Socialutskottets betänkande

1992/93:SOU26

Tobakslag

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1
• Innehållsförteckning

1992/93

SoU26

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens proposition 1992/93:185 om
tobakslag och 50 motionsyrkanden som väckts med anledning av
förslaget. I betänkandet behandlas också 28 motionsyrkanden från
den allmänna motionstiden 1993.

Utskottet tillstyrker förslaget till tobakslag.

Utskottet anser dock att regeringens lagförslag är
otillräckligt för att skydda allmänheten från att ofrivilligt
utsättas för tobaksrök och för att skydda barn och ungdom från
att börja bruka tobak. Med anledning av motionsyrkanden från
samtliga partier uttalar utskottet när det gäller miljöer där
barn och ungdomar ofta vistas att rökförbudet bör utsträckas
till att omfatta även skolgårdar och platser utomhus som används
i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen
med förslag till en sådan lagreglering.

Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna
sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har
tillträde bör omfattas av rökförbud, inte enbart viss del av
lokalerna. Regeringen bör snarast återkomma med förslag till
lagreglering.

Utskottet anser att också regeringens förslag i fråga om
arbetsplatser är otillräckligt för att säkerställa att människor
skall slippa utsättas för passiv rökning. Utskottet föreslår
därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.

Vad utskottet anfört i dessa delar bör riksdagen ge regeringen
till känna.

Utskottet är inte berett att nu föreslå införande av en
åldersgräns för inköp av tobaksvaror och avstyrker därför
motioner härom. Utskottet föreslår dock med anledning av vissa
motioner ett tillkännagivande i vilket riksdagen betonar vikten
av att regeringen noga följer informationsinsatser och forskning
kring ungdomars rökvanor och återkommer till riksdagen med
förslag om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror om
tobaksbruket bland barn och ungdomar inte minskar.

Utskottet anser vidare att regeringen snarast bör återkomma
till riksdagen med ett lagförslag som förbjuder direkt reklam
för tobaksprodukter. Förslaget bör ges en liknande utformning
som det som gäller för alkoholdrycker. Utskottet föreslår att
riksdagen ger regeringen detta till känna. Utskottet avstyrker
motionsyrkanden om förbud mot s.k. förtäckt tobaksreklam. Denna
fråga bör enligt utskottet övervägas ytterligare.

Med anledning av en motion om produktkontroll uttalar
utskottet att det inte bör ankomma på tobaksindustrin att själv
utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos
tobaksvaror har hälsovådliga effekter, utan detta bör åligga en
opartisk myndighet. Regeringen bör snarast återkomma till
riksdagen med förslag till lagreglering i enlighet härmed.

Utskottet betonar slutligen vikten av att information och
utbildning om tobakens skadeverkningar intensifieras. Även om
andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är olika
former av information och utbildning fortfarande grundläggande
element i ett samhälleligt åtgärdsprogram. Motioner om behov av
informations- och utbildningsinsatser avstyrks med hänvisning
till att yrkandena i huvudsak sammanfaller med vad regeringen
anfört i propositionen.

Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter yrkar i reservationer
avslag på motionsyrkanden om rökfria miljöer och åldersgränser
för inköp av tobaksvaror och ställer sig i dessa delar bakom
regeringens förslag. I en reservation ansluter sig m-ledamöterna
till regeringens ställningstagande i propositionen i fråga om
reklamförbud och avstyrker motionerna om införande av ett sådant
förbud. Utskottets nyd-ledamot reserverar sig till förmån för
motionsyrkanden om att tobaksvaror inte skall få säljas till
personer under 16 år. V-suppleanten ansluter sig i en
meningsyttring till en flerpartimotion fp, s, m, c, kds och v om
rökfria lokaler, åldersgräns för inköp på 16 år, reklamförbud,
information och utbildning samt rökslutarstöd.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att
riksdagen antar förslagen till
1. tobakslag
2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Förslag 2. har utskottet överlämnat till justitieutskottet för
behandling. Förslaget till tobakslag fogas till betänkandet som
bilaga 1.

Motioner

Motioner väckta med anledning av propositionen

1992/93:So44 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om reklam och annan marknadsföring av tobak.

1992/93:So45 av Karin Falkmer (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksprodukter,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av
tobaksvaror.

1992/93:So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motion 1992/93:So490 anförts om förbud mot
tobaksreklam.

1992/93:So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till en rökfri miljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.

1992/93:So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en åldersgräns på 18 år för inköp
av tobak enligt Tobaksutredningens förslag,

2. att riksdagen beslutar om förbud för automatförsäljning och
andra former av självbetjäning enligt Tobaksutredningens
förslag,

3. att riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam och s.k.
förtäckt tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag,

4. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum i
lokaler där en offentlig tillställning eller en allmän
sammankomst anordnas samt i andra lokaler dit allmänheten har
tillträde i enlighet med Tobaksutredningens förslag,

5. att riksdagen beslutar om att arbetslokaler skall vara
rökfria enligt Tobaksutredningens förslag,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökfria gemensamma lokaler i samband med
boende,

7. att riksdagen beslutar om att rökning inte får äga rum på
skolgårdar och platser som är avsedda för barnomsorg enligt
Tobaksutredningens förslag,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att offentliga utemiljöer med stora
folksamlingar hålls rökfria,

9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en restriktiv tillämpning av undantag från
lagens regler om rökfria miljöer.

1992/93:So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobaksvaror inte får säljas till den
som är under 18 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökfrihet i offentliga lokaler,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av
mer än en person.

1992/93:So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av
tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bestämmelser för rökfria lokaler.

1992/93:So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror,

3. att riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till
riksdagen med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror.

1992/93:So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information och utbildning om tobakens
skadeverkningar till ungdomar och vuxna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av
tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökfria lokaler.

1992/93:So53 av Nils Nordh (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar ändra lydelsen i tobakslagens 15 § i enlighet med vad
som anförts i motionen.

1992/93:So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om skärpt
lagstiftning för att motverka passiv rökning i enlighet med vad
i motionen anförts,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen
anförts,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning
avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt
Tobaksutredningens förslag och i enlighet med vad i motionen
anförts,

4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning
avseende förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens
förslag och i enlighet med vad i motionen anförts,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om människors rätt till rökfria miljöer,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om särskilda informations- och
upplysningsinsatser för barn och ungdomar.

1992/93:So55 av Ingela Thalén (s) vari yrkas att riksdagen
beslutar i enlighet med vad i motionen anförts om förbud mot
reklam av tobaksvaror.

1992/93:So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns för inköp av tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten till en rökfri arbetsmiljö.

1992/93:So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot tobaksbruk.

1992/93:So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström
(s) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett förbud mot all slags reklam
för tobaksvaror inkl. förtäckt reklam och sponsring,

2. att riksdagen beslutar om att ett förbud införs mot rökning
på arbetsplatser med möjligheter till dispens för särskilda
rökutrymmen.

1992/93:So59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot rökning på allmänna platser,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åldersgräns för inköp av tobaksvaror.

1992/93:So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tobaksreklam,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökning på allmänna platser,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åldersgräns för tobaksinköp.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993

1992/93:So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information och utbildning om tobakens
skadeverkningar till ungdomar och vuxna,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns på 16 år för inköp av
tobaksvaror,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reklamförbud för tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökslutarstöd,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bestämmelser om rökfria lokaler,

1992/93:So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att anta de förslag Tobaksutredningen har
förordat om rökfria arbetsplatser, åldersgränser på 18 år för
inköp av tobak och reklamförbud mot tobaksvaror.

1992/93:So437 av Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rökfria skolor och andra offentliga
miljöer,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot reklam och marknadsföring av
tobaksvaror,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åldersgränsen för försäljning av
tobaksvaror ej understiger 18 år,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar
kontinuerligt informeras om tobakens skadeverkningar på deras
barns hälsa och att effektivt stöd ges till dessa kvinnor som
vill sluta röka.

1992/93:So441 av Elver Jonsson och Erling Bager (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en åldersgräns vid försäljning av
tobaksvaror till unga människor.

1992/93:So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en tobaksproposition utan dröjsmål bör
läggas fram,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett
totalförbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla en
gräns för inköp av tobaksvaror vid 20 år,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla ett
förbud mot rökning i offentliga lokaler, t.ex. teatrar och
idrottsanläggningar,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att tobakspropositionen bör innehålla
förslag som gör att ingen behöver utsättas för rökning på sin
arbetsplats,

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vikten av en speciell satsning på att få
barn och ungdomar att aldrig börja röka,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som
önskar sluta röka,

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör
understödjas av hälsoinformation i radio och TV.

1992/93:So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om tobakens skadeverkningar i
samband med graviditet och barnafödsel,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att gravida kvinnor och ammande mödrar på
sina arbetsplatser skall skyddas från passiv rökning.

1992/93:So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) vari yrkas

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder för att minska tobaksbruk bland
kvinnor,

1992/93:So490 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,
m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam.

1992/93:So499 av Torgny Larsson (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av åtgärder mot passiv rökning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot tobaksreklam,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om köpförbud för ungdomar under 18 år.

1992/93:So507 av Lena Klevenås (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av
tobak,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av förbud mot tobaksreklam.

Utskottet

Inledning

Riksdagen biföll 1987 lagutskottets förslag (bet.
1987/88:LU13, rskr. 115) att ge regeringen i uppdrag att utreda
vilka konsekvenser ett förbud mot annonsering av tobaksvaror
skulle få. År 1988 antog Nordiska rådet två rekommendationer
(rek. nr 11 och 12/1988). Rådet rekommenderade dels
ministerrådet att utreda restriktiva regler i Norden innebärande
begränsning av rökning i offentliga lokaler och på offentliga
kommunikationsmedel, förbud mot tobaksreklam och märkning av
tobaksprodukter, dels de nordiska ländernas regeringar att på
internationellt plan verka för restriktivare regler för
tobakskonsumtion. Mot bakgrund av kunskapen om tobakens
hälsorisker, riksdagens beslut och Nordiska rådets
rekommendationer beslöt den dåvarande regeringen i maj 1988 att
bemyndiga chefen för Socialdepartementet att tillsätta en
utredning för att utreda och lämna förslag till olika åtgärder
för att ytterligare begränsa tobaksbruket. Utredningen som antog
namnet Tobaksutredningen överlämnade i mars 1990
betänkandet Tobakslag (SOU 1990:29).
Sverige har anslutit sig till Världshälsoorganisationens
(WHO) mål Hälsa för alla år 2000 (HFA--2000). I ett av målen (nr
17) för WHO:s Europaregion föreslås att varje medlemsland skall
sätta upp klara mål, t.ex. att minst 80 % av befolkningen skall
vara rökfri år 2000 och att icke-rökare skall skyddas från att
ofrivilligt utsättas för tobaksrök. Sverige har också ställt sig
bakom WHO:s Europaregions beslut att under ytterligare fem år,
räknat från 1991, fortsätta den samordnade insatsen mot tobaken.

