig bra i
jämförelse med det stora, genom att exempelvis specialisera sig.</pre>
<pre>En omstrukturering av sjukhusvården, där frigjorda resurser
successivt överförs till primärvården, kräver enligt utskottet
ett sammanhållet huvudmannaskap för sjukvården.</pre>
<pre>Det pågår ett antal försök med primärkommunalt huvudmannaskap.
Det är enligt utskottet viktigt att de försök som pågår
genomförs och därefter utvärderas.</pre>
<pre>Utskottet instämmer således i vad som anförts i motionerna
So439 yrkandena 1, 2 och 6 och So449 yrkandena 2 och 3. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>Ny demokrati har i motion Sf234 (nyd) lagt fram förslag som
sägs syfta till att man inom sjukvårdspolitiken övergår från
planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för
finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs. Bl.a. föreslås
att sjukvårdsproduktionen bör vara producentoberoende (yrkande
2), att ett prestationsbaserat ersättningssystem införs
(yrkande 5) samt att det dubbla huvudmannaskapet för sjukvården
avskaffas (yrkande 6). Motionärerna anser också att det
holländska sjukvårdssystemet bör studeras av svenska
sjukvårdspolitiker (yrkande 8).</pre>
<pre>I andra yrkanden, som hänvisats till
socialförsäkringsutskottet, har Ny demokrati bl.a. föreslagit
att en nationell sjukförsäkring införs och att landstingens rätt
att beskatta medborgarna för sjukvårdsuppgifter upphör.</pre>
<pre>Utskottet har i det föregående uttalat sig för att hälso- och
sjukvården skall betalas solidariskt och vara i huvudsak
skattefinansierad, att den skall styras demokratiskt och att
kommuner och landsting även i framtiden skall ha ett
övergripande ansvar för att tillhandahålla hälso- och sjukvård.
Ett försäkringsbaserat, prestationsrelaterat ersättningssystem
utan kostnadsdämpande inslag är dessutom enligt hittillsvarande
erfarenheter kraftigt kostnadsdrivande.</pre>
<pre>Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Sf234
yrkandena 2, 5, 6 och 8.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:
10. beträffande omstrukturering och fördelning av
hälso- och sjukvårdens resurser
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So439
yrkandena 1, 2 och 6 samt 1992/93:So449 yrkandena 2 och 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11)</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 35 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandena
avstyrks." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att sjukvårdspolitiken bör övergå från
planhushållning till marknadshushållning och att ansvaret för
finansiering och produktion av sjukvård åtskiljs.</pre>
<pre>Ett stort problem inom sjukvården är att nationens samlade
kostnader för sjukvård i dag delas upp mellan
försäkringsfinansierad budget (sjukpenning, sjukpension,
arbetsskador m.m.) och skattefinansierad budget för sjukvård där
ansvaret delas mellan landsting (sjukvård, primärvård) och
kommun (hemsjukvård, äldreomsorg). Detta delade huvudmannaskap
innebär dels att överblicken av den totala ekonomiska
situationen blir svår, dels att intresset för en optimering av
totalkostnaderna minskar avsevärt. Den nyligen genomförda
Ädelreformen är här dock ett steg i rätt riktning, enligt
utskottets mening.</pre>
<pre>Sjukvården bör vara producentoberoende vilket innebär att
sjukpengen skall följa patienten. Patienterna skall inte
tillhöra sjukhusen utan sjukhusen skall tillhöra patienten.
Detta åstadkommes genom att ansvaret för finansiering och
produktion av vård åtskiljs.</pre>
<pre>Utskottet anser att effektivitetsproblemen inom sjukvården
främst beror på ett systemfel som inte kan lösas utan en
genomgripande strukturförändring. Politikernas dubbla roller som
konsumentansvariga och producentansvariga har skapat en
situation där producentperspektivet har kommit att dominera. Det
viktiga är att stärka konsumentinflytandet och bryta upp de
låsta kostnadsramarna för olika verksamheter. Den av landstingen
kontrollerade monopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas
och utsättas för konkurrenspress.</pre>
<pre>Vidare vill utskottet framhålla att man i Holland nyligen
efter decennier av planhushållning inom sjukvården har övergått
till marknadsekonomi och en producentoberoende sjukvård.
Modellen har enligt flera rapporter bland annat från Institutet
för hälso- och sjukvårdsekonomi visat sig vara effektiv och
ändamålsenlig, varför den borde studeras närmare av Sveriges
sjukvårdspolitiker.</pre>
<pre>Ett ersättningssystem baserat på prestationer ger
förutsättningar att bygga ekonomiskt bärkraftiga
producentorganisationer inom sjukvården som inte är beroende av
planmässig tilldelning av resurser eller kortsiktiga politiska
beslut. Detta lägger, enligt utskottet, grunden för trygga
arbeten, där framtiden i större utsträckning blir beroende av
den egna arbetsinsatsen.</pre>
<pre>Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Sf234
(nyd) yrkandena 2, 5, 6 och 8. Vad utskottet nu anfört om en ny
sjukvårdsorganisation bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:
11. beträffande sjukvårdsproduktionen
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sf234
yrkandena 2, 5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom.
