Utskottet avstyrker samtliga motioner som behandlas i detta
betänkande om skattepolitiken och beskattningen av enskilda
personer m.m.
Till betänkandet har fogats 14 reservationer (av s och av nyd)
och en meningsyttring (v).
Motionerna
1992/93:Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattebördans fördelning, t.ex. genom att
införa en värnskatt på högre inkomster.
1992/93:Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avdrag för ökade
levnadskostnader vid tjänsteresa i utlandet.
1992/93:Sk306 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan
lagändring att arbetsgivare inte skall beviljas avdrag för
avgifter till arbetsgivarorganisationer genom att bilda
servicebolag.
1992/93:Sk307 av Jan Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en solidaritetsavgift och en värnskatt.
1992/93:Sk308 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om finansiering för att bibehålla nuvarande
A-kasseersättning m.m.
1992/93:Sk309 av Isa Halvarsson (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ändring av reglerna för
förmånsbeskattning av bil.
1992/93:Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om personalförmåner i form av sedvanliga
rabatter.
1992/93:Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om likabehandling av frikyrkorörelsen och
idrottsrörelsen i skattehänseende.
1992/93:Sk314 av Rune Rydén och Jerzy Einhorn (m,kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utredning av förutsättningarna för
avdrag på skatt för donationer till ideella ändamål, bl.a.
forskning.
1992/93:Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att under budgetåret 1993/94 tillfälligt
höja inkomstskatten med 10% för beskattningsbar inkomstdel
överstigande 300000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att beskattningen därefter åter skall
ske enligt den av riksdagen beslutade skattereformens
principer.
1992/93:Sk317 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefrihet för fackliga stipendier.
1992/93:Sk318 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förmånsvärdering av lantbrukets
tjänstebostäder.
1992/93:Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattebefrielse av projektet Malingsbro
Ekosocken.
1992/93:Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningen av bilismen.
1992/93:Sk324 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om uppjustering av beloppen för
skattefri bilersättning för resor i tjänsten liksom för
bilkostnadsavdrag i självdeklarationen.
1992/93:Sk328 av Lars Svensk (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrat förmånsvärde för tjänstebilar.
1992/93:Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bilförmånsbeskattningen för
taxiföretagare.
1992/93:Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s)
vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam
översyn av skattereglerna för tjänstebilar.
1992/93:Sk334 av Agne Hansson och Rune Thorén (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beskattningsreglerna för innehav av
tjänstebil.
1992/93:Sk335 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om avskaffande av sambeskattning av förmögenheter.
1992/93:Sk342 av Bo Finnkvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att beskattningen av s.k. fallskärmsavtal
och avgångsvederlag bör utredas.
1992/93:Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till höjning av beloppet för
skattefri inkomst från bär- och svampplockning, som inte sker
yrkesmässigt, från 5000 kr till 10000 kr.
1992/93:Sk344 av Ingrid Näslund (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om översyn av skattebestämmelser för olika former av
barnomsorg.
1992/93:Sk345 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till hur förmånsvärdet
kan sänkas för elbilar/kombinationsbilar i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1992/93:Sk346 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för
existensminimum i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen snarast upphäver beskattningen av löntagarnas
kostförmåner och därmed de sociala kostnader som är knutna
till subventioneringen av måltiderna,
2. att riksdagen, om yrkande 1 inte bifalls, beslutar att
kostförmånerna skall befrias från de sociala kostnader som är
knutna till dessa.
1992/93:Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö
(nyd,m) vari yrkas att riksdagen beslutar om lagändring så att
det skattefria hobbyhästägandet återinförs med maximalt två
hästar per person.
1992/93:Sk351 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utreda förutsättningarna för att införa ett
skattemässigt avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.
1992/93:Sk352 av Bert Karlsson (nyd) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att införa ett system med avdragsrätt, helt eller
delvis, för belopp som erlagts till välgörenhet.
1992/93:Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skattepolitiken och betydelsen av
inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna,
2. att riksdagen beslutar upphäva beslutet om beskattning av
fackliga stipendier,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag rörande hela
stipendiebeskattningen,
4. att riksdagen beslutar att arbetsgivaravgifter skall tas ut
på avsättningar till vinstandelsstiftelser fr.o.m. 1994,
5. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag som innebär
att de i motionen redovisade avvikelserna från en neutral
beskattning av parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras,
6. att riksdagen beslutar om en höjning av statsskatten i
enlighet med vad som föreslagits i motionen,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den närmare
utformningen av den föreslagna förändringen av skatteskalan
ovanför brytpunkten,
8. att riksdagen beslutar att uppräkning av såväl grundavdrag
som brytpunkt i skatteskalan för arbetsinkomster korrigeras
för den del av inflationen som är ett resultat av att kronan
har fallit i värde, och att regeringen ger
Konjunkturinstitutet i uppdrag att beräkna denna effekt,
9. att riksdagen beslutar att skattesatsen på fysiska
personers och dödsbons kapitalinkomster skall vara 30% även
efter 1994,
10. att riksdagen beslutar att skatten på reavinster på aktier
och andra finansiella instrument som beskattas enligt
aktievinstreglerna skall vara 30% fr.o.m. den 1 januari
1994,
11. att riksdagen beslutar att skattesatsen på avkastning av
kapitalförsäkringar och på värdepappersfonder skall vara 30%
fr.o.m. den 1 januari 1994,
12. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av
förmögenhetsskatten i enlighet med de riktlinjer som redovisas
i motionen,
14. att riksdagen beslutar att återinföra den tidigare
lydelsen av 3§ 12 mom. lagen om statlig inkomstskatt
(1947:576), som gällde fram till 1992 års taxering.
1992/93:Sk355 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att en översyn bör göras av bestämmelserna för
föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma största möjliga
förenklingar av deras arbete.
1992/93:Sk357 av Harald Bergström (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om översyn av reglerna avseende bilförmån.
1992/93:Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inkomstbeskattningen inom skogsbruket,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arvs-, gåvo- och
förmögenhetsbeskattningen inom skogsbruket.
1992/93:Sk360 av Inge Carlsson och Lars Stjernkvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en solidaritetsskatt.
1992/93:Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skattefri ränta för barn och ungdom.
1992/93:Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att omgående se över
förmånsbeskattningen vad beträffar tjänstebilsförmånen samt de
sociala kostnader som anknyter till den,
2. att riksdagen beslutar att förmånsbeskattningen i
aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag och enskild firma
inte påförs bil som används som arbetsredskap för inkomsternas
förvärvande.
1992/93:Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av effekterna av
skattereglerna för lunchsubventioner.
1992/93:Sk370 av Henrik Landerholm (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att Riksskatteverket bör få i uppdrag att
utfärda föreskrifter i syfte att hindra att preliminärskatt
dras av på kapitalinkomster för icke skattskyldiga.
1992/93:Sk372 av Bengt Silfverstrand och Bo Bernhardsson (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utvärdering av
skattesystemet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en justering av skatteskalorna i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tjänstebilar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regler och avtal för tjänstebilar
bör ses över.
1992/93:Sk377 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en översyn av
beskattningsreglerna vad beträffar förmånsvärdet på
tjänstebilar,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regler för tjänstebilar vad beträffar
bl.a. värdet av drivmedel.
1992/93:Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär att en översyn av
reglerna för skatteavdrag på ungdomars sparande görs i
enlighet med vad i motionen anförts.
1992/93:Sk380 av Birger Andersson och Tage Påhlsson (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skatteavdrag från räntor.
1992/93:Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkning av förmånsvärde för
tjänstebostad.
1992/93:Sk382 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till lagstiftning om
avdragsrätt för vissa gåvor till ideellt och humanitärt
arbete.
1992/93:Sk383 av Lennart Brunander och Karin Starrin (c) vari
yrkas, såvitt nu är i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arvs- och gåvobeskattningen.
1992/93:Sk385 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om den utredning som skall se över effekterna
av skatten på måltidsförmåner.
1992/93:Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas, såvitt
nu är i fråga
1. att riksdagen beslutar om fysiska personers inkomstskatt
och grundavdrag under inkomståret 1994 enligt vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 15% i
skatt på avkastning av privata pensionsförsäkringar,
3. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om 30% i
skattesats för avkastning på kapitalförsäkring, överskott i
värdepappersfond, sparande i allemansfond, reavinstbeskattning
av aktier och andelar i handelsbolag,
4. att riksdagen för inkomståret 1994 beslutar om ett
avdragstak för bruttoräntor överstigande 110000 kr,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 4, beslutar att införa
avdragsbegränsning för ränteavdrag enligt de regler som gällde
före riksdagens beslut, med anledning av regeringens
proposition 1991/92:60,
12. att riksdagen beslutar att ej avskaffa
förmögenhetsskatten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reformerad förmögenhetsbeskattning i
avsnitt 5.2,
14. att riksdagen beslutar att införa en progressiv
förmögenhetsbeskattning enligt vad som anförts i avsnitt 5.2,
15. att riksdagen beslutar att skatteskalan för arvs- och
gåvoskatt återställs till vad som gällde före beslutet med
anledning av proposition 1991/92:60.
1992/93:Bo410 av Carl B Hamilton (fp) vari yrkas, såvitt nu är
i fråga
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skatteväxling i skogsbruket,
2. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring av arvs-,
gåvo- och förmögenhetsbeskattningen att denna blir neutral för
skogsägare i förhållande till övriga skatteobjekt.
Utskottet
Skattepolitiken och skatteuttaget
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner
angående skattepolitikens allmänna inriktning och utformningen
av olika detaljer framför allt i beskattningen av inkomst av
tjänst. En del av motionerna innehåller också yrkanden som
utskottet kommer att ta upp i andra betänkanden. Det gäller
bl.a. yrkanden som rör olika detaljer i bostadsbeskattningen,
företagsbeskattningen och den indirekta beskattningen.
Utskottet behandlar först de motionsyrkanden som gäller
riktlinjer för den fortsatta översynen av beskattningen och en
omprövning av de beslut som riksdagen har fattat sedan hösten
1991 rörande vissa skattefrågor.
Sista steget i den stora skattereform som beslutades 1990 och
som genomfördes fr.o.m. inkomståret 1991 innebär bl.a. att den
alltför höga marginalskatten begränsats till högst 50% vid
en kommunalskatt på 30% och att 80--85% av inkomsttagarna
bara skall betala kommunal inkomstskatt. Reformen innehöll en
rad åtgärder för att uppnå en samhällsekonomiskt effektiv och
likformig beskattning och samtidigt uppfylla
fördelningspolitiska mål, inom ramen för ett i stort sett
oförändrat totalt skatteuttag.
Hösten 1991 genomfördes en rad ändringar i syfte framför allt
att lindra de skadliga inslagen i en totalt sett alltför hög
beskattning (prop. 1991/92:60, SkU10). För att förbättra
villkoren för sparande och kapitalbildning och skapa
förutsättningar för tillväxt i den svenska ekonomin slopades
förmögenhetsskatten på arbetande kapital i mindre och
medelstora företag. Förmögenhetsskatten avvecklas successivt,
och arvs- och gåvoskatteuttaget sänktes kraftigt. När det
gäller hushållssektorns kapitalinkomster sänks beskattningen i
etapper från 30 till 25%, en ändring som gäller fr.o.m. 1993
års taxering i fråga om aktievinster, värdepappersfonder och
kapitalförsäkringar m.m. Beslutet medförde också
följdändringar beträffande skattereduktionen för underskott
och en del ändringar i fråga om avdragsbegränsningarna för
räntor och fördelningen av fåmansföretagares inkomster mellan
tjänst och kapital. Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar
sänktes från 15 till 10%.