Propositionen i huvuddrag

I propositionen föreslås att en tobakslag införs. Den
föreslagna lagen innehåller regler om vissa miljöer där rökning
inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall hållas fria
från tobaksrök. Huvudregeln är att rökning inte skall vara
tillåten i lokaler för barnomsorg, skolverksamhet och annan
verksamhet för barn och ungdom, färdmedel i inrikes
kollektivtrafik, lokaler för hälso- och sjukvård, lokaler
avsedda för gemensamt bruk i bostäder och inrättningar med
särskild service eller vård. I lokaler där offentliga
tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas och i
andra lokaler dit allmänheten har tillträde skall, om miljön
inte är rökfri, finnas områden där rökning är förbjuden. Även
för hotell och restauranger ges särskilda regler. Möjlighet
finns att göra avsteg från de nämnda reglerna. Bl.a. får
särskilda rökrum anordnas i eljest rökfria miljöer. Den som i
egenskap av ägare eller på annan grund disponerar över en lokal
eller annat utrymme som omfattas av lagförslaget svarar för att
reglerna följs. Vidare föreslås en skyldighet för arbetsgivare
och arbetstagare att samverka för att arbetsplatser i allt
väsentligt blir rökfria.
Nuvarande bestämmelser om varningstexter och om
innehållsdeklaration på förpackningar flyttas i huvudsak
oförändrade över till den nya lagen. Detsamma gäller reglerna om
marknadsföring i lagen (1978:764).
Regeringen ges rätt att föreskriva att tillverkare och
importörer skall utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna hos tobaksvaror som tillverkas i Sverige eller
införs hit har hälsovådliga effekter och att redovisa resultaten
av undersökningarna. Vidare får regeringen förbjuda tillverkning
och import av vissa tobaksvaror samt föreskriva gränsvärden för
skadliga beståndsdelar i tobaksvaror om särskilda hälsoskäl
föreligger.
I lagen angivna tillsynsmyndigheter ges rätt att meddela de
förelägganden och förbud som behövs för att lagen skall följas.
Beslut om föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheterna ges också rätt att omhänderta varor som
saluhålls eller uppenbart är avsedda att saluhållas i strid med
lagen.
Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1993. Lagen
(1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på
tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror föreslås upphöra att gälla vid
samma tidpunkt.
Det huvudsakliga syftet med den lagstiftning som föreslås är
enligt regeringen att skydda allmänheten från att ofrivilligt
utsättas för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att
börja bruka tobak. Regeringen understryker att den lag som nu
föreslås är ett första led i åtgärder för att begränsa
tobaksbrukets skadeverkningar. Det kan, sägs det, beroende på
den fortsatta utvecklingen, bli aktuellt att till riksdagen
återkomma med ytterligare förslag till åtgärder, t.ex. om syftet
med bestämmelserna inte uppnås eller om nya regler införs inom
EG. Utskottet tar i det följande upp särskilt enbart de förslag
i propositionen som föranlett motioner.

Begränsningar av rökning

Allmänt

Frågan om förbud mot rökning i lokaler av gemensamhetskaraktär
har under många år varit föremål för uppmärksamhet i en rad
länder. WHO har rekommenderat regeringar och
hälsovårdsmyndigheter att vidta åtgärder för att få till stånd
rökfria miljöer. Även EG har rekommenderat medlemsstaterna att
genom lagstiftning eller på annat sätt vidta sådana åtgärder. I
Sverige har vissa åtgärder vidtagits för att åstadkomma rökfria
miljöer. För gemensamhetslokaler finns sedan år 1983 Allmänna
råd utfärdade av Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen, som
syftar till begränsningar av tobaksrökningen. På arbetsplatser
har rökning i viss utsträckning begränsats genom frivilliga
överenskommelser. Många landsting har också infört regler om att
det skall vara rökfritt inom egna lokaler, vilket bl.a. kommit
att omfatta hälso- och sjukvården inom dessa områden. Också inom
skolan har vissa ansträngningar gjorts för att tillskapa rökfria
miljöer. Begränsningar i möjligheterna att röka på tåg och
bussar m.m. finns sedan länge. Regeringen har i proposition
1990/91:175 Om vissa folkhälsofrågor uttalat sig för att det
främst med hänsyn till hälsoaspekterna finns tillräckliga skäl
att införa lagbestämmelser om rökfria miljöer. Även om
utvecklingen mot rökfria miljöer varit positiv bör enligt
regeringens förslag lagstiftning införas för att påskynda att
människor inte mot sin vilja skall behöva utsättas för
tobaksrök.

Motioner

I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs ett
tillkännagivande om vad som anförts om rätten till en rökfri
miljö (yrkande 1). Enligt motionärerna är det hög tid att
Sverige liksom flera andra länder lagstiftar om rätten till en
rökfri miljö på arbetsplatser, offentliga lokaler m.m.
Beträffande arbetslokaler framhåller motionärerna att
förhållandena på många arbetsplatser fortfarande är oacceptabla
trots utfärdade rekommendationer av Socialstyrelsen och
Arbetarskyddsstyrelsen om begränsning av rökning i
gemensamhetslokaler. Motionärerna begär att regeringen snarast
återkommer till riksdagen med lagförslag om rätt till en rökfri
miljö.

I motion So54 av Ian Wachmeister m.fl. (nyd) begärs
tillkännagivande om människors rätt till rökfria miljöer
(yrkande 5). Motionärerna menar att det är orimligt och
hänsynslöst att tvinga en majoritet av människor att vara
passiva rökare med vetskap om den passiva rökningens stora
hälsorisker. Motionärerna betonar tobakens hälsofarlighet men
vill inte förbjuda tobaksrökning. Motionärernas grundsyn är att
det är varje vuxen människas självklara rätt att röka tobak --
så länge detta inte sker på andra människors bekostnad. Inga
människor skall tvingas till passiv rökning i något sammanhang.
I samma motion föreslås att riksdagen hos regeringen begär
förslag om skärpt lagstiftning för att motverka passiv rökning
(yrkande 1), och att riksdagen begär förslag om en
generalklausul om rökfria miljöer i enlighet med vad i motionen
anförts (yrkande 2).

I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
begärs tillkännagivande till regeringen om att en
tobaksproposition utan dröjsmål bör läggas fram (yrkande 1).

Tidigare behandling

Motioner om rökfria miljöer har vid upprepade tillfällen
behandlats av utskottet. Vid utskottets behandling av
folkhälsopropositionen (1990/91:SoU23 s. 72--74) erinrade
utskottet inledningvis om sin vid flera tidigare tillfällen
redovisade principiella inställning att ingen mot sin vilja
skulle behöva utsättas för tobaksrök, och att rökning inte bör
förekomma i offentliga lokaler och andra lokaler för gemensamt
bruk. Även om inte något formellt förslag om rökfria miljöer
lades fram i folkhälsopropositionen, ville utskottet ändå
instämma i det som i stora drag redovisats om rökfria miljöer i
propositionen. Utskottet ansåg emellertid att regeringens
beredning av tobakspropositionen borde avvaktas innan riksdagen
övervägde sådana åtgärder som avsågs i de då aktuella
motionerna. Utskottet avstyrkte motionerna (res. fp, v, mp).
Riksdagen följde utskottet. I betänkandet 1991/92:SoU15
vidhöll utskottet denna inställning och avstyrkte motioner med
krav på bestämmelser om rökfria miljöer.

Helt rökfria miljöer

Lokaler för barnomsorg, skolverksamhet m.m. samt lokaler för
hälso- och sjukvård

Enligt propositionen är det av särskild betydelse att
lokaler där barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Ett
rökförbud är motiverat inte bara med hänsyn till de särskilda
hälsorisker tobaksrökning innebär för unga människor, utan också
för att markera att rökning inte är önskvärd från samhällets
synpunkt. Rökförbudet bör omfatta skollokaler och lokaler
för barnomsorg samt även lokaler som är avsedda för ungdomars
fritidsverksamhet. Förbudet bör omfatta alla delar av de
aktuella lokalerna som barnen och ungdomarna mer regelbundet
vistas i eller har anledning att besöka. Tobaksutredningen
föreslog att rökning även skulle förbjudas på skolgårdar och
platser utomhus som används i barnomsorgen. Regeringen delar
uppfattningen att rökning inte bör förekomma på sådana platser
men anser att förbudet bör begränsas till inomhusmiljöer. I
propositionen sägs att det är angeläget att man lokalt verkar
för att motverka rökning på skolgårdar och platser utomhus som
används i barnomsorgen. Det är t.ex. inte lämpligt att ha s.k.
rökrutor på skolgårdar. Ansvaret för att barn hos dagbarnvårdare
inte utsätts för passiv rökning åvilar i första hand kommunerna.
Någon bestämmelse i lag om rökförbud inom den barnomsorg som
bedrivs i privata hemmiljöer föreslås således inte.
I propositionen sägs vidare att det skulle leda för långt att
i lag förbjuda inrättande av särskilda rökrum för personal i
skolor och på daghem m.m. Det bör finnas möjlighet att avsätta
särskilda utrymmen för rökning inom de delar av skollokaler m.m.
som är upplåtna enbart för personalen.

Lokaler avsedda för hälso- och sjukvård inkl. tandvård bör
omfattas av rökförbud. Särskilda rökrum bör dock kunna inrättas
för patienterna och för personalen.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att
rökning inte får äga rum på skolgårdar och platser som är
avsedda för barnomsorg (yrkande 7).

I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs
tillkännagivande om vad som i motionen anförts om rökfria
skolor. Motionärerna anser att rökfria skolor måste ingå i ett
långsiktigt program som gör att unga människor inte börjar röka
eller snusa (yrkande 1 delvis).

Delvis rökfria miljöer

Lokaler för offentliga tillställningar m.m.

Tobaksutredningen föreslog rökförbud i lokaler där en
offentlig tillställning eller allmän sammankomst anordnas och i
andra lokaler dit allmänheten har tillträde.

I propositionen anförs att utgångspunkten bör vara att
lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna
sammankomster anordnas skall hållas fria från tobaksrök. Detta
ligger i linje med vad som i praktiken ofta redan gäller i dag.
Regeringen är däremot inte beredd att föreslå ett lagstadgat
generellt förbud mot tobaksrökning i lokaler av detta slag.
Förslaget begränsas därför till att det i lag föreskrivs att det
i sådana lokaler, t.ex. för idrottsevenemang,
danstillställningar, diskussions- och föredragsmöten, konserter,
teater och biografföreställningar, skall finnas områden där
rökning är förbjuden om miljön inte är helt rökfri. Reglerna bör
avse även biutrymmen såsom vestibuler och foajéer. I lokaler som
på grund av storlek, utformning etc. inte kan uppdelas i områden
där rökning är tillåten resp. förbjuden får ägaren eller den
som disponerar lokalen avgöra om rökning skall vara tillåten
eller förbjuden. I propositionen framhålls att de regler som
föreslås är minimiregler och att lokaler av angivet slag i
största möjliga utsträckning bör hållas helt rökfria.

Även i andra lokaler av gemensamhetskaraktär dit
allmänheten har tillträde bör särskilda rökfria områden
avsättas i den mån miljön inte är rökfri i dag. I propositionen
nämns bl.a. expeditioner och mottagningsrum hos statliga och
kommunala myndigheter, postkontor, banklokaler och butiker.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs
tillkännagivande om rökfrihet i offentliga miljöer (yrkande
3). Motionärerna anser att rökfrihet borde vara en
självklarhet vid offentliga tillställningar, inte minst med
tanke på att allergierna ökar i samhället. Propositionens
förslag om att det skall finnas områden där rökning är förbjuden
är otillräckligt eftersom rök har en förmåga att sprida sig i
öppna lokaler.
Även i motionerna So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl.
(fp, s, m, c, kds, v) betonas den passiva rökningens
hälsofarlighet och de betydande problem den passiva rökningen
innebär för bland andra allergiker. Motionärerna anser att
bestämmelser om rökfria lokaler bör införas i tobakslagen
(yrkande 3 delvis, yrkande 5 delvis). Likalydande yrkande
framförs också i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s)
(yrkande 4 delvis), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson
(s) (delvis), So60 av Nils-Olof Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande
2 delvis), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
(yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 1). I
motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) betonas vikten av att
offentliga miljöer hålls rökfria. Detta måste enligt motionären
ingå i ett långsiktigt program för att förmå unga människor att
inte börja röka (yrkande 1 delvis).

