I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:83 om
vissa behörighetsfrågor inom hälso- och sjukvården m.m. Det
gäller vissa frågor om kompetensbevis, behörighet att utöva yrke
samt skyddet för yrkestitel och yrkesbenämning inom hälso- och
sjukvården m.m. Det föreslås ändringar i lagen (1984:542) om
behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården m.m.
(behörighetslagen) som syftar till en anpassning av reglerna
till EES-avtalet. Vidare föreslås införandet av ett nytt
kompetensbevis -- kompetens som allmänpraktiserande läkare
(Europaläkare). Som ytterligare led i EES-anpassningen föreslås
vissa ändringar i andra lagar på hälso- och sjukvårdens område
samt beträffande veterinärer i lagen (1965:61) om behörighet att
utöva veterinäryrket m.m.
De lagändringar som föranleds av EES-avtalet föreslås träda i
kraft den dag regeringen bestämmer.
Utskottet behandlar vidare ett förslag om att ett
straffrättsligt skydd för yrkestitlarna psykolog resp.
psykoterapeut skall ersätta det nuvarande skyddet för
yrkesbenämningarna legitimerad psykolog resp. legitimerad
psykoterapeut. Dessa ändringar föreslås gälla fr.o.m. den 1
januari 1994.
Slutligen föreslås att försöksverksamheten med rätt för
distriktssköterskor att förskriva vissa läkemedel förlängs till
utgången av år 1993 i avvaktan på utvärderingen av försöket.
Utskottet förväntar sig ett ställningstagande från regeringens
sida inom kort.
Ingen motion har väckts i anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda
lagförslagen utom såvitt gäller 9 § behörighetslagen där en
mindre ändring föreslås.
Propositionen
I proposition 1992/93:83 om vissa behörighetsfrågor inom
hälso- och sjukvården m.m. har regeringen (Socialdepartementet)
föreslagit riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
3. lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl.,
4. lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m.m.,
5. lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),
6. lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1988:23) om
tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet, dels
ändring i samma lag.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga.
Ingen motion har väckts i anledning av propositionen.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
EES-anpassning
Genom EES-avtalet förbinder sig Sverige att på vissa områden
anpassa sina författningsbestämmelser till vad som gäller på
motsvarande områden inom EG. Enligt avtalet förbinder sig
Sverige bl.a. att anpassa sin lagstiftning till olika direktiv
och förordningar som framgår av bilagor till avtalet och att
respektera de rättigheter och skyldigheter om personers och
tjänsters fria rörlighet som lagts fast av EG-domstolen.
En av grundpelarna i Romfördraget är principen om
arbetstagares fria rörlighet och rätten till fri etablering.
Inom EG är därför sådan särbehandling förbjuden som kan utgöra
hinder för en förvärvsverksamhet i den mån behandlingen grundar
sig på nationalitet. EES-avtalet innehåller i artikel 4
(Romfördragets artikel 7) ett grundläggande allmänt
diskrimineringsförbud. Regeln innebär att all diskriminering på
grund av nationalitet är förbjuden. I EG-domstolens praxis har
diskrimineringsförbudet givits en vid tolkning. Krav på hemvist
i ett visst land och krav på kunskaper i ett visst lands språk
kan ofta uppfattas som brott mot diskrimineringsförbudet.
Nationella regler ställer ofta krav på särskild utbildning för
vissa yrken och anställningar. Särskilt vanligt är detta för
verksamhet inom hälso- och sjukvården.
Utskottet konstaterar emellertid att patientjournallagens
principiella krav på att journaler skall skrivas på svenska
språket alltjämt gäller. Genom ett bemyndigande i lagens 14 §
har Socialstyrelsen föreskrivit vissa undantag (SOSFS 1985:28).
Språkbestämmelsen har till syfte att garantera säkerheten i
vården. Det måste t.ex. vara möjligt för andra vårdgivare att i
en akut situation utan dröjsmål kunna ta del av en journal. Så
långt möjligt skall också patienten kunna förstå innehållet i
journalen. Vidare måste tillsynsmyndigheten och andra
myndigheter ha garantier för att patientjournaler är skrivna på
svenska eller annat besläktat nordiskt språk.
I EES-avtalet återfinns bestämmelserna om ömsesidigt
erkännande av kompetensbevis i artikel 30. Artikeln, som
motsvarar artikel 57 i Romfördraget, innebär en förpliktelse för
de avtalsslutande länderna att vidta nödvändiga åtgärder som
anges i bilaga VII till avtalet för att underlätta den fria
rörligheten för personalgrupper på vilka det ställs särskilda
behörighetskrav.
Ett direktiv är inom EG bindande för medlemsländerna på det
sättet att dessa är skyldiga att anpassa sin lagstiftning efter
direktivet. Hur detta närmare skall gå till överlämnas
emellertid åt medlemsländerna att själva avgöra. Enligt
EES-avtalet får länderna välja formen för införlivande av
direktiven.