Våren 1992 genomfördes en omläggning av energibeskattningen
som innebär att konkurrenskraften för den svenska industrin
har stärkts (prop. 1991:/92:150 bil. 1:5, SkU5y, FiU30) och
att elbeskattningen av hushållens förbrukning skärpts.
Omläggningen motiverades från såväl tillväxt- som
miljöpolitiska utgångspunkter. Åtgärderna finansierades delvis
genom att slopa schablonavdraget i tjänst
(4000-kronorsavdraget) och begränsa avdraget för kostnader
för resor till och från arbetet till vad som överstiger 4000
kr och avdraget för övriga kostnader, som tidigare täckts av
schablonavdraget, till vad som överstiger 1000 kr. Även
mervärdesskatten skulle sänkas, men denna skattelättnad
återtogs under hösten 1992 i samband med det s.k. krispaketet.
I detta sammanhang och tidigare under våren (se bl.a. bet.
1991/92:SkU20) avslog riksdagen en rad motioner om en återgång
till de regler som gällt fram till hösten 1991 och en
omprövning av riksdagens ställningstaganden till olika
skattefrågor.
Det krispaket som regeringen lade fram hösten 1992 efter en
överenskommelse med Socialdemokraterna eftersträvade
samförståndslösningar på de samhällsekonomiska problemen. På
skatteområdet innehöll paketet följande ändringar. Den
sänkning av skattesatserna för kapitalinkomster som ännu inte
trätt i kraft har skjutits upp till den 1 januari 1995.
Slopandet av förmögenhetsskatten har också skjutits upp till
denna tidpunkt. Vidare har grundavdraget sänkts med 2400 kr
fr.o.m. 1995 års taxering, och det s.k. reallöneskyddet i
fråga om uttaget av statlig inkomstskatt har slopats för 1994
och 1995 års taxeringar. Beslutet innebär också att
mervärdesskatten tills vidare behålls på sin generella nivå
25% (20% av priset inkl. skatt) och att den lägre
momssatsen för livsmedel m.m. höjts till 21%. Även
bensinskatten har höjts, vilket medfört en uppräkning av
bilkostnadsavdraget från 12 till 13 kr/mil (1992/93:SkU14).
Som ett väsentligt inslag i krispaketet ingår att
löneskatterna har reduceras med 4,3 procentenheter, vilket
innebär en omedelbar förbättring av konkurrenskraften och att
snedvridningarna till följd av skattesystemets uppbyggnad
minskar.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas bl.a.
(yrkande 1) att riksdagen som sin mening ger till känna vad
som anförs i motionen om skattepolitiken och betydelsen av
inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna. Enligt
motionärerna har den nuvarande skattepolitiken varit inriktad
på att sänka skatterna på kapital och för välbeställda
hushåll, något som enligt deras mening inte har haft några
positiva effekter utan lett till en försämring av
statsfinanserna och till ökade klyftor i samhället. De anser
att regeringen snarast bör presentera ett långsiktigt program
för att sanera statsfinanserna. För att få en nödvändig
uppslutning kring ett sådant program anser motionärerna att
detta bl.a. bör innehålla åtgärder vid beskattningen som
belastar grupper med goda inkomster. De yrkar därför att den
statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten höjs med ca
4 miljarder fr.o.m. 1994. Skatteskalan bör enligt deras mening
också räknas om så att reglerna inte ger kompensation för att
kronan fallit i värde, en åtgärd som beräknas ge en
budgetförstärkning för 1994 på ca 0,5 miljarder (yrkandena
6--8). De yrkar också en återgång till skattesatsen 30% för
samtliga kapitalinkomster och till tidigare regler om
fåmansföretagares kapitalinkomster (yrkandena 9--11 och 14)
och en bibehållen men omarbetad kapitalbeskattning (yrkande
12).
I motion Sk388 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas av
fördelningspolitiska och statsfinansiella skäl att
avtrappningsreglerna för grundavdraget ändras så att detta
faller bort för inkomster över brytpunkten samt att
skatteuttaget för statlig inkomstskatt höjs från 20 till 25%
för inkomster upp till 250000 kr och till 35% för
inkomster därutöver (yrkande 1). Vidare yrkas att
skattesatserna för kapitalinkomster m.m. återställs till sina
tidigare nivåer (yrkandena 2 och 3), en återgång till tidigare
avdragsbegränsningar för ränteutgifter och ett avdragstak på
100000 kr (yrkandena 4 och 5), en bibehållen men reformerad
och progressiv förmögenhetsskatt (yrkandena 12--14) och att
skatteskalan för arvs- och gåvoskatt återställs till vad som
gällde före riksdagens beslut hösten 1991 (yrkande 15).
Motionen innehåller också förslag till en omläggning av
energibeskattningen och andra ändringar i den indirekta
beskattningen som utskottet återkommer till i ett annat
betänkande.
Yrkanden om skatteskärpningar för högre inkomster i form av en
värnskatt eller en solidaritetsavgift på höga inkomster
framställs också i motionerna Sk302 av Bengt-Ola Ryttar m.fl.
(s), Sk307 av Jan Fransson (s), Sk308 av Bo Finnkvist m.fl.
(s), Sk316 av Carl-Johan Wilson (fp), Sk360 av Inge Carlsson
och Lars Stjernkvist (s) och Sk372 av Bengt Silfverstrand och
Bo Bernhardsson (s). Vidare framställs i motion Sk342 av Bo
Finnkvist m.fl. (s) ett yrkande som går ut på att man bör
beskatta ersättningar enligt s.k. fallskärmsavtal med 90% av
den del som överstiger 70% av den förutvarande lönen eller
som utbetalas före 55 års ålder.
Utskottet vill framhålla att den marginalskattereform som
genomfördes 1990--1991 var nödvändig och att bred enighet har
rått om att marginalskatterna bör begränsas till högst 50%.
Avsikten var samtidigt att uppnå en större likformighet och
att tillgodose de fördelningspolitiska målen genom en rad
åtgärder på olika områden, inom ramen för ett totalt sett
oförändrat skattetryck.
När det gäller fördelningspolitiken har den samhällsekonomiska
utvecklingen medfört en breddad och mer nyanserad syn på dessa
frågor. Som framhålls i regeringens finansplan (prop.
1992/93:100 bil. 1 s. 32) handlar debatten inte längre enbart
om de direkta effekterna av att staten omfördelar resurser
genom skatter och inkomstöverföringar. Vad som har kommit i
förgrunden är framför allt fördelningspolitiska och andra
effekter av arbetslöshet och inflation och fördelningen av
arbetstillfällen mellan Sverige och andra länder.
Möjligheterna att bryta den nuvarande stagnationen och att
åstadkomma en ekonomisk tillväxt är avgörande för att kunna
bibehålla eller öka den samlade välfärden och för att komma
till rätta med det växande budgetunderskottet.
Utskottet vill framhålla att de ändringar i skattesystemet som
har genomförts sedan hösten 1991 skall ses som ett led i en
politik som syftar till att bryta den ekonomiska stagnationen
och lägga grunden för en ny period av tillväxt, företagande
och utveckling i Sverige. Den förda skattepolitiken innebär
att skattetrycket successivt skall sänkas i den takt och
omfattning som de samhällsekonomiska förutsättningarna medger,
i första hand genom att sänka eller avskaffa tillväxthämmande
skatter. Det gäller nu att skapa förtroende för att denna
politik skall fortsätta och inte på nytt vändas i
skatteskärpningar. Det bör betonas att de samhällsekonomiska
problem som råder i dag inte kan botas genom skattehöjningar
utan i första hand måste lösas genom att ompröva de offentliga
utgifterna.
Det anförda innebär att utskottet avvisar de krav på
skatteskärpningar som framställs i det aktuella motionerna.
Enligt utskottets uppfattning är det av vikt att man slår vakt
om grundprincipen i marginalskattereformen att
marginalskatterna skall begränsas till högst 50%. Det bör
också framhållas att den ändring av grundavdraget som föreslås
i v-motionen skulle medföra omotiverade och kännbara
skatteskärpningar framför allt för inkomsttagare i måttliga
inkomstlägen. Utskottet vill i och för sig inte bestrida att
ändringar av grundavdraget kan bli nödvändiga, men detta är --
som framgår av finansplanen -- något som redan uppmärksammats
inom regeringen.
När det gäller förmögenhetsskatten, arvs- och gåvoskatten och
beskattningen av kapitalinkomster har riksdagens beslut i
dessa frågor vid upprepade tillfällen prövats på nytt med
anledning av väckta motioner och i samband med krispaketet
hösten 1992. Utskottet hänvisar till de skäl som legat till
grund för riksdagens ställningstaganden i dessa frågor men
vill ändå erinra om att förmögenhetsskatten och arvsskatten
utgjort en allvarlig belastning framför allt för små och
medelstora företag och att dessa skatter generellt sett hämmat
företagens förmåga till investeringar och tillväxt och
försvårat generationsväxlingar. Att nu återgå till en
förmögenhetsbeskattning och tidigare skatteskalor för arvs-
och gåvoskatten skulle innebära ett allvarligt slag mot en
positiv utveckling och försvåra tillgången till riskkapital.
När det gäller kapitalinkomster vill utskottet också erinra om
att motiven för att sänka beskattningen till 25% varit att
ge hushållen bättre förutsättningar för sparande och att uppnå
en nivå på kapitalbeskattningen som innebär att Sverige skall
kunna hävda sig internationellt i konkurrensen om kapital för
investeringar. Dessa skäl kvarstår med oförminskad styrka. Det
bör framhållas att skatteuttaget fortfarande är högt och
medför snedvridande effekter, särskilt som beskattningen
drabbar alla slags nominellt beräknade kapitalinkomster.
Med det anförda avstyrker utskottet de angivna
motionsyrkandena.
Beträffande motion Sk335 av Olle Schmidt (fp) kan konstateras
att yrkandet i motionen om avskaffande av sambeskattningen av
förmögenheter blir tillgodosett genom riksdagens beslut att
avveckla förmögenhetsskatten. Utskottet avstyrker alltså denna
motion.
Vidare yrkas i motion Sk383 av Lennart Brunander och Karin
Starrin (c) att arvs- och gåvobeskattningen skall lindras för
jord- och skogsbruk i syfte att förbättra det svenska
jordbrukets konkurrenskraft (yrkande 1). Samtidigt anförs i
motionerna Sk359 av Alf Eriksson och Lisbeth Staaf-Igelström
(s) och Bo410 av Carl B Hamilton (fp) att lättnadsreglerna för
arbetande kapital i företag och inkomstskattereglerna för
skogsbruk hämmar benägenheten att avverka skog. I dessa båda
motioner yrkas att regeringen snarast tar initiativ till att
undanröja sådana negativa effekter av reglerna.
De ändringar som riksdagen genomförde hösten 1991 beträffande
förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten har i väsentlig
utsträckning begränsat de problem som dessa skatter har
medfört för jordbruket och andra familjeföretag. De frågor som
tas upp i motionerna sammanhänger med de överväganden som
pågår inom Finansdepartementet rörande den framtida
utformningen av arvs- och gåvobeskattningen. Med hänvisning
härtill och till att det inte kan anses aktuellt att nu
ompröva de grundläggande principerna för beskattningen av
inkomst av skogsbruk avstyrker utskottet även dessa motioner.