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen i enlighet med Tobaksutredningens förslag beslutar att
rökning inte får äga rum i lokaler där en offentlig
tillställning eller en allmän sammankomst anordnas samt i andra
lokaler dit allmänheten har tillträde (yrkande 4).

Särskilda undantag

Tobaksutredningen föreslog att undantag från reglerna om
rökfria miljöer skulle få göras i det enskilda fallet. Undantag
får dock enligt utredningens förslag endast komma i fråga om det
finns synnerliga skäl.

I propositionen föreslås att det förutom de tidigare
nämnda undantagen från reglerna om rökfria miljöer också bör
finnas en möjlighet att i berörda lokaler och andra utrymmen
tillåta rökning i viss utsträckning om det är motiverat av
särskilda skäl. Dessa skäl kan t.ex. vara relaterade till
utrymmets beskaffenhet, såsom att det gäller en lokal med en
öppen planlösning och mycket god ventilation eller till fall där
krav ställs på avsättning av rökfria områden och det med hänsyn
till lokalens ringa storlek m.m. inte framstår som rimligt att
kräva sådan avsättning, sägs det i propositionen. Vidare sägs
att särskilda skäl kan föreligga med hänsyn till lokalens
användningssätt, t.ex. en lokal som används för samtalsterapi
inom psykiatrisk vård. Om särskilda skäl för avvikelse
föreligger måste enligt propositionen dock avgöras i varje
enskilt fall. Verkställighetsföreskrifter i dessa frågor bör,
efter bemyndigande från regeringen, kunna meddelas av
tillsynsmyndigheterna.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en restriktiv tillämpning av undantag från lagens regler om
rökfria miljöer (yrkande 9). Motionärerna anser att
propositionen är generös när det gäller kravet på "särskilda
skäl" för undantag från föreslagna bestämmelser. Utredningens
förslag är betydligt snävare och anger "synnerliga skäl". Det är
enligt motionärerna angeläget att en restriktiv syn på
undantagen blir praxis, så att inte lagstiftningens syfte
motverkas när det gäller att tillskapa rökfria miljöer.

Arbetsplatser

Tobaksutredningen vill införa rökförbud på arbetsplatser.
Förbudet skall avse lokaler där två eller flera arbetstagare
brukar vistas. Undantag skall göras dels för särskilda rökrum,
dels för rum som bara används av en person om ventilationen är
sådan att rök inte sprids till rökfria lokaler.

Regeringens lagförslag innehåller inte någon reglering av
rökning på arbetsplatser. Enligt propositionen är det en fördel
om frågan om vilka regler som skall gälla i detta avseende kan
lösas lokalt genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de
anställda eller deras organisation. Detta anförs också av bl.a.
LO och SAF och har även legat till grund för de rekommendationer
som Arbetarskyddsstyrelsen och Socialstyrelsen utfärdat i
frågan. I propositionen föreslås att det i lagen föreskrivs en
skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att samverka
för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer och att särskilt verka
för att personer inte ofrivilligt utsätts för tobaksrök.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs
tillkännagivande om rökfrihet i arbetsmiljöer som används av mer
än en person (yrkande 4). Motionärerna anser att regeringen
borde ha följt Tobaksutredningens förslag om total rökfrihet i
arbetslokaler där fler än en person arbetar. Även i motion
So421 av Tuve Skånberg och Harald Bergström (kds) begärs
tillkännagivande till regeringen om att anta Tobaksutredningens
förslag om rökfria arbetsplatser (yrkande delvis).

I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om rätt till en rökfri arbetsmiljö (yrkande
1). Enligt motionärerna väntar många arbetsgivare på en lag
som ger stabil grund för åtgärder.

I motion So50 och So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,
m, c, kds, v) begärs tillkännagivande om vad som i motionen
anförts om bestämmelser för rökfria lokaler (yrkande 3 delvis,
yrkande 5 delvis). Motionärerna betonar den passiva rökningens
stora hälsofarlighet och medförande problem för bland andra
allergiker. Motionärerna anser att en tobakslag som innehåller
bestämmelser om rökfrihet på arbetsplatser bör införas.
Likalydande yrkande framförs också i motionerna So52 av Maud
Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 4 delvis), So57 av Bengt
Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof
Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 2 delvis) och So453 av
Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) (yrkande 5).

I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) begärs
tillkännagivande om rätten till en rökfri arbetsmiljö (yrkande
3). Motionärerna anser att regeringens förslag om att
arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att
arbetsplatserna skall bli rökfria är kanske möjlig att
åstadkomma på stora arbetsplatser med utvecklade
arbetsgivar/arbetstagarroller och skyddskommittéer, men
betydligt svårare på mindre arbetsplatser. Yrkande om rätt till
en rökfri arbetsmiljö framförs också i motion So59 av
Margareta Winberg m.fl. (s) (yrkande 1). Enligt motionärerna
är regeringens lagförslag otillräckligt och kan i sämsta fall
motverka sitt syfte. Som speciallagstiftning skulle en sådan lag
äga företräde framför en generell lag som arbetsmiljölagen.
Motionärerna påpekar att inrättandet av särskilda utrymmen för
rökare på arbetsplatser inte är förenat med påtagliga kostnader
för arbetsgivarna.

I motion So459 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m, fp, c,
kds) framhålls vikten av att skydda gravida kvinnor och
ammande kvinnor från passiv rökning på arbetsplatser (yrkande
2).

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen följer Tobaksutredningens förslag och beslutar att
arbetslokaler skall hållas rökfria (yrkande 5).
I motion So58 av Inga-Britt Johansson och Marianne Carlström
(s) yrkas att riksdagen beslutar om ett förbud mot rökning på
arbetsplatser med möjlighet till dispens för särskilda
rökutrymmen (yrkande 2).

Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till bostäder

Propositionen innehåller inte några förslag om begränsning
av rökning när det gäller utomhusmiljöer och allmänna utrymmen i
hyresfastigheter och liknande.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) begärs
tillkännagivanden om vad som anförts om rökfria gemensamma
lokaler i samband med boende (yrkande 6) och om rökfria
offentliga utemiljöer med stora folksamlingar (yrkande 8).
Enligt motionärernas mening är det angeläget att gemensamma
utrymmen till lägenheter, t.ex. trapphus, tvättstugor,
hobbylokaler, hålls rökfria. Även vissa offentliga utemiljöer
där t.ex. idrottsarrangemang, konserter och allmänna möten hålls
bör vara rökfria, alternativt att rökare hänvisas till vissa
områden.

Ansvar

Ansvaret för att bestämmelserna om rökfria miljöer m.m. följs
bör, enligt propositionen, åvila den som äger eller disponerar
över den lokal, det utrymme eller den plats som berörs. Denne
skall tydligt markera var rökning är resp. inte är tillåten. Om
någon bryter mot bestämmelserna skall den ansvarige för lokalen
eller motsvarande ingripa med information eller tillsägelser och
bör i sista hand få besluta om avvisning av den rökande. För en
anställd som bryter mot reglerna om rökfria miljöer bör
avvisning inte tillämpas utan i stället bör allmänna regler som
gäller vid ett anställningsförhållande träda in. Avvisning kan
heller inte tillgripas t.ex. mot personer som tvångsintagits för
vård. I andra fall kan det vara olämpligt med avvisning t.ex. i
fråga om skolelever.

Utskottets bedömning

Tobakens skadeverkningar är väl kända. Tobaksbruket är ett av
våra största folkhälsoproblem. På senare år har också
skadeverkningarna till följd av passiv rökning uppmärksammats
alltmer. Det är därför enligt utskottets mening viktigt att
vidta åtgärder för att motverka det utbredda bruket av tobak och
att människor utsätts för passiv rökning. En viktig åtgärd bland
flera i detta sammanhang är att lagstifta om rökfria miljöer.
Regeringens lagförslag innehåller också regler om vissa miljöer
där rökning inte skall få äga rum eller där vissa utrymmen skall
hållas fria från tobaksrök. Utskottet anser emellertid att de
föreslagna åtgärderna är otillräckliga för att begränsa
tobaksbruket och för att garantera en rökfri miljö.

Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler där
barn och ungdom ofta vistas hålls rökfria. Förslaget om att
förbjuda rökning i lokaler som är avsedda för barnomsorg,
skolverksamhet eller annan verksamhet för barn eller ungdom
välkomnas därför. Det är utskottets uppfattning att lagreglerna
om rökförbud i princip bör vara begränsade till inomhusutrymmen
och att några begränsningar i lag av rökning utomhus i allmänhet
inte bör göras. Skolgårdar och platser utomhus som används i
barnomsorgen är emellertid så angelägna att hålla rökfria och av
så speciell karaktär att det här finns anledning att göra avsteg
från denna principiella inställning. Rökförbudet bör därför
utsträckas till att även omfatta skolgårdar och platser utomhus
som används i barnomsorgen. Regeringen bör snarast återkomma
till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Även lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna
sammankomster anordnas och andra lokaler dit allmänheten har
tillträde bör enligt utskottets mening omfattas av rökförbud.
Propositionens förslag om att det endast skall finnas områden i
dessa lokaler där rökning är förbjuden är inte tillräckligt
genomgripande eftersom rök sprider sig i öppna lokaler och
icke-rökare därför skulle drabbas. Regeringen bör snarast
återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering.

Mot bakgrund av den passiva rökningens hälsofarlighet och de
problem för allergiker och andra icke-rökare som tobaksrök för
med sig är det hög tid att Sverige som flera andra länder redan
gjort lagstiftar om rätten till rökfria arbetsplatser. Utskottet
anser att Arbetarskyddsstyrelsens och Socialstyrelsens
gemensamma råd om begränsning av rökning i gemensamhetslokaler
inte har givit önskade effekter på arbetsplatserna. Det råder
fortfarande oacceptabla förhållanden på många arbetsplatser. En
lagstiftning om en rätt till rökfri arbetsmiljö skulle ge
arbetsgivarna en stabil grund för åtgärder på detta område.
Regeringen föreslår inte någon reglering av rökning på
arbetsplatser. Frågan om vilka regler som skall gälla i detta
avseende bör enligt regeringen lösas genom samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare. Rekommendationer och en i lag
föreskriven skyldighet för arbetsgivare och arbetstagare att
samverka för att åstadkomma rökfria arbetsmiljöer är enligt
utskottet otillräckligt för att säkerställa att människor skall
slippa utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats. En
samverkan kan möjligen vara tillräckligt för att åstadkomma
rökfrihet på stora arbetsplatser men blir betydligt svårare att
åstadkomma på alla mindre arbetsplatser. Enligt utskottets
mening bör regeringen därför snarast återkomma till riksdagen
med lagförslag om rätt till en rökfri arbetsmiljö.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna So47 (s) yrkande 1, So48 (s) yrkandena 4, 5 och 7,
So49 (kds) yrkande 3 och 4, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande
3, So51 (s) yrkande 1, So52 (s) yrkande 4, So54 (nyd) yrkandena
1, 2 och 5, So56 (s) yrkande 3, So57 (s) delvis, So58 (s) yrkande 2,
So59 (s) yrkande 1, So60 (s, c) yrkande 2, So267 (fp, s, m, c,
kds, v) yrkande 5, So421 delvis, So437 (kds) yrkande 1, So453
(kds) yrkande 4 och 5, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 2 och So499
(s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.

Motion So453 (kds) yrkande 1 är tillgodosett och avstyrks
därför.

Förbud mot rökning bör som utskottet tidigare framhållit i
princip begränsas till inomhusmiljöer. Utskottet avstyrker
därför motion So48 (s) yrkande 8 om ett tillkännagivande om
rökfria offentliga utemiljöer med stora folksamlingar. Utskottet
anser inte heller att gemensamma lokaler i samband med boende,
skall omfattas av en lagreglering om rökförbud. Utskottet
avstyrker därför även yrkande 6 i samma motion.