I propositionen föreslås att EES-reglerna införlivas med
svensk rätt genom transformering på så sätt att ändringar införs
i lagen (1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och
sjukvården m.m. (behörighetslagen), lagen (1980:11) om tillsyn
över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen), lagen
(1960:409) om förbud i vissa fall mot verksamhet på hälso- och
sjukvårdens område (kvacksalverilagen) och lagen (1965:61) om
behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
Ändringar i behörighetslagen
I propositionen föreslås att gällande bemyndiganden att
meddela föreskrifter om kompetensbevis och behörighet att utöva
yrke för personer med utländsk utbildning omarbetas. Vidare
införs i lagen en ny bestämmelse om kompetens för
allmänpraktiserande läkare (Europaläkare). Myndighetsuppgifterna
på detta område föreslås även fortsättningsvis ligga på
Socialstyrelsen. Det står styrelsen fritt att konsultera även
annan sakkunskap vad gäller att bedöma utländska personers
kompetens.
För att genomföra de nödvändiga inarbetningarna i svensk
behörighetslagstiftning med anledning av EES-avtalet behövs
således bemyndiganden härom för regeringen. De bemyndiganden som
redan finns bör ändras något.
Utgångspunkten för EG-direktiven på det här området är att
samtliga länders reglerade utbildningar uppfyller de minimikrav
som anges och som är en förutsättning för ett ömsesidigt
godkännande av ländernas kompetensbevis. För Sveriges del har
viss harmonisering av de nationella utbildningsvillkoren redan
aktualiserats. Här kan nämnas bl.a. utbildningarna till
apotekare, sjuksköterska och barnmorska.
Den svenska behörighetslagstiftningen bör kompletteras med
föreskrifter som ger medborgare från annat EES-land med
kompetensbevis/praktik från ett sådant land rätt till
legitimation för yrket (motsvarande) i vårt land.
I behörighetslagen föreslås också en redaktionell anpassning
till regeringsformens bestämmelser om normgivning och ändringar
som tidigare genomförts i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
Ändringarna är ursprungligen följder av den nya kommunallagen
(1991:900).
Utskottet konstaterar att det måste vara en uppenbar
felskrivning i regeringens förslag till lydelse av 9 §
behörighetslagen. Utskottet utgår således ifrån att de sista
orden i förslaget skall vara "psykolog- och
psykoterapeuttitlarna".
Ändringar i tillsynslagen
I propositionen föreslås att personkretsen i 1 § tillsynslagen
utvidgas till att omfatta även den som utan att ha legitimation
för yrket i Sverige med stöd av EES-avtalet tillfälligt
tillhandahåller tjänster här i landet.
Bestämmelserna i 15 § i lagen om att legitimation som grundar
sig på auktorisation i ett annat nordiskt land skall återkallas
när den ursprungliga auktorisationen har dragits in, föreslås
utvidgas till att i stället avse auktorisationer i ett annat
EES-land.
Ändringar i kvacksalverilagen
Med hänsyn till förbudet mot diskriminering på grund av
nationalitet i EES-avtalet föreslås bestämmelserna i
kvacksalverilagen om förbud för utländska medborgare att utöva
verksamhet enligt lagen upphävas. Förbudet att utöva verksamhet
under kringresande i landet är enligt propositionen föråldrat
och föreslås mot den bakgrunden bli upphävt.
Ändringar i lagen om behörighet att utöva veterinäryrket m.m.
Till följd av avtalet får veterinärer med erforderlig
kompetens rätt att etablera sig här i landet. Dessa veterinärer
måste därför ges möjlighet att erhålla behörighet för yrket
genom legitimering. Bestämmelserna om legitimation i lagen om
behörighet att utöva veterinäryrket m.m. behöver därför
kompletteras vad gäller förutsättningarna för rätt till
legitimation som veterinär. EES-avtalet medför dessutom att
veterinärer med nödvändig kompetens får rätt att utan
legitimation tillfälligt tillhandahålla tjänster här i landet. I
fråga om sådan verksamhet kan värdlandet ställa vissa krav på
anmälan, och föreskriva att denna skall innehålla uppgifter om
utbildning och om den verksamhet som bedrivs i det land där
veterinären är etablerad samt en beskrivning av den
tillhandahållna tjänsten. I dag saknas möjlighet att utöva
veterinäryrket utan stöd av legitimation eller annat
myndighetsbeslut. Behörighetslagen för veterinärer föreslås
därför kompletteras i detta avseende. Den nödvändiga
anpassningen till EES-avtalets bestämmelser vad beträffar
veterinärerna genomförs genom att bemyndiganden tas in i lagen
om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. Den behövliga
detaljregleringen kan därmed ske i förordnings- och
myndighetsföreskrifter.
Det hör till Jordbruksverkets uppgifter att meddela
legitimation av veterinärer. Verket är också tillsynsmyndighet
för flertalet veterinärer. Det föreslås ankomma på
Jordbruksverket att handha de myndighetsuppgifter som följer av
förslaget.
Bestämmelsen i lagen om behörighet att utöva veterinäryrket
m.m. om att legitimation som grundar sig på auktorisation i ett
annat nordiskt land skall återkallas om denna auktorisation
förloras, föreslås utvidgas till att avse även auktorisation i
ett annat EES-land. Förslaget har upprättats i samråd med chefen
för Jordbruksdepartementet.