Vinstandelsstiftelser
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem i företag
innebär innehöll proposition 1991/92:60 också ett förslag om
att slopa socialavgifterna på arbetsgivarnas bidrag till
vinstandelsstiftelser. Utskottet (1991/92:SkU10) konstaterade
att vinstandelssystemen gör de anställda delaktiga i
företagets resultat, sprider ägandet, främjar produktiviteten
och utgör ett långsiktigt sparande. Utskottet tillstyrkte
förslaget som också godtogs av riksdagen.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas en återgång
till tidigare regler i detta hänseende (yrkande 4), eftersom
beslutet hösten 1991 strider mot skattereformens principer om
en likformig skatt på olika typer av arbetsinkomster.
Motsvarande yrkande har prövats av riksdagen två gånger under
våren 1992 (1991/92:Sku20, SkU5y och FiU30), och den närmare
utformningen av reglerna har prövats av riksdagen även i
höstas med anledning av proposition 1992/93:29 och
socialutskottets betänkande 1992/93:SfU5. Något nytt som bör
föranleda en omprövning av denna fråga har inte förekommit,
varför utskottet avstyrker det aktuella motionsyrkandet.
Fackföreningsavgifter m.m.
Hösten 1991 beslutade riksdagen av principiella och
statsfinansiella skäl att slopa skattereduktionen för
fackföreningsavgifter. Samtidigt uttalades i den proposition
som låg till grund för beslutet och i utskottets betänkande i
ärendet (prop. 1991/92:48, SkU8) att även avdragsrätten för
arbetsgivares avgifter till arbetsgivarorganisationer av
motsvarande skäl och av rättviseskäl borde slopas till den del
som inte avser konfliktändamål. Regeringens förslag i detta
hänseende lades fram under våren 1992 och godtogs av riksdagen
(prop. 1991/92:117, SkU31, jfr SkU20).
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) begär motionärerna
förslag från regeringen om justeringar av reglerna för att
uppnå en neutralitet i den skattemässiga behandlingen av
löntagarnas och arbetsgivarnas organisationsavgifter (yrkande
5). Ett motsvarande yrkande framställs i motion Sk306 av Bengt
Silfverstrand och Jan Andersson (s).
I motionerna framförs inga nya synpunkter som inte har
beaktats och bemötts utförligt i samband med tidigare års
prövning av dessa avdragsfrågor. Med det anförda avstyrker
utskottet motionen i denna del.
Stipendier
Hösten 1992 beslutade riksdagen att begränsa skattefriheten
för stipendier till vad som gällde före en lagändring 1983
(prop. 1992/93:127, SkU14). 1983 års lagändring innebar en
generell skattefrihet för stipendier för utbildning av
fackliga förtroendemän. Enligt den praxis som gällt
dessförinnan kunde skattefrihet i sådana fall åtnjutas endast
om stipendiet utgick för kurser som enbart hade till syfte att
höja den allmänna kunskapsnivån.
I motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) krävs att beslutet
rivs upp och att riksdagen begär ett nytt förslag rörande hela
stipendiebeskattningen (yrkandena 2 och 3). Motion Sk317 av Bo
Finnkvist m.fl. (s) har samma innebörd. Motionärerna vänder
sig framför allt mot att beslutet i höstas endast berör
fackliga stipendier och att denna skatteskärpning för en
viss kategori enligt deras mening måste anses stötande.
Som framgår av den tidigare behandlingen av denna fråga avsåg
1983 års lagstiftning att skapa ett särskilt undantag för
sådana utbetalningar till fackliga förtroendemän som enligt
allmänna principer borde beskattas. Utskottet vidhåller
uppfattningen att 1983 års undantag gick för långt och finner
inte skäl att med anledning av motionerna förorda någon
förnyad utredning av skattereglerna för stipendier. Utskottet
avstyrker alltså dessa motionsyrkanden.
Hobby
Principerna för 1990/91 års skattereform innebär att inkomst
av hobbyverksamhet skall beskattas i inkomstslaget tjänst.
Avdrag medges för omkostnader under beskattningsåret och för
sådana omkostnader under året dessförinnan som överstiger det
årets inkomster. Denna ettårsgräns utvidgades hösten 1992 så
att avdragsrätten omfattar en femårsperiod före
beskattningsåret (prop. 1992/93:127, SkU14). Underskott i
verksamheten är inte avdragsgillt. -- Från beskattning
undantas inkomster av bär- och svampplockning m.m. till den
del inkomsterna inte överstiger 5000 kr.
I motion Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö
(nyd,m) yrkas att upp till två hobbyhästar per person bör
betraktas som skattefri hobby. Vidare framställs i motion
Sk343 av Jan Erik Ågren (kds) ett yrkande som innebär att det
skattefria beloppet för bär- och svampplockning m.m. skall
höjas från 5000 kr till 10000 kr.
Beslutet i höstas om en tidmässig förlängning av avdragsrätten
grundade sig på en översyn av reglerna och borde enligt
utskottets bedömning kunna anses innefatta en lämplig
avvägning för att begränsa de problem som ettårsgränsen i
vissa situationer kunnat medföra för travsporten. Utskottet
vidhåller denna uppfattning och finner inte heller anledning
att ompröva tidigare års ställningstaganden beträffande det
skattefria beloppet för bär- och svampplockning. Utskottet
avstyrker således de aktuella motionerna.
Barntillsyn
I några motioner tar motionärerna upp frågor om kostnader för
barn och barntillsyn och beskattningsreglerna för olika former
av barntillsyn.
I motion Sk351 av Bert Karlsson (nyd) yrkas att ett
avdragssystem för föräldrars omkostnader för barn skall
utredas. I motion Sk346 av Stefan Attefall (kds) förespråkas
regler om extra avdrag vid existensminimum med generösa regler
för den som har stor försörjningsbörda eller som är hemma och
vårdar barn.
Motion Sk344 av Ingrid Näslund (kds) begär en översyn av
skattereglerna för olika former av barnomsorg i syfte att
uppnå en större likformighet. Enligt motionen är
avdragsmöjligheterna sämre för dagbarnvårdare i familjehem än
för verksamhet som drivs i annan form. I motionen anförs också
att reglerna slår olika för verksamheter som drivs som
ekonomisk förening, ideell förening eller i bolagsform. Motion
Sk355 av Håkan Holmberg (fp) innehåller krav på en översyn av
bestämmelserna för föräldrakooperativ i syfte att åstadkomma
största möjliga förenklingar av deras arbete.
Enligt de principer som gäller för 1990/91 års skattereform
skall kostnader för barn inte beaktas genom särskilda avdrag
vid beskattningen. Enligt utskottets uppfattning saknas det
skäl att med anledning av motionerna Sk346 eller Sk348 nu
ompröva dessa principer.
När det gäller dagbarnvårdares möjligheter till avdrag för
omkostnader i denna förvärvsverksamhet har Riksskatteverket
utförligt gått in på dessa frågor i sin handledning för
taxeringen. Syftet med denna genomgång har varit att
underlätta avdragsproblemen och att i möjligaste mån skapa
förutsättningar för en likformig bedömning. Skattefrågorna för
föräldrakooperativ har också uppmärksammats såväl av
Riksskatteverket som i riksdagen (statsrådet Bo Lundgrens
frågesvar den 3 november 1992). När det gäller
föräldrakooperativ innebär reglerna att verksamhet av detta
slag normalt skall bedrivas i form av en ekonomisk förening
och att några inkomstskatteproblem normalt inte skall behöva
uppkomma. -- Enligt utskottets uppfattning är det motiverat
att Riksskatteverket och regeringen ägnar fortsatt
uppmärksamhet åt dessa skattefrågor och vidtar åtgärder för
att åstadkomma de förenklingar som kan visa sig behövliga.
Enligt utskottets mening fordras för närvarande inte något
ställningstagande till dessa frågor från riksdagens sida, och
utskottet avstyrker alltså de framställda yrkandena.
Bostadsförmån
I motionerna Sk318 av Patrik Norinder (m) och Sk381 av Kaj
Larsson m.fl. (s) begär motionärerna att de schabloner som
tillämpas bl.a. vid värderingen av lantarbetares
bostadsförmåner ses över. Enligt deras uppfattning är dessa
schabloner alltför stelbenta och leder regelmässigt till att
förmånerna övervärderas på landsbygden. De kritiserar också
att värderingen inte kan jämkas när det gäller de
socialavgifter som arbetsgivarna skall erlägga.
Värdet av bostadsförmåner skall enligt gällande regler vid
inkomsttaxeringen beräknas till ortens pris, dvs. till sitt
marknadsmässiga värde (se Riksskatteverkets anvisningar RSV DT
1991:24). Vid sidan av dessa regler gäller fr.o.m. inkomståret
1988 att Riksskatteverket skall fastställa värden för
bostadsförmåner enligt vissa riktlinjer (prop. 1987/88:52,
SkU8). Avsikten har varit att på detta sätt förbättra
preliminärskatteuppbörden genom särskilda riktvärden för olika
områden som är väsentligen enhetliga i fråga om
boendekostnader. Reglerna innebär bl.a. att det lägsta av
dessa genomsnittsvärden skall reduceras med 10% om bostaden
är belägen utom tätort med närmaste omgivning. Dessa värden
skall bl.a. ligga till grund för beräkningen av preliminär
skatt och redovisningen av arbetsgivarnas månadsavgifter
enligt socialavgiftslagen, och de fastställda värdena kan inte
jämkas annat än om belopp som arbetstagaren själv har betalat
för förmånen (8§ uppbördslagen och 5§ lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, jfr RSV:s anvisningar).
Vid sin bedömning av denna fråga 1987 framhöll utskottet
(1987/88:SkU8 s.44) att schabloner av detta slag måste
accepteras för att åstadkomma välbehövliga förenklingar och
ansåg att de föreslagna reglerna tagit rimlig hänsyn till
förhållandena på landsbygden. Den uppbördsutredning som nu
kommer att påbörjas torde vara oförhindrad att ta upp de
eventuella problem som kan föreligga på detta område, liksom
också utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01).
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet dessa motioner.
Lunchförmåner m.m.
I motion Sk368 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) begär
motionärerna en snabb översyn av effekterna av skattereglerna
för lunchsubventioner. De anser att reglerna är orättvisa och
leder till försämrade kostvanor och problem av olika slag,
inte minst för restaurangbranschen. Även i motion Sk385 av
Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) yrkas att den av riksdagen
begärda översynen av reglerna snarast skall komma i gång.
Enligt motion Sk347 av Peter Kling m.fl. (nyd) kan så stark
kritik riktas mot reglerna att beskattningen av lunchförmåner
genast bör slopas helt och att i vart fall undantag bör göras
i fråga om arbetsgivaravgifter på förmånerna.
I proposition 1992/92:93 rörande vissa frågor om beskattningen
av inkomst av tjänst, som behandlades i utskottets betänkande
SkU14, aviserades en särskild utredning med avseende på hur
lunchätandet och hur branschen och de anställda påverkas av de
nya reglerna (jfr 1991/92:SkU20). Utskottet har inhämtat att
en undersökning av dessa förhållanden nu kommer att påbörjas,
och utskottet utgår från att ställningstagandena till
utredningsresultatet kommer att redovisas skyndsamt. Med
hänvisning härtill finner utskottet att någon särskild åtgärd
från riksdagens sida i denna fråga för närvarande inte är
påkallad. Utskottet avstyrker alltså motionerna.
Vidare yrkas i motion Sk310 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s)
att personalrabatter som utgår i efterhand inte skall
beskattas.
Den i motionen aktualiserade frågan kommer -- som framgår av
prop. 1992/93:127 s.37 och 38) -- att tas upp i samband med
beredningen av det slutbetänkande som väntas från utredningen
(Fi 1992:01) om tjänsteinkomstbeskattningen. Eftersom
utredningens slutresultat bör avvaktas avstyrker utskottet
motionsyrkandet.