Utskottet instämmer i regeringens förslag att det bör finnas
möjligheter att -- om det finns särskilda skäl till det på grund
av lokalens beskaffenhet eller användningssätt eller
omständigheterna i övrigt -- avvika från de föreslagna
bestämmelserna om rökfria miljöer på annat sätt än genom
inrättande av rökrum. Utskottet avstyrker motion So48 (s)
yrkande 9 om ännu restriktivare dispensgivning.

Handel med tobak

Tobaksutredningen (SOU 1990:29) föreslog att tobaksvaror
inte skall få säljas till personer som är under 18 år och att
försäljning i automat eller andra former av självbetjäning skall
vara förbjuden. Vidare föreslog utredningen att tillfälliga
prisnedsättningar och mängdrabatter inte skall få förekomma vid
detaljhandel med tobaksvaror.
I propositionen föreslås inte några särskilda föreskrifter
rörande handel med tobak.

Åldersgräns m.m.

Propositionen

Som skäl till att inte införa förbud mot försäljning av
tobaksvaror till ungdomar och förbud mot försäljning i automat
o.d. hänvisas i propositionen till regeringens inställning till
frågan i folkhälsopropositionen (1990/91:175) och till
socialutskottets bedömning i betänkandet SoU1990/91:23. I
folkhälsopropositionen angav regeringen att några förslag om ett
förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdomar samt därtill
knutna förbud mot försäljning i automat eller genom annan
självbetjäning inte bör lämnas på grund av de svårigheter som
föreligger när det gäller kontroll av att åldersgränserna följs
och risken för att tobaksvaror skulle framstå som särskilt
lockande genom att man måste vara "vuxen" för att få köpa dem.
Även inom EG hade en liknande bedömning gjorts och någon avsikt
att lägga fram något förslag om åldergräns för köp av
tobaksprodukter inom EG förelåg inte, sades det i propositionen.
Socialutskottet ansåg av samma skäl som regeringen anfört att
någon åldersgräns för inköp av tobak inte borde införas.
Motionsyrkanden med krav på åldersgräns avstyrktes. Riksdagen
följde utskottet (rskr. 376).

Beträffande prisnedsättningar och mängdrabatter uttalar
regeringen bl.a. att en tobaksvara inte bör kunna användas som
lockvara genom att under en kortare period säljas till nedsatt
pris. Ett sådant förfarande får emellertid, som juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anfört, anses strida
mot redan nu befintliga regler om måttfull marknadsföring av
tobaksvaror. Regeringen anser därför att något särskilt förbud
som avser tillfälliga prisnedsättningar inte behöver införas.
Vidare anser regeringen mot bakgrund av den negativa inverkan på
konkurrensen som ett förbud mot mängdrabatter kan få att någon
särskild bestämmelse om sådana rabatter inte bör införas. Det
påpekas att även här gäller att ett olämpligt framhållande av
prisnedsättningen kan falla under bestämmelserna om
marknadsföring av tobaksvaror.

Motioner

I flera motioner föreslås att regeringen överväger frågan om
införande av åldersgräns vid inköp av tobaksvaror.

Yrkanden med detta innehåll framförs i motion So47 av Bo
Holmberg m.fl. (s) där motionärerna begär ett tillkännagivande
av vad som anförts i motionen om åldersgräns för inköp av
tobaksvaror (yrkande 3). Motionärerna anser att en
åldersgräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för
osäkra ungdomar. Det kan också i sämsta fall göra rökningen mer
spännande. Motionärerna ser med oro på att allt fler ungdomar
börjar röka. Den utvecklingen måste brytas. Lyckas inte detta
anser motionärerna att införande av en åldersgräns för
tobaksinköp bör övervägas.
Även i motionerna So51 av Birgitta Dahl (s) (yrkande 2),
So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) (yrkande 2), So57 av Bengt
Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis), So60 av Nils-Olof
Gustafsson m.fl. (s, c) (yrkande 3), So507 av Lena Klevenås
(s) (yrkande 1) och So59 av Margareta Winberg m.fl. (s)
(yrkande 3) framförs liknande synpunkter och begäranden om
tillkännagivanden till regeringen. I sistnämnda motion
tillbakavisas vad som hävdats om att en åldersgräns skulle leda
till negativa reaktioner och framkalla trotsbeteenden hos unga.
En svensk studie visar enligt motionärerna tvärtom att tanken på
en åldersgräns är accepterad av de unga och kan fungera som ett
stöd för föräldrarnas restriktiva attityder.

I ett stort antal motioner föreslås en åldersgräns för inköp
av tobaksvaror.

I motionerna So50 (yrkande 1) och So267 (yrkande 2) av
Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds, v) begärs ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om en åldersgräns på 16 år för inköp av tobaksvaror. Enligt
motionärerna börjar majoriteten rökare att röka före 20 års
ålder. Många studier visar att tobaksrökning medför större
risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför utöver övriga
insatser som föreslås i motionen för att förhindra tobaksdebut
hos barn och ungdom angeläget att införa en åldersgräns för
inköp av tobak. I flera andra länder finns förbud mot
tobaksförsäljning till ungdom. Sverige bör följa dessa länders
exempel.
Motsvarande yrkande framförs i motionerna So45 av Karin
Falkmer (m) (yrkande 2) och So441 av Elver Jonsson och Erling
Bager (fp).

I motionerna So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) (yrkande 1),
So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 2), So421 av Tuve
Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa
Wennerlund (kds) (yrkande 4) och So499 av Torgny Larsson
(s) (yrkande 3) begärs tillkännagivanden om att
tobaksvaror inte får säljas till den som är under 18 år.
I motion So49 påpekas att en åldersgräns på 18 år gäller för
inköp av öl (klass II). Ingen har föreslagit att den skall
avskaffas även om vi vet att den inte efterlevs till 100 %.
Alkohol och åldersgränsers positiva inverkan på ett minskat
drickande är väl belagt. Detta tyder på att en åldersgräns
snarare är avskräckande än som hävdats lockande.

I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning
avseende åldersgräns för försäljning av tobak enligt
Tobaksutredningens förslag, dvs. att åldersgränsen sätts vid
18 år (yrkande 3).

I motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
begärs tillkännagivande om vad i motionen anförts om att
åldersgänsen för inköp av tobaksvaror bör sättas vid 20 års
ålder (yrkande 3). Vid denna ålder är man enligt motionärerna
mindre känslig för kamrattryck och annan påverkan.

I en motion yrkas att riksdagen nu beslutar om en åldersgräns.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen beslutar dels om en åldergräns på 18 år för inköp
av tobak, dels om förbud för automatförsäljning och andra
former av självbetjäning (yrkandena 1 och 2). Motionären delar
de synpunkter och förslag som anförts av Tobaksutredningen.
Propositionens resonemang om att en åldersgräns skulle öka
intresset för rökning, att pröva en förbjuden vara, är enligt
motionärernas uppfattning svagt grundat. Svårigheterna att
kontrollera efterlevnaden skall enligt motionärerna inte
överdrivas. Bara lagbestämmelsen i sig ger en tydlig signal om
hur samhället ser på tobaksbruket och på vad som är rätt och
fel.

Tidigare behandling

Frågan om åldersgräns för inköp av tobak togs upp av flera
motionärer i samband med riksdagens behandling av
folkhälsopropositionen. Som nämnts ovan ansåg utskottet i
betänkandet 1990/91:SoU23 att någon åldersgräns för inköp av
tobak inte borde införas och avstyrkte de då aktuella
motionerna. I betänkandet 1991/92:SoU15 avstyrkte utskottet
en motion om införande av en åldersgräns med motiveringen att
riksdagen inte borde föregripa sitt kommande ställningstagande
till tobakspropositionen med något uttalande om en åldersgräns
för tobaksinköp. Riksdagen följde utskottet (rskr. 223).

Utskottets bedömning

Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning
medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också
väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder.
Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka.
Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda
tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information
och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans
förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild
vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper
som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av
Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring
ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av
tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan
också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning
bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet
överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och
återkomma till riksdagen i frågan.
Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till
motionerna So47 (s) yrkande 3, So51 (s) yrkande 2, So56 (s)
yrkande 2, So57 (s) delvis, So59 (s) yrkande 3, So60 (s, c)
yrkande 3 och So507 (s) yrkande 1 som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottet avstyrker bifall till motionerna So45 (m)
yrkande 2, So48 (s) yrkandena 1 och 2, So49 (kds) yrkande 1,
So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So52 (s) yrkande 2, So54
(nyd) yrkande 3, So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2, So421
(kds) delvis, So437 (kds) yrkande 4, So441 (fp), So453 (kds)
yrkande 3 och So499 (s) yrkande 3.

Reklam och annan marknadsföring av tobak

Gällande regler

Nuvarande lagstiftning om marknadsföring av tobaksvaror
återfinns i lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror som trädde i kraft under 1979.
Till grund för lagen låg Tobaks- och alkoholreklamutredningens
betänkande Reklamen för alkohol och tobak (SOU 1976:63). I lagen
anges att särskild måttfullhet skall iakttas vid marknadsföring
av tobaksvaror. Marknadsföring som är påträngande eller
uppsökande eller som uppmanar till bruk av tobak får inte
förekomma (2 §). Vidare finns enligt lagen en skyldighet för den
som annonserar för tobaksvaror att återge varningstext och
innehållsdeklaration i annonsen. Varningstexten och
innehållsdeklarationen skall framträda tydligt i annonsen och
återges i ändamålsenlig form (3 §). Efter ett beslut av
riksdagen i juni 1991 (1990/91:KU39, rskr. 370) infördes en
ny bestämmelse i lagen som innebar att det vid marknadsföring av
tobaksvaror blev förbjudet att använda en kommersiell annons i
ljudradio eller TV-program (2 § andra stycket).

I tryckfrihetsförordningen (1 kap. 9 §) fastslås att
förbud mot kommersiell annons vid marknadsföring av
alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror kan införas i lag utan
hinder av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen.

Vissa riktlinjer för tillämpningen av 1978 års lag har
utfärdats av Konsumentverket efter samråd med Socialstyrelsen. I
riktlinjerna förbjuds helt och hållet vissa former av
marknadsföring. Hit hör bl.a. direktreklam och andra åtgärder
som innebär en direkt hänvändelse till konsumenter, reklam på
biografer eller teatrar, utomhusreklam (med undantag för
skyltning vid säljställen) och rabattmärkeserbjudanden. Annonser
får inte heller enligt riktlinjerna finnas i sporttidningar
eller på dagspressens sportsidor, på omslaget till populärpress,
i tidningar vars läsekrets till stor del utgörs av ungdomar etc.
Särskilda regler gäller för de reklamformer som tillåts. I
Tobaksutredningens betänkande (SOU 1990:29) ges en närmare
beskrivning av dessa regler och för hur annonsbudskapet, lay-out
etc. får utformas (s. 72). Tobaksbranschen har också vidtagit
vissa egenåtgärder på reklamområdet. Bl.a. bildades 1987
Tobaksbranschföreningens granskningsnämnd (TGN) som
kontinuerligt granskar all tobaksreklam som riktar sig till
konsumenter och vakar över att bolagen följer riktlinjerna.
Finner nämnden att en viss åtgärd strider mot riktlinjerna, kan
den ålägga det felande företaget en bot. En särskild instans,
Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd, vars uppgift är att granska
skyltningen vid säljställen har också inrättats.
Beträffande reklamregler för tobaksvaror i vissa andra länder
hänvisas till den redogörelse som lämnas i den nu aktuella
propositionen (s. 17 f.) och till Tobaksutredningens betänkande
(s. 72--75).