Skydd för yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut
Behörighetslagen innehåller bestämmelser om bl.a. skydd för
yrkestitel och yrkesbeteckning. Psykologer som uppfyller kraven
på utbildning och praktisk tjänstgöring kan sedan år 1978 få
legitimation för yrket. För psykoterapeuter infördes en
möjlighet till legitimering år 1985. I verksamhet på hälso- och
sjukvårdens eller tandvårdens område får inte någon ge sig ut
för att vara legitimerad psykolog eller legitimerad
psykoterapeut utan att ha legitimation för yrket.
Utskottet anförde i sitt betänkande 1989/90:SoU11 Vissa
behörighetsfrågor att det enligt gällande bestämmelser inte
föreligger något hinder för den som saknar utbildning att kalla
sig psykolog eller psykoterapeut. Detta innebar, enligt
utskottets uppfattning, en betydande risk att människor med
psykiska problem kan utsättas för utredning och behandling av
personer utan tillräcklig utbildning och erfarenhet med
allvarliga olägenheter som följd. Utskottet ansåg att det finns
skäl att ge själva yrkestitlarna psykolog och psykoterapeut ett
straffrättsligt skydd och hemställde att riksdagen som sin
mening gav regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen
beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.
1989/90:37).
Socialstyrelsen har på uppdrag av regeringen övervägt en
lämplig utformning och redovisat sitt förslag i en rapport
vilken remissbehandlats.
Med hänsyn till utvecklingen mot en allmer omfattande privat
marknad även på vårdområdet finns det anledning att vidta
åtgärder som ytterligare tydliggör vad som är av staten
auktoriserad yrkesutövning på de psykologiska och
psykoterapeutiska behandlingsområdena. Ett förbud mot att
obehörigen ge sig ut för att vara psykolog eller psykoterapeut
föreslås därför. Endast den som har legitimation för yrket eller
som genomgår s.k. PTP-tjänstgöring (praktisk tjänstgöring) skall
i verksamhet på hälso- och sjukvårdens område få kalla sig
psykolog resp. psykoterapeut.
Tidpunkten för ikraftträdandet föreslås bli den 1 januari 1994
med beaktande av att marknaden bör ges tid att ställa om till de
nya reglerna.
Redaktionella ändringar i patientjournallagen
Som en följd av det nya skyddet för titlarna psykolog resp.
psykoterapeut föreslås en redaktionell ändring i 9 §
patientjournallagen om skyldighet att föra patientjournal.
Förskrivningsrätt för distriktssköterskor
Distriktssköterskor i Jämtlands läns landsting har sedan mars
1988 rätt att inom ramen för en försöksverksamhet förskriva
läkemedel. I syfte att möjliggöra detta försök finns en
tidsbegränsad lag som innebär att sådana läkemedel omfattas av
samma prisnedsättning och kostnadsbefrielse som läkemedel som
förskrivs av en läkare. Denna lag gällde ursprungligen till
utgången av år 1991. Socialstyrelsen skulle därefter göra en
utvärdering av försöket och avrapportera denna till regeringen
under budgetåret 1991/92. I avvaktan på denna utvärdering har
den tidsbegränsade lagens giltighetstid förlängts till utgången
av år 1992. Nu föreslås att giltighetstiden för lagen förlängs
ytterligare ett år. Utvärderingen förväntas redovisas inom kort.
Utskottet har erfarit att utvärderingsgruppen nyligen har
redovisat sina erfarenheter och synpunkter i en rapport till
Socialstyrelsen. Enligt uppgift från styrelsen kommer dess
redovisning till regeringen före årsskiftet 1992/93.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker de i propositionen framlagda
lagförslagen utom såvitt gäller förslaget till lydelse av 9 §
behörighetslagen där utskottet anser att de sista orden i
förslaget skall vara "psykolog- och psykoterapeuttitlarna".
Vad beträffar distriktssköterskornas förskrivningsrätt
förväntar sig utskottet ett ställningstagande från regeringens
sida inom kort.
Hemställan
Utskottet hemställerbeträffande lagförslagen
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om ändring i lagen (1984:542) om behörighet att utöva
yrke inom hälso- och sjukvården m.m. med den ändringen att
orden psykolog- och psykoterapititlarna i slutet av 9 § ändras
till psykolog- och psykoterapeuttitlarna,
b) lag om ändring i lagen (1960:409) om förbud i vissa fall
mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område,
c) lag om ändring i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl.,
d) lag om ändring i lagen (1965:61) om behörighet att utöva
veterinäryrket m.m.,
e) lag om ändring i patientjournallagen (1985:562),
f) lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1988:23) om
tillämpning av lagen (1981:49) om begränsning av
läkemedelskostnader, m.m. vid viss försöksverksamhet, dels
ändring i samma lag.
Stockholm den 24 november 1992
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Rosa
Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Johan Brohult
(nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m), My Persson
(m), Martin Nilsson (s), Jan Fransson (s) och Maud Ekendahl (m).