Utlandstraktamenten
I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
yrkas att reglerna om utlandstraktamenten ses över skyndsamt i
syfte att skapa likformighet med reglerna för tjänsteresor
inom Sverige. De avdragsbelopp som Riksskatteverket
fastställer för utlandsresor är enligt motionärerna avsevärt
högre än vad som följer av de nya principerna för traktamenten
i allmänhet.
Vid sin prövning av motsvarande yrkande förra året hänvisade
utskottet till att ställningstagandena till de aktuella
frågorna på detta område borde anstå i avvaktan på resultatet
av utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen (Fi 1992:01).
Utskottet har inte anledning att nu ompröva denna ståndpunkt
utan avstyrker motionen.
Bilförmåner och bilavdrag
När det gäller bilförmåner innehåller motionerna yrkanden i
olika riktning. I flera motioner riktas kritik mot att många
taxiföretagare och andra fåmansföretagare drabbas av en hård
beskattning, trots att bilen endast i begränsad utsträckning
använts privat utan mera har varit att se som ett
arbetsredskap. Yrkandena i motionerna Sk309 av Isa Halvarsson
(fp), Sk330 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m), Sk334 av Agne
Hansson och Rune Thorén (c), Sk357 av Harald Bergström (kds)
och Sk366 av Peter Kling m.fl. (nyd) går ut på att reglerna
bör få ett mer flexibelt innehåll med större hänsynstaganden
till faktiska körsträckor för olika ändamål och till andra
omständigheter av skilda slag som kan påverka det faktiska
värdet av privatbruket. I den sistnämnda motionen yrkas bl.a.
att bilar som används som arbetsredskap över huvud taget inte
skall föranleda förmånsbeskattning. Den motionen innehåller
också krav på en generell sänkning av förmånsvärdena med
tanke på konsekvenserna för bilindustrin, trafiksäkerheten och
miljön. Miljö- och energiaspekter eller önskemål om att dämpa
bilismen har motiverat de krav på en översyn av reglerna som
framställs i motionerna Sk328 av Lars Svensk (kds), Sk345 av
Stefan Attefall (kds), Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) och
Sk377 av Kenneth Lantz (kds). -- Enligt motion Sk331 av Bengt
Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (s) är reglerna för
tjänstebilar gynnsammare än vad som gäller för den som reser
med egen bil i tjänsten. Motionen syftar till en översyn i
syfte att skapa neutrala regler.
Frågan om bilavdraget tas upp i motion Sk324 av Tage Påhlsson
och Stina Eliasson (c). I motionen yrkas att detta avdrag, som
justerats upp från 12 till 13 kr/mil fr.o.m. inkomståret 1993,
räknas upp till 18 kr/mil för körsträckor under 1000 mil per
år och till 15 kr/mil för längre körsträckor. Vidare yrkas i
motion Sk323 av Åke Selberg m.fl. (s) en regionalpolitisk
differentiering av fordonsskatten och en begränsning av
bensinskatten.
Genom 1991 års skatteomläggning skärptes beskattningen av
bilförmåner, och reglerna blev tillämpliga även för
egenföretagare. Värderingen, som är starkt schabloniserad,
utgår i princip från en privat körsträcka på 1500 mil om
året, och möjligheterna till jämkning är begränsade. Utskottet
vill inte bestrida att de förmånsvärden som skall tas upp
enligt dessa schabloner i många sådana fall som avses i
motionerna kan framstå som alltför höga och att reglerna kan
upplevas som orättvisa.
Statsrådet Bo Lundgren har den 16 februari 1993 som svar på en
riksdagsfråga bl.a. redogjort för de praktiska erfarenheterna
av reglerna. I viss utsträckning får motionerna anses
tillgodosedda genom Riksskatteverkets arbete på att
säkerställa en enhetlig bedömning av tillämpningsfrågorna och
verkets rekommendationer i fråga om jämkningsmöjligheterna
exempelvis för taxi. Av frågesvaret framgår också att en
intern översyn har påbörjats inom Finansdepartementet i syfte
att pröva möjligheterna att uppnå en förbättring av sambandet
mellan körsträckor och förmånsvärden. Enligt utskottets mening
bör frågan om eventuella ändringar i de aktuella reglerna
anstå i avvaktan på resultatet av denna översyn. Med
hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna om
beskattningen av bilförmåner.
I samband med skattereformen begränsades de tidigare alltför
generösa avdragsreglerna för bilkostnader i tjänsten till 11
kr/mil. Beloppet har sedan uppräknats till 12 kr/mil och --
fr.o.m. inkomståret 1993 -- 13 kr per mil (1992/93:SkU14). I
samband med utskottets prövning av denna fråga i höstas
diskuterades att som ett alternativ till denna uppräkning
differentiera bensinskatten och fordonsskatten. Enligt
utskottets mening saknas det tillräckliga skäl för sådana
differentieringar, och åtgärder av detta slag bör också
avvisas av administrativa skäl.
Med hänvisning till sina tidigare ställningstaganden och till
den översyn som pågår inom utredningen om
tjänsteinkomstbeskattningen (Fi1992:01) avstyrker utskottet
motionerna Sk324 och Sk323.
Sparande m.m.
Skattereformen innebär att det s.k. sparavdraget på 1600 kr
har slopats och att grundavdrag inte längre medges från
kapitalinkomster. Bankerna skall lämna kontrolluppgifter på
räntor som sammanlagt uppgår till 100 kr eller mer, och de
skall också dra preliminärskatt. Till följd av vissa
svårigheter för bankerna att fullgöra avdragsskyldigheten i
fråga om småbelopp skall 100-kronorsgränsen numera bedömas för
varje konto för sig (prop. 1992/93:96, SkU9).
I motionerna Sk379 av Tage Påhlsson och Birgitta Carlsson (c)
och Sk361 av Dan Ericsson i Kolmården (kds) begär motionärerna
en översyn av reglerna så att barn och ungdomar inte behöver
beskattas för småbelopp. Vidare yrkas i motion Sk380 av Birger
Andersson och Tage Påhlsson (c) att man undanröjer
olägenheterna med den bristande överensstämmelsen mellan
bankernas skatteavdrag på räntor och kontrolluppgifter på
småbelopp. Motionärerna påtalar att många minderåriga som
reglerna nu är utformade kan få kvarskatt på småbelopp.
Yrkandet i motion Sk370 av Henrik Landerholm (m) innebär att
preliminärskatt på räntor inte skall dras på tillfälliga
insamlingar exempelvis för skolresor.
Vid sin senaste prövning av frågan om skattelättnader för barn
med ränteinkomster (1991/92:20) hade utskottet förståelse för
syftet att förenkla skattesystemet men var med hänsyn till den
statsfinansiella situationen inte berett att tillstyrka de
motioner som då förelåg i denna fråga. Utskottet vidhåller
denna ståndpunkt. Å andra sidan vill utskottet framhålla att
de närmast tekniska problem som sammanhänger med motionerna
givetvis bör kunna tas upp av den uppbördsutredning som nu
skall påbörjas. Med det anförda avstyrker utskottet dessa
motioner.
Ideella organisationer m.m.
I motion Sk313 av Lars Svensk och Alwa Wennerlund (kds) yrkas
ett riksdagsuttalande av innebörd att frikyrkorörelsen och
idrottsrörelsen bör behandlas lika vid beskattningen
(yrkande1).
Av vad som anförs i motionen framgår att den närmast föranleds
av Skatteförvaltningens information i broschyren RSV 432:1 "Ny
skattsedel för företagare". I broschyren kommenteras bl.a. det
undantag från arbetsgivaravgifter som gäller för
idrottsföreningar i fråga om utbetalningar under ett halvt
basbelopp till en och samme idrottsman. Det bör framhållas att
undantag inte är något nytt och att regeln sammanhänger med de
omkostnadsschabloner som gäller vid inkomstbeskattningen (RSV
Dt 1991:9). I princip skall religiösa organisationer och
idrottsrörelsen behandlas likartat vid beskattningen, och de
nyss angivna reglerna innebär inte att dessa principer har
frångåtts. Enligt utskottets mening behövs det inte något
särskilt uttalande i dessa frågor från riksdagens sida, och
utskottet avstyrker alltså det aktuella motionsyrkandet.
Motion Sk322 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) går ut på att ett
projekt som drivs inom Smedsbackens kommun -- Malingsbo
Ekosockenprojekt -- skall befrias från inkomstskatt och
mervärdesskatt. Enligt motionen är innebörden av detta projekt
i korthet att de som gjort arbetsinsatser på ett brobygge
skall erhålla ett proportionellt antal "gröna kronor" som
sedan skall kunna användas i en byteshandel med övriga som är
anslutna till systemet.
Enligt utskottets mening för det för långt att börja införa
undantag vid beskattningen för i och för sig lovvärda projekt
av olika slag. Utskottet avstyrker därför motionen.
Vidare yrkas i motionerna Sk314 av Rune Rydén och Jerzy
Einhorn (m,kds), Sk352 av Bert Karlsson (nyd) och Sk382 av
Charlotte Branting m.fl. (fp) att en avdragsrätt införs för
gåvor till ideella ändamål såsom forskning, välgörenhet och
ideellt och humanitärt arbete.
Yrkanden om en avdragsrätt för gåvor av allmännyttig karaktär
har prövats av riksdagen under en följd av år och senast våren
1990 i samband med skattereformen (1989/90:SkU30). Utskottet
vidhåller att utgifter av detta slag har privat karaktär och
inte bör beaktas genom avdrag vid beskattningen. Med
hänvisning härtill och till statsfinansiella skäl avstyrker
utskottet de aktuella motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1
och 6--8, 1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308,
1992/93:Sk316, 1992/93:Sk342, 1992/93:Sk360,
1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1,
res. 1 (s)
men. (v)
2. beträffande kapitalinkomster, m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena
9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkandena 2 och 3,
res. 2 (s)
men. (v)
3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 4 och 5,
men. (v)
4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs-
och gåvoskatten
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk335,
1992/93:Sk354 yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkandena 12
och 13 samt motionerna 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383
yrkande 1 och 1992/93:Bo410 yrkandena 1 och 2,
res. 3 (s)
5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och
arvs- och gåvoskatten
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk388 yrkandena 14 och
15,
men. (v)
6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser
att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk354 yrkande 4,
res. 4 (s)
7. beträffande fackföreningsavgifter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk306 och
1992/93:Sk354 yrkande 5,
res. 5 (s)
8. beträffande stipendier
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk317 och
1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3,
res. 6 (s)
9. beträffande hobby
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk343 och
1992/93:Sk348,
res. 7 (nyd)
10. beträffande kostnader för barn m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk346 och
1992/93:Sk351,
res. 8 (nyd)
11. beträffande omkostnader för dagbarnvårdare och
beskattningen av föräldrakooperativ
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk344 och
1992/93:Sk355,
12. beträffande bostadsförmån
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk318 och
1992/93:Sk381,
res. 9 (nyd)
men. (v)
13. beträffande lunchförmåner
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk347,
1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385,
res. 10 (nyd)
17. beträffande bilavdrag och differentierad bensinskatt och
fordonsskatt
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk323 och
1992/93:Sk324,
18. beträffande sparande m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk361,
1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och 1992/93:Sk380,
res. 13 (nyd)
19. beträffande ideella organisationer m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk313 yrkande 1 och
1992/93:Sk322,
20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Sk314,
1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382.
res. 14 (nyd)
Stockholm den 16 mars 1992
På skatteutskottets vägnar
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars
Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell
Johansson (fp), Anita Johansson (s), Ivar Franzén (c), Bruno
Poromaa (s), Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s),
Carl Fredrik Graf (m) och Sverre Palm (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Fördelningspolitik och skatteuttaget m.m. (mom. 1)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Skattepolitiken och statsfinanserna
Som anförs i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) är
stora skattesänkningar på kapital och till välbeställda
hushåll grundpelare i regeringens omläggning av
skattepolitiken. I motsats till ambitionerna i skattereformen
har man däremot skärpt inkomstskatten på arbete och på de
stora löntagargruppernas inkomster. Denna politik skulle
enligt regeringen bidra till högre tillväxt, öka
investeringarna och skapa nya arbetstillfällen.