Tobaksutredningens förslag och regeringens proposition

Tobaksutredningen föreslog att det i lag införs ett förbud
mot reklam och annan försäljningsfrämjande verksamhet som avser
tobaksvaror och som riktar sig till konsumenter. Under förbudet
bör enligt utredningen falla annonsering och vidare
utomhusreklam, film-, radio- och TV-reklam, reklam på
säljställen o.d. Förbudet bör också omfatta exponering av
tobaksvaror i samband med mässor och utställningar och utdelande
av tobaksprodukter som varuprov och sponsring. Utanför det av
utredningen förordade förbudet faller den passiva saluhållningen
av tobaksvaror och åtgärder som är direkt förknippade med sådan
saluhållning. Exempelvis bör det i butiker och på andra
säljställen kunna ges saklig information om varusortiment,
priser o.d. Vidare föreslog utredningen att reklam och annan
försäljningsfrämjande verksamhet som avser annat än tobaksvaror
inte skall få utformas så att den är påtagligt ägnad att främja
avsättningen av tobaksvaror. Härigenom förbjuds en del former av
s.k. förtäckt tobaksreklam eller smygreklam, bl.a. vissa fall då
namnet på en tobaksprodukt används som beteckning på en vara
eller tjänst utanför tobaksområdet.

I propositionen föreslås att nuvarande krav på
näringsidkares marknadsföring av tobaksvaror som riktar sig till
konsumenter upprätthålls. Som skäl till att i lag inte införa
något förbud för tobaksreklam anförs att riksdagen gett
regeringen till känna att något förbud mot tobaksreklam inte bör
införas innan man inom EG nått enighet om ett motsvarande förbud
(bet. 1990/91:SoU23, rskr. 376). EG:s ställningstagande i frågan
bör därför enligt regeringens mening avvaktas.

Motioner

I ett stort antal motioner framförs krav på reklamförbud.

I motion So49 av Ingrid Näslund m.fl. (kds) begärs
tillkännagivande om reklamförbud (yrkande 2). Enligt
motionärernas mening finns det när det gäller reklamförbud ingen
anledning att invänta något ställningstagande från EG i frågan.
Flera EG-länder har redan infört förbud mot tobaksreklam, en del
även mot s.k. förtäckt reklam.

I motion So46 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds,
m) hemställs om tillkännagivande av vad som i motion So490
av samma motionärer anförts om förbud mot tobaksreklam.
Motionärerna pekar på att tobak i dag är den främsta kända
hälsorisken i Sverige. Över 10000 människor dör i Sverige
årligen till följd av tobaksbruk, främst i cancer eller
hjärtinfarkt. Vidare pekar motionärerna på att det i Sverige
årligen tillkommer 30000 nya rökare, det övervägande antalet
bland ungdomar före 18 års ålder. Bruket av tobak inleds i unga
år, när individen inte är mogen att bedöma riskerna. Enligt
motionärerna är tobaksreklamens främsta syfte att locka till sig
nya kunder. En lång rad studier har visat att barn och ungdom är
särskilt påverkbara av reklamen. Motionärerna framhåller att
tobakskonsumtionen ökar i länder där tobaksreklam är tillåten
och att konsumtionen i länder där totalt reklamförbud införts
sjunker i genomsnitt fyra gånger snabbare än i de länder där
endast en begränsning av reklamen genomförts. Det verksammaste
sättet att minska tobaksskador är enligt motionärerna att införa
ett effektivt reklamförbud.

I motion So47 av Bo Holmberg m.fl. (s) begärs
tillkännagivande av vad som anförts om reklamförbud för
tobaksvaror (yrkande 2). Enligt motionärerna är ett
reklamförbud för tobaksvaror en nödvändig åtgärd för att minska
tobaksbruket. Nyligen framlagda vetenskapliga rapporter från
England visar att tobaksreklam leder till ökad konsumtion. När
det gäller ungdomars tobakskonsumtion spelar reklamen en tydlig
roll eftersom reklamen oftast presenterar varorna som
lyxbetonade konsumtionsvaror samt antyder att bruket av dessa är
statusfyllt, vuxet och allmänt accepterat. Reklamen bidrar på så
sätt till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet. Ett
reklamförbud skulle ge rätt signal. Tobaksbruk är skadligt.
Förbud mot tobaksreklam är också ett sätt att visa ungdomar
samhällets syn på tobaksbruk. Motionärerna pekar på att det inte
är tillåtet att göra reklam för alkohol i Sverige. Enligt
motionärerna leder tobaksbruket till fler dödsfall än bruket av
alkohol. Det är därför enligt motionärernas mening rimligt att
förbjuda även reklam för tobaksvaror. Motionärerna framhåller
att tobaksreklam redan är förbjuden i en rad europeiska länder.
Motionärerna kan därför inte se att ett reklamförbud i Sverige
skulle strida mot strävandena i övriga Europa.
Liknande synpunkter framförs i motion So59 av Margareta
Winberg m.fl. (s) (yrkande 2) och i motion So60 av Nils-Olof
Gustafsson (s) (yrkande 1). Även i motion So44 av Sten
Söderberg (-) begärs tillkännagivande om förbud mot reklam och
annan marknadsföring av tobaksvaror.

I motion So51 av Birgitta Dahl m.fl. (s) hemställs att
riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen
med förslag om förbud mot reklam för tobaksvaror (yrkande
3). Motionärerna hänvisar bl.a. till att tobaksreklam lett
till minskad konsumtion i bl.a. Norge, Finland, Canada och Nya
Zeeland. Vidare anförs att ett förbud mot tobaksreklam inte
strider mot EG:s strävanden och att vi därför är oförhindrade
att nu föreslå ett förbud mot tobaksreklam i Sverige.

Även i ett flertal motioner från den allmänna motionstiden
1993 begärs tillkännagivande om reklamförbud. Yrkanden med detta
innehåll framförs i motionerna So421 av Tuve Skånberg och
Harald Bergström (kds) (delvis), So437 av Alwa Wennerlund (kds)
(yrkande 2), So453 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds)
(yrkande 2), So499 av Torgny Larsson (s) (yrkande 2) och
So507 av Lena Klevenås (s) (yrkande 2).

I flera motioner begärs tillkännagivanden också om s.k. dold
reklam.

I motion So50 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,
v) hemställs om tillkännagivande om reklamförbud (yrkande
2). Likalydande yrkande framförs av samma motionärer i
motion So267 (yrkande 3). Ett totalt reklamförbud för
tobaksvaror är enligt motionärerna en nödvändig åtgärd för att
minska tobaksbruket. Nyligen framlagda rapporter visar att
förbud mot reklam bidrar till att minska eller i varje fall
dämpa tobaksbruket. Tobaksreklamen håller myten levande om
tobaken som en harmlös produkt och en del av vår tillvaro, sägs
det i motionen. Ett reklamförbud måste även omfatta smygreklam,
eftersom erfarenheten visat att tobaksbolagen i länder med
reklamrestriktioner i stället marknadsför sitt varumärke på
kläder, vid sportevenemang etc. Därmed kringgås syftet med
reklamförbud. Motionärerna påpekar att ett förbud mot reklam för
tobak (och alkohol) inte strider mot den grundlagsfästa
yttrande- och tryckfriheten. Vidare hänvisas i motionen till att
förbud mot tobaksreklam finns i ett antal länder inom och utom
EG. I motionerna So45 av Karin Falkmer (m) (yrkande 1), So52
av Maud Björnemalm m.fl. (s) (yrkande 3), So57 av Bengt
Silfverstrand och Bo Nilsson (s) (delvis) och So421 av Tuve
Skånberg och Harald Bergström (kds) (delvis) framförs liknande
synpunkter.

I motion So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning avseende
förbud mot tobaksreklam enligt Tobaksutredningens förslag
(yrkande 4). Motionärerna framhåller att de flesta rökare
börjar röka före 20 års ålder. Mycket tyder på att tobaksrökning
blir en del i sökandet efter vuxenrollen i en
identifikationsprocess under den känsliga period som ungdomsåren
utgör. Den öppna och förtäckta tobaksreklamen spelar enligt
motionärerna ytterst skickligt och medvetet på dessa strängar.
Motionärerna tror inte att det är tillräckligt med intensifierad
information och upplysning till barn och ungdomar om tobakens
skadeverkningar utan förordar också ett reklamförbud för tobak.

I fyra motioner yrkas beslut av riksdagen om förbud mot
reklam.

I motion So48 av Berndt Ekholm m.fl. (s) yrkas att
riksdagen beslutar om förbud mot tobaksreklam enligt
Tobaksutredningens förslag (yrkande 3). Enligt motionärerna
är det nödvändigt att införa ett totalt reklamförbud och förbud
även för förtäckt tobaksreklam för att nå målet om en radikal
minskning av tobaksbruket. Motionärerna påpekar att analyser av
tobaksreklamens verkningar visar på ett klart samband mellan
reklam och ökad konsumtion. Regeringens hänvisning till att
avvakta EG:s agerande är bara att skjuta frågan framför sig.
Förbud finns redan i flera nordiska länder och EG-länder.

I motion So55 av Ingela Thalén (s) yrkas att riksdagen
beslutar om förbud mot reklam av tobaksvaror. Förbudet bör
utformas på liknande sätt som det som gäller beträffande reklam
för alkohol och alkoholhaltiga drycker.

I motion So56 av Berit Löfstedt m.fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar om ett reklamförbud för tobaksvaror
(yrkande 1). Enligt motionärerna finns det -- med hänsyn
till att vissa EG-länder ansett det nödvändigt ur hälsosynpunkt
att fatta beslut om reklamförbud -- ingen anledning för Sverige
att vänta med att införa ett sådant.

Liknande synpunkter framförs i motion So58 av Inga-Britt
Johansson och Marianne Carlström (s) (yrkande 1). Motionärerna
anser att förbudet mot tobaksreklam även skall omfatta förbud
mot förtäckt reklam och sponsring.

Tidigare behandling

Motioner om förbud mot tobaksreklam, inkl. smygreklam,
avstyrktes av utskottet i det ovan nämnda folkhälsobetänkandet
(1990/91:SoU23) (res. fp, c, v, mp). Även i betänkandet
1991/92:SoU15 (s. 98) avstyrkte utskottet motioner om förbud
mot tobaksreklam. Utskottet ansåg att mycket talar för att ett
förbud mot tobaksreklam skulle ha positiva effekter för
folkhälsan. Regeringens tobaksproposition borde enligt
utskottets mening dock avvaktas innan riksdagen övervägde sådana
åtgärder som avsågs i motionerna. Riksdagen följde utskottet
(rskr. 223).

Utskottets bedömning

En viktig åtgärd, inte minst för att motverka bruk av tobak
bland barn och ungdomar, är enligt utskottet införandet av ett
reklamförbud för tobaksprodukter. Ett förbud mot tobaksreklam är
ett sätt att tydliggöra för barn och ungdomar samhällets syn på
tobaksbruk. Tobaksreklamen bidrar till att försvaga medvetandet
om tobakens skadlighet och håller myten levande om tobaken som
en harmlös produkt. Olika vetenskapliga rapporter pekar i en och
samma riktning, nämligen att tobaksreklam leder till ökad
konsumtion av tobak och att ett förbud mot reklam bidrar till
att minska eller i vart fall dämpa tobaksbruket. Det kan på goda
grunder antas att tobakskonsumtionen även i Sverige skulle
minska om ett reklamförbud införs. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt
reklam för tobaksprodukter. Förbudet bör enligt utskottets
mening ges en liknande utformning som det som gäller för
alkoholdrycker. Detta bör ges regeringen till känna med
anledning av motionerna So44 (-), So45 (m) yrkande 1 delvis,
So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2, So48 (s) yrkande 3 delvis,
So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 2
delvis, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3 delvis, So54
(nyd) yrkande 4 delvis, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s)
delvis, So58 (s) yrkande 1 delvis, So59 (s) yrkande 2, So60 (s)
yrkande 1, So267 (fp, s, m,c, kds, v) yrkande 3 delvis, So421
(kds) delvis, So437 (kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2,
So490 (kds, m), So499 (s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.

Frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma
varumärke för tobak och andra varor måste enligt utskottet
övervägas ytterligare av regeringen. Utskottet avstyrker därför
motionerna So45 (m) yrkande 1, So48 (s) yrkande 3, So50 (fp, s,
m, c, kds, v) yrkande 2, So52 (s) yrkande 3, So54 (nyd) yrkande
4, So57 (s), So58 (s) yrkande 1, So267 (fp, s, m, c, kds, v)
yrkande 3 och So421 (kds) samtliga i motsvarande del.

Produktkontroll

Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos tobaksvaror

Propositionen

I propositionen föreslås att tillverkare och importörer av
tobaksvaror skall utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter. I
propositionen sägs att det redan nu finns möjlighet att
föreskriva att förpackningar till tobaksvaror skall ha en
innehållsdeklaration. Ansvaret för att en sådan deklaration är
riktig åvilar tillverkaren, eller i fråga om importvaror,
importören. Någon skyldighet för tillverkaren eller importören
att själv utreda de kemiska och toxikologiska egenskaperna för
tobaksvaror finns däremot inte. Lagen (1985:426) om kemiska
produkter som ålägger den som tillverkar eller importerar en
kemisk produkt att genom egna undersökningar eller på annat sätt
se till att det finns tillfredsställande utredning för bedömning
av vilka hälsoskador en produkt kan orsaka skall enligt
förordningen (1985:835) om kemiska produkter inte tillämpas på
tobaksvaror. Det måste enligt regeringen anses vara naturligt
att ansvaret för utredningen om en varas skadlighet skall åvila
den som vill avsätta varan. Skäl för att undanta tobaksvaror
från denna princip saknas därför.

Motioner

I motion So53 av Nils Nordh (s) yrkas att riksdagen
beslutar ändra lydelsen i den föreslagna tobakslagens 15 § i
enlighet med vad som anförts i motionen. Motionären anför bl.a.
följande. Det är rätt att avkräva tillverkare och importörer
uppgifter om innehållet i produkterna. Att däremot begära av
tobaksindustrin att den skall utreda toxikologiska egenskaper
och hälsovådligheten kan inte leda annat än fel. Resultatet kan
bara bli att bolagen beställer tillrättalagda konsultrapporter,
eller möjligen kräver egna rapporter utan egentligt värde. Den
enda rimliga vägen är att avkräva bolagen ett underlag som sedan
får värderas från hälsosynpunkt av opartisk myndighet. För att
klargöra att tobaksföretagen inte skall göra egna bedömningar av
hälsoeffekter föreslår motionären att 15 § får följande lydelse:
"Det åligger tillverkare och importörer av tobaksvaror att, i
den utsträckning som regeringen bestämmer, lämna underlag för
bedömning av varornas hälsorisker, i form av redogörelse för
innehållet i tobaksvarorna."

Utskottets bedömning

Det bör enligt utskottets mening inte ankomma på
tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska
egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter utan
detta bör åligga en opartisk myndighet. Utskottet delar således
de synpunkter som förts fram i motion So53 (s). Regeringen bör
snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering i
enlighet härmed. Detta bör med anledning av motionen ges
regeringen till känna. I avvaktan på det nya förslaget godtar
utskottet den föreslagna utformningen av 15 § i förslaget till
tobakslag.

Möjligheten att utfärda föreskrifter om undersökningar med
stöd av 15 § får enligt utskottet inte användas på ett sätt som
skapar konflikter med Sveriges handelsåtaganden enligt
internationella överenskommelser. Det är därför av vikt att
såväl EG:s regler på detta område som internationella
handelsöverenskommelser av andra slag beaktas innan sådana
föreskrifter meddelas. Vidare anser utskottet att det är
angeläget att regeringen vid utfärdande av sådana föreskrifter
klargör att internationellt accepterade vetenskapliga metoder
för tobaksprodukter skall tillämpas. I annat fall kan värdet av
undersökningsresultaten komma att ifrågasättas.

Information om tobakens skadeverkningar

Propositionen

I propositionen framhålls att åtgärder mot tobaksbruk måste
vidtas på flera plan och att förstärkt information är en av de
åtgärder som bör vidtas. Informationen bör som regeringen också
anfört i folkhälsopropositionen bedrivas både lokalt på skolor,
inom sjukvården etc. och centralt t.ex. genom kunskapsspridning.
Det centrala ansvaret för detta arbete åligger
Folkhälsoinstitutet. Förutom nu nämnd information kommer det att
behövas viss information om tobakslagens innehåll i samband med
dess ikraftträdande, sägs det i propositionen. Informationen kan
lämnas av de myndigheter som i olika avseenden är berörda t.ex.
Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen,
Konsumentverket och Statens skolverk.

Motioner

I fem motioner begärs tillkännagivanden om behovet av
information och utbildning om tobakens skadeverkningar.

I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,
v) (yrkande 1) anför motionärerna bl.a. följande. Information
samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper som kommer i
kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms- och
fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister och --
inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är några av de
viktigaste åtgärderna för att förhindra tobaksdebut. Skolans
förebyggande insatser måste få hög prioritet och utrymme på
skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de
ungdomsgrupper som vi i dagsläget vet röker mycket, nämligen de
som kommer från socialt svaga miljöer. Liknande synpunkter
framförs i motionerna So52 av Maud Björnemalm m.fl. (s)
(yrkande 1), So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s)
(delvis) och i motion So453 av Ingrid Näslund och Fanny
Rizell (kds) (yrkandena 6 och 7). I motion So453 betonas
också vikten av att upplysning och utbildning av blivande
föräldrar, föräldrar, barn, ungdomar, lärare, barnomsorgs- och
sjukvårdspersonal m.fl. grupper understödjs av en intensiv
information via radio och TV (yrkande 8). Även i motion
So54 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) (yrkande 6) understryks
vikten av intensifierad information och upplysning till barn och
ungdomar såväl genom skolans försorg som i andra sammanhang.

I tre motioner begärs tillkännagivanden om information om
tobakens skadeverkningar i samband med graviditet och
barnafödsel och åtgärder för att minska tobaksbruket bland
kvinnor.

I motion So437 av Alwa Wennerlund (kds) begärs en
informationskampanj riktad till gravida kvinnor och
småbarnsföräldrar (yrkande 5). I motion So459 av Elisabeth
Fleetwood m.fl. (m, fp, c, kds) begärs effektiv och
målinriktad information vid mödravårdscentraler och på
BB-avdelningar (yrkande 1). I båda motionerna framhålls
tobakens skadliga effekter för såväl foster som för nyfödda
barn. I motion So475 av Charlotte Branting m.fl. (fp) begärs
åtgärder för att minska tobaksbruk bland kvinnor (yrkande
14). I motionen anförs att mycket kraftiga åtgärder måste
sättas in för att förmå framför allt unga kvinnor att låta bli
att börja eller att sluta röka. Motionärerna anser att
Folkhälsoinstitutet, skolan, mödrahälsovården och
arbetsplatserna måste effektivisera informationsinsatserna om
tobaksbrukets risker så att färre börjar röka och fler förmås
sluta. Arbetsgivarna samt hälso- och sjukvården måste erbjuda
kvinnor professionell hjälp med att sluta röka.

Tidigare behandling m.m.

Riksdagen godkände i betänkandet om folkhälsofrågor våren 1991
(prop. 1990/91:175, SoU23, rskr. 376) att
Folkhälsoinstitutet skulle få de uppgifter och den
verksamhetsinriktning som angavs i folkhälsopropositionen. Bl.a.
godkändes att Folkhälsoinstitutet inledningsvis skulle starta
ett permanent tobaksprogram. Folkhälsoinstitutets roll skulle,
när det gäller tobak, vara att utgöra en kunskapsbank, att följa
utvecklingen nationellt och internationellt, att sprida kunskap
och metoder samt att vara opinionsbildande. Tobaksprogrammet
borde enligt propositionen inriktas mot olika åldersgrupper,
varav barn och ungdomar var den viktigaste gruppen. Denna del av
programmet borde vara inriktad på att ungdomar över huvud taget
inte skall börja röka eller snusa. Stöd till skolornas
förebyggande arbete borde få hög prioritet. För vuxna föreslogs
arbetet i första hand inriktas på vissa grupper, t.ex. kvinnor
med kort utbildning, småbarnsföräldrar och vissa yrkesgrupper.

I samma betänkande (1990/91:SoU23) behandlades motioner om
behovet av information till kvinnor i samband med graviditet och
barnafödsel. Utskottet hänvisade till att information om
tobakens skadeverkningar kommer att förstärkas genom det
tobaksprogram som Folkhälsoinstitutet skall bedriva, dels lokalt
inom skolor, primärvård och frivilliga organisationer, dels
centralt. Utskottet framhöll betydelsen av att information ges i
samband med graviditet och barnafödsel. Syftet med de då
aktuella motionerna ansågs tillgodosett, varför de avstyrktes.
Även i betänkandet 1991/92:SoU15 behandlade utskottet
motioner angående information om tobakens skadeverkningar till
bl.a. gravida kvinnor och ungdomar. Utskottet underströk
återigen vikten av att kvinnor informeras om tobakens skadliga
effekter i samband med graviditet och barnafödande. Utskottet
konstaterade att syftet med de aktuella motionerna fick anses
vara tillgodosett genom det tobaksprogram som
Folkhälsoinstitutet avses bedriva. I samma betänkande
behandlades också ett motionsyrkande angående hälsoinformation
i radio och TV. Utskottet anförde följande (s. 102).
I avtalet mellan staten och bolagen i Sveriges Radio-koncernen
finns en föreskrift om att programbolag på begäran av statlig
myndighet skall sända meddelande som är av vikt för allmänheten.
Denna möjlighet har utnyttjats bl.a. av Socialstyrelsen i dess
upplysningsverksamhet. Sålunda har Socialstyrelsen i TV:s
"Anslagstavlan" informerat om bl.a. nya varningstexter på
cigarettpaket. Fr.o.m. den 1 juli 1992 kommer
Folkhälsoinstitutet att överta denna form av
upplysningsverksamhet från Socialstyrelsen.

Kulturutskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner
med begäran om information om alkohol i riksradion och
televisionen, se bl.a. 1989/90:KrU25 s. 26. Kulturutskottet har
då dels erinrat om innehållet i avtalen med de sändande bolagen,
dels understrukit att radions och televisionens genomslagskraft
medför att ett stort ansvar vilar på programföretagen och att
man i programverksamheten bör iaktta varsamhet vid speglingen av
bruket av olika gifter. Kulturutskottet har också framhållit att
det under senare tid sänts program i såväl TV som radio med
upplysning om effekter av narkotikabruk och spritmissbruk.

Som framgått av den här lämnade redovisningen har statliga
myndigheter möjlighet att utnyttja radio och TV i
upplysningsverksamhet.

Mot bakgrund av det anförda avstyrkte utskottet
motionsyrkandet.

Utskottets bedömning

Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge
bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att
minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av
information och utbildning fortfarande grundläggande element i
ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det
tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet
bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot
tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser
vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att
informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal
nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc.
Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort
utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de
ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och
primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens
skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till
del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida
kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga
effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en
viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de
synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak
sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De
aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. Motionerna
So52 (s) yrkande 1, So54 (nyd) yrkande 6, So57 (s) delvis, So267
(fp, s, m, c, kds, v) yrkande 1, So437 (kds) yrkande 5, So453
(kds) yrkandena 6--8, So459 (m, fp, c, kds) yrkande 1 och So475
(fp) yrkande 14 avstyrks.