14 samt mom. 15)</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 38 som börjar med
"Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrks därför." bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Enligt utskottets mening skall barnbidrag utgå med ett
enhetligt  belopp per barn och år, oavsett antalet barn i en
familj. Vidare anser utskottet att det allmänna barnbidraget
skall höjas med 1 000 kr per barn och månad för barn mellan 7
och 16 år. För barn mellan 0 och 6 år skall vårdnadsersättning
utgå.</pre>
<pre>Barnbidrag bör inte utgå till familjer vars inkomster är av
den storleksordningen att det är uppenbart att de inte behöver
samhällets stöd. Utskottet föreslår en stegvis nedtrappning av
barnbidragen till familjer där föräldrarnas sammanlagda
bruttoinkomst överstiger 300000 kr per år för att helt upphöra
vid inkomster på 5000000 kr per år. Utskottet vill understryka
att det är båda föräldrarnas sammanlagda inkomst som avses,
oavsett om föräldrarna bor åtskilda eller är frånskilda. Med det
anförda tillstyrker utskottet motion So617 (nyd) yrkandena 3 och
4 och avstyrker motion So604 (s) yrkande 5.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 15 bort hemställa:
15. beträffande ny utformning av barnbidragen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So617
yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20)</pre>
<pre>Under förutsättning av bifall till reservation 7</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 42 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om ny
utformning av barnbidragen och om inkomstprövning av
barnbidragen. Till följd härav bör riksdagen med anledning av
propositionen och motion So617 (nyd) yrkande 9 till anslaget
Allmänna barnbidrag anvisa 5 miljarder kronor mindre än
regeringen föreslagit.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 20 bort hemställa:
20. beträffande medelsanvisningen till Allmänna
barnbidrag
att riksdagen med bifall till motionen 1992/93:So617
yrkande 9 och med anledning av propositionen till Allmänna
barnbidrag för budgetåret 1993/94 anvisar ett
förslagsanslag på 12000000000 kr.</pre>
<pre>
9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21)</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med
"Inom regeringskansliet" och slutar med "yrkande 8." bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Det nuvarande bidragsförskottssystemet är mycket kostsamt för
samhället (3,5 miljarder kronor netto) och har dessutom en
mycket dyrbar och ineffektiv administration. Det är utskottets
uppfattning att samhället inte skall tillhandahålla ett särskilt
system som gör det möjligt för föräldrar att smita från sitt
försörjningsansvar. Bidragsförskottssystemet bör mot denna
bakgrund avvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 21 bort hemställa:
21. beträffande avveckling av
bidragsförskottssystemet
att riksdagen med anledning av motion So617 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,</pre>
<pre>
10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23)</pre>
<pre>Under förutsättning av bifall till reservation 9</pre>
<pre>Leif Bergdahl (nyd) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 45 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "till medelsanvisning." bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet har tidigare tillstyrkt motionsyrkanden (nyd) om att
avveckla bidragsförskottssystemet. Till följd härav bör
riksdagen med avslag på propositionen och med bifall till motion
So617 (nyd) yrkande 11 till anslaget Bidragsförskott anvisa 0
(noll) kr.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 23 bort hemställa:
23. beträffande medelsanvisningen till
Bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion So617 yrkande 11
avslår regeringens förslag till anslag till Bidragsförskott
för budgetåret 1993/94,</pre>
<pre>
11. Rekreationsverksamhet (mom. 32)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 54 som börjar med
"Utskottet utgår från" och slutar med "avstyrks därmed." bort
utgå,</pre>
<pre>dels att utskottet bort anföra följande:</pre>
<pre>Utskottet anser att frågan om statsbidrag till vissa
rekreationsanläggningar och hur bidragen skall fördelas mellan
olika anläggningar skall beredas skyndsamt av regeringen.
Anledningen är att principer i dag saknas för fördelningen. Vad
utskottet anfört med anledning av motionerna So241 (s, c) och
So283 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 32 bort hemställa:</pre>
<pre>32. beträffande rekreationsverksamhet
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So241 och
1992/93:So283 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<pre>
12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom.