Vi kan nu konstatera att denna starkt utbudsinriktade
skattepolitik inte har fått de avsedda effekterna på
produktion, investeringar och sysselsättning. Inte heller har
politiken bidragit till en bättre fungerande ekonomi. Genom
olika avsteg från viktiga principer i skattereformen, t.ex.
likformiga skatter på olika inkomster, har i stället
skattepolitiken bidragit till att försämra ekonomins
funktionssätt. Detta leder på sikt till en sämre tillväxt,
ökar klyftorna och försämrar statsfinanserna. Ett resultat av
regeringens skattepolitik är en systematisk överföring av
inkomster och förmögenheter från löntagare till kapitalägare
och till företagare och andra med höga inkomster.
Vi socialdemokrater anser att skattereformen är en mycket
viktig strukturreform för den svenska ekonomin. Vi vill
fortfarande slå vakt om skattereformens grundprinciper som
bredare skattebaser, likformiga skatter och lägre
skattesatser. Därför avvisar vi regeringens avsteg, t.ex.
sänkningen av kapitalskatten, från dessa principer.
Uppgörelsen i höstas mellan Socialdemokraterna och regeringen
om den ekonomiska politiken innebär en viktigt kursändring av
regeringens skattepolitik. Genom uppgörelsen återupprättas
viktiga delar av skattereformen, som t.ex. den skattemässiga
balansen mellan arbete och kapital. Till de positiva
fördelningseffekterna hör att kapitalskatten skulle
återställas till 30%, att det s.k. reallöneskyddet i
skatteskalan slopas och det faktum att förmögenhetsskatten kan
behållas ytterligare minst ett år.
Krisuppgörelsen innebär också en höjning av inkomstskatten
liksom olika skatter på konsumtionen, bl.a. matmomsen och
bensinskatten. Dessa åtgärder bidrar till att minska det s.k.
strukturella budgetunderskottet. Sänkta arbetsgivaravgifter
har medfört en väsentlig förbättring av konkurrenskraften för
industrin. Vårt konkurrensläge förstärks också av att kronans
värde -- trots alla ansträngningar -- har fallit.
Sammantaget har de olika skatteförslagen i uppgörelsen inte
någon entydig fördelningsprofil. De redan nämnda åtgärderna
har en positiv fördelningsprofil medan andra skattehöjningar,
som t.ex. den höjda matmomsen, har motsatta
fördelningseffekter genom att lägga en något tyngre börda på
låginkomsttagare. Summerar man dessa olika effekter utmynnar
detta emellertid i att åtgärderna på skatteområdet varken
gynnar eller missgynnar någon enskild grupp. Vi
socialdemokrater anser därför att krisuppgörelsens åtgärder på
skatteområdet bidrar till en viktig sanering av
statsfinanserna utan att öka klyftorna i samhället.
När det gäller framtiden är det utomordentligt viktigt att
bördorna av en politik för att sanera statsfinanserna bärs
till stor del av de grupper som har de bästa förutsättningarna
för att klara sådana uppoffringar. Av detta följer enligt vår
bestämda uppfattning att bördorna i första hand bör fördelas
på de friska och starka samt de som har arbete och goda
inkomster.
Genom Socialdemokraternas aktiva medverkan för att lösa de
mycket allvarliga ekonomiska problemen har också bördorna
kunnat fördelas mera rättvist än om regeringen själv hade
utformat krispolitiken.
För närvarande sker en dramatisk försämring av statens
finanser. Dåliga statsfinanser innebär stora och växande
ränteutgifter på statsskulden som tränger ut andra mer
angelägna utgifter, t.ex. på olika välfärdsområden. En kraftig
ökning av budgetunderskottet leder också till minskat
förtroende från kapitalmarknaden vilket driver upp räntenivån
i ekonomin. Höga räntor motverkar i sin tur investeringar,
slår ut produktionskapacitet och arbetstillfällen samt minskar
tillväxten.
Det är mot denna bakgrund som vi socialdemokrater föreslår att
riksdagen skall besluta om ett samlat och långsiktigt program
för sanering av statsfinanserna. Dessutom har vi för kommande
budgetår samma ambitioner som regeringen när det gäller att
minska statsutgifterna.
Ett långsiktigt program för att sanera statsfinanserna kommer
utan tvekan att ställa stora krav på folkhushållet och
innebära betydande uppoffringar för breda grupper av hushåll.
För att en finanspolitik med denna inriktning skall lyckas
behöver den en bred förankring och uppslutning i samhället.
Det är därför viktigt att uppoffringarna i första hand får
bäras av dem som både har arbete, goda inkomster och
förmögenhet.
Det är av vikt att de åtgärder som bör genomföras på
skatteområdet kan redovisas i anslutning till att ett samlat
program för en långsiktig sanering av statsfinanserna
presenteras. Ett sådant program bör eftersträva en bred
enighet i riksdagen för en rättvis fördelningspolitik.
Vad som här har anförts bör riksdagen -- med bifall till
yrkande i motion Sk354 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) -- som sin
mening ge regeringen till känna.
Skatteuttaget
En höjning av inkomstskatten för de högsta inkomsttagarna
tillgodoser de nyss angivna kraven och ligger i linje med
principen om skatt efter bärkraft. Som föreslås i motion Sk354
och i flera andra motioner bör alltså en höjning av den
statliga inkomstskatten över den s.k. brytpunkten ingå som ett
viktigt led i saneringen av statsfinanserna.
Samtidigt bör skatteuttaget i inkomstskikten närmast under
brytpunkten justeras. Inkomstskatteskalan är i dag
inflationsskyddad genom att skatteskalans brytpunkt och
grundavdragen beräknas med hänsyn till inflationen. Enighet
råder i princip om att ingen grupp skall få kompensera sig för
den standardsänkning som blir följden av att kronan har
sjunkit i värde. Pensioner och andra förmåner som är anknutna
till basbeloppet skall därför inte få räknas upp med den del
av inflationen som beror på att kronan har fallit i värde. Det
är anmärkningsvärt att regeringen inte har föreslagit någon
motsvarande förändring av skattereglerna. Som föreslås i
motion Sk354 bör effekten på inflationen av kronans fallande
värde beaktas på motsvarande sätt i fråga om beräkningen av
grundavdraget och brytpunkten för skatteskalan. En sådan
avräkning förstärker budgeten med ca 500 miljoner kronor per
år. Konjunkturinstitutet bör få i uppdrag att utföra de
närmare beräkningar som behövs.
När det gäller inkomster över brytpunkten bör en skattehöjning
kunna bidra till en inkomstförstärkning med ca 4 miljarder per
år fr.o.m. 1994. I motion Sk354 anförs att regeringen bör
återkomma med förslag om den närmare utformningen av
skatteskalan ovanför brytpunkten. Med denna uppläggning
eftersträvar motionärerna att uppnå bred enighet i riksdagen
för en rättvis fördelningspolitik.
De förslag i dessa frågor som läggs fram i motion Sk354 är
enligt vår uppfattning väl avvägda och tillgodoser de krav i
samma riktning som framställs i s-motionerna Sk302, Sk307,
Sk308, Sk316, Sk360 och Sk372. I viss mån tillgodoses även
motsvarande yrkanden i v-motionen Sk388. Vi tillstyrker
således motion Sk354 i dessa delar (yrkandena 6--8).
Motion Sk342 riktar sig mot att de s.k. fallskärmsavtalen i
praktiken har utnyttjats av personer i ledande ställning för
att ta ut höga och omotiverade ersättningar i samband med att
de har lämnat sin befattning. Motionärerna föreslår särskilda
skatteregler mot sådana osolidariska beteenden.
Vi anser att de problem som motionärerna tar upp bör lösas på
annat sätt än genom åtgärder vid beskattningen och avstyrker
därför motionen.
dels vid mom. 1 hemställt
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk354 yrkandena
1 och 7, med anledning av motionerna 1992/93:Sk302,
1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308, 1992/93:Sk316,
1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8, 1992/93:Sk360,
1992/93:Sk372 och 1992/93:Sk388 yrkande 1 och med avslag
på motion 1992/93:Sk342
a) som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
reservationen om skattepolitiken och om betydelsen av
inkomstförstärkningar för att sanera statsfinanserna,
b) begär att regeringen i enlighet med vad som anförts i
reservationen skyndsamt lägger fram förslag,
dels till en höjning av uttaget av statlig inkomstskatt
för inkomster över brytpunkten,
dels till de förändringar i beräkningen av brytpunkten och
i beräkningen av grundavdraget som föranleds av att kronan
fallit i värde.
2. Kapitalinkomster, m.m. (mom. 2)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Genom skattereformen fick vi en i stort sett neutral
beskattning av arbete och kapital. Den borgerliga regeringen
har gjort allvarliga avsteg från denna princip bl.a. genom att
sänka skattesatsen till 25% först på aktievinster m.m. och
sedan på övriga kapitalinkomster. Enligt krisuppgörelsen
skulle denna balans återställas, men den borgerliga
riksdagsmajoriteten har inte följt detta fullt ut.
Vi vidhåller att skattesatsen skall vara 30% för alla
kapitalinkomster och således även för aktieinkomster m.m. och
att detta skall gälla även efter 1994. Som anförs i motion
Sk345 bör dock motsvarande åtgärd beträffande
avkastningsskatten på det privata pensionssparandet anstå med
hänsyn till försäkringsbolagens svaga finansiella ställning.
För fåmansföretag bör principerna tillämpas på det sätt som
följer av skattereformen. Reglerna bör alltså i princip
återställas till sitt ursprungliga skick, före de ändringar
som genomfördes hösten 1991 på förslag av den nya regeringen.
Med det anförda yrkar vi bifall till motion Sk354 i dessa
delar (yrkandena 9--11 och 14) och Sk388 yrkande 3. Regeringen
bör lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
dels vid mom. 2 hemställt
2. beträffande kapitalinkomster, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk354
yrkandena 9--11 och 14 och 1992/93:Sk388 yrkande 3 samt med
avslag på motion 1992/93:Sk388 yrkande 2 begär att
regeringen skyndsamt lägger fram förslag till lagändringar av
innebörd att skattesatsen för alla kapitalinkomster och för
värdepappersfonder skall vara 30% fr.o.m. 1994 och att
reglerna om beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster
återställs i enlighet med vad som anförs i reservationen.
3. Underlaget för förmögenhetsskatten och arvs- och
gåvoskatten (mom. 4)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Genom krisuppgörelsen kan förmögenhetsskatten behållas till
minst 1995. I motsats till regeringen anser vi att det finns
principiella skäl för att behålla en skatt på hushållens
förmögenheter. Den nuvarande förmögenhetsskatten kännetecknas
dock av så många brister att den bör reformeras med inriktning
på en bredare skattebas, sänkta skattesatser och en mera
likformig beskattning av olika typer av förmögenheter.