Rökslutarstöd

I motion So57 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s)
begärs tillkännagivande om vad som i motionen anförts om
rökslutarhjälp. Motionärerna föreslår att en avgift på 5 öre per
cigarett tas ut för att bekosta insatserna för att förebygga
tobaksdebut och ge s.k. rökslutarhjälp (delvis).

I motion So267 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m, c, kds,
v) hemställs om tillkännagivande om rökslutarstöd (yrkande
4). Motionärerna nämner lättillgängligt rökslutarstöd som en
viktig åtgärd för att åstadkomma att människor slutar röka.

Skatteutskottet har nyligen (1992/93:SkU25) avslagit
motionsyrkanden om att en avgift på 5 öre per cigarett bör
införas för att bekosta information om tobakens skadeverkningar,
rökslutarstöd och forskning med motiveringen att utskottet inte
var berett att tillstyrka att det införs en särskild avgift på
tobak. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker
därför motion So57 (s) (delvis). Även motion So267 (fp, s, m, c,
kds, v) (yrkande 4) avstyrks.

Propositionens lagförslag

Utskottets bedömning

Utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget
till tobakslag.
Till följd härav bör 19 § sista stycket i lagen (1992:1362) om
ändring i radiolagen (1966:755) samtidigt ändras på så sätt att
hänvisningen till lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om
marknadsföring av tobaksvaror byts ut mot tobakslagen
(1993:000). Utskottet föreslår att riksdagen antar lagförslaget
i bilaga 2 till betänkandet.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So47 yrkande
1, 1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3
och 4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1,
1992/93:So52 yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5,
1992/93:So56 yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58
yrkande 2, 1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2,
1992/93:So267 yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437
yrkande 1, 1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459
yrkande 2 och 1992/93:So499 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (m, fp, c, kds)

2. beträffande en tobaksproposition
att riksdagen avslår motion 1992/93:So453 yrkande 1,

3. beträffande rökfria utemiljöer m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkandena 6 och 8,

4. beträffande särskilda undantag
att riksdagen avslår motion 1992/93:So48 yrkande 9,

5. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So47 yrkande
3, 1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57
delvis, 1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3 och
1992/93:So507 yrkande 1 och med avslag på motionerna
1992/93:So45 yrkande 2, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2,
1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So52
yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2,
1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441,
1992/93:So453 yrkande 3 och 1992/93:So499 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 2 (m, fp, c, kds)
res. 3 (nyd)

6. beträffande direkt tobaksreklam
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So44,
1992/93:So45 yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47
yrkande 2, 1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande
2, 1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3,
1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis,
1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis,
1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2,
1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis,
1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453
yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och
1992/93:So507 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
res. 4 (m)

7. beträffande förtäckt tobaksreklam
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 1,
1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2, 1992/93:So52
yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57, 1992/93:So58
yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och 1992/93:So421, samtliga
motioner i motsvarande del,
res. 4 (m) - motiv.
men. (v) - delvis

8. beträffande produktkontroll
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:So53 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

9. beträffande information
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So52 yrkande 1,
1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267
yrkande 1, 1992/93:So437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7
och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14,
men. (v) - delvis

10. beträffande rökslutarstöd
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So57 delvis och
1992/93:So267 yrkande 4,
men. (v) - delvis

11. beträffande förslaget till tobakslag
att riksdagen antar regeringens förslag till tobakslag,

12. beträffande följdändring i radiolagen
att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till
lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen
(1966:755) i bilaga 2 i betänkandet.

Stockholm den 13 maj 1993
På socialutskottets vägnar
Bo Holmberg

I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson
(m), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c),
Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s),
Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Leif Carlson (m),
Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och
Fanny Rizell (kds).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

1. Rökfria miljöer (mom. 1)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid
Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny
Rizell (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 15 börjar med
"Tobakens skadeverkningar" och på s. 16 slutar med "till känna"
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att utvecklingen i Sverige när det
gäller rökningen i huvudsak är positiv. Andelen rökare minskar
sedan flera år, och Sverige är kanske det land som har de bästa
utsikterna att nå WHO-målet: 80 % av befolkningen rökfri till år
2000. Detta tyder på att de redan vidtagna åtgärderna haft god
effekt. Ändå anser utskottet att det är en mycket viktig
folkhälsofråga att minskningen fortsätter. Insatserna för att
tillförsäkra människor en rökfri miljö måste fortsätta och
intensifieras. Utskottet vill framhålla vikten av att unga
människor i hemmet och i skolan erinras om vikten av att inte
börja röka, men att de -- om de trots allt börjar röka -- visar
hänsyn mot dem som inte röker.

Utskottet är väl medvetet om de hälsorisker och det obehag som
många människor drabbas av på grund av rökningen. Det är därför
mycket viktigt att människor inte mot sin vilja tvingas vistas i
lokaler där det röks och utsättas för passiv rökning. Många
arbetsplatser är också utsatta för andra luftföroreningar, och
kombinationen av olika föroreningar kan medföra stora
hälsorisker. I den föreslagna lagen finns för vissa lokaler och
utrymmen bestämmelser om begränsningar av rökningen. Utskottet
är inte berett att utöver dessa bestämmelser nu föreslå någon
mer generell lagbestämmelse.

Utskottet anser det vara av särskild betydelse att lokaler för
barnomsorg och skolverksamhet hålls rökfria, vilket också
framhålls i propositionen. När det sedan gäller skolgårdar och
utomhusmiljöer i anslutning till lokaler för barnomsorg,
instämmer utskottet med föredraganden i propositionen att
rökning inte heller där bör förekomma. Det är t.ex. inte
lämpligt med s.k. rökrutor på skolgårdar. Lagregleringen bör
dock begränsas till inomhusmiljöerna.

Utskottet anser det vidare viktigt att lokaler för offentliga
tillställningar och allmänna sammankomster i största möjliga
utsträckning är rökfria. Detsamma gäller andra lokaler som
allmänheten har tillträde till. Utvecklingen går också, som
framhålls i propositionen, i riktning mot att tobaksrökning inte
är tillåten vid sådana sammankomster. Enligt utskottet bör det
dock vara tillräckligt när det gäller sådana lokaler att i lag
föreskriva att det skall finnas områden där rökning är förbjuden
om inte hela miljön är rökfri. Bestämmelserna bör gälla även
biutrymmen som vestibuler och foajéer eftersom det är viktigt
att icke-rökare har möjligheter att besöka lokalerna utan att
behöva utsättas för tobaksrök. Bestämmelserna bör vidare
begränsas till arrangemang inomhus. Det är angeläget att
framhålla att reglerna är minimiregler.

När det gäller arbetsplatser gäller vad som tidigare sagts att
det normala bör vara att miljön är rökfri. Ingen bör mot sin
vilja utsättas för tobaksrök på sin arbetsplats. Utskottet anser
dock, liksom föredraganden i propositionen, att det kan
överlåtas till arbetsgivare och arbetstagare och deras
organisationer att komma överens om hur man skall åstadkomma
rökfria arbetsmiljöer och hur det skall förhindras att människor
ofrivilligt utsätts för tobaksrök. En decentraliserad
beslutsordning gör det möjligt att ta hänsyn till de högst
varierande förhållanden som råder på olika arbetsplatser.

Det är angeläget att parterna känner ett stort ansvar för att
dessa frågor löses på ett positivt sätt och bejakar de
värderingar som regering och riksdag står bakom. Det är vidare
angeläget att insatser för att åstadkomma en rökfri arbetsmiljö
verkligen görs på alla arbetsplatser, stora som små. För att
understryka det nu sagda bör som framhålls i propositionen i
lagen föreskrivas en skyldighet för arbetsgivare och
arbetstagare att samverka i dessa frågor.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1. beträffande rökfria miljöer
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So47 yrkande 1,
1992/93:So48 yrkandena 4, 5 och 7, 1992/93:So49 yrkandena 3 och
4, 1992/93:So50 yrkande 3, 1992/93:So51 yrkande 1, 1992/93:So52
yrkande 4, 1992/93:So54 yrkandena 1, 2 och 5, 1992/93:So56
yrkande 3, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So58 yrkande 2,
1992/93:So59 yrkande 1, 1992/93:So60 yrkande 2, 1992/93:So267
yrkande 5, 1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 1,
1992/93:So453 yrkandena 4 och 5, 1992/93:So459 yrkande 2 och
1992/93:So499 yrkande 1,

2. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Sten Svensson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid
Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Maud Ekendahl (m) och Fanny
Rizell (kds) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med
"Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

Förslag om införande av ett förbud mot försäljning av
tobaksvaror till ungdomar under en viss ålder har tidigare
behandlats av utskottet, som motsatt sig förslaget eftersom det
finns en risk att tobaksvaror härigenom kan komma att framstå
som mer lockande för unga människor genom att man måste vara
"vuxen" för att få köpa tobak och efterlevnaden av ett sådant
förbud kan vara svår att kontrollera. Frågan har också
diskuterats inom EG men inte lett till något direktiv eller
liknande. Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i denna
fråga. Ungdomars rökvanor torde i mycket utgöra en attitydfråga.
Det kan därför ifrågasättas om det av motionärerna föreslagna
förbudet är rätta vägen att driva fram en ändring. Enligt
utskottet kan andra insatser göras för att nå en fortsatt
minskning av tobaksbruket bland ungdomar, t.ex. förstärka
information och opinionsbildning på såväl lokal som central
nivå. Föräldrarnas insatser i detta sammanhang har också stor
betydelse. Utskottet vill samtidigt påpeka att det i
propositionen framhålls att den reglering som nu föreslås är av
relativt begränsad karaktär, och om syftet med bestämmelserna,
nämligen att skydda allmänheten från att ofrivilligt utsättas
för tobaksrök och att skydda barn och ungdom från att börja
bruka tobak, inte uppnås eller om nya regler införs inom EG
ytterligare lagstiftning på området kan bli aktuell.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande åldersgräns för inköp av
tobaksvaror
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So45 yrkande 2,
1992/93:So47 yrkande 3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2,
1992/93:So49 yrkande 1, 1992/93:So50 yrkande 1, 1992/93:So51
yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54 yrkande 3,
1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So59
yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So267 yrkande 2,
1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So441,
1992/93:So453 yrkande 3, 1992/93:So499 yrkande 3 och
1992/93:So507 yrkande 1,

3. Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Leif Bergdahl (nyd) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 19 börjar med
"Många studier" och på s. 20 slutar med "So499 (s) yrkande 3"
bort ha följande lydelse:

Eftersom majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder och
många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju
tidigare rökdebuten sker är det viktigt att införa en
åldersgräns för inköp av tobak. I Norge, Finland, Island,
England och Irland har en minimiålder för inköp av tobak på 16
år införts. Utskottet anser att även Sverige bör införa en
åldersgräns för köp av tobak och att den liksom i övriga länder
bör sättas vid 16 år.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande åldersgräns
att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:So50
yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 2, 1992/93:So45 yrkande 2 och
1992/93:So441 och med avslag på motionerna 1992/93:So47 yrkande
3, 1992/93:So48 yrkandena 1 och 2, 1992/93:So49 yrkande 1,
1992/93:So51 yrkande 2, 1992/93:So52 yrkande 2, 1992/93:So54
yrkande 3, 1992/93:So56 yrkande 2, 1992/93:So57 delvis,
1992/93:So59 yrkande 3, 1992/93:So60 yrkande 3, 1992/93:So421
delvis, 1992/93:So437 yrkande 4, 1992/93:So453 yrkande 3,
1992/93:So499 yrkande 3 och 1992/93:So507 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Direkt tobaksreklam m.m. (mom. 6 och motiveringen till
mom.7)