41)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 60 som börjar med
"LP-stiftelsen har" och slutar med "från LP-stiftelsen." bort ha
följande lydelse:</pre>
<pre>Utskottet anser att LP-stiftelsen, liksom flera andra
organisationer som arbetar med missbrukare, utför ett värdefullt
arbete, som bör stödjas av samhället. Vilka belopp som kan
beviljas en viss organisation beror inte enbart på tillgången på
medel och den egna ansökan utan även på vilka andra ansökningar
om bidrag som görs. Det ankommer på Socialstyrelsen att pröva
frågor om fördelning av medel anvisade för bidrag till
organisationer som bedriver rehabiliteringsarbete m.m. Riksdagen
bör inte föregripa styrelsens bedömning med något uttalande om
bidrag till en viss organisation.</pre>
<pre>
13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala
(mom. 55)</pre>
<pre>Anita Persson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Maj-Inger
Klingvall, Hans Karlsson, Martin Nilsson och Jan Fransson (alla
s) anser</pre>
<pre>dels att det avsnitt i betänkandet på s. 73 som börjar med
"Vad regeringen anfört" och slutar med "(fp, s, m, c, kds)
avstyrks." bort ha följande lydelse:</pre>
<pre>Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna. Motion
So482 (fp, s, m, c, kds) får därmed anses tillgodosedd.</pre>
<pre>dels att utskottet under mom. 55 bort hemställa:
55. beträffande en avveckling av den
rättsmedicinska avdelningen i Uppsala
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1992/93:So482 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,</pre>
<a name="bbil"></a><h2></h2>
<a name="binh"></a><h2>Innehållsförteckning</h2><pre>Sammanfattning 1
FEMTE HUVUDTITELN 1
Proposition 1992/93:100 bilaga 6 1
Motioner 4
Utskottet 12
Inriktningen av socialpolitiken 12
Budgetpropositionen 12
Motioner om socialpolitikens inriktning 18
Utskottets bedömning 24
Allmänt om välfärdspolitiken 24
Familjer och barn 29
Hälso- och sjukvård 32
Anslag m.m. 35
Socialdepartementet m.m. (A 1 och A 2) 35
Socialdepartementet (A 1) 35
Utredningar, utveckling, samverkan m.m. (A 2) 36
Familjer och barn (B 1, B 4--B 6) 36
Allmänna barnbidrag (B 1) 36
Bidragsförskott (B 4) 42
Övriga medelsanvisningar under B 45
Hälso- och sjukvård (D 1--D 6) 46
Bidrag till hälso- och sjukvård (D 1) 46
Insatser mot aids (D 2) 48
Bidrag till Spri (D 4) 51
Övriga medelsanvisningar under D 52
Omsorg om äldre och handikappade (E 3--E 5,
E7--E9) 52
Bidrag till viss verksamhet för personer med
funktionshinder (E 4) 52
Bidrag till handikapporganisationer (E 5) 54
Bilstöd till handikappade (E 9) 55
Övriga medelsanvisningar under E 58
Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
(F 1--F 3) 58
Bidrag till organisationer (F 2) 58
Övriga medelsanvisningar under F 62
Myndigheter under Socialdepartementet (G 3, G 4,
G6--G8, G 10, G 12--G 15, G 17) 63
Socialstyrelsen (G 3) 63
Folkhälsoinstitutet (G 4) 66
Läkemedelsverket (G 6) 70
Rättsmedicinalverket (G 7) 72
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (G 8) 73
Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor
(G12) 74
Nämnden för vårdartjänst (G 13) 76
Statens handikappråd (G 14) 76
Statens institutionsstyrelse (G 15) 77
Övriga medelsanvisningar under G 79
Hemställan 79
Reservationer 85
1. En syneförrättning i välfärden m.m. (mom. 1 och 2) 85
2. En ny socialpolitik (mom. 4) 86
3. Barns levnadsvillkor, m.m. (mom. 5, 6, motiveringen till
mom. 7 samt mom. 8) 87
4. En ny familjepolitik (mom. 9) 90
5. Omstrukturering och fördelning av hälso- och sjukvårdens
resurser m.m. (mom. 10 och motiveringen till mom. 11) 91
6. Sjukvårdsproduktionen (mom. 11) 94
7. Ny utformning av barnbidragen m.m. (motiveringen till mom.
14 samt mom. 15) 95
8. Medelsanvisningen till Allmänna barnbidrag (mom. 20) 95
9. Avveckling av bidragsförskottssystemet (mom. 21) 96
10. Medelsanvisningen till Bidragsförskott (mom. 23) 96
11. Rekreationsverksamhet (mom. 32) 96
12. Engångsbidrag till LP-stiftelsen (motiveringen till mom.
41) 97
13. En avveckling av den rättsmedicinska avdelningen i Uppsala
(mom. 55) 97</pre>


<LINK href="/debatt/dokument.css" type="text/css" rel="stylesheet">

<label id="statussida"></label><br>
<label id="div_debug" class="liten"></label>