Som anförs i motion Sk354 skulle en omläggning med denna
huvudinriktning stimulera sparandet, bidra till en effektivare
kapitalanvändning, minska skatteplanering och förbättra
förmögenhetsskattens fördelningspolitiska träffsäkerhet.
Omläggningen av förmögenhetsskatten bör vara statsfinansiellt
neutral och ligga i linje med utredningsförslaget Reformerad
förmögenhetsskatt (FiDs1990:1).
Vi tillstyrker alltså yrkande 4 i motion Sk354. Detta yrkande
-- som även avser underlaget för arvs- och gåvobeskattningen
vilket beräknas enligt samma principer som förmögenhetsskatten
-- tillgodoser även yrkandena 12 och 13 i motion Sk388. Den
begärda översynen innebär också att motionerna Sk359 och Bo410
är tillgodosedda till den del de avser att begränsa vissa
snedvridande effekter av skattereglerna på dessa områden. När
det gäller sambeskattningen av förmögenheter finns det inte
skäl att -- som föreslås i motion 1992/93:Sk355 -- ompröva
denna fråga nu.
dels vid mom. 4 hemställt
4. beträffande underlaget för förmögenhetsskatten och arvs-
och gåvoskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk354
yrkande 12 och 1992/93:Sk388 yrkande 13, med anledning av
motion 1992/93:Sk388 yrkande 12 samt med avslag på
motionerna 1992/93:Sk335, 1992/93:Sk359, 1992/93:Sk383
yrkande 1 och Bo410 yrkandena 1 och 2 begär en översyn av
förmögenhetsskatten och underlaget för arvs- och gåvoskatten i
enlighet med vad som har anförts i reservationen.
4. Avsättningar till vinstandelsstiftelser (mom. 6)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Som en av sina första åtgärder på skatteområdet föreslog
regeringen att arbetsgivaravgifter inte längre skulle utgå på
avsättningar till vinstandelsstiftelser. Därmed slopades en
princip som genomfördes 1985 för att skapa neutralitet i
beskattningen mellan olika typer av arbetsinkomster, och
regeringens förslag -- som godtogs av riksdagen -- strider
också mot grundläggande principer för skattereformen. Därtill
kommer att åtgärden snedvrider beskattningen av olika
ersättningsformer och medför samhällsekonomiska kostnader och
orättvisor mellan olika grupper.
Mot denna bakgrund tillstyrker vi yrkande 4 i motion Sk354 om
att ersättningar av detta slag åter beläggs med
arbetsgivaravgifter och att de också blir förmånsgrundande
fr.o.m. 1994. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till
de lagändringar som behövs.
dels vid mom. 6 hemställt
6. beträffande avsättningar till vinstandelsstiftelser
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk354 yrkande
4 begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till
lagändringar av innebörd att avsättningar till
vinstandelsstiftelser beläggs med arbetsgivaravgifter och blir
förmånsgrundande fr.o.m. 1994.
5. Fackföreningsavgifter m.m. (mom. 7)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Från 1992 har löntagarna inte längre rätt till skattereduktion
för sina avgifter till facket. Denna förändring kombinerades
med att även arbetsgivarnas avdragsrätt begränsades för att få
en likformighet i beskattningen av parternas fackliga
kostnader.
Som anförs i motionerna Sk306 och Sk354 kan det nu konstateras
att reglerna inte är likformiga och att det framför allt är
löntagarna och deras organisationer som i verkligheten kommer
att drabbas av de nya reglerna. Eftersom det är ett stort
skattepolitiskt intresse att även denna del av beskattningen
kan fungera rationellt och likformigt instämmer vi i
motionärernas krav att regeringen skall presentera förslag som
innebär att avstegen från en likformig beskattning korrigeras.
dels vid mom. 7 hemställt
7. beträffande fackföreningsavgifter m.m.
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk306 och
1992/93:Sk354 yrkande 5 begär förslag från regeringen som
innebär att avvikelserna från en neutral beskattning av
parternas fackliga medlemsavgifter korrigeras.
6. Stipendier (mom. 8)
Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Bruno Poromaa,
Yvonne Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson och Sverre Palm (alla s)
har
dels anfört följande:
Riksdagen har nyligen beslutat att den tidigare skattefriheten
för stipendier till deltagande i fackliga kurser skall
avskaffas från halvårsskiftet 1993.
Det finns inte skäl att motsätta sig en omläggning av
beskattningen av olika typer av stipendier. Den beslutade
skatteskärpningen för fackliga stipendier berör dock enbart en
kategori av stipendier och är därför stötande.
Som föreslås i motionerna Sk317 och Sk354 bör alltså den
genomförda lagändringen upphävas. Regeringen får sedan
återkomma med ett förslag som omfattar hela
stipendiebeskattningen.
dels vid mom. 8 hemställt
8. beträffande stipendier
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk317 och
1992/93:Sk354 yrkandena 2 och 3
dels antar följande
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1992:1597) om ändring i lagen
(1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
Härigenom föreskrivs att lagen (1992:1597) om ändring i
lagen (1992:651) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)
skall upphöra att gälla såvitt avser stipendier.
dels begär att regeringen lägger fram förslag rörande
hela stipendiebeskattningen i enlighet med vad som anförs i
reservationen.
7. Hobby (mom. 9)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Bestämmelserna för hobbyinkomster av bl.a. trav- och
galopphästar ändrades i höstas på så sätt att avdragsrätten
för kostnader i hobbyverksamheten som betalas före
beskattningsåret utvidgas tidsmässigt till fem år som närmast
föregått beskattningsåret (dvs. total avdragsrätt sex år).
Ändringen är ett litet framsteg med förbättrade
avdragsmöjligheter främst för hästuppfödare. Som framhålls i
Sk348 av Peter Kling och Sten Andersson i Malmö (nyd, m) är
detta dock helt otillräckligt för att bibehålla den stora
näringsgren som trav- och galoppsporten är för svenska
skattebetalare.
Hästägarnas kostnader inom trav- och galoppsporten för
träningsavgifter, foder, transporter och veterinärkostnader
uppgår till ca 1,8 miljarder/år. I denna kostnad är ej
kapitalkostnader för inköp av hästar medtagna. Den totala
prissumma som dessa hästägare tävlar om är 550 miljoner. Dessa
siffror talar för sig själva. Den totala förlusten för
Sveriges hästägare inom trav- och galoppsporten är alltså
1,250 miljarder. Då är ändå inte kostnaderna för inköp av
hästar inräknade.
I oktober 1992 fanns det 8 600 hästar i professionell träning
och 12 700 hästar i amatörträning. Omkring 70% av dessa ägs
av fysiska personer (hobbyhästägare) och 30% av juridiska
personer (företag). Flertalet av våra hästägare har enbart
kostnader för sin häst och har således ett underskott på sin
verksamhet.
Av siffrorna i motionen framgår att det bara är 8% av alla
tävlingshästar som går ihop eller får ett överskott på sitt
tävlande. Bara för ett fåtal hobbyhästar kan det bli något
överskott att tala om, och det kan ifrågasättas om nuvarande
regler för hästägande ger någon som helst skatteinkomst netto
till staten.
Varför är det då så viktigt att införa skattefria hobbyhästar?
Jo, för att ge människor som är intresserade av att köpa en
tävlingshäst den morot, stimulans, dröm om att eventuellt få
en av de mycket få tävlingshästar som vinner flera miljoner
kronor. Ger man inte trav- och galoppsporten det incitament
som skattefritt hobbyhästägande om maximalt två hästar per
person innebär så riskerar denna sport att ytterligare
urholkas. En stor del av de 60000 människor som arbetar
direkt och indirekt inom denna näring kan komma att mista sina
arbeten. Arbetslösheten ökar. Samtidigt uppkommer kostnader
för samhället och skatteförluster i förlorade
arbetsgivareavgifter, uteblivna skatter på löner m.m. Näringen
omsätter ca 18 miljarder kronor, och därtill kommer
neddragningar inom veterinärvården, minskade inköp av foder
(näringen köper jordbruksprodukter för ca 700 miljoner om
året), minskade hästtransporter, minskat stöd från ATG
(aktiebolaget trav och galopp) till friidrott, veterinärvård,
forskning och utbildning m.m. Staten får för närvarande
omkring 650 miljoner kronor på totospelet/år. Om nu spelet
minskar, vilket det kommer att göra på sikt när kvalitén på
löpen försämras, då tappar staten ytterligare inkomster.
Som framhålls i motionen kommer trav- och galoppsporten att
försämras kraftigt om inte riksdagen beslutar sig för att
återinföra det skattefria hobbyhästägandet. Beaktas bör även
det stora PR-värde som travsporten ger oss i Sverige i
egenskap av en av världens främsta travnationer.
Det finns bara vinnare på att återinföra det skattefria
hobbyhästägandet. Yrkandet i motionen om att det skattefria
hobbyhästägandet återinförs med maximalt två hästar per person
bör alltså bifallas.
Det måste också anses vara dags att höja det skattefria
beloppet för bär- och svampplockning m.m. från 5000 kr till
10000 kr, som yrkas i motion Sk343. Förslaget skulle
sannolikt få positiva samhällsekonomiska effekter, dels genom
en ökad sysselsättningsgrad inom denna näring, dels genom ett
minskat importbehov och ökade exportmöjligheter.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de
lagändringar som behövs.
dels vid mom. 9 hemställt
9. beträffande hobby
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk343 och
1992/93:Sk348 som sin mening ger regeringen till känna vad
som har anförts i reservationen.
8. Kostnader för barn m.m. (mom. 10)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Ny demokrati har i en särskild motion fört fram ett genomtänkt
förslag till ny familjepolitik. Förslaget innebär
genomgripande förändringar i fråga om samhällets stöd för barn
och barnfamiljer.
I vissa länder har man i stället för ett omfattande
bidragssystem valt en lösning som i princip innebär att
föräldrar får göra skattemässiga avdrag för vissa kostnader
för barnens omkostnader. Som anförs i motion Sk351 bör denna
fråga diskuteras även i Sverige. Förutsättningarna för att
införa ett skattemässigt avdragssystem för barnkostnader bör
alltså utredas i enlighet med vad som yrkas i denna motion.
Därmed tillgodoses även motsvarande krav i motion Sk346.
dels vid mom. 10 hemställt
10. beträffande kostnader för barn m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk351 och med
anledning av motion 1992/93:Sk346 som sin mening ger
regeringen till känna vad som har anförts i reservationen om
att utreda förutsättningarna för ett skattemässigt
avdragssystem för föräldrars barnomkostnader.
9. Bostadsförmån (mom. 12)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Som anförs i motionerna Sk318 och Sk381 bör man ha mer
flexibla regler om bostadsförmåner. RSV:s föreskrifter och
anvisningar leder många gånger till en alltför hög värdering,
och dessa värden kan i praktiken inte jämkas när det gäller
preliminärskatt och arbetsgivaravgifter. Detta är givetvis
något som inte bör accepteras, särskilt som detta tycks vara
något som systematiskt drabbar dem som bor utanför tätorterna.
Reglerna bör alltså omarbetas, vilket -- med bifall till
motionerna -- bör ges till känna för regeringen.
dels vid mom. 12 hemställt
12. beträffande bostadsförmån
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk318 och
1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna att
reglerna om värderingen av bostadsförmåner bör omarbetas i
enlighet med vad som har anförts i reservationen.
10. Lunchförmåner (mom. 13)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
I motionerna Sk347, Sk368 och Sk385 återkommer motionärerna
till de ekonomiska problem som har drabbat restaurangbranchen
till följd av de nya reglerna om beskattningen av
lunchförmåner m.m. och till de försämringar som reglerna har
medfört i fråga om kostvanorna. Tidigare års
riksdagsbehandling visar också att reglerna enbart har medfört
negativa konsekvenser och orättvisor av olika slag.