Sten Svensson, Ingrid Hemmingsson, Leif Carlson och Maud
Ekendahl (alla m) anser

dels att det avsnitt i betänkandet som på s. 24 börjar med
"En viktig åtgärd" och på s. 25 slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att det är angeläget att Sverige harmoniserar
regler som berör handeln med tobaksvaror med motsvarande regler
inom EG. På detta område har EG under senare tid antagit
direktiv i skärpande riktning om att förpackningar till
tobaksvaror skall förses med varningstexter,
innehållsdeklaration och uppgifter om högsta tjärhalt i
cigarettrök. Direktiven omfattas av EES-avtalet. I Sverige finns
sedan 1977 lagstiftning om varningstext och innehållsdeklaration
på förpackningar till tobaksvaror som synes överensstämma med
EG:s direktiv. Regeringen har i propositionen föreslagit att
nuvarande regler om varningstext och innehållsdeklaration
justeras så att det klart framgår att föreskrifter kan meddelas
om fler varningstexter på varje förpackning. Utskottet ser
positivt på detta förslag eftersom information om tobakens
skadeverkningar är av mycket stor betydelse för att åstadkomma
en minskning av tobakskonsumtionen. Innan ytterligare regler som
berör handeln antas bör -- för att motverka uppkomsten av
handelshinder -- samråd ske med företrädare för producenter,
importörer och detaljister samt med berörda myndigheter.
Införande av ett ensidigt svenskt reklamförbud skulle också
innebära betydande konkurrensnackdelar för den svenska
tobaksindustrin, som väsentligen marknadsför produkter med
relativt sett reducerade hälsorisker i större utsträckning än
utländska tobaksprodukter. Någon möjlighet att stoppa reklam för
utländska tobaksprodukter i utländska tidskrifter och
TV-kanaler, som i allt högre utsträckning läses och ses av
ungdomar, finns inte. Reklam för tobaksprodukter kommer således
att nå fram till många ungdomar även om ett reklamförbud införs.

Den utländska tobaksindustrin använder sig redan av s.k. dold
reklam genom att registrera sina varumärken även för andra
produkter än tobaksvaror. Med nuvarande yttrandefrihets- och
tryckfrihetslagstiftning är det svårt att förhindra denna form
av smygreklam. I Sverige är tobaksreklamen redan mycket noga
reglerad. Reklamen är också balanserad. I annonser upptar
varningstexter minst 20 % av ytan. Om ett förbud införs
försvinner även denna form av produktinformation, och
alternativet blir med säkerhet en ökande flora av dold reklam
och varumärkesexponeringar i många sammanhang. Det finns också
risk för att internationella märken med högre halter av
kolmonoxid och tjära m.m. ökar. Det finns vidare en skillnad
mellan effekterna av ett reklamförbud när det gäller alkohol och
tobak. När det gäller alkoholen, där reklam är förbjuden i
Sverige, är förbudet verkningsfullt. På tobaksområdet blir det
sannolikt så att de som kan förfoga över resurserna för
smygreklam också tar hand om marknaden. Motionärernas förslag
kommer enligt utskottet enbart att påverka marknadsandelarnas
fördelning. Den totala konsumtionen kommer inte att minska. Vad
som talar för detta är att vi har en lägre andel rökare i
Sverige än i länder som länge haft reklamförbud. Mot denna
bakgrund ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och
tillstyrker regeringens förslag till ställningstagande i frågan
om reklamförbud. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
So44 (-), So45 (m) yrkande 1, So46 (kds, m), So47 (s) yrkande 2,
So48 (s) yrkande 3, So49 (kds) yrkande 2, So50 (fp, s, m, c,
kds, v) yrkande 2, So51 (s) yrkande 3, So52 (s) yrkande 3, So54
(nyd) yrkande 4, So55 (s), So56 (s) yrkande 1, So57 (s) delvis,
So58 (s) yrkande 1, So59 (s) yrkande 2, So60 (s) yrkande 1,
So267 (fp, s, m, c, kds, v) yrkande 3, So421 (kds) delvis, So437
(kds) yrkande 2, So453 (kds) yrkande 2, So490 (kds, m), So499
(s) yrkande 2 och So507 (s) yrkande 2.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:
6. beträffande direkt tobaksreklam
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:So44, 1992/93:So45
yrkande 1 delvis, 1992/93:So46, 1992/93:So47 yrkande 2,
1992/93:So48 yrkande 3 delvis, 1992/93:So49 yrkande 2,
1992/93:So50 yrkande 2 delvis, 1992/93:So51 yrkande 3,
1992/93:So52 yrkande 3 delvis, 1992/93:So54 yrkande 4 delvis,
1992/93:So55, 1992/93:So56 yrkande 1, 1992/93:So57 delvis,
1992/93:So58 yrkande 1 delvis, 1992/93:So59 yrkande 2,
1992/93:So60 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 delvis,
1992/93:So421 delvis, 1992/93:So437 yrkande 2, 1992/93:So453
yrkande 2, 1992/93:So490, 1992/93:So499 yrkande 2 och
1992/93:So507 yrkande 2,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Eva Zetterberg (v) anför:

Åldersgräns för inköp av tobaksvaror (mom. 5)

Enligt min mening bör en åldersgräns för inköp av tobak
införas i tobakslagen. Åldersgränsen bör sättas vid 16 år. Jag
instämmer således i vad som anförts i reservation 3 och
anser att motionerna So50 yrkande 1, So267 yrkande 2, So45
yrkande 2 och So441 bör bifallas av riksdagen.

Förtäckt tobaksreklam (mom. 7)

Jag delar majoritetens bedömning om att regeringen snarast bör
återkomma till riksdagen med lagförslag som förbjuder direkt
reklam för tobaksprodukter. Enligt min mening bör reklamförbudet
även omfatta smygreklam för att inte syftet med reklamförbudet
skall kunna kringgås. Erfarenheten visar att tobaksbolagen i
länder med restriktioner för reklam försöker kringgå förbuden
genom att använda sitt varumärke på kläder, vid sportevenemang
etc.

Information (mom. 9)

Som framhållits i motion So267 behöver flera åtgärder vidtas
för att motverka det utbredda bruket av tobak och att människor
utsätts för passiv rökning samt för att förhindra tobaksdebut
bland barn och ungdomar. I motionen nämns bl.a. införande av
bestämmelser om rökfria miljöer, reklamförbud för tobak och
åldersgräns för inköp. Det är angeläget att dessa liksom övriga
åtgärder uppfattas positivt även bland rökare och inte som ett
straff. Åtgärderna kan enligt min mening fungera som hjälp och
stöd för de rökare som vill bli av med sitt beroende.
Information samt ut- och fortbildning av alla de nyckelgrupper
som kommer i kontakt med ungdomar: föräldrar, lärare, ungdoms-
och fritidsledare, hälso- och sjukvårdspersonal, journalister
och -- inte minst viktigt -- tongivande ungdomar är också en
viktig åtgärd för att förhindra tobaksdebut liksom för att förmå
människor att upphöra med eller minska sitt tobaksbruk. Detta
bör ges regeringen till känna. I övrigt delar jag de synpunkter
om informationens vikt och betydelse som förts fram av
utskottet.

Rökslutarstöd (mom. 10)

Eftersom insatserna för att förebygga tobaksdebut och ge
rökslutarhjälp är kostnadskrävande anser jag att en avgift på 5
öre per cigarett bör tas ut för att bekosta dessa insatser
liksom den forskning som behövs för att klarlägga vilka metoder
som är mest effektiva för att minska tobaksbruket.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
mom. 7, 9 och 10 borde ha hemställt:

7. beträffande förtäckt tobaksreklam
att riksdagen med med anledning av motionerna 1992/93:So45
yrkande 1, 1992/93:So48 yrkande 3, 1992/93:So50 yrkande 2,
1992/93:So52 yrkande 3, 1992/93:So54 yrkande 4, 1992/93:So57,
1992/93:So58 yrkande 1, 1992/93:So267 yrkande 3 och
1992/93:So421, samtliga motioner i motsvarande del, som sin
mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

9. beträffande information
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So52 yrkande
1, 1992/93:So54 yrkande 6, 1992/93:So57 delvis, 1992/93:So267
yrkande 1, 1992/93:437 yrkande 5, 1992/93:So453 yrkandena 6, 7
och 8, 1992/93:So459 yrkande 1 och 1992/93:So475 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,

10. beträffande rökslutarstöd
att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:So57 delvis
och 1992/93:So267 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad ovan anförts,

I propositionen framlagt lagförslag

Bilaga 1

Av utskottet framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1992:1362) om ändring i radiolagen
(1966:755)

Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)1 i
paragrafens lydelse enligt lagen (1992:1362) om ändring i nämnda
lag samt ikraftträdandebestämmelsen till ändringen skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §2

Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska
eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll
och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av dess
innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.

I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram
vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock
sådant förbud som avses i första stycket endast om

1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en
satellit eller annars av en rundradiosändning eller
2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna
i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.

Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf
detsamma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte
förhandsgranskning eller sändningförbud i fråga om bild som
återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av
betydelse för rikets försvar.

I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och
videogram vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning
än sådana som avses i andra stycket gäller föreskrifterna i
lagen (1990:886) om granskning och kontroll av filmer och
videogram.

I fråga om I fråga om
marknadsföring och marknadsföring och
efterfrågan av vara, efterfrågan av vara,
tjänst eller annan tjänst eller annan
nyttighet gäller nyttighet gäller
föreskrifterna i föreskrifterna i
marknadsföringslagen marknadsföringslagen
(1975:1418). Beträffande (1975:1418). Beträffande
marknadsföring gäller marknadsföring gäller
också föreskrifterna i också föreskrifterna i
lagen (1978:763) med vissa lagen (1978:763) med vissa
bestämmelser om bestämmelser om
marknadsföring av marknadsföring av
alkoholdrycker, lagen alkoholdrycker, tobakslagen
(1978:764) med vissa (1993:000) och
bestämmelser om produktsäkerhetslagen
marknadsföring av (1988:1604).
tobaksvaror och
produktsäkerhetslagen
(1988:1604).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1993 vad gäller
hänvisningen till tobakslagen i 19 § sjätte stycket och i övrigt
den dag regeringen bestämmer.

1 Lagen omtryckt 1991:1066
2 Senaste lydelse 1992:1362

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motioner 3
Motioner väckta med anledning av propositionen 3
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 6
Utskottet 8
Inledning 8
Propositionen i huvuddrag 8
Begränsningar av rökning 9
Allmänt 9
Helt rökfria miljöer 11
Delvis rökfria miljöer 12
Särskilda undantag 13
Arbetsplatser 13
Utemiljöer och gemensamma utrymmen i anslutning till
bostäder 15
Ansvar 15
Utskottets bedömning 15
Handel med tobak 17
Åldersgräns m.m. 17
Utskottets bedömning 19
Reklam och annan marknadsföring av tobak 20
Gällande regler 20
Tobaksutredningens förslag och regeringens
proposition 21
Utskottets bedömning 24
Produktkontroll 25
Skyldighet att utreda hälsovådliga effekter hos
tobaksvaror 25
Utskottets bedömning 26
Information om tobakens skadeverkningar 26
Utskottets bedömning 29
Rökslutarstöd 29
Propositionens lagförslag 30
Utskottets bedömning 30
Hemställan 30
Reservationer 32
Meningsyttring av suppleant 37
Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 39
Bilaga 2 Av utskottet framlagt lagförslag 44