Av vad som sägs i motionerna och av tidigare års
riksdagsbehandling framgår att det finns ett brett stöd inom
samtliga politiska partier och hos allmänheten för att
avskaffa denna beskattning.
Offentliganställda och låginkomsttagare samt anställda i
småföretag har i större utsträckning än andra slutat att äta i
personalmatsalar och restauranger. Detta har givetvis lett
till stora förändringar i svenskarnas kostvanor. Många äter
mindre näringsrik kost under arbetsdagen, och det påverkar
hälsan, prestationsförmågan och trivseln på arbetsplatsen.
I motion Sk347 (nyd) yrkas att beskattningen av kostförmåner
slopas och -- om detta yrkande inte bifalls -- att
kostförmånerna i vart fall befrias från socialavgifter.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till de
lagändringar som behövs. Därmed tillgodoses även yrkandena i
de två andra motionerna.
dels vid mom. 13 hemställt
13. beträffande lunchförmåner
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk347,
1992/93:Sk368 och 1992/93:Sk385 hos regeringen begär
skyndsamt förslag om befrielse från beskattning av
kostförmåner i enlighet med vad som anförs i reservationen.
11. Rabatter (mom. 14)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Vanliga inköpsrabatter för personalen skall inte beskattas.
Skattemyndigheterna tillämpar emellertid inte denna självklara
regel i fråga om rabatter som registreras i samband med
inköpet men av praktiska skäl utbetalas först vid ett senare
tillfälle.
Som anförs i motionen bör skattemyndigheternas praxis att
beskatta rabatter av detta slag inte godtas. Regeringen bör
skyndsamt lägga fram förslag till de ändringar av
lagstiftningen som behövs för att klarlägga detta.
dels vid mom. 14 hemställt
14. beträffande rabatter
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk310 som sin
mening ger regeringen till känna vad som har anförts i
reservationen om personalförmåner i form av sedvanliga
rabatter.
12. Bilförmåner (mom. 16)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Reglerna om bilförmåner har väckt berättigad kritik mot att de
slår alltför hårt och orättvist och att de även i övrigt
medför ej önskvärda effekter.
Som anförs i motion Sk366 (nyd) har försäljningen av
tjänstebilar på kort tid i det närmaste halverats. Volvo och
Saab drabbas mycket hårt av denna nedgång. I motionen anförs
även andra starka skäl för en allmän sänkning av
förmånsvärdena och för en annan utformning av reglerna. Vad
som talar för en sänkning är framför allt följande tre viktiga
sakargument:
1. Svensk bilindustri kommer att öka försäljningen av nya
bilar i Sverige. Därigenom räddas många arbetstillfällen.
2. Trafiksäkerheten på de svenska vägarna förbättras avsevärt
om mindre bilar byts ut mot större och säkrare bilar, vilket
blir fallet om skattereglerna för tjänstebilar ändras på
lämpligt sätt.
3. Miljön förbättras i och med att vagnparken i Sverige
förnyas. Ett stort hot mot miljön är just att vagnparken
successivt håller på att försämras på grund av de försämrade
reglerna för tjänstebilar.
Som anförs i motionen kommer en minskning av statens intäkter
av förmånsbeskattningen att med råge kompenseras genom ökat
användande av moderna tjänstebilar.
Samtidigt som förmånsvärdena sänks bör reglerna justeras även
i andra avseenden. I flera motioner framhålls att
skattereglerna i praktiken har lett till en grotesk
förmånsbeskattning i fråga om bilar, som i själva verket är
att betrakta som rena arbetsredskap. Det finns även andra skäl
som utvisar att man bör ta större hänsyn till bilens faktiska
användning. Så t.ex. är det förkastligt från miljösynpunkt och
från många andra synpunkter att reglerna inte tar någon rimlig
hänsyn till den faktiska användningen av bilen och till de
faktiska körsträckorna. Reglerna bör alltså ändras i dessa
hänseenden.
Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag till sådana
ändringar av reglerna som innebär att de här angivna
synpunkterna tillgodoses.
dels vid mom. 16 hemställt
16. beträffande bilförmåner
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk309,
1992/93:Sk330, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk357,
1992/93:Sk366 yrkande 1 och 1992/93:Sk377 yrkande 1, med
anledning av motion 1992/93:Sk366 yrkande 2 samt med avslag
på motionerna 1992/93:Sk328, 1992/93:Sk331,
1992/93:Sk334, 1992/93:Sk376 och 1992/93:Sk377 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad som har anförts i
reservationen om beskattningen av bilförmåner.
13. Sparande m.m. (mom. 18)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Barn och ungdomar som har småbelopp på banken utsätts för ett
onödigt skattetrassel. Att beskattningen av de obetydliga
räntebelopp som det är fråga om kan vålla irritation hos alla
inblandade är förståeligt och onödigt, och för statsverket
uppstår i realiteten knappast någon nettobehållning att tala
om. För att undvika sådana effekter bör man -- som anförs i
motion Sk361 -- undersöka om man i dessa fall kan införa ett
skattefritt belopp på 1000 kr. Därmed torde man tillgodose
syftet med motionerna Sk370 och Sk381 och i viss mån även
motion Sk379. Vad som här har anförts bör ges till känna för
regeringen.
dels vid mom. 18 hemställt
18. beträffande sparande m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk361 och med
anledning av motionerna 1992/93:Sk370, 1992/93:Sk379 och
1992/93:Sk380 som sin mening ger regeringen till känna vad
som har anförts i reservationen om ett skattefritt räntebelopp
för barn och ungdom.
14. Gåvor till allmännyttiga ändamål (mom. 20)
Peter Kling (nyd) har
dels anfört följande:
Enligt de svenska skattereglerna får en skattskyldig i princip
inte göra avdrag för belopp som betalats till välgörenhet och
andra allmännyttiga ändamål. I andra länder finns dock den
möjligheten, och sådana regler bör kunna prövas även här. Som
yrkas i tre motioner bör regeringen lägga förslag i denna
riktning.
dels vid mom. 20 hemställt
20. beträffande gåvor till allmännyttiga ändamål
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Sk314,
1992/93:Sk352 och 1992/93:Sk382 begär förslag från
regeringen om en avdragsrätt för gåvor till välgörenhet och
andra allmännyttiga ändamål.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.
Lars Bäckström (v) anför:
Allmänt
I motionen "Skattepolitik för välfärd" -- 1992/93:Sk388 --
redovisar Vänsterpartiet sin principiella syn på
skattepolitiken under 1990-talet och konkreta förslag för
budgetåret 1993/94.
Som vi anför i motionen är skatternas grundläggande uppgift
att finansiera de offentliga utgifterna samt att utjämna
skillnader i inkomst och förmögenhet. Dagens skattesystem
klarar inte att fullgöra dessa uppgifter.
Skattereformen ledde till fördelningspolitiska
snedfördelningar. Skattskyldiga med låga inkomster
missgynnades i allmänhet av skatteomläggningen. De fick små
skattelättnader men fick stå för en stor del av finansieringen
via breddade och höjda indirekta skatter. Höginkomsttagarna
fick stora skattelättnader och gynnades generellt sett av
skattereformen.
Regeringen Bildt har fortsatt med riktade skattesänkningar
bl.a. för företag, kapital, förmögenheter, arv och gåvor,
kombinerat med bredbasiga skattehöjningar för hushåll.
Låginkomsttagarna missgynnas också genom sparåtgärder i den
offentliga sektorns välfärdssystem och förvärrad arbetslöshet.
Låginkomsttagare, barnfamiljer och andra utsatta grupper
drabbas på många sätt av denna politik.
Sverige befinner sig i dag i en mycket djup ekonomisk kris,
med dramatiskt ökande arbetslöshet och stora budgetunderskott.
Regeringens politik -- den s.k. enda vägens politik -- har
misslyckats. Det är uppenbart att skattesänkningar inte är
någon genväg till tillväxt.
Skatteuttaget i Sverige är högt, men inte dramatiskt högre än
i jämförbara länder. Skattesatserna i Sverige för såväl den
generella som den reducerade momsen ligger högre än i
flertalet andra länder. På andra områden är dock det svenska
skatteuttaget påtagligt lågt, det gäller t.ex.
företagsbeskattningen. Skattereformen kom i praktiken att bli
direkt underfinansierad inom intervallet 15--20 miljarder
kronor. De senaste åren har den s.k. skattekvoten sjunkit,
från 53,1% 1991 till 50,7% 1994 enligt
Finansdepartementets beräkningar.
En väsentlig del av skillnaderna i skatteuttag mellan Sverige
och andra utvecklade industristater kan förklaras av
skillnader i befolkningens ålderssammansättning. Sverige med
en relativt stor andel äldre får större kostnader för sitt
välfärdssystem, pensioner, sjukvård etc., och detta kräver
större skatteintäkter.
Vid en jämförelse med omvärlden måste skatteuttaget bedömas
med hänsyn till vad de skattskyldiga får för
skattebetalningarna. En stor del av de svenska skatterna går
tillbaka i form av barnomsorg, skolor, sjukvård, pensioner och
annan social grundtrygghet. I flera andra länder måste
medborgarna betala på ett mer direkt sätt, eller avstå från
mycket av det som ingår i det svenska systemet.
Vänsterpartiet menar att det generella välfärdssystem som
tillämpas i Sverige visat sig vara ett enkelt och effektivt
system, grundat på gemensamma värderingar om social rättvisa.
Vänsterpartiet har dock deklarerat att det är berett att
medverka till besparingar såväl vad gäller offentlig
konsumtion som inkomstöverföringar till hushåll. Vi har bl.a.
föreslagit förändringar inom socialförsäkringssystemen som
både skulle spara pengar och leda till ökad
fördelningspolitisk träffsäkerhet.
Vänsterpartiet ser inget egenvärde i ett högt skatteuttag. Det
är emellertid inte möjligt att klara budgetunderskotten enbart
genom tillväxt eller besparingar. För att trygga välfärden och
skapa samhällsekonomisk balans behövs både besparingar,
tillväxt och skattehöjningar.
När sparprogram skall genomföras måste de ekonomiskt svagaste
undantas eller kompenseras på annat sätt. En uthållig tillväxt
ger ökade inkomster samtidigt som kostnaderna för t.ex.
arbetslösheten sjunker. För att få bort budgetunderskotten
krävs ökade och uthålliga skatteinkomster.
Den ekonomiska krisen kräver att skattehöjningar fördelas så
att den effektiva efterfrågan inte minskar ytterligare.
Skattepolitiken måste utformas så att den fördelningspolitiska
träffsäkerheten ökar.
För budgetåret 1993/94 innebär Vänsterpartiets skatteförslag
följande.
Härtill kommer krav från Vänsterpartiet för skatten på
kapitalinkomster liksom arvs- och förmögenhetsbeskattningen,
bl.a. att skatten på kapitalinkomster skall vara 30%, att
förmögenhetsskatten reformeras och behålls samt att arvs- och
gåvoskatten skärps. Ett tillstyrkande från riksdagen till
dessa förslag ger dock inga egentliga skatteinkomster för
budgetåret 1993/94. För kommande budgetår kommer dock
förslagen att ge påtagliga inkomstförstärkningar.
I detta betänkande tar skatteutskottet upp grundavdraget,
inkomstskatten, avdragstaket och skatten på kapitalinkomster
och på kapital.
Under riksdagsbehandlingen har våra yrkanden delats upp och
behandlas i olika betänkanden.
Grundavdraget, inkomstskatten
Fördelningsskäl talar för att inkomstskatterna bör höjas.
Detta ligger i linje med de krav på en särskild värn-, kris-
eller solidaritetsskatt som diskuteras även i andra motioner.
På senare år har sparkvoten ökat dramatiskt. Det är troligen
hushåll i de högre inkomstskikten som har ökat sitt sparande
mest. En stor del av de inkomstförstärkningar som en höjd
inkomstskatt ger bör styras över för att finansiera
inkomstöverföringar till hushåll med låga inkomster. En
solidarisk skattepolitik av detta slag innebär bl.a. att
hushållens samlade konsumtion kan öka. Förslaget är alltså
positivt ur konjunkturpolitisk synvinkel.
Som föreslås i motion Sk388 bör inkomstskatten höjas genom tre
åtgärder:
1. Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten.
Vänsterpartiet föreslår att förslaget genomförs från den 1
januari 1994. Enligt Finansdepartementets beräkningar så kan
inkomstförstärkningen beräknas till 8 miljarder kronor. För
budgetåret ger detta ca 4 miljarder kronor i intäkter.
Vänsterpartiet föreslår att grundavdraget trappas ned från en
inkomstnivå på ca 150000 kr så att det helt upphör för
inkomster över brytpunkten. Åtgärden innebär att
marginalskatten inom detta skikt höjs till ca 40%. Trots att
förslaget har mycket hög fördelningspolitisk träffsäkerhet så
ökar inte den högsta marginalskatten genom denna åtgärd. Av de
ökade skatteintäkterna så kommer över 80%, enligt
beräkningar från RRV, från inkomstskikt som ligger över den
s.k. brytpunkten.
2. Den statliga skatten höjs från 20 till 25% för inkomster
över brytpunkten. För dem som har så höga inkomster blir
alltså marginalskatten totalt 55%, inräknat kommunalskatt
30%. Åtgärden kan beräknas inbringa 2,25 miljarder på ett
halvår.
3. För inkomster över 250000 kr höjs den statliga
inkomstskatten till 30%, dvs. en marginalskatt på 60%.
Detta ger inkomstförstärkningar för budgetåret 1993/94 på 1,25
miljarder.
Inkomst av kapital, avdragstak för räntor
Skattesatsen för beskattning av kapitalinkomst är och skall
vara 30%. Regeringen har deklarerat att man i en första
omgång vill sänka skattesatsen till 25%, och riksdagen har
beslutat att genomföra denna sänkning i etapper. Åtgärden har
kombinerats med en rad liknande åtgärder på detta område.
Skattesänkningen för dem som har kapitalinkomster har
samtidigt medfört stora skatteskärpningar för dem som har
underskott på grund av räntekostnader. Skattereduktionen för
underskott skall enligt detta beslut också begränsas till
25%.
Vänsterpartiet föreslår en återgång till 30%, vilket i
princip innebär att riksdagens beslut i dessa frågor upphävs.
Samtidigt bör avdragsmöjligheterna i kapitalbeskattningen
begränsas. Avdrag bör inte medges för bruttoräntor som
överstiger 110000 kr. Om detta yrkande inte godtas bör man i
vart fall återgå till de avdragsbegränsningar som gällde före
riksdagens ändringar hösten 1991.
Förmögenhetsskatt, arvs- och gåvoskatt
Förmögenhetsskatten sänktes hösten 1991 och skall enligt det
beslut som riksdagen har fattat slopas 1995. Samtidigt sänktes
också arvs- och gåvoskatten.
Vänsterpartiet anser att förmögenhetsskatten bör vara kvar men
att den behöver reformeras. Olika tillgångar beskattas olika
hårt. Vissa tillgångar beskattas mycket lågt och andra inte
alls. Det finns också alltför stora möjligheter att dra undan
skatt genom s.k. skatteplanering.
Reglerna behöver alltså ses över. Vänsterpartiet föreslår att
den departementspromemoria som finns om detta (Ds1990:91)
får utgöra grundvalen för en reformerad
förmögenhetsbeskattning.
Som föreslås i motion Sk388 bör man i avvaktan på en ny
förmögenhetsbeskattning införa en progressiv skatteskala. Över
den befintliga nivån på 1,5% bör man införa två nya skikt,
ett på 2,5% för förmögenhet över 1600000 kr och ett på
3% för vad som överstiger 3600000 kr.
Hösten 1991 beslutade riksdagen -- samtidigt med sitt beslut
om förmögenhetsskatten -- att också sänka arvs- och
gåvoskatten. Denna åtgärd medförde ett skattebortfall på 420
miljoner kronor.
Som yrkas i motion Sk388 bör skatteskalorna återställas till
vad som gällde före beslutet hösten 1991.
Bostadsförmån
Som anförs i motion Sk381 av Kaj Larsson m.fl. (s) är
schablonreglerna för värderingen av bostadsförmåner alltför
stelbenta. Reglerna leder regelmässigt till att värdena för
tjänstebostäder på landsbygden tas upp för högt. Detta gäller
särskilt i fråga om avsides belägna bostäder med låg standard.
Motsvarande synpunkter anförs också i motion Sk318 av Patrik
Norinder (m).
Enligt vår uppfattning kan det ifrågasättas om man inte vid
värderingen generellt bör kunna ta större hänsyn till
bostadens belägenhet och standard. Som anförs i motionen bör
man också beakta om arbetstagaren själv får svara för
fastighetens skötsel. Att det är fråga om tjänstebostäder utan
besittningsskydd är också något som bör föranleda ett lägre
värde än hyresnivån för jämförbara bostäder. Vi instämmer
också i motionärernas uppfattning att möjligheterna till
jämkning bör förbättras.
Vi anser att de här angivna kraven på förbättringar bör
tillgodoses i den översyn som pågår rörande
förmånsbeskattningen och att regeringen bör lägga fram ett
förslag till ändringar av reglerna fr.o.m. inkomståret 1984.
Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av
motionerna som sin mening ge regeringen till känna.
Utlandstraktamenten
De regler som gäller för utlandstraktamenten är alltför
gynnsamma jämfört med vad som gäller för tjänsteresor inom
landet. De avdragsbelopp som Riksskatteverket fastställer för
ökade levnadskostnader utomlands är avsevärt högre än vad som
följer av principerna för skattereformen.
I motion Sk305 av Bengt Silfverstrand och Birthe Sörestedt (s)
krävs en förnyad och fördjupad prövning av reglerna i syfte
att skapa likformighet och neutralitet med reglerna för
tjänsteresa i Sverige.
Enligt vår uppfattning bör regeringen skyndsamt lägga fram
förslag till sådana ändringar av reglerna att syftet med
motionen tillgodoses.
Bilförmån
I motionerna Sk331 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist
(s) och Sk376 av Ulrica Messing m.fl. (s) kritiseras reglerna
om tjänstebilar för snedvridningar och en allt större
utbredning av bilismen på våra vägar.
Som reglerna har utformats väljer man både inom näringslivet
och inom den offentliga verksamheten i ökad utsträckning att
köpa eller leasa nya och stora bilar till sina anställda, och
företagen har i princip rätt till avdrag för samtliga
omkostnader för bilarna. De anställda får sedan i regel
använda bilen i tjänsten och privat utan begränsningar och
många gånger också utan att belastas med några kostnader för
privatkörningen. Vid beskattningen tar man inte heller hänsyn
till den privata körsträckan.
Vi instämmer i motionärernas uppfattning att reglerna bör
ändras så att de inte ensidigt gynnar tjänstebilar på
bekostnad av dem som kör med egen bil. Samtidigt bör reglerna
utformas på ett sätt som skapar en bättre hushållning med
resurserna. Av rättviseskäl och för att dämpa bilismens allt
större utbredning bör man vid beskattningen också ta hänsyn
till körsträckornas längd.
Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Därmed är syftet med motionerna Sk331
och Sk371 tillgodosett, liksom också de motsvarande krav som
ställs i motionerna Sk328, Sk377 och Sk345.
Yrkanden
Vänsterpartiet yrkar bifall till de krav som ställs i motion
Sk388 i de aktuella frågorna, och regeringen bör skyndsamt
lägga fram förslag till de lagändringar som behövs.
Om riksdagen avslår Vänsterpartiets yrkanden ställer vi oss
bakom de reservationer i dessa frågor som har avlämnats av
Lars Hedfors m.fl. (s).
Vad som har anförts ovan angående bostadsförmåner,
utlandstraktamenten och bilförmåner leder till särskilda
yrkanden vid mom. 12, 15 och 16 i utskottets hemställan. I
övrigt biträder Vänsterpartiet hemställan i reservationerna av
Lars Hedfors m.fl. (s).
Med hänvisning till det anförda yrkar vi vid mom. 1--3, 5, 12,
15 och 16 i utskottets hemställan
1. beträffande fördelningspolitik och skatteuttaget m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande
1 och motionerna 1992/93:Sk354 yrkandena 1 och 7,
1992/93:Sk302, 1992/93:Sk307, 1992/93:Sk308,
1992/93:Sk316, 1992/93:Sk354 yrkandena 6 och 8,
1992/93:Sk360 och 1992/93:Sk372 och med avslag på motion
1992/93:Sk342 begär att regeringen skyndsamt lägger fram
förslag till de ändringar i skatteskalan för statlig
inkomstskatt och till avtrappning av grundavdraget som
föranleds av motion 1992/93:Sk388 i dessa delar,
2. beträffande kapitalinkomster m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk388
yrkandena 2 och 3 och 1992/93:Sk354 yrkandena 9--11 och 14
begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till
lagändringar av innebörd att skattesatsen för alla
kapitalinkomster och för värdepappersfonder m.m. skall vara
30% fr.o.m. 1994, att avkastningsskatten på privata
pensionsförsäkringar skall vara 15% och att reglerna om
beräkningen av fåmansföretagares kapitalinkomster återställs
till vad som gällde före riksdagens beslut hösten 1991,
3. beträffande avdragsbegränsningar för räntor
a) att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388
yrkande 4 begär att regeringen lägger fram förslag till
lagändring av innebörd att ett avdragstak på 110000 kr
införs för ränteutgifter,
b) -- om yrkandet under a inte vinner bifall -- att riksdagen
med anledning av motion 1992/93:Sk388 yrkande 5 begär att
regeringen lägger fram förslag till lagändring av innebörd att
de avdragsregler för ränteutgifter som gällde före riksdagens
beslut hösten 1991 återinförs,
5. beträffande skatteskalorna för förmögenhetsskatten och
arvs- och gåvoskatten
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Sk388
yrkandena 14 och 15 begär att regeringen skyndsamt lägger fram
förslag till sådana lagändringar beträffande skatteskalorna
för förmögenhetsskatten och arvs- och gåvoskatten som
föranleds av motionen,
12. beträffande bostadsförmån
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk318 och
1992/93:Sk381 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts ovan om värderingen av bostadsförmåner,
15. beträffande utlandstraktamenten
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Sk305 och med
anledning av vad som anförts här ovan begär skyndsamt förslag
från regeringen om ändrade beskattningsregler för
utlandstraktamenten och avdrag för ökade levnadskostnader
utomlands,
16. beträffande bilförmåner
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Sk328,
1992/93:Sk331, 1992/93:Sk345, 1992/93:Sk376 och
1992/93:Sk377 och med avslag på motionerna 1992/93:Sk309,
1992/93:Sk330, 1992/93:Sk334, 1992/93:Sk357 och
1992/93:Sk366 som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts ovan om ändringar i reglerna om bilförmåner.